REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ...

Något om dockan LARVA – STINA. (Efter en beskrivning från Nordiska
Museet).
Det var en gång tre små flickor, som hette Eva Carolina, Maria och Tullia
Lovisa. De var födda i Adelöf 1823, 1827 och 1831 men flyttade år 1834 till
prästgården i Larv tillsammans med sin far, som var kyrkoherde och hette Sven
Magnus Liedzén, och sin mor, som hette Carin Helena Brun. Deras storasyster
hette liksom modern Carin och deras bror hette liksom fadern Sven.
De tre små flickorna skulle få en docka att leka med, men eftersom det på den
tiden inte var så lätt att köpa en docka som nu, bad man den duktige snickaren i
prästgården om hjälp. Så kom Larva-Stina till i slutet av 1830-talet. Hon har blivit
förebilden till den docka, som nu trycks hos Jobs Handtryck i Leksand, medan hon
själv sedan 1961 förvaras på Nordiska Museet i Stockholm.
Den gamla Larva-Stina gjordes helt för hand. Kroppen formades som en ledad
stomme av trä och stoppades så att ytan blev mjuk. Kläderena syddes av
olikfärgade bomullstyger. Kjolen är röd- blå- och vitrandig, blusen rutig i rött och
blått och ärmarna kantade med rött sidenband.
Även skärpet runt midjan är ett rött sidenband med spänne. Förklädet av vitt
bomullstyg har tryckta blomrankor i rött, grönt och brunt. Över axlarna bär Larva-
Stina två schalar. Den ena är av vitt tunt bomullstyg med virkad spets runt
kanterna, den andra är virkad av rött, vitt, grönt och svart ullgarn.
På huvudet sitter en bindmössa av rutigt siden och mösslin av vit knypplad spets.
I nacken en rosett av rött sidenband. Dockan har två underkjolar av vitt
bomullstyg. På benen vita maskinstickade strumpor. De bruna läderskorna med
röda rosetter är knutna om vristen med svarta sammetsband. Kindernas rosor är
målade med lingonfärg. Larva-Stina har pyntats med halsband av blåa pärlor och
droppformade örhängen av rött glas.
Det var en fin docka, som de tre små flickorna i prästgården i Larv fick leka
med, men leken var säkert försiktig. Då alla blivit vuxna, hamnade Larva-Stina så
småningom hos dottern Eva, som då var bosatt i Vänersborg. En systerdotter till
Eva berättar år 1961 så här i ett brev till Nordiska Museet, dit dockan då skänktes:
”Någon ´lekdocka´ har Larva-Stina ej varit i någon av de yngre generationerna.
Jag minns att jag under min första skoltid i Vänersborg på 1890-talet vid besök
hos ´Moster Eva´ fick se på Larva-Stina. Kläderna ha med största sannolikhet
aldrig varit ombytta och äro givetvis tygen vävda och kläderna förfärdigade i Larv
på 1830-talet. Ansigtet var målat och är väl det än.” (Ingrid Karlow 16/7 1961)