Publikation

Den politiska klyvningen
Det “nordiska” uttryckte sig i en socialt betingad klyvning av medborgarsamfundet.
Händelseutecklingen och krigshandlingarna åren 1917–18 klöv den finländska
befolkningen i två motsatta huvudläger: arbetarbefolkningen och det borgerliga
etablissemanget. I verkligheten var inställningen till kriget inte så här förenklad
eftersom marginella grupper inom de respektive huvudlägren företrädde viktiga
nyanser och alternativ. I det stora hela gick den sociala och politiska skiljelinjen
dock i hög grad mellan de borgerliga kretsarna och arbetar- och torparbefolkningen.
Då 1918 års krig utbröt tenderade opinionerna i Sverige, Danmark och Norge att
utformas på ett likartat sätt. Det borgerliga etablissemanget i alla dessa länder tog
parti för Gustaf Mannerheims högkvarter och den vita senatens politik medan
arbetarbefolkningens sympatier i hög grad låg hos den röda regeringen i södra
Finland.
Betydelsen hos de stödaktioner arbetarrörelsen i de nordiska länderna vidtog
blev klart mindre än ifråga om engagemanget på borgerligt håll. Även om det hölls
en del stödmöten, företogs vissa insamlingar och enskilda understödsaktioner,
organiserades inga röda frikårer eller ambulanser, som skulle skyndat till de rödas
hjälp i Finland och Baltikum. Ett exempel på hur de röda i Finland kunde ha sympatier
i Danmark utgörs av Johannes Erwigs bok “Rødt eller hvidt. Sandheden om Finland”
som utkom år 1918. 23
En bidragande orsak till att vita frikårer, frivilliga och ambulanser från Sverige,
Norge och Danmark begav sig till Finland och Baltikum var att de personer som
organiserade dessa torde ha varit bättre underrättade om situationen i Finland och
Baltikum än vad fallet var inom arbetarrörelsen i de nordiska länderna. Likaså hade
organisatörerna av de vita stödaktionerna bättre kontakter till beslutsfattare och
påverkare samt kunde genom sin anknytning till finanskretsarna snabbare och
effektivare få fram de ekonomiska medel som behövdes för att möjliggöra
stödaktionerna. I det jämförelsevis snabba och kortvariga händelseförloppet “hann”
arbetarrörelsen inte på långt när åstadkomma någon mobilisering för Finland och
Baltikum som skulle ha kunnat mäta sig med de vita stödaktionerna.
I någon mån förekom röda stödaktioner i Baltikum och Fjärrkarelen år 1919.
Sålunda deltog hundratals röda finländare i sovjetryska förband på den röda sidan.
Det fanns också någon enstaka svensk deltagare, om vilket Anton Nilssons
memoarbok “Vid röda fronten” 24 år 1919 liksom Lennart Anderssons artiklar “Svenska
flygare i österled” 25 år 2000 bär vittne.
__________
23 Erwig 1918.
24 Nilsson 1919.
25 Andersson 2000.
202