Skellefteå FF Fotbollsmagasin – 2017 #2

31
SMEDBAKKEN
MÖTER MUKISA
TEXT/FOTO ANDREAS SMEDBAKKEN
Jag träffar Kenneth denna
onsdagskväll i Skellefteå
FF:s klubbrum och vi slår
oss ner i den bekväma
hörnsoffan för att få en
pratstund. Kenneth är en
kille som utstrålar harmoni
och tacksamhet över vart
han befinner sig i sitt liv just
nu. Ett ständigt leende är
tydligt hos denna 20-åriga
grabb och ett skratt är
aldrig långt borta.
Kenneth Mukisa är Skellefteå FF:s nyförvärv från
Dalkurd FF som landade i slutet av januari.
En försvarsklippa som efter elva spelade omgångar
radat upp starka insatser såväl på mittbacksplatsen
som den defensiva mittfältsplatsen och även noterats
för två mål.
Men även om Kenneth är mitt inne i en stark period
under sin fotbollssatsning så startade den mycket
tidigare i livet, och väldigt långt härifrån. Närmare
bestämt i Uganda och staden Kampala.
– Min fotbollssatsning började redan som liten
hemma i Uganda. Mina bröder var väldigt duktiga och
inspirerade mig. Jag ville bli som dem.
I Uganda levde Kenneth med sin mamma, pappa,
tre bröder och två systrar. Men det finns en till person i
släkten som han gärna talar varmt om:
– Min morbror Nelson Mbayo var en viktig person
under min uppväxt. Han fanns där för mig i alla lägen.
Jag kunde prata med honom om precis allt och han
hjälpte mig med många beslut.
Göra mamma stolt
Steget från Uganda till Sverige kom utav drömmarna
att bli fotbollsspelare, men även av en mer tragisk
händelse:
– Det var år 2014 när jag spelade Gothia Cup
i Göteborg med min klubb Friends of Soccer
Academy som min mamma dog hemma i Uganda.
Hon har alltid sagt att hon önskar att jag ska få ett
proffskontrakt. Så efter detta bestämde jag mig för
att söka uppehållstillstånd i Sverige och stanna här
för att förverkliga min fotbollsdröm och göra min
mamma stolt.
Första steget på fotbollsdrömmen i Sverige blev
Ludvika FK, division 4-klubben från södra Dalarna där
han år 2015 fick chansen.
– Jag var ny i Sverige, med nytt språk, nya människor
och ny fotbollsklubb. I Ludvika fanns personer som har
betytt väldigt mycket för min fotbollsutbildning. Mina
tränare Mustafa El-Hachmi och Alexander Elzén trodde
på mig direkt och gav mig frihet att spela mitt spel.
Alexander hjälpte mig även med de sociala delarna
liksom min ”svenska mamma” som jag bodde hos fyra
månader innan jag fick egen lägenhet.
Säsongens bästa spelare
Dessa personer var ovärderliga för Kenneths start i sitt
nya land och gav honom chansen till en satsning på
fotbollen vilket resulterade i att han som mittfältare
lyckades stänka in åtta mål, bli utsedd till säsongens
bästa spelare, spela Ludvika FK till en 2:a-placering
och därefter bli belönad med en flytt till Superettaklubben
Dalkurd FF:s U19-lag tillsammans med
tränaren Alexander Elzén som tog över tränarsysslan i
hans nya klubb.
Här tar Kenneths fotbollskarriär ytterligare
steg då han säsongen 2016 i Dalkurd får skolas av
professionella tränare, få matchning både i U19- och
U21-laget och även få träna med A-laget.
– I Dalkurd blev jag verkligen utbildad som
fotbollsspelare. Jag fick god hjälp av mina tränare Amir
(Arafshan, numera assisterande tränare i A-laget) och
Alexander. Jag utvecklade allt i mitt spel och fick även
förtroendet som lagkapten för U19-laget. Att även få
träna med A-laget utvecklade min hunger att bli bättre.
Där fick jag se vilket jobb som krävs för att ta sig upp
till den nivån.
Nya utmaningar på seniornivå
Efter säsongen i Dalkurd så såg sig den då 19-årige
Kenneth, med flera lärdomar rikare, om efter nya
utmaningar på seniornivå, vilket resulterade i att han,
efter noga övervägande tillsammans med sina tränare
i Dalkurd, bestämde sig att det bästa alternativet fanns
uppe i norr och i Skellefteå FF.
– Skellefteå kändes som mitt bästa alternativ. Jag
och mina tränare hade god koll på klubbens sätt att
spela fotboll och kände att det skulle passa mig bra.
Det här blev mitt första riktiga fotbollskontrakt. Exakt
det som min mamma önskade mig innan hon dog. Jag
vet att hon var stolt över mig den dagen jag satte min
signatur på papperet.
Kenneth har nu varit en del av staden Skellefteå och
fotbollsklubben Skellefteå FF i snart ett halvår och han
trivs med sin tillvaro:
– Den sociala biten var aldrig något problem då
jag flyttade hit från Dalkurd tillsammans med min
lagkamrat Dennis West och även delar boende med
honom. Väl i laget så blev jag väl omhändertagen från
första stund och gruppen är helt fantastisk. I laget så
klickade jag även direkt med min landsman Raymond
Ddungu från Uganda. Han är som en bror för mig och
det är en trygghet att alltid ha honom nära.
Alla jobbar mot samma mål
Och kanske är det just den behagliga tillvaron i
gruppen som gjort att Kenneth och hans lag har inlett
årets säsong såpass starkt.
– Jag kände direkt att vi kunde göra det här. Vi har
en stark trupp med flera bra spelare på alla positioner.
Alla jobbar mot samma mål och vi blir starkare för
varje dag. Jag tror verkligen på oss.
Och om sin egen tid hittills säger han:
– Jag har fått den speltid och förtroende jag
behöver och känner mig nöjd med mina insatser
men vill alltid bli bättre. Jag har fått spelat både som
mittback och defensiv mittfältare, men det är väldigt
liknande positioner där jag kan använda min styrka i
att vinna boll och sätta mina offensiva medspelare i
bra lägen.
»Förverkliga
min fotbollsdröm
och göra min
mamma stolt«
KENNETH MUKISA MITTBACK/MITTFÄLTARE I SFF
Större drömmar
Om Kenneth just nu är precis där han vill vara och
njuter av sitt liv som fotbollsspelare i Skellefteå FF så
har han, som många redan förstår efter denna text,
ännu större drömmar på sin fotbollskarriär.
– Målet är såklart att bli proffs. Jag fick chansen att
ta ytterligare ett steg i min dröm när jag fick kontrakt
med Skellefteå och jag kom väl förberedd.
Här i Skellefteå har jag flera personer (Dan Burlin,
Petter Gustavsson, Leo Englund) runt om mig som
har varit på den nivån som jag själv vill nå. Jag lär mig
av dessa människor varje dag och jag känner att jag
utvecklas både som fotbollsspelare och människa.
Steget upp till eliten är inte så stort som man tror.
Det handlar mycket om den mentala biten. Man ska
veta hur hårt jobb man måste lägga ner och man måste
vara villig att ta det jobbet.
Tacksamhet
När vi nu fått ner hela hans resa i text och tagit de
sista bilderna ute på Norrvallas konstgräs så sträcker
Kenneth upp fingrarna i luften och tackar Gud. För
sin uppväxt i Uganda. För sin familj. För alla personer
som hjälpt honom. För hans fotbollstillvaro. Och för
människan han är nu.
För TACKSAMHET, det är ett starkt ord hos denna
Kenneth Mukisa Mbayo.