REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ...
REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ...
REGISTER ÖVER GÅRDAR, TORP OCH BACKSTUGOR I LARVS ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>REGISTER</strong> <strong>ÖVER</strong> <strong>GÅRDAR</strong>, <strong>TORP</strong> <strong>OCH</strong> <strong>BACKSTUGOR</strong> I <strong>LARVS</strong> ROTE.<br />
Sidhänvisning till husförhörslängder för Larv<br />
1881-96 och 1897-1915 års längder finns sist i häftet.<br />
1868-1880 1881-1896 1897-1915<br />
1. Hubo 37 43 39<br />
2. Jungstorp 45 48,54 46<br />
3. Tången 43 52 43<br />
4. Tången 44 53 44,46<br />
5. Hagen (Lagmanstorpet) 48 50,52 45<br />
6. Prästgården Kyrka 1 1 1<br />
7. Prästgården Lantbruk 1,4 2,4 3,4<br />
8. Nordledet 7,8 6,7 6,8<br />
9. Ensädet 10 7 10<br />
10. Svenssons affär 15 11 10<br />
Kristin på posten<br />
11. Fattigstugan 17,18 15,16 13-15<br />
12. Källsrovägen 7<br />
Försörjningshemmet<br />
13. Grönebacke 29 35 31<br />
14. Bäckaskog 28 32 27, 29<br />
15. Backstuga Bäsingen<br />
16. Församlingshem<br />
17. Bäsingen 33 39 35<br />
18. Lerbäcken 36 41 37<br />
19. Torp vid Kyrkestätta 28 31 28, 33<br />
20. Onsjö lilla Kyrkliden 42 38<br />
21. Backstuga u. Kaggården 14<br />
22. Kyrkliden 11,12,32<br />
Skolan, Posten<br />
23. Kaggården Verners 23 21 17<br />
24. Kaggården Hasses 24 22 20<br />
25. Kaggården Mariannes 19 18 16<br />
26. Kvarnliden 50,51,52<br />
27. Torp Kaggården 20 23 21<br />
28. Lockebacke 52 58 53
<strong>LARVS</strong> ROTE<br />
Vår studiecirkel 1997-98 har tagit sig an Larvs rote. Här har vi både kyrka och<br />
prästgård. Det finns också en viss tätortsbebyggelse.<br />
Den gård som i äldre tid dominerade bygden var Hubo, vars ägor upptog en stor<br />
del av roten. Gården delades dock på 1800-talet.<br />
Vi har försökt få fatt i de som bott på de olika gårdarna och även några glimtar<br />
hur livet tedde sig förr. Det är också några som skrivit ner minnen från barndomen<br />
och det tackar vi för.<br />
Ett särskilt tack till konstnär Bror Halldin, som även i år tecknat titelbladet. I år<br />
är motivet Hubo.<br />
I slutet av foldern har vi utdrag ur olika kyrkoböcker. På kartan har vi prickat in<br />
de olika ställena.<br />
Deltagare i cirkeln har varit:<br />
Erik Andersson, Herrekvarn<br />
Inga Lisa Andersson, Sjötorp<br />
Ulla Bengtsson, Borga<br />
Svante Forslid, Prästgården<br />
Rune Fridén, Smedegården<br />
Ella Johansson, Bjökehed<br />
Karl-Erik, Johansson, Björkehed<br />
Gösta Johansson, Gärdhem<br />
Herbert Johansson, Mellomgården<br />
Ove Johansson, Lönnebo<br />
Bengt Kjell, Nyhem<br />
Karl-Arvid Lidén, Solhem<br />
Carl-Johan Lidén, Sörgården, Längjum<br />
Marianne Lundmark, Kaggården<br />
Helge Svantesson, Kruthusgatan 14, Kvänum
NR 1<br />
HUBO<br />
Hubo är en mycket gammal gård vars anor sträcker sig långt bak i tiden. Mycket<br />
står att läsa i hembygdsboken Larv, Längjum, Tråvad. Man kan där se att Hubo<br />
blev säteri på 1600-talet under Per Hjerta.<br />
I hembygdsboken kan man läsa hur gården alltsedan dess har tillhört samma<br />
släkt med undantag av några år i slutet på 1700-talet och början på 1800-talet då<br />
gården förpantades till prosten Arvid Afzelius.<br />
Det var i huvudsak på kvinnosidan gården gick i arv. De sista i släkten, som ägde<br />
gården var systrarna Ellen och Maria Möller. Deras far löjtnant Lars Fredrik<br />
Möller blev ägare till Hubo på 1840-talet. (Enligt hembygdsboken Larv-Längjum-<br />
Tråvad var han fosterson). Han gifte sig 1855 med Marie Louise Ullén, som kom<br />
från Mellby. De fick många barn. I kyrkoboken kan man se att det föddes barn<br />
varje eller vartannat år. Två dog i späd ålder och tre i 20-årsåldern.<br />
Lars Fredrik och Marie Louise sålde en del av gården 1859, nämligen delar av<br />
L.Onsjö och Algot Bengtsgården vilket är liktydigt med nuvarande Bäsingen och<br />
Bäckaskog, till Henrik och Maria Andersson.<br />
Marie Louise Möller dog 1898 och löjtnant Möller två år senare.<br />
De flesta av de kvarvarande barnen flyttade ut. Två söner Carl Fredrik och Johan<br />
Ludvig står som obefintliga 1908-10 i kyrkoboken. Vi har dock funnit att Carl<br />
Fredrik kom ut på sjön redan i 16 årsåldern och blev så småningom sjökapten. I<br />
boken "Svenskarna i Nya Zeeland" återfinner vi honom. Han kom dit redan 1887.<br />
Han blev Nya Zeeländsk medborgare 1896. Han var gift två gånger och hade två<br />
barn. Även brodern Johan Ludvig kom till landet 1888 och blev också<br />
medborgare 1896. Han står som arbetsförman. Bröderna flyttar dock tillbaka till<br />
Sverige och Karl Fredrik avlider 91 år gammal i Fristad.<br />
De som så småningom övertog var alltså Ellen och Maria. Ellen var född 1861<br />
och Maria 1862. En dotter, Karin, fanns också kvar, men var handikappad. Hon<br />
dog 1930.<br />
Gården brukades i alla år till Marias död 1952 helt enligt gamla metoder. Någon<br />
har berättat att rättaren kunde ställa ut fyra par hästar vid sådd och skörd. Det<br />
måste ha gått livligt till på "la´gårdsbacken", när alla skulle få sina order.<br />
Rättare har det varit många under årens lopp med namn som Andersson,<br />
Olausson, Karlsson och Flood.<br />
En trotjänare, som det talas om än i denna dag var Albert Augustsson. Han var<br />
tekniskt kunnig och mångsysslare. Hans hustru Jenny var fröknarna behjälplig i<br />
hushållet. Deras son Nils Albertsson blev också trotjänare på gården och var även<br />
rättare något år innan Maria dog. Som la´gårdskarl fanns John Vinge i många år.<br />
Sven Andersson, Hasslösa, som var arbetare på Hubo, från 1949 till 1951<br />
berättar att han hade statlön med 300 kr i månaden, men bodde hyresfritt och hade<br />
fri mjölk (som dock måste kokas då besättningen inte var tuberkulosfri), en halv<br />
gris på våren och en halv på hösten. De fick också sätta potatis på hederna. Det var<br />
inte lön enligt gällande avtal, (statsystemet hade ju upphört tidigare) men det var<br />
inte alls så dåligt, menar Sven.<br />
Fröknarna hade bestämda åsikter om hur allt skulle vara, inget fick ruckas på.<br />
Det berättas också att allt skulle vara ståndsmässigt. De hade aldrig bil utan<br />
kusken fick köra fram den täckta vagnen, när de skulle ut.
När de hade gäster togs dessa emot av en jungfru i hallen för att föras in i<br />
salongen där fröknarna stod under takkronan och hälsade välkommen. Kokerskan<br />
Hanna Björkdal kom ut från Vara för att laga maten. Gerda Svan, Elsa Fransson<br />
och Inga Lilja serverade. Detta berättar Inga Lilja-Pettersson, som var fosterdotter<br />
till Albert och Jenny Augustsson och numera bor i Vara.<br />
Maria reste ut ibland, ofta till Kanarieöarna. Det gjorde inte Ellen som var mera<br />
hemmavid.<br />
Ellen dog 1940.<br />
Maria, som nu var nära 80 år ändrade inget i sin livsföring eller i gårdens skötsel<br />
utan jord och hus förföll alltmer.<br />
Karl-Erik Johansson, som var anställd som lantarbetare de två sista åren Maria<br />
levde berättar att Maria var en stor djurvän och att ett gavelrum var reserverat för<br />
Marias c:a 35 katter. Det låg en bräda ut från fönstret till ett äppelträd där katterna<br />
kunde komma och gå som de ville.<br />
Maria dog 1952.<br />
Arvingar efter systrarna var endast syskonbarn och dessa står som säljare av<br />
gården.<br />
Gården köptes 1953 av Birgit (1911-1996) och Gösta Ljungman (1910-1990),<br />
som lade ner ett oerhört stort arbete för att få gården i stånd. Alla diken lades igen<br />
och en del mark nyodlades.<br />
De var noga med att bevara det vackra boningshusets 1700-talsprägel och även<br />
de övriga gårdshusen restaurerades varsamt. Det fanns flyglar på gården, som varit<br />
bostäder för arbetare. De restaurerades och hyrdes ut.<br />
Ny ladugård uppfördes med plats för ett 50-tal mjölkkor.<br />
De arbetare som fanns kvar på gården fick fortsätta sin anställning. En ny<br />
framfartsväg anlades, eftersom moderna maskiner inte gick att köra på bron över<br />
ån.<br />
Gösta Ljungman var en allmänt respekterad och skicklig jordbrukare, som<br />
dessutom hade en hel del förtroendeuppdrag<br />
Birgit Ljungman var hemkonsulent på hushållningssällskapet och det måste varit<br />
krävande att både ha heltidsarbete och att sköta hus och hem.<br />
Deras ende son Lasse f. 1951, utbildade sig till lantmästare och övertog gården<br />
1980. Som på så många andra gårdar, som haft tjänstefolk i överflöd, sköts hela<br />
Hubo numera med ett minimum av arbetskraft. Inga djur finns på gården.<br />
Flygelbyggnaderna är uthyrda. Den som bott där längst är Margit Wallmark.
NR 2<br />
JUNGS<strong>TORP</strong><br />
Hit inflyttade i slutet på 1850-talet Lars Jakobsson (1822-1903) och hans hustru<br />
Katarina Svensdotter (1819-1883). Lars var född på Lilla Åsa, Ryd och Katarina i<br />
Larv. De hade barnen Maja-Stina f. 1850, Johan f. 1851 och Johanna f. 1854, alla<br />
födda på Tången, Hubo.<br />
Lars var även vagnmakare. Ragnar Ljungberg, S. Lundby, sonsonson till Lars,<br />
har ett vagnshjul som Lars tillverkat.<br />
Sonen Johan tog över stället 1880. Samma år gifte han sig med Anna-Stina<br />
Johansdotter (1850-1914). Johan arbetade också som snickare och vagnmakare.<br />
De fick barnen Hilda Katarina f. 1880, Karl Fredrik f. 1882, Signe Maria f. 1883,<br />
Josef Bernhard f. 1885, Lars Johan Vilhelm f.1886, Elna Susanna f. 1888 och<br />
Anna Vilhelmina f. 1891, död samma år.<br />
Familjen tog sig namnet Ljungberg omkring 1900.<br />
Signe flyttade 1902 till Stockholm, gift med en trädgårdsmästare. Elna flyttade<br />
1914 till Alingsås, senare gift med en torpare under Vårvik. Karl flyttade 1920 till<br />
Hudene, ramlade genom ett höränne och slog ihjäl sig. Josef och Lars flyttade till<br />
S. Lundby där de köpte var sitt markområde av Lundby Herrgård. Gårdarna heter<br />
idag Bengt Torstensgården.<br />
Hilda flyttade 1899 till Stockholm men återvände 1917. Hon bodde kvar till<br />
1939 då hon flyttade till Skara. Ragnar Ljungberg minns att de ofta gick rätt över<br />
från S. Lundby till faster Hilda på Jungstorp. Ragnars syster bodde en del somrar<br />
här. Hilda sålde stället 2-7 1940 och gjorde lösöreauktion 8-7 1940. Hon avled i<br />
Skara 25-2 1962.<br />
Stället övertogs av en Roos, en liten gubbe som bodde här något år. Senare<br />
bodde en Rosengren här, han var gårdfarihandlare.<br />
Stället hör numera till Hubo. Idag finns det lite synliga rester, en skogsdunge<br />
som gömmer grundstenar och brunn. Ladugården revs redan 1930 och huset någon<br />
gång på 1950-talet.<br />
Under åren 1873-84 bodde ytterligare en familj här. Det var Anders-Gustaf<br />
Johansson f. 1843 och Inga-Kajsa Svensdotter f. 1847, samt barnen Johan Sanfrid,<br />
Klara Olivia, Fritz Adolf och Karl Albert. De kom från Kolöjorna och flyttade åter<br />
till Kolöjorna efter elva år.
NR 3<br />
TÅNGEN<br />
Här på Tången fanns det två torp under Hubo. I det som låg närmast från ån<br />
finner vi en torpare Johan Andersson med hustru Maja Stina Larsdotter. De kom<br />
från Orrebacken Malmene 1884. Maja Stina var född på Tången. De var torpare<br />
fram till 1913 då de flyttade till Edum. De efterträddes av Anders Johan Larsson<br />
med hustru Ida Bergman. De flyttade till Fagerholmen Kåryd 1921. 1922 - 1924<br />
bodde torparen Bengt Alfred Bengtsson med hustru Selma Serafia här. 1924 kom<br />
från Ryda August Vilhelm Gustavsson med hustru Agnes Viktoria Örnell. De fick<br />
barnen Alva f. 1921 och Erik f. 1927. Alva berättar att huset var så dåligt, att när<br />
det yrde snö på vintern så kom det in i huset. Huset bestod av ett rum och kök. De<br />
flyttade 1929 till Edum Mellomg. Hilmer Johansson med hustru Anna Naémi<br />
Karlsson övertog torpet 1930. De hade sju barn varav Gunnar den äldste sonen f.<br />
1916 bor på Lekvägen 1 i Larv. Han minns hur hans far gjorde dagsverken<br />
framme på gården, men att de hade lite jord och en tre fyra kor och en häst. Själv<br />
minns Gunnar att han var framme på gården och hjälpte till någon gång.<br />
De flyttade 1937 till Krabbelund i Hällestad, samma gård som Larssons (se nr 4)<br />
hade flyttat till fyra år tidigare.<br />
Rester efter torpen fanns kvar ända in på 1950-talet, men numera syns inga spår.<br />
NR 4<br />
TÅNGEN<br />
I det näraliggande torpet fanns en torpare Andreas Jonsson med hustru Annika<br />
Andersdotter från år 1864 till 1899. Mellan 1900 och 1914 är det oklart vem som<br />
bodde här. Kanske var det bara tillfälliga arbetare.<br />
Sven Emil Bred med hustru Ida Maria Andersson kom från Vara 1915. De hade<br />
fem barn, varav tre föddes här på Tången. De flyttade 1926 till Längjum.<br />
Detta år blev Johan Fredrik Severin Larsson med hustru Hilma Maria Bolin<br />
torpare. De kom från Sparlösa.<br />
Äldsta sonen Ivar f. 1923, som bor i Long, berättar att de båda torpen på Tången<br />
var ungefär likadana med boningshus, la´gård och ett vedskjul. Fadern gjorde<br />
dagsverken framme på gården två eller tre dagar i veckan.<br />
Ivar berättar att de var många barn, som lekte tillsammans. Jungstorp låg också i<br />
närheten.<br />
Larvaån utgjorde givetvis en stor lockelse. På vintern gick det fint att åka utför<br />
slänten ner mot ån.<br />
På väg till kyrkskolan var de också många. De gick vägen mot gården och över<br />
ån vid kvarnen.<br />
Familjen flyttade emellertid 1933 till Krabbelund i Hällestad dit Hilmer<br />
Johansson med familj också flyttade fyra år senare.<br />
Ingen kom till Tången efter Larssons utan husen förföll och man kan inte se<br />
några spår efter torpen i dag då här numera är åker.
NR 5.<br />
HAGEN (Lagmanstorpet)<br />
Detta torp, som i kyrkoboken står som Hagen, är mera känt under namnet<br />
Lagmanstorpet, har antagligen varit bebott sen längre tillbaka, men kan ha stått<br />
obebott en tid tills Albert Augustsson och hans hustru Jenny kom hit 1914 från<br />
Edsvära.<br />
De hade kommit 1904 till Hubo från Tråvad och hade då antagligen bott i något<br />
hus framme vid gården, men flyttade 1909 till Edsvära och var där i fem år.<br />
Här på Hagen hade antagligen ett nytt boningshus uppförts vid den här tiden<br />
Albert var mångkunnig och hade hand om alla reparationer, Jenny hjälpte<br />
fröknarna inomhus med allehanda sysslor.<br />
Albert var f. 1881 och Jenny f. 1884. De fick en son Nils f. 1904 och en dotter<br />
Signe f. 1905.<br />
Nils blev kvar på gården och Signe flyttade till Göteborg<br />
Inga Pettersson, f. 1919, som var brorsdotter till Jenny, fick komma hit som<br />
fosterdotter när hennes mor dog 1921 i spanska sjukan. Inga, som numera bor i<br />
Vara. berättar att Albert och Jenny var mycket snälla och att hon hade det bra hos<br />
dem.<br />
Inga berättar också att Albert och Jenny fick huset med tillhörande litet stycke<br />
jord av fröknarna Möller på äldre da´r<br />
Jenny gick bort 1962 och Albert 1968.<br />
Efter Alberts död övertog Signes son Tage Karlsson torpet och hade det i ganska<br />
många år, som sommarställe tills Lasse Ljungman köpte det. Numera finns inga<br />
spår efter huset.<br />
Övrigt om Hubo.<br />
På Hubo har det funnits otaliga människor under årens lopp, som haft sin<br />
utkomst här.<br />
Det har också funnits flera torp. En del av dessa har vi skrivit om i tidigare<br />
foldrar enligt följande:<br />
Hedatorpet. Malmene rote nr 25<br />
Nybygget. Malmene rote nr 26<br />
Vite Mosse. Malmene rote nr 27<br />
Perstorp Malmene rote nr 28<br />
Käppabacken. Heda rote nr 19
NR 6<br />
PRÄSTGÅRDEN KYRKAN.<br />
Kyrkan i Larv är mycket väl dokumenterad i hembygdsboken Larv Längjum<br />
Tråvad.<br />
Platsen här på den höga kullen har troligen varit lämpad även för hedniska riter i<br />
gången tid. Hur långt tillbaka det funnits en kristen kyrka här vet man inte. I<br />
hembygdsboken finns en skiss på hur kyrkan såg ut i slutet på 1600-talet.<br />
Vi har låtit kopiera ett utdrag ur bänkindelningen i den gamla kyrkan. Det är inte<br />
så lätt att läsa vad där står, men man kan se att där var mans och kvinnosida med<br />
männen till höger och kvinnorna till vänster. Man kan kanske också urskilja namn<br />
på gårdar eller möjligen områden i Larv.<br />
Den nuvarande kyrkan byggdes 1865 och det behövdes åtskilliga dagsverken för<br />
att inte tala om den oerhörda mängd sten, som erfordrades.<br />
Ulla Bengtsson har ett tidningsurklipp från Charlotta Karlsson från Slättås (se<br />
Slättås rote nr 28) frånfälle, där det står att läsa att hon hade varit hantlangare vid<br />
kyrkobygget. Lotta var f. 1844 och d. 1933.<br />
Vid Gustav VI Adolfs Eriksgata 1951 bevistade han gudstjänsten i Larvs kyrka.<br />
För att få vara med på gudstjänsten erfordrades biljett. Vi har här en kopia<br />
Efter gudstjänsten gick församlingen till den näraliggande Bäsinge kulle, där<br />
riksdagsmannen Johannes Onsjö höll hälsningstalet och där kungen skrev sin<br />
namnteckning, som kan ses på den sten som står vid kullens fot.<br />
Kungen nöjde sig inte med detta utan tog sig med spänstiga kliv uppför kullen<br />
för att se på utsikten. Betydligt yngre kommunalmän hade svårt att hänga med till<br />
allmänhetens illa dolda förtjusning.<br />
Besöket i Larv avslutades i prostgården där prosten och prostinnan Linder bjöd<br />
på supé
Präster i Larv från 1864 och framåt.<br />
Anders Fredrik Cederin f. 1809, kyrkoherde 1864 – 1877. Hans hustru hette Eva<br />
Augusta Hultman född 1818.<br />
Lars Johan Olander f. 1829, kyrkoherde 1879 – 1900. Gift först med Evelina<br />
Maria Margareta Renstjärna f. 1833. De hade tre barn Johan Ture Efraim f. 1864,<br />
Alfhild Maria Eufrigne f. 1866 och Karl Oskar Natanael f. 1873. Hustrun dog<br />
1898. Han gifte om sig med Augusta Lovisa Möller från Hubo f. 1856.<br />
Gerhard Johan Edvin Carlsson f. 1856, kyrkoherde 1901 – 1927. Gift först med<br />
Hilda Emelia Brandelius f.1845. De hade en dotter Signe Hilda Maria f. 1885.<br />
Hustrun dog 1912. Han gifte om sig med Sofia Matilda Wallgren f. 1865.<br />
Gustav Lorens Linder f.1895, kyrkoherde 1928 – 1962. Hans hustru hette Ruth<br />
Naemi Attmarker f. 1897. Deras två barn Märta Gunilla f. 1934 och Sven Gustav<br />
f. 1939.<br />
Sten Östergren f.1904, kyrkoherde 1962 – 1969. Hans hustru Maja f. 1911.<br />
Deras barn Henrik och Lena. Han var även den siste koministern Larvs pastorat<br />
under åren 1942 – 1961.<br />
Harald Plith f. 1914, kyrkoherde 1969 – 1979. Hans hustru Britta f. 1915. Deras<br />
barn Håkan, Gunilla, Kristina och Mikael.<br />
Jan–Åke Helleskog f. 1942, kyrkoherde 1979 - 1982.<br />
Sten-Åke Engdahl f. 1951, kyrkoherde från 1983. Hans hustru Ann-Sofie f.1950.<br />
Deras barn Sara och Jakob.<br />
Arvid Afzelius.<br />
I Larv fanns på 1700-talet en präst, Arvid Afzelius. Han var född i Bolum 1714<br />
och blev kyrkoherde i Larv 1749. Han blev prost 1763 och riksdagsman 1765.<br />
Han var också ledamot av domkapitlet.<br />
”Prosten Afzelius var en berömlig lärare och ordningsman utrustad med stora<br />
gåvor till både kropp och själ, hade ett intagande utseende, ett genomträngande<br />
förstånd, ett oförskräckt mod i faror. Han tänkte väl och talade redigt. Han var en<br />
klok och driftig hushållare varigenom han samlade en betydande förmögenhet.”<br />
Ur Warholms herdaminnen.<br />
Afzelius ägde Hubo och även nuvarande Bäsingen och Bäckaskog genom att han<br />
köpte panträtten av ägaren Friherrinnan Fleetwood.<br />
Afzelius var märklig så tillvida att han lät inviga en egen gravplats på en av<br />
Onsjö kullar, (Bäckaskog) som han ägde på den här tiden. Han dog 1789, 75 år<br />
gammal.<br />
Biskopen invigde naturligtvis gravplatsen, som är inhägnad och försedd med en<br />
stor gravsten. Ingen skog fanns då så utsikten var milsvidd.<br />
De tre sönerna Adam, Johan och Per blev alla professorer. Adam biolog och en<br />
av Linnés lärljungar. Johan biolog och kemist.<br />
Adam och Johan gjorde tillsammans i sin unga dagar en Flora över Larv med<br />
inte mindre än 88 arter. Den kallades naturligtvis Flora Larvensis.<br />
Enligt uppgift var det de som tog med sig kungsängsliljan från Uppsala och<br />
planterade i prästgårdsträdgården, där den fortfarande växer nära vägen och kan<br />
ses varje vår.<br />
Den yngste sonen Per läste medicin och blev läkare, professor och kunglig<br />
hovmedikus. Han adlades von Afzelius
Något om dockan LARVA – STINA. (Efter en beskrivning från Nordiska<br />
Museet).<br />
Det var en gång tre små flickor, som hette Eva Carolina, Maria och Tullia<br />
Lovisa. De var födda i Adelöf 1823, 1827 och 1831 men flyttade år 1834 till<br />
prästgården i Larv tillsammans med sin far, som var kyrkoherde och hette Sven<br />
Magnus Liedzén, och sin mor, som hette Carin Helena Brun. Deras storasyster<br />
hette liksom modern Carin och deras bror hette liksom fadern Sven.<br />
De tre små flickorna skulle få en docka att leka med, men eftersom det på den<br />
tiden inte var så lätt att köpa en docka som nu, bad man den duktige snickaren i<br />
prästgården om hjälp. Så kom Larva-Stina till i slutet av 1830-talet. Hon har blivit<br />
förebilden till den docka, som nu trycks hos Jobs Handtryck i Leksand, medan hon<br />
själv sedan 1961 förvaras på Nordiska Museet i Stockholm.<br />
Den gamla Larva-Stina gjordes helt för hand. Kroppen formades som en ledad<br />
stomme av trä och stoppades så att ytan blev mjuk. Kläderena syddes av<br />
olikfärgade bomullstyger. Kjolen är röd- blå- och vitrandig, blusen rutig i rött och<br />
blått och ärmarna kantade med rött sidenband.<br />
Även skärpet runt midjan är ett rött sidenband med spänne. Förklädet av vitt<br />
bomullstyg har tryckta blomrankor i rött, grönt och brunt. Över axlarna bär Larva-<br />
Stina två schalar. Den ena är av vitt tunt bomullstyg med virkad spets runt<br />
kanterna, den andra är virkad av rött, vitt, grönt och svart ullgarn.<br />
På huvudet sitter en bindmössa av rutigt siden och mösslin av vit knypplad spets.<br />
I nacken en rosett av rött sidenband. Dockan har två underkjolar av vitt<br />
bomullstyg. På benen vita maskinstickade strumpor. De bruna läderskorna med<br />
röda rosetter är knutna om vristen med svarta sammetsband. Kindernas rosor är<br />
målade med lingonfärg. Larva-Stina har pyntats med halsband av blåa pärlor och<br />
droppformade örhängen av rött glas.<br />
Det var en fin docka, som de tre små flickorna i prästgården i Larv fick leka<br />
med, men leken var säkert försiktig. Då alla blivit vuxna, hamnade Larva-Stina så<br />
småningom hos dottern Eva, som då var bosatt i Vänersborg. En systerdotter till<br />
Eva berättar år 1961 så här i ett brev till Nordiska Museet, dit dockan då skänktes:<br />
”Någon ´lekdocka´ har Larva-Stina ej varit i någon av de yngre generationerna.<br />
Jag minns att jag under min första skoltid i Vänersborg på 1890-talet vid besök<br />
hos ´Moster Eva´ fick se på Larva-Stina. Kläderna ha med största sannolikhet<br />
aldrig varit ombytta och äro givetvis tygen vävda och kläderna förfärdigade i Larv<br />
på 1830-talet. Ansigtet var målat och är väl det än.” (Ingrid Karlow 16/7 1961)
NR 7<br />
PRÄSTGÅRDEN LANTBRUK<br />
I äldre tider var det så att prästen också var lantbrukare. Han hade förutom att<br />
sköta prästsysslan också jord att bruka och hade följaktligen både drängar och<br />
pigor.<br />
I hembygdsboken Larv Längjum Tråvad står mycket att läsa om hur det varit i<br />
Larvs prästgård.<br />
Den siste prästen som själv svarade för lantbruket var kyrkoherde Lars Johan<br />
Olander, som blev kyrkoherde 1879. Han var gift med Evelina Maria Margareta<br />
Renstjärna och de hade tre barn.<br />
Hustrun dog 1898 och han gifte om sig med Augusta Lovisa Möller från Hubo<br />
1899. Han levde dock inte mer än knappt ett år efter giftermålet. Augusta Lovisa<br />
flyttade då till Skara.<br />
Kyrkoherde Olander hade Johan August Lindgren som rättare 1881 och Karl<br />
Johansson (Viding) 1884 -1897.<br />
Samtidigt fanns också en Anders Gustav Johansson med hustru Klara Kristina<br />
Han står som brukare 1883. De flyttade 1891 till Skarstad.<br />
En kort tid var Julius Gamelius inspektor.<br />
Det berättas att Kyrkoherde Olander kom på obestånd och var tvungen att sälja<br />
de hus som tillhörde honom. Det hus som nu är arrendatorsbostad flyttades hit<br />
från Hubo kvarn. Det såg inte alls ut som det nuvarande huset utan har byggts till<br />
flera gånger.<br />
Den förste arrendatorn, som kom till prästgården efter sekelskiftet var Klas<br />
Vilhelm Nordquist f. 1856. Han kom från Längjum 1902 och flyttade till Edsvära<br />
1907. Hans hustru hette Emma Sofia f. 1861 och barnen Anders f. 1886, Sven f.<br />
1888, Anna Maria f. 1890, Karl f. 1892, Sigrid Elisabet f. 1894 och Gustav<br />
Vilhelm f. 1896 alla födda i Längjum.<br />
Nästa arrendator var Carl Gustav Svantesson f. 1855 i N.Vånga och hans hustru<br />
Maria Lovisa Jonsdotter f. 1867 i Ova. De hade tre barn Märta Henrietta f. 1890 i<br />
Vånga, Selma Augusta f. 1897 i V.Gerum och Johan Emil f. 1899 i Skallmeja. De<br />
stannade i tio år till 1917 då de flyttade till Fölene.<br />
Den som sedan i 30 år blev arrendator på prästgården var Johan Paulinus "Linus"<br />
Jakobsson som kom från Påvelstorp i Edsvära. Han var född 1882. Han gifte sig<br />
1923 med Elin Johansson från Skattegården, Edsvära. Hon var född 1887. De fick<br />
fyra barn. Birgit Eleonora f. 1924, tvillingarna Per Ingemar och Elin Ingeborg f.<br />
1925 och Karin Paulina f. 1927.<br />
Prästgården var mycket förfallen och Linus fick mycket att göra med<br />
upprustningen.<br />
"Tjänsteinnehavaren hette Gerhard Karlsson och det var av denne personligen<br />
som Linus arrenderade gården fram till 1919. Övertagandet av djur och<br />
inventarier skedde från den dåvarande arrendatorn Carl Svantesson."<br />
"Ekonomibyggnaderna på Prästgården var fallfärdiga och arrendatorsbostaden<br />
bestod av en liten röd stuga. Någon egentlig trädgård fanns inte utan framför<br />
huset brukade man tjudra tjurarna."<br />
"Linus ordnade också att man fick elektrisk ström, vilket tidigare saknades.<br />
Även telefon tyckte han att man borde ha. En telefonlinje gick visserligen från<br />
Tråvad till Larv, men man hade genomgång i Ödegården i Längjum, vilket ofta<br />
var besvärligt. Den enda telefonen var kommunägd och inrymd hos postmästare
Holm. Villkoret för att man skulle få egen telefonstation i Larv var att man hade<br />
minst 16 abonnenter. Linus ordnade en teckningslista och fick ihop detta antal.<br />
Telefonstationsföreståndaren fru Lidén hade nr 16"<br />
Citat från Ingemar Jakobssons bok "En pojke från Larv."<br />
Ingemar har också beskrivit hur det gick till när man tvättade.<br />
"På våren och hösten hade man s.k. lakesjå. Man hade gömt ihop lakan och<br />
annan vittvätt. Sedan packade man alla lakanen tätt i ett stort kar. I botten lade<br />
man buteljer och hade en avtappningsplugg. Sedan kokade man vatten i<br />
brygghusgrytan till lut. Man hade mestadels en klut av björkaska i. Därefter<br />
hällde man vattnet i karet och lät det stå lite och verka. Proceduren fick upprepas<br />
många gånger och sedan sköljde man lakanen på en brygga nere vid ån."<br />
Linus var en godmodig person och mycket barnkär, en glad sällskapsmänniska<br />
med många vänner. Han var en omtyckt arbetsgivare och arbetarna på prästgården<br />
blev riktiga trotjänare, som fick medalj för lång och trogen tjänst, t.ex. Bernhard<br />
Nyblom och Gustav Lindgren, som vi skrivit om i Malmene rote nr 32 0ch 33.<br />
Elin och Linus hade köpt Lövbacka av Bolin på Bäckaskog se nr 14 och flyttade<br />
dit 1951 Linus gick bort 1963, men mor Elin fick leva ytterligare i över 30 år och<br />
blev 108 år gammal.<br />
Ingemar övertog nu arrendet efter sin far 1951. Han hade dessförinnan varit<br />
mycket rörlig, gått på lantmannaskola, varit på Sånga-Säby (föreningsrörelsens<br />
folkhögskola) varit ett halvt år i Amerika och även arbetat på en gård i Skåne<br />
m.m. I Skåne träffade han sin blivande fru Kajsa f. 1931 och de gifte sig 1953. De<br />
fick fyra barn Anna f. 1954, Per f. 1956, Mats f. 1957 och Maria f. 1964.<br />
Kajsa gick bort 1996.<br />
"Jag tog min uppgift som nybliven jordbrukare med den största entusiasm, men<br />
mina nymodigheter mottogs väl inte alltid så väl av de anställda. Vi hade 2<br />
torpare, 1 ladugårdskarl, 1 stallare, 1 rättare, lantbrukselev och dessutom ett<br />
antal extra anställda vid behov.".........<br />
"Jordbruket innan 40-50-talen hade på flera decennier ej undergått några<br />
större förändringar vad gällde driftsinriktningar. Specialisering var då relativt<br />
okända begrepp! Vi hade på Prästgården liksom på de flesta andra gårdar alltså<br />
såväl mjölkkor som suggor, gödsvin, höns, hästar och får........"<br />
"Jag blev aldrig någon utpräglad hästkarl, kogubbe eller svinuppfödare. Mitt<br />
intresse låg nog mera på den experimentella mekaniska sidan.........."<br />
Citat ur Ingemars bok.<br />
Ingemar startade en mekanisk verkstad, där han efter många turer kom att<br />
tillverka harvar m.m..<br />
Han slutade också med prästgårdsarrendet 1964 och ägnade sig helt åt sin<br />
verkstad.<br />
Ingemar och Kajsa flyttade upp till lärarbostaden för att 1969 flytta till Ingemars<br />
fars föräldrahem, Påvelstorp, som de hade förvärvat 1967.<br />
Arrendet på prästgården övertogs av Svante Forslid f. 1924 och hans hustru<br />
Margareta f. 1927 och deras tre barn Anders f. 1955, Kerstin f. 1957, Johan f.<br />
1961. De kom från Torsö.<br />
Svante är född i Skåne och Margareta i Östergötland.<br />
Efter Ingemar övertog Svante Forslid lösöret. Djurbesättningen har bestått av<br />
dikor och suggor.<br />
När nytt arrendekontrakt tecknades 1989 – 1999 tecknades det även av sonen<br />
Johan.
Svante och Margareta flyttade 1997 upp till Furuvägen 3.<br />
Johan med hustru Cecilia f. 1968 i Larv och barnen Ester f. 1995 och Josefin f.<br />
1997 har flyttat in i arrendebostaden och brukar nu gården tillsammans med<br />
Svante.<br />
Efter att arbetsstyrkan på prästgården bestått av åtskilliga man, både årsanställda<br />
och extra, finns här nu endast en deltidsanställd kvar.<br />
Detta säjer en del om den omvandling jordbruket har undergått sedan den tid då<br />
t.ex. Linus var arrendator.<br />
Av de bostäder som byggdes 1939 lades en strax bredvid arrendebostaden och<br />
där var rättare Aron Vallin f. 1910 med hustru Alfhild f. 1909 de första boende.<br />
Aron blev rättare 1937.<br />
Efter honom har det nog varit endast ogifta rättare som haft sin bostad inne hos<br />
arrendatorn.<br />
Bostaden här har varit uthyrd åt ganska många hyresgäster.<br />
Leif Edlund kom som arbetare till prästgården 1964, samtidigt som Svante och<br />
Margareta Forslid övertog arrendet. Han gifte sig med Gudrun Johansson. De<br />
bodde här en tid tills de köpte ett hus i Lassagården och flyttade dit.<br />
Den nuvarande hyresgästen är Jerry Breman.<br />
NR 8<br />
NORDLEDET<br />
På detta torp under Prästgården på gränsen mellan Längjum och Larv har det<br />
troligen varit två hus där olika familjer har bott. Det är svårt att få klarhet när man<br />
läser kyrkoboken. Alla rester av torpen är sedan länge borta.<br />
Det fanns en torpare Jonas Johansson med hustru Kajsa Olofsdotter med en<br />
dotter Inga Stina.<br />
Hustrun dör 1878. Dottern gifter sig med Johan Henrik Andersson. De flyttar<br />
alla tre 1888 till Frälsegården, Malmene. Hit till Nordledet kommer då Johan<br />
August Bengtsson och hans hustru Inga Kajsa Andersdotter. De kommer just från<br />
Frälsegården i Malmene (se nr 25 Malmene rote). Det ser alltså ut som om de bara<br />
bytte boplats.<br />
Johan August och Inga Kajsa hade många barn varav en var Joel Bengtsson, som<br />
sedermera blev fotograf. Hans fotografier finns bevarade på museet i Skara.<br />
Hela familjen flyttade 1898 till Västra Gerum.<br />
Efter kom Johan Edvard Karlsson med hustru Selma Johansdotter och barnen<br />
Karl Ludvig och Anna Natalia. De flyttade 1902 till Längjum.<br />
En annan torpare här från mitten av 1800-talet var Johannes Jonsson med hustru<br />
Anna Kajsa Svensdotter. De hade två söner Anders och Svante. De flyttade<br />
härifrån 1875 och 1867. Johannes och Anna Kajsa dog 1881 och 1885.<br />
1897 inflyttade Johannes Andersson f. 1844 och hans hustru Lotta Svensdotter f.<br />
1853. Deras många barn utflyttade efterhand till olika platser. Efter mannens död<br />
1905 bodde endast barnen Augusta Signe och Gottfrid kvar tillsammans med<br />
modern. Augusta flyttade 1911 till Jultorp. Modern dog 1921 och sonen Gottfrid<br />
flyttade 1923 till Uddevalla. Gottfrid arbetade på granngårdarna som dikesgrävare.<br />
Han var den siste som bodde på platsen.
Joel Bengtsson fotograf, berättat av Ingemar Jacobsson, Längjum.<br />
Jag minns Joel och hans familj från 50-talet. Familjen bestod av maka och en<br />
dotter Margit.<br />
De kom varje år och hälsade på någon söndag på middag. Det hände att han<br />
medförde en klase vindruvor från eget växthus. De bodde då i Tibro (Borgargatan<br />
6) i en villa som även inrymde ateljén.<br />
Vi var någon gång och hälsade på och jag var där ensam under min skoltid då jag<br />
var intresserad av fotografering och skulle få litet undervisning. Jag kanske inte<br />
lärde mig så mycket men jag minns de gamla stora kamerorna för glasplåtar och<br />
polyfotokameran med sin vev.<br />
Han har fotograferat mina föräldrars familj under årens lopp när det var någon<br />
högtid, begravning eller så.<br />
Vad jag har hört så började han med att resa runt med tält som ateljé dit folk fick<br />
komma och bli plåtade. Hela familjen hjälpte till med fotona, dottern ägnade sig åt<br />
att färglägga foton, det var före färgfotots tid.<br />
På äldre dar flyttade han till ett hus i Tidaholm som han hade ägt ett tag. Det var<br />
ett hus med flera lägenheter.<br />
Hans dotter som gifte sig på äldre dar dog barnlös och han blev ensam kvar, han<br />
tyckte han var illa drabbad, och var nog mycket ensam sina sista år. Jag tror han<br />
var syssling med min far men vet inte hur släktförhållandena var<br />
NR 9<br />
ENSÄDET<br />
Detta har varit ett torp under prästgården sedan lång tid tillbaka. Vi hittar Anders<br />
Gustav Andersson, som torpare här 1868 och han var kvar till 1874. 1879 finns<br />
också en torpare vid namn Anders Gustav Andersson. Han och hans hustru Lotta<br />
Svensdotter flyttade med fyra barn till Skara 1888.<br />
Därefter vet vi inte vem som varit torpare här. Kanske var det sådana som<br />
stannade endast kortare tid.<br />
Vi hittar sedan 1902 Mathilda Svensdotter, som står som piga, inhyses. Hon var<br />
född i Slättås och kom från S.Lundby 1902 med sonen Karl Fritiof Källberg. Han<br />
kom till Livgardet, Stockholm 1905.<br />
Det berättas att hon gick under namnet "Stolla-Tilda". 1926 tände hon eld på<br />
huset, som helt förstördes. Hon fick då flytta till försörjningshemmet, där hon dog<br />
två år senare endast 64 år gammal.<br />
Jorden på Ensädet var mest sandjord och var till största delen betesmark.<br />
På 1930 och 40-talen berättas det att "Falebergarn" d.v.s. C.J. Andersson i<br />
Faleberg släppte sina hästar på bete här. C.J Andersson hade ett berömt stuteri<br />
med många fina hästar. Det är många som minns vilket skådespel det var, när<br />
hästarna skulle på bete.<br />
Ett nytt hus byggdes inte på platsen förrän 1939. Detta år uppfördes fyra stycken<br />
arbetar bostäder på prästgården. De tre andra låg närmare gårdshusen.<br />
De första som bodde i det nya huset här på Ensädet var John Fri med hustru<br />
Margit. John arbetade i prästgården i 25 år. Det berättas att de hade någon ko och
att de betade dikeskanterna på prästgården upp mot Längjum, Fri på vänster sida<br />
och Nyblom på höger. 1964 köpte John och Margit en liten gård i Vedum och<br />
flyttade dit.<br />
Numera bor de på Vidhemsgården i Vedum<br />
Ensädet har efter John och Margit hyrts ut till sommarställe och den som har det<br />
nu heter Mikael Ozga. Han kom till Sverige från Tyskland med "de vita bussarna"<br />
och är numera svensk medborgare. Han köpte huset här omkring 1970.<br />
NR 10<br />
PRÄSTGÅRDEN/SVENSSONS AFFÄR/”KRISTIN PÅ POSTEN”<br />
Här har stått ett hus sen lång tid tillbaka. Det sägs att det kanske t.o.m. var<br />
lönnkrog här.<br />
Johannes Johansson med hustru Anna Cajsa Jonsdotter kom hit 1877. Johannes<br />
står som husägare och han fick hand om den första poststationen i Larv. Hustrun<br />
Anna Cajsa dog 1895 och paret var barnlösa.<br />
Han anställde då en hushållerska vid namn Christina Johansdotter, som var född<br />
i Ingemarsgården, Längjum.<br />
När Johannes dog 1905 fick Christina ärva hus och tillgångar och drog sig fram<br />
med att sälja lite karameller och pepparkakor. Trots att hon antagligen aldrig<br />
ensam hade hand om posten kommer man fortfarande ihåg henne som "Kristin på<br />
posten"<br />
Kristin fick ett tragiskt slut. Hon blev sinnesförvirrad och försökte ta sitt liv med<br />
en yxa.<br />
Karl-Arvid Liden, som var sju år då, minns att det var Gerda Svan, som hade ett<br />
rum i huset, som fann henne. Hon sprang till prästgården efter Sofia Carlsson och<br />
även Karl-Arvids mor Signe tillkallades. De fick iväg Kristin till sjukhus, men hon<br />
dog en vecka senare 78 år gammal.<br />
Det blev auktion efter Kristin och man minns att den blodfläckade yxan såldes<br />
för 50 öre. Om det var för att få en makaber souvenir eller för att få ett användbart<br />
redskap, det förtäljer inte historien.<br />
Huset, som låg på ofri grund, såldes till handlanden på Sika, Erik Andersson.<br />
Han hade tänkt att etablera sig här i stället för på Sika, men fullföljde inte planerna<br />
utan sålde till S.A. Svensson, som startat en affär något år tidigare strax intill. S.A.<br />
Svensson friköpte även tomten.<br />
Han kallades allmänt för S.A. efter förnamnen Sven Arvid. Han var född 1894 i<br />
Ryd (se Ryds rote nr 25). Han gifte sig 1936 med Märta Lindberg, som var född<br />
1904 i Grolanda. Hon kom som hushållerska 1929. De fick två barn Anna-Märta f.<br />
1937 och Birgitta f. 1941.<br />
S.A. byggde om och till huset flera gånger under årens lopp. Hit flyttades också<br />
telefonstationen, vars första föreståndare var Signe Lidén, maka till folkskolärare<br />
Lidén. Hon hade tidigare haft den i hemmet. Gerda Svan blev dess föreståndare<br />
här. Telefonstationen upphörde omkring 1959 då den blev automatiserad. Gerda<br />
bodde kvar till i början av 1970-talet.<br />
När Märta och S.A. Svensson slutade med affären 1966 flyttade de till Falköping<br />
där Märta fortfarande finns kvar 93 år gammal. Lennart Andersson med hustru
Inga, som kom från S.A.s filial i Valeberg-Ryd, övertog affären och drev den till<br />
omkring 1983 då den lades ner.<br />
Lennart Gidstedt köpte huset 1990 och flyttade hit tillsammans med sin mor,<br />
Gertrud Gidstedt.<br />
I den forna affärslokalen finns nu en vävstuga.<br />
NR 11<br />
FATTIGSTUGAN<br />
På andra sidan i vägkorsningen låg också en fattigstuga.<br />
I församlingsboken kan vi se att hit kom skorstensfejare Karl August Johansson<br />
1902 med hustru.<br />
Han dog emellertid strax efter. Deras många barn flyttade i omgångar till<br />
Amerika för att 1907 följas av sin mor, änkan Maja Stina Mattiasdotter.<br />
Efter detta försvann huset. Här var senare under många år busshållplats.<br />
Strax intill fanns också ett annat hus, där rättare Gustav Andersson med familj<br />
bodde från år 1921 till 1937.<br />
Han flyttade till Hällum och efter den familjen kom Albertina Augustdotter, som<br />
kom från Kulla rote (se nr 38). Efter hennes död revs huset.<br />
Min barndoms byfåne, av Elisabet Asklund.<br />
De vuxna tyckte att du var en dum och onödig individ. Vi barn skrattade åt dig,<br />
drev gäck med dig. Du var skygg som en hind när du gick på stranden och<br />
plockade dina vackra stenar. Du höll dem varsamt i dina smutsiga händer. Du<br />
luktade på dem, gned dem mot dina kinder. Då kom ett stänk av liv i dina tomma<br />
ögon.<br />
En del människor har hundar och kattor bredvid sig i sängen. Du hade<br />
solvarma vattenslipade stenar vid huvudkudden, därför hölls du för mera tokig än<br />
vi andra.<br />
Du skulle egentligen gått från gård till gård, tiggt ditt bröd och din blåsura<br />
mjölk, men du ville inte lämna din strand, därför blev fattigstugan i nåder ditt<br />
hem.<br />
Vad sökte du i dina skimrande stenar? En förlorad dröm, en doft av trygghet.<br />
Stenarna skrattade inte åt dig, drev inte gäck med dig.<br />
Var de kanske din mor, dina barn och din Gud.
NR 12<br />
KÄLLSROVÄGEN / FÖRSÖRJNINGSHEMMET<br />
Här på vägen mot mejeriet har funnits flera hus.<br />
Först från landsvägen räknat byggdes ett försörjningshem 1912-13. Det ersatte<br />
den gamla fattigstugan och blev givetvis en avsevärd förbättring för fattigvården i<br />
socknen.<br />
Det finns otaliga namn på vårdtagare i församlingsboken. Några man minns än i<br />
dag är "Vassa-Lotta", Erik Rosendahl, Karl Magnus, Lind, Kalles Emma m.fl.<br />
Den första föreståndarinnan hette Tilda Sofia Andersdotter. Hon flyttade till<br />
missionshuset Jonagården, Edum. Försörjningshemmet upphörde som<br />
ålderdomshem år 1952. De gamla som fanns fick flytta till Längjums<br />
ålderdomshem, där ett nytt uppfördes i början på 60-talet.<br />
Det forna försörjningshemmet köptes 1952 av Anders Lundmark från Jultorp f.<br />
1919 med hustru Ella från Oxhagen f. 1925 (se Borga rote nr 34).De har en son<br />
Jan f. 1956, numera bosatt i Jultorp.<br />
Anders och Ella inredde hela huset till lägenheter varav de själva bor i en medan<br />
de tre övriga är uthyrda.<br />
Av Marianne Lundmark nedtecknade minnen av några av de boende på<br />
försörjningshemmet.<br />
Erik Rosendal. Skräddare, "naturprofet" och "hälsoprofet". Skräddaryrket utförde<br />
han ej så mycket under sin tid på ålderdomshemmet. Han gick och hjälpte<br />
bönderna att laga säckar.
Ofta hörde man honom sjunga, predika och bedja i någon vacker skogsglänta.<br />
Svingande sin käpp runt kunde man höra honom sjunga t.ex. "Så bister kall sveper<br />
nordanvinden."<br />
En flitig kyrkobesökare var Erik Rosendal och som alltid gick till nattvarden när<br />
den förekom.<br />
"Hälsoprofet" Bad är hälsa. Det stärker nerverna var hans uttryck. Varje sommar<br />
reste han till Lundbrunns kurort och drack brunn och badade. Han utnyttjade<br />
badmöjligheterna även i Larvån under varma sommardagar.<br />
Karl-Magnus: Finns det någon lump eller tomflaskor att köpa. Det är ett uttryck<br />
som är förknippat med Karl-Magnus. Han bedrev någon sorts skrothandel.<br />
"Änglagubben" var en farbror till Erik Rosendal.<br />
Gustav. Gustav var broder till föreståndarinnan Matilda. Han var vad vi nu<br />
skulle kunna kalla för förståndshandikappad. Ofta såg man honom med sin böjda<br />
rygg gå ute och plocka stenar.<br />
Erland. Erland hade varit i Amerika där han lär ha blivit instängd i en gruva och<br />
därav blivit lite underlig. Han satt ofta i backarna utanför och berättade för barn<br />
om sin amerikavistelse.<br />
Ljus. Ljus kom med sin fru och två söner från Hubo. Orsaken att han kom till<br />
hemmet var att han fått hjärnblödning.<br />
Janne. En lugn och snäll "farbror" som bar in ved och hjälpte till med<br />
småsysslor.<br />
Så bister kall sveper nordanvinden.<br />
Så bister kall sveper nordanvinden Men minns du Axel när mamma levde<br />
om stuguknuten den sena kväll. hur annorlunda det var mot nu.<br />
I stugan sitter så blek om kinden I kalla stugan vi ej behövde<br />
en liten flicka vid spisens häll. på pappa vänta, men kära du<br />
Den bleka hyn och de tärda dragen lyft upp mig sätt mig vid fönstret neder,<br />
de vittna tydligt om sjukdom, nöd, jag vill så gärna mot himlen se.<br />
och hennes pappa har hela dagen Där aftonstjärnan hon blinkar neder<br />
för krogen glömt skaffa barnen bröd. Kanhända mamma vill mot mig le.<br />
I kalla stugan vid fönstret sitter Så mamma gjorde, jag minns så gärna<br />
bror Axel skådade upp mot skyn, när hon om kvällen mig sjöng till sömns.<br />
och minnets hägring, än ljuv än bitter Men titta Axel där föll en stjärna,<br />
omväxlar snabbt för hans inre syn. hon sade ofta min mamma ömt,<br />
Fast tåren skymmer hans blick han sjunger att när en stjärna från himlen faller<br />
Gråt icke Ester, min syster snäll. en själ får flytta till himlen opp.<br />
Snart kommer pappa och då vår hunger När jag till slutet går hem då faller<br />
skall fly sin kos, vi få mat i kväll. väl ock en stjärna utur sitt lopp.
De på församlingen skrivna och boende på ålderdomshemmet. Minnen<br />
nedtecknade av K. A. Lidén.<br />
Från min tidiga barndom mindes jag en hel del av dem som bodde på<br />
ålderdomshemmet. (Nuvarande Källsro). De var ju här intagna dels för att de var<br />
fattiga dels på grund av sjukdom. Den gängse benämningen på dessa människor<br />
var hjonen = fattighjonen. Deras sociala ställning i samhället var den lägsta<br />
tänkbara. De hade ingen rösträtt eller någon möjlighet att göra sig hörda.<br />
Jag skall försöka att berätta om några av dem. Jag börjar med Anders Rosendahl<br />
även kallad "Änglafar". Öknamnet änglafar hade han fått av att han hade för vana<br />
att kalla alla flickor han mötte för änglafröknar. Denne man var något av en<br />
enstöring, kanske han led av någon slags fobi.<br />
När han skulle äta tuggade han maten 2 gånger alltså spottade han ut maten efter<br />
första tuggningen i en hög, som när hela portionen var genomtuggad tuggades en<br />
andra gång och svaldes. Av förståeliga skäl kunde han inte äta tillsammans med<br />
de andra utan serverades på det egna rummet.<br />
Erik Rosendahl var en annan intagen, troligen brorson till Anders. Erik var lite<br />
skräddarkunnig och anlitades av bygdens folk till lite enklare sömnad. Han var<br />
också djupt religiös. Man kunde ibland höra honom stå på kvällarna på den<br />
närbelägna kullen och förrätta andakt. Ganska musikalisk sjöng han då högt och<br />
ljudligt psalmer. Han kunde även spela på orgel som fanns i hemmet.<br />
Karl-Magnus Jonsson var en personlighet. För att skaffa sig lite inkomster<br />
samlade han tombuteljer, skrot och lump som han sedan sålde i Vara. Detta kunde<br />
kanske inbringa någon krona till snus m.m.<br />
Johan Fritiof Lind hade varit ladugårdskarl, liten till växten men av segt virke.<br />
Han orkade även på ålderns höst hjälpa till med vedhuggning m.m. Lind var<br />
kanske ibland lite ilsken av sig, när det gick honom emot. Vid ett tillfälle hade<br />
Lind och Karl-Magnus efter att blivit undfägnade med starka drycker råkat i luven<br />
på varandra. Föreståndarinnan på hemmet ringde då till styrelseledamoten Bolin<br />
på Bäckaskog för att få hjälp med bråkstakarna. Bolin gav de båda bråkstakarna<br />
omgående ett par rapp med sin käpp varpå lugnet var återställt. Man kan ju fråga<br />
sig vad ett sådant ingrepp från socialnämnden i dagens samhälle skulle leda till.<br />
"Vassa-Lotta" Lotta hade fått detta namn efter att ha varit gift i sitt första<br />
äktenskap med en man som hette Vass. Efter att ha blivit änka gifte hon om sig<br />
med en f.d. soldat Östberg. Efter att hon blivit änka en andra gång flyttade hon till<br />
ålderdomshemmet, men hade där ett eget boende med eget hushåll. Jag minns att<br />
hon hade en spis i rummet där hon lagade sin mat. Hon gick ofta ut i bygden på<br />
"proviantering". Av snälla människor fick hon då ofta en bakekaka eller lite sovel<br />
m.m.<br />
Lotta hade nog som många andra på den tiden fått slita ont, men hade trots detta<br />
en god fysik och hennes mentala hälsa var sannerligen inget fel på. Det var inte<br />
tillrådligt att ge sig i dispyt med Lotta för hon fick alltid sista ordet. Vid ett tillfälle<br />
skulle en man driva med Lotta. Han sa till Lotta "Du som ä så säker Lotta du kan<br />
väl hoppa över lagårdstaket"" Ja, hoppar du före kommer ja efter "svarade Lotta.<br />
Kyrkoherde Linder skulle en gång förmana Lotta att hålla tand för tunga med den<br />
kända devisen "Tala är silver men tiga är guld. "Lotta blev inte heller denna gång<br />
svaret skyldig, utan genmälde rappt "Det beror allt på va yrke en har."<br />
Johanna Jonsdotter. Johanna var en mycket snäll människa, men som kanske inte<br />
hade fått så stora gåvor å huvudets vägnar. Hon sökte dock alltid göra så gott hon<br />
kunde. Jag minns särskilt hur hon gick på kyrkogården och skötte gravar över
avlidna som hon hade känt eller kanske var släkt med. Detta tog hon som en stor<br />
uppgift.<br />
Hon var mycket förtjust i kaffe och var alltid glad åt att bli bjuden, men när hon<br />
druckit ur påtåren tittade hon på klockan och sa, att nu får ja allt skynda mej hem<br />
för nu dricker di kaffe hemma.<br />
Detta är några av dom som inte hade haft förmånen att få leva ett drägligare liv<br />
av skilda orsaker, men de var ändock människor. Vi lysa frid över deras minne!<br />
Mitt emot Källsro, som försörjningshemmet numera heter, fanns en liten stuga,<br />
där Karl Viding f. 1872 med hustru Hanna Lavinia Johansdotter f. 1868 bodde.<br />
Karl var kusk åt kyrkoherde Carlsson men arbetade också i Prästgården. Han var<br />
dessutom kyrkvaktmästare.<br />
Det tycks som om området här mot Bäckaskog var ett slags allmänning där<br />
många fick sin bostad.<br />
Vem som bott i alla stugorna i gången tid är inte lätt att reda ut, då många bott<br />
endast kortare tid. Karl Land och Axel Lätt är namn man minns. Anders<br />
Andersson Kagg-Anders kallad fanns också här. Han flyttade 1921 till Anders<br />
Håkansgården ( se Karlsbergs rote nr 37). Vi vet att stallare Karl Karlsson bodde<br />
här på 1930-talet. Albin Svan blev ladugårdskarl redan 1916. Han bodde också här<br />
i en av stugorna.<br />
Karl Strömberg var en, som bott här likaså skomakare Gustav Gustavsson. Dessa<br />
var nog bland de sista som bodde i de gamla stugorna.<br />
Alla dessa hus är nu borta.<br />
Här uppfördes istället två arbetarebostäder till prästgården 1939, vars första<br />
innehavare var Albin Svan född 1885 med hustru Hulda Elisabet Vennerdal född<br />
1890 och Karl Karlsson f. 1892 med hustru Ester Maria Ström f. 1899. Karl<br />
Karlsson var stallare och förolyckades 1940 eller 1941 i en olycka med en häst.<br />
Efter honom kom Sven f. 1907 och Alfhild f. 1911 Johansson med barnen Helge<br />
f. 1932, Göte f. 1933, Kurt f. 1936, Leif f. 1937, Berit f. 1939, Ove f. 1942,<br />
Gudrun f. 1944 d. 1996, Ing-Britt f. 1951. Alla utom Göte och Kurt har blivit Larv<br />
trogna och bor kvar i socknen.<br />
Sven och Alfhild byggde ett hus vid Borgavägen och flyttade dit 1947.<br />
Husen friköptes 1979-80. Det första från Källsro räknat av Elin Sandsjö och det<br />
andra av Nils och Ida Ringblom.<br />
De som nu bor i husen är Glenn Sandsjö i det första och Tomas Lundgren med<br />
sambon Birgit Stomberg och barnen, fyraåriga Carolin och treåriga Anna i det<br />
andra.<br />
Tomas arbetar på Cylinda i Jung och Birgit som undersköterska på vårdcentralen<br />
i Vara.
Minnesanteckningar av Helge Johansson, Ryd<br />
I vårt hus var det som brukligt var vid den här tiden aldrig låst om nätterna. Det<br />
visste Linus Jakobsson om, så när han tog sin tidiga söndagspromenad hände det<br />
att han gick in och satte på kaffepannan. Sen väckte han far och mor, när kaffet<br />
var klart.<br />
På vintern, när det var is på dammen nedanför vårt hus åkte vi skridskor. Det<br />
hände då att vi körde igenom isen vid vassruggarna och då yttrades en hel del<br />
hårda ord. Då kom alltid Elin Jakobsson ut och bjöd på äpple och bad oss att tänka<br />
på vad vi sa. Risken fanns att prosten Linder kunde höra.<br />
På kvällarna fick vi barn gå med mjölk till Prosten Linder, S.A. Svensson, lärare<br />
Karlegård, polisman Bengtsson m.fl.<br />
När kriget var slut kunde Linus Jakobsson ta fram sin blå Ford V8<br />
En gång fick jag och min bror Göte tillsammans med Ingemar Jakobsson följa<br />
med till Borås, ett minne jag aldrig glömmer.<br />
I samband med detta kan också berättas hur min bror Ove också en gång blev<br />
bjuden på en bilskjuts. Det bar sig inte bättre än att han fastnade med tummen i<br />
bildörren, men detta vågade han inte tala om förrän de åkt flera kilometer. Hade<br />
olyckan uppdagats redan i början hade det säkert inte blivit någon bilfärd och den<br />
risken ville han inte ta.<br />
Jag kommer också ihåg att jag efter skolans slut många gånger var på mejeriet<br />
hos mejeristen Helge Helander och paketerade mesost.<br />
NR 13<br />
GRÖNEBACKE (Bäckaskog)<br />
Vid Algutsgården Grönebacke som tillhörde Bäckaskog fanns sedan 1800-talet<br />
en stuga. Där bodde under senare delen av 1800-talet och de två första årtiondena<br />
av 1900-talet en gratialist (pensionerad soldat) som hette Svante Johansson Lind f.<br />
1834 och hans hustru Lotta Jonsdotter som var f. 1839 i en backstuga i närheten.<br />
Lind var en känd och skicklig möbelsnickare vars alster fanns på gårdarna i<br />
trakten. Han dog 1919 och hans hustru flyttade då till försörjningshemmet. Vid<br />
denna tid flyttades trädgårdsmästeriet hit från Bäckaskogs gårdscentrum. Den<br />
förste trädgårdsmästaren här hette Karl August Leo Pettersson 1924-1929.<br />
Pettersson var f. 1865 och gift med Elin Maria Gellerstedt, f. 1876. Han<br />
efterträddes av Benjamin Larsson 1929-1930. 1930 övertog Karl Viktor Jonsson,<br />
f. 1897 i Lerdala, och hans hustru Edit, f. 1907 i Händene, verksamheten. De<br />
bedrev den där fram till slutet av 1940-talet. 1949 etablerade Jonsson en egen<br />
handelsträdgård vid nuvarande Borgavägen. Makarna Jonsson hade barnen<br />
Gunnar f. 1928, Göte f. 1929, Arne f. 1931, Vivan f. 1932, Tage f. 1939 och Stig<br />
f. 1949.
När Birger Lidén köpte Bäckaskog 1938 ingick den gamla stugan i köpet. Den<br />
var då i så dåligt skick att pappa folkskolläraren i praktiken förbjöd honom att ha<br />
folk boende där. Birger hade emellertid inga pengar. Folkskollärare Lidén fick då<br />
låna ut de erforderliga 7 000 kronorna som det kostade att bygga ett nytt hus och<br />
det uppfördes år 1940 av Bröderna Sabel i Tråvad. Jonssons blev de första som<br />
bodde där. Huset har därefter haft flera hyresgäster under de 50 år som gick innan<br />
det 1991 såldes till Magnus Lidén.<br />
NR 14<br />
BÄCKASKOG<br />
Bäckaskog har ursprungligen varit en del av frälsehemmanet Algot Bengtsgården<br />
½ mantal. Detta tillhörde på 1700-talet och första hälften av 1800-talet Hubo.<br />
1859 sålde dåvarande ägaren löjtnant L F Möller Algot Bengtsgården till<br />
lantbrukaren Henrik Andersson f. 1835 d. 1905 och hans hustru Maria<br />
Andersdotter f. 1838. De sålde år 1902 fastigheten till tre av sina barn. Ett av<br />
dessa tre var dottern Anna Elisabeth (Lisa) f. 1870 som var gift med Otto Bohlin f.<br />
1866. 1907 avskiljdes en tredjedel av Bäsingen till Otto och Lisa Bohlin. Bohlin,<br />
som var född på Åserna i Edsvära, sålde då Siggesgården i Edsvära som han<br />
dittills brukat och byggde upp Bäckaskog. 1908 byggde han bostadshuset, en<br />
större originell villa med ett litet torn. 1912 byggde han ladugård och svinhus. Han<br />
anlade tre fiskdammar, en söder om bostadshuset och två vid bron till Stora Onsjö.<br />
De senare är nu igenvuxna. En ny väg byggdes från Bäsingen till Bäckaskog längs<br />
vilken en allé planterades. Den gamla vägen gick där Afzelius väg nu går.<br />
I husförhörslängderna från 1860-talet står namnet Bäckaskog nämnt. Från 1862<br />
bodde där en statardräng, sedermera torpare, som hette Johannes Johansson f.<br />
1838 med sin familj. De utvandrade 1884 till Minnesota, USA. Enligt såväl de<br />
ekonomiska som topografiska kartorna från senare delen av 1870-talet fanns då en<br />
stuga vid Väderkulleåsens östra del. Vid denna tid anlades ett trädgårdsmästeri<br />
med bl.a. en stor fruktträdgård mellan de båda rullstensåsarna. Likaså uppfördes<br />
sannolikt på 1880-talet det bostadshus, ”gula huset”, på den plats det fortfarande<br />
ligger nedanför mangårdsbyggnaden. Av husförhörslängderna framgår följande<br />
trädgårdsmästare: A G Norström 1884-1893, Hans Andersson 1893-1897, Edvard<br />
Engström 1897-1924. Därefter flyttades trädgårdsmästeriet till Algutsgården<br />
Grönebacke som ligger på Bäckaskogs ägor väster om Väderkullen (se nr 13).<br />
Bohlin drev inledningsvis jordbruket i egen regi. 1921 tillträdde Vilhelm Nilsson<br />
f. 1869 som s k hälftenbrukare. Han arrenderade sedermera jordbruket åren 1930-<br />
1938. 1937 sålde Bohlin Bäckaskog till dåvarande kontrollassistenten Birger<br />
Lidén f. 1906, son till folkskollärare Lidén i Larv. Han tillträdde gården våren<br />
1939. I samband därmed anställdes Gustav och Margit Johansson som efter kriget<br />
skaffade sig ett eget lantbruk i Södra Lundby.<br />
1943 gifte sig Birger Lidén med Enis Svanström f. 1911 från Längjum. De fick<br />
fem pojkar, Carl Johan f. 1944, Mikael f. 1946, Sverker f. 1947, Svante f. 1949<br />
och Magnus f. 1953. Efter Birger Lidéns död 1973 övertogs gården av Svante<br />
Lidén. Han är gift med Ann Christin f. Holm från Od. De har barnen Anna f.<br />
1984, Malin f. 1986 och Emelie f. 1989.
Birger Lidén hade olika lokala förtroendeuppdrag. Han var bl.a. pastoratskassör i<br />
ca. 25 år. 1969 avvecklades mjölkproduktionen och ladugården inreddes för<br />
slaktsvinsproduktion. 1970 arrenderade Mikael och Svante Lidén gården. Ett nytt<br />
slaktsvinstall uppfördes 1974. Svante Lidén sambrukar Bäckaskog med Mikael<br />
som är lantbrukare i Östbäck, Längjum.<br />
Mejeriet.<br />
1913 byggde Bohlin ett mejeri på gården. Dess historia har skildrats av<br />
brorsdottersonen Ingemar Jakobsson i boken ”En pojke från Larv”. Mejerister var<br />
David Olsson 1913-1916, Ivan Eriksson 1916-1917 och Helge Helander 1917-<br />
1943. Helander arrenderade först och köpte sedan mejeriet 1922. År 1944 sålde<br />
han det till den italienske textilimportören Angelo Tenconi. Denne sålde efter ett<br />
par år mejeriet till Olle Johansson och Olle Erlandsson som sålde det vidare till<br />
chokladbolaget Suchard. De köpte det för att säkra sin råvarutillgång under<br />
ransoneringstiden efter kriget. 1951 köpte Mejeriförbundet mejeriet. De lade ned<br />
det 1956. Från mitten av 1930-talet arbetade Arvid Holm på mejeriet, de sista tio<br />
åren som mejeriföreståndare. Hans hustru Lisa förestod mejeributiken. Efter<br />
nedläggningen såldes det till en man som hette Nyström som skulle tillverka<br />
minkfoder där. Det blev emellertid inget av det utan mejeriet med tillhörande<br />
lägenheter, förrådshus och svinhus förföll. 1982 lät kommunen riva det. Tomten<br />
ägs sedan 1996 av Ingemar Jakobsson.<br />
När Tenconi övertog mejeriet behövde han en disponent. Åt denne, som hette<br />
Sandberg och som enligt köpekontraktet också var delägare, uppfördes 1943 en<br />
villa, Björkliden. Den ligger endast ett tjugotal meter från Väderkullen. Ett par år<br />
senare såldes den till Sven och Elsa Björklund. Den ägs nu av sonen Ebbe<br />
Björklund.<br />
NR 15<br />
BACKSTUGA PÅ ALGUTSGÅRDEN (BÄSINGEN)<br />
Här har funnits en backstuga längre tillbaka och möjligtvis fanns även en<br />
ladugård. I husförhörslängden står det som torp under Lilla Onsjö. Vi vet att<br />
August Lundén med hustru Hulda bodde här från 1890 till 1894 vilket står i den<br />
postilla, som hans dotterdotter Ingegärd Lidén har bevarat.<br />
Det är ovisst vilka som bott här sedan för huset försvann någon bit in på 1900talet.<br />
Ägogränserna är också oklara. Ett litet stycke mark sägs ha tillhört Flycke.<br />
Ett nytt hus uppfördes strax intill år 1932 -33 av Ernst Gustavsson f. 1888 med<br />
hustru Anna Viding f. 1899. De kom från Garveriet vid St.Onsjö.(se nr 42 Kulla<br />
rote)<br />
Han var byggmästare och tillika kyrkvaktmästare. Den sistnämnda sysslan hade<br />
han ärvt efter sin svärfar Karl Viding.<br />
Ernst dog emellertid 1936 och Anna blev kvar med sina fyra barn, där äldsta<br />
dottern var sexton år. Sonen Lennart övertog kyrkvaktmästarsysslan endast tretton<br />
år gammal.
Det var knapert för familjen och de inredde övervåningen och hyrde ut<br />
nedervåningen till Arvid f. 1912 och Lisa f. 1909 Holm med de två barnen Birgit<br />
f.1931 och Tore f. 1937. De hade dessutom i sin tur Folke Johansson från Snipen i<br />
Slättås, som inneboende.<br />
Lennart hade utbildat sig till murare och slutade som kyrkvaktmästare 1941.<br />
Detta år flyttade också Anna till Vänersborg och blev vårdbiträde.<br />
Lennart gifte sig 1944 med Daga Johansson från Öttum f. 1923. De har fyra barn<br />
Monika f. 1946, Laila f. 1948, Tomas f. 1952 samt Liselott f. 1960, som alla är<br />
utflyttade.<br />
Folke Johansson f. 1908 köpte 1939 en tomt strax intill av Birger Lidén,<br />
Bäckaskog och byggde ett hus "Solhyddan" och bosatte sig här. Han gifte sig 1943<br />
med Margit Andersson, Lassagården f. 1917. De fick två barnen Mona f. 1945 och<br />
Inger f. 1947. Folke hade taxirörelse och körde skolbil. Han blev också så<br />
småningom vaktmästare i skolan i Larv, vilket han var till sin pensionering. Folke<br />
dog 1988<br />
Mona övertog taxirörelsen, som hon drev i flera år. Hon bor i Faleberg, Larv och<br />
Inger i Helås<br />
Margit bor fortfarande kvar.<br />
Här är Larvs lille kyrkväktare, 13-årige Lennart Gustafsson på väg till sitt<br />
kyrkovaktande värv. Han ser ju beslutsam och målmedveten ut och den<br />
imponerande kyrknyckeln är ett gott signum på hans värdighet.<br />
Vi stötte häromdagen som hastigast samman med den lille tempeltjänaren och<br />
det är ju klart att vi förhörde oss om, vad en man i hans ställning har att uträtta.<br />
- Jo, jag ska elda i kyrkan, jag skall hålla snyggt och rent ute och inne och så<br />
sköter jag ringningen. Jag var inte riktigt säker på stora klockan när jag började<br />
i höstas, men nu har jag lärt mig konsten ordentligt.
Men vi höll så när på att glömma bort, att kyrkväktaren därjämte har att vända<br />
på nummertavlorna under gudstjänsten. Det är givetvis en mycket viktig sak och<br />
det gäller att föra sig med värdighet, för då ska man ju uppträda inför allt folket.<br />
Lennart ser med stor tillfredsställelse, hurusom arbetet med införande av<br />
värmeledning i kyrkan nu närmar sig sin fullbordan. Det blir liksom lite<br />
bekvämare sen, kan veta. I stället för att som nu hålla fyr i två kaminer, får han<br />
då bara en kokspanna att sköta om och då behöver han säkert inte gå upp så<br />
tidigt på söndagsmorgnarna. Och sömn är ju en sak som pojkar i den åldern<br />
brukar tycka om. Nu får han kravla sig ur sängen strax före kl. 4 och dä går han<br />
till kyrkan alldeles ensam!<br />
- Men det finns elektriskt ljus tillägger han som någon slags förklaring.<br />
Förutom kyrkväktarsysslan sköter Lennart om ett 20-tal donationsgravar och ett<br />
80-tal andra och för vardera har han 2 kr per år. Det lär han göra skäl för!<br />
Och Larvborna äro mycket nöjda med sin kyrkvaktare. Han sköter sina<br />
åliggande utan anmärkning och så för han ju socknens namn ut över landet. För<br />
Lennart Gustavsson måtte väl vara Sveriges yngste på sin plats.<br />
Ur en tidningsartikel.<br />
NR 16<br />
FÖRSAMLINGSHEMMET<br />
På prästgårdens mark uppfördes här ett församlingshem ,som stod färdigt 1940.<br />
Prosten Gustav Linder var då kyrkoherde. Källarlokalen inreddes till skolkök, i<br />
bottenvåningen var samlingslokal och i övervåningen en bostad för<br />
kyrkvaktmästare.<br />
En bastu uppfördes i ett fristående hus. Detta är numera rivet och här är lekplats<br />
för daghemsbarnen.<br />
De första som innehade vaktmästarsysslan var Ernst Högfors f. 1906 med hustru<br />
Ingeborg f. 1912 De hade två barn Maj-Lis f. 1934 och Harald f. 1942<br />
De var kvar till 1973 då Erik Karlsson f. 1919 med hustru Dagny f. 1924 övertog<br />
sysslan De har fyra barn, Birgitta f. 1945, Sven-Erik f. 1946, Kjell-Åke f. 1948,<br />
Torbjörn f. 1962.<br />
Erik slutade sin tjänst 1984. Dagny var kvar till 1989. De flyttade då till<br />
Järnåldersvägen och lägenheten blev ledig, eftersom det nya vaktmästarparet Eva<br />
och Erik Johansson har sin bostad på Borghem (se nr 30 Malmene rote )<br />
Lägenheten hyrdes ut till Tomas Karlsson från Längjum några år, men är nu<br />
kontor åt kantorn, m.m.<br />
Församlingshemmet har byggts om flera gånger. Den senaste om- och<br />
nybyggnaden som skedde 1989 var omfattande. Då uppfördes lokal för<br />
pastorsexp. och i källarplanet lokaler för ungdomsverksamhet. Det som tidigare<br />
var skolkök gjordes om till lokaler för daghemmet Larven, som startade 1992
NR 17<br />
BÄSINGEN<br />
BÄSINGE HÖG.<br />
Vid Larvs kyrka ligger en av landskapets största och mest kända gravhögar,<br />
Bäsingen, som antages ha tillhört en gammal tings- och kultplats. Ordet bäsing<br />
förkommer i det bekanta stadgandet om lekares rätt i ett tillägg till Västg.lagen.<br />
Språkligt sett har ordet ansets vara en avdelning av bas, ”bås” ehuru tydligt är<br />
att det i förevarande sammanhang syftar på en hög. Som N. Beckman påpekar,<br />
får man tänka sig att betydelsen här varit ”kulle använd för särskilt ändamål”.<br />
Bås har från början betecknat ”avbalkning” eller något dylikt och syftar på en<br />
upphöjd plats, där tingets främste brukade vara samlade, synliga för hela<br />
menigheten. En inhägnad på en tingsplats har sålunda kallats Bäsing. I detta fall<br />
har betydelsen överförts på högen, tingsplatsens centrum.<br />
(Utdrag ur Västg. Fornminnesför. Tidskrift 1960.)<br />
1859 köpte Henrik Andersson f. 1835 Vinköl och Maria Andersdotter f. 1838<br />
N.Vånga ½ mtl. Algot Bengtsgården och ½ mtl. Lilla Onsjö. De fick nio barn<br />
varav sju nådde vuxen ålder. Henrik planterade Onsjö kullar med granar och<br />
anlade en handelsträdgård vid sidan om. Äldste sonen Klas f.1858 arbetade på<br />
gården och vistades 11 år i Nordamerika. Vid återkomsten köpte han Tranekullen<br />
och senare Kartagården i Borga. Han gifte sig med Maria Alström från Ardala. De<br />
fick tillsammans fyra barn. Sonen Karl f. 1866 gifte sig med Rodia Krook från<br />
Karlsberg. De bosatte sig i Philadelphia, USA. Dottern Elisabeth f. 1870 gifte sig<br />
med Otto Bolin 1895 och bosatte sig på Siggesgården Edsvära. År 1902 köpte<br />
”Lisa” och Otto Bäckaskog. Sonen Albert f. 1859 arbetade med lantbruket hemma<br />
vid och hans syster Beda f. 1864 skötte hushållet. Sonen Anton f. 1861 arbetade<br />
som trädgårdsmästare i Vingåker och Säfstaholm. Han fick dåligt hjärta och Beda<br />
skötte honom i tre år, han avled 1910. Dottern Hilma f. 1862 gifte sig med Emil i<br />
Backgården 1888 och bosatte sig sedan på Borga Måns Svensgården. De fick fyra<br />
barn.<br />
Henrik avled 1905. Maria Andersdotter levde till 1930, men de sista tjugo åren<br />
var hon handikappad på grund av ett benbrott. Hon tog ett glas vin då<br />
smärtlindringen ej var så bra. Dottern Beda (avled 1920) fick sköta även henna ca.<br />
tio år. Albert arrenderade ut gården till Tomas Svensson från Hudene. Albert<br />
avled 1932. Bäsingen såldes 1936 av sterbhuset till Tomas.<br />
Bäsingen efter år 1932.<br />
År 1932 kom Thomas Svensson och hans hustru Agnes till Bäsingen som<br />
arrendatorer. Thomas var född 1898 på Brogården i Hudene socken, och var nr. 3 i<br />
en syskonkull om 11 barn. Hemmet var fattigt, och tidigt fick han lära sig att<br />
arbeta för sin försörjning, bl.a. i Göteborgs hamn på Hylanders kraftfoder-<br />
magasin. På lediga stunder körde han taxi åt sin äldre bror, vilken hade egen<br />
taxirörelse i Göteborg. Sin lantbruksutbildning fick Thomas vintern 1929-30 vid<br />
Herrljunga lantbruksskola. Agnes, f. 1906, kom från Gruvad i S. Lundby.
Thomas och Agnes gifte sig på våren 1932 och flyttade då till Bäsingen, där de<br />
under de första åren bodde i flygelbyggnaden med 2 rum och kök. I<br />
huvudbyggnaden bodde gårdens ägare, Albert Andersson, men denne avled i<br />
augusti samma år. Makarna Svensson arrenderade sedan gården av sterbhuset<br />
fram till år 1935, då de fick köpa Bäsingen.<br />
Gårdens areal omfattade då totalt 80 ha., därav 48 ha. åker och 30 ha. skog,<br />
resten tomt, park och övrig mark. Man har här hela tiden bedrivit mjölkproduktion<br />
och i ladugården fanns vid den tiden 8 hästar, 24 kor, 6-8 ungdjur samt 8-10 svin.<br />
I maj 1936 installerades den första mjölkmaskinen, vilket betydligt underlättade<br />
arbetet med mjölkningen.<br />
På våren, innan krigsutbrottet -39, inköptes en traktor med järnhjul, av märket<br />
Case. Den levererades i delar, nedpackade i lådor, och monterades ihop på<br />
gårdsplanen med hjälp av Regnström från Vara. Sedan provkördes den i<br />
grushålan, för att man skulle se, att allt fungerade. Under krigsåren fick man en<br />
viss tilldelning av bränsle till traktorn, men även hästarna fick fortfarande utföra<br />
mycket arbete.<br />
Innan man började att använda ensilage, som foder åt djuren, odlades mycket<br />
kålrötter. Dessa lades upp i långa "stibbor" täckta med halm och jord. En gång, då<br />
Thomas hade krupit in i en sådan "stibba" för att plocka ut kålrötter, rasade taket<br />
in, och han fick en del av det på sig. Tursamt nog kom några förbipasserande på<br />
vägen, och dessa hjälpte till att lyfta undan det tunga frusna jordblocket och få ut<br />
honom. Han hade fått skador i höftled och ett ben, och äventyret slutade med en<br />
tids sjukhusvistelse.<br />
En ny ladugård byggdes år 1946 med hjälp av byggmästare Arthur Johansson<br />
från Sulevad och hans söner Lennart och Harry. Det blev nu plats för 26<br />
uppbundna mjölkkor, 1 tjur, 8 uppbundna kvigor, ett 10-tal kalvar i boxar, 6 hästar<br />
i spiltor samt 2 boxar för sto med föl. Mangårdsbyggnaden renoverades år 1952<br />
och fick då sitt nuvarande utseende.<br />
Sedan ungdomen tillhörde Agnes och Thomas Svenska Missionsförbundet, och<br />
när de flyttade till Larv, gick de med i Larvs Missionsförsamling, där Thomas från<br />
1937 var ordförande. Agnes startade ungefär vid denna tid Larvs<br />
Missionssyförening, vilken finns kvar än i dag. Man började även med en<br />
friluftsgudstjänst , Bäsingemötet, andra eller tredje söndagen i augusti, även detta<br />
en tradition som bevarats.<br />
Makarna Thomas och Agnes fick 3 barn:, sönerna Bengt f. 1935 och Allan f.<br />
1937 samt dottern Inger f. 1940. Bengt gifte sig 1966 med (undertecknad)<br />
Marianne f. Svensson från Ölstorp, Naum, verksam som lågstadielärare sedan<br />
1970 vid Larvs skola, dessförinnan i Lidköping och Vedum. Två döttrar föddes<br />
1967 och 1970, Anette och Åsa. Allan gifte sig 1967 med Ingegerd f. Redman från<br />
Ekeberg, Gösslunda. Hon arbetar som dagbarnvårdare och genom åren har hon<br />
sammanlagt tagit hand om drygt 40 barn. Allan och Ingegerd har även de 2 döttrar,<br />
Maria och Sofia födda 1972 resp. 1975.<br />
Från jan. 1966 arrenderade Bengt och Allan Bäsingen av föräldrarna och fick<br />
sedan tillsammans ta över gården 1974. Fyra år senare arrenderades granngården,<br />
Kaggården 3:2 och 1983 köptes ca. 2/3 av åkerjorden samt skog av Werner<br />
Svensson. Dessutom köptes en bit åker från Kaggården 3:4 av Hans Lundmark.<br />
Ännu ett bostadshus uppfördes 1966 på Bäsingen och är sedan dess bostad för<br />
vår familj. Även min far, Sven Svensson, bodde här mellan 1967 och 1986. Allans<br />
familj bodde i flygelbyggnaden, dessförinnan renoverad och utökad till större
ostadsyta, fram till 1986, men de flyttade sedan in i huvudbyggnaden efter<br />
Agnes bortgång.<br />
Ladugården byggdes om invändigt 1969, så att det blev plats för 40 mjölkkor, 19<br />
kvigor och 20 kalvar. Då installerades även rörmjölkning och automatisk<br />
utgödsling. I den omfattningen drevs så mjölkproduktionen fram till sommaren<br />
1996, då vi beslutade oss för att sluta med mjölkkor. De såldes på en auktion och<br />
sedan dess har vi bara en del ungdjur kvar. Dessa kommer att avyttras under<br />
innevarande år, och om det någonsin mer kommer att finnas kor på Bäsingen, ja<br />
det får framtiden utvisa.<br />
Nedtecknat 980111 av Marianne Svensson.<br />
På följande sidor följer en avskrift av ett köpekontrakt samt ett brev som Anton<br />
Andersson skrev till brodern Klas i USA.<br />
NR 18<br />
LERBÄCKEN<br />
I detta torp under Bäsingen finner vi en torpare Johannes Johansson f. 1845 i<br />
Gökhem. Han hade kommit som dräng till Bäckagården. 1861. Han gifte sig 1868<br />
med Hanna Svensdotter f. 1848. Hon kom också från Gökhem. De blev torpare<br />
1881, men Hanna dör 1884 troligen i samband med en sons födelse. Sonen dog<br />
knappt en månad gammal och Hanna knappt 14 dagar därefter.<br />
Johannes hade då tre barn att dra försorg om. Han gifter om sig 1886 med änkan<br />
Maja-Stina Persdotter på Lunnakulle (se nr 32 Kulla rote) och flyttar dit.<br />
Som torpare efter Johannes Johansson kommer Per Svan f. 1851 med hustru<br />
Matilda Friberg f. 1852 från Norra Vånga resp. Edsvära. De hade fyra döttrar<br />
Anna, Amanda, Sigrid och Gerda. Gerda var f. 1895 och blev så småningom<br />
telefonist i Larv under många år.<br />
Familjen var kvar till 1905 då de flyttade till Syttorp (se Kulla rote nr 33)<br />
Under några år var så Karl Strömberg med hustru Ida Maria Svensdotter torpare<br />
här. De flyttade emellertid till Prästgården och efterträddes av August Johansson<br />
född i Längjum 1881. Han gifte sig 1910 med Sigrid Amalia Svan f. 1890, som<br />
alltså kom tillbaka till sitt barndomshem .De fick en dotter Allis Linnea Viola f.<br />
1914. De stannade här på torpet till 1928 då de flyttade till Skara.<br />
Egendomligt nog hette näste torpare också Svahn, Ernst Gustav f. 1891 i Önum.<br />
Så vitt vi vet var de inte släkt. Hans hustru hette Ellen Linnea Gustavsson f. 1903 i<br />
Varnhem. De hade två söner Tage f. 1925 och Kurt f. 1933. De flyttade 1937 till<br />
Vedum.<br />
Den siste torparen här på Lerbäcken var Ivar Andersson f. 1887 i S.Kedum och<br />
hans hustru Anna Karolina Höglund f. 1894 i Längjum. De hade en son Ingvar.<br />
Ivar hade tre barn i ett tidigare äktenskap<br />
Familjen flyttade till Dalen (se Karlsbergs rote nr 46).<br />
Endast några körsbärsträd och en brunn minner om platsen.
NR 19<br />
<strong>TORP</strong> VID KYRKSTÄTTA<br />
I detta torp, som hört till Bäsingen, kan vi se att en torpare vid namn Johannes<br />
Jonsson f. 1840 med hustru Maja-Kajsa f. 1845 har bott i många år. Han kom hit i<br />
början på 1870-talet och dog 1925. Maja-Kajsa dog 1924. De hade åtta barn och<br />
så vitt man kan läsa i kyrkoboken, fick de alla leva till vuxen ålder, vilket inte var<br />
så vanligt på den här tiden.<br />
Deras dotter Hilda Kristina Jonsson f. 1885 var kvar hemma och skötte sina<br />
föräldrar. Vad försörjde hon sig på? Troligen genom att hjälpa till i grannstugorna<br />
med olika arbeten. Hon blev sedan kvar i stugan till sin död.<br />
Allan Svensson på Bäsingen berättar att det låg ett torp närmare Bäsingen, som<br />
Sven Vinge med familj bodde i. De flyttade ner till gränsen mot Kyrkstättan 1908<br />
då det byggdes en ny ladugård och bostadshus, vilket byggdes om och till på 40talet.<br />
Husen, som låg närmare gården revs, antagligen för att det skulle bli lättare<br />
att bruka marken omkring.<br />
Deras dotter Edit (se Slättås rote nr 37) berättar att de hade tre kor, gris och höns<br />
och att fadern arbetade på Bäsingen. De var kvar här till 1937 då de flyttade till<br />
Onsjö Nedergård (se nr 42 Kulla rote)<br />
Efter kom Erik Dahlöf f. 1907 med hustrun Märta f. 1917. De kom 1939 och<br />
flyttade till St. Mellby 1946 och därefter var det en arbetare på Bäsingen som hette<br />
Anders Olsson m. hustru Ulla och kanske det var någon ytterligare, men sedan<br />
revs husen.<br />
NR 20<br />
ONSJÖ LILLA KYRKLIDEN. (”FLYGMASKIN”)<br />
Här har också varit ett torp under Bäsingen. Vi kan se att 1884 kom en torpare<br />
Johan Johansson med hustru Maja-Lotta Andersdotter hit. De flyttade 1896 till<br />
Göteborg.<br />
Då kom Janne Andersson f. 1864 med hustru Anna Kajsa Johansdotter f. 1851<br />
hit. De flyttade 1908 till Edum.<br />
De efterträddes av Johan Leonard Karlsson f. 1878 med hustru Alma Sabina<br />
Svensdotter f. 1875. Hustrun dör 1919 och Johan Leonard flyttar 1920 till<br />
Prästgården där han var hästskötare och kusk åt kyrkoherde Carlsson.<br />
Otto Bolin, Bäckaskog är ägare och bygger till ett par rum på långsidan av huset.<br />
Eftersom skomakare Gustav Henning Gustavsson f. 1870 med hustru Anna<br />
Matilda Johansdotter också f. 1870 bosätter sig här 1921 och ingen står som<br />
torpare hädanefter är det troligt att det upphörde att vara torp här.<br />
Gustav Henning Gustavsson bygger också till ett par rum på huset så att det kom<br />
att likna en flygmaskin. Sedan kallades också huset flygmaskinen. Och alla visste<br />
vilket hus man menade.<br />
Gustav Henning dör 1924 och hustrun flyttar till Bankeryd med två av barnen.<br />
Vi ser då att snickaren Johan Julius Axelsson -Holm f. 1878 med hustru Anna<br />
Hildegard Noreus f. 1877 kommer hit. De var födda i resp. Kila, Värmland och
Härnösand. Det skulle var intressant att vet hur de hade träffats och varför de<br />
hamnade här.<br />
Johan Julius ägnade sig inte bara åt snickeri utan hade även lite handel. Han tog<br />
hem vissa restpartier. Man kom också från Borås och höll små auktioner på<br />
utskottsvaror.<br />
Johan Julius Andersson-Holm hade varit gift två gånger tidigare och hade sex<br />
barn. Två av hans pojkar Arvid född 1912 och Ture född 1917 var med hit.<br />
Arvid ,som bor i Floby berättar genom dottern Birgit, att hans far hade annonserat<br />
efter en kvinna och fått svar av lärarinnan Anna Hildegard Noréus Han berättar att<br />
hon var stor och tjock och nervsjuk varför hon kom till sjukhus i Vänersborg<br />
Den övriga familjen flyttade 1929 till Mårlatorpet, Sjötorp.<br />
Nu hyr S.A. Svensson från Ryd och startar affär. Han hade börjat med handel i<br />
sitt föräldrahem (se Ryds rote nr 25) och nu etablerade han sig också här med filial<br />
i Ryd.<br />
Här är han till 1933 då han flyttar till Kristins på posten se nr 10.<br />
August Svensson från Faleberg friköper då huset och tomten och ämnar bosätta<br />
sig här med sin dotter. Han dör dock efter endast någon månad. Det blir dottern<br />
Elsa Svensson f. 1895, som kommer att bo här några år innan hon säljer till Johan<br />
Ludvig Friberg och flyttar till Skara.<br />
Johan Ludvig Friberg var en orolig själ och flyttade ganska ofta. Han och hans<br />
hustru Alma var över till Amerika flera gånger, men bodde i Önum. när Johan<br />
Ludvig dör. Alma kom då tillbaka och bodde kvar till 1958 då hon flyttade till<br />
posthuset vid Kaggården. Redan 1948 hade de sålt huset till S.A. Svensson.<br />
Eftersom det var ett par lägenheter i huset var en uthyrd till olika hyresgäster.<br />
Arvid och Lisa Holm bodde här tillfälligt och Folke Johansson från Snipen,<br />
Slättås startade taxirörelse, när han en kort tid bodde här.<br />
Även Åke Frii. som också hade taxi, hyrde här.<br />
S:A. Svensson sålde till Gösta och Vera Pettersson, som byggde ett nytt hus<br />
1958 och rev ner den gamla flygmaskinen.<br />
Gösta f. 1928 och Vera f. 1930 har fyra barn Sven-Olof f. 1951, Elisabet f. 1953,<br />
Karin f. 1965, Kerstin f. 1967 alla utflugna. En son f. 1957 dog endast 3 år<br />
gammal.<br />
Gösta har varit brunnsborrare, men är numera pensionär. Vera, som varit<br />
terapibiträde är också pensionär. Hon har under många år skött<br />
studieverksamheten för husmodersföreningen och otaliga är de studiecirklar Vera<br />
varit initiativtagare till i de mest skilda ämnen. Hon förestår också vävstugan (se<br />
nr 10)
NR 21<br />
BACKSTUGA UNDER KAGGÅRDEN<br />
Denna backstuga låg väster om kyrkan Det är mycket oklart vem som bott här<br />
och när. Det talas om en kyrkvaktmästare, som kallades "Stålar´n. Det berättas att<br />
"Stålar´n" hade viss utskänkning med lager i kyrktornet. Sanningshalten är svår att<br />
bevisa.<br />
Visst är att när kyrkogården utökades vid sekelskiftet flyttades stugan till<br />
Bäsingens mark strax bredvid. Dit inflyttade 1904 Alma Kristina Sjöholm med<br />
fyra döttrar och en son den äldsta dottern var nio år gammal. Alma Kristina hade<br />
tillsammans med sin man varit på Hubo något år, men flyttat därifrån till Long.<br />
När mannen dog 1903 tog hon plats som mjölkerska på Bäsingen. Strax efter dog<br />
sonen drygt ett år gammal.<br />
Det var nog bekymmersamt många gånger i den lilla familjen och döttrarna kom<br />
ut att tjäna piga mycket tidigt. Dottern Tekla var också ute, men hon kom hem och<br />
hon försörjde sig på tillfälliga arbeten. En tid var hon på mejeriet. Hon var också<br />
städerska och städade skolan i många år.<br />
Alma Kristina dog 1934 och Tekla flyttade 1949 uppåt landet.<br />
Stugan, som stod på ofri grund mitt i ett gravfält, såldes och flyttades.<br />
NR 22<br />
KYRKLIDEN<br />
Förteckning över fastigheter på östra sidan av kyrkliden nerifrån Prästgården<br />
räknat.<br />
Upptecknat av Karl-Arvid Lidén, Solhem<br />
Kyrkliden 1 Solbacka<br />
Fastigheten bebyggdes 1938 av Vilhelm Nilsson och hans hustru Anna Karolina,<br />
efter att Vilhelm Nilsson slutat som arrendator på Bäckaskog.<br />
Vilhelm dog 1948 och Anna 1952.<br />
Huset köptes då av Hilda Johansson från Sikan (se Karlsbergs rote nr 41)<br />
Efter hennes död blev det Lars och Dagmar Johansson, som köpte fastigheten.<br />
Lars var född i Snipen, Slättås (se Slättås rote nr 11)<br />
Nuvarande ägare är finskfödda paret Otto och Nina Heikkilä.<br />
Kyrkliden 3 Torslund.<br />
Fastigheten bebyggdes 1950 av lärarinnan Hildur Johansson vid hennes<br />
pensionering från tjänsten i Larvs skola. Hildur dog 1967.<br />
Huset köpes 1968 av Bengt-Åke och Ulla Olsson, som 1989 flyttade till Bengt-<br />
Åkes barndomshem i Ryd (se Ryds rote nr 29)<br />
Nuvarande ägare är Nils Ekman.
Kyrkliden 5 Lövbacka<br />
Fastigheten bebyggdes 1931 av Otto Bolin, Bäckaskog. Fastigheten bestod av två<br />
lägenheter, som Bolin hade uthyrda. I nedre våningen var poststationen inrymd med<br />
fd. kronojägaren P.B. Pettersson, som föreståndare.<br />
Övre lägenheten hyrdes några år av änkefru Maria Linder moder till kyrkoherde<br />
Gustav Linder. Prästgårdsarrendator Linus Jakobsson och hans hustru Elin<br />
förvärvade fastigheten 1938. De hade den uthyrd för att omkr. 1950 flytta in i den<br />
nedre lägenheten Linus dog 1963. Elin Jakobsson dog 1995, 108 år gammal. De sista<br />
åren vistades hon på Vidhemsgården, Vedum.<br />
Den övre lägenheten var från 1966 uthyrd till Gertrud Gidstedt, Bäckagården, Larv<br />
(se Malmene rote nr 46) och hennes son Lennart. De flyttade år 1990 till S.A.s se nr<br />
10<br />
Nuvarande ägare är Toni Sundberg.<br />
Kyrkliden 7 Solhem<br />
Fastigheten bebyggdes 1911 av Charlotta Maria Karlsson, som var moster till min<br />
mor, Signe Lidén. Efter Charlottas död 1932 ärvde mor fastigheten, som mina<br />
föräldrar flyttade till vid min far J.A. Lidéns pensionering 1933. Far var lärare i Larvs<br />
skola i nära trettio år.<br />
Far gick bort 1943 och mor 1963.<br />
Numera äger jag och min hustru Ingegärd fastigheten.<br />
Karl-Arvid Lidén<br />
Kyrkliden 9 Lövbacka<br />
Fastigheten bebyggdes 1933 av Otto Bolin, Bäckaskog, som hade den uthyrd tills<br />
den inköptes 1935 av änkefru Ida Andersson, Marbogården Slättås (se Slättås rote nr<br />
14)<br />
Efter Idas död 1948 köptes fastigheten av Anders Pettersson, Staragården (se<br />
Malmene rote nr 35).Anders Pettersson bodde här tillsammans med sin hustru Alice<br />
till 1963 då fastigheten såldes till nuvarande ägaren Lennart Björklund.<br />
Fastigheter på västra sidan av Kyrkliden<br />
Majtuna<br />
Fastigheten Majtuna bebyggdes 1947 av Johan-Erik Johansson med makan Agnes.<br />
Johan-Erik Johansson drev tillsammans med handlare S.A. Svensson Ryds<br />
Cementfabrik (se Ryds rote nr 27). Majtuna såldes emellertid till Karl f. 1913 och<br />
Gunhild f. 1912 Velander 1958 med sönerna Karl-Ingvar f. 1939 och Sivert f.<br />
1947. Efter Karls död 1977 övertogs fastigheten av sonen Sivert.<br />
Gunhild är boende på vårdhem i Vara.<br />
Kyrkliden 8 Björndahls.<br />
Fastigheten bebyggdes, troligen 1896, av målare Anders Holm från Stenbacken<br />
(se nr 35 Malmene rote). Holm lät då flytta den stuga han bebodde på Stenbacken<br />
fram till Kyrkliden. Holm blev antagen 1897 som poststationsföreståndare. Denna<br />
tjänst innehade han till sin död 1921, då dottern Augusta övertog densamma.<br />
Augusta Holm innehade tjänsten till 1933 då kronojägare P.B. Pettersson övertog<br />
tjänsten. Posten flyttade då till Lövbacka. Efter Augustas död 1936 försåldes
fastigheten på auktion för 150 kronor och inköptes av lärare Gunnar Karlegård,<br />
som hade stugan uthyrd, bl.a. till Helga Liljestrand, fram till år 1955 då<br />
fastigheten inköptes av Gustav och Elin Hollberg. De bodde aldrig här utan 1960<br />
sålde de till Evert och Maj Björndahl. De uppförde det nuvarande huset 1963 för<br />
eget boende. Evert Björndahl avled 1995 och fastigheten bebos nu av änkan Maj<br />
Björndahl..<br />
Avskrift av anteckningar förda av Erik Norlander, dotterson till Anders Holm.<br />
Ing. Erik Norlander har vänligast låtit oss läsa detta kontrakt och vi ser hur Holm<br />
med sin vackra stil präntat och undertecknat: Larf den 18 okt. 1893, Anders<br />
Andersson Holm och bevittnat av J.A. Johansson, landstingsman, Onsjö, Larf och<br />
J. Johansson, postförvaltare i Larf. Någon som helst ersättning för postlokalen<br />
förekommer inte i kontraktet varför det ser ut som om Holm helt enkelt fick bestå<br />
postverket med sådan.<br />
Enligt kontraktet var det inget som hindrade att poststationsföreståndaren fick ha<br />
extra förtjänster. Holm hade sinne för antikviteter och många är de gamla saker<br />
som han köpte - troligen på auktioner - och sedan sålde och det sägs att hans<br />
affärer blev ganska omfattande med tiden.<br />
Så här kunde det gå till en dag på poststationen. Efter skolans slut rusade<br />
skolbarnen upp för den höga trätrappan och in i postfarstun där de ställde sig vid<br />
luckan i dörren för att i tur ordning få med sig post endera hem eller till grannen.<br />
En liten pojkvasker vid luckan deklarerade med både trotsig och bedjande<br />
stämma: ”Ja vell ente ta lärinnas post i Ru (Ryd)”. ”För tusan pajk la blitt då” sa<br />
Holm. Luckan stängdes och Holm hämtade ytterligare post till barnen. In i<br />
postfarstun skrider prästgårdsfröken med en liten hund i hälarna. I handen har hon<br />
en vek käpp som hon slår på luckan med. När Holm får se vem det är, öppnar han<br />
strax dörren för fröken som försvinner in i det allra heligaste.<br />
Larvs första telefonapparat monterades upp på Holms kontor strax till höger om<br />
dörren från postfarstun räknat. Även gemene man fick begagna sig av denna<br />
apparat när det gällde att kalla läkare, beställa medikamenter eller annat viktigt.<br />
Ing. Norlander har i sin ägo många unika kort och foton från Holms tid som<br />
poststationsföreståndare. På ett av dem ser vi Holm framför sitt gedigna skrivbord<br />
i färd med att fylla i sin journal. Man ser det låga bläckhornet och poststämpeln.<br />
Tydligen har postiljonen anlänt från Tråvad för sorteringshyllan verkar välfylld. Ej<br />
långt från telefonen hänger en ganska stor spånkorg på väggen även den fylld med<br />
postala grejer. Men säg den poststation som har ett i rutor, med infällt (blom-)<br />
motiv, handmålat tak? Även taklisten ser ut att vara handmålad. Poststations-<br />
föreståndaren i Larv har då sannerligen förskönat sin station tack vare sitt tidigare<br />
yrke.<br />
Holm var den verklige hedersmannen. Gav man honom ett förtroende, behöll<br />
han det alltid för sig själv. Gällde det något gårdsköp i socknen, nog kallades<br />
Holm att bevittna namnteckningarna. Än idag finns det gårdshandlingar bevarade<br />
med hans namn på.<br />
Holm hade i sitt äktenskap två döttrar av vilka dottern Augusta blev den som<br />
hjälpte fadern med posten på ålderns dar. Hon övertog sedermera tjänsten efter<br />
honom.<br />
I slutet av år 1921 avled Holm och tidskriften Poststationsföreståndaren har i sitt<br />
nr 1, 1922, inne hans porträtt jämte ett vackert eftermäle där det bl.a. står:
”Människor och förhållanden såg han från den ljusa sidan, och vida berest som<br />
han var, kunde han underhålla besökande med muntrande skildringar av sina<br />
upplevelser…….. Nu har den gamle hedersmannen nedlagt vandringsstaven. Må<br />
han vila i ro.”<br />
Numera är också Holms stuga och poststation borta. Endast gamla vykort minner<br />
härom. Poststämpel Larf (Larv) fanns från 1-7 1880 till 31-3 1969.<br />
Skolan<br />
Den förutvarande skolan, som också fanns på denna sida, finns väl<br />
dokumenterad i hembygdsboken Larv, Längjum, Tråvad. Det första skolhuset<br />
uppfördes på 1840-talet och låg nedanför kyrkan. Det ersattes ca tio år senare av<br />
det skolhus, som låg där nya kyrkogården nu är belägen. Detta hus fick tjänstgöra<br />
som skolhus i ca hundra år, därefter revs huset för att bereda plats för en ny<br />
kyrkogård och ett personalhus för kyrkvaktmästaren.<br />
(En ny centralskola byggdes på Onsjö Småkullaområdet. Den invigdes 1954).<br />
Den förste läraren hette Johannes Fogelquist. Han stannade inte så länge och<br />
under några år var det flera som innehade tjänsten. Den förste som var lärare en<br />
längre tid var Anders Gustav Carlén, som var lärare från 1872 till 1904.<br />
Hans efterträdare blev J.A. Lidén. Han var lärare från 1804 till 1934. När han<br />
gick i pension flyttade han till Solhem. Tjänsten övertogs då av Gunnar Karlegård.<br />
Han var lärare här tills den nya skolan byggdes 1954 och han blev överlärare där.<br />
Bostad för läraren fanns på övervåningen<br />
Småskola inrättades först år 1871 och där var förste läraren Anders Lundqvist för<br />
att följas av flera lärarinnor där Augusta Simmingsköld och Hildur Johansson är<br />
de man minns ännu idag. Hildur blev lärare 1917 och var kvar till år 1950, då hon<br />
byggde sig ett hus i Kyrkliden.<br />
Före detta lärarbostaden.<br />
Lärarbostaden byggdes 1937. Dåvarande läraren Gunnar Karlegård f. 1898<br />
inflyttade samma år med makan Valborg f. 1911. Makarna Karlegård fick två<br />
barn, Bo f. 1937 och Lisbet f. 1942<br />
I samband med Karlegårds pensionering 1963 upphörde fastigheten att vara<br />
lärarbostad och kommunen försålde densamma 1964 till Ingemar Jakobsson<br />
Makarna Karlegård flyttade till Skara<br />
Ingemar Jakobsson bebodde med familj bostaden en del år och hade den även<br />
uthyrd. Ingemar sålde fastigheten 1978 till nuvarande ägarna Inga och Lennart<br />
Andersson.<br />
Björkhaga<br />
Fastigheten bebyggdes 1938 av dåvarande polisman Sven Bengtsson f. 1902 med<br />
makan Gunborg f. 1910. Deras döttrar Marita och Ingrid är födda 1937 resp. 1939.<br />
Sven Bengtsson dog 1978 och Gunborg Bengtsson bodde kvar här till sin död<br />
1997<br />
Fastigheten ägs nu av döttrarna
NR 23<br />
KAGGÅRDEN<br />
De tre gårdar, som alla heter Kaggården har haft sina hus samlade här strax intill<br />
kyrkan. Husen flyttades till sina nuvarande platser i slutet på 1800-talet.<br />
Enligt kyrkoboken fanns Anders Gunnarsson, Lars Larsson och Anders Svensson,<br />
som ägare på 1860-talet.<br />
Så vitt vi kan se är det Anders Gunnarssons ättlingar, som vi skall följa upp för att<br />
komma fram till de som brukat gården framme vid kyrkan.<br />
Anders Gunnarsson kom från Tråvad och hans hustru Stina Svensdotter var född<br />
här på platsen. De hade en son Jonas Jonsson, som var f. 1838. Han gifter sig 1862<br />
med Inga Cajsa Svensdotter f. 1842 i Ryd.<br />
Fem dagar efter bröllopet dör hans mor och hans far Anders Gunnarsson flyttar<br />
så småningom till S.Lundby.<br />
Jonas och Inga Cajsa övertar gården. De får två barn, Selma f. 1864 och Johan f.<br />
1866. De dör endast några månader gamla. Som om detta inte skulle vara nog<br />
hade Jonas dött en knapp månad före sonen.<br />
Inga Cajsa är änka i drygt fyra år. Då gifter hon om sig med Svante Andersson i<br />
granngården f. 1849 .<br />
Så vitt vi kan se får de inga barn. De har varit gifta i fem år då Inga Cajsa går bort.<br />
Svante Andersson gifter då om sig med Josefina Persdotter född 1842 från S<br />
Lundby.<br />
De får först tre barn, som dock dör i späd ålder, därefter födds Karl Bernhard f.<br />
1878, sedan kommer Anders Hjalmar f. 1881, Axel Kristian f. 1883, Maria<br />
Elisabet f. 1886 och Märta Viktoria f. 1889.<br />
De flyttar 1891 till Josefinas barndomshem Nils Mårtensgården, S Lundby enligt<br />
uppgift på grund av ekonomiska svårigheter.<br />
Som ny ägare kommer då Johan Alfred Andersson f. 1856 från Längjum.<br />
Han gifter sig 1902 med den betydligt yngre Tilda Maria Andersdotter f. 1880<br />
från Valeberg, Larv. De får tretton barn varav tre döda i späd ålder.<br />
Johan Alfred dör 1936.<br />
Det går många historier om att det kunde gå vilt och livligt till i Kaggården. Alla<br />
historier behöver ju inte vara sanna, som den där några av pojkarna skulle blivit<br />
tagna av polisen då de försökte forsla en kviga i personbilen, frambenen ut vid den<br />
ena sidan och bakbenen i den andra. Den historien låter för otrolig och kan knappt<br />
vara sann.<br />
Sant är dock att de inte hade så stort intresse för jordbruket. Efter faderns död<br />
byggde de ett hus (det som senare blev posten) sålde gården och flyttade in där.<br />
Där bodde de dock inte så länge utan 1939 flyttade Tilda Maria med dottern Ester<br />
och sonen Gustav Valdemar till Vättlösa. Två andra söner John Anders Hugo och<br />
Göran Folke Johannes flyttade till resp. Fellingsbro och Vedum.<br />
Gården köptes 1937 av bröderna Svensson från Längjum, Verner född 1914 och<br />
Elof född 1917.<br />
De brukade den gemensamt i några år tills Elof flyttade i början på 1940-talet.<br />
Samtidigt som de kom hit följde också deras syster Ingeborg med för att sköta<br />
hushållet. Sedan har de tre systrarna Ingeborg, Enis och Elin turats om att hjälpa<br />
Verner.<br />
Enis bodde från 1944 till 1963 här och tillsammans med sin make Gunnar från<br />
1948. De flyttade detta år till Björkudden.
Verner har byggt till och renoverat husen och har skött sin gården oklanderligt.<br />
Bröderna Svensson, Bäsingen arrenderade jorden 1978 för att sedan köpa gården<br />
1983.<br />
Verner flyttade till Tornumsgården, Kvänum där han fortfarande vistas..<br />
Huset har varit uthyrt, men står f.n. tomt.<br />
Posten Nybo<br />
Fastigheten Nybo, bebyggdes 1937 av urmakare Gustav Andersson. Han bedrev<br />
där urmakeri något år. Han flyttade därefter tillsammans med sin mor till Vättlösa.<br />
Omkring 1940 köpte S.A. Svensson fastigheten. Samtidigt flyttade poststationen<br />
hit från Lövbacka. Den förestods då av Karin Carlehed.<br />
Allan och Elvy Björklund övertog poststationen 1945. De köpte också huset av<br />
S:A Svensson, men flyttade inte in förrän senare. Kristidsnämnden, som inrättades<br />
i början av andra världskriget, hade nämligen också sitt kontor här och den som<br />
förestod den var Karl Lundmark, Kaggården.<br />
Allan och Elvy Björklund flyttade till postkontor i Bovallsstrand 1957 och<br />
efterträddes av Ragnar och Karin Moberg, som också köpte huset. De var kvar<br />
tills poststationen drogs in 1969. De byggde ett hus i Vartofta och flyttade dit<br />
eftersom Ragnar Moberg hade fått en lantbrevbärarlinje där.<br />
Huset inköptes 1970 av Bengt och Ulla Johansson båda födda 1927. De hade<br />
tvillingarna Anita och Anneli födda 1957. Bengt dog 1985 och Ulla bor ensam<br />
kvar.<br />
NR 24<br />
KAGGÅRDEN<br />
Husen här låg framme nära kyrkan och när de flyttades till nuvarande plats är<br />
oklart.<br />
Ägare här är Lars Larsson född 1828 på platsen med hustru Ingrid Isaksdotter<br />
född 1832 från Tråvad. De får sex barn varav tre dör innan ettårsåldern.<br />
Hustrun dör 1865 och Lars Larsson 1871.<br />
Sonen Johan Alfred f. 1857 var dräng i Tråvad och hämtade där sin hustru<br />
Emma Kristina Svantesdotter också f. 1857. De kom hit 1878-79 och övertog<br />
gården.<br />
De fick sex barn varav tre dog tidigt. Lars f. 1880, Johan f. 1885 och Olof f.<br />
1898 hette de som fick leva. Lars flyttade tidigt hemifrån men Johan och Olle blev<br />
kvar.<br />
Fadern Johan Alfred dog 1931 och modern Emma 1939.<br />
Johan var ofärdig och haltade svårt. Han var mestadels hemmavid medan Olle<br />
var mer utåtriktad. Han startade tidigt en busslinje i Larv, men blev så småningom<br />
utkonkurrerad av Hagelqvist i Vedum. Olle var en glad och livad person och förde<br />
kanske inte det liv och leverne, som passade en busschaufför. Han var en trevlig<br />
sällskapsmänniska och var ofta anlitad som värd på kalas och andra tillställningar.<br />
Gården arrenderades ut 1938 till Tage Emilsson f 1908 och hans hustru Hildur f.<br />
1915.<br />
De fick två barn Ingvar f. 1940 och Margareta f. 1945.<br />
Tage inköpte en gård i S.Lundby 1962 och familjen flyttade dit.
Arrendet övertogs då av Karl-Anders Lundmark i granngården<br />
Gården täckdikades och alla öppna diken lades igen.<br />
Johan och Olof bodde kvar. Johan dog 1950.<br />
Olof fick nyttjanderätten av gården i arv efter sin bror och bodde kvar i huset till<br />
sin död 1973.<br />
Karl-Anders köpte gården av Olof och Johans syskonbarn 1967.<br />
Han brukade den till 1973 då han överlät gården på sin son Hasse f. 1945 och<br />
hans hustru Asta f. 1946.<br />
Huset renoverades helt och var inflyttningsklart 1975<br />
1983 skedde en fastighetsreglering på Kagg. 2:2. (se nr 23). Denna gård delades<br />
upp mellan Bäsingen och övriga Kaggårdar. Efter denna reglering är totala arealen<br />
på denna gård, inklusive skog och impediment, 66,6 har.<br />
Asta och Hasse har tre barn Malin f. 1972, Lotta f. 1974 och Björn f. 1979.<br />
Gratulation Till Emma Kristina Svantesdotter på din namnsdag och tillika<br />
födelsedag.<br />
God : mårn Emma<br />
Hur mår Du i dag!<br />
Jag önskar god lycka och fröjd<br />
din namns dag jör mig stor glädje<br />
må helsa och välgång till yttersta höjd<br />
din senaste ålder bereda.<br />
och jag som dig älskar så godt må du tro<br />
skall glädjas då sällheten trifves i ditt bo<br />
och sorgerna flyr från ditt läger.<br />
Så gläd dig nu du snälla Emma<br />
som nu i dag fuller ditt adertonde<br />
år, så glad och vänlig som en stjärna<br />
Din framtid du tillmötes gå<br />
de fulda åren af din lefnad<br />
de gladaste af all din tid<br />
har nu i helsa lugn och trefvnad<br />
gått fram i munterhet och frid<br />
Den önskan jag dig nu vill gifva<br />
från djupet af mitt hjerta går<br />
att du må lyckelig alltid blifva<br />
och lefva glad i många år<br />
Dessa ord enkla men välmenta<br />
och önskas av hjertat af din alltid<br />
tillgifne vän<br />
Var så god och tag emot detta<br />
Detta är skrivet 1875 antagligen av Johan Alfred
NR 25<br />
KAGGÅRDEN<br />
De tre gårdar, som heter Kaggården har som förut nämnts haft sina hus samlade<br />
strax intill kyrkan.<br />
På Kagg. 2:4 uppfördes manbyggnader omkring 1895 och ekonomibyggnader<br />
1894 enl. boken "Svenska gods och gårdar".<br />
Ägaren på denna gård är Anders Svensson född 1822 i Backgården, Malmene<br />
med hustrun Magdalena Hansdotter född 1810 i Onsjö.<br />
De fick två barn, sonen Svante Andersson f. 1849 och dottern Anna Stina f.<br />
1850. Magdalen dör 1871.<br />
Sonen Svante Andersson gifter sig 1870 med änkan Inga Cajsa Svensdotter i<br />
granngården (se nr 23). De får inga barn.<br />
Dottern Anna Stina blir kvar hos fadern och gifter sig aldrig.<br />
Svante och Inga Cajsa har varit gifta i fem år då Inga Cajsa går bort.<br />
Svante Andersson gifter då om sig med Josefina Perdotter f. 1842 i S. Lundby.<br />
De får först tre barn, som dör i späd ålder. Därefter kommer Karl Bernhard f.<br />
1878, Anders Hjalmar f. 1881 Axel Kristian f. 1883, Maria Elisabet f. 1886 och<br />
Märta Viktoria f. 1889.<br />
De flyttar 1891 till Josefinas barndomshem i S.Lundby enligt uppgift på grund<br />
av ekonomiska svårigheter.<br />
Ägare till gården är då Svantes syster Anna Stina.<br />
Fadern Anders Svensson dör 1902 men Anna Stina är alltså kvar.<br />
S.Lundby låg ju inte så långt bort och Svante var tydligen med och brukade<br />
gården för att sedan flytta hit 1912.<br />
I kyrkoboken står dock Anna Stina som hemmansägare 1916.<br />
Svante och Josefinas barn är inte med hit. Karl hade bl.a. plats på Fåglaviks<br />
glasbruk, rättare på Remmingstorp (Valle härad), rättare på Simmatorp utanför<br />
Skara. Axel blev kvar i S.Lundby. Hjalmar flyttade till Smedegården, Jultorp. Av<br />
flickorna for Maria Elisabet till USA. Märta blev lärare i Skåne.<br />
Anna Stina gick bort 1931. Svante Andersson 1936 och Josefina två år senare.<br />
Redan 1929 hade dock äldsta sonen Karl med hustru Augusta f. 1879 i Eling och<br />
barnen Margareta f. 1909 och Karl-Anders f. 1915 flyttat hit.<br />
Karl var under andra världskriget kristidsnämndens ordförande som delade ut<br />
ransoneringskort och höll rätt på slaktlicenser och malkort.<br />
Karl och Augusta byggde Björkudden, ett hus närmre kyrkan 1942 och flyttade<br />
dit i samband med att gården övertogs av sonen Karl-Anders med hustrun<br />
Marianne från Onsjö f. 1919.<br />
De fick två barn Bengt f. 1943 och Hans f. 1945.<br />
Under deras tid dränerades gården och ny ekonomibyggnad uppfördes.<br />
Karl-Anders gick bort 1989 och Marianne bor ensam kvar.<br />
Gården ägs och brukas av sonen Hasse.
En skoldag i Larv på 20-talet. Upptecknat och textat av K.A. Lundmark.<br />
En vintermorgon vid ½7 tiden stiger jag upp. Det är kallt i köket där jag har min<br />
sovplats i en s.k. utdragssoffa. Farfar kommer upp och eldar i järnspisen. Vatten<br />
som står i en spann på den lilla bänken är fruset.<br />
Jag får ta på vardagskläder för att gå med ut till ladugården, det är mitt jobb att<br />
handmjölka 2 kor. Vid halvåtta tiden är vi tillbaka i köket för frukost. När vi ätit<br />
får jag göra min skolmatsäck. Den består av 4 smörgåsar på grovt rågbröd. Pålägg<br />
är hemgjort smör, dito ost och ibland kokt vitt fläsk. Sedan jag bytt kläder och<br />
snörat på mig träbottenskorna (trätofflor med långa skaft) är det tid att gå upp till<br />
skolan, c:a 2 km gångväg. Skolan är nu borta, den låg där den nya kyrkogården nu<br />
är anlagd.<br />
Kl. 9 började skolan, med att läraren på orgel spelade en psalmvers, vi elever<br />
skulle bidra med sång i den mån förmåga fanns. Sedan följde<br />
kristendomsundervisning, lärobok var Luthers lilla katekes. Kl. 10 var första<br />
rasten, c:a 10 minuter, likadant kl. 11. Från kl. 12-13 var s.k. middagsrast,<br />
matpaketen kom fram och vi satt på långbänkar i avklädningsrummet, detta<br />
tjänade och som matsal. Några av barnen kunde ha en flaska mjölk med som<br />
dryck, men de flesta gick nog till vattennippelen som satt i ett porslinsfat i samma<br />
rum. Nippeln sprutade rät upp och sedan man druckit var det nästan en sport att<br />
spruta på någon. Allra bäst var, om styrkan tillät, sätta upp någon på fatet och<br />
duscha honom i rumpan.<br />
Gymnastik förekom någon gång i veckan, lokal för dessa övningar var mellan<br />
bänkarna i skolsalen och klädsel samma som vi hade under skolarbetet. Alla kan<br />
förstå att vi blev inga proffs i gymnastiska övningar. På rasterna, när det inte var<br />
snö sparkade vi boll, plan var vägen mot Bäsingen. Träskokängorna kom då till<br />
nytta men rörelseförmågan var mycket begränsad vad det gällde fotbollsspel.<br />
Fanns det snö åkte vi släde och spark från Bäsinge kulle till korsvägen, 1 resa per<br />
rast.<br />
Uppförde vi oss mindre bra kunde rottingen komma fram. Vid ett tillfälle satt vi<br />
på kanten mot nuvarande Gösta Petterssons och kastade sten genom en<br />
sönderslagen ruta på vinden till det lilla hus som då fanns. Trots tillsägelse<br />
fortsatte vi vårt ofog. Men då small det, 2 rapp var av den mjuka käpp som<br />
kallades rotting.<br />
Trots detta högaktade jag vår lärare! Denne var i någon mån också jordbrukare,<br />
lärarelönen var inte stor och tillskott behövdes. 1 kossa, 1 sugga, 1 hundratal höns<br />
samt 1 ridhäst var magisterns djuruppsättning. C:a 1 ha jord ingick i lönen för<br />
lärarens arbete som kantor i kyrkan.<br />
Skolarbetet var varannandags läsning. Måndag, onsdag, fredag hade läraren klass<br />
5-6. Tisdag, torsdag och lördag klass 3-4.<br />
Genom det kompisskap vi hade med läraren hjälpte vi honom gärna med djur,<br />
jordbruk och ved. När vi kom upp i klasserna kunde vi få köra till kvarnen, till<br />
Vedum med 1 gris eller till Lockebacke för att hämta hö. De nämnda sysslorna<br />
ingick, som alla förstår inte i läroplanen, om sådan fanns, men vi tyckte det var<br />
jättekul.<br />
En gång var jag och en klasskompis iväg för att hämta hö, då skolinspektören<br />
helt plötsligt dök upp i skolan. Vi blev hastigt ”genom lärarens försorg” inkallade<br />
till skolarbete i stället för höbärgning.
Kl. 15 var skoldagen slut såvida det inte var slöjd, sådan var det måndag och<br />
onsdag. Endast träslöjd förkom, begynnelsearbetet brukade vara en<br />
planteringspinne och som avslutningsprov kunde det bli en pall eller<br />
blomsterhylla.<br />
Skoldagen slutade alltid med en psalmvers och att man stod upp och bugade,<br />
som avskedshälsning till läraren.<br />
NR 26<br />
KVARNLIDEN<br />
Här vid sidan av Larvån låg på Kaggårdens mark en liten industribebyggelse kan<br />
man säja. Det har funnits både mejeri, kvarn, smedja och mekanisk verkstad, som<br />
utnyttjade den vattenkraft, som kunde finnas vid det lilla fallet. I hembygdsboken<br />
Larv, Längjum, Tråvad finns bilder på hur det såg ut i slutet på 1800-talet. Trots<br />
att bebyggelsen låg på Kaggårdens mark var benämningen på området Hubo<br />
kvarn.<br />
I liden ner mot ån fanns också en del hus, som beboddes av mjölnare, smeder<br />
m.fl.<br />
Huset längst ner var mjölnarens och hit kom 1898 som mjölnare Frans Emil<br />
Augustsson f. 1870 med hustru Ada Josefina också f. 1870. Mjölnaren köpte<br />
tillsammans med en svåger en gård i Karlsberg (se Karlsbergs rote nr 39). Denna<br />
gård övertogs av sonen Folke.<br />
Av de många övriga barnen blev det Elsa, som stannade kvar i hemmet. Hon<br />
blev en skicklig kalaskokerska och otaliga är de kalas och begravningar, som hon<br />
har lagat maten till.<br />
Frans August dog 1959, alltså nära 90 år gammal.<br />
Huset, som hade byggts om och till några gånger, innehades av Elsa till sin död i<br />
år 1998.<br />
De sista åren vistades hon på Vidhemsgården, Vedum.<br />
I nästa hus bodde smeden Frans Otto Gustavsson f. 1870 med hustru Ida Maria f.<br />
1868. De kom hit år 1899. Av sönerna Per, Oskar och Nils byggde Per ett mejeri i<br />
Valeberg (se Valebergs rote nr 13), Oskar blev handlare i S Lundby och Nils<br />
"rörmokare" i Larv.<br />
Nanny och Nils Albertsson bosatte sig här vid sitt giftermål på 1940-talet. De<br />
flyttade senare till Gerda Svans hus på andra sidan Salem.<br />
Ernst och Ingeborg Högfors köpte huset 1973. Ernst vistades på vårdhem i Vara i<br />
några år och dog 1991.<br />
Ingeborg har detta år 1998 flyttat till en servicelägenhet i Vidhemsgården,<br />
Vedum<br />
Ägarna till Kaggården, Alfred och Ida Andersson skänkte mark till<br />
baptistförsamlingen där församlingen uppförde ett kapell, som invigdes 1925. Det<br />
var evangelisten Ida Andersson från Skara, som var den främsta tillskyndaren till<br />
detta bygge. Kapellet fick namnet Salem. Den första tiden kom det ut predikanter
och höll möten här. Från mitten av 1930-talet har det funnits många predikanter<br />
bosatta här under längre eller kortare tid. F.n. finns ingen boende här.<br />
Huset har undergått många förändringar under årens lopp och är nu en väl<br />
fungerande samlingslokal.<br />
Nästa hus i Kvarnliden beboddes av Klas Svensson och hans syster Maja<br />
Svensson. Klas var orgeltrampare och tog arbete var det föll sig. Efter deras död<br />
köptes huset av Sven och Alice Olsson, som dock aldrig flyttade hit utan hade det<br />
tidvis uthyrt. Huset köptes i början av 1970-talet av Gerda Svan f. 1895, som hade<br />
förestått telegrafstationen i Larv under många år. Hon rev det gamla huset och<br />
byggde ett nytt på platsen. Hon hann aldrig flytta in eftersom hon blev sjuk och<br />
dog. Den sista tiden bodde hon hos sin systerdotter Nanny gift med Nils<br />
Albertsson.<br />
Nanny och Nils övertog därefter huset. Nils dog 1992 och Nanny har just flyttat<br />
till Gudmundsgården.<br />
Björkudden<br />
Detta hus byggdes av Karl Lundmark (se nr 24) 1942. Han bodde här<br />
tillsammans med hustrun Augusta. Augusta avled 1955 och Karl 1964. Efter deras<br />
död har huset varit uthyrt i många år bl.a. till Enis och Gunnar Johansson. De kom<br />
från Kaggården (se nr 23). Asta och Hasse Lundmark bodde också här tid medan<br />
de renoverade i Kaggården (se nr 24).<br />
Numera ägs huset av Bengt och Anita Lundmark, Forsheda.<br />
Kullåsen<br />
Detta hus som ligger bredvid Björkudden byggdes av Nils och Berta Gustavsson<br />
1942.<br />
Nils hade rörläggningsfirma och byggde också senare en lagerlokal för sin<br />
verksamhet. Nils var son till smeden vid Hubo kvarn.<br />
Nils och Berta fick två barn Lennart f. 1946, Ulla-Karin f. 1951.<br />
Nils gick bort 1960. Berta bor fortfarande kvar i huset.<br />
Lennart övertog sin fars firma och har sitt lager kvar på Kullåsen.
Artikel i Falköpings Tidning<br />
den 13 sept. 1984.<br />
Karl Franzén berättar:<br />
På Hubo i Larv fanns förr en<br />
hel liten industrimiljö nere i<br />
Larvaåns dalgång. Där fanns<br />
kvarn, kraftverk, mejeri, smedja<br />
och en liten mekanisk verkstad.<br />
Uppåt femton personer kunde<br />
vara yrkesverksamma där.<br />
Det finns ett unikt foto på denna industrimiljö. Bilden är tagen i början på vårt<br />
sekel. Längst till höger på bilden står en liten pojke med namnet Karl Franzén.<br />
Han är nu 88 år och bosatt i en stuga i Edsvära. - Min far var mjölnare på Hubo<br />
berättar Karl Franzén. Det fanns ett högt fall i Larvaån som drev två vattenhjul.<br />
Ett av dem var bredare och drog två stenar i kvarnen, det andra hjulet drog bara<br />
en sten.<br />
Det var ett jämnare vattenflöde på den tiden, eftersom inte så många<br />
sankmarker var utdikade. När det var lite vatten körde vi kvarnen i ”stämmor”.<br />
Det innebar att man satte för en dammlucka så att kvarndammen blev full med<br />
vatten. Sedan gick det att köra för fullt en tid.<br />
-Under 1927 var det översvämning i ån och då flöt kvarndammen bort, erinrar<br />
sig Karl Franzén. Far arrenderade kvarnen och den gick tills han slutade 1945.<br />
Den mekaniska verkstaden innehades av Janne Andersson, som tillverkade<br />
rensmaskiner för kvarnar. Han flyttade senare sin tillverkning till Skövde. Man<br />
kan fortfarande se rensmaskiner som han tillverkat i Borga kvarn i Larv och i<br />
Kvarnö på gränsen till Edsvära.<br />
-Från 1917 fick Hubo elström från fallet i ån, där man satte in en liten<br />
generator. Då fick man elbelysning i stora byggningen och i arbetarbostaden. Vi<br />
fick också ljus i mjölnarbostaden. Det var inte alltid strömmen räckte till. Särskilt<br />
besvärligt var det på vintern när det bildades is på vattenhjulet.<br />
-En större generator sattes in 1920 men när Möllers på Hubo satte upp med<br />
mjölkmaskiner i början av 1940-talet anslöt de sig till Larvs elförening.<br />
Kanske var det den här elektrifieringen som gjorde att Karl Franzén började sin<br />
bana som elmontör. Han har gjort en mängd elarbeten i larv och Edsväratrakten<br />
-Men jag började som pojke att göra dagsverken på Hubo. Jag fick vara med<br />
och köra oxarna som drog tröskverksvandringen och fick 25 öre om dagen för<br />
det.<br />
-Det stora tröskverket drogs av en vandring med tre dragbommar. Framför två<br />
av bommarna spände man hästar parvis. Jag som var yngst fick köra oxarna - det<br />
ville inte de äldre göra. Det var besvärligt att få fart på dem.<br />
-Senare när jag gjorde dagsverken på Hubo fick jag upp till 2,50 kronor om<br />
dagen.
-Ett styvt arbete var att pumpa vatten från den djupbrunn som fanns i<br />
ladugården. En timma om dagen fick man pumpa för att vattnet skulle räcka till.<br />
Karl Franzén fick 1915 arbete på en bilverkstad i Skara - troligen en av de<br />
första i länet. Det fanns inte många bilar i länet på den tiden. Ägaren till<br />
verkstaden sålde emellertid bilar med både självstart och lyse.<br />
Från 1917 blev Franzén elmontör och i många år hade han egen elfirma. Men<br />
allt det är en annan historia.<br />
NR 27<br />
<strong>TORP</strong> UNDER KAGGÅRDEN<br />
Här har legat ett torp för länge sedan. Ingen minns vem som bott här. Några talar<br />
om Raskens och det tyder ju på ett soldatnamn, men inget sådant står att finna i<br />
kyrkoboken. En som var torpare i Kaggården var Johannes Larsson, som står som<br />
kyrkvaktmästare i kyrkoboken. Han var f. 1833 och d. 1912. Hans hustru hette<br />
Anna Britta Andersdotter och var f. 1842 d. 1924. Kanske var det här de var<br />
torpare. De hade många barn, varav flera flyttade till U.S.A. i början av seklet.<br />
Nr 28<br />
LOCKEBACKE<br />
Lockebacke förvärvades, enligt hembygdsboken Larv - Längjum - Tråvad, av<br />
Larvs församling redan 1795 att brukas som organistbosställe. Den förste som<br />
innehade tjänsten, som organist var Carl Bergsten, som innehade tjänsten till 1836<br />
då han efterträddes av Hans Lundborg.<br />
Hans Lundborg dog 1879 och efterträddes då av Anders Gustav Carlén född<br />
1846.<br />
Carlén innehade både folkskolärar- och organisttjänsten. Han flyttade hit till<br />
Lockebacke 1882.<br />
Hans hustru Christina Charlotta Andersdotter f. 1846 dog 1884. De hade tre<br />
barn. Han gifte emellertid om sig 1885 med Klara Sofia Johansdotter f. 1855 från<br />
Onsjö (se Kulla rote nr 40). De fick också tre barn Johan Oskar f. 1886, Valborg f.<br />
1890 och Sigrid f. 1894.<br />
Carlén pensionerades från lärartjänsten 1904 och efterträddes då av J.A. Lidén.<br />
Organisttjänsten hade han kvar och bodde också kvar på Lockebacke till år 1914<br />
då familjen flyttade till Onsjö (se Kulla rote nr 42).<br />
J.A. Lidén flyttade aldrig hit utan hade organistbostället utarrenderat.<br />
Janne Andersson f. 1864 med hustru Anna Kajsa Johansdotter f. 1851 var<br />
arrendator här från 1908 till 1934. De bodde dock kvar något år, men byggde ett<br />
litet hus bredvid landsvägen och flyttade dit. Enligt Gösta Berglund var det<br />
mycket snälla människor.
Anna Kajsa dog 1940 och Janne 1943.<br />
Huset efter Janne och Kajsa har haft flera hyresgäster under årens lopp bl.a. Mia<br />
Ljus och Roy Ylegård. Huset är numera flyttat till andra sidan av grustaget och<br />
används som tillfällig bostad.<br />
Lockebacke var nu inte längre organistboställe, där avkastningen gick till<br />
klockaren, utan endast ett eklisiastikt boställe.<br />
Den som arrenderade efter Janne var Anders Berglund f. 1882 och hans hustru<br />
Anna f. 1887 i Valeberg. Anders kyrkobokförda namn var Johansson. Namnet<br />
Berglund hade Anders fått redan i unga år, men det var först omkr. 1947, som han,<br />
sönerna Erik och Gösta och deras kusin John begärde att få det officiellt.<br />
Anna och Anders hade 5 barn Stina f. 1911, Erik f. 1912, Agnes f. 1914, Gösta f.<br />
1917 och Ester f. 1919.<br />
Gösta utbildade sig till elektriker och bosatte sig på Borgavägen i Larv. Han har<br />
säkerligen varit elmontör på så gott som alla hus i Larv under årens lopp.<br />
Erik blev kvar på gården och övertog arrendet efter sin far som dog 1957. Mor<br />
Anna var sängliggande i flera år och Erik skötte henne hela tiden. Hon dog 1956.<br />
Erik hade kvar gården till 1967 då han överlät arrendet på Per Persson,<br />
Kyrkestätta.<br />
Erik hade något år tidigare gift sig med hemvårdarinnan Gunborg Holmberg. De<br />
flyttade till Lidköping. Erik dog 1992 och ligger begravd på Larvs kyrkogård.<br />
Per hyrde ut bostaden till Rolf Grahm f. 1944 med hustrun Monika f. 1942 och<br />
döttrarna Anna-Carin f. 1967 och Ulrika f. 1969. De bodde här till 1991, då de<br />
flyttade till Söderskog, Vedum.<br />
På Lockebacke fanns det en stor grusfyndighet och Gustav Johansson, Lockeled,<br />
som köpt granngården Smedegården hade börjat med grusförsäljning i det grustag,<br />
som fanns här. Hans son Jonas har fortsatt den verksamheten och utvidgade<br />
grustaget in på Lockebacke. Ekonomihusen på Lockebacke revs 1991 och<br />
boningshuset flyttades 1992 till S.Lundby och där husen stod är nu bara ett stort<br />
hål. Där har tagits stora mängder sand till Benders takpannefabrik i Edsvära. Jonas<br />
har hela tiden köpt sanden av Larvs församling. Han har sedan sorterat och<br />
levererat den till sina kunder. Nu börjar dock sanden ta slut vid denna stora<br />
fyndighet.<br />
Intill landsvägen ligger på Lockebacke ett gravfält där marken skall ligga orörd..<br />
Jordbruksmarken till Lockebacke har köpts 1998 av Per Persson Kyrkestätta,<br />
Hans Lundmark, Kaggården och Rune Fridén, Smedegården.