Platsjournalen 21 2011 - Arbetsförmedlingen

Postens glada
budbärare
När Abdallah Bouizgarne berättar för nya bekanta att
han jobbar på Posten tar många för givet att han är
brevbärare. Och vissa kunder blir förvånade när han
dyker upp med varor på lastpall. Kör Posten sånt?
Det är tidig måndagsmorgon med
ett tungt hängande dis över Tomtebodaterminalen
i Solna. En leende
Abdallah Bouizgarne kommer till
mötes med ett glatt: Gomorron! Under
förmiddagens färd runt till olika
adresser på Lidingö blir det ganska
snabbt uppenbart att det goda humöret
inte är någon tillfällighet.
Han backar in den gula lastbilen i
terminalen och kastar samtidigt ett
öga på den lilla tv-skärmen kopplad
till backkameran för att hitta exakt
position och avstånd till kajkanten.
Det är ingen enkel manöver. Bilen är
elva meter lång och väger drygt tolv
ton utan last.
– Jag hörde på radio en dam
som sa: ´Förarna tittar på tv när de
kör, de är inte koncentrerade´. Jag
tyckte att det var så himla roligt,
säger Abdallah Bouizgarne.
Tomteboda var Sveriges största
postterminal när den stod klar 1980.
I dag arbetar 300 personer här som
varje dag sorterar mellan 15 000 och
20 000 blandade försändelser.
– Här är ett organiserat kaos,
säger han.
Sedan ett 20-tal år är Posten utsatt
för konkurrens från andra företag
som distribuerar brev och gods.
Men enligt Abdallah Bouizgarne får
konkurrenterna jobba hårt innan de
kommer ikapp.
” Man känner sig maffig när man kör så här
stora grejer. Flytta på er, här kommer jag!”
4 l platsjournalen vecka 21 2011
TEXT: PER STRANDBERG FOTO: MAGNUS PEHRSSON
– Några har lägre priser men vi
har högre kvalité. Posten hittar alltid
fram till alla adresser.
För honom är det självklart vilken
samhällsnytta postjobbet har.
– Jag och mina kollegor ser
till att Sverige fungerar. Du kan
fråga de företag vi levererar till. Hur
skulle de fungera om inte vi fanns? Vi
sprider dessutom ut glädje, när vi till
exempel kommer med en efterlängtad
tv. Men vi kan också få skäll när
en vara är försenad. För det mesta är
det inte vårt fel. Skjut aldrig budbäraren
om leveransen är sen, brukar
jag säga, he he.
Med hjälp av handdatorn läser han
av varje leverans streckkod innan
lastbilen fylls på. Lastbilen fylls med
cyklar, kakel, bildäck, kläder och
djurfoder som ska ut till olika företag
på Lidingö.
Innan vi kör iväg skämtar en av
Abdallah Bouizgarnes kollegor, som
kallar honom för Abbe, om att han
har varit fotomodell för H&M. Det
visar sig vara delvis sant. Tidigare
jobbade han i en klädbutik och när
man skulle rekrytera fick han agera
modell. Han har även ett förflutet
som servitör på olika golfklubbar.
Skolutbildning fick han i huvudsak
i sitt gamla hemland Marocko. Han
hade hunnit bli 24 år innan han kom
till Sverige, pratar i dag perfekt
svenska, har lätt för
språk och behärskar
sammanlagt fem
stycken.
Postjobbet
fick han efter
att en kompis
som jobbade
inom Posten
rekommenderat
honom. I början
körde han skåpbil.
Senare fick han frågan
om han ville ta lastbilskort.
Arbetsgivaren betalade. Och på den
vägen är det.
– Posten fanns inte i mina tankar.
Det var bara en kul grej. Nu
har jag jobbat här i fyra år.
En av anledningarna till att Abdallah
Bouizgarne trivs så bra är den
goda stämningen bland kollegorna.
– Det är otroligt kul och vi har bra
kontakt med våra chefer, säger han.
Som exempel berättar han att
cheferna rycker ut och tar samtalen
med kunder som klagar. En kund kan
bli irriterad på att varor går tillbaka
till terminalen om han eller hon inte
varit på plats när den ska levereras.
Men enligt regelboken måste alltid
försändelsen kvitteras innan den
lämnas ut.
Abdallah Bouizgarne tycker om
att köra omkring på Lidingö. Det är
vackert med all grönska om sommaren.
En nackdel är att folk kan
parkera lite hur som helst och ibland
står någon i vägen när han ska leverera
paket.
Vi är framme vid Lidingö centrum.
Backar in på baksidan av
köpcentret. Upp med lastluckan,
el-trucken körs in under en lastpall,
via smala vindlande gångar fram
är vi framme vid en trång hiss som
ABDALLAH
BOUIZGARNE
l Ålder: 43 år. l Bor: I Spånga.
l Familj: Fru och två barn, 1,5 och
3 år. Den äldste vill också köra lastbil
när han blir stor och har en leksaksbil
i Postens gula färg. l Fritidsintressen:
Sport, tränar aikido.
tar oss upp till en butiks
varuingång.
– Abbe är alltid
så positiv. Vi är
jätteglada när
han kommer,
säger Lindex
butikschef som
kvitterar ut sina
varor.
- Är det bra
annars?
hälsar
han en kollega när
vi är tillbaka nere på
kajen och ger lovord för
hans goda hembakade bröd.
Abdallah Bouizgarne uppskattar
också friheten i jobbet.
– Vi bestämmer över vår egen tid
och det känns som om arbetsgivaren
litar på oss, vi får ett förtroende.
Vi tar en paus i fikarummet på ett
av Lidingös postkontor – som snart
ska läggas ner. Kvar blir då bara ett
enda kontor på den stora ön. Skälet
är att antalet brev sjunker med några
procent varje år och då behövs inte
längre kontoren. Samtidigt ökar
volymen paket på grund av internethandeln.
Abdallah Bouizgarne har pratat
med sin chef om att i framtiden kanske
börja jobba med trafikledning.
– Dit går alla frågor om Postens
kunder och trafik. Det tycker jag
skulle vara kul att jobba med men
samtidigt är jag en social kille och
gillar att träffa kunder. Just nu trivs
jag med det här. Vi får se.
Vi är på väg tillbaka genom stan.
Han väljer att köra genom city och
från förarhytten har vi en mäktig
vy, två och en halv meter över
Kungsgatans asfalt.
– Man känner sig maffig när man
kör så här stora grejer. Flytta på er,
här kommer jag!