Naturistens Handbok

lev verklighet 1970 då det första
kommunala nakenbadet invigdes i Piteå.
Ideologiskt anslöt förbundet till
INF:s hälso- och frisksportnaturism:
”Det viktigaste är inte att vara naken,
utan att vara ute i naturen”. Alkohol
och tobak var förbjudna.
Redan under 1960-talet släppte SNF
på restriktionerna beträffande alkohol
och tobak vilket fick till följd att de två
äldsta och mest väletablerade föreningarna,
Ingarö och Bohus Björkö,
lämnade förbundet.
Det enkla och sköna
naturistlivet
I den broschyr som SNF gav ut 1970
läste man: Det inbillade trycket från
omgivningen --- vill vi kasta av oss
med det sista klädesplagget och möta
varandra som vi är utan att dela in oss
i kön, socialgrupper och åldrar. Vi tror
att detta ger mer äkthet åt relationerna
människor emellan och att det skapar
en inre taktkänsla och aktning för varandra.
1973 skrev SNF: Naturismen är en
livsstil som vill förenkla umgänget
människor emellan. Naturismen vill
dessutom återge människan något hon
förlorat; en enkel och naturlig syn på
nakenheten.
Förbundet påtalade även glädjen i
naturismen: Vi naturister solar och
badar utan kläder. Det är --- naturligt
och dessutom väldigt skönt. – Denna
”naturismens njutning” påpekas även
under 1980-talet men försvinner sedan
ur förbundets argumentation.
Vid SNF:s 25-års jubileum 1982 angavs:
Grundsynen är oförändrad, en
livsstil i harmoni med naturen, med
andra ord ett enkelt och förnuftigt levnadssätt.
6 NATURISMENS HISTORIA
36
INF:s minidefinition
Vid Internationella Naturistfederationens
Världskongress antogs en minidefinition:
Naturismen är en livsstil i
harmoni med naturen. Den utmärks av
praktiserandet av gemensam nakenhet
och har till ändamål att uppmuntra
självkänsla, respekt för andra människor
och för miljön.
Enligt INF skulle ”harmonin med
naturen” uppnås genom rekreation i
naturen, fysiska aktiviteter och frisksport
samt respekt för hälsolära och
näringslära.
En dag blir föreningarna
obehövliga
Under SNF:s första decennier hörde
man ofta åsikten att målet är att föreningar
och förbund skall bli obehövliga,
att var och en skall kunna naturista i
naturen utan att mötas av förbud och
avståndstagande.
Under 1980-talet tunnas argumenteringen
kring de i framtiden obehövliga
föreningarna ut. Vidmakthållandet av
den egna organisationen blir ett självändamål
för det svenska naturistförbundet.
SNF hävdar till och med att
ingen som inte är ansluten till en SNFförening
får kalla sig naturist...
Diskriminering
Under det glada 1970-talet var ensamma
män – i några fall även ensamma
kvinnor – portförbjudna på
flera naturistområden i Sverige. Under
1980-talet avvecklades dessa förbud,
men beträffande medlemsintagningen
fortsätter i vissa föreningar diskrimineringen
av ensamma män.