kultung tidning - nummer 2

Den tysta explosionen
Av Emma Ledin Biro, 12 år
Vinnande bidrag av Studiefrämjandets fantasynovelltävling
för unga.
6
För länge sedan. Ja, väldigt länge sedan.
Innan solen fanns. Då hände något. Något
som skulle förändra världen för evigt.
Något som skulle lysa upp folks liv i
många miljarder år. Det här är vad som
hände:
Det var en vanlig dag. Fast man skulle
nästan inte kunna kalla det en dag.
Dagar och nätter fanns inte. Allt var
bara svart hela tiden. Det fanns ingen
mark, inga gränser och inga färger. Bara
olika nyanser av svart och grått. Om
man kollade noga kunde man se skuggor i
den mörka världen. Man var tvungen att
kolla mycket noga. Men när man väl såg
det så kunde man se dem ganska bra. Det
var många, svarta och människoformade
skuggor som dansade runt i den mörka
världen. Som spöken var dem. Nästan
genomskinliga. Det var det ända som fanns.
Det ända som hände. Skuggorna föddes,
levde, förökade sig och dog. Man skulle
kunna tro att det skulle vara så i all
evighet. Fast det var inte sant.
Efter en väldigt lång tid av svarta
skuggor som bara fanns och inte gjorde
något annat än vad de skulle så föddes
en ny skugga. Det var något annorlunda
med den här skuggan. Den var liksom inte
riktigt en skugga utan mer som
någon slags varelse. Man såg konturerna
tydligare och den var inte helt svart som
alla andra. Den här skuggan hade en li×
ten prick i mitten på sin mörka kropp. En
prick med något som de andra skuggorna
inte hade sett innan. Färg. Den hade en
prick med grön färg mitt på kroppen. De
andra skuggorna blev helt till sig och
hade svårt att kolla på pricken eftersom
de inte hade sett färg innan. Men vad de
inte visste var att skuggan med pricken
skulle förändra allt.
Det gick längre och längre tid och
skuggan med pricken fick fler och fler
färgglada prickar. Prickarna blev inte
bara fler, utan även större. Den gröna
pricken som funnits där sedan skuggans
födsel hade blivit nästan tio gånger så
stor. Skuggan blev mer som en varelse.
Efter lång väntan så var hela varelsens
kropp helt täckt av färgglada
prickar. Så prickarna slutade komma.
Istället blev de ljusare och varelsen
blev varmare. Tillslut var varelsen helt
vit och den var så varm att det rykte om
den. När varelsen var helt vit och
alldeles kokhet så slutade den ljusna
och den blev inte varmare heller.
Istället blev den större. Varelsen
svällde upp tills den hade svalt alla
andra svarta skuggor och det var
tillslut bara den kvar. Varelsen
slutade växa efter ett tag. Så då var
den bara ett stort, bländande vitt och
över 10 miljoner grader varmt klot som
flöt runt mitt i allt det svarta.
Länge efter att klotet hade växt så
började något stråla ut ifrån klotet.
Det var ljus. Om någon skulle varit där
skulle det blända den otursamma
personen i ögonen så mycket att personen
skulle bli blind. Klotet strålade mer och
mer och tillslut sprängdes det.
Explosionen var helt tyst. Inte
minsta lilla ljud gav explosionen ifrån
sig. Efter det fanns en sol. Den här solen
skulle göra framtiden ljus.