mageds2021_digital

Samuli Helavuori
Nog slog det ned lite som en bomb
när Samuli i våras presenterades
som Edsbyns IF Bandys nyförvärv,
dessutom på samma gång som Per
Hellmyrs. Den skridskoskicklige ytterhalven
tar nu nästa steg i karriären
och varför det blev Edsbyn föll sig rätt
så naturligt.
– Det gick ganska fort efter första
kontakten från Edsbyns sida och det
kändes rätt och bra från första början.
Jag fick en väldigt positiv och proffsig
bild av hela organisationen och det
tillsammans med förutsättningarna
och ett lag som har legat på topp under
flera år gjorde att bytet från Bollnäs
till Edsbyn blev ganska naturligt.
Hur ser du på din första
tid i klubben?
– Jag tycker att det har varit väldigt
roligt under de första månaderna.
Det är en otroligt proffsig miljö med
väldigt bra förutsättningar. Det är bra
driv och energi i truppen och hela
föreningen.
Åkte till Ljusdal varje höst
Samuli är fostrad i Narukerä från
Björneborg. Staden är Finlands tionde
största och ligger vid kusten, nästan
rätt över Bottenhavet från Söderhamn.
Var det självklart att välja
bandy när du växte upp?
– Ja det har alltid varit självklart.
Jag spelade fotboll men slutade när
jag var 12 eller 13 år och efter det har
det bara varit bandy.
Vilka var dina förebilder
som ung spelare?
– Jag hade nog inga förebilder så
utan det var mer att jag tittade väldigt
mycket på bandy och försökte lära
mig på det sättet. Vi åkte till Ljusdal
varje höst när det var World Cup och
då fick man alltid se de bästa spela.
Givetvis måste jag också nämna
moderklubben Narukerä i slutet
av 90-talet.
Berätta gärna lite om Narukerä!
– Narukerä har nästan alltid varit
med och slagits om topplaceringar
i den finska ligan. Det enda guldet
hittills kom 1999. Då var jag på plats
i Helsingfors och såg den matchen
mot Torneå. Timo Oksanen, Ville
Aaltonen, Janne Väkiparta och ett
par ryska spelare var sådana lirare
som jag tittade lite extra på under den
tiden. De senaste åren har laget varit
med och spelat några finaler men
inte lyckats vinna. Genom åren är det
väldigt många från Björneborg och
Narukerä som har spelat i Sverige.
Hur mycket kontakt har du
med klubben idag?
– Jag ringer och håller kontakt med
kompisar så mycket det går. Vi åker
dit med familjen 1-2 gånger per år och
då får jag lite uppdatering och samtidigt
pratar om gamla minnen.
Vad kan du berätta om
Björneborg som stad?
– Det är en medelstor stad, ungefär
samma storlek som Gävle. En stad som
ofta kopplas ihop med jazzmusik, olika
festivaler och idrott. Det är ishockey
som är klart största sporten med ett
lag, Ässät, i högsta ligan. Det vi är mest
stolta över är den stora sandstranden
som finns i närheten. Den är överlägset
finast i Finland och tillhör nog
topp fem i Norden.
Vad gör du själv helst på fritiden?
– Jag har inte så mycket fritid faktiskt,
men då umgås jag med familjen
och försöker hitta på saker och olika
aktiviteter med mina barn.
”Otroligt mycket kapacitet”
Den första försäsongen med Edsbyn
har inneburit en del nytt för Samuli.
– Det skiljer sig ganska mycket
om man jämför med tidigare år. Det
är alltid nyttigt att testa nytt och se
hur andra brukar träna. Oftast är det
utvecklande men framförallt är det
roligt med lite variation. Personligen
tycker jag att det har fungerat bra med
det upplägget som vi har haft.
Det har varit en större omsättning
på spelare i Edsbyn än på länge.
Hur ser du på lagets
sammansättning?
– Det är mycket nytt som sagt, så
det kommer nog krävas lite tålamod
innan alla bitar faller på plats. Men jag
tycker att det känns väldigt bra och
det finns otroligt mycket kapacitet
och kvalité i den här truppen.
Vad vill du framförallt bidra med?
– Med de saker som jag tycker är
mina styrkor. För mig är det alltid
viktigt att göra ett bra defensivt
jobb och någonstans börja där.
Skridskoåkningen är en av mina
starka sidor så givetvis vill jag skapa
mycket framåt och vara delaktig i
spelet över hela banan. Utanför planen
försöker jag bidra med en proffsig och
positiv inställning.
29