REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I ...

REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I KARLSBERGS ROTE. 

Sidhänvisning till husförhörslängder för Larv 

1881-96 och 1897-1915 års längder finns sist i häftet. 

1868-1880 1881-1896 1897-1915 

1. Stora Knapetorp 1¹ och 1³ 425-26 460 442-443 

2. Lilla Knapetorp ell. Tomten 428 464 447 

3. St.Knapetorp Torp 427 462 445 

4. Bassamossen 524 504 

5. Olof Svensg. Torp ”Almas” 448 488 470 

6. St. Tåsseryd 430-431 468-469 450 

7. Skallstaden Backen 445 481 464 

8. Lilla Tåsseryd 433 471 454 

9. Skatteg. Soldattorp - Karlssons 461 507 489 

10. Skattegården Torp 454 505 488 

11. Skattegården Backstuga 459 503 486 

12. Skattegården - ”Märta o Gunnars” 456 494 476 

13. Skattegården Lägenhet 490 

14. Skattegården Backstuga 451 504-506 487 

15. Skattegården Backstuga 

16. Frälsegården Torp 1 ¹) 

17. Frälsegården Torp 2 ¹) 476 

18. Frälsegården Torp 3 ¹) 477 

19. Frälsegården Soldattorp ¹) 523 

20. Frälsegården ”Professorns” 505 

21. Vagnslätt Lunden 438 474 457 

22. Vagnslätt Hallorna 439 474 457 

23. Vagnslätt 435-436 472 455-456 

24. Fågelåsen 480 525 506 

25. Skallstaden 444 482-483 463 

26. Stenseke 440 476 459-460 

27. Stenseke Håkantorp 441 478 461 

28: Olof Svensgården 446-449 485 467 

29. Olof Svensgården Richardslycka 447 487 469 

30. Olof Svensgården Krikebacken 449 489 

31. Frälsegården Sandgärdet 474-475 520 501 

32. Frälsegården ”Muddes” 474 521 502-503 

33. Olof Svensgården Rosenlund ¹) 448 484 471 

34. Skattegården - Karl Lunds 461 498 479 

35. Skattegården Backstuga 451? 496? 478? 

36. Skattegården Råserna 457 495 477 

37. Anders Håkansgården 454 491 473,499 

38. Skattegården - Nils Franssons 502 482 

39. Skattegården - Lennart Franssons 455 492,500 481 

40. Skattegården Klas i Lia 

41. Skattegården Sika 456 493 475 

42. Skattegården Torp 

43. Skattegården Ängabo 462 501 484 

44. Sven Larsgården Tallbacken 470 517 498 

45. Sven Larsgården Gökbacken 469 515 496 

46. Anders Jonsgården Dalen 468 512 493 

47. Brobacken Torp 471 516 497 

48. Sven Larsgården 467 510 491, 494 

¹) Nr 16 - 19 + 33 = Lilla Karlsberg eller Torkelstorp

KARLSBERGS ROTE 

Vår studiecirkel 1996-97 har behandlat Karlsbergs rote. Det har varit särskilt 

besvärligt eftersom det varit många in- och utflyttningar. Vi har tittat på kartorna 

från 1870 och 1960, studerat kyrkoböckerna och försökt att få rätt personer på 

rätt plats. Vårt arbete har inte underlättats av att så många ställen heter 

Skattegården. Troligen har det också bott mer än en familj på vissa ställe. Flera 

har också flyttat inom Skattegården. Många, många flyttade till Amerika. Det är 

många ställen, som nu är helt utplånade och det finns ingen, som minns hur det 

såg ut förr. Vi är därför inte alldeles säkra på att vi träffat rätt, men vi har försökt 

efter bästa förmåga. 

I slutet av foldern har vi utdrag ur husförhör/församlingsbok. Där kan man 

konstatera att det funnits många soldater och även hantverkare. På vår karta har 

vi märkt ut de olika ställena. 

Utom cirkeldeltagarna är det några andra, som skrivit om olika gårdar. Vi 

tackar särskilt för detta. 

Ett stort tack till konstnär Bror Halldin, som varje år tecknar titelbladet. I år är 

det Frälsegården Sandgärdet som är motivet. 

Deltagare i cirkeln har varit: 

Erik Andersson, Herrekvarn 

Folke Andersson, Frälsegården, Karlsberg 

Inga Lisa Andersson, Sjötorp 

Rune Fridén, Smedegården 

Ella Johansson, Björkehed 

Karl-Erik Johansson, Björkehed 

Gösta Johansson, Gärdhem 

Herbert Johansson, Mellomgården, Längjum 

Ove Johansson, Lönnebo 

Bengt Kjell, Nyhem 

Karl-Arvid Lidén, Solhem 

Marianne Lundmark, Kaggården 

Åke Martinsson, Knapetorp 

Helge Svantesson, Kruthusgatan 14, Kvänum

KARLSBERG OCH KNAPETORP 

Tidigare bebyggelse- och markhistoria 

Karlsbergs by 

Karlsbergs by ligger ca 2 km söder om Larvs Kyrka. Förr var det en del av 

Edsveden - en kronoallmänning. Gustav Vasa fann att det fanns mycket ”hjort 

och hind” dvs kronhjort och rådjur. Vidare fanns älg och vildsvin. Vildsvinen 

dog ut efter den hårda vintern 1708-09. Det fanns också varg och utter. Sista 

vargen i trakten sköts vid Onsjö bro 1861. Edsveden dominerades av ek och tall. 

Ett omfattande virkesuttag skedde. Betesdriften var också intensiv. Det var i 

denna miljö som Karlsbergs by etablerades. Att det var kronans mark från början 

förklarar också en del av ägoförhållandena. 

1540 i den kyrkliga jordeboken, omfattar byn två hemman. 1566 utgjordes byn 

av fem hemman: 1 skattehemman, 2 kyrkohemman och 2 frälsehemman. 1635, 

efter reduktionen, fanns skattehemmanet kvar. Kyrkohemmanen hade övergått 

till kronohemman och frälsehemmanen hade blivit arv- eller egethemman. 

Gårdarna räknades som kungens personliga egendom. 

Översikt av gårdarna i Karlsbergs by enligt kartan 1711-1712. Numren 

motsvarar kartans nummer. 

1. Skattehemmanet Anders Håkansgården eller 1650 Överste Johan Näurents-Nährén 

Skattegården 1663 Claes Danvkwart-Lilliestöm 

1670 Anders Drabant 

1681 Karl XI:s reduktion 

1685 Gården öde till 1/3 

Odlade delen - ½ hemman 

Icke odlad del - ¼ hemman, 

Indrogs till kronan -”skattewrak” 

1825 Helt Skattehemman 

3. Kronohemmanet Olof Svensgården 1600-talet Profossboställe 

4. Kronohemmanet Anders Jonsgården eller 

Jon Andersgården 

1600-talet Kvartermästarboställe 

5. Egethemmanet Sven Larsgården 

1600-talet Kvartermästarboställe 

6. Frälsehemmanet Sven Torkelsgården eller 1670 Gabriel Gyllengrip, senare 

Frälsegården 

lydgård under Sjötorp 

Jämfört med dagens läge för gårdarna hade den oskiftade byn bebyggelsen 

koncentrerad till ett begränsat område, som bildade byns kärna. Där fanns tre 

olika ”avdelningar”. Längst ned i söder - husen, i mitten hushållslanden med 

kålgårdar, hampland och kryddsängar. Sven Torkelsgården hade också 

körbärsträd och aplar. I norr fanns mindre hagar. 

Byn hade ca 100 tld åker. Dessa var uppdelade på tre gärden. Vid byn fanns ett 

stort gärde ca 1/3 av arealen. De andra gärdena var Sandgärdet och Tosseryds 

Gärde. Stora gärdet odlades som ensädesgärde, de övriga som tvåsädesgärde med 

träda vartannat år. Denna odlingsform är gemensam med slätten. Karlsbergs by

åkrar var och är fortfarande i många fall smala och långsträckta. Orsaken till 

detta var att man ville ha en rättvis fördelning av åkerjordens kvalitet. 

Karlsbergs jord är mager. Normalt gav den 3.e kornet. Man odlade mest havre 

och råg. Jorden odlades med krok - enkel plog. 

Ängsmarkerna var begränsade och också magra. Tilläggsfoder fick man ta på 

mossarna på Edsmären. Djuren betade på Sikagärdet vid Edum vartannat år, 

annars på kronoparken. 

Den stora omdaningen av Karlsberg kom med laga skiftet 1857, som var klart 

följande år. 

Karlsberg bestod vid denna tidpunkt av åtta gårdar. Endast delar av två gårdar 

kom att ligga kvar i gamla bykärnan: 3/8 Anders Håkansgården (tidigare gård 1) 

med Johannes Frisk som brukare och ¼ av Sven Torkelsgården (gård 6) med 

änkan Kajsa Johansdotter som brukare. Två av gårdarna i Anders Håkansgården 

(gård 1) liksom en gård i Sven Torkelsgården fick liksom Olof Svensgården och 

Sven Larsgården flytta i sin helhet. 

En ny vallgata eller fädrev med 60 fots bredd löpte från den gamla byplatsen 

till allmänningen. Man avsatte dessutom bränntorvs-, ler- och sandtag, liksom 

skölj-vatten- och smedjeplats. 

1711-12 år karta visade att en ”Knickestuga” fanns SO Karlsberg åkermark. 

Vid laga skiftet fanns här två soldattorp som hörde till Frälsegården och 

Skattegården. Man fick rätt att bo kvar i dessa soldattorp. Samma gällde 

sannolikt också de tre stugorna på intäkterna i Lilla Karlsberg. 

Stora och Lilla Knapetorp 

Öster om gamla Karlsbergs by ligger Knapetorp. Vid mitten av 1500-talet fanns 

där två hela kyrkohemman. 1566 anges ett helt kyrkohemman och ett kyrkotorp. 

Vid samma tillfälle fanns också en kyrkokvarn. I och med reformationen 

omvandlades kyrkohemmanet till kronohemman. 

1635 kallas detta kronohemman Stora Knapetorp och omfattade 1/2 mtl. Från 

1650 innehades det som frälse av Per Hierta (ägare av bl a Hubo och Häggatorp). 

1669 fick Hierta hemmanet under sin levnad. Vid reduktionen 1681 fick han 

dock lämna St Knapetorp ifrån sig, då gården var belägen på förbjuden ort och 

inom kronoparken ”edswägien”. Nu kom St Knapetorp tillsammans med Olof 

Svensgården att bli profossboställe, vilket det var fram till 1879. 

Kyrkotorpet fanns i 1639 års jordabok under namnet Lilla Knapetorp som 

kronotorp. Det hade getts åt hauptmannen (kapten) vid Älvsborg - den välborne 

Lars Larsson. Vid reduktionen 1681 kom det att tillhöra skattehemmanet i 

Karlsberg och minskades till ¼ hemman, som 1685 blev 1/8 hemman. 1825 blir 

L Knapetorp skattehemman. 

1635 nämns det två kronokvarnar i Knapetorp, men båda var då ”alldeles 

ödhe”. En av dem fördes 1650 till Valeberg. Knapetorps kvarn var öde ännu 

1750. 

Den detaljerade kartan från 1711-12 över Karlsberg by och St och L Knapetorp 

beskriver ingående ägoslag, storlek och kvalitet. Det framgår att markerna ligger 

samlade i två block utan ägoblandning inbördes. Intressant är att Karlsbergs by 

och Knapetorps båda hemman har helt olika bebyggelse och odlingssystem vid 

denna tidpunkt. Man vill tala om en kulturgräns dem emellan. Knapetorp bestod

av två skilda hemman med helt skild bebyggelse. Knapetorps mark hade ett 

ensädesbruk. Antalet åkrar var få och oregelbundet formade och samlade i block. 

Gemensamt med Karlsberg by var den sandiga och magra jorden. Den odlade 

arealen för St Knapetorp angavs till 13 tld och för L Knapetorp till 7 tld. St 

Knapetorp hade en viss areal i de sk Edums gärden. Söder om husen fanns 

betesmarken och till denna ledde separata fädrev. Ängsmark hade St Knapetorp i 

Edum och i Broskogen - en ängsmark väster om Edums by. L Knapetorp saknade 

ängsmark och för höskörd var man hänvisad till vad som växte på åkerrenarna. 

Ägarna till St och L Knapetorp indrogs i det laga skiftet mot sin vilja. Kartan för 

laga skiftet från 1857 visar att de blockformade åkrarna nu delats i mindre 

enheter. Bebyggelsen däremot var kvar på sin ursprungliga plats. 

Källa: Claesson, Hans. 1978. Erik L. Johansson (Ed). Larv, Längjum, Tråvad - 

en hembygdsbok. Skara. Sid. 241 - 247. 

Stugan i skogen 

Bränd utav sol och väder, Syllen, av moget virke, 

skuggad av krikonsnår lades en sommardag, 

hukar den gamla stugan, klang ifrån bilor hördes, 

svankig, och tyngd av år. -dunk utav hammarslag. 

Surapelns torra kvistar Täppan från stubbar röjdes, 

rassla mot timrad knut. snart låg den utan vank, 

Taklöken ovan nävern hägnad med kluvet gärdsle 

längesen blommat ut. granstör och enehank. 

Ringen kring stugan tätnat, Nu ligger taket rasat, 

sikten mot världen krymt. täckt utav vintersnön, 

Blänket från blåa vattnet tätt invid spiselmuren 

granar och sly har skymt. klänger en skranglig rönn. 

En gång stugubacken Gaveln betänkligt buktar 

skräddes här kådig fur, -ramlar endera dan... 

-seniga armar bröto Räddningen skulle vara 

stenar till skrovlig mur. -en torpare-ifrån stan. 

Dikt ur tidningen Kvällsstunden. 

den blyge.

NR 1 

STORA KNAPETORP 1¹ OCH 1³ 

St. Knapetorp är känt i olika handlingar sedan 1500-talet. Gården var 

kyrkohemman, senare kronohemman. Under perioden 1681 - 1879 var de 

tillsammans med Olof Svensgården profossboställe. 

1861 finns uppgift om att St. Knapetorp brukades av Anders Johansson, född 

1821 i Fivlered (R). Han var gift med Kristina Andersdotter, född 1823 i 

Sandhem (R). De hade sex barn, 5 söner och 1 dotter. De fem yngsta barnen var 

enligt husförhörsprotokollet födda i Skallstaden. 

En ny brukare tillträdde 1870, Johannes Andersson, född i Skärv (R) 1832 och 

som var gift med Maja Johansdotter född 1827 i N Ving. Familjen hade två 

döttrar och två söner. Där bodde också änkan Maria Andersdotter född 1807 i N 

Ving samt drängarna Anders Svensson född 1842 i Skattegården, Karlsberg och 

Johan Johansson född 1849 Eriksberg (P). 

År 1878 inflyttade från Öjorna Sven Andersson och hustrun Johanna 

Andersdotter. De flyttade 1880, tillsammans med Johannas två barn i tidigare 

gifte och deras fyra gemensamma barn till East Union, Minnesota, USA. Det 

berättas att Johannas morfar, Per Nilsson, hade sammanlagt 18 barn. När yngste 

sonen föddes var Per 68 år gammal. Då han kom till prästen och bad denne döpa 

sonen, frågade prästen vems barnet är. När han härpå svarade: -”Det är mitt”, 

svarade prästen: -”Jag är för gammal att göra narr av”. 

Alfrid Karlsson blev ny brukare 1880 - 1882. Han var född 1856 i Bolum (R), 

och var gift med Klara Andersdotter född 1855 i Hansagården, Slättås, Larv. 

Familjen hade en son och en dotter. Där bodde också Alfrids föräldrar (i sonens 

bröd) och två syskon. 

1882 kommer Johan Svensson som ny brukare/arrendator. Han var född 1856 i 

Jonagården, Edum och gift med Hedvig Alsterberg född 1859 i Frälsegården, 

Karlsberg. 1896 friköpte Johan gården från kronan. De hade 10 söner: med 

efternamnet Johansson: Axel (1882-1958), Ernst (1883), Karl (1885), Gustaf 

(1887), Arthur (1889), Johan (1891), Anders (1893), Birger (1896), Anton 

(1898) och Sven (1900). Av dessa blev tre jordbrukare, tre kronojägare och fyra 

utvandrade till USA. Johan Svensson dog 1902. Änkan Hedvig tillsammans med 

sönerna brukade gården fram till 1917, då Axel övertog gården 

Axel gifte sig 1917 med Ada Italia Andersson (1888-1957) från V Bitterna. De 

hade två döttrar, Gunvor 1917 och Margit 1920. Axel brukade gården till 1949, 

då Nils Andersson från Kvarnåsen först arrenderade gården och sedan köpte den 

1951. 

St. Knapetorp fick ny ägare 1954, då Artur (f.1926 i Smedegården Jultorp) och 

Ingegärd (f.1928 i Längjum) Lundmark köpte gården. Numera ägs gården av 

enda dottern Carina Wähling f.1961, bosatt i Karlstad.

Stora Knapetorp 1:3 

Axel Johansson förberedde sin ålders höst genom att bygga ett nytt hus på 

ägorna, som blev färdigt 1949. Det avstyckades som egen fastighet. Ada och 

Axel bodde här till sin död 1957 resp. 1958. Huset har haft flera ägare. 1975 

köpte Conny Martinsson fastigheten och renoverade den. Conny sålde den 1979 

till sin far Martin Persson och hans hustru Signe. De flyttade 1981 till Vedum, 

men ägde huset fram till 1982, då äldste sonen Åke och hustru Sylvi köpte det. 

NR 2 

LILLA KNAPETORP ELLER TOMTEN 

Lilla Knapetorp har alltid gått under namnet Tomten, men detta namn finns inte 

i några officiella handlingar. Ägare till Lilla Knapetorp på 1860-talet var 

Johannes Svensson. Han var född på gården och hade troligen övertagit den efter 

sina föräldrar. Han var gift med Kajsa Johansdotter. De hade 8 döttrar och 2 

söner. Den ena sonen dog vid födelsen och den andre vid 22 års ålder, endast 

drygt ett år efter sin far som dog 1885. Även en av döttrarna gick bort, även hon 

drygt 20 år gammal. Tre döttrar utvandrade till USA. Änkan fortsatte att bruka 

det lilla stället. Hon hade då hjälp av några av döttrarna och när hon gick bort 

1907 övertog Charlotta, Ida och Inga Kajsa (Karin) gården och står som 

hemmansägare i kyrkoboken. De brukade allmänt kallas ”Tomta töser”. 

I senare hälften av 1850-talet slog åskan ner och boningshuset brann upp. 

Originalet till Laskedräktens kjol kommer från Tomten. Maj berättade att den 

räddades tack vare att den vid detta tillfälle bars av någon av flickorna i familjen. 

1897 hade de tagit en fosterson, Arno Josefsson. I kyrkoboken står att han var 

född i Stockholm, men kom endast ett halvt år gammal från Östbergs, som bodde 

i ett torp under Stora Knapetorp. 

Ida var också i USA, men endast ett halvt år. Ida fick en dotter, Ellen, som så 

småningom gifte sig med sonen Ernst i granngården. De tre systrarna tog också 

en fosterdotter, Maj Kristiansson, och hur det kom sig berättade Maj själv en 

gång. 

Hennes mor kom som s.k. obemärkt till handlanden Gustav Tidén i Ängabo. 

Hon kom uppifrån landet och det ryktades att hennes far var gränsryttare och att 

hon inte vågade berätta att hon skulle ha barn, därför tog hon plats som s.k. 

obemärkt. Hon planerade också att skaffa ett hem till sitt lilla barn. När därför 

flickorna från Lilla Knapetorp kom till handelsboden med sin äggkorg la hon 

märke till hur prydlig korgen var med en ren handduk över. Hon kände 

förtroende för flickorna, som alltid var vänliga. Hon dristade sig till att fråga, om 

de inte ville ta sig an den lilla. Det gjorde de och Maj fick ett gott hem på 

Tomten. Majs föräldrar gifte sig så småningom och Maj fick flera syskon, även 

halvsyskon eftersom hennes mor gick bort och hennes far gifte om sig. Maj fick 

också kontakt med sina syskon och de brev växlade flitigt.

”Tomta töser” var alltid mycket gästfria. De som fortfarande minns dem kan 

berätta om alla kakor, som alltid bjöds. Det var inte lönt att hoppa över någon 

sort. Systrarna var alla mycket duktiga och skötte om jord och djur så att det 

alltid fanns mat på bordet och kläder på kroppen. Stugan var inte så stor och det 

blev väl ganska trångt. Det berättas att alla hade sina sovplatser i köket. Det sägs 

också att det alltid var en så fin stämning i hemmet. Det förekom aldrig någon 

osämja systrarna emellan. 

De tre systrarna gick alla bort på 40-talet. Charlotta som var född 1856 gick 

bort 1941, därefter Ida och sist Karin. De talade ofta om att Maj och Arno skulle 

vara dem till hjälp på äldre dagar och det blev så. Maj skötte dem alla när 

krämporna satte in. 

Av de båda fosterbarnen var Arno den som var tystlåten och lite sluten, medan 

Maj var mera öppen. Hon var också duktig i skolan. 

Maj hade i början på 1940-talet förlovat sig med en man från Dalarna, som hon 

hade fått kontakt med genom annons. Tragiskt nog omkom han i en 

motorcykelolycka. På begravningen träffade hon brodern, Göte Johansson, som 

var änkman. De fattade tycke för varandra och gifte sig. 

Göte var lite svag och sjuklig så det var Maj som styrde och ställde. Under 60 

och 70-talen kördes mycket grus från ett grustag, som ligger strax över vägen 

från boningshuset räknat. Det är nu beväxt med unga björkar och tallar. 

Maj var en stor personlighet och kanske något av ett original. Hon hade 

berättandets gåva och kom ihåg mycket från gamla tider och kunde göra 

upplevelser och händelser levande. Det är bara synd att inget blev upptecknat av 

allt hon berättade. Maj fick hjärnblödning och låg på vårdhem i Vara i 7 år tills 

hon dog 1990. Göte, hennes make dog redan 1978. 

Arno gifte sig omkring 1945 med Lizzi Jungqvist och flyttade till Edum 

Jonagården. 

Maj hade också haft en sommarflicka från Stockholm under många år, som hon 

kom att betrakta nästan som sin egen dotter. Hon heter Astrid Björklund och bor 

fortfarande i Stockholm. Hon fick överta Tomten vid Majs död. Jorden 

arrenderas av Eiler Mogenssen, Karlsberg. Huset används nu som sommarstuga. 

NR 3 

STORA KNAPETORP TORP 

Hit inflyttade 1871 från ett torp under Olof Svensgården Gustav Andreasson 

Östberg och hans hustru Stina Greta Johansdotter samt mannens dotter Tilda 

Maria. Dottern flyttade 1883 till USA. Hustrun dog 1884 och Gustav gifte om 

sig med Johanna Svensdotter från Längjum. Hon avled 1898. Mannen gifte sig 

för fjärde gången 1899. Denna gång med Lotta Jonsdotter Wass, född i Bitterna. 

Gustav och Lotta flyttade 1901 till Hedatorpet under Hubo. Någon anteckning 

om senare invånare finns inte. Man kan dock fortfarande se spår efter boplatsen, 

en raserad jord källare, ett körsbärsträd och några syrenbuskar.

NR 4 

BASSAMOSSEN 

Hit kom 1884 Johan Svensson med hustru Lotta Larsdotter från Edum, 

Jonagården. De hade flera barn, som nästan samtliga for till USA då de var i 

tjugoårsåldern. Dottern Anna Maria bodde dock kvar hemma. 

Sonen August Johansson hade också varit över i c:a sex år, men kom tillbaka 

1891. Han gifte sig 1896 med Augusta Sofia Andreasdotter från Björsö. (Se 

Heda rote nr 8). 

Familjen flyttade 1918 till Skattegården Karlsberg. De flyttade även huset. Här 

syns nu endast några snöbärsbuskar, som vittnar om en tidigare boplats. Ägaren 

till Stora Knapetorp, Artur Lundmark planterade tallskog på platsen 1958. 

NR 5 

OLOF SVENSGÅRDEN TORP ”ALMAS” 

Här bodde ”Alma i vä´rt”. Varför hon kallades så har vi inte kunnat få någon 

förklaring på. Hon var yngst av sju barn och dotter till Anders Andersson och 

Anna Stina Kristiansdotter. De inflyttade 1870 från Hagen. Alma kom som 

jungfru till Aron Olsson på Ängabo 1920. Hon var där i många år och flyttade 

1930 till Prinshaga i Jultorp. Hon dog sedan på ålderdomshemmet i Längjum. 

NR 6 

ST. TÅSSERYD 

Ägareförhållandena till St Tåsseryd är svåra att reda ut eftersom det har varit 

många, som flyttat både ut och in. Gustav Svensson står som hemmansägare 

1856. Han var gift med Magdalena Jonsdotter. Han dör dock 1867 varefter 

Magdalena flyttar till Stenseke. Hon gifter om sig 1867 med Jakob Andersson 

som står som underjägare. De flyttade till St Tåsseryd 1871. De hade då med sig 

Magdalenas fyra barn och en gemensam dotter. De flyttade 1879 till Hassle där 

Jakob Andersson var född. De hade då med sig ytterligare tre barn. 

Som brukare kommer då från Hoppmansgården i Valeberg Svante Jonsson, 

bror till Magdalena. Han gifte sig 1881 med Inga Kajsa Johansdotter, som kom 

från S.Lundby. De flyttade emellertid tillbaka till Hoppmansgården 1884. 

Nu kom Jakob Andersson med hustru Magdalen tillbaka från Hassle och 

bosatte sig här. De hade med sig sex av sina barn, varav några snart flyttade ut. 

Magdalena dog 1910 och Jakob 1921.

Deras son Anders Jakobsson var kvar i hemmet och det sägs att han inte var 

direkt arbetsvillig varför gården alltmer förföll. Han hittade sig en kvinna i 

Augusta Lundgren, som var piga på Slätten. De fick en son Aron 1928. Det 

berättas att de gifte sig efter uppmaning av prästen. Detta var ju många år innan 

sambo blivit aktuellt. Augusta hade tidigare en son, John Henry. De flyttade 

1930 till Skara, men kom åter till Larv 1935, dock inte Tåsseryd. Eftersom de 

kom från Tåsseryd fick de i folkmun heta Tåss-Anders och Tåss-Augusta. 

Sonen Aron var duktig i skolan och hade höga betyg, vilket är anmärkningsvärt 

då betingelserna inte var de bästa, när han växte upp. 

Omkring 1930 såldes St Tåsseryd på auktion. Skogen såldes till Dahlin, Tråvad 

och jorden till Axel Karlsson, Fågelåsen. Hälften av jorden hade tidigare 

övertagits av Tomten 

Senare har Knut Pilrot, Vagnslätt köpt hela St Tåsseryd. 

NR 7 

SKALLSTADEN BACKEN 

Här bodde på 1870-80 talen Anders Andersson Frimodig med hustru Maja 

Stina Larsdotter. De hade många barn. Flera flyttade till USA. Anders Andersson 

dog 1897 och hustrun 1892. Dottern Maria Johanna Andersdotter bodde kvar 

tills hon flyttade till USA 1907 

Klas Wilhelm Svantesson med hustru Maria Stina Johansdotter bosatte sig här 

1907. De hade inga barn. De dog 1931 med tre dagars mellanrum. Det sades att 

det var en epidemi med smittsam lunginflamation som gick i trakten. De hittades 

döda i sina sängar. 

Klas Erland Johansson f.1873, vanligen kallad Klas Topp, hade bott i en 

backstuga nära Knapetorp, men flyttade hit 1934. Han var ungkarl, inbunden och 

lite av en enstöring. Man kommer ihåg honom som prydlig och välklädd. Han 

kunde också hjälpa till med allehanda skrivgöromål. Han hade också några djur, 

ko, får och höns. Han kunde präglatröska och vid sådden på våren hade han ett 

speciellt sätt, när han sådde. Han använde bara en hand, som han svingade 

mycket fort. Säden spreds jämnt och fint på detta sätt. 

Han hittades liggande död vid huggkubben 1945. 

Efter honom har det varit allehanda invånare, men nu står boningshuset tomt.

NR 8 

LILLA TÅSSERYD 

Här bodde Johanna Olofsdotter, som var född 1795. Hon blev änka 1857. Hon 

bodde här tillsammans med sin dotter Magdalena Persdotter, som gifte sig med 

Anders Jonsson 1869. De flyttade till ett torp under Olof Svensgården 1870 (se 

nr 29). Johanna Olofsdotter dog 1873. 

Antagligen bodde här samtidigt också Johannes Andersson Lund. Han blev 

soldat 1850. Johannes gifte sig 1853 med Maja Stina Persdotter. Enligt 

husförhörslängden blev han antagligen gratialist (pensionerad) 1882. Maja Stina 

dog 1884. Året efter gifte han om sig med Maria Jonasdotter, som kom från 

Källunga. Johannes Andersson Lund dog 1902 och hans hustru 1907. 

Efter detta år finner vi ett par kvinnor Johanna Johansdotter och Britta Kajsa 

Jonsdotter båda födda i Källunga. Även Anders Jonasson Blad, som kom från 

Längjum 1913 hit till soldattorpet var gratialist, Han var också född i Källunga. 

Kanske var de släkt. 

Anders Jonasson Blad dog 1919 och var den siste, som bodde här. 

NR 9 

SKATTEGÅRDEN SOLDATTORP - KARLSSONS 

Soldaten Otto Lätt f.1837 bodde på detta soldattorp med hustrun Catharina 

Andersdotter f.1857 och en son och en dotter. De flyttade 1863 till Vättlösa. De 

efterträddes av soldaten Gustaf Lindgren f.1842 i Stenseke och hans hustru 

Anna-Lisa från Trävattna f.1836 och deras två söner. Maken och ett av barnen 

dog under åren 1865/66. Anna-Lisa utvandrade till USA liksom en av sönerna. 

Nästa boende var Svante Andersson med soldatnamnet Palm f.1846, soldat 1867. 

Han gifte sig 1876 med Kristina Andersdotter f.1847 från Vagnslätt, 

ursprungligen från Herrljunga. 1884 utvandrade de till Bernadotte, Minnesota, 

USA. 

Följande år 1885 kommer soldaten Gustaf Kylén-Gustafsson f.1861 i 

Västergården, Faleberg och hans hustru Johanna Jonsdotter f.1858 i Bitterna. De 

hade fyra döttrar och tre söner alla födda i soldattorpet. 1910 flyttade de till 

Skallstaden (se nr 25). 

Torpet köptes 1910 av Anders Karlsson f.1848 i Trävattna, som 1908 gifte sig 

med Karolina ”Lina” Larsdotter f.1861 i Högstena. Här bodde också Oskar 

Leonard Andersson f.1897 i Ängabo. I församlingsboken står han nämnd som 

glasbruksarbetare, 13 år gammal. Han flyttade 1916 till S Lundby. Anders 

Karlsson dog 1928. ”Lina” bodde kvar till 1938, då hon flyttade till Ullerud, 

Värmland. Hon blev den siste som bodde i huset. 

Torpet köptes 1943 av August Anderssons sterbhus, ägare till grannfastigheten 

Karlsberg Frälsegården 5:6 (se nr 20). Säljare var byns markägare. Bostadshuset 

revs på mitten av 40-talet. Det var ont om brännved. Priserna var goda. Gamla 

hus var intressanta objekt. Det sägs att det var trädgårdsmästaren i Larv som

eldade upp det. Samma skulle gälla den gamla affären vid Sikan. Ladugården 

utmed vägen revs av min far och kusin Börje under 60-talet. Min faster Anna 

och far Oskar löste senare ut de andra syskonen i sterbhuset. Min far blev ensam 

ägare till det 1974. Min enda syster Inga-Stina och jag ärvde stället efter min fars 

död (1982). Numera är jag ensam ägare. 

Idag finns tydliga rester av det gamla soldattorpet: några stora björkar, 

fruktträd, gullregnsbuskar, syrener, körsbär, trappa och en brunn. Hit gick 

grannarna Stina och Ivar och hämtade sitt vatten. Vattnet vevades upp i en spann. 

Brunnen är smal En sinnrik konstruktion i botten, gjorde att en invändig klaff på 

spannen slöts, då man vevade upp den fyllda spannen. Den finns kvar än idag. 

Folke Andersson 

NR 10 

SKATTEGÅRDEN TORP 

Här i en liten stuga på ett rum och kök bodde Johan Anton Johansson och hans 

hustru Alma. Johan Anton var född på Frälsegården, Karlsberg år 1865. Efter 

diverse drängplatser i Larv åkte han 1892 till USA (Minnesota), men återvände 

till Karlsberg 1896 och bosatte sig i den ovannämnda stugan. Orsaken till att han 

återkom från USA var att han inte tålde klimatet enligt hans egen berättelse. 

Alma, som var född i Saleby blev hans hustru år 1900. 

På de här lilla stället, som låg på en utmark till "Råserna" Skattegården 

Karlsberg fanns även ett litet uthus där de hade höns. Johan Anton och Alma 

hade inga barn så när de gick bort något år in på 1940-talet köpte min far, Anders 

Andersson in husen. Omkring 1945 hyrde en torvarbetare, som hette Lindberg 

huset. Han hade en "hushållerska", som lagade mat åt några torvarbetare, (ibland 

så många som åtta stycken) däribland Ivar Andersson-Kristensson, som övertog 

hyran, när torvtäckningen vid mossarna i Källeryd upphörde. 

Ivar, som bodde här till sin bortgång tillsammans med Stina Vinge från 

Bäcken, Lassagården (se nr 48 Malmene rote), arbetade med skogsarbeten. Även 

Stina arbetade i kronoparken med plantering och vid plantskolan. 

Nuvarande ägare Ejler och Jytte Mogensen byggde en ny stuga 1984. Ivar som 

vistats en tid på ålderdomshemmet flyttade hem och in i det nya huset, men levde 

endast några månader därefter. Han dog 1985. Stina dog 1990. 

Ejler och Jyttes son Bo, bor numera i huset. 

Erik Andersson, Herrekvarn, Larv

NR 11 

SKATTEGÅRDEN BACKSTUGA 

Här är svårt att finna någon som bott. Möjligen kan det ha varit soldaten Jonas 

Rickard med hustru Maja Stina Samuelsdotter, som var födda i resp Eriksberg 

och Slöta. Deras barn var födda här i Karlsberg på ett soldattorp. Jonas Rickard 

var avskedad soldat redan på 1850-talet. Jonas dog 1877 och Maja Stina 1868. 

En av deras söner Anders Gustav Jonsson, gifte sig med Magdalena Persdotter 

från Tåsseryd och blev så småningom ägare till nr 12 Skattegården. 

Husen här försvann nog i slutet på 1800-talet eller i början på 1900-talet. 

NR 12 

SKATTEGÅRDEN - ”MÄRTA OCH GUNNARS” 

Gårdarna i Karlsberg flyttades ut vid skiftet i mitten på 1800-talet. 

Ägoförhållandena är svåra att reda ut då det har varit många in och utflyttningar. 

Här på Skattegården fanns det en Johannes Andersson Robert med hustru Maja 

Stina Johansdotter. De flyttade till USA 1883. En son, som var femton år följde 

med. Två äldre barn, 20 och 17 år gamla hade tidigare flyttat till Onsjö. 

August Bergstrand med hustru Alma Lovisa Andersdotter kom hit 1883, men 

Alma Lovisa dog 1885 endast 23 år gammal. August Bergstrand flyttade med 

sina bägge barn efter några år till Göteborgstrakten. De emigrerade senare till 

USA. Därefter var det några olika ägare under kortare perioder. En Anders 

Carlsson 1890 - 94 och en Karl Johan Haglund 1894 -98. 

Jonas Rickard var soldat och född i Eriksberg. Hans hustru hette Maja Stina 

Samuelsdotter och kom från Slöta. De kom till ett soldattorp på Skattegården (se 

nr 11) och fick flera barn, som kallade sig Jonsson resp Jonsdotter. Sonen 

Anders Gustav, som var född 1846 fick tidigt ut att tjäna dräng. Han gifte sig 

1869 med Magdalena Persdotter från L.Tåsseryd (se nr 8). De blev torpare 1870 

på ett torp under Olof Svensgården (se nr 29). Här blev de kvar till 1899 då de 

blev hemmansägare på Skattegården. 

De hade sex barn Johanna, Albert, Anton, Gusten, Tilda, Karl samt en 

fosterson John. De var alla ute och hade olika platser. Johanna, Albert, Gusten 

och Karl emigrerade till Amerika. Johanna och Albert kom aldrig tillbaka, vilket 

Karl och Gusten gjorde. Magdalena dog 1910. Sonen Klas Anton arrenderade 

gården 1907. Det året byggdes också en ny ladugård. Han arrenderade gården 

tills han köpte den 1916. År 1914 hade han gift sig med Frida Lundstedt, som 

var född i Ö.Bitterna. De fick fem barn Märta-15, Einar-16, Gunnar-18, Erik-23 

och Elin-25. Elin berättar om sin farfar, som var inneboende till sin död 1935, att 

han var mycket pigg och alert. Han hade brutit mycket sten, dikat och på så sätt 

utvidgat åkerarealen. Han var verksam ända in på äldre dagar tills han fick 

lunginflammation och dog 89 år gammal.

Anton och Frida var ett strävsamt par, som hade en hel del djur, som brukligt 

var. De köpte också till jord, när de små ställena omkring blev utan innehavare. 

Anton dog 1956 och Frida 1963. 

Gunnar och Märta blev kvar hemma och Gunnar övertog gården 1946. Året 

efter byggdes ett nytt boningshus. Gunnar var en duktig mjölkbonde och hade 

sitt stora intresse i djurens och gårdens skötsel. 

Märta och Gunnar förblev ogifta. Gunnar dog 1993. Märta är nu ägare av 

gården och bor numera på ett sjukhem i Kvänum. Huset står tomt och jorden 

arrenderas av Eiler Mogensen, Karlsberg. 

NR 13 

SKATTEGÅRDEN LÄGENHET 

Sven Johan Svensson kom hit som lägenhetsägare 1902. Hans hustru hette Ida 

Lilja och kom från S.Lundby. De hade tillnamnet Topp. Det var nog inte många 

som visste vad de egentligen hette. Johan dog 1934. Ida bodde kvar i många år. 

De hade en fosterson som hette Folke Nilsson. Han studerade och blev så 

småningom tidningsredaktör och bor i Stockholm. 

Gunnar Andersson Skattegården köpte gården efter Idas död. Artur Roos bodde 

i huset ett par år. Det stod också tomt i några år. 

Uno och Gunvor Karlberg, Göteborg köpte huset 1960 och har haft det som 

fritidshus. De var här hela somrarna och jul och påsklov, ja så ofta de kunde. De 

och deras tre barn trivdes mycket bra. De hade stort intresse av blommor och 

växter och hade det därför mycket prydligt i sin trädgård. 

Uno Karlberg gick bort för snart fem år sedan. Hustrun Gunvor tyckte att det 

blev drygt att sköta trädgården och huset ensam. Hon har därför sålt stället till 

Judith och Lennart Lantz, Göteborg. 

NR 14 


I denna backstuga bodde det flera med namn som Frisk och Frid. Under senare 

hälften av 1800-talet. De står som inhyses eller backstugesittare. 

I slutet av 1800- och början av 1900-talet bor här enligt församlingsboken 

Gustava Svensdotter Frisk och Johanna Larsdotter. De dör 1914 resp. 1913. 

Johanna Larsdotter hade blivit änka 1887. Hon hade två söner. Sven Johan 

Svensson och Klas Erland Johansson. Sven Johan Svensson flyttade 1902 till ett 

annat hus på Skattegården (se nr 13) Klas Erland Johansson flyttade 1934 till 

Skallstaden Backen (se nr 7) 

Därefter har ingen bott här.

NR 15 


Här bodde Johannes Andersson med hustru Lotta Johansdotter. De kom från 

Edum, 1920, men Johannes dog strax efter vid hög ålder. Det berättas att han 

handlade med djur. Han kunde köpa upp grisar i trakten och driva dem till Borås 

där de såldes. 

Johannes hade fått tillnamnet Punt, varför hans hustru kallades Punta-Lotta. 

Hon hade höns och en ko. Kon vallade hon i skogen. Hon samlade också gräs i 

förklädet för att ha till vinterfoder. Det fanns ingen brunn utan vatten hämtade 

hon i en källa nere vid bäcken. Hon var alltid svartklädd med svart huckle och 

hade ofta bråttom och sprang för det mesta. Hon hade släkt i Lekåsa och hon 

kunde ta sin äggakorg lämna i affären vid Ängabo och säga -”Nu springer jag 

bort till Lekåsa ett tag”, för att komma tillbaka framåt eftermiddagen. En sträcka 

på över 4 mil fram och tillbaka. De sista åren var hon dålig och fick hjälp av 

Klas Topp, som kom varje dag och såg till henne. Hon dog 1931 varefter Anton 

Andersson i granngården köpte den lilla jordbiten. 

16 - 18 LILLA KARLSBERG 

Enligt Sockenboken (1978 sid. 247) införs 1864 namnet Lilla Karlsberg för tre 

små intäkter upptagna på Kronoparken Edsmären. Redan 1775 var det tre 

avskedade soldater som fick rätt att bo kvar och inhägna sina uppodlingar, 

kallade intäkter. Soldaternas namn var: Carl Malm, Anders Wallgren och Swen 

Wallgren. Någon har sagt att området förr också kallades ”Blagarnsbyn”. På den 

ekonomiska kartan heter området Torkelstorp. 

NR 16 

FRÄLSEGÅRDEN TORP 1 

1861 anges Sven Eriksson f.1827 i Kåryd som torpare. Han flyttade 1863 till 

Olof Svensgården. 

1873 inflyttade arbetaren Johannes Bengtsson f.1829, d.1904. Hans hustru 

Kajsa Svensdotter f.1833 flyttade 1913 till försörjningshemmet i Larv. 

NR 17 


Här bodde 1861 gratialisten Anders Land f.1786 i Larv och dottern Maria 

f.1826 samt en änka Sara Svensdotter f.1786. Anders dog 1862 och dottern 

flyttar 1863 till Trävattna. 1869 dog Sara, hon är sannolikt den sista som bott 

här.

NR 18 


Här bodde Sven Larsson f.1825 i Larv, hustrun Kajsa Andersdotter f.1804 i 

Tråvad, samt hustruns dotter Maja Johansdotter f.1839 på platsen. De flyttar 

1863 till Kulla Sandliden. 

1863 kommer Johannes Johnsson f.1836 i Faleberg som inhyses. Han gifte sig 

1865 med Johanna Larsdotter f.1832 i St Knapetorp. De fick 4 barn. Familjen 

flyttade 1873 till Stockholm. 

Handlanden Johan Nordstedt f.1824 i Husaby (R) flyttar in 1873 från Ängabo. 

1875 flyttar han till Falköping. 

NR 19 

FRÄLSEGÅRDEN SOLDATTORP 

Anders Alsterberg f.1824 i Hova, (underjägare 1858) och hans hustru Anna 

Petersotter f.1829 i Askersund innehade soldattorpet fram till 1865, då de 

flyttade till Fågelåsen. De hade tre söner och en dotter. På soldattorpet bodde 

tidvis pigor och drängar bl a en skomakargesäll Viktor Nilsson. 

Från 1866 fanns här Gustaf Persson f.1836 i Lilla Tåsseryd och hustrun 

Johanna Larsdotter f.1833 i Stora Tåsseryd som inhyses, samt tre barn. De flyttar 

1870 till Ö Bitterna. 1873 kommer soldaten Gustaf Andersson f.1854 i V 

Bitterna med soldatnamnet Tapper. 1877 flyttar han tillbaka till V Bitterna. 

1882 anges Gustaf Nilsson f.1833 i Jultorp som hyrande liksom hustrun Anna 

Johansson f.1849 i Seglora (P) gifta 1881. Hustrun hade en dotter utom 

äktenskapet. Denna dör 4 december 1883 två år och några månader gammal. 

Fyra dagar senare flyttar makarna till Haga i Göteborg. 

Eventuellt bodde här 1896-98 soldaten Johan Peter Flodén och hans hustru 

Anna Matilda Gustafsdotter. De kom från Trävattna och flyttade till Valeberg. 

Därefter bodde Johan August Andersson med hustrun Anna Lovisa Lundqvist 

här något år. De kom från Edsvära och flyttade 1902 till Jultorp. 

Under åren 1904 -10 bodde här Anders och Karolina Karlsson. De inköpte 

1910 Skattegårdens soldattorp (se nr 9).

NR 20 

Folke Andersson och en Fordson traktor 

”GLADERS”-”PROFESSORNS” FRÄLSEGÅRDEN 5:6 

Indelningsverket upphörde vid sekelskiftet. Soldattorpens tid var förbi. Min 

farfar, August Glad/Andersson f.1860 - d.1935 och farmor Anna Emilia 

Andersdotter f.1864 - d.1929, med sju barn bodde i det sk Flycketorpet: Johan 

f.1888 i Önum, Ellen f.1889, Agda f.1891, Aron f.1893, Oskar f.1895 - d.1982, 

Anna f.1899 - d.1990 och Nils f.1902 - d.1973. Torpet hade 1 rum och kök. 

Stugan var trång och brödfödan knapp. Det var tid att skaffa eget. Under åren 

1900-1905 arrenderades Olof Svensgården. Några år bodde de i Kvarnåsen. 1910 

köpte farfar av byn det som idag kallas Karlsberg, Frälsegården 5:6. Här 

uppförde han ett hus. 1943 köper sterbhuset till grannfastigheten, det gamla 

soldattorpet Skattegården (se nr 9). 

Min farfar hade en syster och en halvbror. Systern utvandrade till USA. De 

brevväxlade. Farfar skriver till henne att han nu hade ett hus, men att det var lågt 

till tak. Hon svarar: ”August, att det är lågt till tak är inget att bekymra sig för. 

Det är ju DITT EGET!” 

Kärnan i huset kom med stor sannolikhet från Flycketorpet. För detta talar att 

äldre liggande timmer finns i väggarna i det ”stora” rummet och köket. Trägolvet 

vilade på stenar och mellanrummet fylldes med sand och överst fanns hackat 

enris - gav en luftspalt och gjorde det mindre gästvänligt för möss. Det liggande 

timret var invändigt försett med brädor - bakar, med den rundade delen mot 

utsidan av huset. Väggarna gjordes släta med hjälp av en massa av lera, agnar 

och halm. På denna dåtidens ”spånskiva” klistrades tapeterna. Springor mellan 

stockarna i väggen och kring fönstren var drevade med mossor (husmossor). 

Huset förlängdes med ett rum 1918. Detta inreddes färdigt 1928. 1938 var det 

moget för tillbyggnad av finingång med hall och köksingång med farstu och 

skafferi. Ett nytt yttertak med tegel lades på. 

Min faster Anna d.1990 var den sista av syskonen som bodde i huset. Hon 

lämnade det 1985, då hon kom till Gudmundsgården. 

Efter att ha tillbringat några somrar på stället bor familjen numera permanent 

här. I samband med detta har vi renoverat huset grundligt och har försökt behålla 

den ursprungliga stilen.

Mina föräldrar, som 1973 flyttade från Jönköping till Falköping, lät renovera 

det gamla brygghuset till sitt fritidsställe. Detta är numera skrivarstuga och 

gästrum. 

På gården finns vidare en äldre och en yngre ladugård samt en jordkällare. 

Folke Andersson 

NR 21 

VAGNSLÄTT LUNDEN 

På detta lilla ställe bodde Jonas Andersson, som står som inhyses, med hustru 

Maja Svensdotter. Jonas dog 1905 och Maja 1907. De hade en dotter Inga Maria 

Jonsdotter. Erik Andersson född i Karlsberg berättar att hans farfars far, som 

körde varor från Fåglavik med häst och vagn bl.a. till Ängabo, fick uppdraget att 

ta med sig en kista från Fåglavik. Det var mycket sent på natten, när han kom till 

Lunden. De lade Inga Marias mor i kistan och sedan fortsatte han upp till kyrkan. 

Man var inte ängslig av sig på den tiden. Inga Maria Jonsdotter, som kallades 

Jufsa-Marie, var född 1860 och bodde här tills hon flyttade till 

försörjningshemmet 1927. Sista tiden hade hon hjälp av en man som hette Fin. 

Han hade kommit vandrande och blivit kvar. 

Svea Pilroth, som är född i Vagnslätt förtäljer att hon som barn ofta var inne 

hos Jufsa-Marie. De var mycket ute och plockade lingon och blåbär. Svea 

berättar att när Jufsa-Marie blev gammal och dålig och inte orkade så mycket 

gick det inte att stanna för länge för då hände det att man hade objudna gäster 

med sig hem. Vi kan inte föreställa oss hur man hade det på den tiden. Det 

berättas än idag hur fattigt Jufsa-Marie hade det. Hon kunde också gå till 

grannen Frida i Skattegården, men hon tiggde aldrig, utan Frida förstod hur det 

var fatt, berättar Fridas dotter Elin.

"Jufsa-Mari" och hennes stuga” av Olov Persson. 

Den gamla backstugan stod kvar och var bebodd ända till år 1928. Den låg högt 

på en ås i skogsbrynet, just vid infarten till kronoparken Skaraborgs Edsmären i 

Larvs socken. 

Utanför stugan var en täppa med flera aplar, som ännu finns kvar fast 

mossbelupna och risiga. Hur gammal stugan var är okänt, men säkert var den ett 

par hundra år. Gaveln mot vägen var från grunden och till takfallet timrad av 

endast tre, mycket breda ekstockar eller -plankor. Ursprungligen ryggåsstuga 

hade den i senare tid försetts med delvis innertak s.k. tredingstak 

Lägenheten kallas i äldre mantalslängder för Lunden. Där bodde för länge 

sedan arbetaren Jonas Andersson och hans hustru Maja, båda födda år 1816. 

Jonas gick vanligen under öknamnet "Jufs” - av vad anledning har ej kunnat 

utrönas. Han hade flera barn, men av dessa var det endast dottern Inga Maria, 

född 1860 som stannade hemma hos föräldrarna och fick ärva stugan. Hon 

kallades allmänt "Jufsa-Mari" och var inte så litet originell. Stor och kraftig, 

krokryggig och inte snarvacker just. Hon gjorde dagsverken åt bönderna i 

trakten, särskilt i skördetiden - när det gällde att "ta upp" eller binda råg var hon 

ofta med. Och för övrigt plockade hon bär i kronoparken och sålde. Det fick hon 

förresten börja med redan som barn och det sades att hon fått sin krokiga rygg 

efter all bärplockningen. Hon hann säkert med otaliga liter blåbär och lingon i 

sin dag. På så sätt drog hon sig fram. 

Vid vårens skogsplanteringar på kronoparken var hon också med så länge hon 

orkade. De yngre planteringsdeltagarna försökte ibland roa sig på Maris 

bekostnad, men det lyckades sällan så bra, ty hon hade god munreda när det 

gällde och visste att svara för sig. Hennes repliker kunde vara vassa nog och ej 

alltid så välsvarvade. Det berättas t ex. från ett husförhör med Karlsbergs rote i 

seklets början där Mari var med. Förhöret var rätt klent besökt och vid uppropet 

frågade prästen efter de frånvarande och Mari svarade i deras ställe, fast inte 

alltid så diskret precis. Vid frågan efter ett hushåll, från vilken ingen var 

närvarande, svarade "Jufsa-Man": "Di seter hemma och spelar kort" och mera i 

den stilen. Prästen frågade så till sist något spydigt: "Nå, Inga Maria Jonsson, är 

hon här?” Svaret kom genast: "Dä har la' hörts!" 

En granne till Mari var Klas Svantesson på lägenheten Backen, ett ställe som 

ibland på skämt kallades "Lilla Hov". Vid en liten kontrovers med Mari

titulerade han henne "Jungfrun i Rosendelunden". Men svaret lät ej vänta på sig: 

"Gör sej inte te', patron på Lilla Hov!" 

Under de sista tre åren av sin levnad hade Mari som inneboende en gammal f. 

d. knekt från Mjälldrunga, som hette Fin. Det är han som tillsammans med Mari 

står utanför stugan på bilden ovan. 

Sista året Mari levde blev hon sjuklig och skral och fick intagas på 

ålderdomshemmet i Larv. Då hon kom dit och fick lägga sig i en god säng och 

mellan ett par vita lakan, säges hon tyckt att det var allt bra skönt. Men hon levde 

ej länge på hemmet utan dog år 1928 efter nyss fyllda 68 år. Stugan såldes och 

revs kort därefter. 

NR 22 

VAGNSLÄTT HALLORNA 

Här bodde 1861 Andreas Svensson f.1815 i Jultorp och Maja-Lisa Persdotter 

född 1814 i Kaggården Larv. Andreas dog 1887 och Maja-Lisa 1888. Deras 

dotter Johanna Andersdotter f.1849 flyttar 1902 till Smedegården Edum och 

efter henne har ingen bott här. 

NR 23 

VAGNSLÄTT 

Olaus Andersson med hustru Johanna Johansdotter kom hit till Vagnslätt 1886 

från Stjärngärdet i Bitterna. De hade fem döttrar och en son. Sonen Johan och 

dottern Ida reste till Amerika 1891 sexton och nitton år gamla. De har aldrig 

hälsat på i Sverige. En dotter dog i späd ålder. Olaus dog 1910. 

Dottern Matilda Olausdotter hade gift sig med Hilmer Jakobsson från 

Fågelåsen 1908. De arrenderade då gården. De bodde tillsammans med Johanna i 

det stora ektimrade huset, som hade jordgolv i köket. Svea minns att det var 

höga trösklar in till de andra rummen, som hade trägolv. Svea som föddes 1914 

minns mycket väl sin mormor som dog 1923. 

Mormodern bodde kvar i den stora stugan till sin död, Huset såldes sedan till 

Vedum. 

Ett nytt hus byggdes omkring 1920 och Hilmer och Matilda köpte gården 1923. 

Hilmer var skogsmänniska och körde mycket i skogen. Jorden var stenbunden 

och sandig så den gav väl inte så mycket. Hilmer var en trevlig och sällskaplig 

man. Han arrenderade ut jorden omkring 1945 till Karl-Oskar och Dagmar 

Larsson i några år, därefter till Holger Johansson i 7 år. Sedan var Bengt Frii 

arrendator i ett par år. 

Övervåningen i huset hade inretts och där bodde familjen medan arrendatorn 

bodde i nedervåningen.

Matilda dog 1947. Hilmer flyttade till ålderdomshemmet 1966 och dog där 

1973. 

Efter 1960 arrenderades inte gården ut längre. Den brukades utan djur med 

hjälp av dottern Svea och hennes man Knut Pilroth, som bodde i Göteborg, men 

ofta kom till Vagnslätt. Vid Knuts pensionering 1969-70 flyttade de hit för gott. 

De hade då en del hästar som de födde upp. Efter makens död 1986 flyttade Svea 

till en lägenhet i Vedum. 

Knut och Sveas son Stig med sambon Bodil Blomkvist flyttade hit 1986. Under 

årens lopp har de renoverat hela huset. De föder upp och tränar galopphästar 

både egna och andras. Stig har professionell tränarlicens. De har också gjort en 

galoppträningsbana på gården. De har två barn Erik 7 år och Anna 5 år. 

NR 24 

FÅGELÅSEN 

Fågelåsen var ett arrendeställe till kronoparken Edsmären och de som bodde 

här arbetade i skogen. 

Anders Johan Alsterberg kom hit 1865 som underjägare. Hans hustru hette 

Anna Kajsa Pettersdotter. Anders Johan dog 1884 varefter sonen Frans Oskar var 

innehavare till 1890 då familjen flyttade till Kalmar. 

Från Vinköl kommer då Axel Ludvig Jakobsson med hustru Henrika Charlotta 

Krus. De hade flera barn, som alla fick ett namn på H efter sin mor: Hilma, 

Hilda, Hulda, Helga, Helge och Hilmer. Axel Ludvig dog 1915 och Henrika 

Charlotta 1922. 

Sonen Helge blev då arrendator. Han kallades av någon anledning alltid för 

Helgo. Hildas son Axel Karlsson blev fosterson 1904. Han arbetade tillsammans 

med Helge i skogen. De hade häst och var för det mesta timmerutkörare. Efter 

moderns död var Helga hushållerska åt sin bror och systerson. Helgo dog i 

februari 1935 och systern Helga i december. 

Nu blev Axel arrendator. Han hade ett par tre kor och en häst. Han gifte sig 

aldrig, men hade hushållerskor. Ing-Marie Jonsson från Snipen, Ryd (se nr 2 

Heda rote) var något år i början på 1940-talet. Efter henne kom Karolina. Hon 

var ett manhaftigt fruntimmer och hjälpte Axel med timmerkörningen. Axel var 

en mycket snäll, tystlåten person, som helst gick för sig själv. Axel flyttade 

flyttade 1965 till Sikan (Skattegården, Karlsberg). Den sista tiden vistades han på 

ålderdomshemmet. 

I samband med kriget byggde Fortifikationsförvaltningen åtta rödmålade 

förrådsbyggnader av trä. En av dessa användes som kontor- och 

manskapsutrymme. Det senare byggdes om 1953 till bostad för en 

förrådsförvaltare. Förste innehavare av denna bostad var förvaltare Åkermo med 

fru Edit och dottern Vivianne. 1955 gifte Vivianne sig med Bengt Dahllöv. 

Året efter innehades bostaden av den unga familjen Dahllöv. Under åren 1957- 

1982 bodde Sylvi och Åke Martinsson där. De efterträddes av dottern Hillevi 

med familj, som stannade där till 1986. Därefter hyrde Domänverket lägenheten 

till kontor. Hemvärnet fick disponera övriga utrymmen.

NR 25 

SKALLSTADEN 

Skallstaden lär en gång varit ett torp under Onsjö Gästgivargård. Det har 

emellertid tillhört kronan, sedemera Domänverket. 

1861 och fram till 1866 beboddes och brukades torpet Skallstaden av Anders 

Johansson f.1821 med hustrun Kristina Andersdotter f.1823 och deras 7 barn, 1 

dotter och 6 söner. De flyttade då till St Knapetorp. Nästa brukare var arbetaren 

Sven Andersson f.1841 och hans hustru Lotta Andreasdotter f.1846. De hade två 

söner. Tidvis fanns där också en inneboende änka och dräng. De brukade gården 

fram till 1870. 

1878 kom Gustaf Lundgren f.1822 och hustrun Britta Andersdotter f.1848 från 

Kolöjorna till Skallstaden. De fick en son 1880. De flyttade 1887 till L Jultorp. 

1896 anges att Skallstaden beboddes av soldaten Anders Andreasson f.1851 med 

soldatnamnet Svan gift med Lotta Karlsdotter f.1850 tillsammans med fyra 

söner. 1909 flyttade de till S Lundby. 

1910 kom fd distitutionskopral Kylén f.1861 (med efternamnet Gustavsson från 

Hudene) och hustrun Johanna Jonsdotter f.1858 från soldattorpet Skattegården 

(Se nr 9). De hade 2 söner och 3 döttrar. 1915 flyttade de till Pettersgården, 

Torestorp. 

1919 brukades Skallstaden av John Sjöstrand f.1887 och hans hustru Anna 

Andersson f.1888. De hade 3 döttrar och 2 söner. Alla flyttade 1926 till 

Trävattna. 

1926 kom från Madesjö Kalmar län Erik Persson f.1898 och antecknas som 

skogsarbetare. Han återvände till Madesjö följande år. Brodern Martin f.1896 

blev hans efterträdare tillsammans med hustrun Signe (1906-1989). Barnen Maj- 

Britt f.1928 och Åke f.1929 föddes här. De flyttade 1931 till Stenseke. Då 

efterträddes de av Bertil Henriksson f.1898 och hustrun Dagny Falk f.1903. 1937 

flyttade de med sina två döttrar till Källunga. Efterträdare till dessa var Anders 

Vinge f.1908 i Lassagården Malmene och hustrun Valborg Falk f.1913, som 

1940 flyttade till Nybygget vid Källeryd. Därefter kom Karl-Oskar Larsson 

f.1916 och hans hustru Dagmar f.1917. Under åren 1946-1951 arrenderade de 

sedan Vagnslätt. Därefter flyttade de till Svinaberget, Edum. De efterträddes av 

Karl Standar f.1916 från Storegården Ryd och hustrun Agnes, syster till förre 

arrendatorn. Där föddes tre av familjens fem barn och de flyttade 1952. Siste 

brukare av Skallstaden var Karl Larsson f.1898, då änkeman och sonen Åke 

f.1934 från Ryd. Han brukade stället fram till 1958, då de flyttade till Sjuntorp. 

Olle Olsson, Stenseke brukade under några år Skallstaden. 

Idag ser man Skallstadens boställe som rester av en husgrund, en äldre intakt 

jordkällare och några kalkstenar efter en modern jordkällare. Imponerande är de 

stenmurar som omgett fastmarkens åkrar. Åkermarken i övrigt var uppodlad 

myrmark, som utdikats i kanten av Finna mosse. Där möter oss idag en tät 

planterad granskog ca 30 år gammal. 

Intill torpet finns två av Domäns reservat. Skallstadsreservaten omfattar ca. 13 

ha självföryngrad ek med inslag av björk, asp och hassel. Ekarnas ålder år upp 

till 175 år. Reservaten avsattes 1937 resp. 1944. Syftet med dem är att bevara en 

naturskog av ek, björk, al och asp på oländig mark. Skogen är av den typ som 

ursprungligen funnits i Edsveden.

NR 26 

STENSEKE 

Stenseke ligger mitt i skogen Edsmären och är ett förhållandevis nytt hemman. 

Enligt Hembygdsboken (1978) dyker namnet upp i jordeböckerna under 1800talets 

första årtioenden. Det angavs som 1/16 kronohemman. Det inrättades som 

kronojägarboställe och var sådant fram till 1931. 

1806 anges kopralen Anders Rosengren som innehavare. Vid skattläggningen 

fanns tillgång till en liten tomtplats med två byggnader, kryddgård, 3 tld 

åkerjord, 20 tld äng samt en beteshage. Vidare fanns rätt till skogsbete på 

Edsmären. Avkastningen räckte sällan till skatten, varför kreatur måste säljas och 

behovet av spannmål täckas genom köp av säd. 

1855 står underjägaren Johan Fritzén f.1820 i Nykyrka (P) och hans hustru 

Maja-Stina Persdotter f.1836 som innehavare. De hade sju barn. Hela familjen 

utvandrade 1865 till Chicago, USA. 

Som nästa innehavare år 1864 står underjägaren Jakob Andersson f.1838 i 

Hassle (R) gift med Magdalena Jonsdotter f.1836 i Valeberg. De flyttade 1871 

till Stora Tåsseryd. 

1871 blir August Lindgren (tidigare Johansson) underjägare. Han var född 

1839 och gift med Justina Larsdotter f.1843 i Skölvene (P). De hade sju barn. 

1897 anges han som kronojägare. De flyttar 1905 till Hudene. 

Efterträdare blir 1905 kronojägaren Paul Birger Pettersson f.1865 i Hudene (P) 

och hans hustru Hanna-Maria Svensson f.1878. De hade tre söner och en dotter. 

De flyttade 1931 till Larv, där han blev postmästare. 

1931 flyttade Martin Persson med familj till Stenseke från Skallstaden (se nr 

25) som arrendator. Här föddes barnen Yngve -1931 och Erna -1938. De brukade 

gården fram till 1945, då de efterträddes av Olof Olsson f.1917 i Torpa, Gökhem 

(R) och hans hustru Sonja f.1917 - d. 1993 och barnen Sven-Olof f.1941 och Jan 

f.1944. Olle Olsson köpte 1995 gården av Domän AB. 

Olle, nu 80 år, bor ensam på Stenseke. Han är en tystlåten och arbetsvillig 

ägare. Han är fortfarande verksam och arbetar i skogen med huggning och 

körning av timmer, massaved och ved, ofta vindfällor. Stället är väl skött. 

Något överraskande finner man ett magasin, som genom sin byggnadsstil, sk 

Schweizerstil, tilldrar sig uppmärksamhet. Det skall ha byggts i slutet av 1800talet 

som ett härbre och fungerade vid två tillfällen som jaktstuga för Konung 

Oscar II. Dåvarande Kronprinsen Gustav skall också ha varit med. Namnet på 

vägen mot Ranahult är Kungsvägen och minner om att den användes för 

transport av Konungen från Fåglaviks station till Stenseke. 

Citat ur Vgl. fornminnesförenings tidskrift 1989-90 

Artikel skriven av Kristina Landahl 

1987 förvärvade länsmuseet i Skara varglappar eller vargtyg från Edsmärens 

kronopark i Larvs socken i Västergötland. Varglapparna är rektangulära 

tygstycken, vävda av grovt linne med stadkanter på långsidorna. Storleken är ca 

58 cm på bredden d.v.s, en alnsbredd och 75 cm på höjden. Lapparna är 

uppsydda på ca 60 cm långa, grova rep av hampa, ca 40 st på varje rep.

Jaktlapparna är bemålade med figurer i rött och svart, sammanlagt drygt 50 

olika motiv. Merparten av figurerna är kvinno- och mansfigurer avbildade rakt 

framifrån eller i profil, någon gång i helfigur. Också djurbilder och 

nonfigurativa motiv förekommer. 

Jaktlapparna uppmärksammades 1987 i en jordkällare och på "hörännet" vid 

kronojägarbostället Stenseke i Edsmärens kronopark. Hur länge de legat där 

och varifrån de kommit är det inte längre någon som minns. Säkerligen har de 

emellertid kommit dit i samband med de kungliga jakterna vid sekelskiftet och 

sedan dess blivit liggande kvar. 

NR 27 

STENSEKE HÅKANTORP 

Idag finns endast rester i form av källare, vildaplar och några syrener kvar av 

torpet, som ligger mittemot infarten till Gamla Kårydsvägen. 

1859 anges Sven Håkansson f.1810 i St Hov, Tråvad och hans hustru Anna 

Persdotter f.1806, gifta 1839 som brukare. De hade fyra söner. Hustrun dog 

1865. 1866 gifte han sig med Maria Andersdotter f.1829, som var piga på stället. 

De fick en son utom äktenskapet redan 1864. De hade också en dotter född 1869. 

Ny innehavare av torpet 1878 blev Andreas Andersson f.1819 och hans hustru 

Helena Andersdotter f.1823 i Herrljunga. De kom närmast från Vagnslätt, 

Karlsberg). De hade tre söner, som tog sig namnet Karlgren (1881-1885). En av 

dem blev folkskollärare, Johan Petter född 1862, flyttade till Svenneby, (O). 

Torparen Andreas dog 1893. Änkan dog 1912 och var den sista boende på torpet. 

NR 28 

OLOF SVENSGÅRDEN 2:1 

Berättat av Kerstin Liden 

Olof Svensgården har varit en kronogård. 1895 inköptes Olof Svensgården av 

min farmors föräldrar Anders Andersson och Maja-Stina Andersson född 

Svensdotter, Herregården, Tubbetorp, Ö. Bitterna. Skogsmarken intill 

Kroneparken, Larv ingick ej i köpet av Olof Svensgården. De köpte Olof 

Svensgården, för att bli ägare till Starhem Larv, som då tillhörde Olof 

Svensgården. Starhem ligger i Larv, men gränsar till Tubbetorp. 

Det fanns olika brukare på Olof Svensgården. En av brukarna var August 

Andersson med familj, som flyttade till Olof Svensgården 1902. De brukade och 

bodde på Olof Svensgården till omkring 1910. Anders och Maja-Stina 

Andersson bodde på Herregården, Tubbetorp Ö Bitterna. De hade 8 barn. Min 

farmor Matilda Johansson, född Andersdotter 1864, var äldst. Maja-Stina 

Andersson avled 1909.

1912 sålde Anders Andersson och hans barn, Olof Svensgården, med undantag 

av Starhem, till min farmor Matilda Johansson och min farfar Johan Johansson 

Assmundsgården, Ö Bitterna. De hade då 6 barn. De hade haft ytterligare 4 barn, 

som avlidit av sjukdom och en av olyckshändelse i unga år. Min pappa David 

född 1902 var näst yngst. Hans 5 syskon var Svante, Edvin, Ellen, Gerhard och 

Astrid Johansson. Svante var född 1883. Edvin var född 1885. 

Gårdarna Assmundsgården, Tubbetorp, Ö Bitterna och Olof Svensgården 

Karlsberg, Larv, ägdes och brukades gemensamt. Efter min farmors död 1925 

och farfars död 1926 blev pappa och hans 5 syskon ägare till både Olof 

Svensgården och Assmundsgården. Gårdarna ägdes och brukades gemensamt. 

Det var brodern Svante som hade huvudansvaret för Assmundsgården. Svante 

var mycket intresserad av nötkreatursskötsel och hästavel. Han hade också flera 

kommunala förtroendeuppdrag. Hela sitt liv bodde han på Assmundsgården. 

Pappa och hans bror Edvin brukade och bodde på Olof Svensgården. Syskonen 

hjälptes åt med ansvaret och arbetet på gårdarna. Det blev många resor mellan 

Tubbetorp och Karlsberg. 

1925-1926 byggdes det nuvarande bostadshuset i Olof Svensgården. 

Ladugården och ladan byggdes 1936-1938. Efter Svantes död 1940, flyttade 

Edvin till Assmundsgården. Han och systern Ellen fortsatte att bruka och bo på 

Assmundsgården. Brodern Gerhard dog 1932. Systern Astrid gifte sig 1940 med 

Nils Persson Bitterna. De bosatte sig på, och brukade en gård i Botberga V 

Bitterna. När pappa blev ensam i Olof Svensgården anställde han en dräng till 

hjälp med att sköta gården. Alla maskiner kördes då med häst. Olof Svensgården 

är på 60 hektar jord och skog. 

1941 gifte sig pappa med min mamma Hanna, född Andersson 1913, från 

Damsåsen, Ö Bitterna. 1943 blev pappa och mamma ensamma ägare till Olof 

Svensgården. Jag är född 1945. Min syster Siv är född 1948. Mina föräldrar 

arbetade båda två med djurskötsel och jordbruket. Min pappa var mycket 

intresserad av skogsskötsel. Min syster och jag hade förmånen av att få växa upp 

på en gård med olika sorters djur. Under vår barndom var vi ofta med våra 

föräldrar i ladugården och ute på åkrarna. När jag blev vuxen, hjälpte jag gärna 

till i arbetet på gården, när jag var ledig. 

Jag började redan i ungdomen att utbilda mig och arbeta i åldringsvården. När 

pappa blev pensionär arrenderades en del av jordbruket ut till Nils Svantesson 

och Bengt Nilsson. De odlade potatis. Gunnar Andersson arrenderade också 

några ha åkermark samt bete, på "mossen", till sina kor och ungdjur. 1974 gifte 

jag mig med Carl-Erik Liden, född 1944, från Rytterås Long. Han var 

lantbrukare i Rytterås tillsammans med sin bror Roland. När Carl-Erik och jag 

gift oss, flyttade vi in i vårt nybyggda hus i Rytterås. 1975 fick jag och Carl-Erik 

överta Olof Svensgården, genom gåvobrev, från mina föräldrar. De gjorde 

undantag för bostadshuset och trädgården, som de önskade bo kvar i.

Min syster Siv och hennes make Rune Johansson från Vårgårda, hade fått 

Assmundsgården i Ö Bitterna, genom gåvobrev. Under åren 1975 -1981 brukade 

min make Carl-Erik och hans bror Roland Olof Svensgården, samtidigt som de 

brukade gården i Rytterås. Efter min make Carl-Eriks död 1981, arrenderade jag 

ut jordbruket i Olof Svensgården till Conny Martinsson och Ejler Mogensen 

Kristensen, Karlsberg Larv. Gunnar Andersson fortsatte att arrendera några ha 

jord, till sin död 1993. Min pappa David dog 1986. Min mamma Hanna bor 

fortfarande kvar på Olof Svensgården. Jag bor kvar i mitt hus i Rytterås, Long 

och arbetar heltid inom äldreomsorgen i Vara kommun. 

NR 29 

OLOF SVENSGÅRDEN TORP ”RICKARDSLYCKA” 

Anders Gustav Jonsson från soldattorp på Skattegården, son till soldaten Jonas 

Rickard, gifte sig 1869 med Magdalena Persdotter från Lilla Tåsseryd och de 

kom hit som torpare 1870. Här fick de sex barn. De flyttade 1899 till 

Skattegården se nr 12. 

Efter detta år har ingen bott här. På Olof Svensgården kallar man platsen för 

Rickardslyckan och det är det enda, som minner om att här har varit ett torp en 

gång. 

NR 30 

OLOF SVENSGÅRDEN KRIKEBACKEN 

1840 innehades torpet Krikebacken (Kvekebacken) av Johannes Hurtig f.1799 i 

Bitterna, d.1846, gift med Magdalena Andersdotter f.1802 i Larv, d.1845. Sonen 

Anders Johan Hurtig f.1824 i Bitterna blev torpare 1856. Han var gift med Maria 

Andersdotter f.1835 i Skarstad. De hade två söner. 

Enligt uppgift blev Anders Johan Hurtig ”efterlyst och kronoskjuts avförd till 

Stockholm emedan icke till husbonden återlämnat en penningsumma, som han 

skulle hämtat i banken, utan rymt utanför tjänsten”. 1861 utvandrade familjen till 

East Union, Minnesota. Sonen Johan f.1856 hade först efternamnet Andersson, 

men 1861 tog han sig namnet Hurty efter faderns namn Hurtig. 1888 nämns han 

med namnet Hurtig. 

Ny torpare blev 1861 Anders Johansson f.1824 i Längjum gift med Maria 

Petersdotter f.1822 i Längjum. Paret hade sex barn. Alla utvandrade till USA 

1864. 

1876 nämns som torpare Jonas Nilsson f.1802 i Hudene (P), (far till Johannes 

Jonsson Krook se nr 48) gift med hustru Magdalena Eriksdotter f.1811 i Kåryd. 

De bodde här tillsammans med en dotter, Emma Kristina. 

Dottern gifte sig 1880 med en rättare på Sven Larsgården, som hette Lars 

Gustav Pettersson. De stannade inte i Sverige utan flyttade till USA 1882 med 

sin endast 1½ åriga dotter, Anna Dorotea.

Enligt husförhörslängden dog Jonas Nilsson endast några dagar efter deras 

avflyttning. Han var då åttio år gammal. Hustrun Magdalena levde ytterligare i 

tolv år och dog 1894. Hon var då åttiotre år. Efter detta vet vi inte att stugan varit 

bebodd. Numera står ett par äppelträd kvar på platsen. 

NR 31 

FRÄLSEGÅRDEN (SANDGÄRDET) 

Detta är en mycket gammal släktgård, som gick i släkten i många generationer. 

Som ägare 1861 står Jonas Johansson f.1818 och hans hustru Magdalena 

Svensdotter f.1821. De hade sex barn därav dog en i späd ålder. 1863 flyttar de 

till Skattegården (se nr 41) som de också äger. Sonen Anders Gustav Jonsson 

flyttar tillbaka hit 1887. Han blev ägare omkring 1880. Han gifte sig 1882 med 

Charlotta Karlsdotter, som var född i Gökhem. De fick tre barn, Agnes, Elin och 

Karl. De hade också två s.k. "takebarn" en fosterson Knut Erik Gunnar 

Andersson som står som barnhusbarn. Han kom till Frälsegården 1904. En 

fosterdotter, Rosa Margareta Petersson, kom 1913. De flyttade 1927 resp.1926. 

Man kan också läsa i församlingsboken om en pojke född 1912, som 

utackorderades 1921. Dessutom en kvinna Anna Josefina Henriksson född 1894, 

som likaledes blev utackorderad hit 1926. Man trodde att detta förfaringssätt låg 

mycket längre tillbaka i tiden. Båda var kvar i endast ett fåtal år. 

Fostersonen Erik Andersson kallade sig senare Vik. Han bosatte sig i Floby och 

ägnade sig åt ”gåramålning” samt invändiga kyrkomålningar. 

Anders Gustav Jonsson dog 1924 och hans hustru 1930. 

Sonen Karl född 1889 tog över gården 1920. Detta år gifte han sig också med 

Emelia Svensson från Torestorp, Larv. De fick inga barn och Karl blev med 

tiden ett stort orginal. Otaliga är de historier, som "Kal på Sanngärt" har givit 

upphov till. Han var alltid, sommar som vinter, väl klädd i både skinnväst och 

halsduk. Han var mycket sällskaplig och ofta ute bland folk. Han talade en 

genuin västgötska och det är många, som än idag minns Karl. 

Emilia var inte så mycket ute, men en fin människa, glad och lättillgänglig, 

som alltid hade det mycket prydligt omkring sig. 

Omkring 1970 flyttade de till en pensionärslägenhet i Larv, men Karl kunde 

aldrig finna sig tillrätta där utan bodde mestadels kvar hemma på gården. Hans 

liv slutade tragiskt 1973, då han fanns liggande död i sovrummet på Sandgärdet. 

Först befarade man att ett brott hade begåtts, men obduktionen visade att hjärtat 

hade strejkat. Emilia levde till år 1976. 

Gården arrenderades ut redan 1957. Bl.a. till Bertil Johansson, Helås, som 

odlade potatis i många år på en del av marken. Karl hade en del får kvar. 

Karl-Erik Gustavsson köpte gården 1971 och han överlät den till sin son Pelle 

1980. Marken ligger sedan något år i s.k. EU-träda. Av ekonomibyggnaderna 

finns endast en lada kvar. Husen var i ganska dåligt skick. Karl hade nog svårt att 

inse att det behövdes underhåll. Hade det dugt förr så....

Karl-Erik Gustavsson renoverade bostadshuset i slutet av 1970-talet, mest 

utvändigt. Det har varit uthyrt till sommarbostad till olika hyresgäster tills det 

köptes av de sista hyresgästerna Rosalie och Sven-Erik Almén, Göteborg för tre 

år sedan. De har sedan fortsatt renoveringen, men fortfarande finns den stora 

murade spisen kvar i köket och det finns inte vatten indraget, men huset värms 

upp av el. Den som färdas förbi kan se att huset har kvar sin gammaldags prägel. 

Man kan också se en sten utmed framfartsvägen med det gamla namnet Sven 

Torkelsgården inristat. 

Tidningsartikel 1957. 

200-ÅRIG SLÄKTGÅRD I LARV I NYA HÄNDER 

Gammalt och nytt på Frälsegården. Mopeden konkurrerar skarpt med Grålle om 

gunsten. 

1 bakgrunden den gamla "träaxlavagnen". 

Hemmansägare Karl Anderssons hemman på Frälsegården i Larv har inte låtit 

tala om sig för fina namn bland ägarna under gångna tider, och för den som 

passerar vägen förbi skiljer den sig inte på något vis från kringliggande gårdar av 

samma storleksordning. Men stannar man till ett tag, och ser sig litet närmare 

omkring, och har turen att träffa ägaren hemma dröjer det inte länge förrän en 

viss särprägel framträder.

Man finner snart att den gamla ladugården är uppförd av grova ekplankor, i 

vagnslidret. hittar man åldriga redskap och inne i mangårdsbyggnaden finner 

man i köket en jättestor murad spis som tar upp nära en fjärdedel av kökets 

golvyta. I finrummet hänger Hushållningssällskapets släktgårdsdiplom, som 

förkunnar att här på gården har äganderätten gått i arv från far till son ända sedan 

mitten av 1700-talet - bara tre gårdar till i Larvs socken har så gamla släktanor. 

Man kan nog med fog säga att även ägaren själv har vissa karaktärsdrag som 

skiljer honom från Larv-borna i allmänhet. Det är nämligen mera sällan man 

möter en sådan lättillgänglighet här ute i gränstrakterna mellan den bördiga 

slätten och de stora skogarna som här rätt och slätt kallas "Kronoparken". Och 

vad gäller Andersson, kan i minst lika hög grad tillämpas på hans hustru Emelia. 

Främlingsskapet försvinner i samma stund man kommer innanför dörren hos 

makarna Andersson. 

Jaså, han är ifrån "tinninga" kom "införe" då så får vi pratas vid en stund, jag 

har gott om tid nu sedan jag arrendera bort "går'n" i våras, säger han och 

välkomnar hr Andersson. Samtalet kommer snart in på livet av idag. Sin 

barndom och mannagärning tycker Andersson att det inte är mycket att orda om. 

Livet har gått sin gilla gång på gården utan några egentliga sensationer. Men 

förra året satte reumatismen in och Andersson såg inte längre någon möjlighet att 

fortsätta med jordbruket, allra helst som det inte finns några "arvingar" i huset. 

Visst är det ledsamt att släktkedjan nu skall brytas på Frälsegården, men 

boningshuset, som är 100 år gammalt vid det här laget, och ladugården har 

makarna undantagit från arrendet och här ämnar de stanna till döddagar. 

Konstverket 

När vi insisterar på att även få träffa mor i huset, kommer en glimt i ögonvrån 

på den gamle hedersmannen. - Det är kanske bäst att jag går före ut i köket då, 

säger han. - Emelia håller på att baka, och då brukar fruntimmerna vara "evetna", 

fortsätter han i undervisande ton. Farhågorna visar sig dock vara högst 

överdrivna. Besökaren möts av samma älskvärdhet och slagfärdighet trots 

brådskan med baket, och snart är kaffepannan på spisen. Spisen ja, den vore värd 

ett särskilt kapitel. En stor del av köket tar den upp med sin väldiga häll och 

murade kupa. Hr Andersson upplyser att när den var färdig för ett sekel sedan så 

skulle folk ha kommit långväga ifrån för att titta på konstverket, och bland 

senare tiders beundrare av spisen nämner han veterinär Konradsson i Vara som 

en av de allra ivrigaste vid besöken då det varit "sjukt" i ladugården. 

15-årig "GråIle" 

Men Karl Andersson har flera rariteter att visa upp, i stallet har han en gammal 

kär vän -15-årige valacken "Grålle" 

Ja det är så kärt dom emellan och ett sånt klappande, så det är tur att en inte har 

anlag för svartsjuka, anförtror oss fru Andersson, medan hon plockar ut ett par 

vackert gräddade kakor "grovt" ur ugnen. - Ja då, och så förståndig som han är 

sen, inflikar maken.

Från en spilta hörs ett belåtet gnäggande när husbonden kommer in genom 

stalldörren för att se till sin skyddsling, som nu njuter sitt otium bara avbrutet 

med ett lass ved då och då. - Grålle, vill Du ha socker, hörs husbondens 

insmickrande röst och resultatet uteblir inte. Långsamt och försiktigt lyfter 

"Grålle" ena foten i vädret till tack och grinar belåtet. 

Men vägg i vägg med gemytet i stallet härskar tomheten. När Andersson 

öppnar dörren till ladugården, blir han med ens fåordig. Båsen står tomma och av 

den karaktäristiska, fuktiga varma ladugårdsatmosfären finns inte ett spår. Ja, det 

var inget annat att göra, när nu reumatismen satte till, är hans enda kommentar, 

och det är inte utan att besökaren lägger märke till något fuktigt i ögonvrån. 

Men i vagnslidret är det gladare tongångar igen. - Titta här skall han få se. Här 

har jag en "träaxlavagn" det finns inte många sådana åkedon kvar nu, och titta på 

den här gamla höhåvan, den skäms inte heller för sig. Andersson berättar att han 

haft många fler gamla redskap men det mesta har han skänkt till socknens 

hembygdsförening. Men det bästa har han i alla fall gömt till sist. Ur lidret drar 

han fram en spritt springande ny rödlackerad moped. Det är grejer det som 

Andersson nu kostat på sig sedan han lagt av jordbruket. Nu i sommar har han 

kuskat omkring på vägarna och hälsat på släkt och "känningar" litet varstans. - 

En kommer lite väg med en sån här. Jag var t. o. m. i Skara på utställningen i 

våras, slutar f. d. lantbrukaren som tydligen funnit en tröst i avsaknaden av ett 

strävsamt liv med jorden i detta moderna samfärdsmedel. 

Bimbo. 

NR 32 

FRÄLSEGÅRDEN 5:2 ”MUDDES” 

Kajsa Johansdotter står som ägare 1856. Hon blir änka 1859. Från 1864 brukas 

gården av Swen August Johansson (Brandin) (f. 1832, Erik Jönsgården, Glimås, 

Slättås) med hustrun Anna Maja Svensdotter från Storegården, Ryd. De köper 

stället 1894. Under åren 1891 - 96 är han i USA. De hade fem söner och två 

döttrar. Fem av dessa utvandrade till USA under åren 1882-93. 1902 följde 

föräldrarna och de övriga barnen efter. 

År 1902 ägdes stället av August Johansson (1862-1956) från Trävattna och 

hans hustru Amanda (1866). De hade 7 barn. Han brukade jorden fram till 1932, 

då han arrenderade ut jorden först till Sven Nilsson (3 år) och senare till Karl 

Johnsson (1 år) och Frans Gustafsson. Som ”friherre” fortsatte August sitt 

strävsamma liv. Han nyodlade ca 3 tld i anslutning till gårdens gräns mot Finna 

mosse. Han hade också en ko där. August brukade de sista åren åter gården själv. 

Under tiden i Trävattna var han kusk på Salaholm. Han var under den kalla 

årstiden försedd med muddar. Han gick under namnet Mudde. Gården kallas i 

dagligt tal för ”Muddes”. 

Ny ägare till Frälsegården blev Martin Persson 1944, då flyttade Mudde till 

Klockarbostället, Lockebacke. Martin med familj kom då från Stenseke, där han 

varit arrendator. Ett nytt bostadshus byggdes 1945 och två nya uthus 1946 och 

1953. Martins barn Maj-Britt och Åke föddes i Skallstaden medan Yngve och 

Erna föddes i Stenseke. Martin hade gården fram till 1979. Den arrenderades

under åren 1958-62 ut till Rune Björndahl, gift med dottern Erna, Martin 

brukade själv gården 1962-70. 1970-79 arrenderades gården av sonen Conny, 

som 1979 köpte stället. Conny är gift med Ann-Britt (f. Dahllöf 1948). Äldste 

sonen Thomas (f.1970) bor nu i St Levene. Dottern Linda (f.1974) bor i Larv, 

medan tvillingarna John och Rickard (f.1984) bor hemma. 

NR 33 

OLOF SVENSGÅRDEN ROSENLUND 

Här finner vi Sven Svensson med hustru Johanna Gunnarsdotter, som 

arrendator 1874. De hade många barn, som alla flyttade ut till olika städer såsom 

Stockholm, Örebro, Jönköping. Två av sönerna tog namnet Mellqvist. Den äldsta 

dottern Anna Kajsa Svensdotter hade flyttat till Jönköping, men kom tillbaka 

1885 och hade då med ett tvillingpar, Leonard och Lina med efternamnet Linnér. 

Dottern dog endast 1 år gammal. Sven Svensson dog 1888 och hustrun 1894. 

Anna Kajsa bodde kvar med sin son, som blev arbetare vid 17 års ålder i 

Krogstorp, Larv. De flyttade emellertid 1904 båda till Hudene. Efter detta har 

ingen bott här. Idag finns inga rester av huset kvar. 

NR 34 

SKATTEGÅRDEN - ”KARL LUNDS” 

Ägare till denna gård var 1870 Lars Persson född i Ranahult och hans hustru 

Maja Stina Svensdotter född i Laske Vedum. De hade tio barn varav de flesta 

flyttade till Amerika innan familjen 1902 flyttade till Hudene. 

August Andersson med hustru Emma Augustdotter köpte Skattegården 1902. 

De kom från Tålanda Väster Bitterna där Emma var född. August var född i 

Lekåsa. De fick fyra döttrar och en son, Ester-02, Ellen-05, Emilia-08, Elin-13 

och Karl (Kalle)-18. 

Husen på Skattegården var grå och oansenliga. Ladugården revs omkring 1910 

och ersattes med en ny. Kalle berättar att fadern köpte träd i Sjötorps skog och 

det ordnades s.k. "körehjälp" tillsammans med Krook på Anders Jonsgården, 

som byggde ladugård ungefär samtidigt. Allt virke togs ner och kördes hem med 

häst och vagn. Det behövdes nog att man hjälptes åt och att det fick ta sin tid. 

Allt virke skräddes d.v.s. barkades och ladugårdarna timrades upp 

August led av astma och var inte så stark. Gården arrenderades därför ut 1928 - 

33 till bröderna Sven och Anton Johansson från Knapetorp. De hade Lilly 

Björklund som hushållerska. Det fanns alltså två hushåll i huset på Skattegården. 

Sven gifte sig med Lilly och de fick en dotter Ingrid Linnea. De flyttade alla till 

Edum 1933.

Efter detta ansågs sonen Kalle vara gammal nog att hjälpa till så att de kunde 

bruka gården själva. Kalle gjorde rekryten 1939 och hade inte mer än kommit 

hem förrän fader August fick lunginflammation och dog i nov. 1939. Vid 

arvskiftet köpte Kalle halva gården. Mor Emma hade kvar den andra halvan. Av 

döttrarna var det endast Emilia med sonen Morgan, som bodde kvar hemma. 

Andra världskriget hade precis börjat och Kalle berättar att när tyskarna gick in 

i Danmark gick det ut meddelande i radio att hans grupp skulle inställa sig. Det 

var bara att lyda order och ge sig av hals över huvud. Mor och Emilia fick sköta 

allt arbete på gården. 

Kalle antog namnet Lund i början på 40-talet. Det fanns flera i Karlsberg, som 

hette Andersson, därför ansökte Kalle att få ta sig namnet eftersom August, som 

varit i Amerika, hade kallat sig Lund där. Namnet använde August dock aldrig 

när han återkom från Amerika. 

Kalle gifte sig 1944 med Britta Emanuelsson, som var biträde hos sin faster och 

farbror i Ängabo lanthandel. Detta år flyttade också Emilia och startade så 

småningom bageri i Alingsås. Kalle och Britta köpte den andra halvan av gården 

i början på 50-talet och byggde nytt boningshus 1954. Britta blev svårt sjuk och 

gick bort 1970 endast 56 år gammal. Kalle var nu ensam med sin mor, som han 

skötte i fem år tills hon kom till vårdhem och dog 1980. 

Korna sålde Kalle någon gång på 60-talet och hade endast grisar tills han 

arrenderade ut jorden på Skattegården till bröderna Nils och Lennart Fransson, 

Karlsberg 1986. 

NR 35 


Okänt vilka som bodde här. 

Möjlig innehavare Anders-Gustav Svensson Frisk död 1900.

NR 36 

SKATTEGÅRDEN (RÅSERNA) 

Denna gård, som i dagligt tal kallas för Råserna ägdes 1879 av Johan 

Andersson, Faleberg. Brukare av gården var då torparen Gustav Jonsson född i 

Larv Lilla Onsjö och hans hustru Anna Maja Andersdotter född i Larv Jultorp. 

De hade en son Johan Sven Andersson, som 1874 flyttat till Östergården, Edum 

Larv. 

Gustav Jonsson och hans hustru kunde tydligen inte reglera sina skyldigheter 

till Johan Andersson, varför de flyttade till den utmark, som fanns till gården (se 

nr 10), där Johan Andersson lät uppföra ett stomme till ett hus. Gustav Jonsson 

fick tydligen själv inreda huset. Min farfars far Andreas Andersson född på 

Stensledet, St.Hov och hans hustru Johanna född i N.Vånga, kom från USA. 

1879 och bodde tillfälligt på gården Halla i Edsvära, där Johanna tidigare haft 

tjänst, som piga. Ägaren till Halla, som var släkt med Johan på Faleberg 

utverkade då att Andreas och Johanna fick köpa Råserna. Köpekontraktet skrevs 

den 3 nov. 1879 med tillträde den 14 mars 1880. Köpesumman var 3.000 

riksdaler. 

Andreas och Johanna hade utvandrat 1875 till USA Chicago, där Andreas 

arbetat som timmerman. Johanna blev dock allvarligt sjuk. Därför återvände de 

till Sverige. De hade två söner, Janne och Algot, som varit med i USA. Johanna 

dog 1883. Janne förblev ogift, men Algot gifte sig 1895 med Clara Persdotter 

från Lockebacke. Samma år flyttade de till Kartegården V.Bitterna. Algot fick 

emellertid "kräfta" som det sades vid den här tiden och fick ena armen 

bortopererad. De flyttade då till Råserna 1897. De hade två barn, Anders född 

1895 (min far) och en dotter Anna född 1897. De fick ytterligare två döttrar 

Sofia född 1898 och Ester född 1900. Algot dog 1906. Far som då var 11 år fick 

hjälpa sin farfar Andreas med gårdens skötsel. Andreas, som var omgift sedan 

1888 med Inga Höjer från Längjum d.1919, överlät gården 1921 på min far. Här 

bör omnämnas att fars alla systrar då var döda. 

Andreas dog 1924. Min farmor Clara, som bodde kvar på Råserna dog 1928. 

Far och mor gifte sig 1921 och fick tre barn, Karl född 1921, Elsa född 1923 

och undertecknad 1927. 

Från slutet av 20-talet vidtogs en upprustning av gården, som var välbehövlig. 

1929-30 byggdes nytt bostadshus. Senare delen av 1930 och in på 1940-talet 

täckdikades hela gården. 1950 byggdes en ny ladugård. Gården såldes 1970 till 

Folke Andersson, Falköping. Far och mor flyttade till en lägenhet i Falköping 

Anders dog 1988 och Valborg 1994. 

Folke Andersson byggde ett större hönshus och anställde Ejler och Jytte 

Mogensen-Kristensen. Detta hönshus brann ner 1974, men byggdes upp igen. 

Från detta år arrenderade Ejler och Jytte gården för att köpa den 1982. De 

byggde ytterligare ett hönshus 1984. Ejler och Jytte, som ursprungligen kommer 

från Danmark, är mycket skickliga och duktiga äggproducenter och sköter 

ensamma de c:a 20.000 värphönsen. 

Erik Andersson

NR 37 

ANDERS HÅKANSGÅRDEN 

Ägare år 1871 är Johannes Persson Hurtig f 1818 och hans hustru Maja 

Johansdotter f 1822 samt sonen Johan Petter Johansson f 1846. År 1881 delas 

gården i två halvor, denna halva kallas för ”vassla”. Andra delen se nr 38. Husen 

låg söder om karlsbergsvägen mitt emot brandammen. Bostadshuset låg öster om 

Krooks markväg, ladugården väster om. Johannes gick bort år 1900 och ett år 

senare sålde Maja och hennes barn till Nils A Krook f 1869. I slutet av 1901 

reste Maja till en son i USA. 1902-1914 arrenderar Anders Gustav Andersson f 

1861 och hans hustru Ida Maria Gustafsdotter f 1866, de hade 9 barn. 

Från Edsvära kom 1914 som torpare Johan Albin Andersson med hustru Anna 

Emelia Andersson. De var här i åtta år och flyttade därefter tillbaka till Edsvära. 

De efterträddes år 1921 av Anders Andersson f 1889 och hans hustru Elna f 

1900 och deras två söner, Allan f 1918 och Valter f 1920. ”Kagg-Anders” eller 

”Anders i Vassla” som han kallades arbetade hos Krooks. 

Elsa Fransson (Se nr 38 och 39) har fått sig berättat att det var obeskrivligt 

fattigt i det hemmet. För att dryga ut förtjänsten köpte de barn på auktion. Eva 

Johansson var ett sådant barn, som kom från försörjningshemmet i Larv. Sådana 

barn for vanligtvis mycket illa. Elna drabbades av en psykisk sjukdom och 1927 

skildes de. 1930 dog hon, 30 år gammal. Anders skaffade hushållerska, Elsa 

Johansson f 1899 från N.Vånga. Hon hade en son, Stig f 1925. År 1928 flyttade 

de från ”Vassla” till Naum. De var de sista att bebo den platsen och av stugan 

syns numera inga spår. 

NR 38 

SKATTEGÅRDEN ELLER ANDERS HÅKANSGÅRDEN 1:5 

Detta ställe ägde Johannes Persson Hurtig och hans hustru Maja Johansdotter 

tillsammans med nr 37. 1884 sålde de till korpralen Johannes Andersson Klar f 

1839. 1907 dog korpral Klar, och 1908 köper Otto Johansson Käll f 1859 bördig 

från Bassamossen, hälften av Anders-Håkansg. 1:5. 1918 flyttade Ottos far och 

mor Johan Sven Svensson f 1833 och hans hustru Lotta Larsdotter f 1832 samt 

systern Anna Maria f 1855 från Bassamossen till Karlsberg. På gården fanns en 

lillstuga, som var flyttad från Bassamossen, bestående av ett rum och kök samt 

en liten vind. Lotta gick bort 1919 och Johan Sven 1921. Anna Maria bodde i 

lillstuga fram till sin död 1934. 

1921 köper Ottos bror, August Johansson f 1859, gift med Sofia Andreasdotter 

f 1868 från Björsö, den halva del av gården som Otto ägde. (1922 åker Otto till 

USA.) 1928 köper de ”Vassla” av Nils A Krook och gården är en helhet igen 

med en areal på 5,5430 ha. 1931-33 arrenderar Bror f 1902 och Maja f 1903 

Svensson av August och Sofia. De hade 3 kor och lite höns. Bror och Anders 

Andersson f 1895 på Råserna högg ved i kronoparken, de tjänade 1 krona å 20 

öre per kbm, de högg ca 3 kbm om dagen, det var inga stora inkomster.

1932 i samband med att August och Sofias son Samuel gifte sig, flyttade de 

från Björsö till Karlsberg. Samuel och Ester tog över i Björsö. 1937 köpte Märta 

Johansson f 1898 gården av sina föräldrar, August och Sofia. August levde till 

1940 och Sofia dog 1948. 

Märta hade tre kor, en häst, en hushållsgris och höns. Hon hade ett brinnande 

intresse för blommor och hade en lummig, vacker trädgård. Ofta kunde man se 

Märta cykla iväg med en stor blombukett till en granne eller vän för att glädja 

dem. Märta var en mycket energisk människa som aldrig gav upp, hon sa ofta 

”det skall gå, det har gått förr”. 1952 opererades hon för en tumör i huvudet och i 

samband med operationen blev hon förlamad i vänster sida, trots ihärdig träning 

blev hon aldrig helt återställd. 

Djuren kunde hon inte sälja när hon kom tillbaka från sjukhusvistelsen i 

Stockholm, utan hon satt och mjölkade korna med en hand tills korna tröttnade 

och lade sig ner. Efter någon månad sålde hon korna men hästen Dolly fick vara 

kvar ytterligare något år, liksom hönsen. Under en kortare tid ( ca 1955) var 

Sandfred Gustavsson f 1872 från Porsmaden här, han bodde på ”hemmet” och 

enligt föreståndarinnan var han vid så god vigör, att han kunde hjälpa Märta ett 

tag med höst sysslorna. Jag kommer ihåg när de tillverkade potatismjöl. Sanfred 

och jag vevade för hand maskinen som skivade potatisen. 

Efter en tids sjukdom och vistelse på ett konvalecenthem i Varnhem, kom hon 

tillbaka till Karlsberg, efter att besökt sin syster Ester på Staffanshagen i Vånga. 

Vid middagen åt Märta upp en hel salt sill, vilket hon enligt sin läkare inte fick 

göra för sitt hjärtas skull. På vägen hem blev hon sjuk. Väl hemma igen sa hon 

till min mor, ”dä va la sellas fel, men gött va dä”. Under natten dog hon. Detta 

var 1962. 

1963 köpte far gården av Märtas sterbhus. Under sommarhalvåret uthyrdes 

bostadshuset och lillstugan till göteborgare. 1967 hyrde Axel Karlsson f 1888 

(”Axel på Fågelåsen”) och bodde kvar i tre år, därefter flyttade han till 

Gudmundsgården i Längjum. 

Jag är gift med Marita Andersson f 1946 från Ardala, Vi har två pojkar, 

Andreas f 1976 och Henrik f 1979. Huset är om och tillbyggt 1974-75. 

Mars 1997 Nils Fransson 

NR 39 

SKATTEGÅRDEN 1:11 

Av en karta från den 7 december 1894, då ägaren är Johannes Svensson utgör, 

7/128 mantal Anders Håkansgården eller Skattegården Karlsberg hela mantal 

5:5281 hektar eller 11 tunnland och 6,4 kappland fördelat på över 20 olika 

skiften. Anmärkningsvärt är att det står nedtecknat ”utan byggnader”. 

Min farfar mjölnaren på Hubo Frans Emil Agustsson f 1870 hh Ada Josefin 

Johansdotter f 1870 och hans svåger Karl Emil Johansson f 1871 hh Beda Elsi 

Johansdotter f 1877 köpte gården 1909 av sterbhusdelägarna efter Gustav 

Jonsson f 1837 hh Anna Maria Andersdotter f 1824. Köpebrevet är undertecknat 

av Anders Gustav Johansson f 1907 och Johan Sven Andersson f 1856 genom 

Alfred Persson Östergården Edum enligt fullmakt. Johan Sven är son till Gustav

och Anna Maria, han och hans hustru åkte till USA 1899 varför fullmakten till 

Alfred Persson är undertecknad i Brooklyn New York och bevittnad på Kungl. 

svenska konsulatet. Anders Gustav Johansson var son till Johan Sven och Anna 

Maria och förenades med sina föräldrar i USA 1910. 

Farfar brukade marken norr om Karlsbergsvägen medan den andra halvan 

brukades och var boställe för Karl Emil, Beda och deras barn Edit f 1905 senare 

gift med Einar på Lunnatorp, John f 1908 som senare tog namnet Berglund. Beda 

dog 1926 ett år senare dog Karl Emil ”Mjölnars Folke” dvs min far Folke 

Fransson f 1913 och uppväxt på Hubo fick nu endast 14 år gammal hjälpa till att 

sköta gården. 

1932 bodde änkan Hilma Karlsson i huset, ett gammalt rött litet hus med ett 

rum och kök. För övrigt fanns en gammal ladugård med halmtak ett hönshus en 

vedbod och ett dass. 

1933 hyrde Gustaf f 1910 och Rut f 1912 Viding och deras son Stig f 1933 

huset, de flyttade till Kvänum 1937. 

1935 köpte far gården men bodde kvar på Hubo tills 1944. Han hade då byggt 

ett nytt bostadshus och i samband med giftermålet med Elsa Lundmark f 1917 

flyttade de till Karlsberg. 

Vi är fyra syskon, Nils f 1945, Elisabet f 1948, Karl-Gösta f 1951 och Lennart f 

1953. 

Folke hade en spånhyvel på gården. Om somrarna kom många bönder hit med 

sina kubbar som skulle hyvlas till takspån. Jag fick många gånger sitta vid 

hyveln och plocka spåner i buntar. Vid sidan av jordbruket grävde han diken och 

lade ner dräneringsrör, först på egna gården sedan hos andra bönder bl.a. på 

Hubo och hela Jonagården Edum. Bönderna hade oftast en stenkvarn som 

behövde hackas emellanåt, det var ”mjölnars Folke” behjälplig med. Under 

1960-tal såldes korna som på så många andra gårdar i Karlsberg och han satsade 

på specialiserad smågrisproduktion, han arrenderade också flera gårdar. 1963 

köpte han Karlsberg Anders Håkansgården av Märta Johanssons sterbhus. Folke 

gick bort 1975 endast 62 år gammal. 1976 köpt Lennart och jag gården. 

Lennart är gift med Britt-Marie Martinsson f 1953, hon kommer från Vetlanda, 

de har två flickor, Maria f 1988 och Anna f 1991. När Lennart och Britt-Marie 

gifte sig 1984 flyttade mor Elsa till Lockeled. 

Av de gamla ekonomibyggnaderna finns inte mycket kvar, de flesta är borta 

eller ombyggda och flera nya byggnader är uppförda, som tork o spannmålssilos, 

verkstad och svinhus. 

1986 köpte vi Edum 11:1 och 1988 Edum 6:5. 1992 vidtogs en 

sammanläggning av fastigheterna och den nya enheten fick beteckningen 

Karlsberg 1:21 och omfattar 59 ha. Utöver den egna arealen arrenderar vi tre 

gårdar och brukar i nuläget drygt 100 ha. Svinproduktionen är på 100 

moderssuggor som producerar ca 2.000 smågrisar varav 900 till 1.000 föds upp 

till slakt per år. 

Mars 1997 Nils Fransson.

NR 40 

SKATTEGÅRDEN ”KLAS I LIA” 

På detta ställe på höger sida om vägen upp mot Karlsberg från Ängabo räknat 

sägs det att någon, som kallades Klas i Lia har bott. Erik Andersson, Herrekvarn 

hörde sin far berätta hur Klas en gång, då han fick besök av en fordringsägare 

med en revers, kvickt ryckte till sig papperet och stoppade det i munnen och 

svalde ner det. Fodringsägaren lär då ha blivit så arg att han slog till Klas med 

käppen. Han blev instämd till tinget och dömd för misshandel. Som ersättning 

för misshandeln slapp Klas att betala skulden. 

På den troliga platsen finns endast något träd kvar. 

Förr fick de allmänna vägarna delvis skötas av gårdsägarna. Karl -Gustav Lund 

har själv deltagit i s.k. ploglag för snöröjning på vägavsnittet Onsjö Sikan till 

Sjöbergsliden. Förteckningen ”Ploglag nr 24” visar vilka hemman som ingick.

NR 41 

SKATTEGÅRDEN SIKA 

Redan i mitten av 1850-talet blev Jonas Johansson och hans hustru Magdalena 

Svensdotter ägare här på Skattegården. De ägde också Frälsegården (se nr 31) 

och Smedegården Jultorp. Familjen inflyttade 1863 med fem barn. Äldste sonen 

Sven Johan Jonsson och hans hustru Johanna Johansdotter övertog gården 

omkring 1880. 

Det måste vara efter honom som gården alltid kallats "Johana på Sika". Än i 

dag är det många som vet var "Johana" finns. 

De hade också fem barn, Hilda som åkte till Amerika 1903 och kom hem 1930. 

Karl, som bodde kvar på gården till sin död 1938, Ellen reste också till Amerika. 

Det var 1907. Hon kom dock inte tillbaka. Hilma som också levde sitt liv på 

Skattegården till sin död 1940 och till sist Einar. Ingen av de hemmavarande 

syskonen gifte sig. Johan dog 1925 och Johanna 1936. 

Efter Johans död blev Karl hemmansägare. 

Syskonen levde tillbakadraget, samtidigt som de var med sin tid och skaffade 

sig bil före andra världskriget. De hade även traktor tidigt. De var alltid väl 

klädda. Det sägs att Hilda bar hatt även ute vid arbete på åkrarna. Karl sades vara 

mycket slagfärdig och han munhöggs alltid med handlanden Erik i Ängabo de 

gånger han kom till affären. Annars var det han och Hilma, som mest höll sig 

hemma och Einar och Hilda, som förde talan utåt. Det blev Einar och Hilda, som 

blev kvar till sist. De arrenderade ut gården för att 1944 sälja den till C. J. 

Andersson i Faleberg för 44.000 kronor. 

Einar och Hilda bodde kvar några år. Boningshuset är stort och det var delat så 

att det fanns två bostäder. 

De som har varit arrendatorer är Molin, Göran och Alice Andersson 1942-45 

och Sven och Alice Olsson 1946-56. C.J. Andersson arrenderade ut endast halva 

gården den andra halvan av marken användes till bete för alla de hästar, som 

fanns på Faleberg. Efter något är flyttade Einar och Hilda först till Sörgården, 

Faleberg sedan till Jung, där Einar omkom i en trafikolycka, när han var ute och 

cyklade. Hilda flyttade tillbaka till Larv och slutade sina dagar i ett hus nära 

kyrkan. 

Sven Faleberg, en brorson till C.J. Andersson köpte gården 1952 och har brukat 

hela gården tills han sålde den till sina fyra barn 1975. De brukar den nu 

gemensamt. Boningshuset var uthyrt tills det såldes till Svea och Konrad 

Svensson Kungälv 1969. De använde det först till sommarbostad, men flyttade 

sedan hit och bodde permanent. Konrad dog 1975 och Svea 1986. Deras dotter 

Barbro med sin man Axel Ivarsson från Göteborg övertog huset och hade det 

också till sommarhus. De sålde det 1994 till Jonas Persson, som kom från 

Kungälv och hans sambo Helena Karlsson från Floby. De bor här permanent och 

trivs mycket bra. Det är roligt, när unga människor bosätter sig och finner sig 

tillrätta ute på landsbygden.

NR 42 

SKATTEGÅRDEN TORP 

Här har funnits ett torp men vi är osäkra på vilka som bott här. 

NR 43 

SKATTEGÅRDEN ÄNGABO 

Ängabo - Larvs sista lanthandel. 

Lanthandeln i Ängabo var en av traktens allra äldsta affärer. Redan år 1857 

fanns den, men när den egentligen startade vet jag inte. 

Affären var då belägen i ett hus som låg mittemot vägen från Edsmären, alltså i 

Olssons nuvarande trädgård. Det nuvarande huset byggdes 1914 av Gustaf 

Tedén. Huset har tillbyggts några gånger, bl.a. 1952 och 1973. 

Innehavare sedan 1860 har varit: 

1860 - 1864 Lars Petter Ekelund 

1864 - 1867 Johan August Nordstedt 

1867 - 1874 Lars Johan Bergqvist 

1874 - 1886 Anders Andersson 

1886 - 1888 Anders Andreasson (flytt. till Sika och blev handlare där.) 

1888 - 1897 Anders Karlsson 

1897 - 1901 Fritz Edlund 

1901 - 1907 Oskar Edner 

1907 - 1933 Gustaf Tedén 

1933 övertogs affären av min far, Erik Andersson, som flyttade från Sikan där 

affären samtidigt lades ner. Jag övertog affären 1 april 1957 och drev den till 

februari 1991. Då övertogs den av Birgitta och Bengt Onsjö. Men till slut 

drabbade lanthandelsdöden även Ängabo, och i december 1995 var en mer än 

etthundrafemtioårig epok slut. 

Under 1800-talet drevs troligen jordbruket på Ängabo av handlarna själva. Häst 

var ju ett måste för att hämta varor, bl.a. från järnvägstationen i Fåglavik. 

I slutet av 1800-talet blev Olavus Johansson Jultorps ägare av jordbruket. 1913 

blev hans son Aron Olsson ägare. Han var född 1891 och levde till 1975. 1927 

gifte han sig med Ester Andersson, född i Skattegården Karlsberg 1902, hon dog 

1995. De fick två barn, Herbert född 1928 och Siv född 1933. 

Aron Olsson var en mycket intresserad och duktig fruktodlare, därom vittnar en 

trädgård med många fruktträd. Men framför allt var han en stor kunnig biodlare, 

som mest hade han ett femtiotal bisamhällen. Nuvarande ägare är Arons 

barnbarn Kjell-Olof Olsson. 

Västergården Edum i mars 1997 

Ingemar Andersson

NR 44 

SVEN LARSGÅRDEN TALLBACKEN 

Jonas Nilsson med hustru Magdalena Eriksdotter kommer hit från Hemsjö i 

Älvsborgs län 1867. Jonas var född i Hudene och Magdalena i Kåryd. De flyttar 

1876 till Olof Svensgården, Krikebacken. 

Anders Jonsson f.1840 i Åker (F) gifte sig detta år med Maja Stina Svensdotter 

f.1852 i Bitterna och flyttade hit. Anders var smed och det fanns troligen en liten 

smedja på Tallbacken, som låg alldeles vid vägen. Någon tror att det var både 

bostadshus och smedja i samma byggnad. Anders hade ett öknamn "Vapela" är 

det någon som minns. 

Anders och Maja Stina fick åtta barn, sju flickor och en son. De flyttade alla 

före tjugo års ålder ut till olika platser i landet. 

Dottern Elin flyttade till Göteborg, gifte sig med Falk, som var skräddare. De 

flyttade runt mycket i landet. Hon blev änka 1922. Hon flyttade då hem till sina 

föräldrar. Hon kom från Porsgrund i Norge med sina fem barn. Yngsta dottern 

Anna Stina föddes på Tallbacken någon månad senare. Hon bodde här till år 

1928 då hon med de hemmavarande barnen flyttade till Tranekullen, Larv och 

gifte sig med Karl Johansson 

Maja Stina dog 1930 och Anders ett år senare 1931. 

Sonen Emil, som det gått mycket bra för, var restaurangägare i Stockholm och 

hade tagit sig namnet Cornell. Han övertog Tallbacken efter föräldrarnas död. 

Han sålde emellertid till Gustav Tedén och hans hustru Amanda 1933 med det 

förbehållet att han skulle få köpa tillbaka. Tedéns hade varit handlanden i 

Ängabo. De hade en dotter Judit, som gifte sig och flyttade till Essunga. De hade 

också en fosterdotter, Sonja, som numera bor i Bitterna. Amanda Tedén dog den 

kalla krigsvintern 1942. Ingemar Andersson, som var son till efterträdaren, Erik 

Andersson i Ängabo berättar att begravningsgästerna samlades i Ängabo och 

skulle åka buss upp till kyrkan, men det kom ingen buss. Busschauffören hade 

blivit gengasförgiftad. Jordfästningen blev försenad, men kunde så småningom 

genomföras. Fosterdottern Sonja berättar att hon just fått barn och kunde därför 

inte vara med vid begravningen. Dottern Judit låg på sjukhus och kunde heller 

inte vara med. Detta, säger Sonja, var ledsamt att de inte kunde få följa sin mor 

till graven, hon som gjort så mycket för dem. 

Gustav Tedén flyttade till sin dotter i Essunga. Emil Cornell köpte tillbaka 

Tallbacken och huset hyrdes ut bl.a. till John och Natalia Dahlöv något år. Elin 

och Karl Johanson övertog sedan Tallbacken. 

Karl, som var lite ofärdig i ena benet, var ofta ute i bygden och slaktade. Det 

var ganska vanligt att man slaktade gris eller kalv på gårdarna vid den här tiden. 

Elin dog 1965 och Margit skötte hemmet tills Karl gick bort 1980. Margit och 

Åke flyttade till Falköping. De är nu båda döda. 

Huset köptes av Hasse och Carina Roos 1981 för 170.000 kr och 1983 gjorde 

de en genomgripande renovering för 180.000 kr. De inredde övervåningen 

tilläggsisolerade m.m. Huset ligger vackert och Hasse, som är händig med det 

mesta har inrett en verkstad i ena uthuset. De arbetar båda på Tråva press och 

svets, Tråvad. Deras båda söner Robert-73 och Anders-75 bor fortfarande 

hemma.

NR 45 

SVEN LARSGÅRDEN GÖKBACKEN 

Här har funnits olika torpare, som arbetat på Sven Jonsgården. Johannes 

Nilsson med hustru Greta Andersdotter blev torpare 1869. De hade flera barn, 

varav några flyttade till USA. Greta dog 1891 och Johannes 1899. Deras son 

Johan August Johansson var torpare här till 1905 då Ernst Albin Johansson 

flyttade hit. Han var född på Per Gunnarsgården, Valeberg och kom som dräng 

till Anders Jonsgården 1901. Han gifte sig 1905 med Hilda Olivia Svantesdotter, 

som kom från S.Lundby. De fick tre barn Karl -07, Per -10 och Sigrid -14. De 

tog sig alla namnet Käll. 

Sigrid var, som det står i församlingsboken, tjänarinna redan som 11-åring hos 

Krooks på Anders Jonsgården och sedan i många år. Hon bor numera i Kåryd. 

Hon berättar att det var mycket slitsamt för hennes föräldrar, tidigt upp och sent i 

säng. Hon minns också särskilt hur sparsamma de var. Inget fick slösas bort. För 

Ernst var lönen 1,50 om dagen på sommaren och 1 kr på vintern. 

Sigrid berättar också att 1925 fick de friköpa torpet. Hon var inte så gammal då 

men minns att man åkte på häst till Mariestad för att ordna med de nödvändiga 

papperen. Hon tror sig veta att detta gällde även Dalen och att de for gemensamt. 

Sigrids far dog 1955 och hennes mor 1958. 

Karl och Per köpte då stället och Per bodde kvar och brukade jorden. Han hade 

också ett par kor. 

Oskar Höglund, som kommit som smed till Dalen 1927 köpte ett hus, Germans 

i Jultorp. Han tog ner det och byggde upp det här på Gökbacken 1931 och 

flyttade hit med sin hustru Matilda. Huset låg på ofri grund. 

Oskar dog 1974 och Matilda 1963. Per flyttade då in i huset och bodde här till 

han i början på 1980-talet flyttade till sjukhem i Kvänum. Det gamla huset har 

stått obebott och är numera fallfärdigt. Per dog 1990. 

Efter det att Per flyttat såldes detta hus till Anders Nilsson 1983. Han friköpte 

då också tomten. Anders bodde här i 6 år. Han sålde till Tommy Dahl, som nu 

bor här med sin hustru Eva och barnen Max f.1992 och Alice f.1994. Tommy har 

i år startat en låsfirma i Vara. 

Jorden ägs av Sigrids söner Karl-Åke och Arne och är utarrenderad till 

Bröderna Fransson, Karlsberg. 

Annons i Sklt 1974.

NR 46 

ANDERS JONSGÅRDEN DALEN 

Dalen har varit torp till Anders Jonsgården. 

Sven Andersson med hustru Lotta Andreasdotter kommer hit 1870 och Sven 

står som arbetare. De fick minst nio barn varav ett par dog vid födseln eller i 

späd ålder. De bodde här till Lotta dog 1916. Strax efter kom sonen Sven Emil 

med hustru Ester Maria Ågren hit. Sven Andersson flyttade till 

försörjningshemmet 1925. Sven Emil står som smed och han arbetade antagligen 

som sådan. Kanske var det han som byggde den lilla smedjan, som låg mitt emot 

huset på andra sidan vägen. De hade fyra barn varav de två sista var tvillingar. 

En dotter dog vid nära fem års ålder. Förhållandet makarna emellan var tydligen 

inte så bra för 1925 skildes de. Ester Maria flyttade till Floby och Sven Emil 

flyttade till Fägre med sina tre barn. 

Nu kom Oskar Höglund född i N.Vånga med hustru Matilda född i 

Främmestad. De bodde här till 1931 då de flyttade upp till Gökbacken (se nr 45). 

Efterträdare till honom blev Ernst Fritz Persson med sin hushållerska Ada 

Lindgren. 

Om Ernst Fritz vet man att han var blind på ett öga och att han hörde dåligt. I 

samband med Fritz frånfälle såldes Dalen på auktion och köpare blev Nils 

Krook, Karlsberg, som Anders Jonsgården heter i dagligt tal. 

Ivar och Anna Andersson med sonen Ingvar kom hit 1940. De bodde här till 

1946 då de flyttade till Perstorp, Larv. 

De efterträddes av Sune och Karin Svensson. Möjligen var det någon emellan. 

De flyttade fram till ett hus i allén till Karlsberg i slutet på 50-talet. Därefter var 

huset utan innevånare ett tag. 1961 köpte Anna-Lisa och Egon Larsson huset av 

Folke och Anna-Lisa Krook. Egon och Anna-Lisa skildes emellertid, men Anna- 

Lisa och dottern Marga bodde kvar. Numera ägs huset av Marga och hennes man 

Hugo Breman. Anna-Lisa flyttade till Falköping. Marga berättar att när de 

renoverade huset hittade de tyg, spets och mossa i de timrade väggarna. Hugo 

och Marga har tre pojkar, Joakim född -67, som är Hugos son i ett tidigare 

äktenskap och Jimmie född -72 och Jerry född -75. Ingen av pojkarna bor 

numera hemma. 

Marga och Hugo arbetar båda på Volvofabriken i Vara, men de är också ibland 

ute och serverar mat vid större sammankomster, eftersom båda är roade av 

matlagning. 

NR 47 

BROBACKEN TORP 

Detta torp, som finns på vår karta hörde till Sven Larsgården. Det är ingen, som 

kommer ihåg vilka, som bodde här. Man kan möjligen ana en husgrund och 

några äppelträd. 

På ett torp på Sven Larsgården bodde Augusta Abrahamsdotter med sina barn 

omkring 1900. Vi finner henne senare i Kulla rote. nr 23. Kanske var det hon 

som var den siste innevånaren här.

NR 48 

SVEN LARSGÅRDEN 

Redan på 1600-talet fick Anders Jonsgården och Sven Larsgården gemensamt 

bilda ett kvartermästarboställe. 1853 rubricerades de båda hemmanen som förste 

furirboställe. Indelningshavaren ingick detta år med en ansökan om laga skifte 

för Karlsbergs by. Detta rönte stort motstånd bland en del av byns bönder, men 

1858 var skiftet klart att gå i verkställighet, allt enligt Hembygdsboken för Larv, 

Längjum, Tråvad. De båda hemmanen flyttades ut till den plats där Karlsberg, 

som gården kallas i daglig tal, nu ligger och man kan därför få se båda namnen 

Anders Jonsgården och Sven Larsgården på kartor och i kyrkoböcker på detta 

hemman. Klart är att 1861 flyttade Johannes Jonsson hit till Karlsberg. Han var 

då volontär eller möjligen sergant. Han var född i Saleby 1838. Han gifte sig 

med Inga-Kajsa Svensdotter 1866. Hon var född i Nolgården, Jultorp. Ett av de 

hus som fanns i Karlsbergs by flyttades hit vid skiftet, men byggdes till och 

ändrades. Detta hus blev fornstuga i Larv 1920, men blev så förfallen att den 

revs 1970, vilket man nu bara kan beklaga. 

Johannes Jonsson, som tog namnet Krook, blev så småningom fanjunkare, men 

1897 står han som före detta. Inga-Kajsa och Johannes fick många barn. Äldste 

sonen dog vid 20 års ålder. Det blev istället den andre sonen, Nils, som 1910 

övertog arrendet. Han hade då året innan gift sig med Anna Helena Andersdotter 

från Backgården, Malmene (se nr 51 Malmene rote). Johannes Jonsson-Krook 

dog 1913 75 år gammal. Inga-Kajsa Svensdotter levde till 1924 och var vid sin 

död 81 år. Hon var delvis sängliggande de sista åren, minns Sigrid Käll- 

Johansson, som började som hjälpepiga redan vid 11 års ålder. Som 16-årig 

började hon som tjänarinna 1930. Hon gifte sig 1942 med Karl Johansson, 

Kåryd, men arbetade kvar ett par år. Sigrid kom från Gökbacken, som var torp 

under Sven Larsgården till 1925 då det friköptes. 

Nils och Helena fick en son, Folke, 1911. 

Nils Krook köpte delar av Anders Jonsgården och Sven Larsgården. under 

årens lopp för att köpa hela 1935. Gården hade då i c:a sju år drivits som 

hälftenbruk tillsammans med David och Gerda Johansson, som kom från 

Tranekullen. David fick lösa in sig till hälften i kreaturen. Lösöret köpte han av 

Nils Krook. De hade sin bostad i en byggnad framme på gården. De flyttade 

1935 till Nygården, Floby. Därifrån tillbaka till Tranekullen 1938. 

Ende sonen till Nils och Helena, Folke, gifte sig med Anna-Lisa Eriksson från 

Kinna 1943. Dessförinnan hade huset byggts till och en bostad för Nils och 

Helena inreddes, men de gamla och de unga hade flera gemensamma utrymmen 

och det var kanske inte så lätt alla gånger, varken för de gamla eller de unga att 

finna sig tillrätta. 

Nils dog 1953 och Helena 1958. Detta år blev också Folke och Anna-Lisa ägare 

till Karlsberg. De fick tre barn Lennart -45 Ulf -48 och Agneta -53. 

Vid en eldsvåda 1963 brann boningshuset ned till grunden och Anna-Lisa och 

Folke byggde aldrig upp huset igen, utan flyttade till Vara. Jorden brukades alltså 

på distans kan man säga. Folke gick bort 1991. Karlsberg stod alltså utan 

bostadshus tills äldste sonen Lennart med hustru Britt-Marie köpte Karlsberg 

1979. De byggde nytt hus 1981. Lennart och Britt-Marie har tre barn Fredrik -70 

Patrik-73 och Henrik-81. Det är endast Henrik, som fortfarande bor hemma.

Lennart arbetar som stadsarkitekt i Falköping, men har också stort intresse av 

att bruka jorden. Britt-Marie är förskollärare och arbetar i Vara. 

Att ett par makar båda arbetar utom hemmet och brukar jorden på fritiden är 

numer alltför vanligt. Hela dagarna är det tomt och tyst på den gård, som i 

gången tid hyste en hel del invånare, där det fanns många olika djur och där det 

var liv och rörelse. 

Under årens lopp har det varit åtskilliga, som haft sitt arbete på Karlsberg. I 

kyrkoboken finns många namn på pigor och drängar, som varit på gården längre 

eller kortare tid. En arbetarbostad uppfördes också bredvid framfartsvägen 

(allén) antagligen under första världskriget. Någon minns Petrus Andersson och 

Selma Gustavsdotter, som fanns här på 20-talet. Petrus var la´gårdskarl och det 

tycks alla, som bott här ha varit. Albin Ljus med hustru Maria Strömberg fanns 

här under första hälften av 1940-talet. Anna-Lisa Krook berättar att när Folke var 

inkallad under andra världskriget skulle han anställa en ny la´gårdskarl efter 

Albin Ljus, som hette Sixten Johansson. Det var vanligt att man började i 

la´gården vid 6-tiden, men Sixten krävde att få börja kl 5 annars tog han inte 

platsen. 

Oskar och Märta Nykvist bodde här till 1955. Därefter kom Sune och Karin 

Svensson. Sune var den siste, som arbetade på Karlsberg. Han flyttade 1965 till 

Öttum. Därefter användes huset som tillfällig bostad under några år. Efter 1982 

renoverades huset och hyrdes ut, först av Ulf och Maria Lundmark sedan 

Torbjörn Karlsson. Nuvarande hyresgäst heter Urban Martinsson.

REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?