Upplevelser av natur utan visuella intryck - SLU

undor som han varierar mellan, en av slingorna går han ibland två gånger samma dag.
Den runda som Stefan föredrar tar cirka femtio minuter. I rundorna ingår ojämna stigar,
slingor, koloniområden och parker. Det primära med att gå är för att rasta hunden men
också för att han tycker att han själv får ut mer av promenaden i sådana miljöer.
För min del, att ut och gå en runda på stan, det är rätt rörigt. Att gå på sten,
där händer liksom ingenting, där är massa bilar, en massa cyklar i vägen...
ja, det är inom citationstecken svårt.
Stefan går ibland till vad han kallar gröna oaser i staden, som ligger på så pass långt
avstånd att det blir en utflykt för hans del.
Med mina promenader har jag alltid det målet, att komma till ett grönområde...
Och det får man nog säga egentligen, det primära är för hundens del.
Men givetvis också för min egen del. Det är skönare, det ger mig mer, det
är njutbart så att säga att lägga märke till livet på olika sätt.
Till skogen åker Stefan relativt sällan, vilket han beklagar. Det beror på tidsbristen,
den seende delen av familjen har jobb och skola att gå till och då är det svårt att hinna
med utflykter. När Stefan fick veta att han eventuellt skulle förlora synen tillbringade
han väldigt mycket tid till att gå omkring i skogstrakter. Det som lockar Stefan med
naturen är avvikelsen mot vardagen och skogsdoften. Han känner också förväntan över
att känna den speciella skogsdoften. Stefan önskar att han kunde vistas i naturmiljöer
oftare, han skulle vilja att staden gränsade till ett skogsområde. Han vet att han då
skulle varit betydligt mycket mer ute i skogen och gått.
Det som gör Stefan osäker i natur är att gå vilse. Han vill ha referenser där han går, en
stig eller gång som är säker. Ibland orienterar han efter solens riktning.
Går man ut i en nåt sånär ruffig natur så är det ju kanske inte helt säkert
att man träffar på nån människa de närmsta timmarna. Och då gäller det
att veta vart man är va.
Stefan känner att naturen blir hans ventil, efter en dag med brus av trafik och intensitet.
Många gånger har han löst problem på sina kvällspromenader. Han har ofta upplevt att
saker trillar på plats när han är ute. Då tycker han om att gå på ställen som han känner
till så att han kan koppla av och gå med käppen ihopfälld och sparka på småstenar.
Stefan åker med stor sannolikhet inte ensam till skogen, utan med en människa som har
har någon typ av förhållande till och som han tycker om. Han tycker att det därigenom
blir en helhetsupplevelse.
Eftersom Stefan har varit seende återskapar han bilder ur minnet. När omständigheterna
är nåt sånär lika de minnen han har kan han återskapa till exempel bilden av en
solnedgång vid en brygga, även om han inte sitter där. Stefan minns en plats med en
träddunge där horisonten öppnar sig när man kommer körande och gör en vänstersväng
- en upplevelse som han saknar oerhört.
29
5 RESULTAT