Arfaktablad om Calypso bulbosa (L.) Oakes, norna [DyntaxaTaxonId ...

Calypso bulbosa
norna
Kärlväxter NÄRA HOTAD (NT)
______________________________________________________________________________
Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asparagales (sparrisordningen), Familj Orchidaceae
(orkideer), Calypso bulbosa (L.) Oakes. Syn. Calypso borealis.
Beskrivning. Nornan är en särpräglad och utsökt vacker, relativt storblommig orkidé. Den ca
10–12 cm höga stjälken utgår från en stamknöl. En eller två äldre knölar finns intill årets knöl.
Växtens enda blad har ett skaft av ungefär bladskivans längd. Det är ovalt, mörkgrönt och
karaktäristiskt längsveckat. Undersidan är lilafärgad. Bladet vissnar i juli men ersätts på
sensommaren av ett nytt, som övervintrar. Blomman är rosa (stundom rent vit) och sitter ensam.
Den komplicerade pollinationsbiologin har först nyligen blivit känd. Kända pollinatörer är
humlorna Bombus hypnorum (L.), B. jonellus (Kirby), B. lapponicus (Fabr.), B. lucorum (L.) , B.
pascuorum sparreanus Löken och B. pratorum (L.). Blomningen sker beroende på breddgraden
från mitten av maj till midsommar och börjar mellan sälgen och blåbärets blomning. Sälg- och
blåbärsblommorna förser under denna tid humlorna med merparten av deras föda. Frökapslar
bildas beroende på omständigheterna på 20–50% av de blommande exemplaren. De mognar i
slutet av juli. I augusti uppstår längsgående springor i kapseln och fröspridningen sker. En kapsel
innehåller ca 6.000–20.000 frön.
Utbredning och status. I Sverige förekommer nornan från norra Dalarna till Torne lappmark.
Sammanlagt är drygt 350 lokaler kända. Den saknas i Norge. I Finland finns ett 100-tal lokaler.
Arten (i vid bemärkelse) uppträder för övrigt i spridda förekomster i norra halvklotets
barrskogsområden i Ryssland, norra Japan, Alaska, Kanada och västra respektive nordöstra USA.
Ekologi. Nornan växer i frisk-fuktig, mossrik barrskog, oftast i små sänkor i granskog med hög
bonitet. Växtplatsen utgörs nästan alltid av sluttningar med rikligt och rörligt markvatten.
Underlaget är genomgående grönsten eller kalkrikt material. Tibast, trolldruva och ormbär
Daphne mezereum, Actaea spicata och Paris quadrifolia förekommer ofta på nornans ståndorter,
samt blåsippa Hepatica nobilis i södra delen av utbredningsområdet. Betecknande är också oftast
stora förekomster av pyrolaarter och ekorrbär Maianthemum bifolium. Växtplatsen är ofta
halvöppen och rik på multnande vedmaterial, ofta i nord- eller östsluttningar. Lokalernas öppenhet
ger pga tidigt snötäcke och grund tjäle ett gynnsamt mikroklimat för blad och knöl vintertid.
Hot. Nornan är känslig för alla större ingrepp i sin miljö och överlever därför vanligtvis inte
slutavverkning. Den klarar inte den uttorkning av markens ytskikt som slutavverkning normalt
medför och inte heller kvarlämnande av större mängd hyggesavfall. Körning med skogsmaskiner
eller markberedning på själva växtplatsen torde också slå ut växten. Nornan tycks inte påverkas
nämnvärt av skogsgödsling. På grund av artens på det hela taget synnerligen dåliga
reproduktionsförmåga torde nya växtlokaler endast sällsynt uppkomma. Arten har också
decimerats av sjö- och älvregleringar. Många tidigare förekomster i de mer eutrofa
barrskogsmarkerna närmast älvarna är nu försvunna.
Åtgärder. Av nornans lokaler i landet torde endast ett tiotal vara lagligt skyddade. Genom att de
flesta växtlokalerna vanligen är belägna i uppvuxen, kraftig skog är de mer eller mindre hotade av
slutavverkning. Sådan bör undvikas på kända växtplatser. Dessas belägenhet på oftast mycket
näringsrik mark torde i de fall granskogen är flerskiktad göra det möjligt med en successiv
förnyelse av trädbeståndet genom försiktiga uthuggningar. Gallrings- eller blädningsartade
föryngringshuggningar är också ofta positiva för växten genom att de, dels ger bättre mikroklimat,
dels ökade groningsmöjligheter för fröna. Sådan nykolonisation är observerad på körvägar och
körskadad mark intill kända växtplatser. Även om denna störning kan vara gynnsam för

nyetablering bör den undvikas på eller invid växtplatserna då dessa ingrepp kan förändra den
lokala hydrologin och missgynna arten.
Övrigt. Nornan är fridlyst i hela landet. De nordamerikanska och japanska populationerna av
arten skiljer sig från vår norna, men anses ändå tillhöra samma art. I Nordamerika representeras
arten huvudsakligen av var. americana (R.Br.) Luer, men på västkusten från British Columbia till
Kalifornien av var. occidentalis (Holzinger) Calder & Taylor. I Japan representeras arten av var.
speciosa (Schlecht.) Makino. Norna omfattas av EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att
arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO: Norne, DK: Norne, FI:
Neidonkenkä, GB: Calypso.
Litteratur
Alexandersson, R. & Ågren, J. 1996. Population size, pollinator visitation and fruit production in the deceptive
orchid Calypso bulbosa. Oecologia 107: 533–540.
Bratt, L. m fl (red) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap, Malung.
Kotiranta, H., Uotila, P. Sulkava, S. & Peltonen, S.-L. (eds.) 1998. Red Data Book of East Fennoscandia.
Ministry of the Environment, Finnish Environment Institute & Botanical Museum, Finnish Museum of
Natural History. Helsinki.
Lillieroth, G. 1974. 3-betygsarbete. Umeå universitet.
Luer, C. A. 1975. Native orchids of the United States and Canada excluding Florida. New York Botanical
Garden, New York.
Proctor, H. C. & Harder, L. D. 1995. Effect of pollination success on floral longevity in the orchid Calypso
bulbosa (Orchidaceae). Amer. Journ. Bot. 82: 1131–1136.
Stoutamire, W. J. 1971. Pollination in temperate American orchids. 6th word Orch. conf. Sydney.
Ulvinen, T. 1997. Neidonkenkä. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaiset Kasvimme. Helsingfors.
Wollin, H. 1975. Kring nornans biologi. Fauna och flora 70: 89–98.
______________________________________________________________________________
Torleif Ingelög & Gunnar Lillieroth 1984. Rev. Ronny Alexandersson & Stefan Ericsson 1997.
© ArtDatabanken, SLU 2010-01-19