REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ...

REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ROTE.
Sidhänvisning till husförhörslängder för Larv
1881-96 och 1897-1915 års längder finns sist i häftet.
1868-1880 1881-1896 1897-1915
1. Hubo 37 43 39
2. Jungstorp 45 48,54 46
3. Tången 43 52 43
4. Tången 44 53 44,46
5. Hagen (Lagmanstorpet) 48 50,52 45
6. Prästgården Kyrka 1 1 1
7. Prästgården Lantbruk 1,4 2,4 3,4
8. Nordledet 7,8 6,7 6,8
9. Ensädet 10 7 10
10. Svenssons affär 15 11 10
Kristin på posten
11. Fattigstugan 17,18 15,16 13-15
12. Källsrovägen 7
Försörjningshemmet
13. Grönebacke 29 35 31
14. Bäckaskog 28 32 27, 29
15. Backstuga Bäsingen
16. Församlingshem
17. Bäsingen 33 39 35
18. Lerbäcken 36 41 37
19. Torp vid Kyrkestätta 28 31 28, 33
20. Onsjö lilla Kyrkliden 42 38
21. Backstuga u. Kaggården 14
22. Kyrkliden 11,12,32
Skolan, Posten
23. Kaggården Verners 23 21 17
24. Kaggården Hasses 24 22 20
25. Kaggården Mariannes 19 18 16
26. Kvarnliden 50,51,52
27. Torp Kaggården 20 23 21
28. Lockebacke 52 58 53

LARVS ROTE
Vår studiecirkel 1997-98 har tagit sig an Larvs rote. Här har vi både kyrka och
prästgård. Det finns också en viss tätortsbebyggelse.
Den gård som i äldre tid dominerade bygden var Hubo, vars ägor upptog en stor
del av roten. Gården delades dock på 1800-talet.
Vi har försökt få fatt i de som bott på de olika gårdarna och även några glimtar
hur livet tedde sig förr. Det är också några som skrivit ner minnen från barndomen
och det tackar vi för.
Ett särskilt tack till konstnär Bror Halldin, som även i år tecknat titelbladet. I år
är motivet Hubo.
I slutet av foldern har vi utdrag ur olika kyrkoböcker. På kartan har vi prickat in
de olika ställena.
Deltagare i cirkeln har varit:
Erik Andersson, Herrekvarn
Inga Lisa Andersson, Sjötorp
Ulla Bengtsson, Borga
Svante Forslid, Prästgården
Rune Fridén, Smedegården
Ella Johansson, Bjökehed
Karl-Erik, Johansson, Björkehed
Gösta Johansson, Gärdhem
Herbert Johansson, Mellomgården
Ove Johansson, Lönnebo
Bengt Kjell, Nyhem
Karl-Arvid Lidén, Solhem
Carl-Johan Lidén, Sörgården, Längjum
Marianne Lundmark, Kaggården
Helge Svantesson, Kruthusgatan 14, Kvänum

NR 1
HUBO
Hubo är en mycket gammal gård vars anor sträcker sig långt bak i tiden. Mycket
står att läsa i hembygdsboken Larv, Längjum, Tråvad. Man kan där se att Hubo
blev säteri på 1600-talet under Per Hjerta.
I hembygdsboken kan man läsa hur gården alltsedan dess har tillhört samma
släkt med undantag av några år i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet då
gården förpantades till prosten Arvid Afzelius.
Det var i huvudsak på kvinnosidan gården gick i arv. De sista i släkten, som ägde
gården var systrarna Ellen och Maria Möller. Deras far löjtnant Lars Fredrik
Möller blev ägare till Hubo på 1840-talet. (Enligt hembygdsboken Larv-Längjum-
Tråvad var han fosterson). Han gifte sig 1855 med Marie Louise Ullén, som kom
från Mellby. De fick många barn. I kyrkoboken kan man se att det föddes barn
varje eller vartannat år. Två dog i späd ålder och tre i 20-årsåldern.
Lars Fredrik och Marie Louise sålde en del av gården 1859, nämligen delar av
L.Onsjö och Algot Bengtsgården vilket är liktydigt med nuvarande Bäsingen och
Bäckaskog, till Henrik och Maria Andersson.
Marie Louise Möller dog 1898 och löjtnant Möller två år senare.
De flesta av de kvarvarande barnen flyttade ut. Två söner Carl Fredrik och Johan
Ludvig står som obefintliga 1908-10 i kyrkoboken. Vi har dock funnit att Carl
Fredrik kom ut på sjön redan i 16 årsåldern och blev så småningom sjökapten. I
boken "Svenskarna i Nya Zeeland" återfinner vi honom. Han kom dit redan 1887.
Han blev Nya Zeeländsk medborgare 1896. Han var gift två gånger och hade två
barn. Även brodern Johan Ludvig kom till landet 1888 och blev också
medborgare 1896. Han står som arbetsförman. Bröderna flyttar dock tillbaka till
Sverige och Karl Fredrik avlider 91 år gammal i Fristad.
De som så småningom övertog var alltså Ellen och Maria. Ellen var född 1861
och Maria 1862. En dotter, Karin, fanns också kvar, men var handikappad. Hon
dog 1930.
Gården brukades i alla år till Marias död 1952 helt enligt gamla metoder. Någon
har berättat att rättaren kunde ställa ut fyra par hästar vid sådd och skörd. Det
måste ha gått livligt till på "la´gårdsbacken", när alla skulle få sina order.
Rättare har det varit många under årens lopp med namn som Andersson,
Olausson, Karlsson och Flood.
En trotjänare, som det talas om än i denna dag var Albert Augustsson. Han var
tekniskt kunnig och mångsysslare. Hans hustru Jenny var fröknarna behjälplig i
hushållet. Deras son Nils Albertsson blev också trotjänare på gården och var även
rättare något år innan Maria dog. Som la´gårdskarl fanns John Vinge i många år.
Sven Andersson, Hasslösa, som var arbetare på Hubo, från 1949 till 1951
berättar att han hade statlön med 300 kr i månaden, men bodde hyresfritt och hade
fri mjölk (som dock måste kokas då besättningen inte var tuberkulosfri), en halv
gris på våren och en halv på hösten. De fick också sätta potatis på hederna. Det var
inte lön enligt gällande avtal, (statsystemet hade ju upphört tidigare) men det var
inte alls så dåligt, menar Sven.
Fröknarna hade bestämda åsikter om hur allt skulle vara, inget fick ruckas på.
Det berättas också att allt skulle vara ståndsmässigt. De hade aldrig bil utan
kusken fick köra fram den täckta vagnen, när de skulle ut.

När de hade gäster togs dessa emot av en jungfru i hallen för att föras in i
salongen där fröknarna stod under takkronan och hälsade välkommen. Kokerskan
Hanna Björkdal kom ut från Vara för att laga maten. Gerda Svan, Elsa Fransson
och Inga Lilja serverade. Detta berättar Inga Lilja-Pettersson, som var fosterdotter
till Albert och Jenny Augustsson och numera bor i Vara.
Maria reste ut ibland, ofta till Kanarieöarna. Det gjorde inte Ellen som var mera
hemmavid.
Ellen dog 1940.
Maria, som nu var nära 80 år ändrade inget i sin livsföring eller i gårdens skötsel
utan jord och hus förföll alltmer.
Karl-Erik Johansson, som var anställd som lantarbetare de två sista åren Maria
levde berättar att Maria var en stor djurvän och att ett gavelrum var reserverat för
Marias c:a 35 katter. Det låg en bräda ut från fönstret till ett äppelträd där katterna
kunde komma och gå som de ville.
Maria dog 1952.
Arvingar efter systrarna var endast syskonbarn och dessa står som säljare av
gården.
Gården köptes 1953 av Birgit (1911-1996) och Gösta Ljungman (1910-1990),
som lade ner ett oerhört stort arbete för att få gården i stånd. Alla diken lades igen
och en del mark nyodlades.
De var noga med att bevara det vackra boningshusets 1700-talsprägel och även
de övriga gårdshusen restaurerades varsamt. Det fanns flyglar på gården, som varit
bostäder för arbetare. De restaurerades och hyrdes ut.
Ny ladugård uppfördes med plats för ett 50-tal mjölkkor.
De arbetare som fanns kvar på gården fick fortsätta sin anställning. En ny
framfartsväg anlades, eftersom moderna maskiner inte gick att köra på bron över
ån.
Gösta Ljungman var en allmänt respekterad och skicklig jordbrukare, som
dessutom hade en hel del förtroendeuppdrag
Birgit Ljungman var hemkonsulent på hushållningssällskapet och det måste varit
krävande att både ha heltidsarbete och att sköta hus och hem.
Deras ende son Lasse f. 1951, utbildade sig till lantmästare och övertog gården
1980. Som på så många andra gårdar, som haft tjänstefolk i överflöd, sköts hela
Hubo numera med ett minimum av arbetskraft. Inga djur finns på gården.
Flygelbyggnaderna är uthyrda. Den som bott där längst är Margit Wallmark.

NR 2
JUNGSTORP
Hit inflyttade i slutet på 1850-talet Lars Jakobsson (1822-1903) och hans hustru
Katarina Svensdotter (1819-1883). Lars var född på Lilla Åsa, Ryd och Katarina i
Larv. De hade barnen Maja-Stina f. 1850, Johan f. 1851 och Johanna f. 1854, alla
födda på Tången, Hubo.
Lars var även vagnmakare. Ragnar Ljungberg, S. Lundby, sonsonson till Lars,
har ett vagnshjul som Lars tillverkat.
Sonen Johan tog över stället 1880. Samma år gifte han sig med Anna-Stina
Johansdotter (1850-1914). Johan arbetade också som snickare och vagnmakare.
De fick barnen Hilda Katarina f. 1880, Karl Fredrik f. 1882, Signe Maria f. 1883,
Josef Bernhard f. 1885, Lars Johan Vilhelm f.1886, Elna Susanna f. 1888 och
Anna Vilhelmina f. 1891, död samma år.
Familjen tog sig namnet Ljungberg omkring 1900.
Signe flyttade 1902 till Stockholm, gift med en trädgårdsmästare. Elna flyttade
1914 till Alingsås, senare gift med en torpare under Vårvik. Karl flyttade 1920 till
Hudene, ramlade genom ett höränne och slog ihjäl sig. Josef och Lars flyttade till
S. Lundby där de köpte var sitt markområde av Lundby Herrgård. Gårdarna heter
idag Bengt Torstensgården.
Hilda flyttade 1899 till Stockholm men återvände 1917. Hon bodde kvar till
1939 då hon flyttade till Skara. Ragnar Ljungberg minns att de ofta gick rätt över
från S. Lundby till faster Hilda på Jungstorp. Ragnars syster bodde en del somrar
här. Hilda sålde stället 2-7 1940 och gjorde lösöreauktion 8-7 1940. Hon avled i
Skara 25-2 1962.
Stället övertogs av en Roos, en liten gubbe som bodde här något år. Senare
bodde en Rosengren här, han var gårdfarihandlare.
Stället hör numera till Hubo. Idag finns det lite synliga rester, en skogsdunge
som gömmer grundstenar och brunn. Ladugården revs redan 1930 och huset någon
gång på 1950-talet.
Under åren 1873-84 bodde ytterligare en familj här. Det var Anders-Gustaf
Johansson f. 1843 och Inga-Kajsa Svensdotter f. 1847, samt barnen Johan Sanfrid,
Klara Olivia, Fritz Adolf och Karl Albert. De kom från Kolöjorna och flyttade åter
till Kolöjorna efter elva år.

NR 3
TÅNGEN
Här på Tången fanns det två torp under Hubo. I det som låg närmast från ån
finner vi en torpare Johan Andersson med hustru Maja Stina Larsdotter. De kom
från Orrebacken Malmene 1884. Maja Stina var född på Tången. De var torpare
fram till 1913 då de flyttade till Edum. De efterträddes av Anders Johan Larsson
med hustru Ida Bergman. De flyttade till Fagerholmen Kåryd 1921. 1922 - 1924
bodde torparen Bengt Alfred Bengtsson med hustru Selma Serafia här. 1924 kom
från Ryda August Vilhelm Gustavsson med hustru Agnes Viktoria Örnell. De fick
barnen Alva f. 1921 och Erik f. 1927. Alva berättar att huset var så dåligt, att när
det yrde snö på vintern så kom det in i huset. Huset bestod av ett rum och kök. De
flyttade 1929 till Edum Mellomg. Hilmer Johansson med hustru Anna Naémi
Karlsson övertog torpet 1930. De hade sju barn varav Gunnar den äldste sonen f.
1916 bor på Lekvägen 1 i Larv. Han minns hur hans far gjorde dagsverken
framme på gården, men att de hade lite jord och en tre fyra kor och en häst. Själv
minns Gunnar att han var framme på gården och hjälpte till någon gång.
De flyttade 1937 till Krabbelund i Hällestad, samma gård som Larssons (se nr 4)
hade flyttat till fyra år tidigare.
Rester efter torpen fanns kvar ända in på 1950-talet, men numera syns inga spår.
NR 4
TÅNGEN
I det näraliggande torpet fanns en torpare Andreas Jonsson med hustru Annika
Andersdotter från år 1864 till 1899. Mellan 1900 och 1914 är det oklart vem som
bodde här. Kanske var det bara tillfälliga arbetare.
Sven Emil Bred med hustru Ida Maria Andersson kom från Vara 1915. De hade
fem barn, varav tre föddes här på Tången. De flyttade 1926 till Längjum.
Detta år blev Johan Fredrik Severin Larsson med hustru Hilma Maria Bolin
torpare. De kom från Sparlösa.
Äldsta sonen Ivar f. 1923, som bor i Long, berättar att de båda torpen på Tången
var ungefär likadana med boningshus, la´gård och ett vedskjul. Fadern gjorde
dagsverken framme på gården två eller tre dagar i veckan.
Ivar berättar att de var många barn, som lekte tillsammans. Jungstorp låg också i
närheten.
Larvaån utgjorde givetvis en stor lockelse. På vintern gick det fint att åka utför
slänten ner mot ån.
På väg till kyrkskolan var de också många. De gick vägen mot gården och över
ån vid kvarnen.
Familjen flyttade emellertid 1933 till Krabbelund i Hällestad dit Hilmer
Johansson med familj också flyttade fyra år senare.
Ingen kom till Tången efter Larssons utan husen förföll och man kan inte se
några spår efter torpen i dag då här numera är åker.

NR 5.
HAGEN (Lagmanstorpet)
Detta torp, som i kyrkoboken står som Hagen, är mera känt under namnet
Lagmanstorpet, har antagligen varit bebott sen längre tillbaka, men kan ha stått
obebott en tid tills Albert Augustsson och hans hustru Jenny kom hit 1914 från
Edsvära.
De hade kommit 1904 till Hubo från Tråvad och hade då antagligen bott i något
hus framme vid gården, men flyttade 1909 till Edsvära och var där i fem år.
Här på Hagen hade antagligen ett nytt boningshus uppförts vid den här tiden
Albert var mångkunnig och hade hand om alla reparationer, Jenny hjälpte
fröknarna inomhus med allehanda sysslor.
Albert var f. 1881 och Jenny f. 1884. De fick en son Nils f. 1904 och en dotter
Signe f. 1905.
Nils blev kvar på gården och Signe flyttade till Göteborg
Inga Pettersson, f. 1919, som var brorsdotter till Jenny, fick komma hit som
fosterdotter när hennes mor dog 1921 i spanska sjukan. Inga, som numera bor i
Vara. berättar att Albert och Jenny var mycket snälla och att hon hade det bra hos
dem.
Inga berättar också att Albert och Jenny fick huset med tillhörande litet stycke
jord av fröknarna Möller på äldre da´r
Jenny gick bort 1962 och Albert 1968.
Efter Alberts död övertog Signes son Tage Karlsson torpet och hade det i ganska
många år, som sommarställe tills Lasse Ljungman köpte det. Numera finns inga
spår efter huset.
Övrigt om Hubo.
På Hubo har det funnits otaliga människor under årens lopp, som haft sin
utkomst här.
Det har också funnits flera torp. En del av dessa har vi skrivit om i tidigare
foldrar enligt följande:
Hedatorpet. Malmene rote nr 25
Nybygget. Malmene rote nr 26
Vite Mosse. Malmene rote nr 27
Perstorp Malmene rote nr 28
Käppabacken. Heda rote nr 19

NR 6
PRÄSTGÅRDEN KYRKAN.
Kyrkan i Larv är mycket väl dokumenterad i hembygdsboken Larv Längjum
Tråvad.
Platsen här på den höga kullen har troligen varit lämpad även för hedniska riter i
gången tid. Hur långt tillbaka det funnits en kristen kyrka här vet man inte. I
hembygdsboken finns en skiss på hur kyrkan såg ut i slutet på 1600-talet.
Vi har låtit kopiera ett utdrag ur bänkindelningen i den gamla kyrkan. Det är inte
så lätt att läsa vad där står, men man kan se att där var mans och kvinnosida med
männen till höger och kvinnorna till vänster. Man kan kanske också urskilja namn
på gårdar eller möjligen områden i Larv.
Den nuvarande kyrkan byggdes 1865 och det behövdes åtskilliga dagsverken för
att inte tala om den oerhörda mängd sten, som erfordrades.
Ulla Bengtsson har ett tidningsurklipp från Charlotta Karlsson från Slättås (se
Slättås rote nr 28) frånfälle, där det står att läsa att hon hade varit hantlangare vid
kyrkobygget. Lotta var f. 1844 och d. 1933.
Vid Gustav VI Adolfs Eriksgata 1951 bevistade han gudstjänsten i Larvs kyrka.
För att få vara med på gudstjänsten erfordrades biljett. Vi har här en kopia
Efter gudstjänsten gick församlingen till den näraliggande Bäsinge kulle, där
riksdagsmannen Johannes Onsjö höll hälsningstalet och där kungen skrev sin
namnteckning, som kan ses på den sten som står vid kullens fot.
Kungen nöjde sig inte med detta utan tog sig med spänstiga kliv uppför kullen
för att se på utsikten. Betydligt yngre kommunalmän hade svårt att hänga med till
allmänhetens illa dolda förtjusning.
Besöket i Larv avslutades i prostgården där prosten och prostinnan Linder bjöd
på supé

Präster i Larv från 1864 och framåt.
Anders Fredrik Cederin f. 1809, kyrkoherde 1864 – 1877. Hans hustru hette Eva
Augusta Hultman född 1818.
Lars Johan Olander f. 1829, kyrkoherde 1879 – 1900. Gift först med Evelina
Maria Margareta Renstjärna f. 1833. De hade tre barn Johan Ture Efraim f. 1864,
Alfhild Maria Eufrigne f. 1866 och Karl Oskar Natanael f. 1873. Hustrun dog
1898. Han gifte om sig med Augusta Lovisa Möller från Hubo f. 1856.
Gerhard Johan Edvin Carlsson f. 1856, kyrkoherde 1901 – 1927. Gift först med
Hilda Emelia Brandelius f.1845. De hade en dotter Signe Hilda Maria f. 1885.
Hustrun dog 1912. Han gifte om sig med Sofia Matilda Wallgren f. 1865.
Gustav Lorens Linder f.1895, kyrkoherde 1928 – 1962. Hans hustru hette Ruth
Naemi Attmarker f. 1897. Deras två barn Märta Gunilla f. 1934 och Sven Gustav
f. 1939.
Sten Östergren f.1904, kyrkoherde 1962 – 1969. Hans hustru Maja f. 1911.
Deras barn Henrik och Lena. Han var även den siste koministern Larvs pastorat
under åren 1942 – 1961.
Harald Plith f. 1914, kyrkoherde 1969 – 1979. Hans hustru Britta f. 1915. Deras
barn Håkan, Gunilla, Kristina och Mikael.
Jan–Åke Helleskog f. 1942, kyrkoherde 1979 - 1982.
Sten-Åke Engdahl f. 1951, kyrkoherde från 1983. Hans hustru Ann-Sofie f.1950.
Deras barn Sara och Jakob.
Arvid Afzelius.
I Larv fanns på 1700-talet en präst, Arvid Afzelius. Han var född i Bolum 1714
och blev kyrkoherde i Larv 1749. Han blev prost 1763 och riksdagsman 1765.
Han var också ledamot av domkapitlet.
”Prosten Afzelius var en berömlig lärare och ordningsman utrustad med stora
gåvor till både kropp och själ, hade ett intagande utseende, ett genomträngande
förstånd, ett oförskräckt mod i faror. Han tänkte väl och talade redigt. Han var en
klok och driftig hushållare varigenom han samlade en betydande förmögenhet.”
Ur Warholms herdaminnen.
Afzelius ägde Hubo och även nuvarande Bäsingen och Bäckaskog genom att han
köpte panträtten av ägaren Friherrinnan Fleetwood.
Afzelius var märklig så tillvida att han lät inviga en egen gravplats på en av
Onsjö kullar, (Bäckaskog) som han ägde på den här tiden. Han dog 1789, 75 år
gammal.
Biskopen invigde naturligtvis gravplatsen, som är inhägnad och försedd med en
stor gravsten. Ingen skog fanns då så utsikten var milsvidd.
De tre sönerna Adam, Johan och Per blev alla professorer. Adam biolog och en
av Linnés lärljungar. Johan biolog och kemist.
Adam och Johan gjorde tillsammans i sin unga dagar en Flora över Larv med
inte mindre än 88 arter. Den kallades naturligtvis Flora Larvensis.
Enligt uppgift var det de som tog med sig kungsängsliljan från Uppsala och
planterade i prästgårdsträdgården, där den fortfarande växer nära vägen och kan
ses varje vår.
Den yngste sonen Per läste medicin och blev läkare, professor och kunglig
hovmedikus. Han adlades von Afzelius

Något om dockan LARVA – STINA. (Efter en beskrivning från Nordiska
Museet).
Det var en gång tre små flickor, som hette Eva Carolina, Maria och Tullia
Lovisa. De var födda i Adelöf 1823, 1827 och 1831 men flyttade år 1834 till
prästgården i Larv tillsammans med sin far, som var kyrkoherde och hette Sven
Magnus Liedzén, och sin mor, som hette Carin Helena Brun. Deras storasyster
hette liksom modern Carin och deras bror hette liksom fadern Sven.
De tre små flickorna skulle få en docka att leka med, men eftersom det på den
tiden inte var så lätt att köpa en docka som nu, bad man den duktige snickaren i
prästgården om hjälp. Så kom Larva-Stina till i slutet av 1830-talet. Hon har blivit
förebilden till den docka, som nu trycks hos Jobs Handtryck i Leksand, medan hon
själv sedan 1961 förvaras på Nordiska Museet i Stockholm.
Den gamla Larva-Stina gjordes helt för hand. Kroppen formades som en ledad
stomme av trä och stoppades så att ytan blev mjuk. Kläderena syddes av
olikfärgade bomullstyger. Kjolen är röd- blå- och vitrandig, blusen rutig i rött och
blått och ärmarna kantade med rött sidenband.
Även skärpet runt midjan är ett rött sidenband med spänne. Förklädet av vitt
bomullstyg har tryckta blomrankor i rött, grönt och brunt. Över axlarna bär Larva-
Stina två schalar. Den ena är av vitt tunt bomullstyg med virkad spets runt
kanterna, den andra är virkad av rött, vitt, grönt och svart ullgarn.
På huvudet sitter en bindmössa av rutigt siden och mösslin av vit knypplad spets.
I nacken en rosett av rött sidenband. Dockan har två underkjolar av vitt
bomullstyg. På benen vita maskinstickade strumpor. De bruna läderskorna med
röda rosetter är knutna om vristen med svarta sammetsband. Kindernas rosor är
målade med lingonfärg. Larva-Stina har pyntats med halsband av blåa pärlor och
droppformade örhängen av rött glas.
Det var en fin docka, som de tre små flickorna i prästgården i Larv fick leka
med, men leken var säkert försiktig. Då alla blivit vuxna, hamnade Larva-Stina så
småningom hos dottern Eva, som då var bosatt i Vänersborg. En systerdotter till
Eva berättar år 1961 så här i ett brev till Nordiska Museet, dit dockan då skänktes:
”Någon ´lekdocka´ har Larva-Stina ej varit i någon av de yngre generationerna.
Jag minns att jag under min första skoltid i Vänersborg på 1890-talet vid besök
hos ´Moster Eva´ fick se på Larva-Stina. Kläderna ha med största sannolikhet
aldrig varit ombytta och äro givetvis tygen vävda och kläderna förfärdigade i Larv
på 1830-talet. Ansigtet var målat och är väl det än.” (Ingrid Karlow 16/7 1961)

NR 7
PRÄSTGÅRDEN LANTBRUK
I äldre tider var det så att prästen också var lantbrukare. Han hade förutom att
sköta prästsysslan också jord att bruka och hade följaktligen både drängar och
pigor.
I hembygdsboken Larv Längjum Tråvad står mycket att läsa om hur det varit i
Larvs prästgård.
Den siste prästen som själv svarade för lantbruket var kyrkoherde Lars Johan
Olander, som blev kyrkoherde 1879. Han var gift med Evelina Maria Margareta
Renstjärna och de hade tre barn.
Hustrun dog 1898 och han gifte om sig med Augusta Lovisa Möller från Hubo
1899. Han levde dock inte mer än knappt ett år efter giftermålet. Augusta Lovisa
flyttade då till Skara.
Kyrkoherde Olander hade Johan August Lindgren som rättare 1881 och Karl
Johansson (Viding) 1884 -1897.
Samtidigt fanns också en Anders Gustav Johansson med hustru Klara Kristina
Han står som brukare 1883. De flyttade 1891 till Skarstad.
En kort tid var Julius Gamelius inspektor.
Det berättas att Kyrkoherde Olander kom på obestånd och var tvungen att sälja
de hus som tillhörde honom. Det hus som nu är arrendatorsbostad flyttades hit
från Hubo kvarn. Det såg inte alls ut som det nuvarande huset utan har byggts till
flera gånger.
Den förste arrendatorn, som kom till prästgården efter sekelskiftet var Klas
Vilhelm Nordquist f. 1856. Han kom från Längjum 1902 och flyttade till Edsvära
1907. Hans hustru hette Emma Sofia f. 1861 och barnen Anders f. 1886, Sven f.
1888, Anna Maria f. 1890, Karl f. 1892, Sigrid Elisabet f. 1894 och Gustav
Vilhelm f. 1896 alla födda i Längjum.
Nästa arrendator var Carl Gustav Svantesson f. 1855 i N.Vånga och hans hustru
Maria Lovisa Jonsdotter f. 1867 i Ova. De hade tre barn Märta Henrietta f. 1890 i
Vånga, Selma Augusta f. 1897 i V.Gerum och Johan Emil f. 1899 i Skallmeja. De
stannade i tio år till 1917 då de flyttade till Fölene.
Den som sedan i 30 år blev arrendator på prästgården var Johan Paulinus "Linus"
Jakobsson som kom från Påvelstorp i Edsvära. Han var född 1882. Han gifte sig
1923 med Elin Johansson från Skattegården, Edsvära. Hon var född 1887. De fick
fyra barn. Birgit Eleonora f. 1924, tvillingarna Per Ingemar och Elin Ingeborg f.
1925 och Karin Paulina f. 1927.
Prästgården var mycket förfallen och Linus fick mycket att göra med
upprustningen.
"Tjänsteinnehavaren hette Gerhard Karlsson och det var av denne personligen
som Linus arrenderade gården fram till 1919. Övertagandet av djur och
inventarier skedde från den dåvarande arrendatorn Carl Svantesson."
"Ekonomibyggnaderna på Prästgården var fallfärdiga och arrendatorsbostaden
bestod av en liten röd stuga. Någon egentlig trädgård fanns inte utan framför
huset brukade man tjudra tjurarna."
"Linus ordnade också att man fick elektrisk ström, vilket tidigare saknades.
Även telefon tyckte han att man borde ha. En telefonlinje gick visserligen från
Tråvad till Larv, men man hade genomgång i Ödegården i Längjum, vilket ofta
var besvärligt. Den enda telefonen var kommunägd och inrymd hos postmästare

Holm. Villkoret för att man skulle få egen telefonstation i Larv var att man hade
minst 16 abonnenter. Linus ordnade en teckningslista och fick ihop detta antal.
Telefonstationsföreståndaren fru Lidén hade nr 16"
Citat från Ingemar Jakobssons bok "En pojke från Larv."
Ingemar har också beskrivit hur det gick till när man tvättade.
"På våren och hösten hade man s.k. lakesjå. Man hade gömt ihop lakan och
annan vittvätt. Sedan packade man alla lakanen tätt i ett stort kar. I botten lade
man buteljer och hade en avtappningsplugg. Sedan kokade man vatten i
brygghusgrytan till lut. Man hade mestadels en klut av björkaska i. Därefter
hällde man vattnet i karet och lät det stå lite och verka. Proceduren fick upprepas
många gånger och sedan sköljde man lakanen på en brygga nere vid ån."
Linus var en godmodig person och mycket barnkär, en glad sällskapsmänniska
med många vänner. Han var en omtyckt arbetsgivare och arbetarna på prästgården
blev riktiga trotjänare, som fick medalj för lång och trogen tjänst, t.ex. Bernhard
Nyblom och Gustav Lindgren, som vi skrivit om i Malmene rote nr 32 0ch 33.
Elin och Linus hade köpt Lövbacka av Bolin på Bäckaskog se nr 14 och flyttade
dit 1951 Linus gick bort 1963, men mor Elin fick leva ytterligare i över 30 år och
blev 108 år gammal.
Ingemar övertog nu arrendet efter sin far 1951. Han hade dessförinnan varit
mycket rörlig, gått på lantmannaskola, varit på Sånga-Säby (föreningsrörelsens
folkhögskola) varit ett halvt år i Amerika och även arbetat på en gård i Skåne
m.m. I Skåne träffade han sin blivande fru Kajsa f. 1931 och de gifte sig 1953. De
fick fyra barn Anna f. 1954, Per f. 1956, Mats f. 1957 och Maria f. 1964.
Kajsa gick bort 1996.
"Jag tog min uppgift som nybliven jordbrukare med den största entusiasm, men
mina nymodigheter mottogs väl inte alltid så väl av de anställda. Vi hade 2
torpare, 1 ladugårdskarl, 1 stallare, 1 rättare, lantbrukselev och dessutom ett
antal extra anställda vid behov.".........
"Jordbruket innan 40-50-talen hade på flera decennier ej undergått några
större förändringar vad gällde driftsinriktningar. Specialisering var då relativt
okända begrepp! Vi hade på Prästgården liksom på de flesta andra gårdar alltså
såväl mjölkkor som suggor, gödsvin, höns, hästar och får........"
"Jag blev aldrig någon utpräglad hästkarl, kogubbe eller svinuppfödare. Mitt
intresse låg nog mera på den experimentella mekaniska sidan.........."
Citat ur Ingemars bok.
Ingemar startade en mekanisk verkstad, där han efter många turer kom att
tillverka harvar m.m..
Han slutade också med prästgårdsarrendet 1964 och ägnade sig helt åt sin
verkstad.
Ingemar och Kajsa flyttade upp till lärarbostaden för att 1969 flytta till Ingemars
fars föräldrahem, Påvelstorp, som de hade förvärvat 1967.
Arrendet på prästgården övertogs av Svante Forslid f. 1924 och hans hustru
Margareta f. 1927 och deras tre barn Anders f. 1955, Kerstin f. 1957, Johan f.
1961. De kom från Torsö.
Svante är född i Skåne och Margareta i Östergötland.
Efter Ingemar övertog Svante Forslid lösöret. Djurbesättningen har bestått av
dikor och suggor.
När nytt arrendekontrakt tecknades 1989 – 1999 tecknades det även av sonen
Johan.

Svante och Margareta flyttade 1997 upp till Furuvägen 3.
Johan med hustru Cecilia f. 1968 i Larv och barnen Ester f. 1995 och Josefin f.
1997 har flyttat in i arrendebostaden och brukar nu gården tillsammans med
Svante.
Efter att arbetsstyrkan på prästgården bestått av åtskilliga man, både årsanställda
och extra, finns här nu endast en deltidsanställd kvar.
Detta säjer en del om den omvandling jordbruket har undergått sedan den tid då
t.ex. Linus var arrendator.
Av de bostäder som byggdes 1939 lades en strax bredvid arrendebostaden och
där var rättare Aron Vallin f. 1910 med hustru Alfhild f. 1909 de första boende.
Aron blev rättare 1937.
Efter honom har det nog varit endast ogifta rättare som haft sin bostad inne hos
arrendatorn.
Bostaden här har varit uthyrd åt ganska många hyresgäster.
Leif Edlund kom som arbetare till prästgården 1964, samtidigt som Svante och
Margareta Forslid övertog arrendet. Han gifte sig med Gudrun Johansson. De
bodde här en tid tills de köpte ett hus i Lassagården och flyttade dit.
Den nuvarande hyresgästen är Jerry Breman.
NR 8
NORDLEDET
På detta torp under Prästgården på gränsen mellan Längjum och Larv har det
troligen varit två hus där olika familjer har bott. Det är svårt att få klarhet när man
läser kyrkoboken. Alla rester av torpen är sedan länge borta.
Det fanns en torpare Jonas Johansson med hustru Kajsa Olofsdotter med en
dotter Inga Stina.
Hustrun dör 1878. Dottern gifter sig med Johan Henrik Andersson. De flyttar
alla tre 1888 till Frälsegården, Malmene. Hit till Nordledet kommer då Johan
August Bengtsson och hans hustru Inga Kajsa Andersdotter. De kommer just från
Frälsegården i Malmene (se nr 25 Malmene rote). Det ser alltså ut som om de bara
bytte boplats.
Johan August och Inga Kajsa hade många barn varav en var Joel Bengtsson, som
sedermera blev fotograf. Hans fotografier finns bevarade på museet i Skara.
Hela familjen flyttade 1898 till Västra Gerum.
Efter kom Johan Edvard Karlsson med hustru Selma Johansdotter och barnen
Karl Ludvig och Anna Natalia. De flyttade 1902 till Längjum.
En annan torpare här från mitten av 1800-talet var Johannes Jonsson med hustru
Anna Kajsa Svensdotter. De hade två söner Anders och Svante. De flyttade
härifrån 1875 och 1867. Johannes och Anna Kajsa dog 1881 och 1885.
1897 inflyttade Johannes Andersson f. 1844 och hans hustru Lotta Svensdotter f.
1853. Deras många barn utflyttade efterhand till olika platser. Efter mannens död
1905 bodde endast barnen Augusta Signe och Gottfrid kvar tillsammans med
modern. Augusta flyttade 1911 till Jultorp. Modern dog 1921 och sonen Gottfrid
flyttade 1923 till Uddevalla. Gottfrid arbetade på granngårdarna som dikesgrävare.
Han var den siste som bodde på platsen.

Joel Bengtsson fotograf, berättat av Ingemar Jacobsson, Längjum.
Jag minns Joel och hans familj från 50-talet. Familjen bestod av maka och en
dotter Margit.
De kom varje år och hälsade på någon söndag på middag. Det hände att han
medförde en klase vindruvor från eget växthus. De bodde då i Tibro (Borgargatan
6) i en villa som även inrymde ateljén.
Vi var någon gång och hälsade på och jag var där ensam under min skoltid då jag
var intresserad av fotografering och skulle få litet undervisning. Jag kanske inte
lärde mig så mycket men jag minns de gamla stora kamerorna för glasplåtar och
polyfotokameran med sin vev.
Han har fotograferat mina föräldrars familj under årens lopp när det var någon
högtid, begravning eller så.
Vad jag har hört så började han med att resa runt med tält som ateljé dit folk fick
komma och bli plåtade. Hela familjen hjälpte till med fotona, dottern ägnade sig åt
att färglägga foton, det var före färgfotots tid.
På äldre dar flyttade han till ett hus i Tidaholm som han hade ägt ett tag. Det var
ett hus med flera lägenheter.
Hans dotter som gifte sig på äldre dar dog barnlös och han blev ensam kvar, han
tyckte han var illa drabbad, och var nog mycket ensam sina sista år. Jag tror han
var syssling med min far men vet inte hur släktförhållandena var
NR 9
ENSÄDET
Detta har varit ett torp under prästgården sedan lång tid tillbaka. Vi hittar Anders
Gustav Andersson, som torpare här 1868 och han var kvar till 1874. 1879 finns
också en torpare vid namn Anders Gustav Andersson. Han och hans hustru Lotta
Svensdotter flyttade med fyra barn till Skara 1888.
Därefter vet vi inte vem som varit torpare här. Kanske var det sådana som
stannade endast kortare tid.
Vi hittar sedan 1902 Mathilda Svensdotter, som står som piga, inhyses. Hon var
född i Slättås och kom från S.Lundby 1902 med sonen Karl Fritiof Källberg. Han
kom till Livgardet, Stockholm 1905.
Det berättas att hon gick under namnet "Stolla-Tilda". 1926 tände hon eld på
huset, som helt förstördes. Hon fick då flytta till försörjningshemmet, där hon dog
två år senare endast 64 år gammal.
Jorden på Ensädet var mest sandjord och var till största delen betesmark.
På 1930 och 40-talen berättas det att "Falebergarn" d.v.s. C.J. Andersson i
Faleberg släppte sina hästar på bete här. C.J Andersson hade ett berömt stuteri
med många fina hästar. Det är många som minns vilket skådespel det var, när
hästarna skulle på bete.
Ett nytt hus byggdes inte på platsen förrän 1939. Detta år uppfördes fyra stycken
arbetar bostäder på prästgården. De tre andra låg närmare gårdshusen.
De första som bodde i det nya huset här på Ensädet var John Fri med hustru
Margit. John arbetade i prästgården i 25 år. Det berättas att de hade någon ko och

att de betade dikeskanterna på prästgården upp mot Längjum, Fri på vänster sida
och Nyblom på höger. 1964 köpte John och Margit en liten gård i Vedum och
flyttade dit.
Numera bor de på Vidhemsgården i Vedum
Ensädet har efter John och Margit hyrts ut till sommarställe och den som har det
nu heter Mikael Ozga. Han kom till Sverige från Tyskland med "de vita bussarna"
och är numera svensk medborgare. Han köpte huset här omkring 1970.
NR 10
PRÄSTGÅRDEN/SVENSSONS AFFÄR/”KRISTIN PÅ POSTEN”
Här har stått ett hus sen lång tid tillbaka. Det sägs att det kanske t.o.m. var
lönnkrog här.
Johannes Johansson med hustru Anna Cajsa Jonsdotter kom hit 1877. Johannes
står som husägare och han fick hand om den första poststationen i Larv. Hustrun
Anna Cajsa dog 1895 och paret var barnlösa.
Han anställde då en hushållerska vid namn Christina Johansdotter, som var född
i Ingemarsgården, Längjum.
När Johannes dog 1905 fick Christina ärva hus och tillgångar och drog sig fram
med att sälja lite karameller och pepparkakor. Trots att hon antagligen aldrig
ensam hade hand om posten kommer man fortfarande ihåg henne som "Kristin på
posten"
Kristin fick ett tragiskt slut. Hon blev sinnesförvirrad och försökte ta sitt liv med
en yxa.
Karl-Arvid Liden, som var sju år då, minns att det var Gerda Svan, som hade ett
rum i huset, som fann henne. Hon sprang till prästgården efter Sofia Carlsson och
även Karl-Arvids mor Signe tillkallades. De fick iväg Kristin till sjukhus, men hon
dog en vecka senare 78 år gammal.
Det blev auktion efter Kristin och man minns att den blodfläckade yxan såldes
för 50 öre. Om det var för att få en makaber souvenir eller för att få ett användbart
redskap, det förtäljer inte historien.
Huset, som låg på ofri grund, såldes till handlanden på Sika, Erik Andersson.
Han hade tänkt att etablera sig här i stället för på Sika, men fullföljde inte planerna
utan sålde till S.A. Svensson, som startat en affär något år tidigare strax intill. S.A.
Svensson friköpte även tomten.
Han kallades allmänt för S.A. efter förnamnen Sven Arvid. Han var född 1894 i
Ryd (se Ryds rote nr 25). Han gifte sig 1936 med Märta Lindberg, som var född
1904 i Grolanda. Hon kom som hushållerska 1929. De fick två barn Anna-Märta f.
1937 och Birgitta f. 1941.
S.A. byggde om och till huset flera gånger under årens lopp. Hit flyttades också
telefonstationen, vars första föreståndare var Signe Lidén, maka till folkskolärare
Lidén. Hon hade tidigare haft den i hemmet. Gerda Svan blev dess föreståndare
här. Telefonstationen upphörde omkring 1959 då den blev automatiserad. Gerda
bodde kvar till i början av 1970-talet.
När Märta och S.A. Svensson slutade med affären 1966 flyttade de till Falköping
där Märta fortfarande finns kvar 93 år gammal. Lennart Andersson med hustru

Inga, som kom från S.A.s filial i Valeberg-Ryd, övertog affären och drev den till
omkring 1983 då den lades ner.
Lennart Gidstedt köpte huset 1990 och flyttade hit tillsammans med sin mor,
Gertrud Gidstedt.
I den forna affärslokalen finns nu en vävstuga.
NR 11
FATTIGSTUGAN
På andra sidan i vägkorsningen låg också en fattigstuga.
I församlingsboken kan vi se att hit kom skorstensfejare Karl August Johansson
1902 med hustru.
Han dog emellertid strax efter. Deras många barn flyttade i omgångar till
Amerika för att 1907 följas av sin mor, änkan Maja Stina Mattiasdotter.
Efter detta försvann huset. Här var senare under många år busshållplats.
Strax intill fanns också ett annat hus, där rättare Gustav Andersson med familj
bodde från år 1921 till 1937.
Han flyttade till Hällum och efter den familjen kom Albertina Augustdotter, som
kom från Kulla rote (se nr 38). Efter hennes död revs huset.
Min barndoms byfåne, av Elisabet Asklund.
De vuxna tyckte att du var en dum och onödig individ. Vi barn skrattade åt dig,
drev gäck med dig. Du var skygg som en hind när du gick på stranden och
plockade dina vackra stenar. Du höll dem varsamt i dina smutsiga händer. Du
luktade på dem, gned dem mot dina kinder. Då kom ett stänk av liv i dina tomma
ögon.
En del människor har hundar och kattor bredvid sig i sängen. Du hade
solvarma vattenslipade stenar vid huvudkudden, därför hölls du för mera tokig än
vi andra.
Du skulle egentligen gått från gård till gård, tiggt ditt bröd och din blåsura
mjölk, men du ville inte lämna din strand, därför blev fattigstugan i nåder ditt
hem.
Vad sökte du i dina skimrande stenar? En förlorad dröm, en doft av trygghet.
Stenarna skrattade inte åt dig, drev inte gäck med dig.
Var de kanske din mor, dina barn och din Gud.

NR 12
KÄLLSROVÄGEN / FÖRSÖRJNINGSHEMMET
Här på vägen mot mejeriet har funnits flera hus.
Först från landsvägen räknat byggdes ett försörjningshem 1912-13. Det ersatte
den gamla fattigstugan och blev givetvis en avsevärd förbättring för fattigvården i
socknen.
Det finns otaliga namn på vårdtagare i församlingsboken. Några man minns än i
dag är "Vassa-Lotta", Erik Rosendahl, Karl Magnus, Lind, Kalles Emma m.fl.
Den första föreståndarinnan hette Tilda Sofia Andersdotter. Hon flyttade till
missionshuset Jonagården, Edum. Försörjningshemmet upphörde som
ålderdomshem år 1952. De gamla som fanns fick flytta till Längjums
ålderdomshem, där ett nytt uppfördes i början på 60-talet.
Det forna försörjningshemmet köptes 1952 av Anders Lundmark från Jultorp f.
1919 med hustru Ella från Oxhagen f. 1925 (se Borga rote nr 34).De har en son
Jan f. 1956, numera bosatt i Jultorp.
Anders och Ella inredde hela huset till lägenheter varav de själva bor i en medan
de tre övriga är uthyrda.
Av Marianne Lundmark nedtecknade minnen av några av de boende på
försörjningshemmet.
Erik Rosendal. Skräddare, "naturprofet" och "hälsoprofet". Skräddaryrket utförde
han ej så mycket under sin tid på ålderdomshemmet. Han gick och hjälpte
bönderna att laga säckar.

Ofta hörde man honom sjunga, predika och bedja i någon vacker skogsglänta.
Svingande sin käpp runt kunde man höra honom sjunga t.ex. "Så bister kall sveper
nordanvinden."
En flitig kyrkobesökare var Erik Rosendal och som alltid gick till nattvarden när
den förekom.
"Hälsoprofet" Bad är hälsa. Det stärker nerverna var hans uttryck. Varje sommar
reste han till Lundbrunns kurort och drack brunn och badade. Han utnyttjade
badmöjligheterna även i Larvån under varma sommardagar.
Karl-Magnus: Finns det någon lump eller tomflaskor att köpa. Det är ett uttryck
som är förknippat med Karl-Magnus. Han bedrev någon sorts skrothandel.
"Änglagubben" var en farbror till Erik Rosendal.
Gustav. Gustav var broder till föreståndarinnan Matilda. Han var vad vi nu
skulle kunna kalla för förståndshandikappad. Ofta såg man honom med sin böjda
rygg gå ute och plocka stenar.
Erland. Erland hade varit i Amerika där han lär ha blivit instängd i en gruva och
därav blivit lite underlig. Han satt ofta i backarna utanför och berättade för barn
om sin amerikavistelse.
Ljus. Ljus kom med sin fru och två söner från Hubo. Orsaken att han kom till
hemmet var att han fått hjärnblödning.
Janne. En lugn och snäll "farbror" som bar in ved och hjälpte till med
småsysslor.
Så bister kall sveper nordanvinden.
Så bister kall sveper nordanvinden Men minns du Axel när mamma levde
om stuguknuten den sena kväll. hur annorlunda det var mot nu.
I stugan sitter så blek om kinden I kalla stugan vi ej behövde
en liten flicka vid spisens häll. på pappa vänta, men kära du
Den bleka hyn och de tärda dragen lyft upp mig sätt mig vid fönstret neder,
de vittna tydligt om sjukdom, nöd, jag vill så gärna mot himlen se.
och hennes pappa har hela dagen Där aftonstjärnan hon blinkar neder
för krogen glömt skaffa barnen bröd. Kanhända mamma vill mot mig le.
I kalla stugan vid fönstret sitter Så mamma gjorde, jag minns så gärna
bror Axel skådade upp mot skyn, när hon om kvällen mig sjöng till sömns.
och minnets hägring, än ljuv än bitter Men titta Axel där föll en stjärna,
omväxlar snabbt för hans inre syn. hon sade ofta min mamma ömt,
Fast tåren skymmer hans blick han sjunger att när en stjärna från himlen faller
Gråt icke Ester, min syster snäll. en själ får flytta till himlen opp.
Snart kommer pappa och då vår hunger När jag till slutet går hem då faller
skall fly sin kos, vi få mat i kväll. väl ock en stjärna utur sitt lopp.

De på församlingen skrivna och boende på ålderdomshemmet. Minnen
nedtecknade av K. A. Lidén.
Från min tidiga barndom mindes jag en hel del av dem som bodde på
ålderdomshemmet. (Nuvarande Källsro). De var ju här intagna dels för att de var
fattiga dels på grund av sjukdom. Den gängse benämningen på dessa människor
var hjonen = fattighjonen. Deras sociala ställning i samhället var den lägsta
tänkbara. De hade ingen rösträtt eller någon möjlighet att göra sig hörda.
Jag skall försöka att berätta om några av dem. Jag börjar med Anders Rosendahl
även kallad "Änglafar". Öknamnet änglafar hade han fått av att han hade för vana
att kalla alla flickor han mötte för änglafröknar. Denne man var något av en
enstöring, kanske han led av någon slags fobi.
När han skulle äta tuggade han maten 2 gånger alltså spottade han ut maten efter
första tuggningen i en hög, som när hela portionen var genomtuggad tuggades en
andra gång och svaldes. Av förståeliga skäl kunde han inte äta tillsammans med
de andra utan serverades på det egna rummet.
Erik Rosendahl var en annan intagen, troligen brorson till Anders. Erik var lite
skräddarkunnig och anlitades av bygdens folk till lite enklare sömnad. Han var
också djupt religiös. Man kunde ibland höra honom stå på kvällarna på den
närbelägna kullen och förrätta andakt. Ganska musikalisk sjöng han då högt och
ljudligt psalmer. Han kunde även spela på orgel som fanns i hemmet.
Karl-Magnus Jonsson var en personlighet. För att skaffa sig lite inkomster
samlade han tombuteljer, skrot och lump som han sedan sålde i Vara. Detta kunde
kanske inbringa någon krona till snus m.m.
Johan Fritiof Lind hade varit ladugårdskarl, liten till växten men av segt virke.
Han orkade även på ålderns höst hjälpa till med vedhuggning m.m. Lind var
kanske ibland lite ilsken av sig, när det gick honom emot. Vid ett tillfälle hade
Lind och Karl-Magnus efter att blivit undfägnade med starka drycker råkat i luven
på varandra. Föreståndarinnan på hemmet ringde då till styrelseledamoten Bolin
på Bäckaskog för att få hjälp med bråkstakarna. Bolin gav de båda bråkstakarna
omgående ett par rapp med sin käpp varpå lugnet var återställt. Man kan ju fråga
sig vad ett sådant ingrepp från socialnämnden i dagens samhälle skulle leda till.
"Vassa-Lotta" Lotta hade fått detta namn efter att ha varit gift i sitt första
äktenskap med en man som hette Vass. Efter att ha blivit änka gifte hon om sig
med en f.d. soldat Östberg. Efter att hon blivit änka en andra gång flyttade hon till
ålderdomshemmet, men hade där ett eget boende med eget hushåll. Jag minns att
hon hade en spis i rummet där hon lagade sin mat. Hon gick ofta ut i bygden på
"proviantering". Av snälla människor fick hon då ofta en bakekaka eller lite sovel
m.m.
Lotta hade nog som många andra på den tiden fått slita ont, men hade trots detta
en god fysik och hennes mentala hälsa var sannerligen inget fel på. Det var inte
tillrådligt att ge sig i dispyt med Lotta för hon fick alltid sista ordet. Vid ett tillfälle
skulle en man driva med Lotta. Han sa till Lotta "Du som ä så säker Lotta du kan
väl hoppa över lagårdstaket"" Ja, hoppar du före kommer ja efter "svarade Lotta.
Kyrkoherde Linder skulle en gång förmana Lotta att hålla tand för tunga med den
kända devisen "Tala är silver men tiga är guld. "Lotta blev inte heller denna gång
svaret skyldig, utan genmälde rappt "Det beror allt på va yrke en har."
Johanna Jonsdotter. Johanna var en mycket snäll människa, men som kanske inte
hade fått så stora gåvor å huvudets vägnar. Hon sökte dock alltid göra så gott hon
kunde. Jag minns särskilt hur hon gick på kyrkogården och skötte gravar över

avlidna som hon hade känt eller kanske var släkt med. Detta tog hon som en stor
uppgift.
Hon var mycket förtjust i kaffe och var alltid glad åt att bli bjuden, men när hon
druckit ur påtåren tittade hon på klockan och sa, att nu får ja allt skynda mej hem
för nu dricker di kaffe hemma.
Detta är några av dom som inte hade haft förmånen att få leva ett drägligare liv
av skilda orsaker, men de var ändock människor. Vi lysa frid över deras minne!
Mitt emot Källsro, som försörjningshemmet numera heter, fanns en liten stuga,
där Karl Viding f. 1872 med hustru Hanna Lavinia Johansdotter f. 1868 bodde.
Karl var kusk åt kyrkoherde Carlsson men arbetade också i Prästgården. Han var
dessutom kyrkvaktmästare.
Det tycks som om området här mot Bäckaskog var ett slags allmänning där
många fick sin bostad.
Vem som bott i alla stugorna i gången tid är inte lätt att reda ut, då många bott
endast kortare tid. Karl Land och Axel Lätt är namn man minns. Anders
Andersson Kagg-Anders kallad fanns också här. Han flyttade 1921 till Anders
Håkansgården ( se Karlsbergs rote nr 37). Vi vet att stallare Karl Karlsson bodde
här på 1930-talet. Albin Svan blev ladugårdskarl redan 1916. Han bodde också här
i en av stugorna.
Karl Strömberg var en, som bott här likaså skomakare Gustav Gustavsson. Dessa
var nog bland de sista som bodde i de gamla stugorna.
Alla dessa hus är nu borta.
Här uppfördes istället två arbetarebostäder till prästgården 1939, vars första
innehavare var Albin Svan född 1885 med hustru Hulda Elisabet Vennerdal född
1890 och Karl Karlsson f. 1892 med hustru Ester Maria Ström f. 1899. Karl
Karlsson var stallare och förolyckades 1940 eller 1941 i en olycka med en häst.
Efter honom kom Sven f. 1907 och Alfhild f. 1911 Johansson med barnen Helge
f. 1932, Göte f. 1933, Kurt f. 1936, Leif f. 1937, Berit f. 1939, Ove f. 1942,
Gudrun f. 1944 d. 1996, Ing-Britt f. 1951. Alla utom Göte och Kurt har blivit Larv
trogna och bor kvar i socknen.
Sven och Alfhild byggde ett hus vid Borgavägen och flyttade dit 1947.
Husen friköptes 1979-80. Det första från Källsro räknat av Elin Sandsjö och det
andra av Nils och Ida Ringblom.
De som nu bor i husen är Glenn Sandsjö i det första och Tomas Lundgren med
sambon Birgit Stomberg och barnen, fyraåriga Carolin och treåriga Anna i det
andra.
Tomas arbetar på Cylinda i Jung och Birgit som undersköterska på vårdcentralen
i Vara.

Minnesanteckningar av Helge Johansson, Ryd
I vårt hus var det som brukligt var vid den här tiden aldrig låst om nätterna. Det
visste Linus Jakobsson om, så när han tog sin tidiga söndagspromenad hände det
att han gick in och satte på kaffepannan. Sen väckte han far och mor, när kaffet
var klart.
På vintern, när det var is på dammen nedanför vårt hus åkte vi skridskor. Det
hände då att vi körde igenom isen vid vassruggarna och då yttrades en hel del
hårda ord. Då kom alltid Elin Jakobsson ut och bjöd på äpple och bad oss att tänka
på vad vi sa. Risken fanns att prosten Linder kunde höra.
På kvällarna fick vi barn gå med mjölk till Prosten Linder, S.A. Svensson, lärare
Karlegård, polisman Bengtsson m.fl.
När kriget var slut kunde Linus Jakobsson ta fram sin blå Ford V8
En gång fick jag och min bror Göte tillsammans med Ingemar Jakobsson följa
med till Borås, ett minne jag aldrig glömmer.
I samband med detta kan också berättas hur min bror Ove också en gång blev
bjuden på en bilskjuts. Det bar sig inte bättre än att han fastnade med tummen i
bildörren, men detta vågade han inte tala om förrän de åkt flera kilometer. Hade
olyckan uppdagats redan i början hade det säkert inte blivit någon bilfärd och den
risken ville han inte ta.
Jag kommer också ihåg att jag efter skolans slut många gånger var på mejeriet
hos mejeristen Helge Helander och paketerade mesost.
NR 13
GRÖNEBACKE (Bäckaskog)
Vid Algutsgården Grönebacke som tillhörde Bäckaskog fanns sedan 1800-talet
en stuga. Där bodde under senare delen av 1800-talet och de två första årtiondena
av 1900-talet en gratialist (pensionerad soldat) som hette Svante Johansson Lind f.
1834 och hans hustru Lotta Jonsdotter som var f. 1839 i en backstuga i närheten.
Lind var en känd och skicklig möbelsnickare vars alster fanns på gårdarna i
trakten. Han dog 1919 och hans hustru flyttade då till försörjningshemmet. Vid
denna tid flyttades trädgårdsmästeriet hit från Bäckaskogs gårdscentrum. Den
förste trädgårdsmästaren här hette Karl August Leo Pettersson 1924-1929.
Pettersson var f. 1865 och gift med Elin Maria Gellerstedt, f. 1876. Han
efterträddes av Benjamin Larsson 1929-1930. 1930 övertog Karl Viktor Jonsson,
f. 1897 i Lerdala, och hans hustru Edit, f. 1907 i Händene, verksamheten. De
bedrev den där fram till slutet av 1940-talet. 1949 etablerade Jonsson en egen
handelsträdgård vid nuvarande Borgavägen. Makarna Jonsson hade barnen
Gunnar f. 1928, Göte f. 1929, Arne f. 1931, Vivan f. 1932, Tage f. 1939 och Stig
f. 1949.

När Birger Lidén köpte Bäckaskog 1938 ingick den gamla stugan i köpet. Den
var då i så dåligt skick att pappa folkskolläraren i praktiken förbjöd honom att ha
folk boende där. Birger hade emellertid inga pengar. Folkskollärare Lidén fick då
låna ut de erforderliga 7 000 kronorna som det kostade att bygga ett nytt hus och
det uppfördes år 1940 av Bröderna Sabel i Tråvad. Jonssons blev de första som
bodde där. Huset har därefter haft flera hyresgäster under de 50 år som gick innan
det 1991 såldes till Magnus Lidén.
NR 14
BÄCKASKOG
Bäckaskog har ursprungligen varit en del av frälsehemmanet Algot Bengtsgården
½ mantal. Detta tillhörde på 1700-talet och första hälften av 1800-talet Hubo.
1859 sålde dåvarande ägaren löjtnant L F Möller Algot Bengtsgården till
lantbrukaren Henrik Andersson f. 1835 d. 1905 och hans hustru Maria
Andersdotter f. 1838. De sålde år 1902 fastigheten till tre av sina barn. Ett av
dessa tre var dottern Anna Elisabeth (Lisa) f. 1870 som var gift med Otto Bohlin f.
1866. 1907 avskiljdes en tredjedel av Bäsingen till Otto och Lisa Bohlin. Bohlin,
som var född på Åserna i Edsvära, sålde då Siggesgården i Edsvära som han
dittills brukat och byggde upp Bäckaskog. 1908 byggde han bostadshuset, en
större originell villa med ett litet torn. 1912 byggde han ladugård och svinhus. Han
anlade tre fiskdammar, en söder om bostadshuset och två vid bron till Stora Onsjö.
De senare är nu igenvuxna. En ny väg byggdes från Bäsingen till Bäckaskog längs
vilken en allé planterades. Den gamla vägen gick där Afzelius väg nu går.
I husförhörslängderna från 1860-talet står namnet Bäckaskog nämnt. Från 1862
bodde där en statardräng, sedermera torpare, som hette Johannes Johansson f.
1838 med sin familj. De utvandrade 1884 till Minnesota, USA. Enligt såväl de
ekonomiska som topografiska kartorna från senare delen av 1870-talet fanns då en
stuga vid Väderkulleåsens östra del. Vid denna tid anlades ett trädgårdsmästeri
med bl.a. en stor fruktträdgård mellan de båda rullstensåsarna. Likaså uppfördes
sannolikt på 1880-talet det bostadshus, ”gula huset”, på den plats det fortfarande
ligger nedanför mangårdsbyggnaden. Av husförhörslängderna framgår följande
trädgårdsmästare: A G Norström 1884-1893, Hans Andersson 1893-1897, Edvard
Engström 1897-1924. Därefter flyttades trädgårdsmästeriet till Algutsgården
Grönebacke som ligger på Bäckaskogs ägor väster om Väderkullen (se nr 13).
Bohlin drev inledningsvis jordbruket i egen regi. 1921 tillträdde Vilhelm Nilsson
f. 1869 som s k hälftenbrukare. Han arrenderade sedermera jordbruket åren 1930-
1938. 1937 sålde Bohlin Bäckaskog till dåvarande kontrollassistenten Birger
Lidén f. 1906, son till folkskollärare Lidén i Larv. Han tillträdde gården våren
1939. I samband därmed anställdes Gustav och Margit Johansson som efter kriget
skaffade sig ett eget lantbruk i Södra Lundby.
1943 gifte sig Birger Lidén med Enis Svanström f. 1911 från Längjum. De fick
fem pojkar, Carl Johan f. 1944, Mikael f. 1946, Sverker f. 1947, Svante f. 1949
och Magnus f. 1953. Efter Birger Lidéns död 1973 övertogs gården av Svante
Lidén. Han är gift med Ann Christin f. Holm från Od. De har barnen Anna f.
1984, Malin f. 1986 och Emelie f. 1989.

Birger Lidén hade olika lokala förtroendeuppdrag. Han var bl.a. pastoratskassör i
ca. 25 år. 1969 avvecklades mjölkproduktionen och ladugården inreddes för
slaktsvinsproduktion. 1970 arrenderade Mikael och Svante Lidén gården. Ett nytt
slaktsvinstall uppfördes 1974. Svante Lidén sambrukar Bäckaskog med Mikael
som är lantbrukare i Östbäck, Längjum.
Mejeriet.
1913 byggde Bohlin ett mejeri på gården. Dess historia har skildrats av
brorsdottersonen Ingemar Jakobsson i boken ”En pojke från Larv”. Mejerister var
David Olsson 1913-1916, Ivan Eriksson 1916-1917 och Helge Helander 1917-
1943. Helander arrenderade först och köpte sedan mejeriet 1922. År 1944 sålde
han det till den italienske textilimportören Angelo Tenconi. Denne sålde efter ett
par år mejeriet till Olle Johansson och Olle Erlandsson som sålde det vidare till
chokladbolaget Suchard. De köpte det för att säkra sin råvarutillgång under
ransoneringstiden efter kriget. 1951 köpte Mejeriförbundet mejeriet. De lade ned
det 1956. Från mitten av 1930-talet arbetade Arvid Holm på mejeriet, de sista tio
åren som mejeriföreståndare. Hans hustru Lisa förestod mejeributiken. Efter
nedläggningen såldes det till en man som hette Nyström som skulle tillverka
minkfoder där. Det blev emellertid inget av det utan mejeriet med tillhörande
lägenheter, förrådshus och svinhus förföll. 1982 lät kommunen riva det. Tomten
ägs sedan 1996 av Ingemar Jakobsson.
När Tenconi övertog mejeriet behövde han en disponent. Åt denne, som hette
Sandberg och som enligt köpekontraktet också var delägare, uppfördes 1943 en
villa, Björkliden. Den ligger endast ett tjugotal meter från Väderkullen. Ett par år
senare såldes den till Sven och Elsa Björklund. Den ägs nu av sonen Ebbe
Björklund.
NR 15
BACKSTUGA PÅ ALGUTSGÅRDEN (BÄSINGEN)
Här har funnits en backstuga längre tillbaka och möjligtvis fanns även en
ladugård. I husförhörslängden står det som torp under Lilla Onsjö. Vi vet att
August Lundén med hustru Hulda bodde här från 1890 till 1894 vilket står i den
postilla, som hans dotterdotter Ingegärd Lidén har bevarat.
Det är ovisst vilka som bott här sedan för huset försvann någon bit in på 1900talet.
Ägogränserna är också oklara. Ett litet stycke mark sägs ha tillhört Flycke.
Ett nytt hus uppfördes strax intill år 1932 -33 av Ernst Gustavsson f. 1888 med
hustru Anna Viding f. 1899. De kom från Garveriet vid St.Onsjö.(se nr 42 Kulla
rote)
Han var byggmästare och tillika kyrkvaktmästare. Den sistnämnda sysslan hade
han ärvt efter sin svärfar Karl Viding.
Ernst dog emellertid 1936 och Anna blev kvar med sina fyra barn, där äldsta
dottern var sexton år. Sonen Lennart övertog kyrkvaktmästarsysslan endast tretton
år gammal.

Det var knapert för familjen och de inredde övervåningen och hyrde ut
nedervåningen till Arvid f. 1912 och Lisa f. 1909 Holm med de två barnen Birgit
f.1931 och Tore f. 1937. De hade dessutom i sin tur Folke Johansson från Snipen i
Slättås, som inneboende.
Lennart hade utbildat sig till murare och slutade som kyrkvaktmästare 1941.
Detta år flyttade också Anna till Vänersborg och blev vårdbiträde.
Lennart gifte sig 1944 med Daga Johansson från Öttum f. 1923. De har fyra barn
Monika f. 1946, Laila f. 1948, Tomas f. 1952 samt Liselott f. 1960, som alla är
utflyttade.
Folke Johansson f. 1908 köpte 1939 en tomt strax intill av Birger Lidén,
Bäckaskog och byggde ett hus "Solhyddan" och bosatte sig här. Han gifte sig 1943
med Margit Andersson, Lassagården f. 1917. De fick två barnen Mona f. 1945 och
Inger f. 1947. Folke hade taxirörelse och körde skolbil. Han blev också så
småningom vaktmästare i skolan i Larv, vilket han var till sin pensionering. Folke
dog 1988
Mona övertog taxirörelsen, som hon drev i flera år. Hon bor i Faleberg, Larv och
Inger i Helås
Margit bor fortfarande kvar.
Här är Larvs lille kyrkväktare, 13-årige Lennart Gustafsson på väg till sitt
kyrkovaktande värv. Han ser ju beslutsam och målmedveten ut och den
imponerande kyrknyckeln är ett gott signum på hans värdighet.
Vi stötte häromdagen som hastigast samman med den lille tempeltjänaren och
det är ju klart att vi förhörde oss om, vad en man i hans ställning har att uträtta.
- Jo, jag ska elda i kyrkan, jag skall hålla snyggt och rent ute och inne och så
sköter jag ringningen. Jag var inte riktigt säker på stora klockan när jag började
i höstas, men nu har jag lärt mig konsten ordentligt.

Men vi höll så när på att glömma bort, att kyrkväktaren därjämte har att vända
på nummertavlorna under gudstjänsten. Det är givetvis en mycket viktig sak och
det gäller att föra sig med värdighet, för då ska man ju uppträda inför allt folket.
Lennart ser med stor tillfredsställelse, hurusom arbetet med införande av
värmeledning i kyrkan nu närmar sig sin fullbordan. Det blir liksom lite
bekvämare sen, kan veta. I stället för att som nu hålla fyr i två kaminer, får han
då bara en kokspanna att sköta om och då behöver han säkert inte gå upp så
tidigt på söndagsmorgnarna. Och sömn är ju en sak som pojkar i den åldern
brukar tycka om. Nu får han kravla sig ur sängen strax före kl. 4 och dä går han
till kyrkan alldeles ensam!
- Men det finns elektriskt ljus tillägger han som någon slags förklaring.
Förutom kyrkväktarsysslan sköter Lennart om ett 20-tal donationsgravar och ett
80-tal andra och för vardera har han 2 kr per år. Det lär han göra skäl för!
Och Larvborna äro mycket nöjda med sin kyrkvaktare. Han sköter sina
åliggande utan anmärkning och så för han ju socknens namn ut över landet. För
Lennart Gustavsson måtte väl vara Sveriges yngste på sin plats.
Ur en tidningsartikel.
NR 16
FÖRSAMLINGSHEMMET
På prästgårdens mark uppfördes här ett församlingshem ,som stod färdigt 1940.
Prosten Gustav Linder var då kyrkoherde. Källarlokalen inreddes till skolkök, i
bottenvåningen var samlingslokal och i övervåningen en bostad för
kyrkvaktmästare.
En bastu uppfördes i ett fristående hus. Detta är numera rivet och här är lekplats
för daghemsbarnen.
De första som innehade vaktmästarsysslan var Ernst Högfors f. 1906 med hustru
Ingeborg f. 1912 De hade två barn Maj-Lis f. 1934 och Harald f. 1942
De var kvar till 1973 då Erik Karlsson f. 1919 med hustru Dagny f. 1924 övertog
sysslan De har fyra barn, Birgitta f. 1945, Sven-Erik f. 1946, Kjell-Åke f. 1948,
Torbjörn f. 1962.
Erik slutade sin tjänst 1984. Dagny var kvar till 1989. De flyttade då till
Järnåldersvägen och lägenheten blev ledig, eftersom det nya vaktmästarparet Eva
och Erik Johansson har sin bostad på Borghem (se nr 30 Malmene rote )
Lägenheten hyrdes ut till Tomas Karlsson från Längjum några år, men är nu
kontor åt kantorn, m.m.
Församlingshemmet har byggts om flera gånger. Den senaste om- och
nybyggnaden som skedde 1989 var omfattande. Då uppfördes lokal för
pastorsexp. och i källarplanet lokaler för ungdomsverksamhet. Det som tidigare
var skolkök gjordes om till lokaler för daghemmet Larven, som startade 1992

NR 17
BÄSINGEN
BÄSINGE HÖG.
Vid Larvs kyrka ligger en av landskapets största och mest kända gravhögar,
Bäsingen, som antages ha tillhört en gammal tings- och kultplats. Ordet bäsing
förkommer i det bekanta stadgandet om lekares rätt i ett tillägg till Västg.lagen.
Språkligt sett har ordet ansets vara en avdelning av bas, ”bås” ehuru tydligt är
att det i förevarande sammanhang syftar på en hög. Som N. Beckman påpekar,
får man tänka sig att betydelsen här varit ”kulle använd för särskilt ändamål”.
Bås har från början betecknat ”avbalkning” eller något dylikt och syftar på en
upphöjd plats, där tingets främste brukade vara samlade, synliga för hela
menigheten. En inhägnad på en tingsplats har sålunda kallats Bäsing. I detta fall
har betydelsen överförts på högen, tingsplatsens centrum.
(Utdrag ur Västg. Fornminnesför. Tidskrift 1960.)
1859 köpte Henrik Andersson f. 1835 Vinköl och Maria Andersdotter f. 1838
N.Vånga ½ mtl. Algot Bengtsgården och ½ mtl. Lilla Onsjö. De fick nio barn
varav sju nådde vuxen ålder. Henrik planterade Onsjö kullar med granar och
anlade en handelsträdgård vid sidan om. Äldste sonen Klas f.1858 arbetade på
gården och vistades 11 år i Nordamerika. Vid återkomsten köpte han Tranekullen
och senare Kartagården i Borga. Han gifte sig med Maria Alström från Ardala. De
fick tillsammans fyra barn. Sonen Karl f. 1866 gifte sig med Rodia Krook från
Karlsberg. De bosatte sig i Philadelphia, USA. Dottern Elisabeth f. 1870 gifte sig
med Otto Bolin 1895 och bosatte sig på Siggesgården Edsvära. År 1902 köpte
”Lisa” och Otto Bäckaskog. Sonen Albert f. 1859 arbetade med lantbruket hemma
vid och hans syster Beda f. 1864 skötte hushållet. Sonen Anton f. 1861 arbetade
som trädgårdsmästare i Vingåker och Säfstaholm. Han fick dåligt hjärta och Beda
skötte honom i tre år, han avled 1910. Dottern Hilma f. 1862 gifte sig med Emil i
Backgården 1888 och bosatte sig sedan på Borga Måns Svensgården. De fick fyra
barn.
Henrik avled 1905. Maria Andersdotter levde till 1930, men de sista tjugo åren
var hon handikappad på grund av ett benbrott. Hon tog ett glas vin då
smärtlindringen ej var så bra. Dottern Beda (avled 1920) fick sköta även henna ca.
tio år. Albert arrenderade ut gården till Tomas Svensson från Hudene. Albert
avled 1932. Bäsingen såldes 1936 av sterbhuset till Tomas.
Bäsingen efter år 1932.
År 1932 kom Thomas Svensson och hans hustru Agnes till Bäsingen som
arrendatorer. Thomas var född 1898 på Brogården i Hudene socken, och var nr. 3 i
en syskonkull om 11 barn. Hemmet var fattigt, och tidigt fick han lära sig att
arbeta för sin försörjning, bl.a. i Göteborgs hamn på Hylanders kraftfoder-
magasin. På lediga stunder körde han taxi åt sin äldre bror, vilken hade egen
taxirörelse i Göteborg. Sin lantbruksutbildning fick Thomas vintern 1929-30 vid
Herrljunga lantbruksskola. Agnes, f. 1906, kom från Gruvad i S. Lundby.

Thomas och Agnes gifte sig på våren 1932 och flyttade då till Bäsingen, där de
under de första åren bodde i flygelbyggnaden med 2 rum och kök. I
huvudbyggnaden bodde gårdens ägare, Albert Andersson, men denne avled i
augusti samma år. Makarna Svensson arrenderade sedan gården av sterbhuset
fram till år 1935, då de fick köpa Bäsingen.
Gårdens areal omfattade då totalt 80 ha., därav 48 ha. åker och 30 ha. skog,
resten tomt, park och övrig mark. Man har här hela tiden bedrivit mjölkproduktion
och i ladugården fanns vid den tiden 8 hästar, 24 kor, 6-8 ungdjur samt 8-10 svin.
I maj 1936 installerades den första mjölkmaskinen, vilket betydligt underlättade
arbetet med mjölkningen.
På våren, innan krigsutbrottet -39, inköptes en traktor med järnhjul, av märket
Case. Den levererades i delar, nedpackade i lådor, och monterades ihop på
gårdsplanen med hjälp av Regnström från Vara. Sedan provkördes den i
grushålan, för att man skulle se, att allt fungerade. Under krigsåren fick man en
viss tilldelning av bränsle till traktorn, men även hästarna fick fortfarande utföra
mycket arbete.
Innan man började att använda ensilage, som foder åt djuren, odlades mycket
kålrötter. Dessa lades upp i långa "stibbor" täckta med halm och jord. En gång, då
Thomas hade krupit in i en sådan "stibba" för att plocka ut kålrötter, rasade taket
in, och han fick en del av det på sig. Tursamt nog kom några förbipasserande på
vägen, och dessa hjälpte till att lyfta undan det tunga frusna jordblocket och få ut
honom. Han hade fått skador i höftled och ett ben, och äventyret slutade med en
tids sjukhusvistelse.
En ny ladugård byggdes år 1946 med hjälp av byggmästare Arthur Johansson
från Sulevad och hans söner Lennart och Harry. Det blev nu plats för 26
uppbundna mjölkkor, 1 tjur, 8 uppbundna kvigor, ett 10-tal kalvar i boxar, 6 hästar
i spiltor samt 2 boxar för sto med föl. Mangårdsbyggnaden renoverades år 1952
och fick då sitt nuvarande utseende.
Sedan ungdomen tillhörde Agnes och Thomas Svenska Missionsförbundet, och
när de flyttade till Larv, gick de med i Larvs Missionsförsamling, där Thomas från
1937 var ordförande. Agnes startade ungefär vid denna tid Larvs
Missionssyförening, vilken finns kvar än i dag. Man började även med en
friluftsgudstjänst , Bäsingemötet, andra eller tredje söndagen i augusti, även detta
en tradition som bevarats.
Makarna Thomas och Agnes fick 3 barn:, sönerna Bengt f. 1935 och Allan f.
1937 samt dottern Inger f. 1940. Bengt gifte sig 1966 med (undertecknad)
Marianne f. Svensson från Ölstorp, Naum, verksam som lågstadielärare sedan
1970 vid Larvs skola, dessförinnan i Lidköping och Vedum. Två döttrar föddes
1967 och 1970, Anette och Åsa. Allan gifte sig 1967 med Ingegerd f. Redman från
Ekeberg, Gösslunda. Hon arbetar som dagbarnvårdare och genom åren har hon
sammanlagt tagit hand om drygt 40 barn. Allan och Ingegerd har även de 2 döttrar,
Maria och Sofia födda 1972 resp. 1975.
Från jan. 1966 arrenderade Bengt och Allan Bäsingen av föräldrarna och fick
sedan tillsammans ta över gården 1974. Fyra år senare arrenderades granngården,
Kaggården 3:2 och 1983 köptes ca. 2/3 av åkerjorden samt skog av Werner
Svensson. Dessutom köptes en bit åker från Kaggården 3:4 av Hans Lundmark.
Ännu ett bostadshus uppfördes 1966 på Bäsingen och är sedan dess bostad för
vår familj. Även min far, Sven Svensson, bodde här mellan 1967 och 1986. Allans
familj bodde i flygelbyggnaden, dessförinnan renoverad och utökad till större

ostadsyta, fram till 1986, men de flyttade sedan in i huvudbyggnaden efter
Agnes bortgång.
Ladugården byggdes om invändigt 1969, så att det blev plats för 40 mjölkkor, 19
kvigor och 20 kalvar. Då installerades även rörmjölkning och automatisk
utgödsling. I den omfattningen drevs så mjölkproduktionen fram till sommaren
1996, då vi beslutade oss för att sluta med mjölkkor. De såldes på en auktion och
sedan dess har vi bara en del ungdjur kvar. Dessa kommer att avyttras under
innevarande år, och om det någonsin mer kommer att finnas kor på Bäsingen, ja
det får framtiden utvisa.
Nedtecknat 980111 av Marianne Svensson.
På följande sidor följer en avskrift av ett köpekontrakt samt ett brev som Anton
Andersson skrev till brodern Klas i USA.
NR 18
LERBÄCKEN
I detta torp under Bäsingen finner vi en torpare Johannes Johansson f. 1845 i
Gökhem. Han hade kommit som dräng till Bäckagården. 1861. Han gifte sig 1868
med Hanna Svensdotter f. 1848. Hon kom också från Gökhem. De blev torpare
1881, men Hanna dör 1884 troligen i samband med en sons födelse. Sonen dog
knappt en månad gammal och Hanna knappt 14 dagar därefter.
Johannes hade då tre barn att dra försorg om. Han gifter om sig 1886 med änkan
Maja-Stina Persdotter på Lunnakulle (se nr 32 Kulla rote) och flyttar dit.
Som torpare efter Johannes Johansson kommer Per Svan f. 1851 med hustru
Matilda Friberg f. 1852 från Norra Vånga resp. Edsvära. De hade fyra döttrar
Anna, Amanda, Sigrid och Gerda. Gerda var f. 1895 och blev så småningom
telefonist i Larv under många år.
Familjen var kvar till 1905 då de flyttade till Syttorp (se Kulla rote nr 33)
Under några år var så Karl Strömberg med hustru Ida Maria Svensdotter torpare
här. De flyttade emellertid till Prästgården och efterträddes av August Johansson
född i Längjum 1881. Han gifte sig 1910 med Sigrid Amalia Svan f. 1890, som
alltså kom tillbaka till sitt barndomshem .De fick en dotter Allis Linnea Viola f.
1914. De stannade här på torpet till 1928 då de flyttade till Skara.
Egendomligt nog hette näste torpare också Svahn, Ernst Gustav f. 1891 i Önum.
Så vitt vi vet var de inte släkt. Hans hustru hette Ellen Linnea Gustavsson f. 1903 i
Varnhem. De hade två söner Tage f. 1925 och Kurt f. 1933. De flyttade 1937 till
Vedum.
Den siste torparen här på Lerbäcken var Ivar Andersson f. 1887 i S.Kedum och
hans hustru Anna Karolina Höglund f. 1894 i Längjum. De hade en son Ingvar.
Ivar hade tre barn i ett tidigare äktenskap
Familjen flyttade till Dalen (se Karlsbergs rote nr 46).
Endast några körsbärsträd och en brunn minner om platsen.

NR 19
TORP VID KYRKSTÄTTA
I detta torp, som hört till Bäsingen, kan vi se att en torpare vid namn Johannes
Jonsson f. 1840 med hustru Maja-Kajsa f. 1845 har bott i många år. Han kom hit i
början på 1870-talet och dog 1925. Maja-Kajsa dog 1924. De hade åtta barn och
så vitt man kan läsa i kyrkoboken, fick de alla leva till vuxen ålder, vilket inte var
så vanligt på den här tiden.
Deras dotter Hilda Kristina Jonsson f. 1885 var kvar hemma och skötte sina
föräldrar. Vad försörjde hon sig på? Troligen genom att hjälpa till i grannstugorna
med olika arbeten. Hon blev sedan kvar i stugan till sin död.
Allan Svensson på Bäsingen berättar att det låg ett torp närmare Bäsingen, som
Sven Vinge med familj bodde i. De flyttade ner till gränsen mot Kyrkstättan 1908
då det byggdes en ny ladugård och bostadshus, vilket byggdes om och till på 40talet.
Husen, som låg närmare gården revs, antagligen för att det skulle bli lättare
att bruka marken omkring.
Deras dotter Edit (se Slättås rote nr 37) berättar att de hade tre kor, gris och höns
och att fadern arbetade på Bäsingen. De var kvar här till 1937 då de flyttade till
Onsjö Nedergård (se nr 42 Kulla rote)
Efter kom Erik Dahlöf f. 1907 med hustrun Märta f. 1917. De kom 1939 och
flyttade till St. Mellby 1946 och därefter var det en arbetare på Bäsingen som hette
Anders Olsson m. hustru Ulla och kanske det var någon ytterligare, men sedan
revs husen.
NR 20
ONSJÖ LILLA KYRKLIDEN. (”FLYGMASKIN”)
Här har också varit ett torp under Bäsingen. Vi kan se att 1884 kom en torpare
Johan Johansson med hustru Maja-Lotta Andersdotter hit. De flyttade 1896 till
Göteborg.
Då kom Janne Andersson f. 1864 med hustru Anna Kajsa Johansdotter f. 1851
hit. De flyttade 1908 till Edum.
De efterträddes av Johan Leonard Karlsson f. 1878 med hustru Alma Sabina
Svensdotter f. 1875. Hustrun dör 1919 och Johan Leonard flyttar 1920 till
Prästgården där han var hästskötare och kusk åt kyrkoherde Carlsson.
Otto Bolin, Bäckaskog är ägare och bygger till ett par rum på långsidan av huset.
Eftersom skomakare Gustav Henning Gustavsson f. 1870 med hustru Anna
Matilda Johansdotter också f. 1870 bosätter sig här 1921 och ingen står som
torpare hädanefter är det troligt att det upphörde att vara torp här.
Gustav Henning Gustavsson bygger också till ett par rum på huset så att det kom
att likna en flygmaskin. Sedan kallades också huset flygmaskinen. Och alla visste
vilket hus man menade.
Gustav Henning dör 1924 och hustrun flyttar till Bankeryd med två av barnen.
Vi ser då att snickaren Johan Julius Axelsson -Holm f. 1878 med hustru Anna
Hildegard Noreus f. 1877 kommer hit. De var födda i resp. Kila, Värmland och

Härnösand. Det skulle var intressant att vet hur de hade träffats och varför de
hamnade här.
Johan Julius ägnade sig inte bara åt snickeri utan hade även lite handel. Han tog
hem vissa restpartier. Man kom också från Borås och höll små auktioner på
utskottsvaror.
Johan Julius Andersson-Holm hade varit gift två gånger tidigare och hade sex
barn. Två av hans pojkar Arvid född 1912 och Ture född 1917 var med hit.
Arvid ,som bor i Floby berättar genom dottern Birgit, att hans far hade annonserat
efter en kvinna och fått svar av lärarinnan Anna Hildegard Noréus Han berättar att
hon var stor och tjock och nervsjuk varför hon kom till sjukhus i Vänersborg
Den övriga familjen flyttade 1929 till Mårlatorpet, Sjötorp.
Nu hyr S.A. Svensson från Ryd och startar affär. Han hade börjat med handel i
sitt föräldrahem (se Ryds rote nr 25) och nu etablerade han sig också här med filial
i Ryd.
Här är han till 1933 då han flyttar till Kristins på posten se nr 10.
August Svensson från Faleberg friköper då huset och tomten och ämnar bosätta
sig här med sin dotter. Han dör dock efter endast någon månad. Det blir dottern
Elsa Svensson f. 1895, som kommer att bo här några år innan hon säljer till Johan
Ludvig Friberg och flyttar till Skara.
Johan Ludvig Friberg var en orolig själ och flyttade ganska ofta. Han och hans
hustru Alma var över till Amerika flera gånger, men bodde i Önum. när Johan
Ludvig dör. Alma kom då tillbaka och bodde kvar till 1958 då hon flyttade till
posthuset vid Kaggården. Redan 1948 hade de sålt huset till S.A. Svensson.
Eftersom det var ett par lägenheter i huset var en uthyrd till olika hyresgäster.
Arvid och Lisa Holm bodde här tillfälligt och Folke Johansson från Snipen,
Slättås startade taxirörelse, när han en kort tid bodde här.
Även Åke Frii. som också hade taxi, hyrde här.
S:A. Svensson sålde till Gösta och Vera Pettersson, som byggde ett nytt hus
1958 och rev ner den gamla flygmaskinen.
Gösta f. 1928 och Vera f. 1930 har fyra barn Sven-Olof f. 1951, Elisabet f. 1953,
Karin f. 1965, Kerstin f. 1967 alla utflugna. En son f. 1957 dog endast 3 år
gammal.
Gösta har varit brunnsborrare, men är numera pensionär. Vera, som varit
terapibiträde är också pensionär. Hon har under många år skött
studieverksamheten för husmodersföreningen och otaliga är de studiecirklar Vera
varit initiativtagare till i de mest skilda ämnen. Hon förestår också vävstugan (se
nr 10)

NR 21
BACKSTUGA UNDER KAGGÅRDEN
Denna backstuga låg väster om kyrkan Det är mycket oklart vem som bott här
och när. Det talas om en kyrkvaktmästare, som kallades "Stålar´n. Det berättas att
"Stålar´n" hade viss utskänkning med lager i kyrktornet. Sanningshalten är svår att
bevisa.
Visst är att när kyrkogården utökades vid sekelskiftet flyttades stugan till
Bäsingens mark strax bredvid. Dit inflyttade 1904 Alma Kristina Sjöholm med
fyra döttrar och en son den äldsta dottern var nio år gammal. Alma Kristina hade
tillsammans med sin man varit på Hubo något år, men flyttat därifrån till Long.
När mannen dog 1903 tog hon plats som mjölkerska på Bäsingen. Strax efter dog
sonen drygt ett år gammal.
Det var nog bekymmersamt många gånger i den lilla familjen och döttrarna kom
ut att tjäna piga mycket tidigt. Dottern Tekla var också ute, men hon kom hem och
hon försörjde sig på tillfälliga arbeten. En tid var hon på mejeriet. Hon var också
städerska och städade skolan i många år.
Alma Kristina dog 1934 och Tekla flyttade 1949 uppåt landet.
Stugan, som stod på ofri grund mitt i ett gravfält, såldes och flyttades.
NR 22
KYRKLIDEN
Förteckning över fastigheter på östra sidan av kyrkliden nerifrån Prästgården
räknat.
Upptecknat av Karl-Arvid Lidén, Solhem
Kyrkliden 1 Solbacka
Fastigheten bebyggdes 1938 av Vilhelm Nilsson och hans hustru Anna Karolina,
efter att Vilhelm Nilsson slutat som arrendator på Bäckaskog.
Vilhelm dog 1948 och Anna 1952.
Huset köptes då av Hilda Johansson från Sikan (se Karlsbergs rote nr 41)
Efter hennes död blev det Lars och Dagmar Johansson, som köpte fastigheten.
Lars var född i Snipen, Slättås (se Slättås rote nr 11)
Nuvarande ägare är finskfödda paret Otto och Nina Heikkilä.
Kyrkliden 3 Torslund.
Fastigheten bebyggdes 1950 av lärarinnan Hildur Johansson vid hennes
pensionering från tjänsten i Larvs skola. Hildur dog 1967.
Huset köpes 1968 av Bengt-Åke och Ulla Olsson, som 1989 flyttade till Bengt-
Åkes barndomshem i Ryd (se Ryds rote nr 29)
Nuvarande ägare är Nils Ekman.

Kyrkliden 5 Lövbacka
Fastigheten bebyggdes 1931 av Otto Bolin, Bäckaskog. Fastigheten bestod av två
lägenheter, som Bolin hade uthyrda. I nedre våningen var poststationen inrymd med
fd. kronojägaren P.B. Pettersson, som föreståndare.
Övre lägenheten hyrdes några år av änkefru Maria Linder moder till kyrkoherde
Gustav Linder. Prästgårdsarrendator Linus Jakobsson och hans hustru Elin
förvärvade fastigheten 1938. De hade den uthyrd för att omkr. 1950 flytta in i den
nedre lägenheten Linus dog 1963. Elin Jakobsson dog 1995, 108 år gammal. De sista
åren vistades hon på Vidhemsgården, Vedum.
Den övre lägenheten var från 1966 uthyrd till Gertrud Gidstedt, Bäckagården, Larv
(se Malmene rote nr 46) och hennes son Lennart. De flyttade år 1990 till S.A.s se nr
10
Nuvarande ägare är Toni Sundberg.
Kyrkliden 7 Solhem
Fastigheten bebyggdes 1911 av Charlotta Maria Karlsson, som var moster till min
mor, Signe Lidén. Efter Charlottas död 1932 ärvde mor fastigheten, som mina
föräldrar flyttade till vid min far J.A. Lidéns pensionering 1933. Far var lärare i Larvs
skola i nära trettio år.
Far gick bort 1943 och mor 1963.
Numera äger jag och min hustru Ingegärd fastigheten.
Karl-Arvid Lidén
Kyrkliden 9 Lövbacka
Fastigheten bebyggdes 1933 av Otto Bolin, Bäckaskog, som hade den uthyrd tills
den inköptes 1935 av änkefru Ida Andersson, Marbogården Slättås (se Slättås rote nr
14)
Efter Idas död 1948 köptes fastigheten av Anders Pettersson, Staragården (se
Malmene rote nr 35).Anders Pettersson bodde här tillsammans med sin hustru Alice
till 1963 då fastigheten såldes till nuvarande ägaren Lennart Björklund.
Fastigheter på västra sidan av Kyrkliden
Majtuna
Fastigheten Majtuna bebyggdes 1947 av Johan-Erik Johansson med makan Agnes.
Johan-Erik Johansson drev tillsammans med handlare S.A. Svensson Ryds
Cementfabrik (se Ryds rote nr 27). Majtuna såldes emellertid till Karl f. 1913 och
Gunhild f. 1912 Velander 1958 med sönerna Karl-Ingvar f. 1939 och Sivert f.
1947. Efter Karls död 1977 övertogs fastigheten av sonen Sivert.
Gunhild är boende på vårdhem i Vara.
Kyrkliden 8 Björndahls.
Fastigheten bebyggdes, troligen 1896, av målare Anders Holm från Stenbacken
(se nr 35 Malmene rote). Holm lät då flytta den stuga han bebodde på Stenbacken
fram till Kyrkliden. Holm blev antagen 1897 som poststationsföreståndare. Denna
tjänst innehade han till sin död 1921, då dottern Augusta övertog densamma.
Augusta Holm innehade tjänsten till 1933 då kronojägare P.B. Pettersson övertog
tjänsten. Posten flyttade då till Lövbacka. Efter Augustas död 1936 försåldes

fastigheten på auktion för 150 kronor och inköptes av lärare Gunnar Karlegård,
som hade stugan uthyrd, bl.a. till Helga Liljestrand, fram till år 1955 då
fastigheten inköptes av Gustav och Elin Hollberg. De bodde aldrig här utan 1960
sålde de till Evert och Maj Björndahl. De uppförde det nuvarande huset 1963 för
eget boende. Evert Björndahl avled 1995 och fastigheten bebos nu av änkan Maj
Björndahl..
Avskrift av anteckningar förda av Erik Norlander, dotterson till Anders Holm.
Ing. Erik Norlander har vänligast låtit oss läsa detta kontrakt och vi ser hur Holm
med sin vackra stil präntat och undertecknat: Larf den 18 okt. 1893, Anders
Andersson Holm och bevittnat av J.A. Johansson, landstingsman, Onsjö, Larf och
J. Johansson, postförvaltare i Larf. Någon som helst ersättning för postlokalen
förekommer inte i kontraktet varför det ser ut som om Holm helt enkelt fick bestå
postverket med sådan.
Enligt kontraktet var det inget som hindrade att poststationsföreståndaren fick ha
extra förtjänster. Holm hade sinne för antikviteter och många är de gamla saker
som han köpte - troligen på auktioner - och sedan sålde och det sägs att hans
affärer blev ganska omfattande med tiden.
Så här kunde det gå till en dag på poststationen. Efter skolans slut rusade
skolbarnen upp för den höga trätrappan och in i postfarstun där de ställde sig vid
luckan i dörren för att i tur ordning få med sig post endera hem eller till grannen.
En liten pojkvasker vid luckan deklarerade med både trotsig och bedjande
stämma: ”Ja vell ente ta lärinnas post i Ru (Ryd)”. ”För tusan pajk la blitt då” sa
Holm. Luckan stängdes och Holm hämtade ytterligare post till barnen. In i
postfarstun skrider prästgårdsfröken med en liten hund i hälarna. I handen har hon
en vek käpp som hon slår på luckan med. När Holm får se vem det är, öppnar han
strax dörren för fröken som försvinner in i det allra heligaste.
Larvs första telefonapparat monterades upp på Holms kontor strax till höger om
dörren från postfarstun räknat. Även gemene man fick begagna sig av denna
apparat när det gällde att kalla läkare, beställa medikamenter eller annat viktigt.
Ing. Norlander har i sin ägo många unika kort och foton från Holms tid som
poststationsföreståndare. På ett av dem ser vi Holm framför sitt gedigna skrivbord
i färd med att fylla i sin journal. Man ser det låga bläckhornet och poststämpeln.
Tydligen har postiljonen anlänt från Tråvad för sorteringshyllan verkar välfylld. Ej
långt från telefonen hänger en ganska stor spånkorg på väggen även den fylld med
postala grejer. Men säg den poststation som har ett i rutor, med infällt (blom-)
motiv, handmålat tak? Även taklisten ser ut att vara handmålad. Poststations-
föreståndaren i Larv har då sannerligen förskönat sin station tack vare sitt tidigare
yrke.
Holm var den verklige hedersmannen. Gav man honom ett förtroende, behöll
han det alltid för sig själv. Gällde det något gårdsköp i socknen, nog kallades
Holm att bevittna namnteckningarna. Än idag finns det gårdshandlingar bevarade
med hans namn på.
Holm hade i sitt äktenskap två döttrar av vilka dottern Augusta blev den som
hjälpte fadern med posten på ålderns dar. Hon övertog sedermera tjänsten efter
honom.
I slutet av år 1921 avled Holm och tidskriften Poststationsföreståndaren har i sitt
nr 1, 1922, inne hans porträtt jämte ett vackert eftermäle där det bl.a. står:

”Människor och förhållanden såg han från den ljusa sidan, och vida berest som
han var, kunde han underhålla besökande med muntrande skildringar av sina
upplevelser…….. Nu har den gamle hedersmannen nedlagt vandringsstaven. Må
han vila i ro.”
Numera är också Holms stuga och poststation borta. Endast gamla vykort minner
härom. Poststämpel Larf (Larv) fanns från 1-7 1880 till 31-3 1969.
Skolan
Den förutvarande skolan, som också fanns på denna sida, finns väl
dokumenterad i hembygdsboken Larv, Längjum, Tråvad. Det första skolhuset
uppfördes på 1840-talet och låg nedanför kyrkan. Det ersattes ca tio år senare av
det skolhus, som låg där nya kyrkogården nu är belägen. Detta hus fick tjänstgöra
som skolhus i ca hundra år, därefter revs huset för att bereda plats för en ny
kyrkogård och ett personalhus för kyrkvaktmästaren.
(En ny centralskola byggdes på Onsjö Småkullaområdet. Den invigdes 1954).
Den förste läraren hette Johannes Fogelquist. Han stannade inte så länge och
under några år var det flera som innehade tjänsten. Den förste som var lärare en
längre tid var Anders Gustav Carlén, som var lärare från 1872 till 1904.
Hans efterträdare blev J.A. Lidén. Han var lärare från 1804 till 1934. När han
gick i pension flyttade han till Solhem. Tjänsten övertogs då av Gunnar Karlegård.
Han var lärare här tills den nya skolan byggdes 1954 och han blev överlärare där.
Bostad för läraren fanns på övervåningen
Småskola inrättades först år 1871 och där var förste läraren Anders Lundqvist för
att följas av flera lärarinnor där Augusta Simmingsköld och Hildur Johansson är
de man minns ännu idag. Hildur blev lärare 1917 och var kvar till år 1950, då hon
byggde sig ett hus i Kyrkliden.
Före detta lärarbostaden.
Lärarbostaden byggdes 1937. Dåvarande läraren Gunnar Karlegård f. 1898
inflyttade samma år med makan Valborg f. 1911. Makarna Karlegård fick två
barn, Bo f. 1937 och Lisbet f. 1942
I samband med Karlegårds pensionering 1963 upphörde fastigheten att vara
lärarbostad och kommunen försålde densamma 1964 till Ingemar Jakobsson
Makarna Karlegård flyttade till Skara
Ingemar Jakobsson bebodde med familj bostaden en del år och hade den även
uthyrd. Ingemar sålde fastigheten 1978 till nuvarande ägarna Inga och Lennart
Andersson.
Björkhaga
Fastigheten bebyggdes 1938 av dåvarande polisman Sven Bengtsson f. 1902 med
makan Gunborg f. 1910. Deras döttrar Marita och Ingrid är födda 1937 resp. 1939.
Sven Bengtsson dog 1978 och Gunborg Bengtsson bodde kvar här till sin död
1997
Fastigheten ägs nu av döttrarna

NR 23
KAGGÅRDEN
De tre gårdar, som alla heter Kaggården har haft sina hus samlade här strax intill
kyrkan. Husen flyttades till sina nuvarande platser i slutet på 1800-talet.
Enligt kyrkoboken fanns Anders Gunnarsson, Lars Larsson och Anders Svensson,
som ägare på 1860-talet.
Så vitt vi kan se är det Anders Gunnarssons ättlingar, som vi skall följa upp för att
komma fram till de som brukat gården framme vid kyrkan.
Anders Gunnarsson kom från Tråvad och hans hustru Stina Svensdotter var född
här på platsen. De hade en son Jonas Jonsson, som var f. 1838. Han gifter sig 1862
med Inga Cajsa Svensdotter f. 1842 i Ryd.
Fem dagar efter bröllopet dör hans mor och hans far Anders Gunnarsson flyttar
så småningom till S.Lundby.
Jonas och Inga Cajsa övertar gården. De får två barn, Selma f. 1864 och Johan f.
1866. De dör endast några månader gamla. Som om detta inte skulle vara nog
hade Jonas dött en knapp månad före sonen.
Inga Cajsa är änka i drygt fyra år. Då gifter hon om sig med Svante Andersson i
granngården f. 1849 .
Så vitt vi kan se får de inga barn. De har varit gifta i fem år då Inga Cajsa går bort.
Svante Andersson gifter då om sig med Josefina Persdotter född 1842 från S
Lundby.
De får först tre barn, som dock dör i späd ålder, därefter födds Karl Bernhard f.
1878, sedan kommer Anders Hjalmar f. 1881, Axel Kristian f. 1883, Maria
Elisabet f. 1886 och Märta Viktoria f. 1889.
De flyttar 1891 till Josefinas barndomshem Nils Mårtensgården, S Lundby enligt
uppgift på grund av ekonomiska svårigheter.
Som ny ägare kommer då Johan Alfred Andersson f. 1856 från Längjum.
Han gifter sig 1902 med den betydligt yngre Tilda Maria Andersdotter f. 1880
från Valeberg, Larv. De får tretton barn varav tre döda i späd ålder.
Johan Alfred dör 1936.
Det går många historier om att det kunde gå vilt och livligt till i Kaggården. Alla
historier behöver ju inte vara sanna, som den där några av pojkarna skulle blivit
tagna av polisen då de försökte forsla en kviga i personbilen, frambenen ut vid den
ena sidan och bakbenen i den andra. Den historien låter för otrolig och kan knappt
vara sann.
Sant är dock att de inte hade så stort intresse för jordbruket. Efter faderns död
byggde de ett hus (det som senare blev posten) sålde gården och flyttade in där.
Där bodde de dock inte så länge utan 1939 flyttade Tilda Maria med dottern Ester
och sonen Gustav Valdemar till Vättlösa. Två andra söner John Anders Hugo och
Göran Folke Johannes flyttade till resp. Fellingsbro och Vedum.
Gården köptes 1937 av bröderna Svensson från Längjum, Verner född 1914 och
Elof född 1917.
De brukade den gemensamt i några år tills Elof flyttade i början på 1940-talet.
Samtidigt som de kom hit följde också deras syster Ingeborg med för att sköta
hushållet. Sedan har de tre systrarna Ingeborg, Enis och Elin turats om att hjälpa
Verner.
Enis bodde från 1944 till 1963 här och tillsammans med sin make Gunnar från
1948. De flyttade detta år till Björkudden.

Verner har byggt till och renoverat husen och har skött sin gården oklanderligt.
Bröderna Svensson, Bäsingen arrenderade jorden 1978 för att sedan köpa gården
1983.
Verner flyttade till Tornumsgården, Kvänum där han fortfarande vistas..
Huset har varit uthyrt, men står f.n. tomt.
Posten Nybo
Fastigheten Nybo, bebyggdes 1937 av urmakare Gustav Andersson. Han bedrev
där urmakeri något år. Han flyttade därefter tillsammans med sin mor till Vättlösa.
Omkring 1940 köpte S.A. Svensson fastigheten. Samtidigt flyttade poststationen
hit från Lövbacka. Den förestods då av Karin Carlehed.
Allan och Elvy Björklund övertog poststationen 1945. De köpte också huset av
S:A Svensson, men flyttade inte in förrän senare. Kristidsnämnden, som inrättades
i början av andra världskriget, hade nämligen också sitt kontor här och den som
förestod den var Karl Lundmark, Kaggården.
Allan och Elvy Björklund flyttade till postkontor i Bovallsstrand 1957 och
efterträddes av Ragnar och Karin Moberg, som också köpte huset. De var kvar
tills poststationen drogs in 1969. De byggde ett hus i Vartofta och flyttade dit
eftersom Ragnar Moberg hade fått en lantbrevbärarlinje där.
Huset inköptes 1970 av Bengt och Ulla Johansson båda födda 1927. De hade
tvillingarna Anita och Anneli födda 1957. Bengt dog 1985 och Ulla bor ensam
kvar.
NR 24
KAGGÅRDEN
Husen här låg framme nära kyrkan och när de flyttades till nuvarande plats är
oklart.
Ägare här är Lars Larsson född 1828 på platsen med hustru Ingrid Isaksdotter
född 1832 från Tråvad. De får sex barn varav tre dör innan ettårsåldern.
Hustrun dör 1865 och Lars Larsson 1871.
Sonen Johan Alfred f. 1857 var dräng i Tråvad och hämtade där sin hustru
Emma Kristina Svantesdotter också f. 1857. De kom hit 1878-79 och övertog
gården.
De fick sex barn varav tre dog tidigt. Lars f. 1880, Johan f. 1885 och Olof f.
1898 hette de som fick leva. Lars flyttade tidigt hemifrån men Johan och Olle blev
kvar.
Fadern Johan Alfred dog 1931 och modern Emma 1939.
Johan var ofärdig och haltade svårt. Han var mestadels hemmavid medan Olle
var mer utåtriktad. Han startade tidigt en busslinje i Larv, men blev så småningom
utkonkurrerad av Hagelqvist i Vedum. Olle var en glad och livad person och förde
kanske inte det liv och leverne, som passade en busschaufför. Han var en trevlig
sällskapsmänniska och var ofta anlitad som värd på kalas och andra tillställningar.
Gården arrenderades ut 1938 till Tage Emilsson f 1908 och hans hustru Hildur f.
1915.
De fick två barn Ingvar f. 1940 och Margareta f. 1945.
Tage inköpte en gård i S.Lundby 1962 och familjen flyttade dit.

Arrendet övertogs då av Karl-Anders Lundmark i granngården
Gården täckdikades och alla öppna diken lades igen.
Johan och Olof bodde kvar. Johan dog 1950.
Olof fick nyttjanderätten av gården i arv efter sin bror och bodde kvar i huset till
sin död 1973.
Karl-Anders köpte gården av Olof och Johans syskonbarn 1967.
Han brukade den till 1973 då han överlät gården på sin son Hasse f. 1945 och
hans hustru Asta f. 1946.
Huset renoverades helt och var inflyttningsklart 1975
1983 skedde en fastighetsreglering på Kagg. 2:2. (se nr 23). Denna gård delades
upp mellan Bäsingen och övriga Kaggårdar. Efter denna reglering är totala arealen
på denna gård, inklusive skog och impediment, 66,6 har.
Asta och Hasse har tre barn Malin f. 1972, Lotta f. 1974 och Björn f. 1979.
Gratulation Till Emma Kristina Svantesdotter på din namnsdag och tillika
födelsedag.
God : mårn Emma
Hur mår Du i dag!
Jag önskar god lycka och fröjd
din namns dag jör mig stor glädje
må helsa och välgång till yttersta höjd
din senaste ålder bereda.
och jag som dig älskar så godt må du tro
skall glädjas då sällheten trifves i ditt bo
och sorgerna flyr från ditt läger.
Så gläd dig nu du snälla Emma
som nu i dag fuller ditt adertonde
år, så glad och vänlig som en stjärna
Din framtid du tillmötes gå
de fulda åren af din lefnad
de gladaste af all din tid
har nu i helsa lugn och trefvnad
gått fram i munterhet och frid
Den önskan jag dig nu vill gifva
från djupet af mitt hjerta går
att du må lyckelig alltid blifva
och lefva glad i många år
Dessa ord enkla men välmenta
och önskas av hjertat af din alltid
tillgifne vän
Var så god och tag emot detta
Detta är skrivet 1875 antagligen av Johan Alfred

NR 25
KAGGÅRDEN
De tre gårdar, som heter Kaggården har som förut nämnts haft sina hus samlade
strax intill kyrkan.
På Kagg. 2:4 uppfördes manbyggnader omkring 1895 och ekonomibyggnader
1894 enl. boken "Svenska gods och gårdar".
Ägaren på denna gård är Anders Svensson född 1822 i Backgården, Malmene
med hustrun Magdalena Hansdotter född 1810 i Onsjö.
De fick två barn, sonen Svante Andersson f. 1849 och dottern Anna Stina f.
1850. Magdalen dör 1871.
Sonen Svante Andersson gifter sig 1870 med änkan Inga Cajsa Svensdotter i
granngården (se nr 23). De får inga barn.
Dottern Anna Stina blir kvar hos fadern och gifter sig aldrig.
Svante och Inga Cajsa har varit gifta i fem år då Inga Cajsa går bort.
Svante Andersson gifter då om sig med Josefina Perdotter f. 1842 i S. Lundby.
De får först tre barn, som dör i späd ålder. Därefter kommer Karl Bernhard f.
1878, Anders Hjalmar f. 1881 Axel Kristian f. 1883, Maria Elisabet f. 1886 och
Märta Viktoria f. 1889.
De flyttar 1891 till Josefinas barndomshem i S.Lundby enligt uppgift på grund
av ekonomiska svårigheter.
Ägare till gården är då Svantes syster Anna Stina.
Fadern Anders Svensson dör 1902 men Anna Stina är alltså kvar.
S.Lundby låg ju inte så långt bort och Svante var tydligen med och brukade
gården för att sedan flytta hit 1912.
I kyrkoboken står dock Anna Stina som hemmansägare 1916.
Svante och Josefinas barn är inte med hit. Karl hade bl.a. plats på Fåglaviks
glasbruk, rättare på Remmingstorp (Valle härad), rättare på Simmatorp utanför
Skara. Axel blev kvar i S.Lundby. Hjalmar flyttade till Smedegården, Jultorp. Av
flickorna for Maria Elisabet till USA. Märta blev lärare i Skåne.
Anna Stina gick bort 1931. Svante Andersson 1936 och Josefina två år senare.
Redan 1929 hade dock äldsta sonen Karl med hustru Augusta f. 1879 i Eling och
barnen Margareta f. 1909 och Karl-Anders f. 1915 flyttat hit.
Karl var under andra världskriget kristidsnämndens ordförande som delade ut
ransoneringskort och höll rätt på slaktlicenser och malkort.
Karl och Augusta byggde Björkudden, ett hus närmre kyrkan 1942 och flyttade
dit i samband med att gården övertogs av sonen Karl-Anders med hustrun
Marianne från Onsjö f. 1919.
De fick två barn Bengt f. 1943 och Hans f. 1945.
Under deras tid dränerades gården och ny ekonomibyggnad uppfördes.
Karl-Anders gick bort 1989 och Marianne bor ensam kvar.
Gården ägs och brukas av sonen Hasse.

En skoldag i Larv på 20-talet. Upptecknat och textat av K.A. Lundmark.
En vintermorgon vid ½7 tiden stiger jag upp. Det är kallt i köket där jag har min
sovplats i en s.k. utdragssoffa. Farfar kommer upp och eldar i järnspisen. Vatten
som står i en spann på den lilla bänken är fruset.
Jag får ta på vardagskläder för att gå med ut till ladugården, det är mitt jobb att
handmjölka 2 kor. Vid halvåtta tiden är vi tillbaka i köket för frukost. När vi ätit
får jag göra min skolmatsäck. Den består av 4 smörgåsar på grovt rågbröd. Pålägg
är hemgjort smör, dito ost och ibland kokt vitt fläsk. Sedan jag bytt kläder och
snörat på mig träbottenskorna (trätofflor med långa skaft) är det tid att gå upp till
skolan, c:a 2 km gångväg. Skolan är nu borta, den låg där den nya kyrkogården nu
är anlagd.
Kl. 9 började skolan, med att läraren på orgel spelade en psalmvers, vi elever
skulle bidra med sång i den mån förmåga fanns. Sedan följde
kristendomsundervisning, lärobok var Luthers lilla katekes. Kl. 10 var första
rasten, c:a 10 minuter, likadant kl. 11. Från kl. 12-13 var s.k. middagsrast,
matpaketen kom fram och vi satt på långbänkar i avklädningsrummet, detta
tjänade och som matsal. Några av barnen kunde ha en flaska mjölk med som
dryck, men de flesta gick nog till vattennippelen som satt i ett porslinsfat i samma
rum. Nippeln sprutade rät upp och sedan man druckit var det nästan en sport att
spruta på någon. Allra bäst var, om styrkan tillät, sätta upp någon på fatet och
duscha honom i rumpan.
Gymnastik förekom någon gång i veckan, lokal för dessa övningar var mellan
bänkarna i skolsalen och klädsel samma som vi hade under skolarbetet. Alla kan
förstå att vi blev inga proffs i gymnastiska övningar. På rasterna, när det inte var
snö sparkade vi boll, plan var vägen mot Bäsingen. Träskokängorna kom då till
nytta men rörelseförmågan var mycket begränsad vad det gällde fotbollsspel.
Fanns det snö åkte vi släde och spark från Bäsinge kulle till korsvägen, 1 resa per
rast.
Uppförde vi oss mindre bra kunde rottingen komma fram. Vid ett tillfälle satt vi
på kanten mot nuvarande Gösta Petterssons och kastade sten genom en
sönderslagen ruta på vinden till det lilla hus som då fanns. Trots tillsägelse
fortsatte vi vårt ofog. Men då small det, 2 rapp var av den mjuka käpp som
kallades rotting.
Trots detta högaktade jag vår lärare! Denne var i någon mån också jordbrukare,
lärarelönen var inte stor och tillskott behövdes. 1 kossa, 1 sugga, 1 hundratal höns
samt 1 ridhäst var magisterns djuruppsättning. C:a 1 ha jord ingick i lönen för
lärarens arbete som kantor i kyrkan.
Skolarbetet var varannandags läsning. Måndag, onsdag, fredag hade läraren klass
5-6. Tisdag, torsdag och lördag klass 3-4.
Genom det kompisskap vi hade med läraren hjälpte vi honom gärna med djur,
jordbruk och ved. När vi kom upp i klasserna kunde vi få köra till kvarnen, till
Vedum med 1 gris eller till Lockebacke för att hämta hö. De nämnda sysslorna
ingick, som alla förstår inte i läroplanen, om sådan fanns, men vi tyckte det var
jättekul.
En gång var jag och en klasskompis iväg för att hämta hö, då skolinspektören
helt plötsligt dök upp i skolan. Vi blev hastigt ”genom lärarens försorg” inkallade
till skolarbete i stället för höbärgning.

Kl. 15 var skoldagen slut såvida det inte var slöjd, sådan var det måndag och
onsdag. Endast träslöjd förkom, begynnelsearbetet brukade vara en
planteringspinne och som avslutningsprov kunde det bli en pall eller
blomsterhylla.
Skoldagen slutade alltid med en psalmvers och att man stod upp och bugade,
som avskedshälsning till läraren.
NR 26
KVARNLIDEN
Här vid sidan av Larvån låg på Kaggårdens mark en liten industribebyggelse kan
man säja. Det har funnits både mejeri, kvarn, smedja och mekanisk verkstad, som
utnyttjade den vattenkraft, som kunde finnas vid det lilla fallet. I hembygdsboken
Larv, Längjum, Tråvad finns bilder på hur det såg ut i slutet på 1800-talet. Trots
att bebyggelsen låg på Kaggårdens mark var benämningen på området Hubo
kvarn.
I liden ner mot ån fanns också en del hus, som beboddes av mjölnare, smeder
m.fl.
Huset längst ner var mjölnarens och hit kom 1898 som mjölnare Frans Emil
Augustsson f. 1870 med hustru Ada Josefina också f. 1870. Mjölnaren köpte
tillsammans med en svåger en gård i Karlsberg (se Karlsbergs rote nr 39). Denna
gård övertogs av sonen Folke.
Av de många övriga barnen blev det Elsa, som stannade kvar i hemmet. Hon
blev en skicklig kalaskokerska och otaliga är de kalas och begravningar, som hon
har lagat maten till.
Frans August dog 1959, alltså nära 90 år gammal.
Huset, som hade byggts om och till några gånger, innehades av Elsa till sin död i
år 1998.
De sista åren vistades hon på Vidhemsgården, Vedum.
I nästa hus bodde smeden Frans Otto Gustavsson f. 1870 med hustru Ida Maria f.
1868. De kom hit år 1899. Av sönerna Per, Oskar och Nils byggde Per ett mejeri i
Valeberg (se Valebergs rote nr 13), Oskar blev handlare i S Lundby och Nils
"rörmokare" i Larv.
Nanny och Nils Albertsson bosatte sig här vid sitt giftermål på 1940-talet. De
flyttade senare till Gerda Svans hus på andra sidan Salem.
Ernst och Ingeborg Högfors köpte huset 1973. Ernst vistades på vårdhem i Vara i
några år och dog 1991.
Ingeborg har detta år 1998 flyttat till en servicelägenhet i Vidhemsgården,
Vedum
Ägarna till Kaggården, Alfred och Ida Andersson skänkte mark till
baptistförsamlingen där församlingen uppförde ett kapell, som invigdes 1925. Det
var evangelisten Ida Andersson från Skara, som var den främsta tillskyndaren till
detta bygge. Kapellet fick namnet Salem. Den första tiden kom det ut predikanter

och höll möten här. Från mitten av 1930-talet har det funnits många predikanter
bosatta här under längre eller kortare tid. F.n. finns ingen boende här.
Huset har undergått många förändringar under årens lopp och är nu en väl
fungerande samlingslokal.
Nästa hus i Kvarnliden beboddes av Klas Svensson och hans syster Maja
Svensson. Klas var orgeltrampare och tog arbete var det föll sig. Efter deras död
köptes huset av Sven och Alice Olsson, som dock aldrig flyttade hit utan hade det
tidvis uthyrt. Huset köptes i början av 1970-talet av Gerda Svan f. 1895, som hade
förestått telegrafstationen i Larv under många år. Hon rev det gamla huset och
byggde ett nytt på platsen. Hon hann aldrig flytta in eftersom hon blev sjuk och
dog. Den sista tiden bodde hon hos sin systerdotter Nanny gift med Nils
Albertsson.
Nanny och Nils övertog därefter huset. Nils dog 1992 och Nanny har just flyttat
till Gudmundsgården.
Björkudden
Detta hus byggdes av Karl Lundmark (se nr 24) 1942. Han bodde här
tillsammans med hustrun Augusta. Augusta avled 1955 och Karl 1964. Efter deras
död har huset varit uthyrt i många år bl.a. till Enis och Gunnar Johansson. De kom
från Kaggården (se nr 23). Asta och Hasse Lundmark bodde också här tid medan
de renoverade i Kaggården (se nr 24).
Numera ägs huset av Bengt och Anita Lundmark, Forsheda.
Kullåsen
Detta hus som ligger bredvid Björkudden byggdes av Nils och Berta Gustavsson
1942.
Nils hade rörläggningsfirma och byggde också senare en lagerlokal för sin
verksamhet. Nils var son till smeden vid Hubo kvarn.
Nils och Berta fick två barn Lennart f. 1946, Ulla-Karin f. 1951.
Nils gick bort 1960. Berta bor fortfarande kvar i huset.
Lennart övertog sin fars firma och har sitt lager kvar på Kullåsen.

Artikel i Falköpings Tidning
den 13 sept. 1984.
Karl Franzén berättar:
På Hubo i Larv fanns förr en
hel liten industrimiljö nere i
Larvaåns dalgång. Där fanns
kvarn, kraftverk, mejeri, smedja
och en liten mekanisk verkstad.
Uppåt femton personer kunde
vara yrkesverksamma där.
Det finns ett unikt foto på denna industrimiljö. Bilden är tagen i början på vårt
sekel. Längst till höger på bilden står en liten pojke med namnet Karl Franzén.
Han är nu 88 år och bosatt i en stuga i Edsvära. - Min far var mjölnare på Hubo
berättar Karl Franzén. Det fanns ett högt fall i Larvaån som drev två vattenhjul.
Ett av dem var bredare och drog två stenar i kvarnen, det andra hjulet drog bara
en sten.
Det var ett jämnare vattenflöde på den tiden, eftersom inte så många
sankmarker var utdikade. När det var lite vatten körde vi kvarnen i ”stämmor”.
Det innebar att man satte för en dammlucka så att kvarndammen blev full med
vatten. Sedan gick det att köra för fullt en tid.
-Under 1927 var det översvämning i ån och då flöt kvarndammen bort, erinrar
sig Karl Franzén. Far arrenderade kvarnen och den gick tills han slutade 1945.
Den mekaniska verkstaden innehades av Janne Andersson, som tillverkade
rensmaskiner för kvarnar. Han flyttade senare sin tillverkning till Skövde. Man
kan fortfarande se rensmaskiner som han tillverkat i Borga kvarn i Larv och i
Kvarnö på gränsen till Edsvära.
-Från 1917 fick Hubo elström från fallet i ån, där man satte in en liten
generator. Då fick man elbelysning i stora byggningen och i arbetarbostaden. Vi
fick också ljus i mjölnarbostaden. Det var inte alltid strömmen räckte till. Särskilt
besvärligt var det på vintern när det bildades is på vattenhjulet.
-En större generator sattes in 1920 men när Möllers på Hubo satte upp med
mjölkmaskiner i början av 1940-talet anslöt de sig till Larvs elförening.
Kanske var det den här elektrifieringen som gjorde att Karl Franzén började sin
bana som elmontör. Han har gjort en mängd elarbeten i larv och Edsväratrakten
-Men jag började som pojke att göra dagsverken på Hubo. Jag fick vara med
och köra oxarna som drog tröskverksvandringen och fick 25 öre om dagen för
det.
-Det stora tröskverket drogs av en vandring med tre dragbommar. Framför två
av bommarna spände man hästar parvis. Jag som var yngst fick köra oxarna - det
ville inte de äldre göra. Det var besvärligt att få fart på dem.
-Senare när jag gjorde dagsverken på Hubo fick jag upp till 2,50 kronor om
dagen.

-Ett styvt arbete var att pumpa vatten från den djupbrunn som fanns i
ladugården. En timma om dagen fick man pumpa för att vattnet skulle räcka till.
Karl Franzén fick 1915 arbete på en bilverkstad i Skara - troligen en av de
första i länet. Det fanns inte många bilar i länet på den tiden. Ägaren till
verkstaden sålde emellertid bilar med både självstart och lyse.
Från 1917 blev Franzén elmontör och i många år hade han egen elfirma. Men
allt det är en annan historia.
NR 27
TORP UNDER KAGGÅRDEN
Här har legat ett torp för länge sedan. Ingen minns vem som bott här. Några talar
om Raskens och det tyder ju på ett soldatnamn, men inget sådant står att finna i
kyrkoboken. En som var torpare i Kaggården var Johannes Larsson, som står som
kyrkvaktmästare i kyrkoboken. Han var f. 1833 och d. 1912. Hans hustru hette
Anna Britta Andersdotter och var f. 1842 d. 1924. Kanske var det här de var
torpare. De hade många barn, varav flera flyttade till U.S.A. i början av seklet.
Nr 28
LOCKEBACKE
Lockebacke förvärvades, enligt hembygdsboken Larv - Längjum - Tråvad, av
Larvs församling redan 1795 att brukas som organistbosställe. Den förste som
innehade tjänsten, som organist var Carl Bergsten, som innehade tjänsten till 1836
då han efterträddes av Hans Lundborg.
Hans Lundborg dog 1879 och efterträddes då av Anders Gustav Carlén född
1846.
Carlén innehade både folkskolärar- och organisttjänsten. Han flyttade hit till
Lockebacke 1882.
Hans hustru Christina Charlotta Andersdotter f. 1846 dog 1884. De hade tre
barn. Han gifte emellertid om sig 1885 med Klara Sofia Johansdotter f. 1855 från
Onsjö (se Kulla rote nr 40). De fick också tre barn Johan Oskar f. 1886, Valborg f.
1890 och Sigrid f. 1894.
Carlén pensionerades från lärartjänsten 1904 och efterträddes då av J.A. Lidén.
Organisttjänsten hade han kvar och bodde också kvar på Lockebacke till år 1914
då familjen flyttade till Onsjö (se Kulla rote nr 42).
J.A. Lidén flyttade aldrig hit utan hade organistbostället utarrenderat.
Janne Andersson f. 1864 med hustru Anna Kajsa Johansdotter f. 1851 var
arrendator här från 1908 till 1934. De bodde dock kvar något år, men byggde ett
litet hus bredvid landsvägen och flyttade dit. Enligt Gösta Berglund var det
mycket snälla människor.

Anna Kajsa dog 1940 och Janne 1943.
Huset efter Janne och Kajsa har haft flera hyresgäster under årens lopp bl.a. Mia
Ljus och Roy Ylegård. Huset är numera flyttat till andra sidan av grustaget och
används som tillfällig bostad.
Lockebacke var nu inte längre organistboställe, där avkastningen gick till
klockaren, utan endast ett eklisiastikt boställe.
Den som arrenderade efter Janne var Anders Berglund f. 1882 och hans hustru
Anna f. 1887 i Valeberg. Anders kyrkobokförda namn var Johansson. Namnet
Berglund hade Anders fått redan i unga år, men det var först omkr. 1947, som han,
sönerna Erik och Gösta och deras kusin John begärde att få det officiellt.
Anna och Anders hade 5 barn Stina f. 1911, Erik f. 1912, Agnes f. 1914, Gösta f.
1917 och Ester f. 1919.
Gösta utbildade sig till elektriker och bosatte sig på Borgavägen i Larv. Han har
säkerligen varit elmontör på så gott som alla hus i Larv under årens lopp.
Erik blev kvar på gården och övertog arrendet efter sin far som dog 1957. Mor
Anna var sängliggande i flera år och Erik skötte henne hela tiden. Hon dog 1956.
Erik hade kvar gården till 1967 då han överlät arrendet på Per Persson,
Kyrkestätta.
Erik hade något år tidigare gift sig med hemvårdarinnan Gunborg Holmberg. De
flyttade till Lidköping. Erik dog 1992 och ligger begravd på Larvs kyrkogård.
Per hyrde ut bostaden till Rolf Grahm f. 1944 med hustrun Monika f. 1942 och
döttrarna Anna-Carin f. 1967 och Ulrika f. 1969. De bodde här till 1991, då de
flyttade till Söderskog, Vedum.
På Lockebacke fanns det en stor grusfyndighet och Gustav Johansson, Lockeled,
som köpt granngården Smedegården hade börjat med grusförsäljning i det grustag,
som fanns här. Hans son Jonas har fortsatt den verksamheten och utvidgade
grustaget in på Lockebacke. Ekonomihusen på Lockebacke revs 1991 och
boningshuset flyttades 1992 till S.Lundby och där husen stod är nu bara ett stort
hål. Där har tagits stora mängder sand till Benders takpannefabrik i Edsvära. Jonas
har hela tiden köpt sanden av Larvs församling. Han har sedan sorterat och
levererat den till sina kunder. Nu börjar dock sanden ta slut vid denna stora
fyndighet.
Intill landsvägen ligger på Lockebacke ett gravfält där marken skall ligga orörd..
Jordbruksmarken till Lockebacke har köpts 1998 av Per Persson Kyrkestätta,
Hans Lundmark, Kaggården och Rune Fridén, Smedegården.