REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ...

NR 1
HUBO
Hubo är en mycket gammal gård vars anor sträcker sig långt bak i tiden. Mycket
står att läsa i hembygdsboken Larv, Längjum, Tråvad. Man kan där se att Hubo
blev säteri på 1600-talet under Per Hjerta.
I hembygdsboken kan man läsa hur gården alltsedan dess har tillhört samma
släkt med undantag av några år i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet då
gården förpantades till prosten Arvid Afzelius.
Det var i huvudsak på kvinnosidan gården gick i arv. De sista i släkten, som ägde
gården var systrarna Ellen och Maria Möller. Deras far löjtnant Lars Fredrik
Möller blev ägare till Hubo på 1840-talet. (Enligt hembygdsboken Larv-Längjum-
Tråvad var han fosterson). Han gifte sig 1855 med Marie Louise Ullén, som kom
från Mellby. De fick många barn. I kyrkoboken kan man se att det föddes barn
varje eller vartannat år. Två dog i späd ålder och tre i 20-årsåldern.
Lars Fredrik och Marie Louise sålde en del av gården 1859, nämligen delar av
L.Onsjö och Algot Bengtsgården vilket är liktydigt med nuvarande Bäsingen och
Bäckaskog, till Henrik och Maria Andersson.
Marie Louise Möller dog 1898 och löjtnant Möller två år senare.
De flesta av de kvarvarande barnen flyttade ut. Två söner Carl Fredrik och Johan
Ludvig står som obefintliga 1908-10 i kyrkoboken. Vi har dock funnit att Carl
Fredrik kom ut på sjön redan i 16 årsåldern och blev så småningom sjökapten. I
boken "Svenskarna i Nya Zeeland" återfinner vi honom. Han kom dit redan 1887.
Han blev Nya Zeeländsk medborgare 1896. Han var gift två gånger och hade två
barn. Även brodern Johan Ludvig kom till landet 1888 och blev också
medborgare 1896. Han står som arbetsförman. Bröderna flyttar dock tillbaka till
Sverige och Karl Fredrik avlider 91 år gammal i Fristad.
De som så småningom övertog var alltså Ellen och Maria. Ellen var född 1861
och Maria 1862. En dotter, Karin, fanns också kvar, men var handikappad. Hon
dog 1930.
Gården brukades i alla år till Marias död 1952 helt enligt gamla metoder. Någon
har berättat att rättaren kunde ställa ut fyra par hästar vid sådd och skörd. Det
måste ha gått livligt till på "la´gårdsbacken", när alla skulle få sina order.
Rättare har det varit många under årens lopp med namn som Andersson,
Olausson, Karlsson och Flood.
En trotjänare, som det talas om än i denna dag var Albert Augustsson. Han var
tekniskt kunnig och mångsysslare. Hans hustru Jenny var fröknarna behjälplig i
hushållet. Deras son Nils Albertsson blev också trotjänare på gården och var även
rättare något år innan Maria dog. Som la´gårdskarl fanns John Vinge i många år.
Sven Andersson, Hasslösa, som var arbetare på Hubo, från 1949 till 1951
berättar att han hade statlön med 300 kr i månaden, men bodde hyresfritt och hade
fri mjölk (som dock måste kokas då besättningen inte var tuberkulosfri), en halv
gris på våren och en halv på hösten. De fick också sätta potatis på hederna. Det var
inte lön enligt gällande avtal, (statsystemet hade ju upphört tidigare) men det var
inte alls så dåligt, menar Sven.
Fröknarna hade bestämda åsikter om hur allt skulle vara, inget fick ruckas på.
Det berättas också att allt skulle vara ståndsmässigt. De hade aldrig bil utan
kusken fick köra fram den täckta vagnen, när de skulle ut.