Skellefteå FF Fotbollsmagasin – 2017 #1

5
TEXT NICKLAS BOMAN FOTO JACOB STEPHENSON
VI BEHÖVER TRÄNA MER
EN KRÖNIKA AV NICKLAS BOMAN
Jag menar inte seniorfotbollen.
Inte heller juniorerna. Jag
menar ungdomarna. Om vi
vill få fram elitfotbollsspelare
och vidare ett eller flera
elitfotbollslag i Skellefteå med
döttrar och söner från bygden,
så måste ungdomarna träna
mer. Så enkelt är det.
Ja, de behöver också träna rätt. Västerbottens
Fotbollsförbund utbildar ledare på samma sätt
som övriga landet och det finns inget som pekar
mot att ledare i Norra Sverige har sämre förmåga
att ta till sig kunskap eller lära ut. Däri ligger inte
problemet.
Ungdomsfotbollen i Skellefteå saknar nästan
ingen förutsättning. Inte träningsanläggningar
eller träningsmöjligheter. Inte fotbollssugna
barn eller duktiga ledare. Inte föreningar eller
engagerade föräldrar. Bara träningskulturen.
Tidigt halkar Skellefteå efter. Jag väljer att inte
jämföra med hockeyn, en uttjatad måttstock.
»Jag väljer att
inte jämföra med
hockeyn, en uttjatad
måttstock«
Mattias Granström, ledare för Skellefteå FF:s
pojkar födda 06/07, berättade för ungefär
1,5 år sedan om statistik han hade kollat upp.
Fotbollsföreningar i Skellefteå kommun och ett
axplock av de ledande fotbollsföreningarna i
Sverige. Statistiken jämförde antalet aktiviteter
under året för pojkar i samma ålder som hans.
Om jag inte minns helt fel så hade hans pojkar
genomfört 101 aktiviteter det året. Träningar
och matcher. I Skellefteå kommun var det
”outstanding”. Närmaste grannförening låg på ca
60 aktiviteter, och därefter följde resten ner till 40
aktiviteter. Brommapojkarna – en av Sveriges mest
erkända plantskolor – hade kring 160 aktiviteter,
varav ca 40 matcher. Lika många matcher som
totalt antal aktiviteter hos vissa lag i Skellefteå.
Fråga till statistiken; Ger vi våra barn möjlighet
att bli bra på fotboll? Statistiken har svarat.
Damsidan har en division upp till vad som i
Sverige räknas som elit. Herrsidan två. Statistiken
talar tydligt.
»Det handlar om
att erbjuda träning,
inte kräva«
När våra fotbollsungdomar når juniorålder och
vill satsa bör de för sin ålder ha goda tekniska
färdigheter, bra speluppfattning och en generell
förståelse för fotboll. De bör förstå att ansvaret
för individuell utveckling först och främst ägs
av individen. Till det bör de veta hur kost och
sömn påverkar tex koncentration, prestation,
skador och utveckling. De borde ha funderat på
vad det innebär att vara en bra lagkamrat, samt
hur beteenden påverkar relationer och vidare
gruppens dynamik och prestation.
De bör också tåla träning. Något som gäller elit
världen över. En egenskap som man får genom
att träna.
Nu menar jag inte att tvinga till mer träning.
Träning ska absolut vara på lust så länge som
möjligt för så många som möjligt. Det handlar
om att erbjuda rätt mängd träning, inte kräva.
På så sätt skapas bättre förutsättningar för spets.
I dagsläget marginaliseras det extra drivet bort
då talang som träningsvilja och motivation
försummas.
Mer träning har ofta en negativ klang när det
förknippas med barn. Detta samtidigt som
vi dagligen matas med träningens positiva
effekter och synergier på diverse kommunikativa
plattformar.
”Spontanidrott” tänker ni kanske. Tider
förändras. På skolrasterna lever spontanidrotten
fortfarande. Där finns inga smarta telefoner,
ingen padda. Hemma väntar Xbox, Wii U eller 200
avsnitt vadsomhelst på Netflix. Föräldrar vet.
»Möjligheten är i
högsta grad verklig«
Kan eller vill inte föreningar och ledare erbjuda
en ökad mängd träning av olika anledningar,
varför inte förmedla och administrera
möjligheten att samarbetsträna med andra
föreningar? Den möjligheten är i högsta grad
verklig och tillgänglig. Så gör det. Annars är något
annat än spelaren i fokus. Vidare ett embryo för
nästa krönika.