27.07.2013 Views

Publikation

Publikation

Publikation

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

En annan iakttagelse han gör är att värvningen inte var inriktad på någon särskild<br />

samhällsklass utan FV välkomnade alla de ansåg sig kunna lita på och bedömde<br />

som dugliga. Naturligt var dock att de inriktade sig på militärt utbildat folk. Detta<br />

bekräftas av de andra två granskningarna.<br />

Skillnaden mellan undersökningarna vad gäller andelen arbetare kan delvis bero<br />

på att i Östlings sammanställning ingår även de som inte kom fram till Finland. De<br />

var minst 59 i hans granskning och huvudsakligen arbetare. Räknas inte dessa 59<br />

blir andelen arbetare ca 35 %.<br />

Vad gäller åldersfördelningen bland de frivilliga var de allra flesta mellan 18 och<br />

31 år med en huvudgrupp mellan 22 och 26 år. För att komplettera bilden av de<br />

Finlandsfrivilliga kan tilläggas att av de 929 undersökta personerna var endast 91<br />

gifta och följaktligen resten ogifta bortsett från 148 om vilka ej finns någon uppgift.<br />

Kriget attraherade alltså i första hand de ensamstående i lägre medelåldern. De<br />

kom huvudsakligen från borgerliga skikt i samhället men arbetarinslaget var inte<br />

obetydligt. En anledning till att så många arbetare lät värva sig som frivilliga för<br />

den vita sidan kan ha varit att SAP tog avstånd från det röda upproret och att FV<br />

t.o.m. tilläts annonsera i Social-Demokraten. Deltagandet på den vita sidan<br />

legitimerades på så sätt av Branting och partistyrelsen. Ytterst få jordbrukare var<br />

med medan yrkesmilitärerna var desto fler. Den borgerliga dominansen understryks<br />

ytterligare av att nästan alla av dem som försvann på vägen till Haparanda/Torneå<br />

var arbetare. Möjligen var det vänsteragitationen som gjorde sin verkan genom att<br />

just arbetarna hade lättare att förstå argumenten i denna övertalning, oberoende<br />

av om den var muntlig eller mer handgriplig.<br />

Litteratur och källmaterial ger en bild av de frivilliga som ett högst blandat<br />

sällskap med olika motiv för sitt deltagande i kriget. 12 Löjtnant Allan Winge, brigadens<br />

siste chef, delar in dem i tre grupper: “En tredjedel: de som av rent ideella skäl,<br />

ofta i samband med släktförhållanden, ’gått över viken’. En tredjedel: yrkesmän<br />

som dels av idealism dels även som yrkesmän gärna vill pröva sin förmåga, (…).<br />

Den sista tredjedelen: rena äventyrare.” 13 Hans karakteristik av deltagarna är troligen<br />

riktig även om de olika typerna kanske inte utgjorde just en tredjedel var.<br />

Ungefär samma uppfattning hade överstelöjtnanten Archibald Douglas i<br />

Mannerheims stab, som bl.a. hade ansvaret för hur de svenska frivilliga fördelades<br />

på finska förband. I sina memoarer skildrar han hur stabsofficeren Axel Rappe<br />

“hade supit sig runt Bottniska viken och kom fram i ganska skadat tillstånd.” Rappe<br />

beordrades till fronten i Savolaks och general Tolls stab, där han gjorde bra ifrån<br />

sig. 14<br />

I Finland ställde “äventyrarna” till mycket besvär med odisciplinerat uppträdande.<br />

Brigadisten Calle Dillner skrev i ett brev strax efter Tammerfors fall (antagligen till<br />

den sårade löjtnant Erik Hallström) att FV inte skall “skicka hit allt gatdrägg i Stockholm.<br />

(…) Jag är så förbannad, att jag är allvarlig. De ställa till djävulskap i staden,<br />

__________<br />

12 Jfr Klein 1918, 93f. 99.<br />

13 Winges minnen s. 3.<br />

14 Douglas 1950, 181f.<br />

42

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!