MT/Måsen vecka 37

2019 • VECKA 37 • 13
NYHETER/stallarholmen
Bäst i Sverige på islandshästryggen: ”Det
roligaste är bandet och relationen till djuret”
Viktor Vignisson Elgholm från
Stallarholmen följde sina föräldrars
fotspår med islandshästridningen
redan som liten. “Jag
ramlade av någon gång på en
lektion när jag var liten och blev
så arg, då tänkte jag att duktiga
ryttare ramlar inte av”. Nu har
han vunnit flera SM och ligger i
toppen.
INTRESSET FÖR ISLANDSHÄSTRIDNING
föll sig naturligt för Viktor Vignisson Elgholm
med föräldrar som alltid jobbat med
hästar. Mamma Johanna Elgholm har bland
annat varit med i landslaget och blivit framröstad
som bästa instruktören i världen
inom islandshästridning. Pappa Vignir Jónasson
har vunnit SM- och VM-guld.
— Jag gick ridskola hemma till jag var fem
ungefär, och jag var då egentligen ganska
rädd för hästar och hade respekt för dem.
Men det var väl ungefär vid tio år som jag
fattade att det var kul att rida, säger Viktor.
EFTER ATT HA ramlat av en häst på en lektion
som liten tog Viktor en paus med ridningen,
men klev senare upp på hästen igen
och som åttaåring fick han en grå häst av sin
pappa som inte var mycket riden. Då bestod
ridningen mest av skrittande och töltande i
långsamt tempo då han fortfarande var rädd
att ramla av.
— Jag tog det rätt lugnt för den var skitjobbig.
Den hoppade av vägen, gick ut i skogen
och slog med huvudet. Allt som alla andra
hästar inte gjorde. Men den var liten och
mjukare att sitta på än de andra, skrattar
Viktor.
På väggen hänger Viktor Vignisson Elgholms
prisrosetter.
Viktor har alltid varit nära islandshästar och idag är han en av de bästa. Drömmen är att någon gång
bli bäst i världen.
EFTER ATT HA ridit ett tag för att det var
kul, provade Viktor tillslut att tävla för första
gången. Då var han nio år — och vann.
Det var efter det som ridningen blev mer seriös
och rolig. Han kvalade till SM och hela
den delen tyckte han var häftig. Att komma
till stora tävlingar.
— Det var stort. Jag ville göra det igen och
började då utmana mig själv på hästryggen.
Tillslut var jag fast i det och tyckte det var
kul men samtidigt skitläskigt, berättar Viktor.
IDAG ÄR HAN femton år och tävlar fortfarande
i islandshästridning. Rädslan har helt
försvunnit och nu finns det ingen häst han
inte klarar av. Tävlingarna är två stora discipliner
som poängsätts på olika sätt förklarar
han. “Gaedingakeppni” och “Sport”. Enligt
Svenska Islandshästförbundet är gaedingakeppni
en tävlingsgren där domarna vill se
en häst med stor samarbetsvilja och glädje,
som visar energiska och lösgjorda gångarter.
Även uttrycksfullhet är en viktig del
av bedömningen. Hästen skall visa mycket
gång, tempo, vilja och utstråla ”power”.
Sport är en tävlingsform där hästen ska ha
rena gångarter, stora imponerande rörelser.
De bästa hästarna kan både gå i hög samling
och i explosiva tempon. Hästen ska utstråla
lätthet och kraftfullhet. Hästarna delas in i
fyrgångare och femgångare och tävlar i grenarna
fyrgång, femgång och tölt på en oval
bana, samt i pass på en rakbana.
DET BETYDER OCKSÅ att det finns två olika
SM och två olika säsonger — och Viktor
tävlar i båda. Förra helgen tävlade han i gaedingakeppni
och åkte hem med två silver.
I somras var det sport-SM och då kom han
hem med fem guld. Processen går till att
man måste kvala in till SM och där är det de
trettio bästa i varje gren som tar sig vidare.
Viktor är också uttagen i juniorlandslaget
där han representerar Sverige i stora mästerskap
och landskamper med de tre hästarna
han tävlar med. De heter Fagur “Meistari”
och “Dreki”.
— Det roligaste tycker jag är bandet och relationen
till djuret. Det är lite speciellt om
man jämför med andra sporter. Detta är ju
en singelsport men ändå är man så beroende
av en annan individ.
VIKTOR HAR SOM mål att bli världsmästare
någon gång i livet, men det kortsiktiga målet
är att bli bättre tillsammans med sina hästar.
LINA LARSSON