Mugglisposten nummer 35

Nu så låter det inte som en big deal, men vi får komma ihåg att
småsyskon ofta ser upp till sina äldre syskon och lägger mycket
stor vikt vid deras åsikter. Om mitt storasyskon säger att
glittriga Jedward är töntiga, då är de väl det? Samma sak med
the Cure som jag började gilla något år senare.
Jag är ganska säker på att det var artisternas stil som var
problemet för mitt syskon, alltså sättet de uttryckte sig på. Så
jag drog slutsatsen att man skulle vara normal, punkt. Jag skulle
inte ha konstiga kläder, konstigt smink, konstigt hår. Och som
ni säkert förstår så var det inte en bra grej att tro för någon
som mig, som är just queer. (Sen började jag ha lustig “stil”
ändå och var väldigt töntig, men det var inte artisternas fel.)
Det jag vill ha sagt är att man ska låta kids tycka om vilken
musik och klädstil de vill. Just stilen är ju en väldigt stor grej
när man bygger sin identitet. Därför
är det värt att svälja sin kritik istället
för att klaga på ens småsyskons
dåliga smak. I värsta fall kan man
väl göra ett mixtape med tips på
ens egna favoritartister, och hoppas
att syskonet börjar gilla dem istället...
Var snälla och ta ingen skit, okej?
FJALAR