Naken - helt klart magasin

NUMMER 1, 2017 

Maria maunsbach: Ofrivillig kamp om kroppsaktivism. Växtgäris: Gruppen som gett delningsekonomin 

en nytändning. Händer: Sommarens mest annorlunda festivaler. Skinn: Reportage om att 

bära andras hud. Historisk tillbakablick: De norska krigsbarnen som blev skickade till Sverige. 

Kroki: Människorna som tar av sig kläderna för konstens skull.

NAKEN 

Innehåll 

I detta nummer av naken kan du läsa om: 

Sid 4. Välkommen till NAKEN 

Sid 5. Redaktionen 

Sid 6. NAKEN tar tempen: Politikers nakenhet 

Sid 8. Krönika: Perspektiv skapas inte genom jämförelse 

In på bara skinnet 

Sid 9. Reportage: Att bära andras hud 

Sid 14. Biktbåset: Mitt nakenminne 

Sid 15. Reportage: Med kroppen som kanvas 

Sid 20. Jakten på nakenkatten 

Sid 22. Siffran och citatet 

Närgången 

Sid 23. Reportage: ”Jag ville inte åka” 

Sid 28. Reportage: Naket samspel utan ord 

Omtalat 

Sid 34. NAKEN recapar: HERS 

Sid 36. Reportage: ”Jag ser ingen funktion i att försöka 

älska min kropp” 

Sid 42. Reportage: Syndabocken slöjd 

Sid 48. Lag och ordning 

Sid 49. Reportage: Samtal om samlag 

Naturligt 

Sid 54. Under bar himmel 

”Man trodde ju inte att 

barnen tog skada på den 

tiden. Man hade inte de 

kunskaperna helt enkelt.” 

Sid 23. Reportage: ”Jag ville inte åka” 

”Det känns som att om man 

börjar proklamera självkärlek 

är det ändå oa det får bakslag 

i form av mer ångest.” 

Sid 56. Reportage: 90 växter på 58 kvadratmeter 

Händer 

Sid 63. Nakenstaden: London 

Sid 64. Vad händer i landet? 

Bakom kulisserna 

Sid 66. Lagkapten i konserthuset 

Sid 70. Reportage: Spelet 

Sid 76. Bokrecension: Självhjälp eller självstjälp 

Sid 78. Horror-skop 

Sid 80. Nakenkrysset 

Sid 81. Nästa nummer + webben 

Sid 36. Reportage: ”Jag ser ingen funktion i att försöka älska min kropp” 

2

NAKEN 

”Som tatuerad 

modell förväntas 

man vara den där 

tuffa, halvnakna 

bruden.” 

”Spelintresset sitter ju 

inte i din penis! Tyvärr 

finns det fortfarande en 

marknad för sistiska 

spel, men vilken okej 

människa vill spela dem?” 

Sid 70. Reportage: Spelet 

Sid 15. Reportage: Med kroppen som kanvas 

”Jag älskar att stå naken 

inför folk. Man ger av 

varandra utan ord.” 

Sid 28. Reportage: Naket samspel utan ord 

”Men så plöstligt minns jag. 

Den nakna pungen som jag fick i 

bakhudet hemma h min vän.” 

Sid 20. Jakten på nakenkatten 

3

4 

NAKEN 

Ledare 

Välkommen till NAKEN! 

Inne på Pressbyrån blickar jag ut över tidningsställen. 

Ögat söker sig till magasinen med smilande kvinnor 

på omslagen och rubrikerna lyder: ”Nya sättet att contoura”, 

”Så applicerar du bäst brun-utan-sol” och ”Kakor 

du kan äta utan att få dåligt samvete”. Det är tydligt 

att magasinen som riktar sig till kvinnor uppmanar oss att bli 

snyggare och, framför allt, att konsumera mera. 

När vi skapade magasinet NAKEN ville vi fylla en lucka i 

tidningsstället. Vi ville skapa ett magasin som skulle sträcka 

sig bortom ytan och som klär av verkligheten. Namnet var 

därför givet. 

Nakenheten dyker upp både bokstavligt och bildligt. Och 

i det här numret kan ni bland annat läsa om hur det känns 

att posera naken som krokimodell, ni får vara med under en 

sex- och samlevnadslektion och ni får möjlighet att dyka ner i 

skinnindustridebatten. 

I vårt arbete har det varit oerhört viktigt att majoriteten av 

personerna som syns i magasinet är icke-män. Det är inte helt 

vanligt när det kommer till samhällsmagasin. Kvinnor är mindre 

benägna att ställa upp på intervjuer i media och dessutom 

blir de mer sällan tillfrågade. Vi ville bryta den här mönstret 

och till vårt första nummer kan vi stolt berätta att 74 procent 

av alla personer du får möta är kvinnor. Men vi vill alltid bli 

bättre och som redaktion strävar vi efter att alla ska få en röst. 

Det här är bara början. 

Så, i din hand har du nu ett magasin som inte kommer att 

tala om vad du ska ha på dig, hur du ska sminka dig eller vad 

du ska stoppa i dig. Istället har du ett samhällsmagasin som är 

avskalat, rått, normkritiskt, granskande och, inte minst, 

underhållande. 

Enjoy! 

Sofia Hårdänge, innehållsredaktör

5 

Redaktionen: 

Redaktionen 

NAKEN 

Camilla Haagen 

Planeringsredaktör 

Maja Christenson 

Layoutansvarig 

Lisa Axelsson 

Webbredaktör 

Eva Solér 

Webbredaktör 

Gabriel Persson 

Bildredaktör 

Caroline Lundgren 

Sociala medier 

Lovis Agestam 

Sociala medier 

Annika Vartanian 

Reporter 

Olof Svahn 

Reporter 

Sofia Linde 

Reporter 

Linus Dahlbäck 

Reporter 

Frida Ljunggren 

Reporter 

Hanna Carlsson 

Reporter 

Mona Kaveh 

Reporter 

Tove Andersson 

Reporter 

Naken är ett övningsmagasin från JMG, journalistutbildning vid Göteborgs Universitet och en bilaga till Göteborg NU. Ansvarig utgivare: Ulla Sätereie

6 

NAKEN 

Tar tempen 

NAKEN tar tempen: 

I det här numret undersöker vi politikers nakenhet och rankar det 

på en skala från hett till svalt. 

Text: Caroline Lundgren Foto: Wikimedia Commons 

Varmt: Nakenpering 

Landstingsrådet Maria Stenberg klär av sig för 

cancerforskning. 

Norrbottens landstingsråd Maria Stenberg (s) gav 

upphov till skriverier när hon i slutet av förra året 

dök upp i Jutiskalenderns upplaga för 2017 i bara 

mässingen. Endast iförd en domarklubba poserar 

hon med berget Galtispouda i bakgrunden som 

en av få kvinnor som medverkat i kalendern. Till en 

början innehöll den nämligen bara nakna män från 

byn Jutis, som startat inititativet efter att ha drabbats hårt 

av cancer. Numera inkluderar kalendern även kvinnor och 

kända personer utanför byn som vill stötta cancerforskning. 

Vi tycker att Maria är stekhet som medverkar på ett självklart 

och befriande sätt. 

Ljummet: Alliansbad 

Kollage: Wikimedia commons/ 

Andrei Niemäki 

Alliansen badar badtunna hos Maud Olofsson - eller? 

År 2004 bjöd Maud Olofsson in Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg 

och Göran Hägglund till Högfors i Västerbotten. Enligt 

ryktet uppstod där Alliansen efter ett bad i Maud Olofssons 

badtunna. Men bildbevisen för det numera mest välkända 

vedeldade badet i modern tid ekar med sin frånvaro- hände 

det verkligen? Ja, menar vissa, men enligt Olofssons självbiografi 

ska de andra partiledarna ha varit för obekväma för att 

ställa upp på bild, och därför blev det inget bad. Tråkigt tycker 

vi, och därför blir denna eventuella halvnakna händelse också 

ljummen.

7 

Tar tempen 

NAKEN 

Politikers nakenhet 

Hett: Förlsning 

Gudrun Schyman föder barn i utbildningssyfte. 

I början av sin politiska karriär var Gudrun Schyman, 

förutom att vara engagerad i det dåvarande Västerpartiet 

Kommunisterna, också mån om att bidra 

till undervisning för blivande föräldrar. 1979 kom 

dokumentärfilmen ”Födelsen” ut med Schyman genomförandes 

en vaginal förlossning av sonen Dan. 

Regin stod hon själv för tillsammans med dåvarande 

maken Lars Westman, och filmen visades på kurser 

över hela Sverige. Året därpå valdes hon in i kommunfullmäktige 

i Simrishamn och därifrån tog den politiska 

karriären fart på riktigt. HEJA! säger vi. 

Sommarvarmt: Dickpic 

Lars Ohly visar av misstag upp sin penis på 

Instagram. 

En varm dag i juli 2013 bestämde sig Lars Ohly, nyss 

avkliven från uppdraget som Vänsterpartiets partiledare, 

för att lägga upp en härlig sommarbild föreställandes sin egen vad 

på en strand. Dessvärre råkade mer än Lars Ohlys vad komma med i bilden: 

Instagramanvändare förärades nämligen med synen av hans penis. Bilden 

fick snabbt många kommentarer, men plockades ner efter att pressen ska ha 

ringt Ohly för ett uttalande om den lem-berikade bilden. Ohly själv tog dick-slipen 

med ro, och kommenterade på sin Twitter ”Haha, råkade lägga upp en bild 

på Instagram som visade mer än avsett. Nu åtgärdat.” Reaktionerna lät dock 

inte vänta på sig, med allt från att Håkan Juholt ska ha känt sig olustigt inställd 

till att äta korv till middag och därför köpt kyckling, till att internationell press 

skrev om fadäsen. Även om redaktionen generellt är väldigt negativt inställda 

till oönskade penisbilder, så tycker vi om soliga dagar i det fria. Och det är ju 

inte alltid helt lätt att hålla koll på kroppsdelarna på en skärm i motljus.

NAKEN Krönika 

Krönika: Perspektiv skapas 

inte genom jämförelse 

Text: lisa axelsson 

Ohenewaa och jag blev inte vänner förrän i slutet 

av min praktik i Ghana. Jag begrep inte alls 

hur hennes namn uttalades och tordes således 

inte föreslå att vi borde teama. Men så en 

dag när nyhetschefen för fjärde gången under 

en förmiddag hade avfärdat mig med en handviftning, kom 

Oheweena fram och bjöd mig på jordnötter ur en boll av plastfolie. 

Hon berömde min än så länge vita blus (i en 35-gradig, 

myllrande huvudstad förblir saker sällan vita länge) och jag 

berömde hennes nya frisyr (hon bytte peruk 

varje måndag). Vi blev med ens allierade. De 

förenande faktorerna var flera; vi hade båda 

författardrömmar, vi var båda unga kvinnor 

och vi var båda utfrysta av resten av redaktionen. 

Under min näst sista dag på tidningen 

åkte Ohenewaa och jag till en skola 

i början av slummen för att gå på en konferens 

om sexuella övergrepp på elever. En 

kvinna som varit med och utfört den nationella studien berättade 

att var elfte flicka i Ghana blivit våldtagen av sin lärare 

eller rektor. I snitt tre flickor i varje klass. 56 % av flickorna 

som medverkade i undersökningen uppgav att de någon gång 

under sin skolgång hade blivit sexuellt utnyttjade av någon på 

skolan. När respondenterna ombads svara på vad som skulle 

kunna förebygga framtida övergrepp svarade drygt hälften att 

flickor borde klä sig mer konservativt. Medan min haka skrapade 

i marken och mina öron blödde, satt Ohenewaa mest och 

nickade. Såg inte särskilt förvånad ut. 

På vägen tillbaka till redaktionen delade vi en kycklingklubba 

och lite ris ur en flottig servett. Ohenewaa berättade att 

hon var 13 år när hennes farbror våldtog henne. När hon samlat 

mod att erkänna för sina föräldrar misshandlade de henne för 

att hon hade dragit skam över familjen. När det några år senare 

framkom att hon var gravid med en dåvarande pojkvän möttes 

hon av samma behandling. Ohenewaa förklarade hur hon med 

sin lön på tio kr per publicerad artikel inte hade råd till varken 

bostad, mat eller kläder till henne och sonen och därför tvingades 

bo kvar hemma. Författardrömmen skulle aldrig bli mer än 

just en dröm. Sedan log hon lite uppgivet och frågade om jag 

ville ha det sista i servetten. Jag skakade på huvudet, egentligen 

åt hela livet men hon trodde det sistnämnda och slängde resterna 

över axeln. När vi skiljdes åt den dagen kramade vi varandra 

hårt och lovade varandra att skriva ihop imorgon igen. 

Men det blev aldrig ett sista möte. Kycklingen vi delat var 

mer än min Guldfågeln-mage kunde hantera och jag spenderade 

min sista vecka i Ghana som en feberyrande, romersk båge 

över toalettkanten. 

som vi feminister i Sverige för känns futtig, ja rent av överflödig? 

Men jag förstår inte. Alls. Hur skulle dessa historier som 

vittnar om ett påtagligt kvinnoförtryck hämtade från verklighetens 

Ghana, få mig att bry mig mindre om jämlikhet och 

motarbetet av våldsbejakande strukturer i Sverige? Det är för 

mig bortom all rim och reson. 

Att få perspektiv på saker handlar om att kunna se samband 

och förstå att det finns ett band som binder oss alla samman. 

Det handlar om att förstå vilka krafter det är som försöker 

slita sönder de där banden. Inse vikten 

”Hur skulle dessa historier 

som vittnar om ett påtagligt 

kvinnoförtryck hämtade 

från verklighetens Ghana, 

få mig att bry mig mindre 

om jämlikhet i Sverige?” 

av att vi är starkast tillsammans. Att få 

ta del av dessa historier gör mig bara 

mer övertygad om att vi måste fortsätta 

kämpa för det som saknas även här. 

Idag kanaliserar Oheneewaa 

och jag vår relation genom en hjärtbeklädd 

snapchat streak. Ohenewaa 

smygfotar nyhetschefen med hundfilter 

och frågar hur min familj mår. Jag 

frågar om hur det är med hennes son. Förra veckan lärde han 

sig gå. Sedan skickar hon en bild på hennes nya frisyr för veckan 

och jag berömmer den. 

Te 

Sedan jag kom hem från Ghana har jag fått frågor om jag 

upplever att jag nu fått perspektiv på saker och ting? Om kampen 

8

X9 

Att bära 

andras 

hud 

NAKEN 

In på Vinjett bara skinnet xxxxx NAKEN 

xt och foto: Tove andersson 

Det är ingen hemlighet att 

pälsen är ett omdebatterat 

plagg och för många ett helt 

orimligt köp. Men hur är det 

egentligen med den eleganta 

pälskappans lite tuffare kusin, 

skinnjackan?

NAKEN 


Visste du att: 

Skinn och läder är samma sak. Det är 

ett material med två olika namn. Hur vi 

använder orden varierar beroende på 

vana och dialekt. 

Mocka är den andra sidan av djuret, 

den som är vänd mot köttet. Därför tål 

mocka väta i mindre utsträckning. 

Patricia Vucic tror att människor alltid kommer att använda skinnprodukter. 

Det är en varm aprildag och Linnégatan badar i 

sol. Trottoaren är full av soldyrkande göteborgare, 

och spårvagnarna dundrar halvtomma 

förbi utanför butiken. 

Då det regnat lätt bara någon timme tidigare 

befinner sig flera förbipasserande i ett lätt förvirrat tillstånd 

mellan påklätt och avklätt. Paraplyer och halsdukar kikar ut 

från halvstängda handväskor, jackorna är uppknäppta och de 

med framförhållning har solglasögonen på. 

– I Göteborg där det vanligtvis regnar så mycket kan ju 

skinnkläder vara problematiskt. Men i slutändan håller en bra 

skinnjacka i 20 år om du bara sköter den rätt, säger butiksägarinnan 

Patricia Vucic och rycker på axlarna. 

– Jag tror att vi alltid kommer ha skinn. Om vi ser tillbaka 

i tiden, vad hade Adam och Eva på sig? Skinn. Vad använde de 

för att skydda sig? Skinn. 

Mitt bland den myllrande stadstrafiken vid Prinsgatans 

hållplats ligger Göteborgs minsta outlet. Skyltfönstret är 

tapetserat med stora reaplanscher; Köp billigt för allt ska bort 

innan renoveringen. 

En kund harklar sig lätt. 

– Ursäkta, är det här äkta dun? 

Hon klämmer på en svart puffig jacka med en prislapp i 

skrikande rött. ”70 procents rabatt”. 

Patricia nickar glatt. 

– Nej då vill jag inte ha den. Dun är barbariskt. Man har 

väl hört hur de där stackars fåglarna har det, säger kvinnan 

stressat och hänger raskt undan den. 

– Ju äldre man blir desto mer bryr man sig om sådant. Jag 

vill inte ha äkta päls eller dun, och dessutom så ser alla fejkade 

skinnjackor precis likadana ut som riktiga nuförtiden, förklarar 

hon lättat när hon ser att Patricia nickat förstående. 

10

Patricia trycker på knappen som öppnar dörren och vinkar 

hejdå till kvinnan som lämnar butiken. 

– Det är en sådan otrolig dubbelmoral bland folk. Alla har 

ju rätt att göra sina egna val, men vissa som aldrig skulle köpa 

fågeldun har päls runt kragen på vinterjackan. Vissa typer av 

djur tycker man synd om men inte andra. Många låter bli att 

köpa kött när de handlar mat 

för att rädda miljön men köper 

skor av plast som går sönder så 

att man alltid måste köpa nya. 

Och plastskor är inte sköna för 

fötterna. Skinn andas i alla fall. 

Patricia Vucic och hennes 

exman äger två skinnbutiker i 

Göteborg. 

– Skinnhandel ligger i släkten. 

Min morfar hade skinnfabrik, 

och han tillverkade skinnhandskar 

och väskor. Han hade 

över 100 anställda när han dog 

så det var en väldigt stor fabrik, 

berättar Patricia. 

Paret flyttade från kommunistiska Tjeckoslovakien till 

Sverige 1989 och började direkt leta efter en bra affärsidé. Något 

de skulle kunna bli bäst på. 

– Vi började sälja skinn och päls. När kommunismen föll i 

Tjeckien så började vi exportera de svenska jackorna till Prag. 

De svenska modellerna var mycket moderna och leverantörerna 

hade väldigt bra villkor. Sen så är skinn en bra affär eftersom 

det alltid är populärt. 

Patricia är väl medveten om att många tycker att det är 

djurplågeri. Framförallt pälsen är ett ständigt föremål för debatt. 

Men att djurrättsorganisationerna vänder sig mot skinn 

är en annan sak. Hon menar att de svenska leverantörerna har 

koll på att skinnen inte kommer från misshandlade djur. 

– Om folk frågar någonting om produkterna så är det 

oftast vart de kommer ifrån. Man vill väl inte skylta med att 

skinnen kommer från Pakistan eller Bangladesh, men samti- 

”Vissa som 

aldrig skulle köpa 

fågeldun har päls 

runt kragen.” 


NAKEN 

digt så vill folk ha det så billigt som möjligt. Om en jacka med 

skinn från Indien kostar 3 000 så hade den kostat 6 000 om 

den syddes i Sverige. Det är det inte många som vill betala för. 

Bara ett stenkast från Patricias lilla outlet ligger Göteborgs 

kanske mest omsjungna gata. Längs med Andra Långgatan 

har Håkan Hellström ramlat, 

tillsammans med studenter som 

får mat på köpet av en billig öl. 

Där har Djurens rätt sitt kontor. 

Moa Ranum är enhetschef för 

företagssamarbeten och insamling 

hos Djurens rätt i Göteborg. 

Och hon gillar inte skinn. 

Alls. 

– Många tänker precis så, att 

skinn bara är en biprodukt av 

slakt. Att det inte spelar så stor 

roll eftersom djuren ändå ska dö. 

Men måste djuren dö? Skinnet 

bidrar till lönsamheten för köttindustrin, 

vilket innebär att fler 

djur dör. Och inget djur vill ju dö. 

Moa Ranum har jobbat hos Djurens rätt i två år. Innan dess 

var hon aktiv medlem i ungefär sex år. Hon var vegetarian och 

hade, precis som de flesta vegetarianer nog gör någon gång, 

funderat på att löpa linan ut och bli vegan. 

– Jag visste att jag ville göra skillnad, och då hittade jag 

Djurens rätt som verkade väldigt trovärdigt och seriöst. Då 

började jag gå på möten och efter det så rullade det bara på. 

Djurens rätt är Sveriges största djurrättsorganisation. De 

jobbar främst inom fyra huvudområden; djurförsök, pälsdjursindustrin, 

djuren i livsmedelsindustri och så djurvänlig 

konsumtion. Skinnindustrin infaller under den sistnämnda, 

till skillnad från pälsen som är en helt egen kategori. 

– När det kommer till päls så finns det en så pass stark 

opinion redan. Men det är en så pass internationell industri 

att det egentligen inte spelar någon roll vad svenska konsu- 

”Om det kan gälla 

för familjedjur som vi 

har levt med, varför 

skulle det inte gälla 

för en ko?” 

Moa Ranum tycker att många har en felaktig bild av skinnproduktion. 

11

NAKEN 


menter tycker, utan pälsen kan 

säljas utomlands. Så där jobbar vi 

för en politisk förändring istället, 

säger Moa. 

Jobbar man på Djurens rätt är 

en stor del av jobbet att svara på 

frågor. Folk undrar om det är de 

som bränner slakthus och kastar 

rödfärg på pälsar. 

– Det gör vi inte, såklart. Vi 

jobbar helt lagligt här. Men folk vill 

också veta hur det ser ut för djuren, 

vad är rätt och vad är fel? Det är 

svårt att säga. Vi kan ju berätta hur 

det ser ut och sen får folk själva ta 

ställning vad de tycker är okej. 

Även Moa Ranum upplever 

alltså en del dubbelmoral när det 

kommer till djurrättsfrågor. 

– Det är ju ofta man hör att vissa 

är okej med att äta kött men vill 

att djuren ska ha det bra. Men vad 

innebär det då? Då kan vi berätta 

hur verkligheten ser ut. Tycker du 

Mats Johansson ser fördelar med 

skinnets hållbarhet. 

då att det är att ha det bra, ja det får ju du ta ställning till. 

Sen menar hon också att folk gör skillnad på olika djurs 

värde. Att ha på sig ett hundskinn skulle nog inte kännas så 

bekvämt för många. 

– Många har levt med djur hemma. Kanske en hund eller 

katt, och då lärt känna det djuret som familjemedlem. En individ. 

Den kan uppleva rädsla, den kan uppleva smärta. Om 

det kan gälla för de familjedjur som vi har levt med, varför 

skulle det inte gälla för en ko? 

En stor del av jobbet kring djurvänlig konsumtion är att 

tala om för folk vad det finns för alternativ. Att man kan ersätta 

ull med bomull och låta bli att köpa djurprodukter generellt. 

– Så länge man rör sig i den riktningen och har den ambitionen 

så är det ju positivt, och vi har ett veganskt magasin 

12 

Bild: Privat 

där man kan hämta inspiration 

till hur man kan leva utan de här 

produkterna. 

Djurens rätt menar också att 

hela tesen kring hållbarhetsaspekten 

i skinnindustrin är snedvriden. 

Att en skinnjacka har lång 

livslängd är inte hela historien. 

– Pratar vi hållbarhetsperspektiv 

så måste man ju diskutera 

vad hållbarhet innebär. Om ett 

garveri i Indien släpper ut tusentals 

liter giftiga kemikalier i vattnet, 

är skinnprodukter verkligen 

hållbara då? 

Någon som jobbar med 

just de här frågorna är Mats Johansson, 

universitetsadjunkt på 

Smart textiles som är en del av 

Borås textilhögskola. 

– Bara för att ett garveri i Indien 

släpper ut giftiga kemikalier 

i ett vattendrag så betyder ju inte 

det att allt skinn är giftigt. Det finns idioter i alla branscher. 

Men det går inte att säga att skinn är ohållbart för att de släpper 

ut gifter när dåligt producerade textilier kan släppa ut precis 

lika mycket. 

Mats Johansson är väldigt noggrann med att påpeka att 

ingenting är svart eller vitt. Att ingenting är självklart och att 

man alltid måste ifrågasätta. Han menar att hållbarhet är ett 

ord med dubbel betydelse. Man kan prata om ekologisk hållbarhet, 

alltså transportsträckor och kemikaliehantering. Men 

man måste också prata om en produkts livslängd; alltså hur 

länge den faktiskt håller. 

– En bra kvalitativ skinnprodukt kan hålla i över femtio år 

om du tar hand om den på rätt sätt. Det finns en anledning till 

att motorcykelkläder är gjorda av skinn; det är slitstarkt, tåligt 

och håller länge. I livslängd är skinn bättre än de flesta naturmaterial 

av textil, och ur tillverkningssynpunkt är 

skinn bättre än många syntetmaterial. Och 

bomullsproduktion kan vara en av de 

mest miljöförstörande produktionerna 

vi har på vårt jordklot. 

Enligt Mats Johansson så 

finns det dock inget lätt sätt att 

som konsument veta vart skinnet 

egentligen kommer ifrån 

eller om det verkligen varit en 

restprodukt av slakt. 

– Inte ens jag kan se en 

skinnjacka på en hängare och 

säga att djuret kommer från 

Sverige och har haft det bra. Det 

gäller att vara medveten. Nästan 

alltid i sådana frågor är allt som är 

onödigt billigt och dessutom inte har 

något riktigt varumärke en tydlig varningssignal 

på dålig kontroll. Sen finns det ju 

fina produkter och dyra grejer som är dåliga 

för att man inte bryr sig.

13 


NAKEN 

En dag ringde en väskproducent till Mats Johansson och 

bad om hjälp. Producenten var ute efter en bra leverantör av 

veganskt läder. 

– Det visar sig att veganläder alltså är konstläder, vilket 

alltså är plastbelagd textil. Det är plast! I värsta fall är det dessutom 

PVC vilket kan släppa ut hormonstörande ämnen. Det 

innebär att dåliga veganläderskor har mycket större miljöbelastning 

än bra gjorda skinnskor. 

Att köpa billiga textilier eller plastiga veganskor är alltså 

inget bra alternativ om man vill lämna så små ekologiska fotavtryck 

som möjligt. Mats menar att det är ett etiskt ställningstagande 

man får göra. Det finns fördelar med tyg, det 

finns fördelar med skinn. 

– Är man militant vegan och inte befattar sig med något 

från djurvärlden är det ett etiskt och politiskt ställningstagande 

och det är klart folk får göra sina egna val. Men de kan 

inte säga att de gör det för att de vill ha en bättre värld, för 

vårt jordklot är inte byggt för att klara den typen av slit- och 

slängkonsumtion. 

Att organisationer som Djurens rätt vänder sig mot ett 

utnyttjande av djur är inget negativt, menar Mats Johansson. 

– Jag är själv emot industriell hantering av djur. Att föda 

upp ett djur endast för att bruka det för kött eller skinn och att 

skövla regnskog för att låta nötkreaturen beta känns tveksamt 

i min värld. Som jag säger; det är inte svart eller vitt det här. 

Men hur man ställer sig etiskt i de här frågorna är upp till var 

och en. Om det känns jobbigt att inte veta hur djuren har haft 

det kanske man inte ska köpa något gjort av djurhud. 

Vill du leva hållbart och tänka ekologiskt 

så behöver det inte vara en dum idé att investera 

i en högkvalitativ skinnjacka. 

Enligt Mats så visar studier om hållbarheten 

inom textilindustrin att fattigdomen i 

världen minskar så kraftigt att det inom 50 

års tid kommer råda brist på råmaterial. Det 

kommer inte finnas tyg att sy tillräckligt mycket 

kläder. 

– Då kan man ju inte bara kasta djurhudar. Jag 

läste att älgjakten varje år genererar 200 000 kvadratmeter 

högkvalitativt älgskinn. Över 90 procent av det 

lämnas att ruttna i skogen. Tänk vilket slöseri! Den enda 

riktigt hållbara lösningen om man ska vara ärlig att man 

tillverkar bättre saker som håller längre. Och visst, man kan 

inte mala ner en skinnprodukt och göra ett nytt skinn av det 

på samma sätt som man kan med textilier. Men det kompenseras 

ju delvis av en extremt lång första livslängd.

14 

NAKEN 


Redaktionen biktar sig: Mitt nakenminne 

På redaktionen reflekterar vi ofta över begreppet naken, oavsett om det är fysiskt 

eller psykiskt. I linje med vår idé om transparens och ärlighet passar vi i varje 

nummer på att bikta oss, och i detta nummer av magasinet har vi valt att dela 

med oss av några av våra egna upplevelser och erfarenheter av att vara just... 

naken. 

Tove Andersson, Nakendyk: I grunden så är jag dykinstruktör, vilket har 

gjort att jag har bott på en del varma platser. När man gör sitt hundrade dyk så 

finns det en tradition av att göra ett nakendyk, då man hoppar i med all utrustning 

men utan våtdräkt. Spritt språngande naken. Vid slutet av ett exceptionellt 

fantastiskt nakendyk då vi sett tusentals fiskar och flertalet hajar bestämmer sig 

min kollega för att ta av sig utrustningen för att kunna knäppa på sig bikinin 

under vattnet innan vi klättrade upp på båten igen. Det går dock inte att trotsa 

fysikens lagar, och en naken kropp utan nedtyngd utrustning flyter. Detta ledde 

helt enkelt till att hennes överkropp klängde kvar kring tanken, under ytan, och 

hennes ben och underliv stack upp ovanför vattenytan, plaskandes. Utfläkt. Båtkaptenen 

såg detta som ett rop på hjälp och kallade dit hela öns sjöräddning. 

Jag skulle tippa att ungefär hundra personer såg hennes härlighet den dagen. 

Jag skrattade så att jag fick slut på luft i tanken. 

Olof Svahn, Det nakna ryggskottet: Att få sitt livs första ryggskott 

innan man har fyllt 30 är en helt duglig självförtroendesänkare. Att få det sittandes 

helt naken i en Klippan-soffa framför tårdryparen ”Dallas Buyers Club” 

är på en helt annan nivå. Jag minns att eftertexterna rullade på teven när jag 

försökte resa mig upp, och att jag till en början skrattade åt min besynnerliga 

situation. Jag satt ju trots allt fast, helt naken, i en Klippan-soffa, vars svikande 

ryggstöd gjorde sitt bästa för att hålla mig kvar. Min flickvän tyckte också att det 

var helfestligt, och hennes nöje fortsatte när hon fick välta mig ur soffan, släpa 

mig längs golvet på en mattblå tygfilt samtidigt som jag stod i hundställningen, 

och väl i sovrummet; bända upp mig från ett L till en lite mer utsträckt ställning. 

Jag har nog aldrig känt mig så naken i mitt vuxna liv, och när jag tänker tillbaka 

på det förbryllas jag alltid över två saker: Varför har man en Klippan-soffa? Och 

varför satt jag och kollade på ”Dallas Buyers Club” naken? 

Caroline Lundgren, Nakenhotell: Mitt nakenminne är egentligen 

mest ett smått obekvämt sådant. Scenen utspelar sig i det idylliska Tyrolen i ra Italien tillsammans med mina dåvarande kollegor på en så kallad ”kick-off 

nor- 

resa”. Hela resan kändes fantastisk, och det var fantastiskt! Utsikten var underbar 

och hotellet vi bodde på var inredd som alla svenska fjällstugor från 70-talet 

tillsammans i en enda byggnadsdröm i furu. Vi borde dock ha anat att bakom fasaden 

och namnet ”Natürlich Hotel” dolde sig något mycket bart - vi hade nämligen 

hamnat på ett hotell med ett nudistspa. Det var nakna människor överallt: 

på gården, i poolen, i lobbyn. Egentligen hade upplevelsen varit rätt härlig om 

det inte vore för att vi var kollegor i väldigt varierande åldrar och befattningar 

med en inbyggd skämskudde. Det hela blev väldigt obekvämt och innebar att 

behöva sitta stel som en pinne iförd blöta badkläder tillsammans med tre andra 

kollegor i en panoramabastu mitt bland nakna utfläkta, sovande människor och 

fejkat fågelkvitter. Men det värsta av allt var nog att bastun också var iskall.


NAKEN 

kroppen 

som kanvas 

Stora som små. Diskreta eller skrikande. Tatueringar har blivit allt 

vanligare. För vissa en livsstil och för andra ett subtilt uttryck. Men 

påverkar en tatuering identiteten? 

Text: Frida Ljunggren, Foto: Gabriel Persson

16 

NAKEN 


Skägget är skarpt. Med en markerad mustasch vandrar 

det över hakan, lämnar kinderna bara men smeker 

kindbenets kontur. Små krumelurer, helt symmetriska, 

finns invävt i det svarta skägget. Ögonbrynen 

har samma mönster. De följer ögats form och slutar 

precis i tinningen. Men skägget går inte att raka och ögonbrynen 

kan inte väljas bort. De är tatuerade. Att modifiera sin 

kropp är inte bara ett intresse för tatueraren Andreas ”Eddie” 

Liljeklinga, utan också en livsstil. Ett val han gjorde för längesedan. 

– När jag var tolv år köpte min mamma en bok om svensk 

stenålderskultur, i den hittade jag ett kapitel som hette ”kroppen 

som tavla”. Efter det började jag fantisera om tatueringar. 

29 år efter att han öppnade boken om 

stenåldern i föräldrahemmet i värmländska 

Forshaga driver Eddie Liljeklinga en 

tatueringsstudio i bottenvåningen på ett 

orangefärgat trevåningshus i Masthugget. 

Utanför är det typiskt göteborgskt vårväder, 

regntunga moln och blommor som fladdrar i 

vinden. Innanför den gröna dörren möter ett 

stort leende och en gäll röst upp: 

– Slå er ner, kommer snart. 

Intresset och inte minst acceptansen 

för kroppskonst har ökat i stor utsträckning de senaste 

årtiondena. Förr förknippades tatueringar med sjömän och 

kriminella. Idag är det lika vanligt att din läkare, lärare eller 

kassörskan i den lokala matbutiken har synliga tatueringar. 

Oavsett ålder. 

– Även om andelen pensionärer är färre än andelen unga 

så händer det att jag tatuerar äldre, säger Peter Svensson, vice 

ordförande för branschorganisationen 

Sveriges registrerade 

tatuerare, SRT. 

Påskafton 2017. Familjer samlas, långbord dukas och 

påskharen stressar landet runt med ägg fyllda med sötsaker. 

Samtidigt på Sundspärlan i Helsingborg förenas sorlet av 

hundratals röster med ljudet av surrande tatueringsmaskiner. 

Tatueringsmässan ”50 shades of ink” är i full gång. Några står 

på avstånd och småpratar. Andra gör slag i saken. 

I mitten av rummet sitter en ung tjej med högerarmen liggande 

på ett litet bord. Under den tjocka svarta tröjan skymtar 

tatueringar upp till halsen. Hon rör inte en min när tatueraren 

låter ett ansikte ta form på hennes handrygg. Några fotsteg 

därifrån står tatueringsmodellen Michelle Lundqvist, 24, och 

säljer bilder med motiv på sig själv. 

– Som tatuerad modell förväntas man vara den där tuffa, 

halvnakna bruden som sitter på en motorcykel. 

Men det känns som att det börjar bli 

”Som tatuerad 

modell förväntas 

man vara den där 

tuffa, halvnakna 

bruden” 

vanligare och mer okej med tatueringar 

även inom high fashion nu, säger hon. 

På en av bilderna är Michelle Lundqvist 

klädd i svarta stringtrosor och en tajt 

topp som lämnar axeln bar och slutar strax 

ovanför naveln. Med höger hand mot väggen 

och blicken riktad nedåt får betraktaren 

ta del av hennes konst. På överarmen 

syns en färgglad påfågel och den stora röda 

örnen som sträcker sig från magen och ner 

över vänster lår smälter senare ihop med de blågröna blommorna 

som täcker hennes rumpa. 

Men det är bara några av de motiv som pryder stora delar 

av hennes kropp. Oftast visar hon sina bilder, sin kropp och 

tatueringar på Instagram. Låter andra se, kommentera och 

tänka. 

– Jag vill visa upp mina tatueringar och då kan jag inte ha 

fullt med kläder. Men om jag inte hade haft tatueringar tror 

jag att folk hade sett mig mer som en slampa, säger hon och 

lägger sedan till: 

– Men jag har faktiskt aldrig fått några negativa 

kommentarer. 

Eddie Liljeklinga säger samma sak de negativa 

kommentarerna är ovanliga. Han upplever 

en nyfikenhet hos folk han möter, även 

om alla inte alltid vet hur de ska reagera. 

– De flesta är optimistiska och nyfikna, 

men ibland kan människor bli lite 

rädda för ansiktstatueringarna eller uttrycka 

sig klumpigt när de kommenterar 

dessa, säger han samtidigt som han pekar på 

sina tio piercingar runt munnen. 

Men tatueringar har inte alltid bemötts med 

optimism. Vi backar bandet till tatueringarnas begynnelse. 

1991 hittade två alpinister en fastfrusen 

man i en glaciär på gränsen mellan Österrike 

och Italien. Han fick namnet Ötzi. Det 

skulle visa sig att Ötzi levde för 

5300 år sedan och de


NAKEN 

Stora delar av Michelle Lundqvists kropp är täckt av bilder. Men tatueringarna är för henne mer än permanenta 

motiv. De får henne att känna sig snyggare och ger henne bättre självförtroende som tatueringsmodell. 

många små märken man fann över hans leder är de första kända 

tatueringarna. Sedan Ötzis levnadstid har tatueringar återfunnits 

på egyptiska mumier, använts för att skilja slavar från 

annat folk under antiken och blivit sedd 

”Man vill ha 

motiv som man 

kan identifiera 

sig med” 

17 

som en symbol för sjömän och kriminella. 

Men däremellan hann kroppskonsten nästan 

helt försvinna. Enligt gamla testamentet 

ansågs det nämligen vara en synd att 

modifiera sin kropp. Men det höll inte i sig 

för alltid. Under 1800-talet och 1900-talets 

första hälft kom tatueringar främst att 

förknippas med sjömän. 

– I alla hamnstäder fanns det tatuerare 

som livnärde sig på att tatuera sjömän när de gick i land, säger 

Peter Svensson. 

Han berättar att symboliken till sjöss var stark, en sjömans tatueringar 

berättade en historia om sin bärares resor och upplevelser. 

– Tatuerade svalor på bröstet betydde ett visst antal seglade 

sjömil medan en tatuerad tupp eller gris gav 

sjömannen trygghet. 

Från sjömännen spred sig kroppskonsten 

vidare. I samband med andra världskriget spred det 

sig till flottan och sedan vidare till mc-gäng, berättar 

Peter Svensson. Ur det växte det fram en syn i 

samhället på att det bara är sjömän och kriminella 

som är tatuerade. Ett synsätt som etsade sig fast 

länge. 

Men det var då. Idag är en annan tid. Att använda kroppen 

som målarduk har blivit ett accepterat och älskat medel för 

personliga uttryck.

NAKEN 


– De flesta som tatuerar sig idag gör det för att förstärka 

eller uttrycka sin personlighet. Man vill ha motiv som man 

kan identifiera sig med och som man känner mycket för, säger 

Peter Svensson. 

För Michelle Lundqvist betyder tatueringarna mer än bara 

en permanent bild på huden. De stärker 

henne och gör att hon vågar mer som modell. 

Idag har hon svårt att föreställa sig hur 

det skulle vara utan dem. 

– Jag känner mig snyggare och har bättre 

självförtroende. Jag kan se tillbaka på mig 

själv när jag inte hade några och då ser jag 

naken ut, säger hon och visar med en lätt 

armrörelse mellan brösten och nyckelbenen 

var den första tatueringen sitter. C’est la vie 

står det, sånt är livet. 

Eddie Liljeklinga däremot skakar på huvudet 

när identitet i förhållande till tatueringar 

kommer på tal. Med en sällsynt rapphet säger han: 

– Det är bara skinnet. Det är som att säga att hudfärgen är 

ens identitet, och så är det ju inte. 

Men när ändrades egentligen synsättet så radikalt från 

att vara tabu till att en mässa på påskafton lockar hundratals 

besökare i alla åldrar? 

Det var på 80-talet som 

trenden långsamt började 

vända och intresset 

ökade. 

– Mycket beror på att 

kanaler som MTV startade 

och att idrottsstjärnor 

började visa öppet i medierna 

att de var tatuerade, 

säger Peter Svensson och 

fortsätter: 

– När ens idoler plötsligt 

visade sina tatueringar 

var det svårt att anse att 

det bara är något för kriminella. 

Idag uppskattar SRT 

att det finns omkring 800 

tatueringsstudios i landet 

och enligt undersökningen 

Metropolitan Report 

från 2011 är var tredje 

person i Stockholm tatuerad. 

Det innebär att 

Stockholm är världens 

mest tatuerade stad. 

– Man ska ha i åtanke 

när man gör hand- eller 

ansiktstatueringar att Sverige har kommit långt i acceptans, 

i många andra länder är det fortfarande ovanligt att man kan 

arbeta inom serviceyrken med synliga tatueringar, säger Peter 

Svensson. 

”Att göra en 

tatuering är 

lättare än att 

ta bort den” 

Att ta bort tatueringar är vanligast bland kvinnor berättar 

laserterapeuten Daniel Oskarsson. 

18 

I tatueringsstudion klingar värmländskans glada 

tonhöjningar högt. Fyra väntande kunder i nedsuttna skinnfåtöljer 

skrattar och håller andan om vartannat när Eddie Liljeklinga 

bakom den glasbeklädda disken plötsligt börjar berätta 

anekdot efter anekdot. Med yviga gester, betonade ä:n 

som bara en värmlänning kan och ett leende som inte går att 

missförstå får dagens kunder ta del av hans erfarenheter av 

blodsprutande sår, höra om när han själv fick en skruvmejsel 

i bröstkorgen och inte minst veta att tatueringsstudios 

i London har samma hälsoregler 

som 1952. En ung tjej hajar till. Hon har 

en tatuering från London. Eddie Liljeklinga 

viftar snabbt bort det: 

– Det är lugnt, hade du fått hepatit hade 

du märkt det vid det här laget. 

Nästa tatueringskund är Alexandra Wa- 

dell. Eddie Liljeklinga darrar inte en millimeter 

på handen. Med vana rörelser doppar 

han nålen i brun pigmentfärg och sticker 

den upprepade gånger i Alexandra Wadells 

ansikte. Medan han arbetar växer små sommarfräknar 

fram över hennes näsben och kinder. 

– Gjorde det ont? 

– Nej det känns knappt. 

Att tatuera fräknar var inget stort beslut berättar hon. 

– Jag har velat ha fräk nar sedan jag var barn så det känns 

naturligt att göra det här. 

Förutom fräknarna har hon 

tatueringar på såväl händerna 

som på benen och armarna. Motiven 

är valda med omsorg. 

– Tatueringarna är nog både 

en identitet och en utsmycknad, 

jag gör det jag känner passar mig 

och min kropp bäst, säger Alexandra 

Wadell. 

På en frottéklädd beige 

brits på en laserklinik mitt emot 

Feskekôrka ligger Paula Kolecka 

på mage. Vid hennes sida sitter 

laserterapeuten Daniel Oskarsson. 

Med en lätt cirkelrörelse för 

han en laserpenna lika tjock som 

tio vanliga blyertspennor över 

hennes högra skuldra. Det smattrar 

och blixtrar. Hennes ena fot 

rycker till. Daniel Oskarsson konstaterar 

att han kom åt en nerv, då 

gör det extra ont. Hon har ångrat 

sig. Paula Kolecka vill inte längre 

ha det svarta korset på skuldran 

eller fjärilen i svanken. 

– Jag var på festresa på Rhodos 

för längesen och då tatuerade 

jag mig. Men jag är inte religiös 

alls. Jag kan inte stå för korset, det är inte jag, säger hon. 

Idag är det möjligt att med laserteknik ta bort tatueringar. 

Och det blir allt vanligare i takt med att vetskapen om 

tekniken sprider sig berättar Daniel Oskarsson. Men att ångra 

sig kan vara både smärtsamt och dyrt. Oftast kostar borttagningen 

mer än tatueringen. 

– Den allra vanligaste anledningen till att folk kommer hit

Vinjett xxxxx 

NAKEN 

Att populariteten i att gadda sig ökat drastiskt märks tydligt under tatueringsmässan ”50 shades of ink” i Helsingborg, 

där hundratals besökare samlats för att inspireras och pränta in permanenta minnen i sin hud. 

är att tatueringen var ogenomtänkt. Jag tar ofta bort intatuerade 

namn på partners eller tatueringar som är gjorda på fyllan, 

säger Daniel Oskarsson. 

Att ta bort en tatuering kräver mellan fem och tio behandlingar 

med åtta veckors mellanrum, allt beroende på tatueringens 

form och färg. Med laser skjuter Daniel Oskarsson 

sönder bläckpartiklarna som tatueringen består av. 

– Att göra en tatuering är lättare än att ta bort den så mitt 

råd är att tänka efter ordentligt innan man tatuerar ett motiv. 

Man ska bli kär i sin tatuering innan man gör den, säger han. 

19 

Eddie Liljeklinga upplever även han att fler ångrar sig idag. 

Därför har studion som regel att inte tatuera in namn på partners 

och han tatuerar heller inte någon under 18 år. 

– Som ung experimenterar man mycket med sin identitet. 

Det som känns rätt just då kan fem år senare vara fel och pinsamt. 

Han avslutar frågan själv: 

– Nej, jag gör inget jag ångrar. Jag växte upp i ett hem där 

vi hade en skylt som sa ”tänk efter före”, det är så man ska 

tänka.

NAKEN 

Nakendjuret 

Nakenkatten Åke 

Hårlösa katten Åke 

Jakten på den 

nakna katten 

Bildmontage: Lovis Agestam & PublicDomainPictures.net 

20

Fluffiga sockervaddskatter, stora bengaler som misstas 

för tigrar och katter lika nakna som näcken själv. 

Variationen bland kattdjur är stor. Men hur kommer det 

sig att vissa katter har rätt att definiera sig som nakna, 

medan andra inte har det? 

Nakendjuret 

NAKEN 

Text: lovis Agestam 

Funderingarna kring nakna katter sätter igång en 

dag då jag misstar en stor, nervös och kal råtta för 

en katt på väg hem från skolan. En kort sekund 

stirrar den livrädd på mig för att snabbt slinka in 

bakom en container utanför Ica. Den får mig att 

ifrågasätta kattnormerna som benhårt håller varenda kattälskare 

i klorna. Men var hittar jag en nakenkatt att intervjua? 

Jag börjar med att googla men hamnar bara på Flashback och 

olika kattforum, där jag visserligen kan inhämta en del viktig 

information som fyller diverse kunskapsluckor. 

Jag får reda på att det idag endast finns en erkänd nakenkatt: 

sphynxen som avlades fram i sin nuvarande form år 

1978. Jag frågar min egen katt Masala om hon känner någon 

nakenkatt, hon vänder bara bort huvudet och stirrar in i den 

röda soffplyschen. Jag går igenom Facebookvännerna, men 

sökandet känns hopplöst då jag fått reda på att en sphynx ofta 

kostar omkring 10 000 kronor; de flesta av mina vänner är 

inte särskilt rika. 

Eftersom jag blir 

tvungen att lämna Åke som 

intervjuobjekt väljer jag 

att istället kontakta en expert 

på ämnet, nämligen en 

kattforskare vid namn Jens 

Häggström. Han berättar för 

mig att raser skapas genom 

att nära släktingar med vissa 

I varje nummer håller vår 

reporter Lovis Agestam 

utkik efter nakna djur – 

stora som små, blyga och 

stöddiga, framavlade eller 

allmänt hårlösa. 

önskade egenskaper paras i flera generationer, på det sättet 

förstärks dessa egenskaper. Och katter utan päls är önskvärt, 

enligt Jens Häggström av en anledning som gäller de 

hostande och nysande kattfantasterna: 

– Den stora anledningen till att de blivit populära är 

pälsallergi. Många allergiker känner mindre av sphynxkatter 

än av andra katter. 

Besvikelsen över att inte ha hittat den ”rätta” katten 

lämnar mig inte. Deppig slöar jag på Facebook igen. Så 

plötsligt dyker en sida upp, ”Naken är vacker”… 

Men så plöstligt minns jag. Den nakna pungen som jag fick 

i bakhuvudet hemma hos min vän Kajza i Norrköping för något 

år sedan. En grå, fjunig, mycket naken katt med smygande 

kroppsspråk och orolig blick. Jag kan fråga Åke! 

På soffkanten i takvåningen hemma hos Kajza Wiborn 

sitter Åke bekvämt, inte helt olik den nervösa råtta jag mötte 

häromdagen. Han är fjunig, med små testar av päls här och 

där. 

– Till nästa vinter får det bli en rosa stickad tröja, slår Kajza 

fast. 

Åke håller med, han förklarar att hans tid är sommaren. 

Under de kallare månaderna ligger han ofta under täcket och 

värmer sig. Kajza beskriver deras relation som fin, de hänger 

ofta och mycket med varandra och Åke är extremt bra på att 

mysa. 

– Han är ihärdig, jävlar vad det ska mysas ibland. 

Åke är katt och han är naken, men det finns en hake. Han 

är ingen riktig nakenkatt. Han är en Devon Rex, de brukar ha 

kort men mjuk och lite krullig päls, vilket Åkes rumskamrat 

Peppe har. Själv är Åke periodare, han berättar att pälsen 

kommer och går, ibland har han mer, ibland mindre och den 

täcker dessutom olika delar av kroppen i tid och otid. Det 

finns en viss skam i Åkes blick, och Kajza säger att han ofta 

jämför sig med Peppe. Hon reflekterar över hierarkierna som 

råder mellan olika kattraser, hon tror att de är ganska många 

och påtagliga bland passionerade katt-entusiaster. En anledning 

tror hon kan ha med städning att göra. 

– Att det inte blir så mycket hår överallt var en anledning 

till att jag skaffade just den här korthåriga rasen. 

21 

Caroline Sunnerberg startade sidan för tio år sedan när 

hon precis skaffat sin nakenkatt. När jag äntligen sitter i 

soffan hemma hos denna äkta näck är han till en början 

väldigt blyg. Efter någon halvtimme kryper han fram underifrån 

tv-bänken och presenterar sig som… Åke. 

– Egentligen heter han Pink Floyd, men jag döpte om 

honom och då vägde jag mellan Ruben och Åke. Åke kändes 

bra att uttala. 

Caroline Sunnerberg matar honom med godis och 

snart sitter han bekvämt tillrätta i hennes knä. Åke har uppenbarligen 

mjuknat och börjar i maklig takt berätta om 

sin status som nakenkatt. Han berättar om tandproblemen 

som uppstår på grund av att han aldrig är ute och gnager 

på saker utomhus. Trots en större benägenhet att frysa har 

han förmånen att vara två grader varmare än katter med 

päls. Han dementerar att pälsallergiker tål honom bättre 

än andra; hans hud bildar ett fett som är allergiframkallande. 

Caroline fyller i: 

– Men om man torkar av honom fungerar det bättre. 

Åke har bruna åldersfläckar på halsen, Caroline säger 

att han börjar bli gammal men att hon inte vill veta hur 

gamla de brukar bli. Tillsammans lever de gamla vännerna 

i nuet. 

Fundersam vandrar jag hemåt nerför berget där Åke 

och Caroline bor. Tja, det var verkligen på håret att jag 

inte skulle få svar på mina frågor. Visst är jag glad över 

att ha hittat en äkta nakenkatt, men en tanke lämnar mig 

inte. Åke och Åke är häpnadsväckande lika. Så vari ligger 

skillnaden egentligen?

NAKEN 

Siffran och citatet 

Siffran: I varje nummer av NAKEN letar vi fram siffror på 

fenomen. I detta nummer har vi valt att titta närmre på det test 

som används för att analysera hur väl filmen speglar en jämställd 

världsbild, det så kallade ”Bechdeltestet”. 

Bechdeltestet 

for dummies: 

Bechdeltestet är ett sätt att kategorisera filmer efter jämställdhet. 

Antingen så klarar man det eller så klarar man det inte. För 

att klara testet måste du uppfylla tre kriterier: 

3 

kriterier 

1. Minst två namngivna kvinnor 

2. Som pratar med varandra 

3. Om något annat än män. 

4 

biografer 

som märker 

sina filmer med ett ”A” 

om de klarat testet: 

1. Bio Roy – Göteborg 

5 

2. Roy – Stockholm 

3. Spegeln - Malmö 

4. Röda kvarn - Helsingborg 

filmer som 

överraskande 

nog inte klarar 

testet: 

1. The Social Network 

2. Harry Potter and the Deathly 

Hallows: Part II 

3. Avatar 

4. Original Star Wars-trilogin 

5. Sagan om Ringen-trilogin 

Foto: 

Lucien Waléry 

Citatet: Detta nummer av magasinets citat är hämtat från 

Josephine Baker, född 3 juni 1906 i Saint Louis, som var en 

fransk-amerikansk dansös, sångerska och varietéartist. Hon 

kallades på sin tid för ”den svarta Marilyn Monroe” och anses 

vara den första afro-amerikanska scenartisten som nått 

stjärnstatus. 

”I I wasn’t really naked. 

I simply didn’t have 

any clothes on.” 

22

23 

Närgången 

NAKEN 

”Jag ville inte åka” 

Solveig Pors var ett norskt krigsbarn som hamnade i en svensk fosterfamilj. Ett 

av flera tusen barn som ingen pratat om. Barn som speglar en svensk skam och 

som användes som en handelsvara i godhet. Här är Solveigs historia. 

Text och foto: Camilla Haagen 

Norska krigsbarn skickades till Sverige efter andra världskriget för att ”äta 

upp sig”. 

Foto: Norske kvinners sanitetsforening 

M 

änniskor springer kaotiskt runt henne på 

tågstationen. Väskan är otymplig att bära 

för en fyraåring men hon håller hårt i den. 

Hennes mamma säger att hon inte får tappa 

den. Innehållet är bara det nödvändigaste 

och snabbt nerpackat, utsidan är tomteröd. 

Hon känner hur betongen har växt fast på hennes fötter. Det 

är omöjligt att röra sig. Runt henne kramar föräldrar sina barn 

och manar till gott uppförande. Den lilla flickan med sin röda 

väska förstår inte varför hon är på väg till Sverige. Mot sin vilja 

lastas hon på tåget. Hon tittar ut på sina föräldrar. De ler och 

vinkar genom fönsterrutan.

24 

NAKEN 

Närgången 

Fakta 

Namn: Solveig Pors 

Ålder: 76 

Bor: Uddevalla

25 

− Det var egentligen min bror Sverre som skulle åka 

till Sverige efter andra världskriget för att ”äta upp sig”. Men 

han kissade i sängen den natten så då bestämdes det väldigt 

hastigt att jag skulle vara den som åkte istället. De skickades 

ett barn från varje familj. Jag var bara fyra år då och allt hände 

väldigt fort, säger Solveig Pors. 

Solveig är idag 76 år gammal och bosatt på västkusten, i 

Uddevalla. Som nygift 19-åring lämnade hon Norge för sin 

första make och valde sedan att stanna med barnen i Sverige 

efter skilsmässan. Men det var hösten 1945 som hon för första 

gången satte sin fot i landet. Norge var under ockupationen 

hårt ansatt av tyskarna och hade till en början nekat till hjälp 

ifrån Sverige. Men under efterkrigstiden såg situationen annorlunda 

ut. 

Med hjälp av olika humanitära organisationer transporterades 

de norska barnen på tåg till olika fosterfamiljer för mat 

och omvårdnad. 

Närgången 

NAKEN 

Ann Nehlin, forskare vid Stockholms universitet, har 

skrivit en doktorsavhandling om krigsdrabbade barn och effekterna 

som blev av olika hjälporganisationers insatser under 

denna period. 

− En del av barnen som kom då förstod inte varför de hade 

skickats till Sverige. Vissa gömde sig under bord och stolar, 

andra hade problem med sängvätning. Detta gjorde att många 

av dessa barn fick väldigt dåligt rykte och beskrevs som svårhanterliga 

eller imbecilla, säger Ann Nehlin. 

Solveig Pors menar att hon under omständigheterna mådde 

bra. I byn Evje, sex mil ovanför Kristiansand, hade den 

tyska ockupationen ingen större inverkan på vardagslivet vad 

hon kan komma ihåg. Men många av de barn som kom till 

Sverige var svårt traumatiserade. Inte nog med att de precis 

bevittnat ett krig, de hade dessutom brutit upp med familj och 

allt de kände till. 

− Man trodde ju inte att barnen tog skada på den tiden. 

Man hade inte de kunskaperna helt enkelt. Barnen skulle ha 

semester ifrån kriget så de skickades iväg, säger Ann Nehlin. 

Det är natt. Ensam på väg till en okänd familj i Sverige. Tåget 

skramlar sig fram och de äldre barnen väsnas. Flickan har blivit 

tillsagd att sova men det är så trångt där hon ligger. Inklämd 

bland de andra barnen på ett hårt underlag. Sätena på tåget är 

placerade mittemot varandra med långa plankor emellan som 

provisoriska sängar. Hon tittar upp på hatthyllan ovanför henne 

och ser sin röda väska. Den kastar långa skuggor och ser ut att 

sväva i luften när den gungar fram och tillbaka. Mammans röst 

ekar i huvudet ”Tappa inte bort väskan”. 

− Jag minns att när jag kom fram var jag så himla arg. 

Jag kunde inte förstå vad jag skulle i Sverige att göra, säger 

Solveig Pors. 

Resan med tåget tog över ett dygn och gick från Evje i södra 

Norge till Grimhult i Småland. Där hade en kvinna anmält 

sig som frivillig för att vårda ett av alla det krigsbarn som for 

illa i andra världskrigets kölvatten. 

Men kvinnan som skulle ta hand om Solveig blev sjuk så 

vistelsen hos henne blev kortvarig. En släkting till kvinnan 

kontaktades för att hjälpa till med det nykomna fosterbarnet 

och det blev till slut Anna och Oskar Rutström som tog sig an 

den lilla fyraåringen från Norge. 

− Jag hade det ju väldigt bra hos dem. Bara ljusa minnen 

av det lilla jag kommer ihåg. Jag var så liten då så mycket är 

återberättat för mig i efterhand men vissa saker kommer jag 

ihåg som om det var igår… En trehjuling, på en grusig gård 

till exempel, säger Solveig Pors. 

Ann Nehlin, forskare på Stockholms 

universitet. 

Foto: privat

NAKEN 

Närgången 

Sveriges neutrala hållning under både första 

och andra världskriget väckte politiska debatter både inom 

landets gränser och internationellt. Bland annat exporterade 

Sverige stora mängder järnmalm till Tyskland som användes 

till vapenproduktion. Tyska soldater tilläts även transport på 

svenska järnvägar under permissionstider. 

Behovet av att visa upp Sverige från sin goda sida, ut mot 

omvärlden, var under efterkrigstiden stort och tillämpades genom 

olika politiska projekt. Att nationen valde att ta hand om 

krigsdrabbade barn var ett av dem. 

− Man använde barnen som en handelsvara av medkänsla. 

De blev som ett slags bevis på svensk gottgörelse. Ett slags 

”godhetsimperativ”, säger Ann Nehlin. 

Att ta sig an ett krigsbarn kopplades snart ihop med status 

och välstånd. Genom annonser i olika tidningar kunde man 

läsa om barn som behövde hjälp och om fosterfamiljer som 

frivilligt anmälde sig för att hjälpa till. 

− Det var en nästan propagandaliknande taktik som användes 

för att sprida annonserna. Det kunde stå vilket kön 

barnet hade, hur gammalt det var. Ungefär som när man väljer 

ett fadderbarn från Afrika idag, säger Ann Nehlin. 

Solveig Pors stålgrå blick vilar över kaffekoppens 

kant. Hon smackar med tungan och sväljer med en behaglig 

suck. Hon minns barnafötter som springer över ängar i Småland 

samtidigt som hon bläddrar i fotoalbumet på jakt efter 

kända ansikten. 

− Jag blev ju väldigt fäst vid Anna som tog hand om mig. 

Och hennes dotter, Margareta. Sonen låg i armén då, Arne 

hette han. Honom minns jag nästan inte alls. Men jag brukade 

få följa med mamma Anna ut i ladugården och mjölka korna, 

säger Solveig Pors. 

Permittenttrafiken, transport av tyska soldater på svenska 

järnvägar, i folkmun kallat ”tysktågen”, pågick under andra 

världskriget. 

Foto: Anders Persson 

Hon borstar förstrött ihop smulorna från citronkakan på 

bordet och frustar till över ett minne som tagit henne långt 

bort. Hon tittar ut genom fönstret och pillar med servetten. 

− Jag ville aldrig sova middag utan bara vara ute och leka 

hela tiden. Ofta sprang jag över till granngården där två kvinnor 

bodde. De skämde bort mig och gav mig nästan alltid något 

gott att äta som godis eller kakor, säger Solveig Pors. 

Ingen vet hur många norska barn som kom till Sverige under 

efterkrigstiden, men de uppskattas ha varit mellan två och 

tre tusen. De spriddes över hela landet och resulterade i nya 

relationer och nya familjekonsultationer som etablerades. 

”Jag blev väldigt 

fäst vid 

mamma-Anna ” 

Solveig Pors vid 3 års ålder. Det enda foto som fi nns kvar på 

henne från hennes barndom. 

26 

I Bygdsiljum, Västerbotten, långt borta ifrån Solveigs 

småländska skogar, möter vi Thomas Andersson, 61 år. Han 

fick av sina föräldrar veta att familjen tog sig an ett norskt 

krigsbarn efter andra världskrigets slut. En relation som varade 

livet ut. Den sjuåriga pojken Mens Mensen kom till familjen 

från Narvik och stannade i nästan ett år. 

− Mig veterligen så fanns där tre stycken norska krigsbarn 

totalt i byn, säger Thomas Andersson. 

Thomas föräldrar hade i många år försökt att få egna barn 

utan att lyckas. Deras familjeförhållanden kan ha varit en av 

anledningarna till att de valde att ta sig an ett fosterbarn. 

− Han var väldigt omtyckt vet jag, säger Thomas Andersson. 

Thomas själv var inte född när fosterbarnet tillbringade 

sitt år hos familjen och vet därför väldigt lite om den tiden. 

Men tack vare föräldrarna, som var måna om att upprätthålla 

kontakten, började de så småningom att lära känna varandra 

och över tid skapat sina egna minnen.

− Jag minns att när Mens fyllde 50 år så firade han även 

silverbröllop. Då körde jag min mamma till Trondheim så hon 

kunde vara med och fira. Men han gick bort i cancer några 

år senare. Det måste varit i slutet på 80-talet, säger Thomas 

Andersson. 

Många familjer valde att behålla kontakten med sitt fosterbarn 

på ett eller annat sätt efter att de lämnat Sverige. För vissa 

blev resan en bra upplevelse som följdes av nya och glädjande 

relationer. För andra blev det en hjärtslitande process som endast 

lämnade en bitter eftersmak. 

Sittandes på köksbordet tittar flickan upp i ett nu så välbekant 

ansikte. Hon får en klapp på kinden innan den nya pälsmössan 

sätts på huvudet. Den matchar den nya jackan hon fått i julklapp. 

En hård kram väcker en orolig känsla i magen. I farstun 

vid ytterdörren står den röda väskan lutad mot ett par gummistövlar. 

Ännu ett uppbrott. Ännu en resa. Men den här gången 

ska hon hem. 

Solveig lutar sig tillbaka med en suck i soffan och skakar 

luggen ur ögonen. 

− Vi höll ju kontakten genom åren. Det gjorde vi. Men 

mest genom min riktiga mamma som brevväxlade ganska intensivt 

med Anna. Det sista brevet fick jag när jag var 21 år 

gammal. Då hade jag precis gift mig och flyttat till Sverige. 

Det kan ju inte ha varit lätt att ta sig an ett så litet barn i flera 

månader för att sen bara… släppa iväg det. Det kändes nog 

väldigt konstigt för henne kan jag tänka, säger Solveig Pors. 

Av tågresan hem till Norge minns Solveig Pors ingenting. 

Men hennes mamma har berättat i efterhand att hon var den 

Närgången 

NAKEN 

bäst klädda flickan på tåget och att hon kommit hem med härligt 

runda kinder. Nyfikna människor i staden trotsade kylan 

och snön för att komma och titta på de återvändande barnen. 

− Jag minns att det var lite märkligt att träffa mina föräldrar 

då när jag kom hem. Det hade ju gått så lång tid, flera månader. 

Och jag pratade ju svenska då. Så det tog ju ett tag att 

ställa om sig. Men det gick allt bra. Jag hade ju inte glömt bort 

dem, det var ju inte så! Men att, det är klart, lite konstigt var 

det ju. Jag minns att det snöade också, så vi åkte på en spark 

hela vägen hem, säger Solveig Pors. 

1943 släpptes ny forskning i England som påvisade att de 

psykologiska effekter som uppstod hos ett barn som separerades 

från sin familj var allvarligare än att uppleva ett krig. Trots 

detta kan man i Rädda Barnens styrelserapport 1946 läsa: 

”De utländska små gästerna ha funnit sig mycket väl till rätta 

i de nya förhållandena: varken dieten, språket eller andra förändringar 

ha väsentligt inverkat, utan barnen ha snabbt ökat i 

vikt och till stor del återvunnit sin psykiska jämvikt.” 

Solveig Pors bor idag tillsammans med sin sambo Sonny Stenfors i Uddevalla. 

27

28 

NAKEN 

Närgången 

NAKET 

SAMSPEL 

UTAN ORD 

Text och foto: Lovis Agestam 

På en upplyst scen sitter hon utan en tråd på kroppen, framför 

människor hon inte känner. Till synes kan jobbet som krokimodell 

verka utsatt, fruset och händelselöst. Men under de snabba 

linjernas minuter är det minst av allt passivitet som råder. Mellan 

modellen och de målande sker ett viktigt, ordlöst utbyte.

Närgången 

NAKEN 

”Man upptäcker hur det 

är att vara levande, genom 

kroppen. 

Jag känner mig vacker.” 

Elsa tycker att krokimodellandet är en väldigt intim upplevelse och blir själv inspirerad av konstnärernas skapande. 

Hon knyter upp skärpet och låter badrocken falla 

till golvet, sätter sig i den givna positionen, 

på sidan med benen åt höger, stödd på ena 

armen. Blicken fäster hon stadigt på väggen 

bakom deltagarna som sitter och står i en båge 

framför den lilla scenen. Elsa ser fullständigt lugn ut, trots att 

hon precis tagit ett kliv ut i det utsatta att vara naken inför 

okända människor. 

– Det är som när man hoppar i en pool, liksom just do it! 

Eller som när man drar isär gardinerna, det är ett steg som 

markerar att nu är jag mer utsatt. Det finns ingen rädsla i det. 

Under höga takfönster som släpper in himlens eget 

ljus är fotarbetet kvickt hos krokiläraren Tomas Ekvall när han 

rör sig mellan färgfläckar för att visa var och en hur de ska 

göra för att komma vidare i processen, forma linjer, skuggor 

och färg till en kropp. Ovanför ateljén börjar regnet piska mot 

glaset, dunklet motverkas av flera uppställda strålkastare som 

famnar modellen Elsa med värme. 

– Man ser inre former, det skuggan beskriver... Se mellanrummet, 

handen till höften, den riktningen... kanske lite 

29 

längre ner där. 

Tomas Ekvall visar med svepande stråk hur personen ska ta 

makten över pappret. Luften är fuktig, med gäll röst frågar 

en av deltagarna om man verkligen måste måla så stort som 

de blivit instruerade. Pannor läggs i veck och penslar hålls på 

armlängds avstånd i riktning mot Elsa. Så ljuder mobilen som 

ligger bredvid henne, den talar om att tjugo minuter har gått 

och det är paus. Elsa sträcker ut armarna framför sig och gör 

ryggen krum. Det knakar till i en led. 

Sedan i höstas har Elsa arbetat som krokimodell några 

gånger i månaden. Utöver modellkvällarna har hon fyra andra 

jobb, dessutom går hon en distansutbildning i Danmark. 

Den går ut på att lära sig om sin egen spiritualitet i förhållande 

till andra och för Elsa har den många beröringspunkter med 

krokin. 

– Man upptäcker hur det är att vara levande, genom kroppen. 

Jag känner mig vacker! 

Med den ljusblå badrocken åter stadigt knuten runt midjan 

tar hon ett varv runt scenen, sen ner till hörnet och diskbänken.

NAKEN Närgången 

”Jag kallar det för badtält” 

Ulla Holm har löst svårigheterna med att byta om med en egensydd idé i frotté. 

En mild doft av kokosolja sveper förbi, hon fyller en plastflaka 

med vatten och tar några djupa klunkar. 

– Jag älskar att stå naken inför folk. Jag blir inspirerad av 

deras skapande, det blir väldigt personligt och intimt, man ger 

av varandra utan ord. 

– Kolla handen, var stöder hon handen, i den mellanrumsformen 

ser man förhållandet till det där andra. 

En deltagare med lurar i öronen får Tomas Ekvalls anvisningar, 

hon tar ur en snäcka och nickar. Folkuniversitet är en av 

flera arbetsgivare för Elsa. Det finns de som arbetar som modell 

för heltidsförsörjning men det vanligaste är att ”stå timmar”. 

Genom KYO, konstmodellernas yrkesförbund, kan man 

få jobb och även stöd i att upprätthålla goda arbetsförhållanden. 

Elsa har inte gått med eftersom hon inte arbetat särskilt 

länge. Men hon har sina egna regler. Hon är till exempel noga 

med hur fotografier hanteras, om någon vill ta ett foto för att 

de inte hunnit klart säger hon nej. Och om det ändå behövs för 

30 

att läraren vill minnas en position accepterar hon bara att man 

tar bilden med hennes egen mobil. 

De första nakenakterna inom västerländskt måleri 

återfinns i renässanskonst, där bilder på nakna människor målades 

på insidan av locken i brudkistor. Man placerade dessa 

i sovrummen där de var tänkta att fungera som sexualundervisning. 

Ann-Catrine Eriksson är lektor i konstvetenskap vid 

Umeå universitet och har studerat nakenhet i västerländskt 

måleri utifrån ett genusperspektiv. Hon berättar om hur målerikonst 

tidigare inte var lika tillgänglig för allmänheten som 

den är idag. 

– I hemmen hade man tavlor bakom draperier för att 

ibland titta på och diskutera, det var först när de stora konstakademierna 

öppnade under sent 1700-tal som målningar 

började ställas ut mer offentligt. 

Nakenmåleri har ofta betraktats som ”fin” och tidlös konst,

Närgången 

NAKEN 

ju inte klok, det går ju inte. Jag var ju ändå 79 år. Men sen så 

tänkte jag, varför inte? Jag kan ju försöka. 

Senaste tiden har hon inte hunnit stå så mycket eftersom 

hon varit upptagen med att vara statist i en pjäs på 

Göteborgs Stadsteater. På vissa plan liknar de båda jobben 

varandra, ibland får Ulla Holm applåder efter en 

krokisession. 

– Man vill ju alltid göra sitt bästa för elevernas skull. 

Jag brukar försöka klura ut hur de helst vill se mig. 

Ulla Holms hållning är stolt, händerna ligger knäppta på 

köksbordet och ögonen plirar ut i det soliga utanför 

fönstret. Hon är tacksam över att hon fortfarande är fysiskt 

stark och uthållig, men det kan vara tufft att stå i en och 

samma ställning en längre stund. Däremot har hon aldrig 

avbrutit en session. Visst var hon nervös första gången, nuförtiden 

tycker hon det är spännande att ta av sig. 

– Det finns alltid en förväntan i luften, både från min sida 

och deras. 

samtidigt som det under flera skeden ifrågasatts som någonting 

kontroversiellt. Länge var det prostituerade som agerade 

modeller och även om de inte föreställde sitt yrke betraktades 

dessa med oblida ögon. Ann-Catrine Eriksson påpekar också 

hur det faktum att konst ska säljas på en fri marknad påverkat 

det nakna motivets poularitet under olika perioder. 

På väggarna i sovrummet hänger flera motiv av nakna 

kroppar. Ulla Holm bläddrar i ett album med teckningar av 

sig själv som hon fått av en krokigrupp. 

– Jag vet ju att man vill ha såna här kroppar, med lite skavanker 

istället för en alldeles slät, fin och perfekt, att de behövs 

för att lära sig måla. 

Ulla Holm vill fortsätta som modell så länge hon kan. Det bästa 

med jobbet är att hon får komma ut och träffa entusiastiska 

människor, givetvis i kombination med pengarna till hyran. 

Hon pratar inte vitt och brett om att hon står modell men 

det är inte heller något hon skäms för. Kroppen tycker hon är 

någonting alldeles extraordinärt. 

– Det är en fantastisk sak. Alla organ som samarbetar, det 

är ju något helt enormt! 

Hon börjar rota i en rottingkorg i hörnet och 

drar fram ett långt blått tygstycke i frotté. 

När Ulla Holm är på stranden är hon 

mån om att skyla kroppen. Svårigheterna 

med att byta om försvann när hon 

fick den briljanta idén att 

sy sig en lösning. 

– Jag kallar det 

för badtält. 

På Modellörsgatan bor Ulla Holm. För tretton 

år sedan gick hennes make bort och utöver sorgen 

tillkom att hennes pension var på tok för låg 

för att hon skulle kunna fortsätta betala 

hyran. Hon funderade och funderade, 

skulle hon börja gå ut med hundar, 

passa barn? Eller plocka skräp för 

kommunen? Nej nej. Så skulle det 

inte bli. Hon hade gått och tecknat 

kroki själv en del. Skulle hon kanske 

våga sig på att stå modell? 

– Nej men tänkte jag, jag är 

31

NAKEN 

Närgången 

Thomas Ekvall har undervisat i kroki i över 20 år. 

Modellens integritet menar han kan vara ett 

dilemma i undervisningen. 

Under mitten av 1900-talet 

uppstod en het diskussion gällande 

vad som var pornografi och 

vad som var konst, en fråga som 

enligt Ann-Catrine Eriksson fortfarande 

är aktuell. 

– Det är ju främst kvinnokroppen 

som avporträtterats i målerikonsten 

genom tiderna, och är än idag. Folk 

menar att ”det är roligare att måla av 

kvinnokroppen med dess former”. 

Men kanske handlar det snarare om 

att vi är kvar i rådande normer om att 

den är vackrast. 

Och enligt Ann-Catrine Eriksson finns ett glapp mellan 

det rum vari skapandet sker, där konstnären respektive 

modellen utför ett jobb och vet precis vad de gör utan 

att det har med sex att göra, och det offentliga rummet där 

man aldrig kan styra vad mottagarna tänker kring den nakna 

kroppen. 

– Det finns två olika seende-praktiker. Men modellerna 

skulle ju inte göra jobbet om det inte funkade. Många kvinnliga 

konstnärer står även själva kroki, och då behöver de verkligen 

förhålla sig till det här glappet som uppstår. 

I ateljén på Första Långgatan sätter sig Elsa tillrätta inför 

dagens sista session. Hennes tankar kretsar kring allt möjligt 

32 

när hon agerar 

modell, analyser 

av konversationer 

som leder till 

klarhet eller ibland: 

ingenting. 

– Titta på vad som är 

riktigt mörkt, du ser bröstet 

ligger ju längre ner... 

Fortsätt med det mörka. 

När mobilen ljuder drar Tomas 

Ekvall ljudligt efter andan och 

vänder sig till Elsa. 

– Går det bra om vi tar en rast och 

fortsätter en liten stund till? 

– Ja, jag måste bara sträcka på mig lite. 

Regnet har upphört, solen letar sig vaksamt ner i salen 

som töms på folk. Tomas Ekvall plockar undan de sista 

attiraljerna. Han är själv verksam konstnär och har undervisat 

i kroki i över tjugo år. 

– Det är fortfarande svårt, det kan vara knepigt att få eleven 

att komma vidare i sitt skapande. Ibland stannar det liksom 

upp.

Närgången 

NAKEN 

För honom är kroppen en komplex, innehållsrik och individuell 

form. 

– I modellsituationen är modellen verkligen naken, utsatt 

och sårbar. Hen framträder som en skådespelare inför publik. 

En svårighet med undervisningen handlar om modellens integritet. 

– Det har hänt att jag i undervisningen visat på något förhållande 

och modellen har tyckt att jag kommit för nära. 

Han påpekar vikten av att visa respekt. Han ser modellen som 

en del av studiegruppen och aldrig som ett objekt. 

– Det är roligt och spännande att teckna den mänskliga 

gestalten, vi är människor och vill göra bilder av människor. 

Det handlar om ett intensivt iakttagande, att lära sig se och att 

få kunskap om form, volym, rumslighet. 

Efter lektionen sitter Elsa på ett kafé i Haga och sippar 

på en kopp grönt te, nu är hon märkbart mer avslappnad. 

– Min bästa vän, vi gjorde konstgrejer hemma, det var vårt 

sätt att hänga. Hon sa du har fina kurvor, får 

jag måla av dig? 

Elsa gillar att testa nya grejer och hon 

ville prova hur det kändes att 

stå naken inför människor som 

tittar på en. Idag tjänar hon 

omkring 2000 i månaden på 

jobbet. 

– Ibland känner jag 

mig mer kroppsligt 

utsatt, till exempel 

när jag har mens 

eller precis har ätit. 

Och inuti balanserar hon 

”Min bästa vän, vi gjorde 

konstgrejer hemma, det 

var vårt sätt att hänga. 

Hon sa du har fina kurvor, 

får jag måla av dig?” 

koncentrerat för att upprätthålla sitt fysiska självförtroende. 

Som liten hade hon komplex för att hon var en stor tjej, med 

breda axlar och höfter. Vuxenkläder behövde hon tidigare än 

andra jämnåriga. Så i gymnasiet började hon acceptera sin 

kropp, idag är relationen annorlunda. 

– Det är jätteolika vad jag tänker om kroppen. Jag kan vara 

kritisk när jag ser på min kropp hemma, men aldrig när jag 

står modell. Då blir det mer av ett djup, mer spirituellt, min 

identitet har inte med min kropp att göra. 

Det finns något högst njutbart i att stå modell, något som 

det tar en stund för Elsa att formulera. 

– Man hamnar i ett meditativt tillstånd. 

Hon säger att det finns något radikalt i att hon gör det för 

sin egen skull. Men inte bara, givetvis gör hon det också för 

dem. Elsa trummar med fingertopparna mot tekoppen och 

funderar. 

– Jag ger mitt exempel på hur en kropp kan se ut. 

(Enligt Elsas önskemål nämns 

inte hennes efternamn i texten.) 

Elsas relation till sin egen kropp har förändrats mycket sedan hon var liten,”min identitet har inte med min kropp att göra”. 

33

NAKEN Recap 

Naken recap: HERS 

Under våren kom ett litet piller. Pillret ville hjälpa medvetna kvinnor att uppnå 

balans och naturlig skönhet. Naken har kartlagt historien om dess upphovskvinnor, 

uppkomst och stormiga status. 

Text: Sofia Linde 

24 februari Kosttillskottet ”HERS” lanseras. Pillerburken 

frontar skyltfönster till hälsokedjan Lifes butiker runt 

om i landet. Produkten är ett resultat av samarbetet mellan 

företaget Better You Sverige och medieprofilerna Hannah 

Widell och Amanda Schulman. 

24 mars Hers når förstaplats i försäljning hos Life. 

Hers-pillren är alltså den produkt som sålt mest av alla, inom 

loppet av bara fyra veckor. 

Bakgrundskoll Hannah Widell och Amanda Schulman 

är systrar och medieentreprenörer som tillsammans 

driver produktionsbolaget Perfect Day Media. Systrarna har 

sedan början av år 2012 byggt upp ett följe av kvinnor som 

lyssnar på deras podcast Fredagspodden, som idag är en av 

de största i Sverige. Podden behandlar ofta det tabulagda 

ämnet psykisk ohälsa bland kvinnor. Samtalen i podden har 

gjutit Hannah och Amanda till en delad symbol för en gemensam 

kamp; kvinnors rättighet att få må dåligt och att få 

prata öppet om sitt mående utan skuldbeläggning. Men även 

vad man som kvinna kan göra för att komma ur sin psykiska 

ohälsa. 

Den första produkten som lanserades i detta syfte var självhjälpshandboken 

”The Golden Year”. Den skulle, av vad som 

utlovas i bokens undertitel, berätta hur du kan ta makten över 

ditt liv på ett år. Ett turkost/blått/grönt omslag med vackra 

gyllene versaler blev en populär bibel bland Hannah och 

Amandas poddlyssnare. 

Tillbaka till 24 februari I samma turkosa/blåa/gröna 

format skapades pillerburken Hers med lika vackra gyllene 

versaler. Better You Sverige presenterar produkten som ett 

”lyxigt kosttillskott till för den aktivt medvetna kvinnans behov”. 

Om pillrens innehåll kan man läsa följande på betteryou. 

se: ”Hur låter det med bidrottninggelé som bara drottningen 

i kupan är fin nog att bruka, bönor som Aztekerna likställde 

med guld i sina skattkammare eller den finaste delen av ett 

exklusivt vin?”. 

22 april Expressen publicerar en krönika. Journalisten 

Jenny Strömstedt poängterar den placeboeffekt som riskerar 

att uppstå när man som konsument konstant blir matad 

med en produkts positiva resultat. Hannah och Amanda har 

uppmanat sina följare att dela med sig av sina Hers-upplevelser 

på Instagram under hashtagen #hersvitamins. De inlägg 

som hyllade Hers delade medieprofilerna vidare på sina 

egna Instagramkonton. På så vis spreds lovord om produkten 

från kunderna själva och vidare i Hannah och Amandas 

marknadsföringskanaler. Jenny Strömstedt kallar det för 

”den sociala pillergemenskapen”. 

23 april Journalisten Sanna Lundell skriver ett inlägg 

på sin egen blogg. Hon uttrycker oro över Hannah 

och Amandas oförmåga att ta kritik. Och ännu 

mer oroväckande, profilernas följares oförmåga att 

kunna hantera när Hannah och Amanda blir ifrågasatta. 

Det är rena rama hatforum som löper under 

Instagraminlägg som tvivlar på Hers, menar Sanna Lundell. 

Hon liknar det ”som sektmedlemmar som försvarar sin 

sektledare.” 

23 maj I Lifebutiken på Linnégatan i Göteborg har Hers inte 

längre sin plats i skyltfönstret. Istället har den flyttats till ett 

avsevärt avlägsnare hyllplan med endast ett dussin burkar i 

sällskap. 

Fia Mineur är presskontakt på Life och säger till Naken att 

försäljningen av Hers har gått ner. Dock är det ingenting 

som är ovanligt efter att en hypead produkt funnit på marknaden 

ett tag. Hon berättar att Lifes produkter säljer som bäst 

efter lansering och under kampanjperioden, och att 

försäljningen därefter minskar till nästa kampanjperiod 

börjar. Det är därför svårt att uttala sig om stagneringen i 

försäljningssiffrorna beror på debatten i media eller frånvaron 

av nyhetens behag. Men en ny kampanj ska det bli. Fia 

Mineur säger att pillerburkarna snart borde vara slut för de 

kvinnor som köpt Hers under våren. ”Vi kommer dra igång 

nykampanjande i juni-ish”, avslutar hon. 

16 april Kanske var det inte det mest oväntade att 

någon skulle yttra en kritisk mening mot kosttillskottet. 

Opinionsnättidningen Politism är en av de första ut i raden av 

ifrågasättanden. Journalisten Sara Martinsson skriver en text 

där hon bland annat lyfter frågan om målgruppen till Hers. 

Hannah och Amanda har i och med sin podd en uttalad målgrupp 

där en stor del upplever eller lider av psykisk ohälsa. Man 

kan fråga sig om det verkligen rätt att kränga kosttillskott som 

ska upprätthålla ”allmän balans” till en sådan målgrupp? 

34 

Juni månad och framåt Plakaten föreställandes 

Hannah och Amanda som ler inbjudande ska fram igen. 

Det kommer en ny omgång av turkosa/blå/gröna pillerburkar 

som ska stå staplade i prydliga pyramider. Men denna 

gång är det inte lika fritt fram. Vårens pillerdebatt har gjort 

vägen fram till konsumenten allt snårigare. Det återstår att 

se hur många som kommer köpa ännu en burk Hers inför 

sommarveckorna, och vilka som har hittat lyckan på andra 

sätt.

Recap 

NAKEN 

#hersvitamins 

”Den sociala 

pillergemenskapen” 

Vad kostar ett 

år med HERS? 

Kunder rekommenderas att 

äta två kapslar per dag. Pillerburken 

räcker då i en månad. Priset ligger 

på 399 kronor per burk. En årsförbrukning 

av Hers går på knappt 5000 

kronor. Ett pris som bevisligen många 

kvinnor är villiga att betala för ”allmän 

balans och naturlig skönhet”. 

”Som sektmedlemmar som 

försvarar sin sektledare” 

Vill du veta mer om boken the Golden Year skriven av Hannah 

Widell och Amanda Schulman? Läs vad vår recensent Mona 

Kaveh tycker på sidan 76. 

35 

Bildmontage: Maja Christenson 

Foto: Jan Erik Henriksson, Frankie 

Fouganthin samt produktbilder

36 

NAKEN Omtalat 

På Instagram blir Maria Maunsbach ”Den unge 

Strindberg”. I sitt konto undersöker och hyllar hon 

det största av allt: kärleken. Men bland många av 

sina följare hyllas hon istället för något helt annat: 

kroppsaktivism. 

Text och foto: Lisa Axelsson

Omtalat 

NAKEN 

”Jag ser ingen 

funktion i att 

försöka älska 

min kropp” 

I 

Radiohuset i Malmö finns ett rum som inte liknar något 

annat. Det ligger på andra våning, lite undangömt, långt 

bortom Ekot och Morgonpasset. Rummet tillhör ”Ligga 

med P3” och är ett lustfyllt kaos. Golvet är begravt under 

ett myller av uppblåsbara palmer, badringar och i 

ett hörn ligger en övergiven plastflamingo som saknar ett ben. 

– Vi tar någon enkel, skrattar programledare Maria 

Maunsbach och högläser ett lyssnarmail. Hon slänger upp 

fötterna iklädda skrikrosa Scholl-tofflor på bordet. De landar 

på en lapp där det står ”Ingen kan allt, men alla kan köra upp 

ett finger i röven!”. Förberedelserna inför dagens avsnitt av 

”Fråga Camilla” är i full färd. Gång på gång sneglar Maria ner 

på mobilen som ligger som fastlimmad i höger hand. Säger 

att hon måste hålla koll vad mottagandet blir av den senaste 

instagramposten – man kan aldrig vara säker på vilka reaktioner 

man får. 

Det är drygt två år sedan Maria blev tillfrågad att bli programledare 

för radioprogrammet ”Ligga med P3”. Då hade 

hon pluggat författarlinjen i Svalöv och var mitt upp i sin socionomutbildning. 

Jobbet på Sveriges Radio krävde närvaro på 

sociala medier och Maria skapade sitt första instagramkonto. 

Till en början bestod uppdateringarna av vardagsbilder. Av 

kaffe-och-kaka-fikor och söta kattungar. Ganska snabbt stod 

det dock klart att formatet inte fyllde någon funktion för henne. 

Det kändes för privat. Successivt utvecklades istället alteregot 

Den unge Strindberg. 

– Det kändes lite härligt pretto. Jag tänkte att det skulle 

vara kul att vara inkarnationen av honom och 

undersöka vad kontrasten av kvinnokroppen 

gentemot Strindbergs arv blev, berättar Maria. 

Den unge Strindberg etablerade sig sakta 

men säkert med sina badkarsselfies och träffsäkra 

bildtexter om sökandet efter 

kärleken. När kända personer 

som Zara Larsson gillade hennes 

bilder, steg följarantalet snabbt. 

Många av de som hyllade 

hennes nakna självporträtt 

var kvinnor från 

den kroppsaktivistiska 

rörelsen. Något 

Maria inte var 

helt 

med. 

bekväm 

37 

Kroppsaktivism, motståndsrörelsen mot samhällets fettförakt 

och smalhets, har fått stor uppmärksamhet i Sverige de 

senaste åren. På sociala medier som Instagram har människor 

som inte har kroppar tillhörande normen hittat ett rum där 

de uppmanar till självkärlek och aktivism. Rörelsen i sig är 

däremot inte ny. I USA har den varit aktuell sedan slutet av 

60-talet då den uppstod som en reaktion på diskrimineringen 

av tjocka. 

”Det måste få finnas någon 

form av självbestämmande i 

vad något är” 

Josephine Reijs är genusforskare med inriktning på kritiska 

fettstudier vid Lunds Universitet. Hon menar att anledningen 

till att det tagit så lång tid för kroppsaktivismen 

att få fäste i Sverige är att det här finns ett djupt rotat hälsotänk. 

I sina studier har hon undersökt hur det är att leva 

som överviktig i Sverige och kommit fram till att många av 

dessa människor, framför allt kvinnor, utsätts för orättvis behandling. 

– Feta människor glömmer aldrig att de inte tillhör normen 

utan blir ständigt påminda om att de är just feta, säger 

Josefine Reijs. 

Anledningen till kroppsaktivismens uppsving tror hon 

bland annat är att aktivism generellt blivit vanligare idag – 

människor har tröttnat på förtryckande strukturer i samhället. 

Hon förklarar att i takt med att samhället blir allt mer 

nyliberalt och individualistiskt, har människor tvingats bli 

mer måna om att kunna sälja sig själva. Som ett koncept. 

Som en produkt. Allt för att inte osynliggöras. 

– Under de senaste åren har vi sett att klyftorna mellan 

människor i samhället har blivit större och behovet att kategorisera 

sig själv och andra ökat, säger Josefine Reijs. 

Hon betonar att det tar tid att förändra strukturer, men 

att forum som Instagram kan fungera som ett paraply för 

kroppsaktivister att samlas under. 

Men sociala mediers funktion för kroppsaktivismen 

är långt ifrån oproblematisk. Å ena sidan synliggör och

38 

NAKEN Omtalat 

Röster från 

Instagram – Kan 

man älska sin kropp? 

Karin Lennebo 

@deathbeforediets 

”Jag tror att det viktigaste är 

att kunna se sin kropp för 

vad den är – det vill säga 

enbart en kropp.” 

Karin Andersson 

@karinkajjan 

”Visst går det, men det 

absolut viktigaste är inte 

att älska sin kropp utan att 

acceptera den.” 

Hannah Östebo 

@hannahostebo 

”Självklart går det att älska 

sin kropp! Men det är svårt, 

eftersom intryck ständigt 

säger att vi ska förändra oss.”

Omtalat 

NAKEN 

möjliggör den rörelsen på ett sätt som 60-talets USA saknade. 

Samtidigt är de nya plattformarna oskyddade marker 

som lätt öppnar upp för hat. 

Tacochipsen krasar mellan tänderna. Smulorna har 

spritt sig över de största delarna av lunchbordet. Maria 

Maunsbach viker ihop sin servett och målar på mer knallrött 

läppstift. Smackar med läpparna. Kollar ännu en gång på 

mobilen som legat vid sidan av tallriken under hela lunchen. 

Fem nya händelser på Instagram. De bästa kommentarerna 

säger Maria är de som kommer ifrån kulturtanterna. Men 

instagrampersonan Den unge Strindberg får mycket blandade 

reaktioner. Maria berättar att människor har menat att hennes 

konto är kroppsaktivistiskt trots att hon hävdat det motsatta. 

– Då har de sagt att ”jo för man ser ju det så och då är det 

så”. Och visst, jag förstår tanken, men det måste ju också få 

finnas någon form av självbestämmande i vad något är. Om 

en person till exempel har ett instagramkonto där den lägger 

upp bilder på sin hund, kan ju inte någon annan komma och 

säga att det är ett konto med katter. Liksom nej, det är ju min 

hund? säger Maria och skrattar. Innerligt, bullrande och i hög 

grad smittsamt. 

Karin Lennebo är en av många kvinnor som använt sociala 

medier för att uttrycka sin kroppsaktivism. För henne är det 

självklart att det i vårt samhälle är både politiskt och radikalt 

att vara tjock. Det är på grund av att det förekommer en särbehandling 

av tjocka, som människor med kroppar som bryter 

mot normen men som ändå lägger upp bilder på sig själv på 

ett ohämmat sätt, också lätt får epitetet kroppsaktivister. 

”Feta människor glömmer 

aldrig att de inte tillhör 

normen” 

– Konsumtionssamhället tillåter inte alternativa kroppar. 

Allt bygger ju på att vi ska hata våra kroppar så att företagen 

ska kunna sälja tankar och idéer om hur vi bör förändra oss, 

säger Karin Lennebo. 

Samtidigt ser hon problematiken i att bli tillskriven en 

kamp man inte ser sig vara en del av. 

– På ett sätt är det ju positivt eftersom kroppsaktivism blir 

något fler känner till och intresserar sig för, men klart det kan 

skava om man har ett konto som man bara vill ska skildra ens 

vardag och ens person, och så blir man märkt som aktivist 

bara för att man är tjock, säger Karin Lennebo. 

Det finns två anledningar till att Maria Maunsbach inte 

ser sig som en del av den kroppspositiva rörelsen. Först och 

främst är hennes persona, Den unge Strindbergs, utforskande 

av kärleken inte ett självuppfyllande projekt, utan ett konstnärligt. 

För det andra: hon tror helt enkelt inte på den. 

– Rörelsen kan säkert vara bra som en gemensam kraft 

mot den snäva begränsningen av vad en kvinnokropp får 

vara. Men det är lite som en ”hjärtstillestoppsmaskin”, man 

harvar ändå bara på ytan av komplexiteten. Det känns som 

att om man börjar proklamera självkärlek är det ändå ofta det 

får bakslag i form av mer ångest om man inte lever upp till 

det. Eller det tycker jag mig se när jag följer folk som håller på 

39 

Josephine Reijs, genusforskare på 

Lunds Universitet 

Foto: Privat

40 

NAKEN Omtalat 

med det, säger Maria och tystnar några sekunder innan hon 

fortsätter: 

– Det finns något positivt i en feministisk rörelse som är 

så social, men jag är lite konservativ och tycker det är härligt 

om det är typ professorer som berättar om hur det faktiskt är, 

som har belägg och har forskat. Jag vill inte säga till någon hur 

något är. 

”Smalhetsnormen” kan endast uppnås om en har genetisk 

jackpott eller tränar åtta gånger i veckan! […] Män önskar 

att vi alla är smala men de får inte makten över våra kroppar!” 

Bildtexten är lång. Ömsom arg. Ömsom peppig. Den uppmanar 

till att ge patriarkatet fingret och kärlek till sin egen 

kropp. Kvinnan på bilden sitter i skräddarställning framför ett 

fönster i underkläder. Persiennen slänger skuggor som bildar 

tigerränder över magen. Hon har ett allvarligt ansiktsuttryck. 

Kommentarerna under bilden är många. ”Words!”, ”Jag vill 

vara din kompis!”, ”Så jävla bra!”. Oräkneliga hjärtan och tummen 

upp-symboler. Men också: ”Varför lägger du upp sånt? 

Barnförjudet!” och ”Äckligt.” 

Under hashtaggen #kroppsaktivism finns det fler än 2000 

inlägg på Instagram. Det är nästan uteslutande kvinnor som 

postar bilder. Hatkommentarerna de får är många, men hyllningarna 

är många fler. Även om personerna här delar hashtag, 

verkar motiven till varför de valt att starta ett kroppsaktivistiskt 

konto variera. Några menar att de vill påverka samhället i 

stort och inspirera. De vill bli förebilder till andra kvinnor och 

unga tjejer. Andra använder Instagram av mer egoistiska skäl, 

som en väg till acceptans av kroppen. 

”Det är svårt att svara på 

om man egentligen kan göra 

något åt ens självbild” 

När Karin Lennebo startade sitt konto var det först menat 

för henne själv. Hon ville göra upp med sin egen kropp. Det 

var när hon insåg att andra kvinnor blev peppade av det hon 

gjorde som hon även började skriva och fotografera för andra. 

– Det fanns ett behov av att se tjocka människor representeras 

i det dagliga flödet, det dagliga livet. Som vanliga 

människor, fulla av liv, inte bara som en genrebild som publiceras 

med en artikel om diabetes eller fetma, berättar hon. 

Undersökningar visar att varannan gymnasietjej har 

bantat med en extrem metod och var femte sjuåring tycker att 

hon är för tjock. Studier visar även att kvinnor som ”upplever 

sig som tjocka” är mer missnöjda med sina kroppar än män är. 

Samtidigt är det främst kvinnor som står bakom de kroppspositivia 

kontona på Instagram. 

– Jag tror det beror på att kvinnor blir uppfostrade att vara 

mer kommunikativa och öppna och att det på så sätt blir enklare 

för oss att prata om än det blir för män, säger genusforskaren 

Josefine Reijs. 

Om, eller i vilken utsträckning, den växande rörelsen har 

påverkat hur kroppsaktivister ser på sig själva, har det ännu 

inte gjorts någon forskning på. 

Ordlista 

kroppsaktivism: 

Ideologiskt grundad verksamhet 

som syftar till att motverka 

begrä nsande skö nhetsideal och 

skapa lika villkor fö r mä nniskor 

med olika kroppstyper. 

Normtypisk kropp: 

Allmänt delade, (men många 

gånger underförstådda) regler 

och förväntningar på hur en kropp 

ska se ut och fungera ut i samhället. 

I detta fall, en smal kropp. 

Strukturer: 

En samling normer, värderingar 

eller fördomar som skapar ett socialt 

mönster som påverkar grupper 

av individer. 

På andra våningen i Radiohuset utsmyckas ett skrivbord 

med en rostig gongong, en vissen planta, en leksaksälg 

och bröstformad kudde. Maria Maunsbach har klippt ut en 

penis i kartong som hon slår i gonggongen. Det är dags för 

Facebook-livesändning av ”Fråga Camilla” med programmets 

egen sexolog. Tittarna uppmanas skicka funderingar de har 

kring kroppen, sex och relationer. Det blir mest orgasmrelate- 

rade frågor som kommer in. 

– Det känns ganska betryggande att människor undrar 

mer om kroppens funktion än dess utseende, säger Maria och 

tillägger: Det är ju lite svårt att svara på om man egentligen 

kan göra något åt ens självbild.

41 

Omtalat 

NAKEN 

Sexologen Camilla Larsson och Maria Mansbauch sänder ”Fråga Camilla” live via Facebook. 

Maria Maunsbauch 

Ålder: 

27 år 

Gör: 

Programleder på ”Ligga med 

P3”. Precis skrivit på sitt första 

bokkontrakt 

Detta borde inte vara tabu: 

– Allt njutningsförhöjande 

Maria mansbauch 

@mariamansbauch 

Favoritinstagramkonto: 

– Skånes Djurpark. Suuupergulliga 

djur! 

Bästa med att vara naken: 

– Det är skönt. Haha.

Omtalat 

NAKEN 

Syndabocken 

slöjd 

Samtidigt som slöjdkulturen stärks med 

egna poddar och magasin, kritiseras 

skolslöjden hårt. Varför vill 

vissa slopa ett av skolans 

äldsta ämnen och hur hotat 

är det egentligen? 

Text och foto: Sofia Linde 

Framme vid textilslöjdslärarens bord 

finns 40 stycken olika övertrådar att 

välja mellan. Valmöjligheterna är 

många bland färgerna. Det finns allt 

ifrån lila, ljuslila, illgrön, kritvit och 

tomteröd till mintgrön. Trådrullarna är trädda 

på var sin stålsticka som sitter fast på en träskiva. 

Men de små undertrådarna är det inte samma 

ordning på. Monica Adrell får låna ut en 

undertråd från sin skrivbordslåda. 

– Den är till och med svart, säger hon medan 

hon räcker över spolen till sin elev. Det var 

väl det du skulle ha? 

Eleven ser nöjd ut. Det är en viss typ av glädje 

som uppstår när man slipper spola om till en 

ny undertråd innan man kan sätta sig vid symaskinen. 

Monica Adrell, 61 år gammal, undervisar 

i textilslöjd på Nordhemsskolan som ligger 

mitt i Linnéstaden i Göteborg. På skolan har 

hon hand om alla årskurser från och med tredje 

klass. 

– Tredjeklassarna är mycket mer nyfikna än 

de andra klasserna för det är första gången de 

har slöjd och de bara suger åt sig allting. De fles- 

43 

ta tycker det är så roligt, så roligt, berättar hon. 

De äldre eleverna får hon arbeta annorlunda 

med, de har större kreativ frihet. Klassen som 

just nu håller på för fullt inne i slöjdsalen går i 

sjuan och syr egna kläder. De flesta har valt att 

göra hoodie-tröjor. Intresset för att skapa egna 

unika kläder är något som Monica Adrell har 

med sig från uppväxten på 70- och 80-talet. 

– Jag har hållit på jämt. I tonåren så sydde 

jag kläder, och experimenterade även med andra 

grejer som virkning, stickning och broderi. 

Det har alltid funnits runt mig. 

Symaskinerna är placerade längs en av 

rummets långsidor på små bordsskivor som 

sticker ut likt taggar på en taggtråd. Fotpedalerna 

till symaskinerna skapar ett konstant tempo 

i salen. Snabbt tuggar nålen fram över tyget för 

att tygla de ihopsatta textilerna. 

– Finns det inget som helst mönster till fickan? 

Frågar en tjej med hög tofs som har kommit 

långt på sin hoodie. 

Hennes bordsgranne däremot, en kille i blått, 

håller fortfarande på och nålar ihop luvan och 

krånglar med att byta till en röd tråd på spolen.

NAKEN 

Omtalat 

Ljudet från symaskinen avslöjar en. Vissa trampar oregelbundet 

och gör hastiga stop. De ger ifrån sig ljudet av en 

maskin utom kontroll. Andra håller fotpedalen lätt nedtryckt 

och behöver knappt stanna för att hålla sömsmånen om rätt 

sida av pressarfoten. En centimeter ska det vara, exakt en 

centimeter. Råkar man slinta och sy innanför linjen av de 

små strecken märkta med tygkritan, är det bara att leta upp 

en sprättare. Från en av symaskinerna hörs det ingenting. 

Bakom symaskinen är det även lätt att låtsas vara 

upptagen, trots att det verkliga syftet att vänta ut 

lektionens 80 minuter. 

”Om slöjden försvann från skolan 

skulle synen på kunskap bli att det 

bara är mätbar kunskap 

som är viktig” 

Färdigutbildad slöjdlärare blev Monica 

Adrell relativt sent i livet, år 2003, trots att 

yrket alltid varit målbilden. 

– Det var jättesvårt att komma 

in på textilslöjdslärarutbildningen i 

Göteborg på 80-talet, det var en jättepopulär 

utbildning. Jag kom inte in, 

och blev fritidspedagog i stället. 

Till slut öppnade sig möjligheten 

att byta bana och återuppliva ursprungsplanen, 

genom en distansutbildning i 

Linköping. Monica Adrell hade stora planer 

och inspiration från sin egen ungdoms kreativa 

hantverkande. 

– Det är svårt är det. Skolan har sina 

egna regler och riktlinjer att följa och 

det är svårt att vara kreativ och flexibel. 

Ett projekt utanför skolans generella 

kursplan gick vägen i Göteborg 

hösten 2013 med Monica Adrell som 

initiativtagare och projektansvarig. 

En avgångsklass på Nordhemsskolan 

inledde ett samarbete med 

en förskola i området. Niorna 

pratade med barnen om deras 

drömleksaker och använde 

sina slöjdtimmar till att förverkliga förskolebarnens 

önskningar. Monica Adrell 

hoppas på likande projekt i framtiden, 

för hennes skola men även runt om i hela 

landet. Men samtidigt är hon medveten 

om verkligheten, med sina nästan femton år i 

skolslöjdens värld. 

– När man är ny textilslöjdslärare har man 

så mycket idéer och visioner, vilket är bra, men 

man är nog inte beredd på skolans begränsningar. 

Det är svårt att genomföra något annorlunda, 

förklarar hon. 

Sara Erkstam är 23 år gammal och längtar till examen. 

Med det bruna, tjocka håret tungt hängandes mot axlarna, 

och iklädd en hängslejeanskjol sitter hon i en vävstolssal på 

HDK - Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg. 

Det är torsdagseftermiddag och skolan är tömd på esteter. 

Hon har precis slutat ytterligare en lektion på det fyra och ett 

halvt år långa programmet som ska göra henne till behörig 

tvåämneslärare i slöjd och bild. 

– Många i klassen är peppade på att förändra och tänker 

att de inte ska vara så traditionella. De tänker att ”mina 

44 

Monica Adrell säger att textilslöjdslärarutbildningen var 

populär på 80-talet.

Omtalat 

NAKEN 

elever ska inte behöva göra tråkiga saker.”, berättar 

Sara Erkstam. Men jag tror att verkligheten kommer 

komma som ett slag i ansiktet när man börjar jobba, 

tillägger hon. 

Hon är en kreativ realist som vill modernisera slöjden, 

men tror också att risken finns att följa i tidigare lärares spår 

bara för att det är lättare. Hon har haft många diskussioner om 

slöjdens betydelse med människor i sin omgivning och även 

hört föräldrar som är väldigt negativt inställda. 

– De säger till sina barn att betyget i slöjd inte är något 

viktigt, att de inte behöver satsa på det, berättar Sara Erkstam. 

Hon upplever att många har bilden av slöjd som ett omodernt 

och förlegat ämne. 

– Om slöjden försvann från skolan skulle synen på kunskap 

bli att det bara är mätbar kunskap som är viktig. Sverige vill 

så himla gärna vara med i internationella kunskapsmätningar 

och komma fram till ” såhär bra är vi på matte, vi måste bli 

bättre”, säger Sara Erkstam. 

Slöjd är ett fenomen och en konstform som idag 

tar för sig i mediekanaler. Tidningen Hemslöjd hade en 

upplaga på 14 200 exemplar förra året, och podcasten ”En 

podd om slöjd” har en lyssnarskara på ca 1000 – 2000 personer 

per avsnitt. Hashtagen #DIY (Do it yourself), vilket 

innebär att tillverka eller hantverka någonting på egen hand, 

finns taggat under närmare 25 miljoner inlägg på Instagram. 

Men trots att slöjdande befäster en allt starkare position i mediala 

forum, är det många som tycker att det är slöseri med 

skoltimmar. 

För ett och ett halvt år sedan publicerade Expressen en 

krönika som riktade hård kritik mot skolslöjden. Under 

45 

rubriken ”Hur många smörknivar tål Sverige” skriver 

journalisten Ann-Charlotte Marteus om hur slöjden 

stjäl timmar från elever som i högstadiet vill fokusera på 

de teoretiska ämnena. Hon menar också att slöjdobligatoriet 

kräver en lärartäthet som det inte finns resurser för, och än 

mindre behöriga lärare. Texten väckte debatt kring slöjdens 

betydelse och huruvida det verkligen är passande att ha kvar 

det som obligatoriskt grundskoleämne. 

Debatten som blev, och fortfarande är, tycker Lillemor 

Praetorius är styrd av fel röster. Lillemor Praetorius, 

40 år gammal, är trä- och metallslöjdslärare på 

Ånässkolan i Göteborg. Hon har varit huvudskyddsombud 

för Lärarförbundet i Göteborg och arbetet som facklig 

representant för sin arbetsplats i olika omgångar sedan 

slöjdlärarexamen år 2002. Hon menar att skolan och 

slöjdämnet är lätt att kritisera för människor med enbart 

utifrånperspektiv. 

– Det finns inte så mycket forskning kring slöjdämnet och 

kreativa ämnen över lag. Vilket gör att det är svårt att bevisa 

för människor som bara utgår från sina egna erfarenheter från 

skolslöjden, att slöjden faktiskt har en stor betydelse för elever, 

säger Lillemor Praetorius.

NAKEN 

Omtalat 

Sara Erkstam vill modernisera slöjden. 

Textilslöjdslektionen på Nordhemsskolans börjar 

närma sig sitt slut, men killen i blått har stött på problem. 

Efter att ha suttit en tid vid symaskinen reser han sig 

upp och går fram till Monica Adrell. 

– Efter att man har spolat, är det något mer man behöver 

göra eller är man klar då? frågar han. 

Han är färdig med att nåla samman luvan och är redo för 

att sy det permanenta fästet mellan tygstyckena. 

– Nej, då är det bara att trä maskinen, svarar Monica Adrell 

– Jaha… då är det någonting jag gör fel för det funkar inte 

för mig, fortsätter han uppgivet. 

Han får hjälp från sin kompis, den där killen som mest 

sitter och snackar och inte gjort så mycket under trekvarts tid, 

men ändå tror sig vara en hejare på symaskinens funktioner. 

– Ahh, men du har ju inte plockat bort undertråden, fastställer 

han. 

Senare ska det visa sig att killen i blått glömt att sätta fast 

symaskinsnålen. Luvan får vänta tills nästa lektion. 

Lillemor Praetorius tycker att slöjden är viktig eftersom 

det ger elever kunskap som kommer från händerna och 

genom att skapa något verkligt och konkret. Hon menar att 

slöjd handlar om att lösa problem rent praktiskt, och att det 

är en del av kursplanen som gör ämnet unikt . Dock är det ett 

skolämne helt utan läromedel vilket innebär att ämnet kan 

variera mycket från skola till skola, framför allt i olika delar av 

landet. Lillemor Praetorius skulle önska en tydligare läroplan 

för slöjdlärare. 

– Tydligare riktlinjer gör att det blir en större likvärdighet, 

och det motverkar att lärare jobbar åt olika håll, säger hon. 

46 

Även om slöjden skulle kunna förbättras på vissa plan tyck- 

er hon att mediedebatten om skolslöjden styrs av människor 

med liten insikt i skolvärlden. 

– Alla har ju gått i skolan och tror sig då förstå sig på sådan 

här frågor. Men i själva verket är de inte så insatta. Alla har vi 

varit elever men få har erfarenhet av att vara lärare, säger hon. 

Därmed oroar hon sig inte för slöjdens framtid i grundskolan, 

men hoppas på att det forskas mer kring vikten av 

det kreativa lärandet. 

År 2015 släppte Skolverket en nationell utvärdering av 

de estetiska ämnena i grundskola. Underlaget utgjordes av en 

enkätundersökning och ett antal fördjupningsstudier i bild, 

musik och slöjd. 

Resultatet visar att slöjdämnet är mycket uppskattat av 

elever då det framhålls som både roligt och intressant. Däremot 

finns problem med lärartäthet och lärarbehörighet. Många 

lärare upplever även att de har för stora undervisningsgrupper 

och att undervisningstimmarna är för få för kursplanens 

resultatkrav.

47 

Omtalat 

NAKEN 

Det finns mycket åsikter om skolslöjden 

och mycket negativitet riktas mot 

betydelsen av Sara Erkstams framtida 

yrke. Men hon väljer att fokusera 

på hur ämnet kan bli bättre. 

Hon har några terminer kvar 

på programmet och tar examen vårterminen 

2019. Hon beskriver sin drömbild. Ett 

ljust rum, stort och högt i tak. Solljuset ska 

flöda in genom tunna textiler. Överallt 

i den ateljéliknande skolsalen ska tyger 

ligga framme. Inte instängda i skåp utan 

framme på bänken så man kan känna hur 

de känns i handen. Visualisera hur man 

skulle kunna arbeta med materialet. Vad 

man skulle kunna skapa. 

Hon vill riva ner väggen mellan textilsalen 

och träsalen och låta hantverken 

förenas. Sara Erkstam vill inte att eleverna 

ska behöva välja och fortsätta etablera 

genusroller i grundskolan. Hon vill att 

det ska finnas möjlighet att arbeta med 

både mjuka och hårda material. Kanske 

vill man tillverka en vacker stol med en 

bekväm sittdyna. 

– Det värsta som kan hända är att 

någon klipper mitt i tyget. Framför allt 

om man är på en skola med dålig budget. 

Då kommer alla tycka att man är en 

surkärring som bara ”klipp inte mitt i!”. 

Men då får jag väl bli det då, skrattar 

Sara Erkstam.

48 

NAKEN 

Lag och oordning 

Under arbetet med magasinet har en del frågor väckts om nakenhet i offentligheten. 

Vad är okej, och när kan du bli arresterad? Vi har under vår vinjett Fråga Experten 

kollat med polisens presstalesperson i Region Väst, Thomas Fuxborg. 

Hej Thomas! 

– Hej. 

Får man vara naken i i offentligheten? 

– Det finns ingen generell gräns för när och hur 

man får vara naken i det offentliga rummet. Lokala 

ordningsregler råder på vissa platser, simhallar 

är ett sådant exempel. Deras egen personal 

löser för det mesta problem med avvikande 

beteende på egen hand, annars hjälper polisen 

till. 

När har man gått över gränsen? 

– Det är väldigt sällan polisen behöver ingripa 

i den här typen av situationer. Polisen ingriper 

bara när andra känner sig kränkta eller ofredade. 

Att ha sex på bussen är inte olagligt men 

andra passagerare kanske misstycker och ringer 

polisen. Förr var det vanligare med solarium. 

Då fick vi ingripa ibland då andra kunder stör- 

des av högljutt sex. 

Thomas Fuxborg, presstalesper- 

son hos polisen i Region Väst 

Då nakenhet i offentligheten ändå var rätt 

okej väcktes vår nyfikenhet. Vad mer finns det 

för otippade lagar runt om i världen? Föga 

förvånande är det USA som har flest knasiga 

lagar och regler. 

I Kalifornien får du inte cykla i poolen. 

Tar du med fiolen till Utah? Bär den då i rätt 

typ av väska. Det är förbjudet att bära fiol i en 

papperspåse. 

På väg till ett zoo i Tuscaloona, Alabama? Då 

får du inte bjuda djuren på alkohol! 

I Mesquite, Texas, är det olagligt att ha konstiga 

frisyrer. 

I Alabama är det förbjudet att bära glass i 

bakfickan. 

Boende i Arizona får inte äga mer än två 

dildos. 

Om du ska surfa på Hawaii, lägg inte ett mynt 

i örat. Det är olagligt. 

Slutligen har vi faktiskt hittat en europeisk 

styggelse. Om du åker till London, dö inte när 

du är på besök i parlamentet. Det är faktiskt 

förbjudet eftersom du annars måste äras 

med en statsbegravning.

Omtalat 

NAKEN 

”Let’s 

talk 

about 

sex” 

 

49 

Foto: TT

NAKEN 

Omtalat 

Alma Olsson Widjaja undervisar i sex och samlevnad på gymnasienivå och menar att det finns mycket okunskap inom ämnet. 

Alla är nog överens om att sex och samlevnad är en viktig del av livet. Men vilken 

sex- och samlevnadsundervisning som ungdomar får kan variera stort beroende 

på vilken lärare som undervisar. 

Text och foto: Mona Kaveh 

Är det någon som inte har appen? Okej då tänkte jag 

att vi ska kahoota. 

En efter en dyker elevernas användarnamn 

upp på den vita whiteboard tavlan. 

– Har alla loggat in? Frågar Alma och tittar ut 

över klassen. Jag tänkte att vi börjar med ett quiz för att se ungefär 

hur mycket ni kan. Okej, frågan lyder: 

Vad av följande är inte lagligt? 

”Många tror att 

klitoris är en 

punkt och inte 

ett tio centimeter 

långt organ” 

Det är sexualundervisning på en 

gymnasieskola i Göteborg. De flesta 

sitter med sina laptops eller ipads och 

antecknar, det har hänt en del i skolan, 

i alla fall i det här klassrummet. Blyertspennans 

tid verkar vara över. 

– Rätt svar är C, att ha sex med djur 

säger Alma. 

– Ja men det stod ju i tidningen i 

veckan att det blev olagligt 2011 eller 

hur? Ja, läste ni inte nyheten? Två killar 

som hade sex med hästar säger en av 

killarna som sitter längre fram. 

– Va! Vadå, så det är inte olagligt att ha sex med sin kusin? 

Säger klasskompisen bredvid. 

Tjejerna är inte lika frågvisa, inte killarna som alltid sitter 

50 

längst bak i klassrummet heller och det är oftast samma elever 

som ställer frågor. 

Alma Olsson Widjaja jobbar just nu på en gymnasieskola 

som sjuksköterska. Hon undervisar i sex och samlevnad 

och vid sidan av arbetet på skolan studerar hon sexologi. Hon 

menar att det finns mer okunskap kring ämnet än 

vad vi tror. 

– Många av mina elever tänker nog att man inte 

behöver sex och samlevnad på gymnasiet och att 

man kan allting, till och med vuxna som jag har 

stött på ibland. Sen så visar det sig att många tror 

att klitoris är en punkt och inte ett tio cm långt organ 

säger hon när vi sitter i hennes nya soffor som 

hon precis fått in till kontoret. Det är även en plats 

för elever att komma till när de känner för att ventilera. 

Hon sätter sig vid datorn som ligger på ett litet 

hörnskrivbord och förbereder nästa föreläsning. 

– Jag tar till exempel upp hur tobak, alkohol 

och cannabis kan påverka den sexuella upplevelsen. 

Även om många ungdomar kan ganska mycket 

om sex finns det de som inte kan lika mycket. Jag har flera 

elever som kommer hit till mig och vill prata om sex för de 

känner att de inte kan prata med sina kompisar eller föräldrar.

1955 blev Sverige det första landet i världen att införa 

obligatorisk sexualundervisning i skolan. Både i handledningsplanen 

för lärare på gymnasiet och i samhället har 

synen och attityden kring sex varit i ständig förändring. I 

handledning för sex- och samlevnadsundervisning 1952 ansågs 

till exempel onani som en sexuell oart och om det förekom 

”epidemier” av onani i klassen skulle läraren undersöka 

vem som varit upphovsman till det. 

Det var enligt handledningen tillåtet att 

”Heterosexuality 

is not normal, it’s 

just common” 

onanera men olämpligt. Undervisningens 

mål var dels att ge information om 

äktenskap, hembildning och graviditet 

men betonade också att könslivets 

mål och mening var släktets 

fortplantning. Man borde 

även vänta med att ha sex 

tills man var redo att bilda 

hem och skaffa barn. 

Handledningsplanen är idag inte moralens 

väktare. Frågor kring sexualitet, jämställdhet, 

kön, relationer, värden, etik 

och identitet ska ingå i undervisningen. 

Elever ska uppmuntras till att utveckla 

sina intressen utan att begränsas av 

samhällets föreställningar och normer om 

vad som är kvinnligt och manligt. Trots att 

handledningen förbättrats är de flesta ungdomar 

inte nöjda med den undervisning de får. I folkhälsomyndighetens 

undersökning Ungdomsbarometern 

från 2015 visade sig att elever var missnöjda med sin 

Omtalat 

NAKEN 

sexualundervisning. Endast 20 procent av de tillfrågade mellan 

15 och 19 år ansåg att undervisningen de fick var bra. Senaste 

granskningen från skolverket är från 1999 och visade 

också att kvalité och innehåll på undervisning mellan olika 

skolor och även undervisningsgrupper i samma skola skiljer 

sig kraftigt åt. 

Ämnet är inte obligatoriskt i programmet när man utbildar 

sig till gymnasielärare, enligt undersökningen 

är det en anledning till att det brister i 

undervisningen. 

Inne i det lilla klassrummet med det 

höga taket börjar luften ta slut, det är eftermiddag 

och killarna längst bak i klassrummet 

börjar bli otåliga. Dags för en rast. Det är ingen 

obligatorisk kurs, men de kommer tillbaka 

efter rasten ändå. På den vita tavlan bakom 

Alma står det “Heterosexuality is not normal, it’s just common.” 

citerat från Dorothy parker. 

– Vad är naturligt sex? Om vi ser på det utifrån ett historiskt 

perspektiv så var det förr i tiden i Grekland status för en 

man att ha sex med andra män, det var naturligt på den tiden. 

Men då var det så att en man hade en annan man som en 

sexslav kan man säga, men samkönade relationer har faktiskt 

existerat långt tillbaka säger Alma och klickar på nästa Power- 

Point sida. En liten apa dyker upp på tavlan. 

– Känner ni till bonoboapan? 

Vissa av eleverna ropar ja lite tyst. 

– För de som inte gör det så kan jag berätta att bonoboapan 

tillsammans med shimpansen är den apa som är närmast 

För att göra undervisningen tydligare finns en replika av klitoris att kolla på. 

51

NAKEN 

Omtalat 

besläktad med människan. När man studerat dessa apor så 

har det visat sig att de faktiskt inte enbart har sex för att fortplanta 

sig och sex med samma kön förekommer, honor med 

honor, hanar med hanar, honor med hanar. 

En av killarna som sitter längst fram räcker upp handen 

– Men en fråga, förekommer det våldtäkter bland apor eller 

i djurvärlden? Ja menar det räknas väl inte som våldtäkt 

bland apor eller? För de gör väl det för att visa att de har makt? 

Diskussionen fortsätter. 

Alma menar på att eftersom hon har en viss sexologisk 

kompetens kan det vara bra att låta elever ta del av den, dessutom 

har hon ett stort intresse för ämnet . Hon känner dock 

en saknad av temat i hennes tidigare utbildningar och fortbildar 

sig därför på egen hand bland annat hos RFSU (riksförbundet 

för sexuell upplysning). 

– Egentligen var det jag som åtog mig ett uppdrag som 

kanske inte riktigt fanns, vi pratade om hur elevhälsan kan 

bygga ett samarbete med lärarna på skolan och jag kände att 

det är det som ligger mig närmast så jag har byggt mitt material 

utifrån det jag lärt mig i min utbildning och sen förenklat 

det. 

Hans Olsson har jobbat med sakkunnig sexualupplysning 

för organisationen RFSU sedan 2000 och han betonar 

vikten av ämnet. 

– Sexualitet är en central del i många människors liv men 

även generellt i samhället, vi har lagar som påverkar samlivet 

och sexualitet och de har betydelse för hälsa och hur vi mår, 

så det behövs alltid upplysning om ämnet. 

Bland lärare och de som jobbar inom vården söker sig allt 

fler fortbildning på egen hand. Olsson ser en ökad efterfråga 

i att utbilda sig i ämnet, men trots 

att utvecklingen 

Sexualkunskap har ändrats enormt över tiden. 

52 

Hans Olsson ser en ökad efterfrågan i att 

utbilda sig inom sexualkunskap. 

gått framåt finns det saker som kan förändras. 

– Idag finns en öppnare hållning gentemot ämnet sex, 

det är lättare att prata om och ganska självklart. Alla får ju 

undervisning i sex och samlevnad 

på gymnasiet men 

kvalitén på undervisningen 

skiljer. Det ser ju olika ut i 

olika skolor och olika klasser 

ibland, där behöver vi bli 

lika. Därför driver också vi 

att det bör finnas med i olika 

utbildningar bland annat lärarutbildningen 

för gymnasielärare. 

Lena Nilsson har undervisat 

i samhällskunskap och 

psykologi på gymnasieskolor i Götborg i över tio år. Under 

sin tid som lärare har hon samarbetat med andra lärare för att 

integrera ämnet sex och samlevnad i undervisningen. Jämfört 

med för tio år sedan har undervisningen blivit både bättre och 

sämre säger hon men att det då som nu kan variera. Hon menar 

att en orsak är det problematiska med att undervisa i ett 

ämne där det finns för mycket utrymme för tolkningar. 

– När det kommer till sådana ämnen som kanske faller 

mellan stolarna beror det på vilka personer som undervisar 

och framförallt skolledningen. När det inte finns tydligt 

om vem som har ansvaret att undervisa då är det lätt att det 

försvinner. Vi samarbetade med skolsköterskan förr också och 

det var bra, men det räcker inte, det kommer in på många ämnen 

så det är svårt att veta vart ämnet hör hemma. 

Hon tycker även att det finns mycket som är bra nu också 

och att det är positivt att fler utbildar sig på egen hand, men 

att effekten inte blir lika stor om man inte gör det tillsammans 

”När det inte finns tydligt om vem 

som har ansvaret att undervisa då 

är det lätt att det försvinner” 

Foto: TT 

Foto: Privat

53 

och att det kan vara en orsak till att undervisningen skiljer. 

– Jag tror att det kan vara väldigt olika i hur man undervisar 

och av olika orsaker, vissa lärare kan tycka att det är obekvämt 

att undervisa i ämnet och det påverkar ju också. Men 

det känns rätt givet att det bör vara med på lärarutbildningen. 

Ämnet sex och samlevnad är inte obligatoriskt att läsa i 

lärarutbildningen för gymnasielärare men finns som en valbar 

kurs. Tanken är att själva området sex och samlevnad ska vara 

en integrerad del i andra ämnen på gymnasiet. Bland annat 

ska lust och sexuell hälsa 

beröras i naturkunskapen 

och identitet ska diskuteras 

”Hade jag växt upp 

med två prinssesor 

som ideal så hade jag 

kanske letat eer min 

drömprinsessa ” 

i idrott och hälsa samt religionskunskap. 

Enligt skolverket 

vilar alltså ansvaret 

på flera lärare då ämnet är 

inskrivet i flera kurser, men 

det huvudsakliga ansvaret 

för att elever ska få rätt undervisning 

ligger hos skolans 

rektor. 

I oktober 2015 lade miljöpartiet 

fram ett förslag till 

riksdagen om att ha obligatorisk 

sex- och samlevnads- 

undervisning på gymnasielärarprogrammet. En av grunderna 

var att man ansåg att undervisningen skilde sig för mycket 

i olika skolor. Riksdagen sa nej till förslaget, bland annat på 

grund av arbete som redan pågår och att förändringar redan 

genomförts 

Omtalat 

NAKEN 

– Är det någon som kan gissa vad det här är för något? 

Säger Alma och håller upp en röd figur, den skickas runt bland 

eleverna som nyfiket studerar den. Ingen kan svaret. Lampan 

i taket släcks och ett kort klipp spelas upp på whiteboard tavlan. 

Klippet visar hur medlemmar i RFSU går runt och frågar 

folk på gatan om de vet vad samma figur ska föreställa. Ingen 

svarar rätt där heller. Det är en klitorismodell förklarar Alma, 

alla verkar lika förvånade. 

Efter två timmars sex och samlevnad packar Alma ihop 

laptopen och högtalarna. Hon sätter upp de blå gråa stolarna 

upp och ned på borden. Vi går ned för de smala trapporna i 

skolkorridorerna som mest liknar festvåningar med det höga 

taket. På väg till kontoret förklarar hon att hon förstår att ämnet 

kanske glöms bort och att det kanske är lättare för henne 

som sjuksköterska att prata om just sex och samlevnad. Samtidigt 

känner hon att andra lärare kan hamna i en utsatt roll. 

– Jag menar vart finns kunskapen att ta till sig som lärare 

när det inte är obligatorisk i lärarprogrammet. Det är jätte 

svårt att bemöta sexualitetsfrågor när man inte läst någonting 

om det i sin utbildning, jag hade personligen tyckt att det var 

jättesvårt att göra om jag inte hade haft kunskapen. Lärarna 

som undervisar är väldigt kompetenta men det blir kanske 

lättare att söka upp mig för frågor gällande sexualitet eftersom 

jag har en annan roll. Därför är det också väldigt viktigt med 

samarbete mellan elevhälsan och lärare. 

”Praktika för klitorissex” står det på en 

broschyr som ligger på bordet inne på Almas 

kontor, där ligger även en godispåse fylld 

med kondomer. De skulle delas ut i slutet av 

föreläsningen men tiden räckte inte till. Alma 

förklarar varför hon tycker att ämnet är viktigt. 

– Det viktigaste för mig är rätten att 

uttrycka sig och sin sexualitet och det är inte 

alltid lika självklart för alla, dels på grund av 

den okunskap som råder. 

Hon förklarar att hon bland annat disku- 

terar hur olika media kan påverka hur vi ser 

på sexualitet och hur det kan forma oss. 

– Kolla bara på varenda Disneyfilm, det 

finns inte en enda Disneyfilm där det är två 

prinsessor som lever lyckliga i alla sina dagar, det är alltid en 

prins och en prinsessa och jag har själv frågat mig, ”men tänkt 

om det är det som gjort att jag alltid letat efter min drömprins 

och inte min drömprinsessa. Hade jag växt upp med två prinsessor 

som ideal så hade jag kanske letat efter min drömprinsessa. 

RFSU 

Riksförbundet för sexuell upplysning. 

Grundades 1933. 

Partipolitisk, religiös och facklig 

obunden organisation. 

Arbetar bland annat med att 

informera och upplysa om sexualitet 

och samlevnad genom 

att arrangera kurser, konferenser 

och delta i debatter.

54 

NAKEN 

Naturligt 

Under bar himmel 

August Tynong har lämnat studierna i 

Uppsala för att utforska Europa. Men 

istället för trångbodda hostels och 

orättvisemärkta Ryan Air-flyg är det 

en mörkgrön folkabuss som får agera 

både boende och färdmedel. 

Text: Olof Svahn, Foto: Anton Matsjon

Naturligt 

NAKEN 

Bilen ger ett anspråkslöst 

första 

intryck, men när 

August Tynong 

häver upp sidodörren 

på sin BMW Transporter 

är det som att han drar 

upp skynket på ett tält i en 

Harry Potter-film. Det verkar 

liksom finnas för mycket 

plats på för lite volym. 

– Välkommen in, säger 

han och börjar rundturen. 

Här har vi soffan som också 

blir till en säng, matbord, 

köksstation, vägguttag, och 

kylen som förhoppningsvis 

ska fungera bättre än sin föregångare. 

Rundturen blir oväntat 

lång. Varje gång August visar 

en av bilens avdelningar eller 

funktioner följer han upp det 

med en beskrivning av hur 

han fick det att fungera. Hur 

han installerade solpaneler 

på taket som driver vägguttaget, 

eller hur han satte in en 

luftrenande takfläkt och isolerade 

bilens bakfönster. 

– Tanken är att vara så 

självförsörjande det bara går, 

och det enda jag saknar är en 

dusch faktiskt. Men det kanske 

jag lägger till någon gång 

längre fram. 

när man kan bjuda på efterfest 

i sin BMW. 

Grovt räknat ser det ut att 

få plats sex festsugna i Augusts 

folkabuss. Två där fram 

och fyra där bak i soffan, och 

enligt honom själv är det en 

underskattning. Men efterfestmöjligheter 

till trots är 

bussen först och främst menad 

som en rullande lägenhet 

än något annat, och det 

syns. Varenda centimeter har 

utnyttjats till fullo, och det 

finns till och med en liten 

bokhylla. 

– Det är ju inte sol varje 

dag, säger han och plockar ut 

en vitryggad Haruki Murakami. 

Då får man bara fälla 

ut sängen och läsa bort en 

dag medan regnet smattrar 

på taket. 

Att prata med August 

om varför han valt att ta en 

paus från ingenjörsplugget 

för att leva ett bensindrivet 

nomadliv är lite som att prata 

med en nyfrälst, eller kanske 

till och med som att prata 

med den som frälser. Det är 

svårt att inte bli 

hänförd. Beslutet 

om att resa tog han i 

efterdyningarna av 

en resa till Japan, 

och studier som 

började kännas 

allt mer 

fruktlösa. 

– Jag tror det gick 12 timmar 

mellan att jag landade 

med planet från Tokyo till att 

jag satt i skolan igen. Jag har 

nog aldrig känt mig så omotiverad. 

Den här idén om att 

bila genom Europa hade jag 

haft länge, men det var inte 

tänkt att jag skulle göra den 

så tidigt. Men nu fanns det 

liksom inget alternativ. Jag 

behövde komma iväg igen. 

Och iväg ska han. Efter 

midsommar styr han folkabussen 

söderut mot Öresundsbron 

och vidare mot 

norra Europa. Något hemresedatum 

har han inte satt. 

– Det är ju ganska billigt 

att resa såhär, så jag blir nog 

borta så länge bilen håller 

och så länge pengarna räcker. 

Men det kommer blir grymt, 

det vet jag. 

”Få saker är så najs som 

att bara köra runt och hitta 

små smultronställen” 

För ett par månader 

sedan studerade August 

till civilingenjör på Uppsala 

Universitet. Något han 

satt på paus för att istället 

ägna sig helt åt att resa och 

att upptäcka. Men att ”road 

trippa” längs landsvägar och 

kuststräckor är inte helt nytt 

för August. Förra sommaren 

åtog han sig en liknande 

bilresa, men då enbart inom 

Sveriges gränser. 

– Det var kanske det 

bästa jag någonsin gjort. 

Få saker är så najs som att 

bara köra runt och hitta små 

smultronställen. Det är ganska 

lätt att träffa människor 

August Tynong i sin välutrustade BMW Transporter. 

55

56 

NAKEN 

Naturligt 

90 växter på 58 

kvadratmeter 

Principen är enkel: delar vi med oss blir det bättre. För den nya generationens 

växtälskare går gemenskapen först. Odling är trenden som blivit till en 

kulturförening, en rörelse och för många en hel livsstil. 

Text och foto: Maja Christenson 

De ser ut som något utomjordiskt. Eller som något 

urtida. 

– De är ganska dyra att köpa här, men vi 

köpte dem på en resa till Madeira, säger Niki 

Yrla och pekar på luftplantorna tillandsia som 

hänger ovanför hennes säng. 

Växterna är upphängda i tunna trådar och lever utan kruka, 

utan jord. Kanske kan de liknas vid små blekgröna undervattensvarelser. 

De ser i alla fall inte ut som något som växer i 

en lägenhet i stadsdelen Kortedala i Göteborg. 

Niki Yrla och Gabrielle Baker bor på 58,2 kvadratmeter 

och tillsammans har de 90 växter. De är båda medlemmar i 

den separatistiska Facebook-grupp som både på och utanför 

internet är känd som “Växtgäris”. Kort sammanfattat är det 

en grupp för alla som är intresserade av växter och som inte 

identifierar sig som män. 

Har du någonsin varit i en blomsterbutik? Lite så är det 

att vara i vännernas lägenhet i Kortedala. Det luktar svagt av 

citrus från doktor westerlund-pelargonerna och fukten från 

nysprayade blad hänger i luften. Gabrielle Baker har fått rama 

in sina tuschmålningar för att de spröda blad som utgör motiven 

inte ska sjunka ihop till droppar av färg längs väggen när 

vattenångan luckrar upp pappret. Den gemensamma hobbyn 

är älskad, men den kräver både tid och uppoffring. 

– Ibland är det som att vara i ett växthus. Det är mycket att 

hålla koll på med så många växter som ska vattnas och sprayas 

och det är det lätt att glömma några. Man får stoppa ner fingret 

och känna om det är blött, säger Niki Yrla som enligt egen 

utsago numera alltid har jord under naglarna. 

– Det tar ju ett tag, man får gå runt och hälsa på alla plantor, 

säger Gabrielle Baker och vrider på sina luftplantor som 

just nu är lägenhetens stolthet; de ska snart blomma ut.

Naturligt 

NAKEN 

Lite fakta om: 

Gabrielle Baker 

Ålder: 28 år 

Gör: Sjuksköterska och 

konstnär på fritiden 

Niki Yrla 

Ålder: 28 år 

Gör: Musikproducent och DJ 

Vännerna Gabrielle Baker och Niki Yrla delar intresset för odling och växtsamlande. 

57

NAKEN Naturligt 

Likt många andra hobbys, allt från att baka surdegsbröd 

till att handla second hand, har odlandet fått revansch. 

Det är en blandning mellan hantverk och samlande, och man 

tävlar lika mycket om att äga som att producera. Men jämfört 

med många andra samlingssporter råder här andra premisser. 

Medlemmar inom denna falang lever alla efter devisen 

“det blir bättre om vi delar med oss”. Grundprincipen inom 

rörelsen är att inget får säljas till vinst. Växter, sticklingar* och 

tillbehör säljs till självkostnadspris eller mot fraktkostnaden, 

men för det mesta rör det sig om byteshandel. Denna typ av 

ekonomisk modell kallas för delningsekonomi. Bodil Hallin, 

budget- och skuldrådgivare, kallar det för en “nygammal” företeelse. 

– Förr i tiden levde vi i bytessamhällen. Då åkte man med 

sina får till marknaden och bytte till sig spannmål eller något. 

Nu lever vi i ett monetärt samhälle där alla byten sker genom 

pengar. Delningsekonomi är egentligen en ny form av den 

gamla modellen, förklarar Bodil Hallin. 

Delningsekonomi är praktiskt för individen och nyttigt 

för samhället. I ett globalt perspektiv kan det leda till en lägre 

förbrukning av bristråvaror, och det kan också vara ett sätt att 

sysselsätta fler personer. 

Taxiservicen Uber, hushållstjänstnätverket Taskrabbit och 

privatpersonshotellen på Air BNB är exempel på att den organiserade 

delningsekonomin frodas. Men få saker är enbart bra 

och enkla. I dagens skatte- och försäkringssystem kan det bli 

svårt att reglera delningsekonomin på ett tryggt och korrekt 

sätt. 

– Det kan bli problem rent skattemässigt. Tjänster beskattas 

från första kronan och man måste tänka på att följa skatteregler. 

Bodil Hallin menar att systemet är inte gjort så att man 

enkelt kan betala in skatt, och när ekonomiska motrörelser rör 

sig snabbare än ny lagstiftning uppstår problem. 

Bodil Hallin 

Foto: Höganäs 

kommun 

* Stickling: en liten bit av en växt som med skötsel växer 

till en egen planta med rötter. 

58 

I växtsamlingen hittas alla möjliga växter. Luftplantan 

tillandsia hänger i trådar från taket och lever utan jord.

Naturligt 

NAKEN 

”Häromnatten var jag 

ll och skulle plantera” 

I Sverige har ordet ‘delningsekonomi’ varit belagt sedan 

2013 och det verkar vara ett ord som ligger i tiden. 

– Jag tror att det beror på att vi har varit inne i materialismen 

så länge. Det har varit viktigt att skaffa prylar och ägande 

har uttryckt status, men den typen av konsumtion innebär 

stor klimatpåverkan. Nu vill folk resa med lättare ryggsäck 

och inte äga för mycket, säger Bodil Hallin. 

– Det är ju så att man gillar att se vackra saker, säger Niki 

Yrla bakom djungeln av gröna växter på köksbordet. 

– Och detta är knappt ens materiella saker! Nästan alla 

växter jag har har jag odlat från sticklingar jag fått, jag har inte 

lagt ner mycket pengar på det. Det är ju på krukor då i så fall. 

– Det är ju en grej vi behöver köpa typ jämt, flikar Gabrielle 

Baker in. 

– Vi är stammisar hos en blomsteraffär på Kortedala torg. 

Ägaren hade beställt in krukor till oss, men de har vi inte köpt 

än, säger Niki Yrla. 

För likt mycket annat i Växtgäri-världen går även krukbrist 

att lösa på andra sätt än att köpa nytt. I lägenheten i 

Kortedala växer det ur allt från lerkrus, avställda karaffer och 

rostiga teburkar. 

– Jag har bara borrat hål i botten på den här, säger Niki Yrla 

och vrider på en ljusblå teburk. Burken, som tidigare innehöll 

Kushmi-teet “Prince Wladimir”, är nu hem åt en fredskalla 

som Niki Yrla dumpstrade en natt i Biskopsgården. 

– Jag gör sånt ibland. Häromnatten var jag full och skulle 

plantera. Klockan var tre på natten och jag behövde en kruka, 

så jag ställde mig och bankade och slog hål med en skruvmejsel, 

berättar hon. 

– Det är mycket nattlig omplantering i det här hemmet, 

förklarar Gabrielle Baker. 

59 

Niki Yrla med katterna Siv och Solveig.

60 


Volen Ivanov 

Foto: Privat 

När Niki Yrla och Gabrielle Baker gick med i 

Facebook-gruppen för ungefär ett år sedan hade den runt 500 

medlemmar, i skrivande stund har den vuxit till över 12 000 

medlemmar och gruppen är sedan årsdagen den 26:e februari 

registrerad som en kulturförening. 

– Jag har börjat bjuda in folk som jag tror skulle må bra av 

att bli intresserade av växter, säger Niki Yrla. 

Gabrielle Baker instämmer: 

– Jag tror att det är väldigt mycket terapi att hålla på med 

sånt här, ska man ha något beroende så är det väl detta. 

90 planterade växter på 58,2 kvadratmeter har Niki Yrla 

och Gabrielle Baker samlat på sig. De har inte räknat med alla 

sticklingar som står och gror i vatten. När de började samla 

rörde det sig om några enstaka var, och det är en samling 

som bara växer - bokstavligt talat. Psykologen Volen Ivanov är 

verksam i en forskargrupp som fokuserar på samlande. Han 

berättar att själva samlandet kan ha många positiva effekter: 

– Samlande som intresse är för många stimulerande. Folk 

gillar att kategorisera och hålla iordning. 

Det är en social aktivitet. Man träffar andra i affärer, surfar 

på forum eller ses på möten, mässor och i föreningar. 

– Många upplever en samvaro när de fördjupar sig i ett 

ämne, säger Volen Ivanov. 

På samma sätt fungerar gruppen Växtgäris, det är en plats 

att dela med sig av sitt intresse och knyta kontakt med andra. 

Och även om en samling på 90 växter kan låta mycket för den 

oinvigde så är det för många i sällskapet standard.

Naturligt 

NAKEN 

För Gabrielle Baker är intresset för växter nedärvt. 

Hon växte upp i ett “Växtgäri-hem” med en mamma som 

själv har ett stort intresse. När hon tidigare i år skulle lämna 

Stockholm och flytta till Göteborg såg hennes mamma till 

att växterna skulle fortsätta spela en central roll i relationen. 

Med ett fullastat flyttlass parkerade de vid ett kloster, precis 

på gränsen mellan Götaland och Svealand. De stannade en 

stund, tog en fika och sträckte benen från den långa bilturen. 

– Min mamma är väldigt emotionell. Hon sa då att här går 

gränsen mellan våra två riken, berättar Gabrielle Baker. 

– När jag var och hälsade på henne senast berättade hon 

för mig att hon hade tagit en stickling från någon slingerväxt 

som växte där på klostermuren, eller hon hade tagit två sticklingar; 

en från Götaland och en från Svealand. 

Gabrielle fick Götaland och hennes mamma har kvar 

Svealand. 

– Det är så att vi ska kunna ha kontakt med varandra genom 

växterna. Jag har ingen aning om vad det är för växt och 

den är ganska ful, men det är väldigt fint tänkt. 

Växter spelar en viktig roll i relationen mellan Gabrielle 

Baker och hennes mamma. 

Det är inte sällan som vänner, kollegor och till och 

med främlingar samlas runt den delade hobbyn. Niki 

Yrla har fått uppleva detta flera gånger, nu senast på ett 

mingel hos ett produktionsbolag. 

– Jag skulle träffa en Växtgäri innan festen för att 

hon skulle få en stickling av palettblad av mig, jag skulle 

få två monstera-sticklingar av henne. 

De möttes upp och bytte växter. Uppklädd till tänderna 

gick Niki vidare till minglet, med sina nya sticklingar 

med sig. Monsteror är inga små växter. Bladen är 

ofta större än en handflata och de stack minst sagt ut i 

vimlet av kavajer, klackskor och aftonväskor. 

– Jag gick omkring med två stora monsteror där och 

träffade på en kvinna i 50-årsåldern som jobbade på någon 

fräck mäklarfirma, berättar Niki Yrla. 

De tyckte båda om växter och hade ett fint samtal. Men 

så, mitt i en mening, bröts samtalet och de båda stod mållösa. 

De hade fått syn på en stor växt, en elefantöra som hade 

61


Fakta: 

Växtgäris. För att få bli medlem i Facebookgruppen 

måste man bli godkänd av administrationen. 

Den är nämligen enbart öppen för 

de som identifierar sig som kvinnor och de 

som är icke-binära, alltså de som inte identifierar 

sig inom en tvåkönsnorm. Tanken är att det 

ska vara ett fritt rum. 

“Gäri” betyder tjej eller kvinna och här är 

innebär att det även innefattar ickebinära. 

Växtgärigruppen ser sig som ett syskonskap, 

och inte bara ett systerskap. 

Gruppen är en tillåtande och öppen plats utan 

diskriminering. I gruppen delas en feministisk 

och antirasistisk värdegrund med intersektionellt 

perspektiv. 

skjutit ut flera nya skott. De tittade på varandra med likvärdigt 

pillemarisk förtjusning och en plan formulerades. 

“Ska vi ta varsin stickling? Vi snor en!”, sa Niki. 

Mäklar-kvinnan la sin nya bebis i ett glas, som till bådas 

förfäran plockades bort av en servitör. På en fest så flott att det 

faktiskt fanns servitörer, där gästerna hälsat artigt på varandra 

och brukat gott bordsskick hela kvällen, var Niki Yrla och 

mäklar-kvinnan två udda fåglar; på jakt efter den förlorade 

sticklingen länsade de papperskorgarna i lokalen. De stod på 

knä och rotade runt bland snittar och servetter, förgäves. 

– Jag gav henne min istället. Jag sa “du behöver den mer än 

jag gör”. På kvällen skickade hon uppdateringar på Facebook, 

hon hade satt den i vatten och var jättepeppad, berättar Niki 

Yrla. 

Gabrielle Baker träffade sin första främmande 

Växtgäri när hon var i Stockholm. Någon i gruppen hade lagt 

ut en post om att hon hade elefantöra-bebisar som hon ville 

bli av med för en billig peng. 

– När jag var hemma hos henne var hennes kille där och 

han var jättefascinerad. Jag var den enda Växtgärin som han 

hade träffat. Det blev lite som “här kommer någon som är 

med i det här hemliga systerskapet”, berättar Gabrielle Baker 

och gestikulerar teatraliskt. 

– Tydligen så var han väldigt nyfiken på gruppen men kan 

ju inte själv vara med i den. Jag har hört att det finns en grupp 

för de som är tillsammans med Växtgäris, och så finns en 

grupp för de som inte ännu kommit med i den riktiga gruppen, 

säger hon. 

Gabrielle Baker går en runda i lägenheten och klipper 

sticklingar som ska ges bort till en annan Växtgäri. Hon rättar 

till sin kokospalm så att katten Siv inte ska äta upp den och 

de stora bladen lägger sig kamouflerande mot Josef Franktapeten 

som pryder väggen i hennes rum. Från rummet intill 

hörs Niki Yrla ropa: 

– Gabb! Jag kom på! Vi har ju 91 växter! 

Hon kallar in henne i sitt rum och 

pekar mot en kruka där en stickling 

från en apsvans börjat gro. 

– Det här är faktiskt en planterad 

växt, men den låg bland 

sticklingarna så jag glömde 

räkna den igår, säger Niki Yrla 

och lyfter krukan från fatet med 

genomskinliga glasvaser. 

Samlingen fortsätter att växa i 

ökad takt. En månad efter intervjun 

meddelar Niki Yrla att de 

båda nu har 132 växter.

63 

Händer 

NAKEN 

VÅR NAKENSTAD: 

LONDON 

Vi på Nakenredaktionen har letat lite extra efter nakna upplevelser och kommit fram till 

att britterna kanske inte är så pryda som det ryktas. Med tanke på att deras myllrande 

huvudstad är ett kittlande kulturellt och kulinariskt mecka så är det kanske inte så 

förvånande att London blivit ett måste för den nakne resenären. 

TRÄNA NAKEN: Naked Yoga London – Hemlig plats 

Har du någonsin funderat på hur det skulle kännas att stretcha 

näck i ett rum fullt med nakna människor? Inte? Då rekommenderar 

vi att du tar dig en funderare på den mest basala jordnära 

yogan som någonsin erbjudits – nakenyoga! För att få tillgång till 

dessa träningstillfällen får du skriva upp dig på deras mejllista för 

att invänta tid och plats. 

NAKENFAKTOR: 

Föreställ dig att göra solhälsningen utan trosor eller kallingar. Kan 

du tänka dig något naknare? 

SPAA NAKEN: Rio’s London – Kentish Town Road 

Londons alldeles egna nudistspa. Vad kan kännas friare än att 

dumpa den fuktiga handduken och promenera runt mellan stationerna 

lika naken som när du föddes? 

Känns det tråkigt att gå ensam? I Facebookssidans kommentarsfält 

letas det efter både sällskap till spaupplevelsen och övriga 

typer av umgänge. 

NAKENFAKTOR: 

Vill du inte kika på andra så kan du gömma dig bakom 

avskärmningar. Dessutom… hur naken är du egentligen om du 

spatserar runt i en heltäckande lermask? 

ÄT NAKEN: The Bunyadi – Hemlig plats 

Restaurangen är en av få helt nakna i världen. Serverar raw 

food, både vegansk och icke-vegansk, och har en väntelista 

med 46 000 namn. Boka i tid. Fungerar som en pop-up 

och är därför svår att hitta om man inte står på mejllistan. 

NAKENFAKTOR: 

Servitörerna och gästerna är nakna, men rummet är fullt 

av bambuskärmar för att hålla det privata privat – ett 

avdragspoäng. 

DRICK NAKEN: Combo Terrace – Parliament Square 

Som en del av Londons våg av nakenhet öppnades självklart 

en nakenbar. I äkta entreprenörsanda kände ägarna 

av denna takterrass att något avklätt saknades i deras 

närhet. På Combo Terrace kan du blicka ut över Big Ben 

med en Slippery Nipple i handen samtidigt som en frisk 

fläkt briserar kring dina privata delar. 

NAKENFAKTOR: 

En hel terrass full av soldyrkande nudister känns härligt 

härligt, och förhoppningsvis inte alltför farligt farligt.

64 

NAKEN 

Händer 

Vad händer i landet? 

Nakenredaktion har gett sig på jakt efter roliga aktiviteter att göra under 

sommarmånaderna. Här kommer våra tips för den som är trött på Way out west 

och Summerburst. 

Sexsibilityfestivalen 

Kort och gott, det är en sexfestival. Men för folk som ”bara 

vill ligga” är det inte rätt plats. Sexsibilityfestivalen är en 

festival där fokuset ligger på att få kontakt med sina känslor, 

bli mer närvarande och få en djupare kontakt med 

andra med hjälp av sexualiteten. Den skiljer sig också från 

andra festivaler då alla deltagare genom överenskommelse 

inte använder sig av alkohol eller droger här. Det bjuds 

på workshops, cafémys och bastubad. Sexsibilityfestivalen 

är noga med att klargöra att alla människor, oberoende av 

sexualitet, är välkomna. 

När? 14-16 juni 

Var? Ängsbacka, Värmland 

Korröfestivalen 

Glöm distade elgitarrer och smattrande trummor. På Sveriges 

största folkmusikfestival är det stråkarna som står i 

centrum. Gratis inträde för alla under 12 år gör att festivalen 

får en blandad åldersgrupp med allt från småbarnsföräldrar 

till pensionärer med sväng i benen. Musikgrupper 

från flera olika länder bäddar för en musikupplevelse utöver 

det vanliga. 

När? 27-29 juli 

Var? Korrö, Småland

65 

Händer 

NAKEN 

Urkult 

Hur kan en festival med musik, dans och aktiviteter göras 

extra speciell? Om du frågar Urkult är svaret en ELDNATT. 

Festivalen invigs varje år med att det klockan tolv på torsdagen 

hålls en spektakulär eldshow. Artistgruppen Burnt 

Out Punks gör sitt sista framträdande någonsin på årets 

Eldnatt. Förbered er på pyrotekniska orgasmer, omöjliga 

utbrytarakter, motorsågsekvilibrism, renhornserotik och 

en stor portion humor kryddat med mycket kärlek. 

När? 3-5 augusti 

Var? Sollefteå, Ångermanland 

Ljungby berättarfestival 

Vem säger att en festival måste ha musik? Varför inte bara 

en sorglig berättelse? Eller kanske en erotisk? På Ljungby 

berättarfestival hyllas det muntliga berättandet på alla 

möjliga vis. Från prisutdelning till kurser och utflykter. 

Årets tema ”Skog” blir något att bita i för de många berättarexperter 

som läser gamla klassiker blandat med na historier. 

nyskriv- 

När? 15-18 juni 

Var? Ljungby, Småland 

Crimetime Gotland 

Har du någonsin sagt: ”Det här med festival är ingenting 

för mig. Jag vill inte sova i ett tält och klampa runt i leriga 

stövlar”? I så fall kan vi tipsa dig om Crimetime Gotland. 

En deckarfestival där aktiviteterna handlar om att käka 

middag med Camilla Läckberg och åka buss med Mari 

Jungstedt. Har du egna författardrömmar kan du passa på 

att lära dig skriva deckare tillsammans med bland andra 

Anders de la Motte. Kanske inte i det billigaste laget, men 

å andra sidan slipper du köpa tält och stövlar! 

När? 3-5 augusti 

Var? Gotland

NAKEN 


Lagkaptenen i 

konserthuset 

Första kvinnan på posten som förste 

konsertmästare. Ett modernt inslag 

på en annars konservativ arbetsplats. 

Vad krävs egentligen för att axla den 

rollen? Orkestern, det är Göteborgs 

symfoniorkester tillika Sveriges 

nationalorkester, bildad 1905. 

Text och foto: Annika Vartanian 

Trappan utanför konserthuset ligger under tak 

och är en naturlig mötesplats. Innanför dörrarna 

finns en trivsam foajé. Trots den lite trötta, gammaldags 

inredningen bor det någon slags förväntan 

i väggarna och golvet. 

Allt eftersom foajén fylls med folk inför föreställningen 

lyfter stämningen. Strax innan konserten skall börja slås dörrarna 

upp och publiken hittar sina stolar. 

66 

Orkestern har tagit plats på scenen. Sara Trobäck ställer 

sig upp, tar ton på flygeln. Ett ”A” klingar och kollegorna finstämmer 

sina instrument. Ett krav för positionen är att ha fiol 

som sitt instrument. Det finns ingen påbyggnadsutbildning 

för att bli konsertmästare och man måste vara intresserad av 

hela orkesterns arbete för att göra ett bra jobb. 

Inför anställning provspelar den sökande bakom ett skynke 

för att de som fattar beslut inte skall påverkas av om den 

sökande är man eller kvinna. 

Sara Trobäck ser därför inga problem med manligt och 

kvinnligt i sin orkester, som är ovanligt jämlik, särskilt om 

man jämför med orkestrar ute i Europa. Hos Wienerfilharmonikerna 

var det så sent som 1997 som kvinnor fick tillträde 

och kunde bli invalda som medlemmar av orkestern. 

Skillnader finns i vilka instrument man spelar. Stränginstrument 

är jämnt fördelade mellan män och kvinnor, men 

bland slagverkarna är majoriteten män. Hon är trygg med att 

genusfrågan, som diskuteras i huset på liknande sätt som i 

samhället inte är något problem hos Göteborgssymfonikerna.

X67 

Personalingången 

till konserthuset är inbyggd 

och ligger bokstavligt talat 

mellan den gamla och nya 

delen. 

Det är högt till tak och 

ett enormt ljusinsläpp. Till 

vänster är den gula tegelväggen 

som visar var den 

ursprungliga byggnaden 

slutar. I den ljusdränkta 

korridoren hörs musik. 

Till höger ligger övningsrummen 

där musikerna kan 

boka in sig. Ljudet av någon 

som repeterar på en bastuba 

hörs lite svagt. 

Det är eftermiddag innan 

konsert och Sara Trobäck har 

slagit sig ner i personalmatsalen 

som ligger en trappa 

upp i den nya tillbyggnaden. 

Hon fingrar på en pappersmugg 

och berättar: 

– En typisk konsertdag 

då vi skall spela på kvällen 

kommer jag in några timmar 

på förmiddagen. Men 

då repeterar jag något som 

skall spelas i nästa vecka. En 

timma innan konserten värmer 

jag upp. 


NAKEN 

Hur och när kom musiken 

in i ditt liv? 

– Jag är uppvuxen i Örebro 

med en syster och våra 

föräldrar som släpade med 

oss på allt möjligt, säger Sara 

Trobäck. 

Hon var fyra år då hon satt 

som publik för första gången 

under en klassisk konsert. Ett 

år och några konserter senare 

krävde hon av föräldrarna att 

få börja spela ett instrument. 

Hon kom in på musikhögskolan 

i Göteborg vid 16- 

års ålder. Studierna fortsatte 

sedan i London under åtta år. 

Hon är dedikerad och har 

aldrig tvekat inför sin musikerroll. 

Men, för några år sedan 

tog hon kurser och lärde sig 

att meditera. 

– Det blev bara för mycket 

ett tag! Men jag hittade ett 

sätt att varva ner som passade 

mig och fungerade. Eftersom 

jag inte kan gå på träningsklasser 

på kvällarna yogar jag 

dessutom hemma, säger Sara 

Trobäck. 

”Jag har blivit ett med 

fiolen jag spelar på” 

Foto: Göteborgs 

symfoniker/Anna 

Hult.

NAKEN 


Arbetsverktyget, fiolen kommer från Järnåkerfonden, 

som instiftades på 1970-talet och är en självständig stiftelse 

under Kungliga Musikaliska Akademin. De lånar ut stränginstrument 

till musiker som är verksamma i Sverige. Samlingen 

består av italienska och franska instrument från 1700- och 

1800-talen. Varje år måste de utlånade instrumenten besiktigas 

och eventuellt lagas. 

– Min lånefiol är byggd på 1700-talet i Italien. Just nu är 

den på lagning och den fiol jag har fått låna i stället är väldigt 

fin, men, den har liksom en annan röst. Jag vet inte exakt hur 

den skall låta vid vissa stråkdrag. Jag inser idag hur jag blivit 

ett med fiolen som jag normalt spelar på, säger Sara Trobäck. 

Vad är det då som gör att hon är perfekt för rollen som 

konsertmästare? 

– Beslutsamheten, säger Sara utan att fundera. Jag kan ha 

så många som sexton personer i min stämma som var och en 

undrar hur de skall spela. Då krävs snabba puckar! Jag vet vad 

jag tycker och går på det. Jag älskar att spela Rickard Strauss. 

Vi spelar många olika typer av stycken och alla klassiker. 

I framtiden om jag får välja vill jag spela ännu mer Rickard 

Strauss. Det är så nära magiskt jag kan komma. 

Så fungerar 

rummet 

Utgångspunkten är bågformen som låter 

ljudet nå åhörarna så direkt som möjligt. Den bakre 

väggen lutar för att ljudet ska reflekteras ner i bänkraderna 

och absorberas. Väggarna är snedställda både 

i plan och sektion för att hindra stående ljudvågor. 

Väggarnas material är omsorgsfullt valt för att ge 

jämn reflektion utan egentoner. Fanéren av sykomorlönn 

sitter på plattor av al, ett träslag som vrider och 

rör sig väldigt lite. Plattorna fästs i ett ramverk av 

korsande reglar, monterade i det ljudisolerande betongskalet. 

På baksidan av plattorna finns ett oregelbundet 

system av reglar och filtklädda klossar, allt för 

att undvika egentoner. 

Inför kvällens konsert har orkestern spelat tillsammans 

två gånger tidigare i veckan. 

– Hur många timmar jag lägger ner på jobbet varje vecka 

har jag ingen aning om. Jag övar tills jag har ett hum om stycket. 

Resten löser sig med noter, erfarenhet och dirigenten. Göteborgs 

symfoniker är formbara, öppna och vill mycket, säger 

Sara Trobäck. 

Kanske är det en anledning till att det är populärt bland 

dirigenter att arbeta med Göteborgssymfonikerna? Hon 

har 108 kollegor. 

Varje föreställning och konsert har 

sin egen producent, som är anställd i 

huset. Katarina Danielsson hastar 

förbi med andan i halsen. Hon 

är ansvarig producent för 

kvällens konsert. 

– Nu är nästan allting 

på plats, säger hon 

med ett leende. 

Sara Trobäcks arbetsrum är konsertsalen med en av världens 

absolut bästa akustik. De avskalade, nakna, rena väggarna är 

täckta av fanér gjord av lönn. 

Dirigenten Wilhelm Stenhammar står staty i konserthuset. 

68 

”En ljus välsinnad himmel av sykomorlönn där det 

måste vara roligt att vara ton” skrev en journalist om konserthusets 

stora sal efter invigningen den 4 oktober 1935. 

Arkitekten Nils-Einar Eriksson som vann arkitekttävlingen 

och fick rita konserthuset kallade det för ”en krabba 

inuti en rektangel”. Man kan anta att det är rundningen på


NAKEN 

konserthusets tak som är 

ryggen på krabban. 

Konsertsalen ändrar karaktär 

beroende på vad som 

uppförs. Kanske är det som 

mest pampigt när hela symfoniorkestern 

tar plats på 

scenen tillsammans med sin 

stora symfoniska kör. Musiken 

uppfyller rummet och en 

känsla av eufori och att taket 

skall lyfta infinner sig. 

– Salen betyder oerhört 

mycket för mig nu. Den har 

en fantastisk personlighet 

och lyckas få enskilda instrument 

och hela orkestern 

att låta fantastiskt. Den har 

en varm vänlig akustik med 

mycket hjärta. Det är verkligen 

underbart att spela där. 

Under pausen i konserten 

finns det tid att utforska 

mer i huset. Först kan man gå 

ut och hämta frisk luft, sedan 

skrida upp för de breda, 

svängda trapporna. Möjligen 

designade arkitekten denna 

entré för att höja stämningen 

och förväntningarna. För 

dem som inte går finns en 

hiss. 

Uppe på andra våningen 

kan man ta ett varv på utsidan 

av salen. Den yttre foajén 

är enkelt utsmyckad och 

ändå finns det många spännande 

detaljer att utforska. 

Möblerna i avdelningen 

mot Götaplatsen har renoverats 

på senare år. De är specialdesignade 

för huset av dess 

arkitekt. Böj nacken bakåt 

och där uppe i taket finns de 

specialdesignade lamporna. 

Publiken är blandad och i 

alla åldrar. En del är uppklädda, 

men många kommer direkt 

från arbetet eller skolan. 

En sista påminnelse om 

69 

att konserten skall fortsätta 

är de små klockor de anställda 

går runt och ringer i. Nu 

är det dags. 

Andra delen av konserten 

börjar när eftersläntarna 

har satt sig. 

Orkestern får både applåder 

och stående ovationer 

när de spelat klart. Dirigenten 

beslutar att något 

Trappa upp till sittplatser i konserhuset. 

så ovanligt som ett da capo 

skall spelas och orkestern tar 

om och spelar fem minuter 

extra. 

Sara Trobäck Hesselink 

försöker varva ner efter konserten: 

– Man är liksom uppfylld 

av musiken och alla ljud. 

Men nu kan lagkaptenen 

packa ner fiolen och åka 

hem.

70 

NAKEN 


Spelet 

Den svenska datorspelsbranschen 

växer så det knakar, men allt är inte 

stora företag och våldsamma krigsspel. 

Vi tittade under ytan på det svenska 

spelundret. Där de små spelarna 

förändrar den stora spelplanen. 

Text: Olof Svahn, foto: Gabriel Persson


NAKEN 

Vill du testa vårt spel? 

Han har blå tröja och är lång och ganska smal. I 

hans hand ligger ett svart headset som liknar ett 

par tjocka svarta simglasögon. Men istället för 

ett genomskinligt plexiglas ser man via dessa 

glas in i en annan värld. En virtuell värld. En värld bestående 

av en tredimensionell spelplan, med byggnader, soldater, och 

ett enormt luftskepp. Spelet heter Airbourne Empires, och han 

i blå tröja heter Jimmy Malmer. En av spelets utvecklare. 

– Vårt mål är att försöka göra något helt nytt. 

Jimmy Malmer har tillsammans med sina fyra kollegor utvecklat 

sitt så kallade strategispel i ungefär ett års tid. Tanken 

med spelet är enkel. Bygg en stad och få den och invånarna att 

överleva. Och du styr allt via två handkontroller som i spelets 

värld blir till virtuella händer, en som håller en bok och en 

som håller ett sorts trollstav. Vill du bygga ett vakttorn är det 

bara att röra trollstaven till boken, plocka ut ett torn och placera 

det på spelplanen. Det är lättare sagt än gjort. 

– Kontrollerna är inte helt färdiga än. Mycket i vårt spel 

har typ aldrig gjorts innan, så vi famlar lite i mörkret kan man 

säga. 

”Mycket i vårt spel har t 

aldrig gjorts innan, så vi 

famlar lite i mörkret kan 

man säga” 

Jimmy Malmer och Airbourne Empires–teamet har sitt 

kontor på The Game Incubator i Göteborg, några hundra meter 

från Lindholmen Science Park. Det här är en plats för att få 

hjälp med just spelutveckling. Hit kan vem som helst komma 

om de vill få hjälp med att utveckla och förhoppningsvis sälja 

en spelidé. Allt du behöver leverera är 500 spänn i månaden 

och något genomförbart. Och det är inte Jimmy och hans 

kollegor ensamma om att ha gjort. Det enda som skiljer dem 

åt från de andra spelutvecklarteamen som befolkar det öppna 

kontorslandskapet är två egenuppsatta beigea skärmväggar. 

– Just nu har vi 14 bolag tror jag, säger Fredrik Örneblad. 

Och vissa har varit med sen vi började i januari förra året. 

Han sitter en bit bort från Jimmy Malmer, i en soffa på 

sitt kontor. Han är affärsutvecklare och självbeskriven idé- och 

livscoach. Fredrik Örneblad håller i spakarna på The Game 

Incubator. Det är han som hjälper killar som Jimmy med att 

göra sin spelidé till en säljbar produkt. Ett jobb som kräver att 

han både är the good guy och the bad guy. 

– Din spelidé är väldigt sällan det viktigaste, och det verkar 

de flesta som kommer hit ha svårast att acceptera. Då måste 

man ibland vara djävulens advokat. 

– Det släpps ungefär 40 000 spel på App Store varje månad. 

Så idéer finns det gott om. Vi försöker först och främst hjälpa 

våra spelutvecklare med det enda de inte lär sig på Chalmers. 

alltså hur man säljer en idé. 

Förutom soffan och några rödmålade rör som löper längs 

med taket är Fredriks kontor helt vitt. Utsikten är ganska tråkig. 

Trafik och stenbyggnader, och träd utan löv. Men här är 

det intressanta inte världen utanför, utan världen i det virtuella. 

– Att vi finns är ju ett bevis på att det händer mycket i spelbranschen, 

säger Fredrik Örneblad. 

71 

Jimmy Malmer arbetar som spelutvecklare i Göteborg.

NAKEN 


Fredrik Örneblad håller i spakarna på The Game Incubator. Det kräver att han är både the good guy och the bad guy. 

Att säga att det har hänt en del sedan vi först stiftade bekantskap 

med den italienske rörmokaren från Japan, som samvetslöst 

mosade sköldpaddor och åt svampar fullproppade med tillväxthormon, 

är en grov underdrift. Datorspel som Super Mario är 

idag en världsomspännande framgångssaga. Och globalt omsätter 

den mer än Hollywoods filmindustri. I Sverige råder samma 

snabba speltillväxt; allt fler spelar och allt fler spelutvecklar. 

De senaste fem åren har den svenska datorspelsbranschen mer 

än fördubblat sin personalstyrka. Förra året arbetade runt 3500 

personer som spelutvecklare, och datorspelsbranschen omsatte 

då 12,5 miljarder kronor. 

Foto: Johan Folin 

72 

Johanna Nylander arbetar 

med samhällsfrågor på Dataspelsbranschen. 

En organisation 

som sammanställer statistik för 

just datorspelsbranschen. 

– Just nu går det väldigt bra 

och det har det gjort de senaste 

tio åren, säger hon. 

Enligt deras årsrapport Spelutvecklarindex 

2016 är svenska 

datorspel en världsberömd kulturexport, 

och var tionde människa 

på jorden har spelat ett svenskt spel. 

– Vi har en sak att tacka för det, och det är den digitaliserade 

revolutionen. 

Johanna Nylander pratar om en revolution. Och dess slagord 

är Candy Crush. Utvecklat av svenska King är det ett av världens 

mest nedladdade app-spel. Och även om inte exakt alla svenskar 

har parat ihop aptitretande godisfrukter för en schysst high 

score, känner nog de flesta till hur man går till väga för att ladda 

ner det. App Store, Steam, Playstation Store, och Xbox live är 

alla exempel på digitala speltjänster där man enkelt kan ladda 

ner spel. 

– Det var med hjälp av digitala speltjänster som det 

verkligen började hända grejer. Mobilspel har också gjort 

”Att vara kvinna i 

spelbranschen är precis 

som att vara kvinna i 

största allmänhet”

väldigt stor skillnad i spelvärlden då de inte kräver ett 

fysiskt exemplar, som en skiva. 

Sju kronor för en app kanske känns som småpengar. Men 

möjligheten för spelutvecklare att få sina spel distribuerade 

via tjänster som App Store har varit ovärderlig. Lägre priser 

för mindre spel kräver färre utgifter. Det blir alltså enklare 

för enskilda spelutvecklare att skapa ett spel och få ut det på 

marknaden. Och vips, så har du en ökning av indiespel. Spel 

som utvecklats oberoende av ett stort spelföretag. 

– Många svenska bolag har lyckats bra utomlands. Och 

inte bara de stora bolagen som för det mesta utvecklar krigsspel. 

Flera mindre bolag har blivit stora väldigt snabbt, både 

internationellt och på hemmaplan. 

Det finns ett svenskt spel som heter Minecraft. Det 

släpptes den sjuttonde maj 2009 och skapades av en enda person. 

Det är ett kreativt överlevnadsspel och det såldes till en 

början via en enkel hemsida. En nedladdning var lika med ett 

köp. Idag har spelet sålts i ungefär 122 miljoner exemplar, och 

blivit ett internationellt fenomen. Det enda PC-spelet som någonsin 

har sålt bättre är block-kollegan Tetris. 

– Det är ingen slump att det har gått bra för flera svenska 

indie-spel och att vi sitter här idag, säger Fredrik Örneblad. 

Han låter verkligen hoppfull. Tiden vi lever i är bara början 

av den digitaliserade revolutionen, menar Fredrik, och 

kanske är det så att han just nu pratar mer i egenskap av livscoach 

än tidigare. 

– Tiden är verkligen rätt för de små människorna att göra 

stora saker. Vem som helst kan ju göra nästa Minecraft. 

Dörren till hans kontor är stängd. Utanför ser det inte ut 

att hända särskilt mycket. Men enligt Fredrik är det mer än 

bara spelskapande på g. 

– Sveriges spelbransch frodas, men den är så mycket mer 

än de stora företagen. Kolla på killarna där ute, säger han och 

pekar mot kontorsdörren. Ett team utvecklar ett spel som 

handlar om olycklig kärlek, och en annan kille har gjort sex 

spel på ett år, tillägger han. 

Det är svårt att säga emot att det går bra för den svenska 

datorspelsbranschen. Men den är i viss mån en ung bransch 

med gamla problem. Om man exempelvis lyder Fredrik Örneblads 

uppmaning och tar sig en titt runt resten av kontorslandskapet, 

märker man något intressant. Vid första anblicken 

syns det uppenbara: Unga män som programmerar, testar 

sin mjukvara, och håller möten med whiteboards heltäckta av 

post-it-lappar. Tittar man lite noggrannare ser man att alla på 

The Game Incubator är män. Frågan är: Var är tjejerna? 

– Bra fråga, säger Fredrik Örneblad. 


NAKEN 

Spelbranschen: 

Top 3 bästsäljande svenska indie-spel i 

exemplar 

3. Goat Simulator – 2,5 miljoner 

2. Magicka – 2,8 miljoner 

1. Minecraft – 122 miljoner 

Källa: Wikipedia 

Top 3 anställare i svenska spelbranschen 

2015 

3. Ubisoft Massive 319 

2. King 559 

1. EA Dice 560 

Källa: Dataspelsbranschen.se 

Andel kvinnliga anställda i Sverige 

2010: 121 (10%) 

2015: 651 (18%) 

Källa: Dataspelsbraschen.se 

Den nakna sanningen är att bara 18 procent av svenska 

spelutvecklare är kvinnor. Jämfört med hur många kvinnor 

som spelar, vilket är ungefär lika mycket som männen, är det 

en talande siffra. Stina Rahm jobbar som Concept Artist på 

Zoink Games i Göteborg. 

– Att vara kvinna i spelbranschen är precis som att vara 

kvinna i största allmänhet, säger hon. 

Enligt Stina Rahm är den bransch hon befinner sig i, trots 

den stora ojämställdheten, varken mer eller mindre sexistisk 

än resten av samhället. Och även om hon jobbar mest med 

män känner hon sig ofta mer välkommen på jobbet än i andra 

sammanhang. Det finns en genomgående medvetenhet i hela 

den svenska spelindustrin, menar hon. 

73

74 

NAKEN 


Som många andra spelutvecklare i Sverige pluggade Stina 

Rahm på The Game Assembly. En spelutvecklarutbildning i 

Malmö. Och under hennes skoltid upplevde hon att det pratades 

mycket om mångfald i alla avseenden. Både i datorspelsbranschen 

och i spelens fiktiva värld. 

Ann-Sofie Sydow arbetar på The Game Assembly. Hennes 

officiella titel är Business Developer, men hon beskriver sig 

själv som länken mellan datorspelsbranschen och studenterna. 

Och trots att Ann-Sofie är medveten om branschens skeva 

könsfördelning anser hon att fokus bör ligga på förbättring. 

– Man måste liksom få över människor till den goda sidan, 

säger hon. 

Vi pratar på telefon, via en knastrig linje från hennes kontor 

i Malmö. Ann-Sofie Sydow låter smittsamt engagerad. Att 

prata med henne känns lite som att få världens pep-talk samtidigt 

som man blir utskälld efter noter. 

– Spelintresset sitter ju inte i din penis! Och tyvärr finns 

det fortfarande en marknad för sexistiska spel, men vilken 

okej människa vill spela dem? 

Hon förväntar sig nog inget svar. Men kvinnlig representation 

i dagens datorspel är inte utan problem. Stina Rahm 

är väl medveten om den här problematiken, och precis som 

Ann-Sofie Sydow har hon en positiv inställning. 

– Jag försöker att aktiv välja spel med kvinnliga huvudroller, 

eller där huvudrollens kön inte är bestämt. I vårt spel Fe 

har vi medvetet inte könsbestämt vår hjälte. 

Ann-Sofie Sydow arbetar på 

The Game Assembly. 

Foto: Privat 

Fredrik Örneblad har ursäktat sig själv. Han står utanför 

sitt kontor och pratar med två killar; den här gången 

i egenskap av affärscoach. Det handlar om ett affärsrelaterat 

telefonsamtal och han uppmanar killarna att vara ihärdiga, att 

vara raka och tydliga. Killarna nickar med när han pratar och 

de lyssnar noga. Fredrik avrundar inspirationssnacket med ett 

”Det här går bra!” och återvänder till sitt kontor. Han sätter 

sig vid sin dator, och samtalet om den svenska spelbranschens 

framtid och utmaningar fortsätter. 

– Mångfald är jätteviktigt, på alla sätt. Fler kvinnor i spelbranschen. 

Fler indie-utvecklare som kan rucka på fundamenten 

lite. Vi vill ju att spelutvecklare ska tas på allvar som 

yrke. Och jag tror att många av problemen vi har i vår bransch 

även är samhällets problem. Hur löser man det, liksom? 

Hans fråga är såklart retorisk. Men han passar ändå på att 

komma med ett svarsförslag. 

– Jag vet inte, ge din dotter en dator och din son ridlektioner 

så kanske det händer något. 

”Spelintresset sitter ju inte 

i din penis!”

X75 


NAKEN 

Fredrik Örneblad hjälper andra spelutvecklare att lägga upp affärsplaner. 

Fakta: 

Top 3 kvinnliga hjältar aktuella idag 

3. Aloy från Horizon: Zero Dawn. En framtidskrigare med pilbåge 

och spjut som besegrar dinosaurierobotar till vardags. 

Say no more. 

2. Nadien Ross och Chloe Frazer från Uncharted: The Lost 

Legacy. Två rollfigurer från de tidigare Uncharted-spelen 

som jagar skatter i Indien. Spelet släpps senare i år. 

1. Faith från Mirror’s Edge Catalyst. Parkourrebellen gjorde 

en återkomst i en reboot av spelet med (nästan) samma 

namn från 2016. Återigen var det EA Dice som höll i spakarna.

NAKEN 

Bokrecension 

Självhjälp eller självstjälp 

Vår recensent Mona Kaveh listar böckerna du absolut inte behöver läsa - oavsett 

hur mycket det snackas om dem i fikarummet. Blir du ändå inspirerad att läsa ett 

kapitel eller två så hittar du böckerna i närmaste REA-korg. 

The Golden Year: Ta makten över ditt 

liv på ett år 

Av: Amanda Schulman Hannah Widell 

Innan du börjar läsa boken bör du kolla upp vilka författarna 

Hannah Widell och Amanda Schulman är. Det kan vara 

bra att veta vilka som skrivit boken som kommer att förändra 

hela ditt liv på mindre än ett år. Om man, som jag, inte hade 

den blekaste aning kan det hända att du sitter där som ett 

frågetecken. Så här kommer ett hett tips, snabbgoogla innan. 

Men var försiktig, det är lätt hänt att du istället börjar läsa om 

deras skilsmässor och livsöden (vilket i och för sig nästan är 

samma sak) och glömmer bort boken totalt. 

”The Golden Year” riktar sig till kvinnor som vill förändra 

sitt liv. Utifrån sina egna erfarenheter ger Amanda och Hannah 

livsråd inom de fyra områdena kärlek, välmående, vänner 

och jobb. Råd i hur du ska hantera olika situationer i livet 

varvas med författarnas personliga berättelser. Det här är en 

manual över vad man behöver göra för att ta kommandot över 

sitt liv. Spoilervarning! Du gör det genom att skriva ner vad 

det är du vill förändra i ditt liv och i slutet av året ska du ha, 

kan du gissa? Förändrat det. 

Så till alla trasiga själar där ute, här kommer några konkreta 

tips från boken. Betrakta dina vänskapsrelationer som 

växter. En växt som du bör vattna och ta hand om, men blir 

det för omständlig bör du kasta växten och köpa en ny. Samma 

sak kan du göra med dina förhållanden, fixa inte saker, byt 

bara ut dem. Och om du lider av ångest har författarna listat 

ut att det bästa man kan göra för att lindra den är att skratta 

eller gråta. Du borde även försöka prata med någon om din 

ångest eftersom det är bättre än att ta en massa piller. Vilket är 

ironiskt med tanke på att de precis släppt ”lyckopillret” Hers. 

Vill man däremot förbättra sitt liv utan att skiljas eller göra sig 

av med alla sina vänner bör man nog inte läsa den här hittepå-terapi-boken. 

Så behöver man hjälp på riktigt, ta inte råd 

från två låtsaspsykologer. 

76 

”Behöver man hjälp på 

riktigt, ta inte råd från två 

låtsaspsykologer” 

Foto: Jan Erik Henriksson

Bokrecension 

NAKEN 

Alla får ligga: Strategier i förförelsekonst 

för den moderna gentlemannen och 

kvinnan 

Av: Henrik Fexeus 

Egentligen är det väldigt lätt att få ligga, glöm myten 

om att man måste se bra ut för att få till det. Allt man behöver 

göra är att läsa de 168 tips som står i boken och utföra de i 

praktiken. Eller vänta lite nu, är det verkligen så? Tio sidor in 

i boken är man helt förvirrad av alla motsägelser. Författaren 

betonar att boken inte är till för att förändra någons personlighet 

och att det är insidan som räknas, men samtidigt känns 

det som att man läser en så-ska-du-vara-guide. 

”Alla får ligga” är en svensk raggningsmanual av självutnämnda 

tankeläsaren Henrik Fexeus, en svensk version av Neil 

Strauss bok ” The game” helt enkelt. Skillnaden mellan andra 

raggningsböcker och den här är att den även är skriven för 

kvinnor, för det behöver vi verkligen, en bok om hur vi kvinnor 

bör bete oss för att få ligga. Boken handlar om hur du får någon 

att falla pladask genom att du bland annat lär dig läsa språk och vässa din klädstil. När du är färdig med boken kan du 

kropps- 

till och med charma kallingarna av Bradly Cooper. 

Så till alla singlar där ute, här kommer några konkreta tips 

som du kan använda nästa gång du går ut på krogen. Du bör 

ta på dig något snyggt som sticker ut men som samtidigt visar 

vem du är, och det ska även vara något du är bekväm i, men 

egentligen spelar det ingen roll vad du tar på dig för det är 

insidan som räknas. Men det underlättar om du ser bra ut. 

Och tänk på att vara en spännande och annorlunda person 

och gärna ha mystiska hemligheter, men tänk för guds skull på 

att samtidigt smälta in. Väl inne i baren bör du ta en snabbtitt 

på människors fötter och kolla efter vilka tår som pekar åt ditt 

håll, det tyder ju på att personen är intresserad av dig. Det 

här är antagligen hundra procent vetenskapligt bevisat. När 

du sen hittat de rätta tårna ska du under tiden som ni samtalar 

försöka härma hens rörelser och synka kroppsspråket, du bör 

även växla mellan att vara intresserad och vara ointresserad, 

du kommer inte alls verka galen. När ni väl börjat dejta ska du 

vara så otillgänglig du kan, personen får absolut inte veta att 

du är intresserad. Glöm inte att alltid se så bra ut som möjligt, 

ju snyggare förpackning desto mer värdesätter vi innehållet. 

Men egentligen är det insidan som räknas. Förvirringen är 

total. 

Foto: Evan Agostini 

”När du är 

färdig med 

boken kan du till 

och med charma 

kallingarn av 

Bradly Cooper” 

77 

Foto: tt 

Vår recensent Mona Kaveh 

har en lång pendelsträcka 

varje morgon, då passar 

hon på att läsa allt från 

Maya Angelous poesi till 

E. L. James Fifty shades of 

dålig.

78 

NAKEN 

Månadens 

Har du någon gång funderat på vilka negativa egenskaper som 

omger ditt stjärntecken? Och vilka kända personer som delar 

dem? Naken redaktionen har letat fram några av de hemskaste 

människorna i världen och skapat en egen, omvänd, läsning. 

Vädur: Diktator 

Adolf Hitler 

Som en bulldozer kör du över 

alla runt om kring dig. Sluta 

tro att ditt sätt är det enda 

rätta och börja lyssna på andra. 

Undvik: Narcissism 

Oxe: Folkmördare 

Pol Pot 

Ditt konservativa tankemönster 

finner ingen ände och din 

motvilja till modernitet skapar 

ett kontrollbehov som snart 

kommer glida dig ur händerna. 

Häng med i tiden! 

Undvik: Envishet 

Foto: Das Bundesarchiv 

Foto:TT 

Tvilling: Seriemördare 

Hilda Nilsson ”Änglamakerskan” 

Din dubbla natur lurar lätt din omgivning. Där andra tror att 

du hjälper visar det sig ofta att du har en annan agenda. Din 

opålitlighet kommer till slut att bita dig röven. 

Undvik: Barnpassning 

Foto: Wikimedia Commons 

Kräfta: Mördare 

John Ausonius ”Lasermannen” 

Du placerar gärna människor 

i olika fack och tenderar att 

måla upp en värld som inte 

finns. Så fort någon inte agerar 

som du blir du misstänksam 

och lynnig. Kom ner på marken 

och börja snacka med folk. 

Undvik: Fördomar 


Lejon: Diktator 

Benito Mussolini 

Ger man dig lillfingret så 

tar du hela handen. Ditt 

ego är större än solen 

och ingen kan övertyga 

dig om att någon annan 

skulle kunna göra något 

bättre än du. Din självcentrering 

får dig att välja fel 

vänner. 

Undvik: Att söka uppmärksamhet 

Foto: Wikimedia Commons/Towpilot

NAKEN 

Horror-skop 

Jungfru: Diktator 

Ivan den förskräcklige 

Du ska vara längst upp i näringskedjan 

och är villig att gå över 

lik för att nå dit. Ditt stränga sätt 

gör dig besvärlig för din omgivning 

och du blir överkritisk. 

Undvik: Familjegräl 

Våg: SS-chef 

Heinrich Himmler 

Du är fåfäng och självupptagen 

och märker inte att någon försöker 

lura dig. Sluta tro att fina titlar 

kommer imponera på din omgivning. 

Undvik: Män med korta mustascher 

Foto:Flikr 

Foto: Das Bundesarchiv 

Skorpion: Nazist 

Joseph Goebbels 

Du vet precis vad du ska 

säga för att få folk att dansa 

efter din pipa. Ditt omättliga 

behov av att lysa” din omgivning får 

”uppfingrarna 

i öronen. 

människor att till slut sätta 

Undvik: Manipulering 

Skytt: Diktator 

Josef Stalin 

Många gånger tar du en helt vanlig 

idé och gör den till något totalt 

överdrivet. Din impulsivitet hindrar 

dig från att tänka två gånger. 

Lär dig ta kritik utan att behöva 

utdela den själv. 

Undvik: Hänsynslöshet 

Foto: Das Bundesarchiv/ Georg Pahl 

Stenbock: Diktator 

Mao Zedong 

Dina stora visioner i samband 

med din tendens att vara petnoga 

blir en glädjedödare för 

människor omkring dig. Ditt 

bakåtsträvande skapar en 

antisocial stämning och får 

människor att aktivt undvika 

dig. 

Undvik: Pessimism 


Vattuman: Diktator 

Kim Jong-il 

I andras ögon framstår du som 

okänslig och oberäknelig. Ditt 

aktiva val till avståndstagande 

gör att ditt beteende uppfattas 

som helt obstinat. 

Undvik: Att vara obrydd 



Fisk: Seriemördare 

Aileen Wuornos 

Du upplever att människor i din omgivning 

utnyttjar dig och det får dig att se 

rött. Men i själva verket lever du som 

vanligt i en drömvärld, sluta var överkänslig 

och tro att alla vill dig illa. 

Undvik: Onödiga bilturer 


79

80 

NAKEN 

Nakenkryss 

2 

Lodrätt 

1. Naken på skivomslag med känd John 

3. Skrattretande ord för läderbehandling 

4. Tar av sig kläderna 

5. Luftrenande växt som eftersträvar vapenvila 

7. Populärt blocklir framför burken 

10. Kan sexualundervisning vara 

11. Antal strängar på en fiol 

12. Skövlat skogsområde 

15. Utropsord vid smärta 

(Psst, organisera om bokstäverna i de gula fälten 

så får du fram ett sommarord) 

Vågrätt 

2. SKAM-land 

6. Den unge Strindbergs fotoforum 

8. Gör träslöjdsläraren 

9. Blått fordon som säljer kallt 

10. Gör krokimodellen blygsamt 

13. Bästa kvinnliga fotbollsspelare fem år i rad 

14. Slang för att bläckfärga kroppen 

16. Dahlgren som klädde av sig naken 

15

NAKEN 

På webben: 

Sveriges vackraste kalhygge 

I Sverige närmar vi oss maxgränsen för hur mycket 

skog som får avverkas. Men vilket utseende är det 

egentligen som gäller- tufsiga fläckar eller renrakat? 

Och hur snyggt är det? För att försöka reda ut detta 

besöker vi en fråntagen mark, Sveriges lantbruksuniversitet 

och Norrbottens vackraste kalhygge 2011. 

Lyssna på hela reportaget på webben! 

Glassbilsmelodin 

Den glädjer och upprör, blandar entusiasm med irritation 

och bidrar till kärlek och hat. Men hur viktig är 

den egentligen för verksamheten? Och hur hanteras 

klagomålen? Magasinet Naken klär av en av sveriges 

största vattendelare; Glassbilens jingel. Lyssna på reportaget 

(och jingeln) på webben! 

Fittboll 

Att spela fotboll för damer i Sverige innebär bortprioriteringar. 

Vare sig det gäller uppmärksamhet eller 

resurser. I år är totalt fyrtio stycken fotbollslag för damer 

mellan division två och fyra registrerade i Göteborg. 

Hur ser jämställdheten ut i deras klubbar? Går 

den att ana? Eller blir det bara fittboll av allt? Lyssna 

på det granskande reportaget på webben! 

Stripparkoll 

När är det okej att exponera sin kropp? Vi följer med 

en strippa en vanlig dag och pratar om hennes syn på 

nakenhet och strippandet som yrke. 

I nästa nummer: 

Att leva med smärta 

Smärta. Något som alla har upplevt. Kanske genom 

att bli glidtacklad på en fotbollsmatch eller brutit ett 

ben eller två. Men vad är egentligen smärta? Hur kan 

den mätas? Uppfattas smärta olika av olika personer? 

Och i så fall, vems smärta väger tyngst? Få reda 

på svaret på webben! 

Nakendjur 

Varför väljer folk att ha nakendjur? Hur många olika 

finns det? Vi åker runt i landet och träffar ägare 

till olika nakendjur. 

Streaking 

Trenden att springa in naken på en idrottsplan 

undersöks. Hur började det? Varför görs det? 

Magasinet Naken går på djupet och klär av fenomenet. 

81 

En månad utan telefon 

Många människor känner sig nakna utan sin mobiltelefon. 

Vi gör ett test och provar på att leva utan 

mobil i en månad. Hur förändras levnadsvanorna? 

Är det ens möjligt?

X 

NAKEN 

Vinjett xxxxx

X 

Vinjett xxxxx 

NAKEN 

Avskalat, rått, uppriktigt, 

granskande, underhållande. 

Naken är magasinet som klär av verkligheten för att komma 

bort från ytan och blottlägga sanningen.

Naken - helt klart magasin

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?