You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Laurent Cavalié<br />
<strong>Lenga</strong><br />
Traduzzione in lingua corsa<br />
P. Baldovini<br />
/
Prefaziu<br />
Laurent Cavalié hè un pueta occitanu, linguadoccianu,<br />
musicante è cantadore. U so puema <strong>Lenga</strong>, scrittu in<br />
occitanu è traduttu in francese da ellu stessu face parte<br />
di un opera larga è cuerente.<br />
L’aghju scontru dui anni fà in Balagna, mentre ch’ellu<br />
si facia u festivallu Rhizomes da l’associu Ventu di Mare.<br />
L’idea era di mette à buleghju rapprisentanti di culture<br />
regiunale diverse, brittoni, occitani è corsi per u più.<br />
Laurent avìa dettu à l’urganizatore di a mossa, Laurent<br />
Billard, chì di vede u so testu traduttu in corsu seria un<br />
sognu. Ci avemu vistu una manera di fà ribumbà u corsu<br />
è l’occitanu. Scurtichendu u scrittu di Laurent Cavalié,<br />
ci avemu scupartu l’anima di un pueta di prima trinca.<br />
Laurent scava da a so zitellina occitana sintimi universali<br />
chì parleranu à u lettore corsu senza dubbitu, ma chì u<br />
purteranu versu un sguardu, un estru differenti. In quelle<br />
puesie, parla di a lingua-soia-nostra, quell’ogettu chì li<br />
pertene è chì u leia à un populu, à un passatu è à lochi. A<br />
lingua ùn hè micca quì un ogettu impersunale, un arnese<br />
sofisticu chì persuade e mente. Ghjè un persunnagiu, un<br />
essere chì viaghja in u spaziu è in u tempu, in a carne è<br />
in a materia. Ghjè l’aria chì dà forza à a vita è a face tene,<br />
senza chì omu s’avvedi di a so prisenza. Ghjè a putenza<br />
chì porta u cibu in u piattu. Ghjè tuttu ciò chì pudemu<br />
dì di istu mondu.<br />
7
Sona di l’urganettu, strufineghja un steccu contru i<br />
denti di un mastucatoghju di sumere, è porta a so voce<br />
in altu quand’ellu canta in occitanu. Ci vole à sente lu.<br />
Si trovanu e so canzone nantu à a rete, è quelli curiosi<br />
truveranu nantu à u so situ internet manere di viaghjà un<br />
pocu di più ind’è l’universu di issu artistu.<br />
P. Baldovini
<strong>Lenga</strong><br />
9
La langue-nôtre-mienne est une chanson retenue.<br />
Elle claironne au dedans,<br />
Mais ma chair amortit sa clarté à mes oreilles.<br />
C’est une litanie qui appelle dans le noir ce qui ni ne<br />
grandit ni ne meurt,<br />
qui végète engourdi<br />
et qui est nous<br />
et qui est moi.<br />
La lenga-nòstra-meuna es una cançon retenguda.<br />
Claroneja al dedins,<br />
mas, la meuna carn amortís sa clartat a mas aurelhas.<br />
Es una litania que sona dins l’escur çò que non creis<br />
ni<br />
non crèba,<br />
que vegeta agrepit<br />
e qu’es nautris<br />
e qu’es ieu.<br />
10 <strong>Lenga</strong>
A lingua-nostra-meia hè una canzona ritinuta.<br />
Strumbitteghja à l’ingrentu<br />
Ma a mo carne ammurtisce u so chjarore à l’arechje.<br />
Ghjè una litanìa chì chjama in u bughju ciò chì nè<br />
ùn cresce è nè ùn crepa<br />
Chì campacciuleghja aggronchjatu<br />
E chì hè nostru<br />
E chì hè meiu<br />
11
Notre-langue-mienne est un acide frisson de raisin<br />
d’août.<br />
La nòstra-lenga-meuna es un acid frejolum de rasim<br />
d’agost.<br />
12 <strong>Lenga</strong>
A nostra-lingua-meia hè un àcidu tardavellu d’uva<br />
austina.<br />
13
Ma-langue-nôtre est un grand couteau.<br />
Ma grand-mère saigne le poulet le dimanche matin.<br />
Mes petites mains de garçonnet, serrent comme elles<br />
peuvent les pattes tremblantes.<br />
Au coup de lame, le dernier tressaillement dans les<br />
mains chaudes d’un enfant, c’est là la vie même.<br />
La langue-mienne-nôtre est une vibration qui m’irise<br />
la peau.<br />
Et je vois le sang qui coule dans la poêle chaude,<br />
la pelure d’oignon<br />
et la goutte caillée sur la toile cirée.<br />
Depuis, j’essaye de regarder le monde à hauteur de<br />
table.<br />
La mia-lenga-nòstra es une ganiva.<br />
La grand sagna lo polet lo dimenge de matin.<br />
Mas petitas mans de garçonet, sarran coma pòdon las<br />
patas tremolantas.<br />
Al còp de lama, lo darrièr tresfoliment dins las mans<br />
caudetas d’un drollet, aquò’s aquí la quita vida.<br />
La lenga-meuna-nòstra es una vibracion que m’irisa la<br />
pèl.<br />
E vesi la sang que raja dins la padena cauda,<br />
la pèl de ceba<br />
e la gota calhada sus la tela cerada.<br />
Dempuèi, ensagi d’agachar lo monde a nautor de taula.<br />
14 <strong>Lenga</strong>
A mo-lingua-nostra hè un cultellone<br />
Mammone polza u pulastru a dumènica da mane<br />
E mo manucce di zitellucciu, strìnghjenu cume ponu e<br />
zampe tremulante<br />
À a cultellata, l’ùltima frizzura in e mani<br />
d’un mascettu, c’hè quì a vita stessa.<br />
A lingua-meia-nostra hè una vibrazione chì face<br />
spampillulà<br />
a mo pelle.<br />
È vecu u sangue chì scorre in a frissoghja calla<br />
a buchja di civolla<br />
è a candella caghjata nant’à a tela incirata<br />
Da tandu, a mi prova à agguardà u mondu à altezza di<br />
tavulinu<br />
15