NORDISKA DATORSPEL - Nordic Game Program

NORDISKA DATORSPEL
Erik Robertson

Nordiska datorspel
Erik Robertson
3

Copyright: Nordisk Ministerråd, Redikod (FF0000) AB och Erik Robertson, 2004
Omslagsteckning: Thomas Holm
4

Innehåll
Summary in English 6
Sammanfattning 8
Uppdragsgivarens förord 10
Författarens förord 11
Inledning och bakgrund 12
Definitioner 14
Metoder och tillvägagångssätt 16
Datorspelens historik, genrer, plattformar och teknik 20
Industristruktur, värdekedja och distributionsformer 26
Personal och kompetens hos datorspelproducenter 31
Urvalskriterier hos datorspelproducenter 33
Urvalskriterier hos datorspelförläggare 37
Produktions- och publiceringsprocess för datorspel 42
Nordens datorspelproducenter 46
Nordens datorspelförläggare och -distributörer 49
Nordisk datorspelmarknad 52
Nordiska datorspelproducenter i internationellt perspektiv 54
Utbudet av nordiska datorspel 56
Det potentiella utbudet av nordiska datorspel 82
Utbud av digitalt informationsmaterial i Norden 83
Kritiska resurser för interaktivt digitalt informationsmaterial 105
Aspekter av ett rikt nordiskt utbud av datorspel 106
Kritiska resurser för ett rikt nordiskt utbud av datorspel 117
Slutsatser och rekommendationer 128
Källor 131
5

Summary in English
This study has surveyed the Nordic computer games for children and youth available in the
Nordic countries, and types of interactive digital information material. A Nordic game, in this
context, is in a Nordic language, and satisfies two out of the criteria of being produced in Norden,
under Nordic control and based on Nordic intellectual property rights. This study is based on open
sources, databases and interviews.
Producers, publishers and distributors have been surveyed, and their selection criteria for
projects and products studied, enabling us to indicate the potential supply of Nordic computer
games.
Interactive digital information material has two main types. One is pedagogical, fact-based
learning material used in schools. The other is information material from public or other sources.
Both types may have game-like features, but the production and financing of such material is
separate from the computer games industry.
The selection criteria for projects developed by game companies from idea to demonstrable
material are not clear. The starting-point is either something that they wish to do, or something
they feel is lacking in the market. It is then dependent upon factors like experience, skills, available
technology, and opportunities for re-use of previous work. The final decision rests with what they
think the publishers are interested in, and what they are able to make the publishers buy. The
publishers base their selection on the market performance of games on the target platform and of
the genre, and future expectations for these. Then the track-record of the development company
and the characteristics of the product itself are considered.
Just over 200 companies produce computer games in the Nordic counties, and about half are
established enough for data to be available from credit rating companies. These have about 1,000
employees and a turnover of over 80 MEUR in the latest fiscal year. The Nordic computer gamesproducing
companies have wide and deep expertise, a good international reputation, and if
Norden as a whole is not a net exporter of computer games in terms of production, it is clear that
some Nordic countries are.
The Nordic market is estimated at between 250 and 400 MEUR, and is the sixth or seventh in
the world in size. Norden is the fourth market in the world in per capita consumption. In 2003
about 5,500 separate publications of computer games were made in the Nordic countries. Nordic
publishers were behind four percent of these, while 66 % were handled by Nordic distributors. Just
over five percent fill some of our prerequisites for being regarded as Nordic. Only one percent fully
met our definition, and just 0.7 % qualifies as original publications of Nordic games.
To achieve a richer, high-quality offering of Nordic computer games for children and youth,
there is a need for improved information, both market data and consumer information. A better
infrastructure is required, with improved distribution and better conditions for the producers to be
paid for their efforts. A supply of labour with the appropriate skills is necessary. Improved
financing, with a selection of different forms for support and investment capital is also needed.
The factors are interconnected, and it thus important that different actions are well balanced,
so stimulation is the result, not conservation. Nordic efforts in the computer games field should
primarily be directed at exchange and dissemination of information, stimulating alternative and
developed distribution, and support for simplifying and cost-reducing localisation into Nordic
6

languages. Financing should be improved, but primarily directed at new, creative concepts, new
platforms and new distribution channels.
The computer games industry is facing great change, particularly in distribution. If Norden
is a driver for part of that development, and we actually do have means for that, it can give us
economic and strategic advantages that may serve as a foundation for a future offering of even
higher cultural quality.
7

Sammanfattning
Denna utredning har kartlagt det aktuella utbudet av nordiska datorspel för barn och ungdomar i
samtliga nordiska länder, samt kartlagt typer av och former för interaktivt digitalt informationsmaterial.
Med ett nordiskt spel avses här ett som är på ett nordiskt språk och dessutom uppfyller
två av tre av kraven att det ska vara producerat i Norden, under nordisk kontroll och bygga på
nordiska upphovsrätter. Arbetet bygger på öppna källor, databaser och intervjuer.
Producenter, förläggare och distributörer har kartlagts, och deras urvalskriterier för projekt
och produktion har studerats, varför vi också kan säga något om det potentiella utbudet av
nordiska datorspel.
Interaktivt digitalt informationsmaterial har två huvudtyper. Den ena är pedagogiskt,
faktabaserat inlärningsmaterial som används i skolorna. Den andra är upplysnings- och
påverkansmaterial med offentlig eller annan avsändare. Båda typerna kan ha inslag av ”spel”, men
produktion och finansiering av sådant material sker skilt från datorspelindustrin.
Urvalskriterierna för vilka projekt datorspelproducenterna utvecklar från idé till något som
går att visa upp är inte entydiga. Antingen utgår man från vad man vill göra eller ifrån något man
anser saknas i det existerande utbudet. Därefter avgör faktorer som erfarenhet och kompetens,
samt tillgänglig teknologi och möjlighet till återutnyttjande av tidigare nedlagt arbete. Avgörandet
ligger i vad man tror att förläggarna är intresserade av, och vad man kan få dem att köpa.
Förläggarna utgår från hur det gått för spel på den avsedda plattformen och i genren och vad man
tror om framtiden. Därefter ser man på vad det producerande företaget tidigare har gjort och på
produkten i sig.
Drygt 200 företag producerar datorspel i Norden, och ungefär hälften är så etablerade att
data om dem finns hos kreditupplysningsföretag. Dessa har cirka 1 000 anställda och omsatte över
80 miljoner EUR enligt senaste bokslut. De nordiska datorspelproducenterna har bred och djup
kompetens, ett gott anseende internationellt, och om inte Norden som helhet är en nettoexportör
av datorspel i producentledet, så är det tydligt att enskilda nordiska länder är det.
Den nordiska marknaden uppskattas till mellan 250 och 400 miljoner EUR, och är den sjätte
eller sjunde i storlek i världen. Norden är den fjärde marknaden i världen i konsumtion per person.
Under 2003 skedde omkring 5 500 separata utgivningar av datorspel i de nordiska länderna.
Nordiska förläggare stod bakom fyra procent av utgivningarna, medan 66 % hanterades av
nordiska distributörer. Drygt fem procent uppfyller något krav på ett nordiskt spel. Endast en
procent uppfyller helt definitionens krav, och endast 0,7 % är nyutgivningar av nordiska spel.
För att få ett bredare, kvalitetspräglat utbud av nordiska datorspel för barn och unga krävs
förbättrad information, såväl marknadskännedom för producenterna som konsumentupplysning.
Det krävs en förbättrad infrastruktur, med bättre distribution och bättre förutsättningar för
producenterna att få betalt för sitt arbete. Det krävs också tillgång till arbetskraft med rätt
kompetens. En förbättrad finansiering, med ett urval av olika former för stöd och
investeringskapital, behövs också.
Allt hänger samman, och det är viktigt att olika åtgärder sker väl avvägda, så att man
verkligen stimulerar istället för att konservera. Nordiska satsningar på datorspelområdet bör först
inriktas på informationsutbyte och –spridning, stimulans för alternativ och utvecklad distribution,
och stöd för att förenkla och förbilliga lokalisering på nordiska språk. Finansieringsmöjligheterna
8

ör förbättras, men främst inriktas på nya, kreativa koncept, nya plattformar och nya
distributionsvägar.
Datorspelindustrin står inför stora förändringar, särskilt i distributionen. Om Norden driver
delar av den utvecklingen, och det har vi förutsättningar för, kan detta ge oss ekonomiska och
strategiska fördelar, som sedan kan läggas till grund för ett utbud med ännu högre kulturella
kvaliteter.
9

Uppdragsgivarens förord
I 2004 ledes det nordiske samarbejde indenfor rammerne af Nordisk Ministerråd af Island.
Computerspil udgør efterhånden et af de væsentligste elementer i børns og unges
kulturforbrug. Som en central del af det islandske formandskabsprogram, ønsker Island derfor at
styrke et tydeligt nordisk islæt og den kreative mangfoldighed i udbudet af computerspil til børn
og unge.
Under ledelse af det islandske formandskab er udbuddet af nordiske computerspil og
informationsmateriale på digital form for børn derfor beskrevet og kortlagt i nærværende rapport.
Med denne kortlægning ønsker det islandske formandskab at undersøge grundlaget for at
oprette et fælles nordisk medieprogram, som skal indrettes med henblik på at sikre større
produktion og bedre udbredelse af computerspil med et klart nordisk islæt til børn og unge.
Det islandske formandskabsprogram 2004 kan ses på: www.norden.org.
Den foreliggende rapport er udarbejdet på initiativ af Styringsgruppen for nordisk børne- og
ungdomskultur (BUK). Se: www.valhalla.norden.org.
10
Reykjavik, 17. september 2004
Ragnheiður H. Þórarinsdóttir
formand for BUK

Författarens förord
Jag vill här tacka dem som varit ett särskilt stöd för mig i mitt arbete. Elina Sänkiaho och Pirkko
Väänänen har varit viktiga för både djup och bredd i denna kartläggning. Ett stort tack riktar jag
också till Mötesplats Upplevelseindustrin – Karlshamn (SE), som bidrog till finansieringen av
utredningen ”Datorspelindustrin 2003”, som i vissa delar tjänat som utgångspunkt för denna
utredning. Jacob Buck, IGDA Denmark, har också mycket vänligt ställt material till förfogande.
Lotta, Elin och Sara har än en gång under en lång period fått utstå en ännu mera än vanligt,
hur det nu egentligen är möjligt, mentalt frånvarande undertecknad. Tack för tålamodet.
Limhamn i september 2004
Erik Robertson
11

Inledning och bakgrund
Det samhälleliga intresset för datorspel har växt fram under de senaste få åren. Det har bland annat
yttrat sig i att akademisk forskning på området bedrivs sedan ett par-tre år tillbaka, detta därtill
med ett gott deltagande från nordiska forskare. Datorspel börjar nu, långsamt men säkert,
uppfattas som ett viktigt område i Norden, men bilden är en aning splittrad: I Sverige har det
gjorts olika satsningar på pedagogiska spel, på kartläggningar av industrin och på åtgärder för
export- och investeringsstimulans, men någon egentlig förankring på den högre politiska nivån
syns ännu inte. I Danmark har man med början under EU-ordförandeskapet, och fortsatt i
skrivande stund, igångsatt utredningsarbeten på ministerienivå kring datorspelindustrins
betingelser och mediets möjligheter. I Finland har åtgärderna hunnit bli mera konkreta, med
relativt sett mycket omfattande satsningar på bransch- och teknologiutveckling. I Island har man
engagerat sig direkt i datorspelproduktion för skolbarn, och i Norge har man satt i verket en
stödordning direkt för datorspelproduktion.
Under 2004 leder Island det nordiska samarbetet, och som ett av flera konkreta initiativ
önskade Island i sitt i december 2003 framlagda ordförandeskapsprogram att genomföra en
kartläggning av utbudet av nordiska datorspel och informationsmaterial i digital form för barn.
Syfte
Föreliggande utredningsarbete avser i första hand att erbjuda en aktuell överblick av vad som finns
tillgängligt på den nordiska marknaden av datorspel och av interaktivt digitalt
informationsmaterial for barn och unga. Utredningen omfattar bland annat kartläggning av;
- det aktuella utbudet av nordiska datorspel för barn och ungdomar i samtliga nordiska
länder,
- det potentiella utbudet av nordiska datorspel för barn och unga i samtliga nordiska
länder, och
- förekommande typer av samt former och distributionskanaler för interaktivt digitalt
informationsmaterial för barn och ungdomar.
Därtill har producenter, förläggare och distributörer kartlagts, och deras urvalskriterier för
projekt och produktion har studerats. Deras uppfattning om vilka som är de avgörande faktorerna
för ett nordiskt utbud har dokumenterats.
Redogörelsen avslutas med ett försök att dra några slutsatser kring hur man skulle kunna
säkra ett mångsidigt, varierat och kvalitetspräglat utbud – ett rikt nordiskt utbud – av datorspel.
Ledning och utredare
Kartläggningsarbetet har letts av Styrgruppen för nordisk barn- och ungdomskultur under
Nordisk Ministerråd, genom Pia Vigh (DK) och Birgitte Holmer (DK), och har utförts av Erik
Robertson, VD för Redikod AB i Malmö (SE). Erik har spelat datorspel sedan 1975, producerat
sådana sedan 1997, har genomfört utrednings-, samarbets- och marknadsföringsprojekt för
datorspelindustrin, och är författare till ”Datorspelindustrin 2003”, den kartläggning av den
svenska industrin som lades fram i december 2003.
12

I kartläggningen av interaktivt digitalt informationsmaterial har Elina Sänkiaho (FI) bistått,
och i kartläggningen av det finska datorspelutbudet har Pirkko Väänänen (FI) bistått, som båda har
en bakgrund inom kultur och media.
13

Definitioner
I detta sammanhang har inledningsvis, men också under undersökningarnas gång, gjorts
preciseringar och operationaliseringar av centrala begrepp i uppdragets formulering. Nedan följer
en redovisning av denna begreppsutveckling.
Utbud
I första hand avses sådant material som i dag görs tillgängligt i distributionsledet och
användarledet av förläggare, distributörer och motsvarande, exempelvis i butiker, skolor och på
internet. I andra hand avses sådant material som i dag finns tillgängligt i producentledet men inte
distribueras, eller skulle bli tillgängligt om distributionsmöjligheter fanns.
Utbud har sedermera, i de konkreta undersökningarna av tillgängligt utbud,
operationaliserats som ”titlar som börjat säljas under 2003”.
Nordiskt
De viktigaste egenskaperna förefaller här att vara att:
a) materialet är tillgängligt på minst ett nordiskt språk,
b) materialet är till övervägande del producerat i ett nordiskt land,
c) materialet är producerat av en organisation som till övervägande del kontrolleras av nordiska
intressen,
d) materialet bygger på nya eller tidigare skapade nordiska upphovsrätter (”IPR – intellectual
property rights”) inom datorspel, film, litteratur eller annat.
I uppdragets utformning har fastställts att en produktion, i vart fall inom ramen för detta
utredningsarbete, ska betraktas som ”nordisk”, när produktionen uppfyller kriteriet att vara på ett
nordiskt språk och minst två av de tre kriterierna b-d här ovan.
Datorspel
Ett datorspel är interaktivt, vilket är något som inte bara gäller för datorspelen, utan alla spel och
lekar man deltar i har denna ömsesidiga påverkan mellan spel och spelare; interaktivitet. Det hela
äger rum i en mer eller mindre abstrakt artificiell värld som styrs av vissa regler. Reglerna
bestämmer vilka handlingar man kan utföra. I ett datorspel är reglerna ofta inte explicita, utan man
kan prova att göra vad man vill; går det, så är det tillåtet. Reglerna bestämmer också de
utmaningar, eller hinder, som spelaren ska bemästra genom sina handlingar. Ofta finns också en
särskild regel som avgör när spelaren nått sitt mål och därmed vunnit. 1
Då distributionssystem eller produktionskompetens och andra egenskaper är gemensamma
för produktioner på många olika plattformar för digitala spel, betraktas som ”datorspel” här spel
för spelkonsoler som Nintendo GameCube, Sony PlayStation, Microsoft Xbox, för handspelkonsoler,
som Nintendo Game Boy, för PC, som Apple-, Linux-, Windows-baserade system,
exekverbara, browser-, plug-in- och e-mail-baserade spel, CD-ROM- eller online-distribuerade
spel, ”stand-alone”- eller online-multiplayer-spel, for mobiltelefoner, som ”inbyggda”, men också
14

Java-, Mophun-, EnEn-, BREW-,WAP- eller SMS-baserade spel, samt spel för andra jämförbara
digitala plattformar.
Interaktivt digitalt informationsmaterial
Vad är interaktivt digitalt informationsmaterial för barn och unga? Digital form är ett brett
begrepp, och kan omfatta både TV-utsändningar och musik-CD. Dessa är dock inte interaktiva,
varför nätplatser och programvara på CD-ROM eller andra datamedia är vad som avses, i
huvudsak. Naturligtvis avses i denna del sådant material som inte är avsett primärt för
underhållning, alltså det som inte är spel.
Med interaktivt digitalt informationsmaterial förstås i alltså detta sammanhang digitalt
material som distribueras huvudsakligen via samma kanaler som spel, men som har information
eller inlärning som huvudsyfte. Detta till skillnad från spel som normalt har underhållning som
huvudsyfte. Detta material kan vara sådant som ”game-based learning”, ”edutainment”,
”infotainment”, lek-och-lär-spel.
Barn och unga
Vi har här beaktat att Medierådet for Børns rapport2 behandlar åldersgrupperna 5-7 år, 8-12 år och
13-18 år. Det är också värt att lägga märke till att Nordicom i sina mediabruksundersökningar
använder indelningarna 9-14 år och 15-24 år för de yngsta respondenterna. För att inte lägga alltför
mycket tid på att försöka exakt precisera vad barn är, eller försöka bedöma exakt till vilken
åldersgrupp varje enskilt spel vänder sig, kan vi konstatera att ”barn och unga” i vårt uppdrag går
upp till 18 år, och därmed är i princip hela utbudet aktuellt.
Huruvida ett visst material är just för barn eller närmast ”inte olämpligt för någon, inte ens
de minsta” är inget vi har möjlighet eller ens en önskan att ta ställning till här. Vi väljer att återge
vad producenter, förläggare och distributörer anser vara lämpligt, antingen i beskrivande text eller
genom explicit åldersmärkning.
15

Metoder och tillvägagångssätt
Interaktivt digitalt innehåll
Utbudet
Sökningen efter interaktivt digitalt innehåll för barn och unga började på centrala nätplatser, som
den finska ”edu.fi” 3 , den svenska ”laromedel.nu” 4 och den norska ”Skolenettet” 5 ; nätplatser hos en
del nordiska producenter och förlag samt e-postväxling med bortåt hundra olika personer i
Norden hos producenter, myndigheter etcetera. E-post sändes, och efter maximalt två påminnelser
hade ungefär 60 procent av mottagarna svarat. Av någon anledning har få svar influtit från
Danmark och Grönland och därför är Danmarks och Grönlands delar något mera osäkra än de
andra.
Vi har funnit en stor mängd nordiskt informationsmaterial för barn i form av material på
internet, på CD-ROM och visst äldre material på disketter. Vi har inte hittat något i form av andra
digitala medier, som exempelvis SMS eller interaktiv TV.
Den finska utbildningsstyrelsen har samlat internet-baserade läromedel på sina hemsidor.
Där finns alla nätplatser som är egen produktion och även många andra nätplatser som lärare
använder i sitt arbete och har velat dela med sig till andra lärare genom länkar. Denna databas ger
en åtminstone ungefärlig bild av vad som finns för barn och unga i dag i Finland. 6
För att se vilken sorts material det finns på internet för svenska barn och ungdomar utgick vi
också från den finska utbildningsstyrelsens länksamling, då det finns en stor mängd länkar i den
svenskspråkiga länksamlingen till rikssvenska nätplatser. 7 Läromedieguiden, som är en svensk
databas över CD-ROM- och internet-baserade läromedel, är en god hjälp i att hitta material. Där
fanns 169 olika utgivare men inte alla dessa producerar interaktivt digitalt material för barn eller
unga. 8 I Norge gjorde vi en sökning på Skolenettet och sökte efter digitala läromedel, samt tog
utgångspunkt i skriften ”Digitalt Innhold”. 9
Exempel och kategorier
För att ge ett gott underlag för att generalisera typer och kategorier, och kunna exemplifiera olika
slags former av utbud, producenter, uppdragsgivare och innehåll, har en ganska stor volym av
exempel tagits fram. Särskild vikt har lagts vid att täcka in alla de nordiska länderna, med de
självstyrande områdena. Underlaget för de generaliseringar och typologiseringar som gjorts synes
rimligt gott. Detta arbete har fortgått parallellt med granskningen av utbudet.
Urvalskriterier
Urvalskriterierna har belysts i direktkontakter med producenter och andra aktörer, och har
agregerats till en generaliserad modell.
Datorspel
Utbudet
Kartläggningen av datorspel tog sin utgångspunkt i att inhämta listor över utgivningen från
förläggare och distributörer via e-post-enkäter och telefonkontakter, men det visade sig tidigt att
16

detta var långt ifrån oproblematiskt. I princip alla inledningsvis kontaktade parter var fullt villiga
att leverera sådant material, men trots flera påminnelser inkom inte data från särskilt många av
dem. En del material som ändå inkom innehöll uppenbara och systematiska felaktigheter och
vilseledande uppgifter av olika slag. Därför söktes efter alternativa datakällor, och
branschtidningen Manuals utgivningsplaner kom att användas. Manual är en svenskägd tidning
som är riktad till datorspelindustrin, med fokus på butiksledet. Manual har även dansk och norsk
redaktion och olika editioner för de tre länderna. Resonemanget bakom detta val var att det måste
vara i förläggarnas och distributörernas intresse att uppgifter, och rimligt korrekta sådana,
publiceras i Manual. Detta visade sig vara ett bättre antagande om hur data framgångsrikt kunde
insamlas, och den bild som erhölls förefaller ganska heltäckande. Många enskilda uppgifter visade
sig ändå vara felaktiga, hade förändrats över tiden, och inte bara beroende på förseningar och
tillbakadraganden. Manual har på senare år förändrat sin hantering, och merparten av
felaktigheterna härrör troligen från förläggarnas och distributörernas insända utgivningsplaner. En
viss systematik synes stödja detta antagande, då vissa distributörer uppvisat många diskrepanser
och andra inga alls.
Erfarenheterna från Finland, som ju gjordes av annan utredare, är likartade vad gäller
kvalitet och förmåga att leverera. Snart visade det sig dock att datorspel, i den mån de utgives i
fysisk form, omfattas av den statliga filmgranskningen, och anmälningsplikt råder. Därmed kunde
den offentliga databasen över sådant material användas som utgångspunkt. Slutligen bygger
uppgifterna om Island i huvudsak på material från Skífan, den distributör och butikskedja som
enligt egen uppgift står för omkring 80 % av försäljningen av datorspel i Island.
Många uppgifter har också kontrollerats och kompletterats i direktkontakter och kontroller
av nätplatser hos producenter, förläggare och distributörer, men också genom ett antal besök i
butiker i Danmark, Island och Sverige.
Intervjuerna med producenter har skett till övervägande del i personliga möten, övriga via
telefon, och intervjuutskrifterna har därefter verifierats, korrigerats och kompletterats via e-post.
Intervjupersonerna har då erbjudits möjlighet att formulera om sina uttalanden och lägga till och
dra ifrån för att på bästa sätt representera deras åsikter, och ungefär hälften har gjort en del mindre
sådana ändringar. De som ej tidigare avhörts har i samband med färdigställandet av denna rapport
erbjudits ytterligare en möjlighet att ta ställning till utvalda citat.
Ett par intervjupersoner har intervjuats på engelska och dokumenterats på engelska, varför
det framstår som mest korrekt att återge det material de själva kunnat ta ställning till, än en
översättning. Däremot har resten intervjuats på svenska, men i flera fall svarat på danska eller
norska. De har gjort rättelser i den svenskspråkiga dokumentationen på sitt eget språk, men dessa
har sedan översatts till svenska för enhetlighetens skull. Det hade varit att föredra att dokumentera
varje intervju på respektive språk, men det har inte legat inom ramen för intervjuarens kompetens.
Intervjupersonerna valdes för att ge en god spridning inom Norden, men också inom olika
delområden av datorspelproduktion och –distribution. Det totala antalet intervjuer sattes initialt
till tio, och avsikten var att lägga till flera om det framstod som lämpligt. Mängden nya uppgifter
och synvinklar avtog med antalet genomförda intervjuer, som väntat, och efter elva genomförda
intervjuer avslutades intervjuarbetet.
Förläggare och distributörer
Kartläggningen av förläggare och distributörer utgick från samma källor som för spelutbudet, och
verifierades mot medlemslistor för branschorganisationer och kontakter med företrädare för dessa.
Därefter har kompletterande material insamlats via nätplatser och kreditupplysningsföretaget Dun
17

& Bradstreet i Sverige. Visst material, särskilt avseende Sverige, härrör också från data insamlade
för rapporten ”Datorspelindustrin 2003”.
Producenter
Kartläggningen av producenterna har gjorts genom omfattande sökningar på internet, i länk-listor
och förteckningar, men också genom stor användning av sökmotorer, främst Google. Visst
material, särskilt avseende Sverige, härrör också från data insamlade för rapporten
”Datorspelindustrin 2003”, och från data insamlade för, och av företagen på eget initiativ anmälda
till, nätplatsen Spelplan.SE. Därefter har kompletterande data inhämtats från kreditupplysningsföretaget
Dun & Bradstreet i Sverige. Det senare har gjorts främst för att få tillgång till externt
verifierade uppgifter om antal anställda och omsättning. Sådana uppgifter har författaren tidigare
kommit att inse att vissa småföretag, och särskilt små datorspelföretag, kan tendera att överdriva
långt bortom alla rimliga gränser.
Urvalskriterier
Urvalskriterierna har studerats främst genom intervjuer med producenter, förläggare och
distributörer. För att försöka säkerställa en heltäckande bild har inte bara de egna urvalskriterierna
diskuterats utan även förläggarnas kriterier har diskuterats med producenterna och vice versa.
Avgränsningar
I inledningsfasen koncentrerades kartläggningen av datorspel till sådana spel som är tillgängliga
genom butiksförsäljning. Tidiga undersökningar pekade på en mycket omfattande osäkerhet om
vilket material som finns tillgängligt, var och vid vilka tidpunkter, och vem som egentligen
producerat det, när det gäller sådant material som distribueras över internet, som webbspel,
reklamspel, nedladdningsbara PC-spel, som ”share-ware” eller som spel till mobiltelefoner. Det
fanns inget rimligt sätt att säkerställa att täckningen och kvaliteten ens skulle närma sig
motsvarande för uppgifterna avseende den fysiska distributionen. Därför gjordes endast helt
översiktliga granskningar av sådant utbud som inte distribueras i fysisk form.
Datakvalitet
I kartläggningen av datorspelutbud, -distributörer, -förläggare och –producenter har funnits en
ambition att vara i det närmaste heltäckande. Avsikten har varit att kunna redovisa en helhetsbild,
inte bara utvalda exempel.
Sammantaget har det förvånat att kvaliteten på tillgängligt datamaterial varit så låg.
Egentligen är det bara det finska materialet, som enligt lag ska anmälas till den statliga
filmgranskningen, som det varit en önskvärd precision i. Det kan väl antas vara två huvudskäl till
den låga kvaliteten. Dels är det fortfarande en ganska ung bransch, som vuxit fram fort, och
konsolidering och mognad har inte helt inträtt i distributionsledet. Därmed är det inte helt
överraskande om det kan brista i rutiner i de enskilda företagen. Dels är det också så, återigen för
att det är en relativt ung bransch, att man har begränsad erfarenhet av intresse från samhället,
media och forskare. Man är inte vana vid att bli ombedda att lämna ifrån sig uppgifter, och att
sedan göra detta i god ordning.
För långt ifrån alla de per 2004-04-26 funna spelproducenterna har det gått att få fram
verifierade data om omsättning och antal anställda, vilket framgår av Tabell 1. Att täckningen är
god för Sverige, beror inte bara på att dessa spelproducenter bearbetats även för en tidigare
undersökning, utan även för att noggranna uppgifter avkrävs spelproducenter som vill listas på
nätplatsen Spelplan.SE, en nätplats som bygger på den tidigare undersökningens datainsamling,
18

och vars data varit tillgängliga för denna undersökning. Eftersläpningen i verifierade data för
spelproducenterna är också bekymrande. Ett antal uppgifter gäller per 2002-12-31, nästan två år
före denna rapports publicerande. Detta är inget problem specifikt för denna industri, men det gör
inte saken bättre.
Det har dock funnits olika resurser tillgängliga för att säkerställa kvaliteten på de inhämtade
uppgifterna, och detta har också gjorts så långt möjligt. Efter att ha avgränsat bort bristfälligt
dokumenterat material, som webbspel och mobiltelefonspel, förefaller kartläggningen av
spelutbudet och aktörerna så komplett som det varit möjligt att uppnå med tillgängliga resurser.
Kvarstående brister är med andra ord författarens eget fel.
Tabell 1. Speltillverkare och tillgång till data. Källa: Egen.
Funna tillverkare Verifierade data Data i %
DK 64 29 45,3
FI 36 23 63,9
IS 1 0 0,0
NO 12 7 58,3
SE 100 50 50,0
Totalt 213 109 51,2
19

Datorspelens historik, genrer, plattformar och teknik
Historik
Tabell 2. Datorspel, en historik. En källa (bland många): [10].
1958 Willy Higinbotham, Brookhaven National Laboratories, USA, uppfinner ett interaktivt bordtennis-likt spel som visas
på ett oscilloskop.
1961 Steve Russel, student vid MIT och medlem i dess Tech Model Railroad Club, skapar ”Spacewar”, det första
datorspelet.
1968 Ralph Baer patenterar sitt interaktiva tv-spel.
1971 Nolan Bushnell färdigställer ”Computer Space”, arkadversionen av ”Spacewar”, och det första videospelet når
spelhallarna.
1972 Magnavox Odyssey, baserad på Ralph Baers patent, börjar tillverkas, och det första tv-spelet når hemmen.
1977 Nintendo börjar sälja sitt första tv-spel för hemmabruk.
1980 Nintendo lanserar ”Game N Watch”, en serie handhållna elektroniska spel.
1982 Trip Hawkins slutar på Apple, flyttar in i ett rum hos riskkapitalföretaget Sequoia, och startar Electronic Arts.
1985 Alex Pajitnov, rysk matematiker, skapar ”Tetris”.
1988 Digital Illusions börjar arbeta på ”Pinball Dreams”.
1989 Nintendo världslanserar Game Boy.
1992 id Software publicerar ”Wolfenstein 3D” som ”share-ware”, och ”first-person shooter”-genren är född.
1993 Senatsförhör inleds i USA om våld i tv-spel.
1994 Interactive Digital Software Association bildas som svar på senatsförhören.
1995 Sony lanserar PlayStation i USA
1996 Nintendo säljer sin 1 000 000 000:e spelkassett och lanserar Nintendo 64.
2000 Sony lanserar PlayStation2
2001 Nintendo lanserar GameCube och Microsoft lanserar Xbox.
2003 Digital Illusions får en ny största ägare – Electronic Arts.
2004 Sumea får en ny ägare, Digital Chocolate, som bildats av Trip Hawkins.
Genrer
För att försöka ge en mycket rask överblick och någon liten insikt i vad datorspelmediet har
kommit att utvecklas till innehållsmässigt, tittar vi i det följande på ett par försök att klassificera,
eller typologisera, förekommande datorspel. En medveten begreppsutveckling på nordiska språk
för kategorier av datorspel vore välkommen.
I en förra året publicerad översikt över datorspelsmediet identifieras 42 genrer av datorspel.
De listas i det följande, utan översättning:
Tabell 3. Datorspelgenrer, identifierade och benämnda. Källa: [11].
Abstract Adaptation Adventure Artificial Life
Board Games Capturing Card Games Catching
Chase Collecting Combat Demo
Diagnostic Dodging Driving Educational
Escape Fighting Flying Gambling
Interactive Movie Management Simulation Maze Obstacle Course
Pencil-and-Paper Games Pinball Platform Programming Games
Puzzle Quiz Racing Role-Playing
Rhythm and Dance Shoot ’Em Up Simulation Sports
Strategy Table-Top Games Target Text Adventure
Training Simulation Utility
Av de spel som såldes i USA 2002, har 70 procent av konsolspelen respektive 65 procent av PCspelen
låtit sig hänföras till en av fyra kategorier. Fördelningen är intressant i sig och ger oss
20

ledning om inte bara vilka begrepp som finns, utan vilka som kan vara viktiga att börja med vid en
medveten begreppsuppbyggnad.
Tabell 4. Spelgenrer i detaljhandelsförsäljning, USA 2002. Källa: [12].
Andel, %
Konsolspel:
Action 25
Sport 20
Racing 17
Edutainment 8
(Övriga) 30
PC-spel:
Strategy 27
Kids 16
Shooter 12
Family entertainment 10
(Övriga) 35
Det gäller att hålla i minnet att riktigt nyskapande produkter kan utgöra genrebrott, och då kan
ifrågasätta mödosamt upprättade typologier. Efter forskares och marknadsanalytikers syn, ovan,
kan det vara värdefullt att avsluta med en relativt ny indelning som gjordes av tidningen Edge,
som betraktar sig som ”den enda datorspeltidningen för vuxna”. Man såg sig i sin tioårsjubileums-utgåva
tvungna att begränsa sig till just tio kategorier. Bredvid finns ett förslag, som en
utgångspunkt för diskussion, till översättning av termerna.
Tabell 5. Spelgenrer, benämningar och förslag till översättning. Källa: [13 och egen].
Benämning Förslag till översättning
Adventure Äventyrsspel
Beat ’em up Slagsmålsspel
Platform Plattformspel
Puzzle Pusselspel
Racing Racerspel
Rhythm action Musikspel
RPG Rollspel
Shooter Pang-pang-spel
Sports Sportspel
Strategy Strategispel
Målgrupper
Utöver personliga preferenser för olika typer av spel, exempelvis i kategorierna ovan, kan även
åldersgrupper utgöra ett grundläggande underlag för målgruppsindelning av publiken.
PEGI är en förkortning av Pan European Game Information (paneuropeisk spelinformation).
Det är det första paneuropeiska åldersgränssystemet för data- och videospel. Det syftar till att ge
föräldrar, köpare och online-kunder större förtroende för att ett spels innehåll lämpar sig för en
särskild åldersgrupp. PEGI-systemet har varit i funktion sedan början på 200314 . Man har
publicerat statistik för sitt första verksamhetsår över fördelningen på olika ålderskategorier, vilket
bör ge en rimlig bild åtminstone av hur många spel som inte riktar sig till barn under en viss ålder.
21

Tabell 6. Åldersmärkningar under PEGI-systemets första år. Källa: [15].
Ålderskategori Märkningar %
3+ 635 46
7+ 121 9
12+ 401 29
16+ 190 14
18+ 26 2
Totalt 1373 100
Plattformar och format
I det följande gör vi en rask genomgång av förekommande plattformar för, format på bärare av,
och distributionsformer för datorspel.
Persondatorer och handdatorer
Persondatorer är den i Norden vanligast förekommande plattformen för datorspel, men långt ifrån
alla sådana används dock för spel. Spel förekommer främst till Microsoft Windows/PC, men även
till Apple-datorer (”Mac”) och datorer baserade på operativsystemet Linux, som dock
hårdvarumässigt motsvarar en ”vanlig” PC. Ett närmast oändligt antal varianter av persondatorer
existerar, alla i hård- och mjukvara sammansatta på sitt eget sätt, och modifierade av användaren.
En persondator som lever upp till relativt högt ställda prestandakrav, lämplig för spelbruk kostar
omkring SEK 10 000 (EUR 1 100). Spel till persondatorer kan köpas för mellan 200 och 500 SEK.
Handdatorer, så kallade PDA:er, finns från olika tillverkare. Microsoft har operativsystem
för dessa, men en stor aktör är Palm, med sina Palm Pilots. Spel finns, som är särskilt avsedda för
dessa.
Spelkonsoler och handspelkonsoler
Spelkonsoler har, som vi sett, funnits i ett stort antal år, men först med japanska Sonys PlayStation2
har de blivit var mans egendom. En spelkonsol är en dator som normalt saknar annat
kommunikationsgränssnitt än en handkontroll och en anslutning till en TV-apparat. Spelkonsoler
används enbart för spel. I skrivande stund finns endast två andra aktörer med var sin modell av
spelkonsol, amerikanska Microsoft med Xbox, och japanska Nintendo med GameCube. Det är
detta som är spelkonsolernas stora styrka, ur både användar- och utvecklarperspektiv. Det finns
inga varianter på utrustningen. Ingen kan i princip producera spel för dessa plattformar utan att
betala licensavgifter till konsoltillverkaren, vilket är plattformens styrka ur deras perspektiv,
naturligtvis. En spelkonsol kostar typiskt SEK 3 000 (EUR 299) när den introduceras, sedan sänks
priset ett antal gånger, ner till SEK 995 (EUR 99), innan den tas ur marknaden efter tre till fem år.
Spelkonsoler har tidigare ofta byggt på minneskretsmedia för spelen, som säljs inbyggda i
särskilda kassetter. Numera gäller dock istället varianter på CD-ROM. Ett spel kostar normalt 350 –
700 SEK.
Handspelkonsoler har i princip sedan begynnelsen dominerats av japanska Nintendo, med
produkter som Game Boy, Game Boy Color, Game Boy Advance, Game Boy Advance SP. Dessa
använder minneskassetter, som samtliga tillverkas av Nintendo på beställning från spelets
förläggare. Vid introduktionen har handspelkonsolerna kostat cirka 700 till 1 200 SEK (EUR 69 till
129), och prissänks några år tills de försvinner, medan spelen kostar 300 – 600 SEK.
En helt ny aktör är finska Nokia som 2003 introducerade N-Gage, en mobiltelefon
kombinerad med spelkonsol för minneskassetter, eller närmast –kort, som tillverkas av Nokia på
22

eställning från förläggaren. Telefonen kostar 3 000 – 4 000 SEK, men subventioneras, eller
avbetalas, på sedvanligt sätt genom mobiltelefonabonnemangen. Spelen kostar 400 – 600 SEK.
Mobiltelefoner
Dessa har tidigare sedan ett antal år levererats med några, relativt enkla, ”inbyggda” spel, som
ingår i grundprogramvaran. Sedan två-tre år tillbaka har olika specialiserade mjukvaruplattformar
kommit fram som tillåter spel att köras på mobiltelefoner. Amerikanska Qualcomm har ett system
som heter BREW, franska In-Fusio sitt ExEn, och svenska Synergenix har Mophun. Dessa erbjuder
var och en sin egen standardiserade plattform för utvecklare, varierande möjligheter till
kopieringsskydd, centralt styrd distribution, och varierande krav på erläggande av licensavgifter
eller motsvarande. Dominerande har dock Java eller J2ME (Java 2.0 Mobile Edition) kommit att bli,
som medger helt fri distribution, men utvecklarna lider av att J2ME implementerats väldigt olika
på väldigt många olika telefoner, vilket medför att ett spel kan behöva göras i en särskild version
för varje telefonmodell. I övrigt erbjuder mobiltelefonen även att spel spelas via SMS-meddelanden
och WAP-browser.
Övriga
Det finns ytterligare ett antal spelbärare värda att nämna, även om dessa är små i förhållande till
de ovannämnda. Dessa är ”interaktiv” TV, som typiskt styrs med en knapptelefon av en ensam
spelare, medan spelet följs i TV-utsändningen till samtliga tittare. Även styrning genom insända
SMS-meddelanden förekommer. Digital-TV eller iTV (interaktiv TV) medger kommunikation från
abonnenten/tittaren och kan vara bärare av än så länge enklare spel. En DVD-spelare tillåter en viss
rudimentär interaktivitet som tillåter att man gör spel direkt i DVD-formatet.
Viktigast bland de övriga måste nog ändå ”arkadmaskinerna” anses vara. Dessa är den
naturliga utvecklingen från de första elektromekaniska nöjesmaskinerna, som flipperspel
(”pinball”) och likande. Fortfarande försedda med myntinkast, men nu med videoskärm, kan de
vara specialiserade utrustningar, ibland med prestanda som överträffar allt vad persondatorer och
spelkonsoler kan uppvisa. Från att ha varit nästan den enda plattformen för datorspel är
arkadmaskinerna idag en ganska marginell företeelse.
Distributionsformer
Fysisk
En mycket stor del av spelvolymen går i fysisk distribution via butik men också postorder, och det
är också här den fullständigt dominerande marknaden finns, sett i pengar. Det är naturligtvis här
de fysiska bärarna hanteras, men det finns en del specialfall i affärsupplägget.
Dels ser vi en hel del ”relevant bundling”, att vissa spel ingår vid ett köp av en spelkonsol,
men även vid köp av vissa persondatortillbehör. Det förekommer också ”irrelevant bundling”,
typiskt i form av barnspel som följer med frukostflingor. Även gratis- eller reklamspel förekommer
som promotion-artiklar i allmän marknadsföring.
Det sker också viss utlåning via offentliga bibliotek och uthyrning via företrädesvis
videouthyrare.
Online
Spel ”online”, eller över internet finns i några olika former. Den enklaste är gratis småspel som
finns på en internetsida och spelas i internetläsaren. I strikt mening spelas inte dessa ”online”
normalt, utan de laddas automatiskt ner av datorns klientprogramvara och körs sedan i denna,
23

men de är inte permanent installerade. De försvinner när man lämnar sidan eller stänger
internetläsaren eller datorn. Om dessa spel inte är gjorda av hobbyister eller av ”demo”-skäl, så är
de normalt reklamspel i en eller annan form, eller finns på sidor där spelaren på annat sätt
exponeras för reklam. Det finns även avgiftsbelagda nätplatser med småspel, och ett slags
hybrider; nätplatser med gratis småspel, som erbjuder mera avancerade versioner av spelen för
nedladdning och permanent installation på spelarens persondator. Typiskt prisläge för sådana spel
är USD 19,95. Detta är en variant på den klassiska ”share-ware”-distributionen.
Andra ”online”-spel sker direkt i internetläsaren, och utbyter konstant kommunikation med
en webbserver. Typiskt bygger detta dock på vanliga, statiska internetsidor, och egentligen händer
ingenting så länge man inte klickar på något. ”Manager-spel” av olika slag kan vara uppbyggda
såhär.
Dessutom sker, kanske en smula förvånande, en stor distribution av online-spel via butik.
Genom att köpa en CD-ROM, installera programvaran och registrera sig, kan man börja spela
spelet, som i princip pågår i en särskild programvara i persondatorn, men denna kommunicerar
mer eller mindre intensivt med en spelserver, och utbyter information om händelser, andra
spelares handlingar och liknande. Därefter väljer spelaren att teckna ett abonnemang, och betalar
månadsvis typiskt USD 10–20 för att spela med och mot andra över internet. Att sådana spel
distribueras via fysisk butikshantering är ett tecken på denna distributionskanals dominans.
Så här långt har vi enbart avsett online-spel för PC. Online-spel för spelkonsoler har funnits i
ett eller två år nu, men är långt ifrån etablerat. Microsofts Xbox Live-system ägs och styrs av
Microsoft, och medger ingen konkurrens, medan Sony överlåter åt utvecklarna att avgöra hur
eventuell online-koppling ska se ut. Vad avser Nintendo GameCube är situationen fortfarande
oklar.
Online-spel, multi-player-spel, för mobiltelefoner börjar etableras just nu, men utan att
någon tydlig standard eller dominerande aktör ännu kunnat urskiljas.
Nedladdningsbart
Tanken bakom ”share-ware” är att programvara du gillar ska du dela med dig av till dina vänner,
och i spelet är tydligt uttalat att om du tycker om och använder det, ska du sända USD 5 – 50 till
tillverkaren. Varianter på detta är ”cripple-ware”, som är fullt spelbart, men bara till en viss punkt,
eller så saknar det andra, viktiga egenskaper, som inte blir tillgängliga förrän spelaren betalat och
erhållit en kod för att låsa upp funktionen. I strikt mening är också spel som slutar fungera efter en
viss tid, ett visst antal spel eller liknande, även de ”cripple-ware”. Normalt kallas dock alla sådana
här spel för ”share-ware”, och de kan laddas ned från tillverkarens nätplats, och ofta också från
nätplatser med större samlingar av sådan programvara.
I något slags experiment- och inledningsskede befinner sig online-nedladdning, alltså digital
distribution av ”vanliga” spel för spelkonsoler och persondatorer, men det synes inte förestå några
radikala genombrott för tillfället.
I princip allt innehåll till mobiltelefoner distribueras som nedladdningsbart från internet.
Undantaget är naturligtvis N-Gage, men det förekommer också en del andra försök till fysisk eller
delvis fysisk distribution av digitalt innehåll för mobiltelefoner. Typiskt sker betalningen för
mobilspel fortfarande med “Premium-SMS”. Hälften av den intäkten tar mobiloperatören, och
hälften tar speltillverkaren eller en mellanhand som behåller ena hälften av och ger den andra, nu
alltså 25 %, till speltillverkaren. Kostnaderna för kreditkortshantering, som skulle kunna vara ett
alternativ, är väldigt beroende av transaktionsvolymerna, men först över köpesummor om över
cirka 30 SEK blir det mer pengar till säljaren än till betalningshanteringen. Och det är också det
24

som är prisläget för de billigare Premium-SMS-betalda mobilspelen; 30 SEK. Mera avancerade spel,
eller med dyrare spelfilmlicenser, kostar cirka SEK 50.
Några observationer
Man kan förundras över att datorspelindustrins bitvis teknologiskt högtstående företag inte
övergått från fysisk till digital distribution. Det finns dock några faktorer värda att beakta här. Dels
är det fortfarande svårare att framgångsrikt kopiera en fysisk produkt än en helt digital. Dels
innehåller, naturligtvis framför allt spelkonsolmarknaden, men även den fysiska distributionen i
allmänhet, stora och strategiskt viktiga ”barriers to entry”, hinder för nya aktörer, genom
licenskostnader, produktionsutrustningar och styrkan i traditionella handelsled. Det innebär
dessutom alltid stora problem om ett försäljningsled går förbi sina gamla, trogna kunder och börjar
sälja direkt till deras kunder istället, vilket är ett tydligt hinder för förläggare och distributörer att
radikalt förändra distributionen.
Man ska absolut inte heller förringa styrkan i etablerade köpvanor, starka, invanda
marknadsförings- och reklamkanaler, samt de mera psykologiska effekterna av att gå in i en butik,
titta och känna på varorna, och få någonting påtagligt med sig hem för sina pengar.
Det går dock inte att bortse från misstanken att det finns ett samband mellan de givna
distributionsstrukturerna och det faktum att spelproducenternas ersättning endast är en liten
bråkdel av konsumentpriset.
Teknik
Datorspel bygger i grunden på processorspecifik maskinkod, på kompilerade lågnivåprogramspråk
som C eller på det objektorienterade C++. Java, som ligger på en något högre nivå,
särskilt sett ur ett säkerhetsperspektiv, kan i princip användas för att göra plattformsoberoende
permanent installerbara spel för alla persondatorer. I princip har det i huvudsak använts för
webbspel, som reklamspel- eller småspel, samt i en specialvariant, J2ME, för mobiltelefoner.
Det finns också finns utvecklingsmiljöer som Macromedia Director, Shockwave och Flash för
Windows/PC och Apple/Mac, som är avpassade för produktioner för CD-ROM och internet,
respektive. Detta är en högnivå-utvecklingsmiljö, som i princip tillåter programmering utan att
skriva programkod. Ett enkelt spel kan göras med ”drag och släpp”-operationer och inställningar
av tidslinjer, men mera avancerad funktionalitet åstadkommes genom makroprogrammering.
Till vilken som helst av ovanstående grundteknik kan läggas ”middleware” av olika
avancerat slag. Detta är externt producerad, modulariserad och specialiserad programkod att
bygga vidare på. Denna kan användas för olika funktioner i spelprogramvaran, från grafisk
optimering och återgivning, animering och till fysikberäkningar, men även till ”artificiell
intelligens”. Eller för att rita upp snygga träd i 3D.
I produktionsprocessen används ritprogram, 3D-modellerings-, animerings- och
renderingsprogram, men naturligtvis även ordbehandlare, kalkylprogram, projektplanerings- och
styrningsprogram, fil-, versions- och resurshanteringsprogramvara. Mera esoteriskt är till exempel
programvara och utrustning för ”motion capture”. Genom att ta emot och ”spela in”, digitalt lagra,
information om rörelser som utförs av en person som försetts med lämpliga givare, med ger sådan
utrustning att ”verkliga” rörelser kan appliceras på animeringar av 3D-modeller, allt för att ge ett
så verklighetstroget intryck som möjligt.
25

Industristruktur, värdekedja och distributionsformer
Industristruktur
Kärnan i det vi betraktar som datorspelindustrin är självfallet tillverkarna, och därefter förläggarna
och distributörerna. Kring dessa finns ytterligare typer av aktörer med direkta, ekonomiska och
processmässiga kopplingar. Vi har i den tidigare framställningen vid några tillfällen berört olika
kategorier, men nedan vill vi ge en samlad, överskådlig bild av hur detta principiellt ser ut.
Redogörelsen bygger till stora delar på svenska förhållanden, men är i stort sett giltig för Norden
som helhet.
Teknologitillverkare
I Norden finns några tillverkare av teknologi som är särskilt utvecklad för datorspelindustrin, eller
som identifierat industrin som ett viktigt sekundärt avsättningsområde. I det följande finns några
exempel på sådana företag.
Tabell 7. Exempel på tillverkare av datorspelteknologi i Norden. Källa: Egen.
Företag Ort Verksamhet
Digital Arts København (DK) Spelmotor, innehållsverktyg och renderingssystem
Emotra Linköping (SE) Psykofysiologisk signalhantering
Eye Control Technique Gävle (SE) Ögonstyrning
Fathammer Helsinki (FI) Utvecklingssystem och3D-motor för mobiltelefonspel
G-cluster Helsinki (FI) Spelplattform för bredbandsnät
Meqon Research Norrköping (SE) Fysikmotor
Synergenix Stockholm (SE) System och distribution för mobiltelefonspel (”Mophun”)
Terraplay Stockholm (SE) Kommunikations- och serversystem för multi-playerspel
Till denna kategori kan även räknas ett antal datorspeltillverkare som utöver sin spelproduktion
erbjuder teknologi till andra speltillverkare.
Underleverantörer
Det förekommer ett stort antal underleverantörer till branschen. Ljud- och musikproduktion är den
tydligaste kategorin, men även grafik- och programmeringstjänster erbjuds. Gränsdragningen
mellan rena underleverantörsföretag och en- eller fåmanskonsulter som har långa och stora,
anställningsliknande, uppdrag hos datorspeltillverkarna är inte enkel. Det finns indikationer att på
tio anställda går det mellan en och fyra konsulter 16 .
Producenter och förläggare
Vi kommer att behandla producenter och förläggare detaljerat i flera sammanhang i det följande.
Särskilt gränsdragningen dem emellan är inte helt okomplicerad, och ansvaret för olika funktioner
kan variera från produktion till produktion. Nedan följer ett par olika översikter över
26

ansvarsområden, som även har en antydan om hur den ekonomiska fördelningen ser ut mellan
dessa slags aktörer.
Tabell 8. Förädlingsled i datorspeltillverkning, tillfört värde och andel av konsumentpris. Källa: [17].
Förädlingsled Andel av
konsumentpris
Datorspeltillverkare
och förläggare
Distributör
Detaljist
Tillverkare 14 %
Förläggare 35 %
Tillfört värde
22 % Marknadsföring
Reklamannonser
PR
Transporter
Logistik
Översättning
Lokalisering
Support
Lokaler
Löner
29 % Lokaler
Löner
Marknadsföring
Manus
Design
Musik; rättigheter, inspelning, artister
Programmering
Ljudläggning; dubbning
Testning
Förpackning
Manual
Föreberedelser för lokalisering
Licenser för format, grafikmotorer mm
Lokaler
Löner
Gränsdragningen ovan, mellan det värde tillverkaren respektive och förläggaren tillför, och
mellan förläggaren och distributören, är inte helt given för alla förekommande fall. En annan
sammanställning, nedan, ger oss dock en god fingervisning om storleksordningen på
konsoltillverkarens del i fråga om spelkonsoler och i övrigt bekräftas i huvudsak ovanstående.
Tabell 9. Förädlingsled i datorspeltillverkning och andel av konsumentpris för olika plattformar. Källa: [18].
Förädlingsled Andel av konsumentpris
Konsolspel:
Konsoltillverkare 20 %
Datorspeltillverkare
och förläggare
40 %
Distributör 10 %
Detaljist 30 %
PC-spel:
Datorspeltillverkare
och förläggare
60 %
Distributör 10 %
Detaljist 30 %
27

Detaljhandel
Detaljhandeln för datorspel i Norden uppvisar ingen entydig bild. Både internationella och
inhemska kedjor av specialister finns, av varierande storlek. Störst är Game och EB Games, som
öppnat ett 50-tal butiker i Norden under 2003 19 . Utanför kedjorna finns en mängd fristående
specialiserade butiker. Till detta kommer också videouthyrare, hemelektronikkedjor och liknande,
alla med varierande bredd i utbudet. Spel säljs även i dagligvaruhandeln, särskilt i Danmark, och
varuhuskedjan Åhléns är en allmänt erkänd stor och viktig aktör i Sverige. Ett par ganska stora
näthandlare finns också, som säljer spel på postorder över internet, däribland GamesMix, som
ingår i Bonnier-koncernens Home Entertainment-division och finns i Malmö. I Island domineras
butiksförsäljningen helt av butikskedjorna Skífan och BT Electronics, som ingår i samma koncern
och har omkring 80 % av marknaden.
Media
I Sverige finns några större publikationer som är helt inriktade på spel. De främsta aktörerna är
Medströms med PC Gamer och SuperPLAY, samt IDG, med en titel, Player 1. Till detta kommer
också tidningen Manual, som utges i svensk, dansk och norsk edition av Manual Förlags AB.
Manual riktar sig i första hand till detaljisterna, men i princip alla distributörer och en stor andel av
tillverkarna finns i prenumerantstocken. Samtliga dessa förlag finns i Stockholm.
Ett email-nyhetsbrev, Spelinfo, bevakar sedan några år industrin ur ett ekonomi- och
investerarperspektiv, med tonvikt på de noterade bolagen, men har även många notiser i frågor av
intresse för branschfolk. Ett stort antal nätplatser finns också, mer eller mindre entusiastdrivna.
Bland dessa finns Hype.se, GON.nu och Kong.se. Denna typ av nätplatser finns i alla länder,
exempelvis är i Norge några av de framstående Gamer.no, Games.no och Spillegal.no.
I Danmark är viktiga tidningar PC Player och GameReactor. Den senare är en gratistidning
som utvecklats från en nätplats, och numera har även norska och svenska editioner och
redaktioner, med distribution genom mellan 1 000 och 2000 butiker som säljer spel.
Övriga
En total och fullständig bild av strukturen för datorspelindustrin är svår att åstadkomma. Det finns
en del, kanske ännu något perifera, företeelser som i vart fall ingår i en sådan bild. En är
”spelcaféerna”, dit man går för att spela mot andra i ett nätverk av datorer och väljer mellan några
enstaka tillgängliga spel. Man betalar per timma för att spela. En annan, men inte helt artskild,
variant på detta är företag som tillhandahåller spelservrar, eller andra serverfunktioner som gör att
man kan hitta andra att spela med över internet. På den framväxande marknaden för turneringar
av olika slag håller exempelvis svenska Electronic Sports Network att etablera sig.
En marknad för tillbehör av olika slag finnns också. Det handlar om styrdon, exempelvis
rattar och andra reglage till racing-spel, och annan periferiutrustning till datorer och spelkonsoler
eller speciella musmattor, som från svenska Q-Pad.
Mera specifika tillbehör för enskilda spel finns dessutom, i form av fristående producerade
”add-ons”, tillägg till befintliga programvaror, som kan utgöra nya banor, nivåer eller miljöer,
karaktärer och utmaningar, men också litteratur, som ”tips- och tricks”-böcker som hjälper
spelaren att ta sig igenom ett visst spel.
Konsumenter
Konsumenterna är normalt produktflödets ände. Dock finns för datorspel en relativt välutvecklad
andrahandsmarknad, och många butiker, även de internationella specialistkedjorna, har en del av
28

sitt sortiment i form av begagnade spel. Även genom radannonser i tidningar och över webben
handlas en del begagnade spel. Tonvikten ligger på konsolspel framför PC-spel. Priserna ligger
typiskt på 25 till 75 procent av nypriset.
Värdekedjan
Ett företag ägnar sig åt en rad olika, inbördes beroende aktiviteter. Alla dessa aktiviteter kan på
olika sätt bidra till företagets kostnadsläge. Beroende på var man kan uppnå och bibehålla
kostnadsfördelar kan dessa sedan läggas till grund för olika sätt att differentiera företagets
erbjudande i förhållande till vad konkurrenterna erbjuder.
Värdekedjan, som är ett populärt sätt att åskådliggöra detta, delar upp företaget i de
strategiskt relevanta grupperna av olika slags kostnadsrelaterade aktiviteter som är potentiella
källor till differentiering 20 . Värdekedjan tillåter också att företag relateras till varandra, i utvidgade
kedjor av leverantörer och köpare, som kan sträcka sig från råvaruutvinning till konsument.
Figur 1. Värdekedjan, modell. Källa: [13].
Den utvidgade värdekedjan för ”kreativa industrier” i allmänhet brukar anges omfatta kreatörer,
producenter och distributörer. Kreatören är den fysiska person som är upphov till idén och som
har upphovsrätten. Producenten är den som ”paketerar” den upphovsrätten, har de ekonomiska
rättigheterna och mångfaldigar verket. Distributören i sin tur kan varumärka verket och är den
som har kanalerna genom vilka verket ska nå konsumenten.
I datorspelindustrin är upphovsmannen nästan undantagslöst bunden till en juridisk person,
inte sällan delägare i densamma. Det är typiskt också ett antal upphovsmän som fogar samman
sina idéer till ett större verk. Det är inte entydigt hur datorspeltillverkarna och förläggarna delar
producentrollen mellan sig.
Om vi återvänder för en stund till processen i vilken ett spel blir till så ser vi hur vi börjar
med något slags inspiration som ska omsättas i visningsbart material. Om detta är blyertsskisser är
det inte några särskilt komplexa produkter som ska köpas in, men vill vi ha hela spelbara nivåer så
handlar det om programvara av olika slag som kan utnyttjas. Vi kan behöva olika slags
spelteknologi från utomstående leverantörer, i form av komponenter eller programkodsbibliotek,
”middle-ware”; teknologi som vi använder för rendering, att rita upp skärmbilden av våra 3Dmodeller;
fysikmotor, med de beräkningssätt vi använder för att våra modeller ska bete sig som om
de hade massa, hastighet, elasticitet, friktion och annat som behövs för att de ska bete sig
”naturligt”; och artificiell intelligens, som hjälper oss att strukturera och avgöra beteende hos
datorkontrollerade aktörer och fenomen i spelet. Till detta kan vi behöva lägga olika slags grafik,
ljud, musik, inspelat tal och liknande, som också kan komma från underleverantörer.
29

Förläggaren kan också komma att utgöra ett slags leverantör till vårt företag, särskilt i de fall
då vi inte själva är upphov till bärande idéer, figurer och liknade. Det kan också vara fråga om att
förläggaren tillhandahåller en licens för något, kanske en idrottsturnering, ett bilmärke, en känd
person, eller att speltillverkaren erhåller dessa rättigheter från någon annan, utomstående part. I
fråga om utveckling för spelkonsoler ska utvecklaren licensieras eller auktoriseras,
utvecklingsutrustning inköpas, spelet godkännas, och royalties eller tillverkningsavgifter betalas
till konsoltillverkaren. Även i PC-sammanhang kan det handla om att inhämta rättigheter,
förhandsexemplar och motsvarande för hårdvarukomponenter som exempelvis grafik- och
ljudkort. Vår körbara demo, sammanfogad av en uppsättning av det nyssnämnda kan eventuellt
förmedlas till en förläggare genom en agent, men det är långt ifrån alltid fallet. Oftast lämnas den
så småningom färdiga produkten, vår ”gold master”, eller motsvarande, till förläggaren för
mångfaldigande, paketering och fysisk distribution. Många förläggare, särskilt de större, har egna
dotterbolag som för produkterna ända ut i butiksledet, medan andra använder fristående aktörer
för olika geografiska territorier. Därefter finns produkterna tillgängliga för konsumenten. Särskilt i
fråga om konsolspel kan konsumenterna också komma att inträda i värdekedjan, genom begagnatförsäljningen.
Denna sker antingen direkt från konsument till konsument, eller så säljs produkten
till eller byts in av en detaljist igen.
Nedan visas, relativt renodlat, värdekedjan i datorspelindustrin så som den ter sig i vårt
antydda typfall ovan.
Figur 2. Värdekedjan, utvidgad, i datorspelindustrin, modell. Källa: Egen.
30

Personal och kompetens hos datorspelproducenter
I det följande ska vi se närmare på vad som egentligen pågår i ett datorspelföretag. Vi väljer nu att
se vilka roller och funktioner som de engagerade personerna kan ha, och vi antyder därmed den
datorspeltillverkande verksamheten som system eller organisation.
Arbetsområden och arbetsuppgifter
I en datorspelproduktion finns ett stort antal funktioner eller roller. I tidernas begynnelse, ända
fram till 80-talet, var det vanligt att ett spel skapades av en ensam, ett par, eller kanske på sin höjd
ett halvdussin personer. Idag kan en stor produktion utan vidare involvera 30 till 40 personer, eller
ännu flera. Ett enklare webbspel, eller ett mobiltelefonspel, görs dock av ett par-tre personer som
delar på de relevanta av rollerna nedan.
Design
Inom designområdet finns ”game designer”, eller speldesigner, den som är huvudansvarig för
spelbarheten och underhållningsvärdet, och är den som ansvarar för det designdokument som
beskriver det producerade spelet i text, bild, diagram och tabeller. Finns mer än en person inom
området har man ofta en ”lead designer” som svarar för detta och då har en eller flera
underlydande ”level designer”, eller nivådesigner. Denne, i sin tur, formger och bygger samman
en nivå, bana eller annan typ av avsnitt av spelet, med terräng, byggnader, föremål och
datorstyrda aktörer/karaktärer. För de sistnämnda kan arbetet innefatta att sätta mål, egenskaper
och beteenden för dessa beståndsdelar. Till designområdet hör också författare; ”fiction writer”
eller ”screen writer”, som beforskar och skapar den eventuella bakgrundshistorien, och skriver de
texter som visas eller är underlag för dialoger.
Grafik
En ”intern artist” är närmast en lärling, någon som bara besitter helt grundläggande kunskaper,
men har fallenhet för och stor vilja att ta sig in i industrin. Ett större kreativt ansvar och inflytande
kan man nå som 3D-modellerare av föremål, av modeller av spelkaraktärer/figurer, eller som
animatör, den som skapar rörelsemönster för figurerna, kopplade till deras olika beteenden. Två
slags grafiker arbetar i två dimensioner även i 3D-spel. Dels är det en ”concept artist”, som skissar
fram och skapar karaktärer och miljöer som sedan omvandlas till och avbildas genom 3Dmodellernas
strukturer. Den andra är en textur-grafiker, som skapar de färgsättningar, mönster
och simulerade ytstrukturer som 3D-modellernas många ytor, vanligen trianglar, beläggs med.
Man kan även, som grafiker, vara specialiserad på att skapa och animera ”cut-scenes”, de
förinspelade cinematiska sekvenser som inleder och avslutar olika avsnitt av spelet, och som
förklarar och för handlingen framåt. En ”level builer” kan ha som uppgift att foga samman ett stort
antal modeller till den helhet som utgör en enskild nivå, bana, karta eller motsvarande. En grafisk
tekniker, eller ”art technician” stödjer grafikerna ifråga om den program- och maskinvara de
använder. Det övergripande ansvaret bärs av en ”graphic lead” eller ”art director”, som inte bara
behärskar alla områden, utövar chefskap och rapporterar till producenten, utan också är den som
31

är och förverkligar visionen om spelets utseendemässiga stil eller känsla, och ser till att den är
konsekvent och sammanhängande.
Ljud
En ”sound engineer” eller ”sound designer” skapar eller spelar in alla de ljud som hörs i spelet,
utom musiken. Istället är det en ”composer” som ansvarar för att på syntetisk väg, eller genom
inspelning, skapa musik och bakgrundsmusik till spelets olika avsnitt och stämningslägen. Till
ljudområdet kan också räknas ljudprogrammerare, men eftersom verktygen är kod istället för
tongeneratorer hänförs de till programmeringsområdet.
Produktion
Producenten är den som samtidigt leder projektet och understödjer dem som är verksamma i det.
Genom sitt ansvar för projektets omfattning, planering och budgetering får producenten också ett
stort inflytande över designen. Ansvaret för projektdeltagarna och deras välbefinnande, projektets
framskridande och kontakter med förläggare är mycket omfattande, och kan i större projekt kräva
att budget och planeringsarbete delegeras till en ”project manager”, och vissa avgränsade
administrativa områden eller projekt till en ”associate producer”. Speltestarna sorterar under
produktionsdelen. De kontrollerar både tekniskt korrekt funktion och att själva spelupplevelsen är
balanserad så att svårighetsgraden ökar på ett sätt som maximerar spelarens behållning av spelet.
Programmering
På den lägsta nivån finner man en ”junior programmer”, som kan vara något av en lärling som
håller på att fördjupa sig inom ett eller flera områden. Dennes bidrag till spelet som helhet kan
ligga i små välavgränsade komponenter eller element till programkoden. En ”lead programmer” är
delvis programmerare, delvis avdelningschef. Rollen kräver inte bara en mycket hög kompetens
inom programmering, och djup förståelse för delområdena, utan även förmågan att vara lagledare
samtidigt som man ansvarar inför producenten. Beroende på spelets karaktär finns en eller flera
specialiserade programmerare som ägnar sig åt spelmotorn, eller åt att skapa verktyg, som är
specialprogram för att skapa beståndsdelar till spelet, men som inte ingår i spelet i sig. De kan
också vara specialiserade på grafikhantering, ljudhantering eller nätverksprogrammering för
multiplayer-spel. En AI-(artificiell intelligens)-programmerare skapar förutsättningarna för att
beståndsdelar i spelet, eller spelet som helhet, beter sig på ett intelligent eller rationellt sätt, för att
kontinuerligt bjuda spelaren ett motstånd som inte är så övermäktigt att spelaren inte klarar av att
ta sig framåt och därför ger upp, men ändå är så svårt att det kräver en kontinuerligt hög nivå av
koncentration och inlevelse.
Övrigt
Precis som andra verksamheter, särskilt större sådana, behöver ett spelföretag administratörer,
ekonomipersonal och andra stödfunktioner. Det är naturligtvis bara bra om även dessa personer
har ett stort intresse och en djup entusiasm för företagets produkter.
I princip samtliga ovanstående personer kan vara både fast anställda hos speltillverkaren
och inhyrda på konsultbasis under det enskilda projektet, eller en del av det. I praktiken tenderar
naturligtvis nyckelpersoner och funktioner att vara hårdare knutna till företaget.
I hela detta avsnitt har vi utgått från International Game Developers Association:s
redogörelse för yrken, roller, funktioner och karriärvägar som man riktar till dem som söker sig till
datorspelindustrin 21 .
32

Urvalskriterier hos datorspelproducenter
Vi har frågat ett antal företrädare för nordiska datorspelproducenter hur det går till när man väljer
att ta fram en viss idé och utveckla den till ett mera färdigt koncept, något som sedan ligger som
underlag för företagets, och förläggares, finansiärers och motsvarandes, beslut om att igångsätta en
produktion baserat på denna idé, detta koncept eller utkast till färdig produkt.
What you do, is that you look into the market, to make sure your product stands out of
crowd. You need that “Unique Selling Point”, and the broad, mass-market appeal.
Then, the product certainly needs to be something that we are able to create and
something that can be sold to the publishers, and then, of course, to the public.
— Sami Vanhatalo, Remedy (FI)
Är detta ett typiskt tillvägagångssätt, att söka efter en brist i det existerande utbudet, och försöka
exploatera den, baserat på egen kompetens, och uppburet av den egna förmågan att sälja projektet
till avnämarna?
Det går till på olika sätt hos olika producenter. Dels har vi ”nördarna”, de som gör det
spel de själva vill spela. Detta är de verkliga gräsrötterna, och där är väl en 20 – 30
aktörer av detta slag i Danmark. Dels kan det vara helt affärsmässiga överväganden
som avgör. Man söker efter ”ett hål i marknaden”, man frågar sig ”var kan vi komma
till” och var är konkurrensen? Slutligen har vi det som är mera teknologiskt grundat.
Detta var väl mera vanligt för en fem till åtta år sedan. Det finns även idag, men nu
har alla något mer av en gemensam teknologisk plattform.
Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Att utgå från sina egna, kanske nästan enbart emotionellt grundade, preferenser, från på analytisk
väg funna ”hål” i det existerande utbudet, eller från på förhand givna resurser som återbrukas,
framstår som tre mycket olika urvalsmetoder, eller utgångspunkter i urvalet. Frågan är om det är
så renodlat, eller om det kanske mera är en fråga om vilket kriterium som tar överhanden i ett visst
företag, i en viss gruppering av individer, i en viss situation
When you have done one production, you very much rely on your gut-feeling. You
know what is technically possible, what you can see yourself creating, and what you
would like to see done. This does not necessarily mean that it has to be something you
would want to play yourself. It is a question of what is a good game to create now, at
this time. In the beginning, when we started out with EVE, we were much more
analytical in our approach. With more time and more budget, you can afford to be
more intuitive in what you choose to create. The competition, of course, plays a big
part in your considerations. We also want to avoid mimicking existing mainstream,
console games. You have to find your own way if you are competing with people that
have stacks of money, and the only thing you yourself have is talent and some, limited,
33

34
time. On the whole, I think it comes down to gut-feeling, finding a place in the market,
and to some extent also technology re-use.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Beslutsstilen ser ut att kunna variera, eller i vart fall förändras, även i ett och samma företag, och
kanske särskilt över tiden. Det handlar dock fortfarande om att hitta utbudshål, om sedan detta
följs upp och verifieras i noggranna analyser eller om man förlitar sig på mera intuitiva processer,
det kan bero på företagets situation under beslutsprocessen, och dess relation till finansiärer, inte
minst. Sedan har man kanske något, än en gång, som man kan återbruka.
En utgångspunkt är vilket producentens kompetensområde är, och om man kan finna
en öppning i marknaden baserat på den kompetensen. Ett kriterium är om man kan
bygga vidare på teknologi eller varumärken som man redan har. Ett viktigt kriterium
är vilken ekonomi man har till att finansiera projektet och så är det naturligtvis
säljbarheten. Rangordningen är sedan avhängig av den enskilda verksamheten.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Vi återkommer till att man utgår från vad man är kapabel att göra, att man hittar en lämplig lucka
för detta i det existerande utbudet, eller i vad man tror att det kommande utbudet blir, och så kan
man utgå från ha något man har som man kan återbruka. Det framstår som självklart att den egna
förmågan att finansiera projektet, eller delar av det, också spelar in. Huruvida man alls har en
sådan förmåga eller ej, det är däremot antagligen inte lika självklart. Oaktat vilket så ska projektet
gå att sälja, till en slutkund, eller till en eller annan form av mellanhand.
På Funcom väljer vi att göra något vi älskar. Det är superviktigt, det är det första vi
går efter. Det andra är att vi måste se att det har en stor ekonomisk potential. Det
kommer vi i så fall fram till genom att vi gör noggranna analyser. Det finns nämligen
inga geniala idéer. Det mesta, det är tänkt förr, det är redan gjort i någon form.
Många spel bygger på gamla idéer. Vi tror på ett solitt hantverk, och att man
koncentrerar sig på att göra det man tror på, framför att försöka komma på några
geniala idéer.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Om man väljer att utgå, trots allt, från de personliga preferenserna, så är ju dessa för många av oss
en viktig inspirations- och motivationskälla. Detta kan sedan balanseras med en sund, mera
känslomässigt ”kall” analys av den ekonomiska potentialen hos projektet.
Det är tre huvudkriterier som gäller. Dels är det frågan om vad utvecklarteamet vill
göra, vad de brinner för att förverkliga. Dels är det fråga om vad teamet har för
erfarenhet. Och så är det frågan om vad vi tror att marknaden, det vill säga kunderna
eller konsumenterna, vill ha. Prioriteringen mellan dessa tre kriterier beror helt på
företagets situation. I början för Massive Entertainment var viljan och marnaden
drivande. Medan många andra, mindre utvecklare och ännu inte etablerade

utvecklare, drivs av viljan, ju mer etablerad man blir, ju mer handlar det om
erfarenheten och marknaden.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Det kan alltså mycket väl vara fråga om en process, där man utgår från vad man vill, och om detta
möts av efterfrågan, får man tillfälle att genomföra projektet och bygga upp en kompetens som
sedan blir vägledande för vilka projekt man satsar på. Man kan spekulera i om detta kanske är en
ren nödvändighet för överlevnad, och de av oss studerade företagen alltså bevisar att man
genomgått denna förändringsprocess. De företagen som inte klarat av att förändra sig, de kan vi
inte studera, för de finns inte längre, de överlevde inte. Men det vet vi inte särskilt mycket om,
ännu.
Hos en större, internationellt erkänd mobilspeltillverkare som Sumea kan det vara intressant
att försöka se om urvalskriterierna är likartade, eller om de formas på något avgörande sätt genom
att den tekniska plattformen och avsättningsmarknadernas struktur är radikalt annorlunda.
In our own case, the internal studio talks to the sales people, we look at the figures,
seeing what sells, but also try to add something new. The new part, that is not a
sequel, like in PC or console games today, it would rather be a new game, with new
characters. We know that there is room for new niches and genres, and we’re trying to
discover them ourselves. Here we are all very game-oriented, everybody has consoles at
home, but we do try to get in to the consumers’ shoes, to see what would appeal to the
average mobile subscriber, who might very well not be a PC- or console gamer. It does
not have to be very complex, a game, to be a lot of fun.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Snarast får vi bekräftat att ”hål” i utbudet, bättre tillfredsställande av efterfrågan och ett inte
oväsentligt inslag av entusiasm spelar in även här.
Även om man utgår från en brinnande entusiasm, så kräver rimligtvis införsäljningen till de
som utgör kunderna för merparten av våra utvecklare, nämligen förläggarna, en professionell
framställning. Men den får kanske ändå gärna vara entusiastisk, framställningen.
Då går man med något som man ärligt kan säga att ”detta är vårt team skitsugna på
att göra”, och vår erfarenhet duger mer än väl för att genomföra, och så pekar man ut
några liknande spel som blivit väl emottagna av marknaden, men där vi kan säga ”det
här kan vi göra mycket bättre”, och att vi skulle kunna utveckla en bättre ”game-play”
i olika avseenden. Detta är en typisk argumentation när man närmar sig en publisher.
Då projekten är så långa och kostar så mycket, så måste alla dessa faktorerna stämma.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Återigen handlar det om att vilja, och att leda i bevis förmågan att leverera, men också att kunna
argumentera framgångsrikt för att man bättre kan tillfredsställa rådande efterfrågan. Det krävs
alltså en tillgång till marknadsdata, en förmåga till analys och sedan ett framgångsrikt säljarbete.
Det är bara pengar det handlar om. För att ett projekt ska bli av måste någon vara
villig att betala för det – det är en förutsättning. Normalt får man en förfrågan, eller
35

36
så går man till en publisher med en förfrågan. Oftast har redan publishern något de
vill föreslå, men det kan också vara andra projekt som kan komma ifråga.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Ett framgångsrikt säljarbete kan leda till att man blir antagen som leverantör. Men det där projektet
man var så entusiastisk för, det kanske man finner sig tvungen att lägga åt sidan. Kunden kan visa
sig ha sina egna idéer om vad det är som ska göras. ”Money talks”, och man kan tvingas att välja
mellan att göra vad man blir tillsagd, eller arbeta med något annat än spelutveckling.
Det finns inte så många utvecklare längre som bara gör de spel de själva vill göra,
utan att titta på marknaden. Den typen finns egentligen inte längre. De
framgångsrika utvecklarna lyssnar mycket på vad förläggarna vill ha – det är det som
avgör allt. I Norden finns det så många utvecklare som inte ens kan finna finansiering
till en spelbar demo.
— Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
Man får ett intryck av att spelproducenterna gör en mängd mer eller mindre välgrundande
antaganden om saker. Man utgår inte från hårda data, utan man känner sig fram och gissar. Och
sedan ser man hur långt man vågar gå, eller hur långt man kommer. Man vill en massa saker, och
man väljer bland dessa ut dem som det ser ut att finnas plats för i det samlade utbudet.
Hos utvecklarna är bilden inte entydig. Två huvudsakliga fall finns: Det första är att man
utgår från vad man vill göra. Det andra är att man utgår ifrån något som man anser saknas i det
existerande utbudet. Därefter avgör faktorer som erfarenhet och kompetens, samt tillgänglig
teknologi och möjlighet till återutnyttjande av tidigare nedlagt arbete. Det slutliga avgörandet fälls
av vad man tror att förläggarna, när man arbetar med sådana, är intresserade av, och vad man kan
få dem att köpa.
Skilled programmers have taken the CEO title, usually, and, frankly, they are not the
best sales people in the world. Even if they have a great game, they won’t be able to sell
it.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)

Urvalskriterier hos datorspelförläggare
The publishers are looking for a team that is able to do a good game, that have the
technological and market knowledge to be able to do a game that the market will want.
There is no room for innovation, really. If you are aiming for 2006, and want to be
sure to get there, you want somebody who will do what you tell them to.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Folk som gör som man säger är alltid en tillgång när man bedömer möjligheten att slutföra ett
projekt enligt plan. Men det är knappast ensamt avgörande. Det är inte ens särskilt troligt att det är
där urvalet börjar, utan det är andra faktorer som är utgångspunkten.
Det är nog lite olika beroende på publisherns kultur. Men bland kriterierna är
nummer ett; ”pengar”. Är det ett projekt som kan ge vinst, som kan ge dem största
delen av vinsten, och som har ett minimum av risk? Och det är det som man måste ta
hänsyn till som utvecklare. Det måste man ha klart för sig; att för förläggarna är det
här bara business.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Det handlar alltså om pengar och att ta ett minimum av risk. Vad innebär detta mera praktiskt?
Hur bär man sig åt för att omsätta detta i praktisk handling?
It can be summarised into one word; ”money”. Basically it depends on whether you
are developing for PCs or consoles. Today, the top five to ten publishers are totally
focused on games that will sell one million copies or more. Everyone wants to bring in
what Electronic Arts do on their top titles. There is a clear trend that publishers will
drop projects they think won’t sell a million, even if the development has begun, or is
well underway. That goes for the top ten publishers. In the next, lower, tier of
publishers that is not the case, though. The biggest publishers want to be on all
platforms because that maximises sales, so console “lock-in” is not much of an issue
anymore. It is not “rocket science” to get a PC port running of a PlayStation 2 game,
as long as the original doesn’t make heavy use of particular PS2 hardware features.
Doing PS2 ports, that is where the focus is, because of the market size, the huge
existing installed base of PS2 consoles.
— Sami Vanhatalo, Remedy (FI)
Man får lätt ett intryck att om förläggarens ekonomi är så stark att man kan tillåta sig att abrupt
avsluta projekt som man lagt ner stora summor på, hur ser det ut hos dem som inte har den starka
ekonomin, vågar de verkligen anta några nya projekt?
37

Man kan också förledas att tro, när vi talar om konsolspelproduktioner i miljonupplagor, att
detta är internationella fenomen, på ett högre plan. Men även i Norden verkar riskminimerandet
uttalat. Man föredrar det etablerade, och försöker utnyttja även andra marknadsföringsmässiga
fördelar om det går.
38
Man investerar bara i projekt som redan i förväg är ”branded”. Man har tidigare
investerat i nya ”världar” (universum), men det sker inte mer. Möjligen kan man
satsa på sådant som är stöttat genom TV.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Finns det verkligen inget annat som kan spela in, något annat sätt att se det på?
Publisherns enda kriterium är att de produkter de förlägger ger högre intäkter än vad
de kostar. De tre aspekterna; hur passionerade är utvecklarna, har de relevant
erfarenhet och hur bra passar det på marknaden, de ligger till grund för den
bedömningen. Beroende på publisherns situation, hur riskbenägna de är, avgör olika
av de tre kriterierna. En riskbenägen publisher kan gå bara på hur passionerade
utvecklarna är. Men många gånger går man däremot bara på teamet och marknaden.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Förläggaren satsar på konsoler de tror på och på genrer de tror på. Men det viktigaste
är projektet i sig. Tidigare kunde du kanske få finansiering ”på pappret”. Idag krävs
det en mycket bra prototyp eller demo för att du alls ska komma i fråga. Det är så
ytterst få spel som är så innovativa att de kan fånga intresset även med dålig grafik.
Därför måste demon vara bra, och genomarbetad. Förläggaren vill kunna känna på
spelmekaniken, och se att spelet är både underhållande och fungerar bra rent
hanteringsmässigt.
— Trond Aas, Funcom (NO)
In choosing a product, if you’re a publisher and looking at an external product, the
product in itself is the key, and it needs to be on a demo stage. We also have to know
that you are able to do it, to finish the game. Many developers on this market are not
even organised as a company, they are just a group of individuals. We need to work
with companies that can act professionally.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Det är många olika kriterier som kommer in, inte bara spelet i sig. De viktigaste är väl
utvecklarens ”track-record”, den tekniska plattformen spelet bygger på, och
managementförmåga, alltså förmågan att leverera i tid och inom budget.
— Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
Det första är vem är bolaget, och vem är personerna. Om de inte redan känner dig,
eller annars vem du är, då är det svårt. Det handlar så mycket om personliga
kontakter. Teamets erfarenhet är naturligtvis mycket viktig. Därefter handlar det om

vilken speltyp det är, till vilket segment det riktar sig, och på vilken konsol. Är detta
något som ligger i förläggarens fokus just nu? Redan här faller väldigt många ifrån.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Vi börjar kanske ana att förläggarens urvalskriterier är, i turordning, vad förläggaren kan se har
presterats på marknaden av spel på plattformen och vad man tror om den i framtiden, och vad
förläggaren kan se har presterats av spel i genren och vad man tror om den i framtiden. Därefter
ser man på vad bolaget har presterat. Om det stämmer så långt kan man tänka sig att titta närmare
på produkten i sig.
In this market we call “publishers” those companies that bring the product to the table
and have taken the risk for the development of the product. The revenue opportunity is
of course important, and we try to forecast the revenue. But, because it’s a new
market, data changes every month. The retailer, normally the operator, if they do not
believe in the product, they won’t distribute it. We work in a close relationship with,
and always listen to the operators. Our brand is one important thing. We do not want
to publish something that would not fit into our brand, say adult entertainment, we
would not publish it. We only want high-quality products. Great games don’t have to
be complex, but they need to be really well done and have high quality. Operators are
very strict on what they take on and what they don’t. Less and less companies are able
to talk to the operators. Different operators on different markets want different
products, too, we have noticed.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Inom mobilspel verkar man agera något mera trevande, det är alltså inte i samma utsträckning på
förhand givet vad man ska bjuda ut på marknaden, eller vilka urvalskriterierna är.
Men på de mera traditionella delarna av spelmarknaden, är det så enkelt om man bara har
dokumenterad erfarenhet och förmåga att leverera i tid? Att om man bara hittar något som är
väldigt väletablerat, och där ömsesidigt förstärkande marknadsföringsaktiviteter i olika media är
möjliga, då är det inga problem, då är väl förläggaren med?
För Gammafons del är det viktigaste urvalskriteriet att det ska vara etablerade
karaktärer. Gammafon har hittills i spel bara arbetat med tidigare etablerade
karaktärer, som kommer från böcker, film och tv. Vi tittar nu även på oetablerade
karaktärer, men hittills har det varit etablerade karaktärer som gällt. Sen är det viktigt
för oss på Gammafon att det är högkvalitets-karaktärer. […] Det krävs att karaktären
har funnits länge, det får inte bara vara en seriefigur och en massa ”merchandise”.
Där finns ett djup, det är ett krav. Sen är det också viktigt vilken åldersgrupp
karaktären riktar sig till. Även om en karaktär riktar sig till barn, fyra till sex år, så
brukar vi göra spel som sträcker sig från tre till åtta år, men det bör alltså rikta sig
huvudsakligen till den åldersgrupp vi vill rikta oss till. Ett annat kriterium, som är
väldigt luddigt, naturligtvis: Det ska kännas bra. På Gammafon går vi väldigt mycket
på ”magkänsla”, det ska vara en karaktär vi tycker om, och som vi tror barn tycker
39

40
om. Vi har sagt nej till karaktärer där allt stämt i övrigt, men där det inte känts bra att
göra ett CD-ROM-spel.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Även hos förläggaren kan alltså en rent känslomässig aspekt komma in. Intuition och annan
mindre påtaglig erfarenhet spelar in i urvalet.
Hos publishern gör man en profit-and-loss-analysis, en kostnads- och intäktsanalys.
Man ber alla kontor man har att uppskatta vad spelet kan sälja i deras territorium. I
slutänden baseras beslutet naturligtvis mest på ”gut feeling”, som ju baseras på
erfarenhet, och på analysdata. Man jämför också med kända data för olika
konkurrerande spel i samma genrer. Det finns olika analysföretag som gör hyfsat
trovärdiga och pålitliga rapporter om försäljningsstatisktik, som PC-Data och NPD.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Vi anar här en spegling av producenternas kombination av intuition, entusiasm och analys. Frågan
är om spelutvecklarna har förmåga och resurser att närma sig samma nivå och kvalitet i
analysarbetet.
Gissningsvis går processen till ungefär såhär: En person tar emot en massa förslag,
och 10-20% behandlas vidare, medan resten förkastas direkt. Troligen kommer minst
hälften av de inkommande förslagen från okvalificerade utvecklare utan påvisbar
erfarenhet. Redan i detta skede kollas alltså projekten […], här framför allt
utvecklarnas track-record och erfarenhet. I inledningen kollar man i första hand
utvecklarna som företag. Det är först i en eventuell kommande förhandlingsfas som
själva teamet kollas. Det är alltså en eller två ”gubbar” som i första steget bedömer
projekten, och de som överlever den sållningen sänds på remiss, de sänds ut för
skattningar i de olika territorierna. Det som sänds ut är kanske några sidor med
skrivet material och några screeen-shots. Får man hyfsad respons från territorierna så
går man vidare. Här är det territoriernas respektive storlek som avgör. Det spelar
ingen roll hur entusiastiska de är i Spanien. Sågas det i USA så blir det avgörande,
eftersom försäljningen i det territoriet är så väldigt mycket större.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Utvecklarna förstår ofta inte vad det är som säljer, och vad det är för storlek på det
segmentet som de vänder sig till. […] Utvecklarnas okunnighet, eller bristande
förståelse, den beror på att de älskar sitt projekt i kombination med att de har för dåliga
kunskaper och för dåliga data om den marknad de siktar på. De har inte
marknadsdata, och de är inte tillräckligt professionella för att ta reda på dessa data
innan de går vidare med ett koncept.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Alla publishers har väl sedan något slags ”green light-committee”, där det om det
passerar sedan är några personer som drar det vidare och genomför en ”due

diligence”. Här krävs det mycket ”gut feeling”. Det är så att produkten kommer att
ändras så pass mycket på vägen mot färdigställandet ändå, så det gäller att kunna
känna på sig om det kommer att bli bra. Därefter genomför man förhandlingen med
utvecklaren och kör igång. Under utvecklingens gång har man sedan ett par
avstämningspunkter för att kontrollera om produkten och teamet håller måttet, och
man kan välja att avsluta projektet om det inte duger.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Man kan fråga sig om det är möjligt att en part som åtminstone i någon mån utgår från en
entusiasm och stark vilja att göra en viss typ av arbete, kan komma till en rimlig överenskommelse
med en annan part, som har en mera strikt affärsmässig syn på det hela, och som har en större
tillgång till marknadsinformation. Det är lätt att tro att entusiasten kan komma att finna sig hårt
prispressad.
Det är mycket viktigt för en producent att ha ett gott förhållande till förläggaren, för
att kunna få till en affär som är god för båda parter.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Det är inte heller särskilt underligt om parten med tillgången till marknadsinformationen blir
frestad att förkasta den entusiastiske partens oprövade, mer eller mindre underliga idéer, och
istället be dem göra något mera i stil med vad som bevisligen redan säljer bra.
41

Produktions- och publiceringsprocess för datorspel
I det följande ska vi se närmare på vad de gör i ett datorspelföretag. Vi väljer nu att se det hur
processen kan se ut från idé till produkt, och vi antyder därmed också ett flöde och en tidsaxel.
Detta avsnitt bygger i vissa delar, särskilt avsnitten om försäljningsarbetet och förhandlingar med
förläggare, mycket på ett material utarbetat av Jacob Buck (DK) till stöd för spelutvecklare som vill
bli publicerade 22 .
Det börjar med en ny idé
Det finns två huvudsakliga ursprung till ett nytt datorspel. I det första huvudfallet kommer
initiativet från speltillverkaren, eller denna närstående. I denna krets uppstår ett embryo till ett
spel, en ny, originell spelidé, och denna arbetas typiskt i första skedet fram till en konceptskiss. I
text och bild, vilket kan vara i skissform, presenteras grundidé, miljöer, karaktärer, utmaningar och
användargränssnittets bildskärmar och manöverdon. Spelet kan också vara mindre originellt, i det
att tillverkaren tidigare gjort ett spel baserat på samma karaktärer eller miljöer. Det är då inte lika
nytt, men följer ändå samma process som annars. Vi kallar därför dessa fall tillsammans för
”original”.
Ett bra koncept tar tid och kostar pengar att ta fram, och kan sysselsätta flera personer i
veckor, kanske ett par månader.
Eller så börjar det med en beprövad idé
I det andra huvudfallet innehar eller införskaffar en förläggare rättigheterna till ett tidigare utgivet
spel, ett namn, en karaktär, en miljö eller liknande. Förläggaren vänder sig därefter till en eller flera
utvecklare för att få gjort ett spel. Har förläggaren sedan tidigare rättigheterna är det ofta frågan
om att ett spel gjorts tidigare, och det blir nu fråga om en uppföljare. Det spelar i just denna
redogörelse inte så stor roll var rättigheterna kommer ifrån, och vi kallar därför dessa fall
tillsammans för ”licenser”.
Prototypstadiet
I originalfallet finns ännu ingen förläggare till det tänkta spelet, varför speltillverkaren normalt sett
bearbetar förläggare för att få ett avtal till stånd. Beroende på speltillverkarens bevisade erfarenhet
av att slutföra produktioner, eventuella marknadsresultat i fråga om uppföljare och andra faktorer,
är införsäljningsprocessen olika problematisk och långvarig. I skrivande stund krävs normalt en
”demo”, ett fullt spelbart spel med alla viktiga beståndsdelar på plats, gärna omfattande flera olika
nivåer i spelet.
Här gäller det att göra så lite som möjligt, eftersom förläggarna tenderar att vilja se mer och
mer av ett färdigt spel innan de avger sitt definitiva svar, och det svaret kan fortfarande lika gärna
bli ”nej tack”.
Att ta fram en prototyp kan vara väldigt kostsamt, och ta ett halvdussin personer mellan en
månad och bortåt ett helt år.
42

Bearbetning av förläggare
När spelproducenten är redo att bearbeta förläggare, är det viktigt att de väljs med omsorg.
Struktur, profil på utbudet och styrka på intressanta geografiska områden är viktiga, liksom
förläggarens ekonomi och rykte i branschen. Det gäller att ha kontakt med rät personer, de som
verkligen har inflytande över besluten, och att upprätthålla goda relationer.
Att hitta rätt förläggare, och intresserade förläggare, kan ta lång tid och innebära mycket
resande, i månader, kanske år. Utöver de direkta kostnaderna för detta tillkommer fasta kostnader
som kanske löper vidare utan att motsvarande intäkter finns förrän man har fått ett avtal.
Säljmaterial
Det finns olika typer, och nivåer på det material som används i införsäljningsprocessen. Ett ”High
concept” kan vara från ett par-tre rader text till en sidas sammanfattning. Är det en ny version av
ett gammalt spel kan det vara frågan om en sida med förbättringar och annan utveckling. Nästa
steg är ”simulerade screen-shots”, alltså skärmbilder ur spelet som det är tänkt att se ut, men
bilderna är sammansatta i ritprogram. Även videosekvenser, som tagits fram på motsvarande sätt,
kan komma i fråga. Det kan också bli fråga om ett ”concept treatment” på en till cirka 15 sidor. Om
ytterligare krav ställs kan man ta fram en ”rå” prototyp, som illustrerar hur det färdiga spelet
kommer att se ut och bete sig, men är programmerat i enklare utvecklingsmiljöer, som medger ett
snabbt resultat om man är villig att göra avkall på precision eller prestanda, eller för att visa det på
PC istället för konsol. Nästa steg är en ”teknologi-demo”, eller en ”spelbar demo”, som går att köra
på den avsedda plattformen. Ett detaljerat design-dokument om 20 till 100 sidor kan komma att
behövas innan det slutliga avgörandet. Som mest kan ett helt, färdigt spel användas som
säljmaterial, men detta är typiskt i frågan om förläggning för territorier där inte utgivning skett
tidigare.
Bearbetningsprocessen
Typiskt inleds bearbetningsprocessen med att speltillverkaren kontaktar förläggaren, och kollar
om intresse finns. Därefter träffas man på en eller annan branschmässa. Den största och absolut
viktigaste av dessa är E3 (Electronic Entertainment Expo, i Los Angeles varje år i maj). Där träffas
man och visar sin ”demo”, sin mer eller mindre utarbetade prototyp. Efter mässan skickar man
över ”demon”, så att kontaktpersonen har möjlighet att se noggrannare, och visa upp den för
andra. Därefter ringer man för att höra vad förläggaren tyckte. Parallellt driver man denna process
med ett antal förläggare, tills någon av dem blir tillräckligt intresserad för att inleda en
förhandling.
Övertygande införsäljning
En övertygande införsäljning kräver mest av allt en övertygande presentation av spelet. Om
förläggaren vill ha det ha det, och det vill de om presentationen varit tillräckligt övertygande, så
handlar det sedan för förläggaren om att minimera sitt risktagande. Producenten bör då kunna
visa på ett stabilt företag, med kompetent personal med en erfarenhet och meriter som övertygar.
Teknologin bör vara erkänd som fungerande. Man bör också kunna påvisa en väl kontrollerad
produktionsprocess, att produkten bör kunna konkurrera väl på markanden, och dessutom till en
så liten kostnad som möjligt för förläggaren.
43

Förläggarens granskning
Förläggaren utvärderar sedan möjligheterna att marknadsföra och sälja spelet. De betraktar frågor
som varumärke, genrens popularitet och liknande. De tittar också på möjligheterna att få en ”hit”
med spelet, kontra den marknadsföringsbudget detta skulle kräva. De gör helt enkelt en ordentlig
riskbedömning innan de gör en större investering. En viktig fråga är om producenten klarar av att
leverera i tid och inom budget. Förläggarna sprider sina risker över många titlar, och det innebär
att de kan vilja ha en viss fördelning över olika genrer. Om de redan satt ett spel i produktion i
samma genre är sannolikheten låg att det accepteras, oavsett hur väl allt annat stämmer.
Förhandling
I förhandlingarna är det viktigt att producenten bestämmer sig för vad man är villig att ge upp
eller kompromissa kring. Till exempel hur mycket man är villig att förändra sitt koncept, sin
grundidé, eller hur mycket man måste lämna ifrån sig av sina upphovsrättigheter. Kanske blir man
erbjuden att utveckla ett spel utifrån andra idéer som förläggaren har. Det är också bra att ha
bestämt sig för när man ska ge upp och avsluta förhandlingarna om man inte kan komma i
närheten av vad man själv vill ha.
Avtal
Förhandlingarna handlar alltså om att fastställa konceptet, vilka egenskaper spelet ska ha,
leveranstiden, kostnaderna och hur intäkterna ska fördelas.
Förläggaren åtar sig därefter att finansiera utvecklingen av spelet, och det regleras noga vad
som ska färdigställas till olika tidpunkter, samt hur och när betalningar ska ske till speltillverkaren.
Dessa tidpunkter och nivåer av färdigställande kallas ”milstenar”. Det är vanligt att processen,
som typiskt kan omfatta arton månader, bryts ner i just arton milstenar som ska uppnås
månadsvis. Det är inte ovanligt att samtliga rättigheter till ett ”original” i samband med
avtalsskrivande övergår till förläggaren. Rättigheterna innefattar då varumärken, grafisk design,
text, programkod, alltså i princip allt. Avtalet ska också reglera rättigheter och rättigheter till
eventuella uppföljare av olika slag, men också på vilka villkor och på vilket sätt produktionen kan
avbrytas.
Produktion
När avtal tecknats mellan förläggare och utvecklare går projektet in i ”pre-production”-fasen.
Grundteknologin färdigutvecklas då, och i detalj planeras grafik, modeller, ljud, tal, musik, nivåer
och skeenden i spelet. Därefter är man färdig att börja förverkliga innehållet. Kontinuerligt testas
och verifieras att programkod och spelresurser fungerar tillsammans, och som avsett. Dagligen
läggs allt samman till en ”build”, en körbar, om än långt ifrån komplett, version av spelet. Mot
slutet av denna process återstår normalt bara felkorrigering. Extern testning sker normalt mot
många olika kombinationer av hårdvara i fråga om PC-spel. Bruksanvisningar och original för
annat tryckt material färdigställes.
Leverans
Därefter sker mångfaldigandet och distributionen. Särskilt i fråga om PC-spel upptäcks vissa
brister inte förrän i användarledet, och då inte förrän ett tillräckligt stort antal konsumenter med
varierande utrustning hunnit spela spelet tillräckligt länge, varför det kan vara nödvändigt att
producera och distribuera ”patchar”, eller ”lagningar”, om man så vill. Även andra former av
användarstöd görs i denna fas tillgängligt, bland annat på nätplatser.
44

Varianter
Det ovan beskrivna är den allra mest typiska processen. Många undantag finns, och några av dem
kan vara värda att nämna. Spelutvecklare som har sina egna rättigheter och finansiella
förutsättningar kan välja att inte avtala med förläggare, utan gå direkt på distributörer för olika
territorier. Alternativt kan man avtala om distribution med en förläggare, där förläggaren tar hela
eller en del av risken för marknadsföring och mångfaldigande, men utvecklingsrisken bärs av
speltillverkaren.
I fråga om onlinespel finns inte alltid en distribution av en fysisk produkt, varför
mångfaldigandet bortfaller. Istället ska spelet tas i drift på internetservrar.
I fråga om mobilspel är det vanligaste att utvecklaren står hela utvecklingsrisken, och får del
av intäkterna först efter att teleoperatörer, förmedlare och agenter tagit sitt.
I fråga om reklamspel sköter speltillverkaren normalt produktionen fram till CD-ROM eller
driftsättning på servrar, mot fast, på förhand avtalad, ersättning direkt från kunden eller via
kundens reklambyrå.
45

Nordens datorspelproducenter
Totalt
För de nordiska företag som vi bedömt har hela eller huvuddelen av sin verksamhet inom
tillverkning av datorspel är den sammanlagda åromsättningen omkring 740 MSEK, eller 80 MEUR,
och företagen har sammanlagt knappt 1 000 anställda. Vi har inte tagit med PAN Vision, då vi vet
att PAN Vision har egen tillverkning, men inte hur stor den är i monetära termer. En ganska stor
eftersläpning i tillgängliga data, och stora brister över huvud taget i vilka data som varit
tillgängliga, gör att de angivna totalerna bör betraktas som försiktiga uppskattningar. Det är bara
för hälften av funna verksamheterna som verifierade ekonomiska data finns. Självfallet är många
av företagen enmans- eller hobbybetonade verksamheter. Andra är dock stora, med uppåt 50
anställda, men har inte lämnat någon offentlig årsredovisning än.
Tabell 10. Speltillverkare och tillgång till data, summa årsomsättning och summa anställda. Källa: Egen.
46
Tillverkare Data funna Data i % MSEK MEUR Anställda
DK 64 29 45,3 118,3 13,0 320
FI 36 23 63,9 126,5 13,9 201
IS 1 0 0,0 33,0 3,6 40
NO 12 7 58,3 72,1 7,9 108
SE 100 50 50,0 388,4 42,7 320
Totalt 213 109 51,2 738,2 81,1 989
Verksamhetsinriktningar
De nordiska datorspelproducenterna är verksamma över hela fältet. Det går i princip att hitta en
nordisk datorspeltillverkare med erfarenhet från vilken förekommande spelplattform som helst,
vilket format som helst, vilken genre som helst och vilket distributionssystem som helst. Vissa
producenter är mycket breda i sin kompetens, medan andra är mycket specialiserade.
Man kan, för diskussionens skull, hävda att det finns två extremfall av spelproducenter. Den
ena typen producerar barnspel för PC för det egna landet, och deras teknik inskränker sig till
Director och Shockwave, programvara som kan skapa spel utan programmering. Den andra typen
producerar actionspel för spelkonsoler för den internationella marknaden. En sådan generalisering
är inte oriktig, men man ska veta att det finns gott om exempel på företag som börjat med teknik
på relativt låg nivå, och blivit allt mera avancerade för varje produktion. I framtiden är det inte
heller otroligt att även barnspel kommer att ställs större teknikkrav. Man bör därför vara försiktig
med att låta den rådande situationen styra åtgärder riktade mot producenterna. Alltför specifikt
inriktade åtgärder kan konservera, snarare än stimulera.
Vissa skillnader finns även inom Norden, och om man absolut måste generalisera kan man
säga att i Danmark och Sverige gör man barnspel och actionspel, i Norge och Island gör man
online-spel, och i Finland gör man mobilspel. Men det finns utmärkta exempel på allt i nästan alla
länder.

De 25 största
Tabell 11. Speltillverkare, ort, anställda, omsättning, inriktning och plattformar. Källa: Egen.
Tillverkare Ort Anställda MSEK MEUR Inriktning Exempel på plattformar
IO Interactive København 142 102 382 11 251 Actionspel PC, Spelkonsol
Funcom Oslo 83 63 580 6 987 Rollspel PC-Online
Digital Illusions Stockholm 67 194 559 21 380 Actionspel,
Racingspel
PC, Spelkonsol, PC-Online
ITE København 54 0 0 Barnspel PC, Interaktiv TV, Handspelkonsol,
Spelkonsol, Mobiltelefon
Codetoys Espoo 50 26 599 2 923 Mobilspel,
Infrastruktur
Mobiltelefon
Starbreeze Uppsala 41 37 961 4 172 Actionspel Spelkonsol
Crowd Control Reykjavik 40 33 000 3 626 Strategi- PC-Online
Productions
/Actionspel
Deadline Games København 28 0 0 Actionspel PC, Spelkonsol
Housemarque Helsinki 20 8 800 967 Sportspel PC, Spelkonsol
Sulake Helsinki 20 9 965 1 095 Rollspel,
Barnspel
PC-Online
Remedy
Entertainment
Espoo 20 42 952 4 720 Actionspel PC, Spelkonsol
Massive
Malmö 19 15 263 1 677 Strategi- PC
Entertainment
/Actionspel
Synergenix Stockholm 15 3 177 349 Mobilspel,
Infrastruktur
Mobiltelefon
Titoonic København 15 8 059 886 Webbspel,
Animering
PC
Innerloop Studios Oslo 14 3 940 433 Actionspel PC
Grin Stockholm 14 5 701 626 Racingspel PC, Arkadmaskin
Liquid Media Stockholm 13 6 061 666 Webbspel,
Spelteknolog
i
PC
Jadestone Stockholm 13 8 449 928 Sportspel,
Strategispel
PC-Online, Mobiltelefon
Bugbear
Entertainment
Helsinki 10 0 0 Racingspel PC, Spelkonsol
Hidden Dinosaur Stockholm 10 1 267 139 Barnspel PC, Interaktiv TV
Mr. Goodliving Helsinki 10 1 301 143 Mobilspel Mobiltelefon
Southend Malmö 10 2 827 311 Actionspel, PC, Spelkonsol
Interactive
Sportspel
It's Alive Stockholm 10 4 736 520 Mobilspel Mobiltelefon, SMS
Paradox
Stockholm 9 19 095 2 098 Strategispel, PC
Entertainment
Förläggare
Snowcode Växjö 8 2 546 280 Actionspel,
Gambling
PC, Spelkonsol
47

Geografisk spridning
Datorspeltillverkande företag startas ofta av unga entusiaster på sin hemort. Den ”virtuella”
egenskapen hos produktionen och produkterna gör att det inte finns någon omedelbar anledning
att flytta för att komma närmare resurser eller möjligheter.
Datorspelföretagen finns spridda över hela Norden, men icke desto mindre finns några
förtätningar i antalet företag. Främst, i detta avseende, är Sjælland-Skåne, med 65 datorspelproducerande
företag, följt av Stockholm-Uppsala, med 40 företag och Helsinki-området med 24
företag.
Figur 3. Speltillverkande företags lokalisering i Norden. Källa: Egen.
48

Nordens datorspelförläggare och -distributörer
Förläggare
I Norden finns idag i princip bara en stor, inhemsk förläggare; svenska PAN Vision. Detta bolag
har tillkommit under en lång konsolideringsprocess med fusioner av inhemska förläggare, bland
vilka kan nämnas Vision Park, IQ Media och Bonniers Multimedia. PAN Vision ägs till 100 procent
av Kooperativa Förbundet och har ungefär 120 anställda. PAN Vision har en egen intern
utvecklingsstudio. PAN Vision i övrigt är organiserat i en förlagsdel och en distributionsdel.
Förlaget har två affärsområden, ett för film och ett för spel. Totalt omfattar förlagsverksamheten 50
personer, inklusive Corporate Games. Resten av personalen arbetar med marknadsföring och
försäljning i Sverige, Norge, Danmark och Finland. PAN Vision har egna säljbolag i de nordiska
länderna.
Det fanns många bolag, om man tittar på näringskedjan av utvecklare, förläggare,
distributörer, många som växte kraftigt, men få bolag var lönsamma. Man ville göra
ett försök att hitta fram till ett nordiskt bolag som kunde ha både lönsamhet och kraft.
Det var nödvändigt, inte bara för KF Interactive, utan för flera av de andra aktörerna.
[ … ] PAN Vision är nu störst i Norden på interaktiv underhållning.
– Peter Levin, PAN Vision (i intervju för ”Datorspelindustrin 2003”)
PAN Vision skiljer sig från många andra förläggare på det internationella planet genom att man
inte arbetar bara med spel, utan även med film.
Vårt unikum i förhållande till våra kollegor är detta: Att vi är nordiska och att vi har
vår cross-platform-strategi. Plattformarna kan komma att bli fler, som nu med Nokia
N-Gage. Att förlägga mjukvara för mobil underhållning, det kan mycket väl bli något
vi gör. Allt vilar på kompetensen och kunskaperna kring rättigheter; vi är ju ett förlag.
[… Om fem år] ska vi kunna vara med och styra förändringarna som fortfarande
pågår. Trots tillväxten i marknaden är det för många aktörer där ute. I första hand ska
vår förlagsverksamhet ha nått stabilitet och nått ut internationellt. Jag hoppas att vi
har kunnat ta plats på nya plattformar så vi kan ta våra rättigheter till exempel över
till mobil-sidan. Ambitionen är att bygga ett starkt nordiskt förlag, med bas i nordiska
rättigheter.
– Peter Levin, PAN Vision (i intervju för ”Datorspelindustrin 2003”)
Andra förläggare
Finska förlagskoncernen WSOY har också en viss begränsad förlagsverksamhet inom datorspel.
Vissa tillverkare förlägger själva delar av sin produktion, bland annat inom nischprodukter. Alla
datorspeltillverkare som distribuerar i form av ”share-ware”, eller som producerar olika slags
online- eller webbspel, hoppar i princip över förlagsledet och kanske också distributionsledet. De
säljer och distribuerar direkt till slutkunden, och är i princip sina egna förläggare. Vissa
49

mobilspeltillverkare arbetar också så. Fristående distributörer kan ibland ha en begränsad egen
förlagsverksamhet för enstaka speltitlar, som K.E. Media (DK) och Nordic Softsales (SE).
Vi får inte bortse från att en ny, mycket stor, aktör kommit in i förläggarverksamheten,
nämligen Nokia, som fungerar som förläggare för flera av de titlar som kommit ut för N-Gage.
Distributörer
Utöver PAN Vision, som är en viktig distributör på den nordiska marknaden, finns många av de
stora internationella aktörerna representerade genom egna dotterbolag. Några fristående aktörer
finns också, stora och små, som representerar internationella aktörer. Främst bland dessa märks
privatägda Bergsala (SE), som distribuerar Nintendo i Danmark, Norge och Sverige, samt Nordisk
Film Interactive, som är en del av den stora danska mediakoncernen Egmont.
Nordisk Film Interactive har distribution för förläggarna Sony, Eidos, och Codemasters. För
Sony är territoriet Danmark, Finland, Norge, Sverige, Estland, Lettland och Litauen, medan Island
hör till en annan grupp som omfattar exempelvis Sydafrika och Ryssland. NFI täcker också
Färöarna, Grönland och Åland genom de olika butikskedjornas närvaro där. I Finland är det
annorlunda, då NFI arbetar där först sedan 2001, då NFI köpte en självständig distributör.
Historiskt finns det därför andra band i Finland, med Acclaim, Activision och Atari. Fram till april
2004 distribuerade man även för Electronic Arts, men EA har numera egen närvaro i Finland. För
Eidos distribuerar NFI i Danmark, Finland, Norge och Sverige, medan för Codemasters är
territoriet begränsat till Danmark, Norge och Sverige. Det ligger i distributionskontraktet att NFI
ska distribuera alla titlar som Sony Computer Entertainment Europe ger ut. På spelmarknaden
distribuerar NFI bara PlayStation-spel. Enstaka undantag finns dock, då man kanske vartannat år
väljer att distribuera ett utvalt PC-spel.
NFI är särskilt intressant genom sina satsningar i datorspeltillverkare, hittills IO Interactive
(DK), som såldes till brittiska förläggaren Eidos under våren 2004, och nya, kreativa verksamheter
som Pinkfloor (DK) och 3Bgamez (DK), som man engagerat sig i under 2003 och 2004.
Det mesta av butiksförsäljningen av datorspel i Norden sker distribuerad via något av
nedanstående företag. Vi har inte funnit några särskilda strukturer i de självstyrande områdena,
utan det verkar vara underordnat normal butikskedjeutbredning. I en nedan visas en översikt över
förläggare och distributörer, även med de senares andel av hela antalet utgivna titlar per land.
50

Tabell 12. Datorspelförläggare och -distributörer i Norden, andel (%) av hela antalet 2003 distribuerade titlar på
delmarknader, hemland och inriktning. Källa: Egen.
IS NO DK SE FI Hemland Inriktning
AMO 5,9 FI Distributör (Nintendo)
Atari Nordic 9,1 8,6 8,0 7,2 FR Förläggare, Distributör
Bergsala 5,0 4,8 SE Distributör (Nintendo)
BJ Electronics 7,2 NO Distributör
Boston 5,1 DK Distributör
D&L Marketing 1,2 FI Distributör (Elektronik, El-apparater)
Dice 1,4 1,4 1,5 NL Distributör (Återutgivning)
Electronic Arts 16,2 16,7 16,5 13,9 US Förläggare, Distributör
Gamedog 1,2 FI Distributör
Gammafon SE Förläggare (Barnspel)
Gigantti 0,1 FI Butikskedja ("Elgiganten")
GNT 0,1 FI Distributör (allmän IT)
Helsingin DataClub 0,3 FI Återförsäljare (Programvara, Litteratur)
Itegra 4,3 NO Distributör
KE Media 18,1 17,0 17,3 7,7 DK Distributör (Förläggare)
Konami 2,8 0,2 1,5 JP Förläggare
Microsoft 0,5 0,5 0,7 1,5 US Förläggare
Nokia 1,6 FI Förläggare
Nordic Softsales 1,7 3,8 4,7 SE Distributör (Förläggare)
Nordisk Film Interactive 3,8 3,8 3,4 6,0 DK Distributör
PAN Vision 15,3 16,7 16,1 10,0 SE Förläggare, Distributör
Plan 1 15,1 FI Distributör
Sanura 2,0 FI Distributör
Skífan 80,0 IS Distributör (Butikskedja)
SSD 0,1 2,5 0,1 0,1 SE Distributör
Toptronics 0,4 6,9 13,3 18,0 FI Distributör
Ubisoft 10,5 11,2 10,3 7,3 FR Förläggare, Distributör
Unsaco 5,4 Distributör (Nintendo)
VideoPeliDivari 0,8 FI Distributör
Vivendi Universal Games 2,6 0,1 1,2 FR/US Förläggare, Distributör
Wendros 0,5 0,6 0,6 SE Distributör
WSOY FI Förläggare
(Övriga/Okänt) 20,0
Totalt per land, % 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0
51

Nordisk datorspelmarknad
Marknadsuppskattningar
Den globala datorspelmarknaden år 2003 har uppskattats till omkring 14 miljarder EUR. Ungefär
hälften av denna utgörs, grovt uttryckt, av USA, medan Europa står för två tredjedelar av
återstoden, och Japan för resten. Inom Europa är Storbritanniens marknad avgjort störst, med
omkring 1,6 miljarder EUR23 . Den nordiska marknaden uppskattas till 400 miljoner EUR, och är
den sjätte eller sjunde i storlek. Med hänsyn till befolkningen är den betalda nordiska
datorspelkonsumtionen per capita knappt två tredjedelar av den i Storbritannien, och därmed den
fjärde marknaden i världen i konsumtion per person.
Tabell 13. Spelförsäljning, befolkning och spelförsäljning per capita 2003. Källa: [23 och 24, i egen bearbetning].
52
Spelförsäljning,
MEUR [23]
Befolkning,
M [24]
Spelförsäljning
per capita, EUR
US 6 363,80 293,0 21,72
JP 2 379,40 127,3 18,69
UK 1 632,40 60,3 27,08
FR 977,70 60,4 16,18
DE 926,60 82,4 11,24
ES+PT 413,30 50,8 8,14
Norden (exkl IS) 394,50 24,2 16,31
IT 356,20 58,1 6,14
BE+LU+NL 256,60 27,1 9,46
AT+CH 230,30 15,6 14,74
Enbart baserat på befolkningsunderlaget skulle den svenska, om man väljer denna för närmare
granskning, datorspelmarknaden utgöra 150 miljoner EUR, eller 1 350 MSEK. Detta stämmer inte
särskilt väl med andra tillgängliga uppgifter, som pekar på en marknad på 785 MSEK 25 . Någon
uppenbar förklaring till denna skillnad ii uppgifter finns inte i skrivande stund. Enligt den senare
källan är de norska och finska marknaderna 38,5 respektive 61,3 MEUR. Tillsammans med den
svenska marknaden blir detta inte mera än 186 MEUR, och antyder att den nordiska totalen
stannar vid omkring 250 MEUR, inte vid 400 MEUR. Men det vet vi inte.
Nedan ser vi ett annat sätt att åskådliggöra marknadens storlek och vikt, i antalet i hushållen
installerade plattformar av olika slag. Penetrationen för PC motsvarar 74 % av hushållen, med 16 %
för första generationen av PlayStation och detsamma för första generationen av Game Boy. I
tabellen finns inte Java-stödjande mobiltelefoner med, men en gissning är att de är i
storleksordningen 10 till 100 gånger så många som N-Gage, eller, med andra ord, en plattform att
räkna med. Den verkliga tillväxten på Java-telefoner kommer dock troligen först under
innevarande år.

Tabell 14. Installerad hårdvarubas, 2003. Källa: [23].
Enheter, i tusental
PC 8 100
Sony PlayStation + PSOne 1 770
Nintendo Game Boy 1 750
Sony PlayStation 2 1 120
Nintendo Game Boy Advance 530
Nintendo N64 380
Microsoft Xbox 270
Nintendo Game Boy Advance SP 170
Nintendo GameCube 130
Sega Dreamcast 110
Nokia N-Gage 20
Anmärkning
Än en gång tvingas vi konstatera att tillgängligheten till data, och kvaliteten på dessa, inte är vad
man skulle kunna önska.
53

Nordiska datorspelproducenter i internationellt perspektiv
Norden hör till de regioner i Europa som har en stor datorspelindustri, särskilt i relation till
befolkningsunderlaget. Produktionen i världen domineras av USA och Japan, och i ett europeiskt
perspektiv av Storbritannien. Nedanstående uppgifter är ganska inaktuella, men det finns inga
omedelbara anledningar att anta att radikala förändringar skett. Undantaget är möjligen Frankrike,
som drabbats av något av en industrikris inom datorspeltillverkning. Uppgifterna nedan framstår
inte som orimliga i ljuset av vår försiktiga bedömning av antalet verksamma inom industrin.
Tabell 15. Anställda inom datorspeltillverkning i Europa, 2000. Källa: [26].
Land Antal anställda
Benelux 500
Frankrike 2 620
Tyskland 580
Italien 200
Skandinavien 900
Spanien 300
Storbritannien 6 000
Anseende
Det kan också vara av intresse att se hur den nordiska industrin uppfattas av sina kollegor i
Europa. Den brittiska branschtidningen Develop nominerade i somras kandidater till de nya
europeiska priserna ”Develop Industry Excellence Awards” 27 . I kategorin förläggarägd studio
placerade sig numera Eidos-ägda IO Interactive (DK). De övriga fyra var Sony Computer
Entertainment Europe (UK), Rockstar North (UK), Ubisoft (FR) och Codemasters (UK). I kategorin
självständiga utvecklare valde man två brittiska; Bizarre Creations och Kuju och en tysk; Crytek.
De övriga båda var Digital Illusions (SE) och Starbreeze Studios (SE).
Starbreeze nominerades även, och vann sederera också, i kategorin ”Most Improved
Studio” 28 . Bland de fem främsta på mobila och handhållna plattformar nominerades Sumea (FI),
och i kategorin ”Use of Online” var både Nokia (FI) och CCP (IS) bland de fem nominerade.
Jämförelser
Med den, om än ej objektivt verifierade, uppgift vi har om CCP:s anställda, 40 stycken, kan man
roa sig med att konstatera att Storbritannien inte har flest spelutvecklare per capita i Europa, med
en på 1 000. Det har Island. Resten av Norden hamnar på omkring en dryg femtedel av
Storbritanniens täthet.
Import och export
Det kan ha sitt intresse att försöka se hur datorspel förhåller sig till import och till lokal
produktion. Marknaden ligger kanske mellan våra tidigare indikationer, 250 och 400 MEUR. Vi vet
att datorspeltillverkarnas andel av butikspriset inte är över 10-20 %.
Om vi för diskussionens, och försiktighetens, skull väljer den största uppskattningen av
marknadens storlek, 400 MEUR, och den högsta andelen av butikspriset, 20 %, då kommer vi fram
till följande. Om vi inte hade vare sig import eller export av datorspel mellan Norden och
omvärlden borde de nordiska tillverkarna omsätta 20 % av butiksomsättningen, eller 80 MEUR.
54

Vår tidigare, ganska försiktiga uppskattning av tillverkarnas totalomsättning är något över
80 MEUR. Det är alltså mer än vad som kan uppstå genom omsättningen i det nordiska
butiksledet, varför en nettoexport bör vara fallet.
Vi ska inte bortse från att flera nordiska tillverkare ägnar sig åt online-spel, och med andra
ord får närmare 100 % av de intäkter som spelarna erlägger månadsvis. Icke desto mindre talar vår
ganska försiktiga uppskattning för att Norden som helhet är en nettoexportör av datorspel i
producentledet, och att enskilda nordiska länder med all säkerhet är det.
55

Utbudet av nordiska datorspel
Översikt av datorspelutgivningen i Norden 2003
Under 2003 skedde i storleksordningen 5 500 utgivningar av datorspel i Norden. I Danmark, Norge
och Sverige har vi funnit ganska exakt 1 300 utgivningar i varje land, i Finland knappt 1 000 och i
Island uppskattningsvis 600. Utgivningen i Finland, och även Island, kännetecknas bland annat av
att mängden återutgivningar av titlar i olika billighetsupplagor inte nått samma nivåer som i
övriga Norden.
De olika utgivningarna fördelar sig på de huvudsakliga plattformarna på följande sätt:
56
34 % är avsedda för PC/Windows,
28 % är avsedda för PlayStation,
15 % är avsedda för Xbox,
11 % är avsedda för GameCube,
10 % är avsedda för Game Boy,
1,5 % är avsedda för Apple/Mac och
1,5 % är avsedda för N-Gage.
Av de omkring 5 500 utgivningarna står nordiska förläggare bakom 220 stycken, eller 4 %, medan
cirka 3 500 stycken, eller 66 %, har hanteras av nordiska distributörer.
Av de omkring 5 500 utgivningar har vi funnit att drygt 300, eller drygt 5 %, uppfyller något
eller några av våra fyra olika definitionsmässiga krav på ett nordiskt spel. Därav är
170 stycken, eller cirka 3 %, på något nordiskt språk,
150 stycken, eller knappt 3 %, producerade i Norden,
150 stycken, eller knappt 3 %, av en organisation under nordisk kontroll och
190 stycken, eller drygt 3 % av utgivningarna, bygger på nordiska upphovsrätter.
Nordiska datorspel utgivna 2003
Vi har funnit 22 spel som helt uppfyller vår definition av ett nordiskt spel, som med sina olika
versioner för olika plattformar står för 40, eller cirka 0,7 %, av alla utgivningar i alla de nordiska
länderna. För att rekapitulera, krävs att spelet är på ett nordiskt språk och dessutom ska det
uppfylla två av de tre kriterierna; producerat till övervägande del i Norden, producerat av en
organisation till övervägande del under nordisk kontroll, samt bygga på nordiska upphovsrätter.
Dessa spel redovisas i mera detalj i nästa avsnitt.
Dessutom återutgavs under 2003 17 stycken nordiska spel. Då en inte oväsentlig del av den
totala mängden utgivningar är återutgivningar, är det mera korrekt att ange den nordiska andelen
till 57 av cirka 5 500 utgivningar, eller drygt en procent.
Samtliga illustrationer i det följande avsnittet härrör från respektive förläggares eller
distributörs nätplats.

Backpacker 3
Format PC
Genre Äventyr, Frågesport
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk DK, NO, SE
Förlag PAN Vision
Produktion SE
Producent PAN Vision, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör PAN
DK publicering 2003-10-24
FI distributör PAN Vision
FI publicering 2003-10-24
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN Vision
NO publicering 2003-10-24
SE distributör PAN Vision
SE publicering 2003-10-24
Förläggarens/distributörens presentation
Backpacker är äntligen tillbaka! Tidigare versioner i Backpackerserien har sålt i fantastiska 700 000 exemplar! Backpacker 3
är frågesportsspelet för hela familjen! Spela själv, spela offline mot andra vid samma dator eller spela mot andra på internet.
Ta dig runt jorden genom flyg, buss, båt eller tåg och besök 800 sevärdheter i totalt 100 olika städer. Sök jobb, tjäna pengar
och res vidare och upplev mer!
Spelidén innebär att man får uppleva hur det är att vara en backpacker. Genom att resa får man uppleva nya städer och
kulturer. Spelaren får även med jämna mellanrum testa sina kunskaper om platsen man befinner sig på.
För att få möjlighet att resa vidare måste man ha en reskassa och för att få ihop en reskassa måste man jobba. Till varje
plats man reser finns det ett antal jobb att söka. Möjligheterna att få jobb bestäms av vilka tidigare erfarenheter man har
skaffat sig i spelet och de kunskaper man har om platsen man befinner sig på. Om det går bra tjänar man pengar och kan
resa vidare.
I varje stad finns det också sevärdheter eller berömda platser man kan besöka. Varje plats har också en faktaruta som ger
spelaren en chans att lära sig mer. Man har nytta av att vara nyfiken i spelet. Det ökar möjligheterna på arbetsmarknaden
och är värdefullt när man får en fråga som kanske handlar om just det stället man besökt.
Spelet innehåller 9000 nyskrivna frågor. Både barn och vuxna kan spela mot varandra i samma spel genom att välja olika
svårighetsgrad på frågorna.
Trevlig resa!
57

Björnes magasin
Format PC
Genre
Åldersmärkning Barn
Nordiska språk SE
Förlag Gammafon
Produktion SE
Producent Gammafon Multimedia, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör TOP
SE publicering 2003-03-24
Förläggarens/distributörens presentation
Följ med in i Björnes Magasin där det finns kluriga spel, pyssel och aktiviteter. Varje veckodag händer något alldeles
speciellt. En dag är Hugo sjuk och behöver pysslas om. En annan dag kan du spela med Björnes fina snäcksamling eller
pynta hela magasinet till fest.
På Björnes vind finns de hemliga magosarna från planeten Likadan. Hos magosarna kan du bland annat knuffa skräp, leka
med såpbubblor och bokstavssaker eller leka framförbakomleken. Högst upp vid taknocken finns det härligt läskiga
spökstället, oooh.
Björne får brev ibland, från sina kompisar. Breven är fyllda med överraskningar som du kan använda i de olika spelen.
Anmärkning
Detta spel har en klar koppling till ett TV-program.
58

Bogí Blyantur og stærðfræðin
Format PC
Genre
Åldersmärkning Barn
Nordiska språk IS
Förlag Námsgagnastofnun
Produktion IS
Producent Naest, Reykjavik
Kontroll IS
IPR IS
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör Námsgagnastofnun
IS publicering 2003
NO distributör
NO publicering
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Programmet Bogi blýantur og stærðfræðin (”Bogi blýantur och matematiken”) är indelat i fem delar och varje del består av
tre eller fyra fristående delprogram Delarna består av: antal, former av addition, subtraktion och mönster. Bogi blýantur leder
barnen. Han introducerar uppgiften i början och om barnet behöver ytterligare hjälp kan det alltid klicka på Bogis mage.
Anmärkning
Detta spel faller egentligen inom området produkter med främst pedagogiskt syfte, men det
återfanns ursprungligen i flera kommersiella kanaler, varför det har fått bli kvar bland mer strikta
underhållningsspel. Om inte annat så illustrerar det svårigheterna i gränsdragningen. Utgivare är
det statliga isländska centret för läromedel.
59

Bygg Hus med Mulle Mekk
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk NO
Förlag PAN Vision/Levende
Produktion SE
Producent Gravity, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN
NO publicering 2003-10-10
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Bli med på byggeeventyret som aldri slutter!
Mulle Mekk og hunden hans Boffen kommer hjem til Djupfoss og oppdager at stormen har rasert huset deres.
Nå kan du hjelpe Mulle med å bygge et drømmehus! Velg og vrak blant alle mulige og umulige greier i Mulles garasje. Hva
sier du om pepperkakevegger, løk-kuppeltak eller epleformet svømmebasseng? Du kan også flytte deg med både bil og båt
og treffe alle Mulles venner. Hjelp Gordon van Gogg å bygge et husbåtatelier og besøk den snorklene marinebiologen Marte
Mort. Dessuten kommer Mulle på sporet av en fantastisk hemmelighet. Hva hendte egentlig med Stella Sjernedryss? Så ta
på deg snekkerbuksene, finn fram snurrepiperiene og sett i gang og bygg hus med Mulle Mekk!
Bygg hus Mulle Mekk inneholder: - 5 ulike byggeplasser hvor du kan bygge og innrede så mye du vil. - Uendlelige
kombinasjonsmuligheter. - Læringselementer om hvordan hus fungerer og hvordan man bygger hus. - Oppdrag som kan
løses flere ganger! - Spennende postkort og uvanlige bygningsdeler fra hele verden. - 20 forskjellige fargerike rollefigurer,
både nye og gamle venner. - Du kan fotografere og lagre husene dine i albumet. - Internetttkobling hvor du finner flere
postkort og husdeler å bygge og innrede med.
Följ med på byggäventyret som aldrig tar slut!
Mulle Meck och Buffa kommer hem till Djupforsen och upptäcker att en storm har raserat deras hem. Nu har du chansen att
bygga ett drömhus! Välj och vraka bland alla möjliga och omöjliga delar i Mulles garage. Vad sägs om pepparkaksväggar,
ett lökkupolstak eller en äppelformad swimmingpool? Du kan också förflytta dig med både bil och båt.
Dessutom kommer Mulle en fantastisk hemlighet på spåren. Vad hände egentligen med Stella Stjärnströssel?
60

Den Tredje Vågen
Format PC&MAC
Genre Action
Åldersmärkning 16+ (Pegi)
Nordiska språk SE
Förlag PAN Vision
Produktion SE
Producent MTG Modern Games, Malmö
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör PAN Vision
SE publicering 2003-10-16
Förläggarens/distributörens presentation
Den Tredje Vågen är ett strategiskt resurs-, taktik- och actionspel som bygger på filmen med samma namn.
Kriminaliteten drabbar Europa i tre vågor.
Den första vågen: -FINANSIERING -människosmuggling, cigaretter, sprit och prostitution.
Den andra vågen: KONTROLL - hot, mutor, beskydd, torpeder och mord.
Den tredje vågen: - UPPKÖP - investeringar, skatteparadis, banker och finansinstitut.
En hel kontinent håller på att stjälas...
Som ledare för en grupp frilansande specialister har du en avgörande roll i kriget mot den organiserade brottsligheten. Ett
krig som ska vinnas. Måste vinnas.
20 banor på fyra olika platser hämtade från filmerna Noll tolerans, Livvakterna och Den tredje vågen: Göteborgs hamn,
Riga, Haag och München.
Över 50 karaktärer med olika egenskaper att välja bland för att sätta ihop ett team
fem olika specialisttyper: Allround, Livvakt, Tekniker, Prickskytt och Taktiker.
Högexplosiva introsekvenser med material hämtat från de tre filmerna.
Välj olika speltaktiker, smyg förbi vakter eller skjut din väg igenom.
Tack vare olika svårighetsnivåer samt ett bonussystem för hur väl man klarar banorna garanteras många timmars speltid.
Anmärkning
Detta spel bygger direkt på en biograffilm.
61

Drömmejobben i Rosemond Valley
Format PC
Genre
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk NO
Förlag PAN Vision
Produktion SE
Producent Massive Entertainment, Malmö
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN Vision
NO publicering 2003-09-10
SE distributör PAN Vision
SE publicering 2002
Förläggarens/distributörens presentation
Josephine får i oppdrag av sin onkel å modernisere familievarehuset Rosemond's. Hvis hun frem til 100-årsjubileet lykkes
med å utføre oppdraget og gjør suksess, kommer han å gi det fremtidige ansvaret til henne.
Foruten å åpne nye butikker som skal innredes og fylles med produkter, gjelder det også å holde et godt forhold til alle
medarbeidere. De har mange gode råd, men bak fasadene skjuler det seg også andre interesser...
Det gjelder å virkelig tenke etter hva som får kundene til å trives og hva de vil kjøpe. Opptredner og reklame kan lokke dem
til å handle enda mer! Hvis Josephine ikke lykkes med sitt oppdrag, kommer onkel Hugo til å overlate ansvaret til en annen.
Hvordan du velger å drive ditt varehus kommer å være avgjørende for Josephines mål - å få drive Rosemond's i fremtiden!
Josephine får i uppdrag av sin farbror att modernisera familjevaruhuset Rosemond's. Om hon fram till 100-årsjubiléet lyckas
göra succé, kommer han att överlämna det framtida ansvaret till henne. Förutom att öppna och inreda nya butiker gäller det
att hålla god relation med alla medarbetare. De har massor av tips, men bakom deras fasader döljer sig också andra
intressen…
Det gäller att tänka efter vad som får kunderna att trivas - uppträdanden och reklam kan locka dem att vilja handla ännu
mer! Om Josephine inte lyckas, kommer farbror Hugo att överlåta ansvaret till någon annan. Hur du väljer att driva ditt
varuhus kommer att vara avgörande för Josephines slutmål - att få driva Rosemond's i framtiden!
62

Fixat!
Format PC
Genre
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk SE
Förlag Levande
Produktion SE
Producent PAN Vision, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör PAN
DK publicering 2003-08-20
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN
NO publicering 2003-08-20
SE distributör PAN
SE publicering 2003-08-20
Förläggarens/distributörens presentation
Fixarna behöver din hjälp! Leo och Matilda skulle skriva en artikel till Fixarbladet om trädgårdsmästare Blomgren, som
förberett sig i flera år inför en tävling på den stora trädgårdsmässan, men det verkar som att han hamnat i en riktig knipa…
Medan Leo och Matilda hjälper honom att ställa allt till rätta, måste du hjälpa till att ta hand om futten. Det finns massor av
brev från barn som vill ha hjälp att få grejer fixade. Ju mer du fixar, desto större är chansen att du blir en riktig Superfixare!
Snickar-Pär finns hela tiden till din hjälp och tillsammans måste ni också lösa en del knepiga uppdrag åt Leo och Matilda…
Anmärkning
Detta spel har en koppling till en TV-produktion.
63

Franklin the Turtle
Format GBA
Genre Samling av småspel, Barn
Åldersmärkning ”Tillåtet för alla”
Nordiska språk DK, FI, NO, SE
Förlag K.E. Media/The Game Factory
Produktion DK/HU
Producent InterActive Vision, Silkeborg
Kontroll DK
IPR CA
DK distributör KEM
DK publicering 2003-11-28
FI distributör KEM
FI publicering 2003
IS distributör
IS publicering
NO distributör KEM
NO publicering 2003-11-28
SE distributör KEM
SE publicering 2003-11-28
Förläggarens/distributörens presentation
Som alla andra dagar i Franklins liv är han tvungen att hjälpa sina föräldrar med sysslor i hemmet, leka med sina vänner, gå
i skolan eller hitta på en massa äventyr - allt detta med hjälp av dig.
Franklin på GBA är en massa olika små spel i ett. Ha skoj med de 20 olika spelen som t.ex. racerspel, fotboll, hockey,
pussel, arcade, plattform, skattjakt och mycket mer.
Spelet har två svårighetsgrader för att passa alla.
Anmärkning
Detta spel faller nog egentligen utanför definitionen av ett nordiskt spel, eller kanske antyder att
definitionen bör vidareutvecklas. Spelet är på nordiska språk, bygger på kanadensiska
upphovsrätter, är producerat under nordisk kontroll och är delvis producerat i Danmark.
InterActive Vision har gjort design och kvalitetssäkring, medan programmering, grafik och ljud
och musik gjorts i Ungern.
Spelet har också en klar koppling till ett TV-program.
64

Gnottarna - Den magiska världen
/Gnottene/Gnotterne
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning Barn
Nordiska språk DK, NO, SE
Förlag PAN Vision
Produktion SE
Producent Upside Studios, Malmö
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör PAN
DK publicering 2003-04-02
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN
NO publicering 2003-04-02
SE distributör PAN
SE publicering 2003-04-02
Förläggarens/distributörens presentation
Bli med alle dine favoritt Gnottene fra tv-serien dyp ned i jordens indre til Gnottenes grotte. Lek med Gnottene, gi dem mat,
kos med dem og les godnatthistorier så de sovner g(n)odt. Dans og syng sammen Gnottene på scenen i Grotten. Spillet
inneholder en mengde ulike aktiviteter som f.eks. å spille trommer og spille badmington. Møt også flaggermusene Alf og
Ralf som er i storform!
Följ med alla dina favoritgnottar från Tv-serien ner i Gnottarnas grotta och se vad som händer. Lek med Gnottarna, ge dem
mat, kela med dem och läs godnattsagor så de somnar g(n)ott. Du kan dansa och sjung med Gnottarna på scenen i
Grottan.
Spelet innehåller en mängd olika aktiviteter så som spela trummor, studsa studsboll och sätt ihop kugghjul. Är du tillräckligt
duktig kanske du hamnar på topplistan.
Anmärkning
Detta spel har en klar koppling till ett TV-program.
65

Hugo: Smakkaball
Format PC
Genre ”Action”, Sport
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk DK
Förlag ITE Media
Produktion DK
Producent ITE Media, Köbenhavn
Kontroll DK
IPR DK
DK distributör Electronic Arts
DK publicering 2003-08-22
FI distributör Electronic Arts
FI publicering 2003
IS distributör
IS publicering
NO distributör Electronic Arts
NO publicering 2003-08-22
SE distributör Toptronics
SE publicering 2003-08-22
Förläggarens/distributörens presentation
Smakkaball is played in an arena, and you play to claim the arena, to ''own'' more of the arena than your rival.
But instead of fighting for floor space, you fight to control as much of the walls as possible. The player to claim the most wall
''owns'' the arena, gets the most points, and wins the game.
Smakkaball is a game of prestige. Part of the Smakkaball prestige is not only to own the arena during the game, but also to
own an arena for real.
Many characters therefore have ther own arenas and typically decorate their arena and give it their personal touch.
66

Håkan Bråkan
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning Barn
Nordiska språk SE
Förlag PAN Vision
Produktion SE
Producent Upside Studios, Malmö
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör PAN Vision
SE publicering 2003-11-05
Förläggarens/distributörens presentation
SVT:s julkalender 2003 heter Håkan Bråkan och handlar om den busiga Håkan Bråkan, Sunes lillebror.
Du får uppleva ett spännande och humoristiskt äventyr sett genom Håkans ögon, alltså en smula överdrivet och
dramatiserat. Doktor Malte är i Håkans ögon en väldigt ond vetenskapsman som håller Mamma Karin tillfångatagen på sin
stressklinik där han utför hemska stresstester. Nu måste du hjälpa Håkan att rädda Mamma Karin innan julafton eftersom
Doktor Malte ska testa sin värsta stressmojäng då.
Ta hjälp av Håkans livliga fantasi och bli en superhjälte! Genom att knappa in dagens kod och lösa olika problem som är
både kluriga och roliga kommer du närmare målet och Mamma Karins befrielse. Men ibland krävs mer fingerfärdighet av dig
för att komma vidare, men vad är väl det för en superhjälte!
Anmärkning
Detta spel bygger på ett TV-program.
67

Jul i Skomakergata
Format PC
Genre Samling av småspel, Barn
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk NO
Förlag PAN Vision
Produktion NO
Producent Art Plant, Oslo
Kontroll NO
IPR NO
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN Vision
NO publicering 2003-11-17
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Jul i Skomakergata var den første julekalenderen som ble sendt på NRK og har gått i reprise flere ganger. Regnes som en
av de koseligste julekalendere og som samlingspunkt for hele familien.
I spillet møter vi igjen Skomaker Jens Petrus Andersen og alle vennene hans i Skomakergata. Du kan være med rundt og
hilse på i alle butikkene. Vi får også være med på togstasjonen, et sted det snakkes mye om i tv-serien men som vi aldri får
se.
Det er 24 spill og oppgaver du kan gjøre. Som for eksempel spille ludo, ake kjelke, sortere post, gå julebukk eller bake
smultringer. Spillene kan spilles igjen og igjen. Noen av oppgavene har utskriftmuligheter og vanskelighetsgraden kan
justeres.
Anmärkning
Detta spel bygger på ett TV-program.
68

Kalas med Rut & Knut
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning 3+ (Pegi)
Nordiska språk SE
Förlag PAN Vision/Levande Böcker
Produktion SE
Producent PAN Vision, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör PAN Vision
SE publicering 2003-11-05
Förläggarens/distributörens presentation
Busa och lek med Rut och Knut!
Lär känna syskonen Rut och Knut och deras fantasivärld! Tillsammans med sina gosedjur hittar de på en massa upptåg.
Häng med till gympasalen, köket och trädgårdstäppan. På vinden väntar något spännande på att bli upptäckt…
Ett kalaskul program för alla tjejer och killar från 5 år!
Programmet innehåller:
15 övningar, 3 svårighetsnivåer
Mina vänner album och 3 småspel
Musikmaskinen, där du skapar shower och blir en kalasfixare!
Du övar dig på:
Ordkunskap och ordförståelse, Bokstavsformer och –ljud, Ljuda ihop ord, Rim, ramsor och musik, Småordsläsning,
meningsbyggnad, Lägesbegrepp, Antal, taluppfattning och ordningstal, Likheter, skillnader, bråk och mönsterkombinationer,
Sortering och klassificering, Sammansatta ord.
Rut & Knut är skapade av Carin Wirsén, matte- bild- och speciallärare och Stina Wirsén, illustratör. Rut & Knut finns som
bild- och faktaböcker.
Lilian Ahlm och Tor Englund är lärarutbildare vid Lärarhögskolan i Stockholm. Lilian Ahlm är initiativtagare till och ansvarig
för inriktningen Matematik i samspel med svenska. Tor Englund är Studierektor för matematikavdelningen och arbetar med
matematikämnets didaktik.
Lilian Ahlm och Tor Englund har varit med och tagit fram de lekar och spel som finns på cd-romspelet. De har även granskat
det pedagogiska innehållet som helhet.
69

Loophole - Skrattmagi och Glädjetjuvar
Format PC
Genre Äventyr/rollspel, Barn/familj
Åldersmärkning
Nordiska språk SE
Förlag TV4/Electronic Arts
Produktion SE
Producent Idol FX, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör Electronic Arts
SE publicering 2003-10-30
Förläggarens/distributörens presentation
Loophole är en värld inte alls olik den vi själva lever i. Med luft, jord, vatten och fantastiska varelser av alla de slag. Men det
är också en värld som andas äventyr och magi. En plats fylld med mystik och otrolig skönhet där vindarna bär på magiska
viskningar.
I TV4's populära barnprogram Lattjo Lajban spelas Loophole varje vecka, då tittarna bekantar sig med den lilla hjältinnan
Yumi och Loopholes fantastiska värld.
PC-spelet Loophole: Skrattmagi och Glädjetjuvar, låter dig utforska mycket mer av Loopholes fascinerande värld, samtidigt
som du i rollen som Yumi måste hjälpa byborna, utföra uppdrag, lösa kluriga gåtor och utforska uråldriga mysterier på
spännande platser.
Den ondskefulle skurken Method har lagt en förbannelse över den fredliga och vänliga staden Broomfrost på Loophole och
plötsligt blir de trevliga innevånarna vresiga, snarstuckna och lättirriterade. Sakta men säkert fövandlas de genom
förbannelsens kraft till Nibblingar, märkliga varelser som sprider osämja i staden.
Broomfrost hopp om att inte förgås under trycket från dess innevånares ilska står till dig. Som Yumi måste du med hjälp av
klurighet, skrattmagi och Koltroll befria Broomfrost från Glädjetjuvarna!
Anmärkning
Detta spel har en koppling till ett TV-program.
70

Ludde och hans vänner/Ludde och hans venner
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning 3 – 6 år (Förlagets uppgift)
Nordiska språk NO, SE
Förlag Gammafon
Produktion SE
Producent Gammafon Multimedia, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör BJE
NO publicering 2003-11-12
SE distributör Toptronics
SE publicering 2003-11-12
Förläggarens/distributörens presentation
När Luddes lillasyster Gnutta har tråkigt hittar Ludde på roliga och tokiga spel som de kan leka med. Men innan man börjar
måste man ringa till några av Luddes vänner som vill vara med och leka. Med hjälp av telefonen kan man ringa Göte, Elof,
Hasse, Hugo, Katten och Fia – 6 vänner som är lite egensinniga och har sina speciella egenskaper.
Häng med Ludde och hans vänner på en tåg-samlar-resa, jaga färger, samla bollar, åk rutschkana, ordna kalas och mycket
mera!
Ludde är en pigg och skojfrisk krabat skapad av författaren Ulf Löfgren. Spelet passar bäst för barn mellan 3 och 6 år.
71

Pelle Politibil
Format PC
Genre
Åldersmärkning Barn
Nordiska språk NO
Förlag Pan Vision
Produktion NO
Producent Mini Media, Oslo
Kontroll NO
IPR SE?
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN Vision
NO publicering 2003-02-05
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Denne cd-rom om Pelle Politibil retter seg mot de minste barna, hvor også de skal lære ett og annet om å oppføre seg i
trafikken. I spillet får du blant annet gå en skolevei hvor du må kjenne hvilke regler som gjelder i trafikken for å nå hele veien
frem til skolen, spille trafikkskilt-memory, pusle puslespill eller lytte til Pelles bilradio. Klarer du alle de lure oppgavene blir du
til slutt godkjent "Pelle Mini-Politi".
72

Pixeline 9 - I Det Vilde Westen
Format PC
Genre
Åldersmärkning 4 – 8 år (Förlagets uppgift)
Nordiska språk DK
Förlag Børnenes Favoritter
Produktion DK
Producent Studio 1-2, Herning
Kontroll DK
IPR DK
DK distributör K.E. Media
DK publicering 2003-10-09
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Pixeline og Lillebror sidder hjemme i huset i Eventyrskoven og hygger sig.
Pludselig ringer det på døren - det er fætter Boye der kommer på besøg!
Skrækkelige fætter Boye, der altid ødelægger alle legesagerne, og som roder i alle Pixeline og Lillebrors ting!
Mor har sagt at Pixeline og Lillebror SKAL lege med fætter Boye, så da han
træder ind i Pixelines værelse, er han blevet til Cow-Boye, den skrækkeligste bandit i hele det Vilde Westen!
Sheriffen i CactusVille - Pixeline, får hjælp af hjælpesherifferne
Lillebror, Pip og Mumle.
Og nu så går den vilde jagt på "Cow-Boyes" røverbande, der generer de stakkels folk i byen. Tag med på en vanvittig
morsom oplevelse i Det Vilde Westen! Spillet er fyldt med lærerige lege, hvor man lærer om bogstaverne i alfabetet, leger
sanglege, lærer om tal og ikke mindst spiller de sjove multi-spiller spil,hvor man kan spille op til 4 spillere samtidigt!
Nyheder:
Forældre kontrol - indstil spilletid
Sanglege hvor du lærer om vokaler og farver
Lær om bogstaverne i alfabetet
Lær at skrive bogstaverne
Lær om værdien af tal
Lær om bogstaverne på tastaturet
Multi-spiller - Spil op til 4 mod hinanden på samme tid
Online Multi-User spil - Dueller online mod dine venner
73

Rasmus Nalle och Fnulles glasskiosk
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning 4 – 8 år (Förlagets uppgift)
Nordiska språk SE
Förlag Savannah
Produktion DK
Producent Savannah
Kontroll DK
IPR DK
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör Nordic Softsales
SE publicering 2003-02-25
Förläggarens/distributörens presentation
Rasmus Nalle och hans vänner möter den snälla lilla isbjörnen Fnulle som älskar att stå i glasskiosk. Fnulle har världens
bästa glass – och han har så det räcker - så han delar glatt ut till alla som kommer förbi. Tyvärr är det inte så många som
känner till Fnulles lilla grå glasskiosk.
74

Rasmus Nalle som lantbrevbärare
Format PC&MAC
Genre
Åldersmärkning 4 – 8 år (Förlagets uppgift)
Nordiska språk SE
Förlag Savannah
Produktion DK
Producent Savannah
Kontroll DK
IPR DK
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör Nordic Softsales
SE publicering 2003-02-25
Förläggarens/distributörens presentation
Lantbrevbäraren behöver lite semester. Rasmus och hans vänner vill som alltid gärna hjälpa till så de lånar postbilen, och
Rasmus blir lantbrevbärare för en dag. Pingo, Sälle och Pelle stämplar och sorterar brev i posthuset medan Rasmus åker
runt och träffar alla roliga människor som bor vid landsvägen.
75

Staraoke Laulupeli
Format PC
Genre Musikspel
Åldersmärkning S – ”utan åldersgräns” (VET - Statens
Filmgranskningsbyrå)
Nordiska språk FI
Förlag Intervisio
Produktion FI
Producent Elmorex, Espoo
Kontroll FI
IPR FI
DK distributör
DK publicering
FI distributör GNT Finland
FI publicering 2003-10-25
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Spelets idé är att styra karaktärer genom den angivna rutten och samla in poäng under färden. Styrningen sker genom att
sjunga i mikrofonen, som medföljer i spelpaketet. Vägen, som karaktärerna i spelet går på, formas enligt låten; då låtens
melodi stiger, gör vägen i spelet en sväng uppåt, och när melodin går nedåt blir det nedförbacke. Det krävs att spelaren
sjunger rätt; i andra fall hoppar karaktären av vägen. Spelet kan spelas av 1-4 spelare samtidigt. Spelet innehåller inget
våld. I spelet finns det tre olika karaktärer; en råtta, en katt och en hund.
Staraoke är också ett televisionsprogram för barn, där barn får spela spelet och tävla mot varandra. Deltagare i tvprogrammet
valdes vid auditioner under en turné, och genom inskickade låtar, som hade spelats in med Staraoke-spel.
Programmet visas på MTV3-kanalen i Finland.
Anmärkning
Detta spel har en klar koppling till ett TV-program.
76

Uhu!
Format PC
Genre
Åldersmärkning Barn
Nordiska språk NO
Förlag Idol
Produktion SE
Producent Idol FX, Stockholm
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör PAN Vision
NO publicering 2003-02-26
SE distributör
SE publicering
Förläggarens/distributörens presentation
Uhu er basert på den populære barne-tv serien på NRK med samme navn. I spillet må du hjelpe Polter med å ta hånd om
de nye spøkelsene som kommer til spøkelseshuset. Spøkelsene får tildelt et oppdrag av Oraklet som du må hjelpe dem
med å utføre. Klarer de ikke oppdraget innen tiden i spøkelseshuset er over, blir de sendt til Slampamerøyene. Lykke til -
første premien er en reise til Hermetika!
Utforsk spøkelseshuset og besøk nye uoppdagede rom: det gullfylte skattekammeret, den opp-ned vendte korridoren og det
åndeløse spiskammeret.
Anmärkning
Detta spel bygger på ett TV-program.
77

Vintergatan 1 - Rädda jorden
Format PC
Genre
Åldersmärkning 7+ (Pegi)
Nordiska språk SE
Förlag PAN Vision
Produktion SE
Producent Teknikhuset, Umeå
Kontroll SE
IPR SE
DK distributör
DK publicering
FI distributör
FI publicering
IS distributör
IS publicering
NO distributör
NO publicering
SE distributör PAN Vision
SE publicering 2003-10-22
Förläggarens/distributörens presentation
I Vintergatan – Rädda Jorden får du följa med dina kompisar Peo, Henrik, Mira och Glenn från tv-serien på en fantastisk
resa ut i rymden. Du befinner dig ombord på rymdskeppet och får en mängd olika uppdrag att utföra. Målet är att finna och
återföra olika organismer som utrotats på Jorden av människorna, men som behövs för att planeten inte ska gå under.
Uppdragen löser du genom att åka runt i Vintergatan och hitta föremål som du sedan kan utföra byteshandel med. Navigera
rymdskeppet genom svarta hål, besök främmande planeter, undvik rymdpirater och ta dig förbi olika hinder såsom
asteroidbälten.
Så ge dig i kast med ett spännande rymdäventyr där vad som helst kan hända och rädda vår planet. Men se upp för de
elaka Fifunerna…
Anmärkning
Detta spel bygger på ett TV-program.
78

Återutgivna spel
Följande spel uppfyller de i denna kartläggning uppställda kraven för att betraktas som nordiska,
men 2003 var inte det år dessa spel ursprungligen utgavs, utan det år då de gavs ut i ny upplaga,
under ett eller annat ”budget”-varumärke. Spelen är producerade från 1999 och framåt.
Tabell 16. Nordiska spel återutgivna under 2003. Källa: Egen.
Titel Format Förlag/Varumärke
Dieselråttor & Sjömansmöss PC PAN Vision/Levande
Dockskåpet PC&MAC Gammafon/Stjärn
Eva & Adam - Ny i klassen PC PAN Vision
Häst & Ponny - I stallet PC PAN Vision/BBB
Häst & Ponny - Varsågod och rid PC PAN Vision/BBB
Mulle Meck - Barnens hus PC PAN Vision/Levande
Mulle Meck - Jubileumsbox PC PAN Vision/Levande
Mumin - Den magiska lampan PC&MAC eWSOY
Pettson & Findus i snickarbon PC&MAC Gammafon/Stjärn
Pettson & Findus i trädgården PC&MAC Gammafon/Stjärn
Pettson & Findus julkalender + julspel PC&MAC Gammafon/Stjärn
Professorn upptäcker kroppen PC&MAC Gammafon/Stjärn
Skelett & skärvor PC&MAC Gammafon/Stjärn
Sy med Castor PC&MAC Gammafon/Stjärn
Pippi PC Nordic Softsales
Här kommer brandbilen PC PAN Vision
Här kommer polisbilen PC PAN Vision
Utanför definitionen av nordiska spel
Nedan visas ett antal spel som gavs ut under 2003 med varierande grad av nordisk lokalisering,
det vill säga översättning till nordiskt språk. Översättningen är högst varierande, från ”allt”, det
vill säga miljöer, karaktärer, tal, grafik, text, manual och förpackningstext, till i något fall endast
titel och förpackningstext. Själva produkten har i de fallen egentligen inte alls någon nordisk
lokalisering. Spelen nedan är i vart fall inte producerade i Norden, inte gjorda under nordisk
kontroll och bygger som regel heller inte på någon nordisk upphovsrätt.
Tabell 17. Spel utgivna under 2003, med någon nordisk lokalisering. Källa: Egen.
Titel Format Förlag/Varumärke
Askungen - De förtrollade slotten PC Disney
Asterix & Obelix XXL PS2 Atari
Barbie i Svanesöen/Barbie i Svansjön PC PAN Vision
Barbie Tähkäpää, (Barbie as Rapunzel) PC PAN Vision
Et Hundeliv/Ett Hundliv (Dog's Life) PS2 Sony Computer Entertainment Europe
Eyetoy: Groove Standalone PS2 Sony Computer Entertainment Europe
Finding Nemo, (Disney Finding Nemo) GBA THQ
Harry Potter och de vises sten GC Electronic Arts
Harry Potter och de vises sten PS2 Electronic Arts
Harry Potter og de vises sten XBOX Electronic Arts
Harry Potter Quidditch GBA Electronic Arts
Harry Potter Quidditch GC Electronic Arts
Harry Potter Quidditch PC Electronic Arts
Harry Potter Quidditch PS2 Electronic Arts
Harry Potter Quidditch XBOX Electronic Arts
Hercules/Bug's Life/Jungle Book PS1 Sony Computer Entertainment Europe
Hitta Nemo/Find Nemo/Finding Nemo PC THQ
Hitta Nemo/Find Nemo/Finding Nemo PS2 THQ
Hitta Nemo/Find Nemo/Finding Nemo XBOX THQ
79

Tabell 17 - Fortsättning. Spel utgivna under 2003, med någon nordisk lokalisering. Källa: Egen.
Titel Format Förlag/Varumärke
Hugo in Space PC ITE
Hugo Runamukka, (Hugo on the Run) PC ITE
Kalles Klassiker PC Nordic Softsales
Lek och lär Förskolan PC Levande
Lek och lär Första klass PC Levande
Lek och lär Matte PC Levande
Lek och lär Skolstart PC Levande
Lek och lär Andre klasse PC Levande
Lek och lär Tredje klass PC Levande
Lär dig schack med Fritz och Felix PC&MAC Gammafon
Morten Skildpadde går i skole PC Børnenes Favoritter
Morten Skildpaddes klubhus PC Børnenes Favoritter
New Asterix PC&MAC Nordic Softsales
Oscar Ballongfararen upptacker havet PC&MAC Gammafon
Sagan om ringen: Sagan om konungens aterkomst GBA Electronic Arts
Sagan om ringen: Sagan om konungens aterkomst GC Electronic Arts
Sagan om ringen: Sagan om konungens aterkomst PC Electronic Arts
Sagan om ringen: Sagan om konungens aterkomst PS2 Electronic Arts
Sagan om ringen: Sagan om konungens aterkomst XBOX Electronic Arts
Snobben PC&MAC Gammafon
The Sims Ryntää Raitille GC Electronic Arts/EA GAMES
The Sims Ryntää Raitille XBOX Electronic Arts/EA GAMES
The Sims Taikkaa PC Electronic Arts/EA GAMES
Följande spel återutgavs i ett eller annat ”budget”-format under 2003, med varierande grad av
nordisk lokalisering, det vill säga översättning till nordiskt språk. De är inte producerade i Norden,
inte gjorda under nordisk kontroll och bygger som regel heller inte på någon nordisk upphovsrätt.
Tabell 18. Spel återutgivna under 2003, med någon nordisk lokalisering. Källa: Egen.
Titel Format Förlag/Varumärke
102 Dalmatinere/102 Dalmatinerna PC Disney Classics
Atlantis Eldprovet PC Disney Classics
Digitala Sandlådan PC Nordic Softsales
Ekstrem Langbein Skateboard PC Disney Classics
Elroy får insektsfnatt PC Nordic Softsales
Hugo Classic 7 PC ITE
Häxerier & Trollkonster PC Ravensburger Interactive
Kalabaliken med de gröna musikmössen PC Nordic Softsales
Keiserens nye klaer/Kejsarens nya stil PC Disney Classics
Lilo & Stitch Trubbel i paradiset PC Disney Classics
Mattemaskinen PC Nordic Softsales
Mega Pusselpaketet PC Nordic Softsales
Mitt-i-natten-leken PC&MAC Gammafon/Stjärn
Musse - Dagens Hjälte/Mikke Mus/Musse Pigg PC Disney Classics
Oscar Ballongfararen PC&MAC Gammafon/Stjärn
Oscar Ballongfararen upptäcker bondgården PC&MAC Gammafon/Stjärn
Peter Pan PS1 Platinum
Peter Pan PC Disney Classics
Peter Pan 2 PC Disney Classics
Rosa Pantern Hokus Pokus Pantern PC Nordic Softsales
Rosa Pantern Resa på egen risk PC Nordic Softsales
Sagan om ringen: Sagan om de tva tornen PS2 EA/Platinum
Treasure Planet PS1 SCEE/Platinum
Trodde du ja 1 PC Nordic Softsales
Trodde du ja 2 PC Nordic Softsales
WRC II Extreme PS2 SCEE/Platinum
Ett antal spel publicerades under 2003 i Norden, som är producerade i Norden av företag under
nordisk kontroll, av företag som också skapat de upphovsrätter som ligger i spelen. Spelen är dock
80

inte på något nordiskt språk. I något fall, som exempelvis IGI2, är de delvis på nordiskt språk, i
förpackning, manualer och menyer, men dock inte helt, med all text och eventuellt tal. Dessa spel
är visas nedan. Till dessa spel kommer sedan, uppskattningsvis, i storleksordningen 10-20 spel för
mobiltelefoner samt omkring 5-10 ”share-ware”- och online-spel för distribution endast över
internet, som inte heller uppfyller kravet på att vara på ett nordiskt språk, men i är producerade i
Norden av nordiska företag, organisationer och individer, som också skapat de upphovsrätter som
ligger i spelen.
Tabell 19. Spel utgivna under 2003, ej på nordiskt språk, men i övrigt ”nordiska”. Källa: Egen.
Titel Format Producent, Ort
Anarchy Online: Shadowlands PC Funcom, Oslo
Battlefield 1942: Deluxe Edition PC Digital Illusions, Stockholm
Battlefield 1942: Secret Weapons of WWII PC Digital Illusions, Stockholm
Battlefield 1942: Southern Front PC Digital Illusions, Stockholm
Battlefield 1942: The Road to Rome PC Digital Illusions, Stockholm
Crusader Kings PC Paradox Entertainment, Stockholm
Europa Universalis II MAC Paradox Entertainment, Stockholm
EVE: The Second Genesis PC CCP, Reykjavik
Family Wars PC MediaMobsters, København
Futurama GC UDS, Norrköping
Futurama PS2 UDS, Norrköping
Futurama XBOX UDS, Norrköping
Gangland PC MediaMobsters, København
Hearts of Iron MAC Paradox Entertainment, Stockholm
Hitman 2 XBOX IO Interactive, København
Hitman 2: Silent Assassin GC IO Interactive, København
Hitman: Codename 47 PC IO Interactive, København
IGI2: Covert Strike PC Innerloop, Oslo
Max Payne 2: The Fall of Max Payne PC Remedy, Espoo
Max Payne 2: The Fall of Max Payne PS2 Remedy, Espoo
Max Payne 2: The Fall of Max Payne XBOX Remedy, Espoo
Nosferatu - Wrath of Malachi PC Idol FX, Stockholm
Pure Pinball PC Iridon Interactive, Kungälv
Victoria - An Empire Under the Sun PC Paradox Entertainment, Stockholm
Det går inte här att förbise att det under 2003 i Norden gavs ut inte mindre än 18 titlar under Legovarumärket,
eller totalt 59 utgivningar i de olika länderna. Samtliga dessa är producerade i
Storbritannien av brittiska företag, utom två, som producerades i USA av amerikanska företag. Av
dessa 18 titlar var dock 9 återutgivningar i ”budget”-form av spel som publicerats tidigare år.
Nyutgivningarna var främst ʺLego - Bionicle: The Gameʺ för GC, PC, PS2 och XBOX samt ʺLego -
Drome Racersʺ för GBA, GC, PC och PS2.
81

Det potentiella utbudet av nordiska datorspel
Vi har sett hur datorspeltillverkarna filtrerar sina idéer ett antal gånger. De undersöker om det
finns plats i utbudet, de känner efter om de riktigt gärna vill göra detta, tänker efter om de
verkligen kan göra detta, och sist men inte minst är det frågan om de tror att de kan övertyga en
förläggare om att låta dem göra detta. Om varje delövervägande sorterar bort hälften av idéerna,
bara för att nu göra något antagande, så innebär detta att om de började med sexton idéer, så
återstår nu en enda.
Sedan tar förläggarens filter vid, där man tar ställning till om man är intresserade av
plattformen och av genren, om man anser att det finns anledning att tro att utvecklarna duger till
att göra detta, om man tror på själva produkten, att det finns en chans att få en ”hit” och att det
finns goda möjligheter att få tillbaka de satsade pengarna. Med samma mycket grovhuggna,
godtyckliga antagande, att vartannat projekt faller på varje faktor även hos förläggaren, skulle
alltså bara ett projekt på 1 024 förverkligas. Det är kanske att överdriva något
Det finns mycket idéer, varje spelutvecklare med självaktning har säkert åtminstone ett partre
själv. Med detta, återigen mycket löst underbyggda, antagande kan vi komma fram till att
spelutvecklarna i Norden bär på ett par tusen idéer, och varje år blir en till två på hundra av dessa
idéer verklighet. Cirka tjugo spel uppfyller vår nordiska definition, och ett tjugotal till är nordiska,
men inte lokaliserade på nordiska språk. Det är alltså närmare en idé på hundra som blir
verklighet, kanske, snarare än en på tusen. Sen kan man ju alltid fråga sig vad som är en idé, vilken
innovationshöjd och konceptutveckling som krävs för att något räknas som en idé.
82
Det är många det, de idéerna som sorteras bort. Sen sker ju en viss sållning hos
utvecklarna också. Det är säkert tio idéer de har för varje som de presenterar.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Våra undersökningar har gett oss anledning att tro att i storleksordningen ett spel på tio, knappast
mera, passerar genom förläggarnas granskning och går i produktion. Det innebär, fortfarande
mycket grovt uppskattat, att nordiska spelutvecklare presenterar i storleksordningen ett par
hundra spelidéer för förläggare varje år. Att någon av dessa hundratals förkastade spelidéer
faktiskt är alldeles utmärkt förefaller inte helt osannolik. Att idén avviker ganska mycket från det
vanliga utbudet är antagligen inte bara möjligt, utan kanske troligt. Att därför kunna erbjuda andra
plattformar, andra distributions- och andra finansieringsmodeller förefaller intressant. Då skulle
kanske även någon av de idéer som producenterna förkastar på förhand, därför att de inte tror att
förläggarna kommer att förstå eller gilla idén, att kunna realiseras. Vi ska dock ha klart för oss att
om producenten tror tillräckligt starkt på projektet så envisas han antagligen med att presentera
det ändå, trots att de vet att förläggaren troligen kommer att förkasta det. Här kommer också
förläggarens bedömning in, av hur entusiastiska utvecklarna är.
Jag försöker se till att utvecklarna får göra det de vill. Det är ganska jobbigt, ett
spelprojekt, ibland är det mycket övertid, och man håller på i ett år. Att hålla
ambitionsnivån och kvaliteten uppe under så lång tid är inte lätt.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)

Utbud av digitalt informationsmaterial i Norden
Inledning med sammanfattning
Internet tycks vara framtidens media för interaktivt informationsmaterial, inte minst för att
komplettering av material går lättare. Läromedel behöver inte vara ”färdiga” utan kan uppdateras
i realtid.
Interaktivt digitalt nordiskt material för barn och unga finns på internet, på CD-ROM och en
del äldre material distribueras fortfarande på diskett. Det ser ut som om den övervägande delen av
materialet är producerat i ett enda land och exporteras aldrig till något annat land. Några företag
har verksamhet även i andra nordiska länder eller så har deras produkter har blivit lokaliserade -
översatta - till andra nordiska språk, men nästan alltid står Island utanför detta liksom Färöarna
och Grönland. Internet-material är oftast endast på ett enda nordiskt språk, med undantag främst i
Finland och Norge på grund av ländernas tvåspråkighet, medan CD-ROM har oftare flera möjliga
språk.
Informationsmaterialet är oftast bundet till statens läroplan. Ibland täcker materialet endast
en del av en kurs eller en del av ett ämne eller har annars ett mycket specifikt innehåll för ett
specifik åldersgrupp. En del av materialet går å andra sidan över ämnesgränser och har övningar,
underhållning och informativa material för olika åldersgrupper. Det finns både digitalt material
som har en direkt relation till förlagets egna skolböcker och självständigare material. Materialet
varierar från rollspel och spelmässiga produkter till endast informativa produkter med text, bild
och övningar. Graden av interaktivitet varierar.
Det kunde inte hittas någon stark tendens i vilka ämnen som förekommer i ett visst format,
detta varierar från land till land. På CD-ROM kunde dock inte hittas material i praktiska ämnen
som gymnastik, träslöjd, hälsokunskap eller textilarbete. Dessa ämnen finns dock på internet , men
inte i samma utsträckning som de mera teoretiska ämnena.
Länderna liknar varandra mycket men landstypiska drag finns också. I Finland, Sverige och
Danmark finns det mycket material på CD-ROM. I Norge och på Island är nästan allt på internet.
Island är ett litet land och marknaden för digitalt informationsmaterial är också liten.
Typiskt för danska digitala informationsprodukter för barn och unga är att de kommer i stora
skolavtal där skolan skaffar sig många olika program i samma avtal, mest i CD-ROM-format. I
Finland och Sverige är internet-materialet oftast gratis och CD-ROM är avgiftsbelagda. I Norge är
nästan allt material på internet och det är ofta avgiftsbelagt och av hög kvalitet. I Norge samarbetar
ofta olika kommersiella och icke kommersiella organisationer och företag inom en digital produkt.
Passande material kunde inte hittas på Åland och utbudet på Grönland och Färöarna är ganska
litet och har just fått sin början.
I Norden är informationsnätplatser ofta producerade eller åtminstone utgivna av statliga
eller kommunala institutioner eller museer, icke-kommersiella organisationer.
Ibland är de även delar av studerandes examensarbete eller har en koppling till TV- eller
radioprogram. Användningen är då oftast gratis. Naturligtvis måste också när en icke kommersiell
organisation producerar en internet-sida, tekniken och kunnandet skaffas utifrån och där finns
kommersiella företag till hands.
De avgiftsbelagda nätplatserna å andra sidan är oftast producerade av förlag eller
läromedelsföretag. Oftast, förutom i Norge, får läromedelföretag dock inte stöd utan arbetar på
83

marknadens villkor. Om läromedelförlaget har gratis internet-material har materialet primärt ett
marknadsföringssyfte för förlaget eller förlagets andra produkter.
Kommersiella företag kan vara små- eller enmansföretag, ofta grundade av lärare, företag
som är specialiserade på digitala läromedel eller på specialpedagogik, stora förlag eller företag som
har en helt annan huvudbransch. Det kunde inte hittas många företag som producerar både
underhållande kommersiella spel och informativa pedagogiska material. Det förefaller vara två
helt olika, åtskilda branscher. Finansiering och distribution av datorspel och informationsmaterial
är också annorlunda. Digitala läromedel distribueras oftast till skolor via samma kanaler som de
traditionella läromedlen, men kan också skaffas via internet eller ibland köpas i vanlig bokhandel.
Digitala läromedel säljs ofta endast till skolor under skollicenser men några företag säljer sina
produkter även för privat användning.
Initiativet till produktionen av materialet kan komma utifrån, från lärare eller från på annat
sätt uppfattade behov på marknaden, eller inifrån företaget. Om initiativet kommer utifrån
kommer finansieringen också utifrån, åtminstone delvis, och om initiativet kommer inifrån
finansierar man det också själv, helt eller delvis.
I det följande redovisar vi mera i detalj vad vi funnit. De huvudsakliga typerna av material
genomgås och exemplifieras, och olika slags aktörer, kommersiella såväl som icke-kommersiella,
redovisas.
Särskilda typer av informationsmaterial
Gratis internet-material
De nordiska länderna har en hel del likartat gratis internetmaterial. Några ganska tydliga
kategorier har därför avtecknat sig, och de redovisas nedan. Oftast är gratismaterial producerat
eller åtminstone finansierat av de icke-kommersiella utgivarna. Ibland är dessa informationsnätplatser
ägnade åt både barn och unga och ibland även åt vuxna. Ibland kan man kritisera dem
för att de glömmer interaktivitet och internets möjligheter, som ljud och rörlig bild. Oftast är
nätplatserna informationskällor och kan användas som uppslagsverk, men de som är riktade
speciellt mot unga är också oftare mera interaktiva. En typisk nordisk allmän barn-nätplats är den
svenska gratis-nätplatsen ”Unga fakta”, gjord av Carlhams Commersen AB, vars huvudsakliga
verksamhet består i att producera och ge ut en regional gratistidning i Blekinge. Men företaget har
också producerat ”e-learning”-nätplatsen ”Unga Fakta” som har 60-80 000 unika besökare per
månad på nätplatsen, och där andelen lärare och elever är betydande. ”Unga Faktas” material ses
som ett komplement till skolböcker och används av elever i olika projekt- och studiearbeten.
Många lärare rekommenderar sina elever att gå in på Unga Fakta för att söka information. För de
yngre åldrarna är det förskolelärare och lärare som plockar fram material till barnen. Materialet på
Unga Fakta produceras av egen personal; texter, illustrationer, pyssel med mera. Finansieringen av
en gratis nätplats är svår:
84
Att hitta finansiering till informationsmaterialet är inte lätt trots att skolvärlden är i
stort behov av det.
— Anneli Enckell, Carlshamns Commersen
Hälsa och välmående
Många nätplatser ägnade åt barn och ungdomars välmående går över ämnesgränser och har
övningar, underhållning och informativa material för olika åldersgrupper. Dessa nätplatser är
gratis att använda. Denna sorts material har hittats mest i Sverige och Danmark men även i Norge

och Finland och en enstaka nätplats även i Grönland. En sådan nätplats är till exempel den finska
”terkkari.net”, en hälsovårdares mottagning på nätet, som innehåller länkar, frågor och svar, chat,
underhållning, nyheter, miniräknare för att räkna till exempel blodets alkoholmängd efter en viss
alkoholkonsumtion. I de andra nordiska länderna kunde inte hittas motsvarande omfångsrika
nätplatser, utan informationen är som regel mera specialiserad på en viss del av välmåendet. .29
I Sverige finns det till och med två nätplatser om skolmobbning. Den ena är ”Friends” som
innehåller stöd för den mobbade och information om mobbning. Den innehåller serier, texter
skrivna av unga, filmer och tester. 30 Den andra nätplatsen är utgiven av BRIS, Barnens rätt i
samhället. Där kan barn och unga söka hjälp, skriva anonym e-post till en vuxen, ha en egen
rollfigur, diskutera och så vidare. 31
I Sverige finns det också nätplatser om sex och samlevnad. Där finns ”Sexaktuellt”, vars
upphov har varit Statens folkhälsoinstitut, med information och till exempel möjlighet att skicka
vykort på 12 olika språk. 32 ”Kondom.nu ”och ”p-piller.nu” innehåller samma sorts material,
information och diskussion. De är utgivna av Lafa, Centrum för sexualitet och hälsa. Lafa arbetar
med att förebygga HIV/AIDS, men man har också i uppdrag att minska spridningen av andra
sexuellt överförda infektioner och minska antalet oönskade graviditeter. 33
Till denna kategori hör också nätplatsen ”SwedKid”, en internetplats för diskussioner och
information om olikhet och kulturidentitet, om majoriteter och minoriteter i Sverige. En del av
nätplatsen kräver registrering. Nätplatsen är utgiven av fakulteten för lärarutbildning vid Umeå
universitet och liknar den norska gratis- nätplatsen ”MixCity”. 34
Också i Danmark har det producerats nätplatser för anti-mobbningsverksamhet och
åtminstone två olika nätplatser för ensamma barn där barnen kan diskutera och möta andra
ensamma. 35 Bland de icke-kommersiella utgivarna av internet-material i Danmark står också till
exempel Ungdommens Røde Kors som under senaste år har utvecklat undervisningsmaterial till
grundskolan. Undervisningsmaterialet har bakgrund i Ungdommens Røde Kor’s upplysningsprojekt
som genomförs en gång om året av frivilliga unga. Ett exempel på Ungdommens Røde
Kors’ material är nätplatsen ”React”, som är ett nätbaserat undervisningsmaterial om
konflikthantering och mobbning. Materialet består av ett interaktivt spel där spelaren på
varierande sätt ska klara av en konfliktsituation. Dessutom innehåller nätplatsen en elevverkstad
med möjlighet för att skapa serier och forumteater, samt en lärarverkstad. 36
Också andra nordiska länders Röda Kors har spel och annat för barn på internet men inte i
samma utsträckning som det danska. Det finska Röda Korsets rollspel ”Avaruus-Bobo ja
toveruuden salaisuus” (”Rymd-Bobo och vänskapens hemlighet”) är producerat med stöd från
utrikesministeriet och spelet skall lära ut hur man hanterar diskrimineringssituationer. 37 Ansvarig
för konceptet är småföretaget Kide som är specialiserat på planering av interaktiva media. Spelets
produktion koordinerades av Satama Interactive. Det svenska Röda Korset har ingen barn-nätplats
som vi funnit, inte heller det isländska eller det färöiska Röda Korset. Det norska Röda Korset har
informationstexter för barn och unga men inte mera interaktivt material som spel. 38
Material kopplat till lokala förhållanden
Nätets betydelse för undervisning i lokalhistoria eller förstärkning av lokalidentitet har kanske inte
förståtts så väl som man skulle kunna tro. Nätplatser finns, men inte speciellt många och de är
sällan avsedda för barn. Det är ofta för dyrt att trycka skolböcker om lokalhistoria, men att skapa
material på nätet kunde vara en bra lösning för skolor som vill förstärka elevernas lokalkännedom.
Skolverket i Åbo stad i Finland har skapat den mycket omfattande och aktiva lokala
nätplatsen ”www.tkukoulu.fi” där det finns olika projekt på gång, undervisningsmaterial, elektrisk
inlärningsmiljö, virtualskolan i slöjd, tävlingar, e-post, material och undersökningsrapporter för
85

lärare och så vidare. Denna nätplats är endast på finska vilket är litet förvånande eftersom Åbo är
en starkt tvåspråkig stad. Ett exempel på ett Åbo-projekt är ”Tiimalasi” (”Timglas”) som är en
mångsidig nätplats om det medeltida Åbo. På nätplatsen finns texter, bilder och grafik, en
animationsfilm, och även möjlighet att skicka ett medeltidspostkort. En del av textmaterialet är
producerat av elever, en annan av lärare och en stor del av akademiker. Skolor har haft
medeltidsprojekt som är dokumenterade på nätplatsen, som temadagar, undervisning i medeltida
konst och hantverk. 39 Nätets betydelse för undervisning i lokalhistoria eller förstärkning av
lokalidentitet har förståtts även på många andra håll i Finland och även många små kommuner har
information om lokalhistoria för barn och unga på nätet, som Lundo kommun 40 , men Åbo skolverk
har utvecklat denna på geografin baserade samling längst.
I Sverige finner vi exempelvis nätplatsen Terra Scaniae, som tagits fram av Region Skåne och
behandlar den skånska historien 41 .
Hedbergska skolan i Sverige kan fungera som ett exempel på material som skolan själv
producerar men som kan användas av vem som helst. Skolan har till exempel nätplatsen ”Det
filosofiska tänkandets utveckling” och där presenteras det filosofiska tänkandet från antikens
Grekland fram till 2000-talet. En annan intressant nätplats är ”Psykologi på Hedbergska skolan”
som innehåller skolans kursplan och på undersidorna behandlas ämnesområden. På skolans
hemsida finns enkla spel som eleverna har själv skapat, filmer som de har gjort och information om
skolan. De finns också länkar till ”Skola Online” som är Sundsvalls skolors kombinerade e-post-
och konferenssystem. Alla elever och all personal vid Sundsvalls skolor kan få tillgång till Skola
Online. 42
Material i förlängningen på radio- och TV-program
Gratis informations-nätplatser har ofta en koppling till TV- eller radioprogram, som regel i de ickekommersiella
nationella kanalerna. Oftast finns även en utbildningsradio som producerar digitalt
material med anknytning till dess sändningar. Finansieringen kommer då från TV- och radiolicensavgifter.
Sveriges Utbildningsradio, UR, är sedan länge den största enskilda aktören inom det
växande svenska utbildningsområdet. Tillsammans med Sveriges Television, SVT och Sveriges
Radio, SR, utgör UR svensk ”public service”. UR sägs vara unikt genom sin multimediala
verksamhet, med TV, radio, nätplatser, böcker och andra förlagsprodukter, och att UR ligger i
framkant även i utvecklingen av teknik och media. UR har både informativt och underhållande
material för barn och unga på sin nätplats. 43
UR:s digitala produkter är framför allt nätplatser. De utgör komplement till de TV- och
radioprogram som UR producerar, sänder och tillhandahåller. Ibland väljer UR spelet som
gestaltningsform för vissa nätplatser om det på ett underhållande och spännande sätt kan stödja de
pedagogiska mål UR satt upp för nätplatsen.
Processen från idé till färdiga produkter är mycket lång. I princip tas alla beslut om
nätplatser i samband med beslut om TV- och radioserier. TV- eller radioprogrammet som ligger
bakom nätplatsen skall fylla ett tydligt pedagogiskt behov hos målgruppen. Dessa drag är troligen
gemensamma för alla nätplatser relaterade till nordisk utbildningsradio eller -TV.
UR har en intressant nätplats kallad ”Om färg” som hör ihop med TV- och radioprogrammet
med samma namn, men som även fungerar som ett självständigt läromedel. Nätplatsen
presenterar färger på ett annorlunda sätt. Färgerna presenteras ur natur-, kultur- och
barnperspektiv. Det finns fakta, konst, litteratur, sagor, spel samt barns egna tankar om färg.
Barnen aktiveras och det finns också material för lärare. Eleverna kan lyssna på sagor och dikter
och själva skriva svar på en del frågor om färger. 44
86

Den finska YLE (Rundradion) och de finlandssvenska FST och FSR producerar
undervisningsprogram till TV och radio i Finland, oftast i samarbete med utbildningsstyrelsen.
Dessa program har också sina egna nätplatser. Till finska program som är riktade till skolbarn och -
ungdomar finns en speciell nätplats ”Opinportti” som innehåller information om program som har
sänts under säsongen, bakgrundsmaterial, kommande material, spel, diskussion med mera. Även
när många program har ”sommarlov” så finns aktiviteter, till exempel diskussioner, på nätet även i
början av juni. 45
Innehåll och teknik hämtas delvis även utifrån av YLE. Till alla skolprogram finns också
internet-material både för lärare och för elever. Allt är på finska. Svenskspråkiga FST har en egen,
svensk tjänst. De nordiska länderna utom Island har även producerat en programserie i samarbete,
”Siiveniskuja/Vingslag”, som kom ut hösten 2003. I detta fall är även nätplatsen på många språk.
Också den tvåspråkiga serien ”Mitt Släktträd/Sukupuuni” kommer att få sin nätplats både på
finska och på svenska.
Åland har sitt eget radio- och TV-bolag, Ålands Radio/TV AB. Bolaget tog över den
verksamhet Rundradion i Finland tidigare bedrivit på Åland. Det finns dock ingen
undervisningsavdelning och inte heller någon barn- eller ungdomsnätplats. 46
Norska NRK har liknande material och har medverkat till att producera interaktivt digitalt
informationsmaterial för barn och unga och materialet är oftast både på nynorska och bokmål.
NRK har även en ungdomsnätplats, ”Rotor”, där unga kan diskutera, lyssna på musik och spela. 47
Danska DR har speciella nätplatser för barn och unga där de kan chatta, spela, göra tester,
skicka e-postkort och så vidare, men DR har även undervisningsprogram på samma sätt som i de
andra nordiska länderna. DRIL (DR Internet Læring) är en redaktion inom DR Undervisning, som
producerar internet-baserade inlärningsmaterial till grundskolan. DRIL-redaktionens
huvuduppgift är att utveckla ett nytt pedagogiskt och tekniskt koncept för digital användning av
levande och stillbilder och ljud från DR:s arkiv. Projektet finansieras av Undervisningsministeriets
projekt ”IT, medier og folkeskolen” (ITMF). Innehållet i inlärningsverkstaden är delat i fyra
huvudområden: Historia, Aktuellt, Barn & Unga och Media. Områdena innehåller video,
fotografier, ljud, grafik, text, talmaterial, grafer, faktarutor, uppgifter och lärarinformation. Det
digitala mediebiblioteket är fundamentet i inlärningsverkstaden och där kan man själv söka
information och förverkliga egna projekt. 48
Den färöiska radion Útvarp Føroya har inte någon undervisningsavdelning eller något
interaktivt digitalt material för barn, inte heller den färöiska TV:n Sjónvarp Føroya. 49 Grönländska
Kalaallit Nunaata Radio har inte heller digitalt barn- eller ungdomsmaterial, förutom
ungdomsnätplatsen ”Inuusuttutakisunnerat”. 50
Den isländska nationalradion Ríkisútvarpið RUV är en självständig offentlig tjänstutsändare,
tidigare ägd av den isländska staten. RUV har en televisionskanal och två radiokanaler som täcker
hela Island. RUV har också en barn-nätplats men tycks inte ha samma sorts utbildningsavdelning
som i de andra nordiska länderna.
Under barn-nätplatsen finns till exempel ”Gæludýravefurinn” som öppnades i oktober 2003.
Här finns berättelser, sagor, bild och videobild samt ljud av olika djur. Man kan ställa frågor till
djurläkare. ”Hvalavefurinn” är RUV:s barn-nätplats om valar. Där kan barnen spela och leka och
lyssna på valarnas röster. ”Stundin okkar” har en direkt koppling till TV-programmet med samma
namn. På programmets nätplats kan man skicka meddelanden till sina vänner, som också läses
upp i programmet, skicka bilder, gåtor, vitsar och andra historier. 51
Det finns åtminstone en grönländsk nätplats för unga, den tidigare nämnda
”Iinuusuttutakisunnerat”, och nätplatsen har en koppling till den grönländska radion och är
producerad av Foreningen Grønlandske Børn. Föreningen har under 2003 börjat med ett
87

adioprogram för unga en gång i veckan, med tillhörande hemsida. Programmets
ungdomsredaktion tar upp svåra ämnen och lyssnare har möjlighet att ställa frågor, synpunkter,
dela med sig av upplevelser och få rådgivning från experter via internet. Under veckan kan unga
chatta och läsa insändare. Sändningarna produceras i samarbete med den grönländska
radiokanalen KNR, och Icemedia har gjort programmets hemsidor. 52
Kommersiella kommunikations-nätplatser
Det finns ett ganska stort antal nätplatser, ofta kallade ”communities”, som riktar sig till barn och
ungdomar. En framgångsrik sådan, som kan vara ett bra exempel, är svenska Lunarstorm 53 . Där
kan man bygga en egen hemsida, delta i diskussioner, sända meddelanden till varandra och
liknande. Såhär presenterar man sig:
88
Du har kommit till en plats som frodas av vänskap och diskussioner, och sprudlar av
flört och fest - dygnet runt. Varje vecka samlas 1 000 000 människor på Sveriges
äldsta och mest populära mötesplats för att umgås, flörta och göra sina röster hörda.
Medelåldern på LunarStorm är 18 år, men låt inte det hindra dig som är äldre eller
yngre. Det finns vänner i alla tänkbara åldrar, så det räcker och blir över.
Att vara medlem i LunarStorm är gratis och inget som drabbar din stackars plånbok.
Vill du bidra lite extra till utvecklingen, och samtidigt få tillgång till större
möjligheter, så är du välkommen att ansluta dig till våra populära tilläggstjänster.
— Lunarstorms startsida
Även reklamfinansiering förekommer, men Premium-SMS används ganska flitigt, vilket är ett
tacksamt sätt att ta betalt av ungdomar som inte har kreditkort. Så gör man till exempel på finska
Sulake Labs ”Habbohotel”, som nu finns i 12 länder, däribland Finland, Norge och Sverige.
Habbohotel är en grafisk, spelliknande, chat-rums-miljö, där man vandrar in och ut ur rum
skapade av andra medlemmar, rum som kan möbleras och där innehavaren kan skapa funktioner
av olika slag.
Internationellt material
Internationella samarbetsnätplatser används också i undervisning. Ett bra exempel på sådant är
det europeiska sagoprojektet ”Tarujen Eurooppa/Sagornas Europa”, som finns på finska,
isländska, svenska och fem andra europeiska språk, dock inte på danska eller norska. Nätplatsen
är en interaktiv sagobank med sagor från åtta sagotraditioner. 54 En liknande nätplats för litet yngre
barn, gruppen 5–7 år, är den av Nordens institut i Finland utgivna nätplatsen ”Bibbi - det nordiska
barnboksbiblioteket”, där det finns information om böcker och författare, ”Den fula ankungen”
uppläst på de fem stora nordiska språken och så vidare. 55
Det finns också internationella organisationer som har helt annorlunda innehåll på sina
nätplatser från ett nordiskt land till ett annat. Finska WWF har en mycket underhållande barnens
nätplats med information, ljud från djuren, video, bilder, text och olika spel. Spelen kan vara från
franska, portugisiska, engelska eller holländska WWF. Den svenska motsvarigheten innehåller inte
alls spel. 56 Den danska pandaklubben, WWF:s barnklubb, har några av samma spel och annan
underhållning57 . I den norska pandaklubben får endast medlemmar spela. 58 Den isländska WWF
finns inte på nätet.

Specialpedagogik
Vissa grupper tycks kunna ha en särskilt stor nytta av datorbaserad undervisning. Detta kunde
troligen användas mera än vad som görs. Det ser ut som om marknaden för specialpedagogisk
programvara i ett land är så pass liten att programvaran säljs även i andra länder, materialet
lokaliseras alltså och översättas ofta till andra språk.
På internet finns det en del gratis material för specialpedagogik. Det finns till exempel en
finsk klar- och teckenspråkig inlärningsmiljö producerad av den finska utbildningsstyrelsen och
Merikartanos skola59 . Kuurojen liitto (Finlands förening för döva) har producerat en virtuell skola i
teckenspråk där det finns information om teckenspråk60 . Dessa nätplatser är endast på finska.
Konstmuseet Ateneum har också några informationsvideor på teckenspråk på sin nätplats. 61 Också
den svenska utbildningsradion har en informationsnätplats om döva som har en relation till TVprogrammet
”Dövas historia” (2000). Målgruppen är döva vuxna och ungdomar. Intressant i
programmet är att det är på teckenspråk och det är endast textat på svenska. 62 Nätplatsen
innehåller text och bilder.
Några företag och organisationer är specialiserade på läromedel inom specialpedagogik.
Sådana är till exempel Early Learning, tidigare Koulun Erityispalvelu, i Finland som producerar,
utvecklar och levererar läromedel till för- och grundskolans specialbehov, för elever som har
dyslexi, talsvårigheter eller som deltar i anpassad undervisning, för språkterapi, för invandrare, för
grundskolans matematik- och modersmålsundervisning samt för Montessori-pedagogik. Totalt har
man utgivit 42 CD-ROM. Under Commodore 64-tiden, på 80-talet, utvecklade företaget en
talsyntetisator och efter detta 66 talande undervisningsprogram och 42 PC-program på diskett.
LäraMera i Sverige har ett varierat utbud av pedagogiska datorprogram för barn och
ungdomar, främst med funktionshinder. Materialet finns på svenska, norska, finska och danska
och på flera andra språk, men inte på isländska och inte heller på färöiska eller grönländska.
Produkterna är komplement till annan undervisning och har ingen koppling till skolböcker. 63
LäraMera grundades i liten skala för 14 år sedan och de flesta programmen säljer fortfarande, även
om de helt omarbetats flera gånger under årens lopp. Alla programmerare är delägare i
programmen och får betalt när de börjar sälja. LäraMeras ställning på marknaden är stark, kanske
är företaget det som har producerat mest för sin målgrupp.
Specialpedagogiska institutet är en svensk, rikstäckande myndighet för statens samlade stöd
i specialpedagogiska frågor. Institutet är en kunskapsresurs för barn, ungdomar och vuxna med
funktionshinder. En viktig del av institutets verksamhet är anpassning och utveckling av
specialpedagogiska läromedel. 64
Institutet har producerat pedagogisk programvara distribuerad på diskett eller CD-ROM.
Vissa av programvarorna har en direkt anknytning till en lärobok. I vissa fall kan det digitala
läromedlet vara en ersättning för läroboken, eftersom läroboken inte är tillgänglig för eleven, i
andra fall kan det digitala läromedlet fungera som extramaterial och ibland är det något helt annat.
ʺVi gör det som inga andra görʺ – det är mot den bakgrunden som specialpedagogiska
läromedel framställs inom institutet. Institutens uppgift är att se till att läromedel utvecklas eller
anpassas så att elever kan vara delaktiga i undervisningen. Finansiering sker med statliga medel.
Därför kan institutet ses som ett komplement till den kommersiella marknad där andra förlag rör
sig.
Norska Igel Data producerar programvara och andra läromedel, mest för specialpedagogik,
integrerad undervisning och för lågstadiet och deras program används även i andra nordiska
länderna. Programmen är utvecklade i Norge men en del används också i Sverige, Danmark,
Finland och Island och i norska skolor utomlands. Utvecklingen sker internt och är i stort sett
egenfinansierad. Programmen distribueras direkt från företaget eller via återförsäljare.
89

Norska Cappelen Forlags flesta digitala produkter är riktade mot specialundervisning. I den
norska Gyldendal Undervisningens internet-plus-bok-projekt finns det också anpassat material på
nätet för syn- och hörselskadade och för elever med koncentrationssvårigheter.
Norska e-learningsföretaget Mohive har producerat digitala läromedel för svaga elever, i
meningen elever som inte kan bruka normala läromedel. Till exempel kom år 2003 ut ”Go on the
net”, engelska för svaga elever, i femte till sjunde klass, och ”Flight on the Net”, engelska för svaga
elever i åttonde till tionde klass. Mohives produkter har en direkt koppling till läroböcker, då de är
specialutgåvor av normala läroböcker, och består av både tryckta och digitala komponenter.
Skolan är den som köper in läromedlen. Målgruppen är liten, så projekten är 100% offentligt
finansierade. Læringssenteret utlyser medel och specifierar vilka ämnen och årskurser som ska
täckas. Material för barn är inte Mohives huvudverksamhetsområde utan i den typen av material
är Mohive endast producent, då distribution och rättigheter ägs av Cappelen Forlag.
Det danska Mikro Værkstedets huvudprodukter är företagets egna program som är
utvecklade speciellt för undervisning, men också som hjälpmedel till handikappade. 65
Bland isländska företag eller organisationer kunde inte hittas några med digitala produkter i
specialpedagogik, inte heller i de självstyrande områdena.
Utgivare och producenter av digitalt informationsmaterial
Ett antal huvudkategorier av utgivare och producenter av digitalt informationsmaterial har
avtecknat sig i våra undersökningar. Dessa kategorier av aktörer redovisas i det följande.
Icke-kommersiella utgivare och producenter
I Norden är informationsnätplatser ofta producerade eller åtminstone utgivna av statliga eller
kommunala institutioner eller museer och icke-kommersiella organisationer. Ibland är de även
delar av studerandes examensarbeten. Användning av dessa är oftast gratis. Nätplatserna är sällan
helt självständiga läromedel utan används mera som databas och mötesplats. De har kanske en
koppling till ett TV- eller radioprogram, till en skolbok eller till skolans projekt.
Museer och bibliotek har oftast egna interaktiva nätplatser speciellt för barn. Ibland fungerar
de som informationskälla, som en självständig konstutställning eller som föreberedning till ett
museibesök. Exempelvis Konstmuseet Ateneum i Helsingfors som har en speciell barn-nätplats där
barn kan vandra i museets samlingar. De kan välja till exempel sorgens väg eller kamratens väg. 66
Oftast är dessa barn-nätplatser så pass bra att även vuxna nog skulle kunna få större upplevelser
och mera nytta av dem än av de officiella vuxna nätplatserna.
Utbildningsstyrelsen tycks vara den största producenten på den icke-kommersiella sidan i
Finland, åtminstone när det gäller mängden av olika projekt på gång. Under rubriken ”Nyheter”
på utbildningsstyrelsens internet-sidor finns till exempel nätplatsen Terveellinen ateria (Den
hälsosamma måltiden). Där kan man räkna vad som bör finnas i den dagliga måltiden för både en
16-årig flicka, för en 70-årig man eller för en själv. 67 Utbildningsstyrelsen är inte en betydande
producent av interaktivt digital informationsmaterial för barn och unga eftersom kommersiella
utgivare oftast tar hand om produktion av skolmaterial för allmänbildande undervisning.
Undervisningsstyrelsen producerar endast enstaka produkter för detta.
Under Skolverket i Sverige sorterar Myndigheten för skolutveckling. Myndigheten har
producerat till exempel nätplatsen ”Ett smultronställe för internetblåbär” som är en introduktion
till internet. Nätplatsen lämpar sig bra som stödmaterial för undervisning i mediakunskap och
informationsteknologi. Den beskriver internets möjligheter, historia och faror på ett mångsidigt
sätt. 68 Myndigheten har dock inte något uppdrag att stödja produktion av digitalt material. Detta
har hittills skett i Sverige i projektform vid ett antal tillfällen. Senast, under 1998-2000, fördelade
90

KK-stiftelsen, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, cirka 90 miljoner SEK i
produktionsstöd till kommersiella och icke kommersiella producenter.
I Norge är den motsvarande instansen Utdanningsdirektoratet, tidigare Læringssenteret,
som har gett stöd till produktion av en del internet-material. Utdanningsdirektoratet har till
exempel använt två miljoner kronor till utveckling av projektet ”MixCity”, gjort av det norska
företaget Inspera AS, som är ett antirasistiskt spel avsett att inte endast vara pedagogiskt utan
också engagerande och underhållande. Genom att spela spel själv eller mot en annan spelare,
genom att ta del i diskussionen och genom att söka information kan eleven bli medveten om
rasism och etnisk diskriminering. 69 Oftast tycks dessa projekt vara på både nynorska och bokmål.
Utdanningsdirektoratet har gett offentligt stöd till digitala läromedel från och med 1996. År
2004 var det uppehåll i stödet men direktoratet har en ny strategi för 2005. Då kan stödet bli som
mest 35 % av utvecklingskostnaderna, varefter de kommersiella företagen tar hand om
produktionen. Utdanningsdirektoratet producerar inte själv något material och äger inte heller det
material som man har givit stöd åt. Till en början stöddes material i form av disketter och CD-ROM
samt internet-material, men numera stöds endast internet-material. Stöd kan fås enligt vissa
villkor; att materialet riktar sig mot specialundervisning, som för funktionshindrade eller barn med
lässvårigheter, språkliga minoriteter eller material i ämnen som inte har tillräckligt stora
kommersiella marknader. Det finns också ett begränsat försök att sälja material som inte får något
stöd. Marknaderna är dock små.
I Island är den statliga utgivaren och finansiären Námsgagnastofnun, det isländska
nationella centret för läromedel. Även olika organisationer och fonder finansierar
informationsmaterial för barn och unga.
UNI-C är en offentlig institution under det danska undervisningsministeriet som producerar
generalla IT-lösningar för hela undervisningsfältet – från teknik till pedagogik. UNI-C arbetar med
läromedel till en stor del av undervisningssektorn, från små träningsprogram till omfattande,
integrerade material. 70 SkoDa, Skolernes Databaseservice, är en del av UNI-C:s verksamhet. Många
skolor i Danmark har tecknat det avgiftsbelagda SkoDa-avtalet som ger lärare och elever ingång till
stora, externa, professionella databaser, då databasernas innehåll kan fritt användas i skolans
undervisning. SkoDa omarbetas hela tiden. Databaserna omformas och utvecklas och nya kommer
till. I september 2002 hade SkoDa omkring 2 300 abonnenter. 71
UNI-C erbjuder ett ettårigt SkolePro-abonnemang som innehåller 43 olika IT-baserade
läromedel i många läroämnen, främst engelska, danska, tyska och matematik. Största delen av
materialet är på CD-ROM. Bland det nyaste materialet i SkolePro är till exempel
matematikprogrammet CD-MATRIX, utarbetat av Systime, och den dansk versionen av ”Fra 1 till
100”, ursprungligen producerad av svenska LäraMera och Allemansdata, ”Dyrene ved de Ferske
Vande”, i samarbete med AQUA Ferskvands Akvarium, och ”Dansk arbejde”, i samarbete med
den offentliga verksamheten Programdatateket i Viborg Amt, som kan uppdateras på internet.
Skolan kan även skaffa en elevlicens för ett rabatterat pris och då kan eleven använda ett eller flera
program hemma också. 72
Kommersiella utgivare och producenter
Av de kommersiella företag som här granskats är flertalet verksamma endast i ett nordiskt land.
Det finns en del mera internationella eller mera nordiskt orienterade företag, men Island, Färöarna
och Grönland står utanför detta samarbete. Företag kan vara enmansföretag grundade av lärare,
som de svenska Ferdedata och Winzell Produktion, de kan vara företag som är specialiserade på
läromedel, eller digitala läromedel, eller på specialpedagogik eller så är de stora förlag som har
läromedelproduktion. I det sista fallet har digitala produkter ofta någon koppling till förlagets
91

läroböcker. En del av materialet produceras av förlaget eller av IT-företaget självt, men oftast
utnyttjas också kompetens från andra företag. En del av företagen har ett helt annat huvudområde,
men har som en sidoverksamhet också producerat digitalt informationsmaterial för barn och unga.
Det finns två motsatta framtidsvisioner inom företagen; det är några som ser digitala
läromedel som framtiden, som till exempel finska WSOY, och planerar att satsa mycket på denna
bransch. Å andra sidan är det många, speciellt i Danmark och Norge, som klagar över att digitala
läromedel inte ger ekonomisk vinst och därför kan eller vill företagen inte koncentrera sig på dem
utan producerar hellre mera traditionella läromedel.
Det kunde inte hittas företag som producerar både kommersiella underhållningsspel och
informativt pedagogiskt material. Detta förefaller vara två separata branscher. Producenter
identifierar sig som läromedelsproducenter, inte som speltillverkare. Läromedelproducenterna är
litet skeptiska mot alltför underhållande material, även om det ofta finns något slags spelelement i
deras produkter också. Finansiering av datorspel och informationsmaterial är mycket olika.
Finansiering av informationsmaterial kommer från organisationer, staten eller EU, och summorna
är små om man jämför med de stora kommersiella spelproduktionerna. Ofta är också de företag
som distribuerar materialet helt olika. Även här finns undantag, då undervisningsprogram ibland
säljs även på samma sätt som spel.
Om kommersiella företag har gratis internet-material har materialet primärt ett
marknadsföringssyfte för förlagets andra produkter eller för förlaget i sig. Det finns ofta
kompletterande material för vissa skolböcker och då är det tveksamt om materialet egentligen ska
betraktas som gratis.
I den fortsatta framställningen beskrivs hur företag skapar produkter, hur de distribueras
och hur användaren betalar för användning. Därefter presenteras några olika företag från de
nordiska länderna. Vi har indelat företagen i fem huvudkategorier. Här följer en översikt över vilka
kategorier som hittades i varje land och i de självstyrande autonoma områdena.
Tabell 20. Typer och förekomst av kommersiella utgivare och producenter av interaktivt informationsmaterial.
Källa: Egen.
Förlag
Små IT-företag
Distributörer
Specialister
92
FI SE NO DK IS ÅL FO GL
X X X X X X X
X X
X X
X X X X
Övriga X X X X X
Förlagen utger även böcker, och utgörs av såväl stora förlag som mindre, mera specialiserade
förlag.
Små IT-företag har få anställda eller är enmansföretag som producerar interaktivt digitalt
informationsmaterial för barn och unga. De har en marginell ställning på marknaden.
Distributörer finns det inte många specialiserade, antagligen på grund av att förlag och
företag har sina distributionskanaler direkt till skolorna, eller så finns materialet på internet.
Behovet av mellanhänder är därmed begränsat.
Företag som specialiserar sig på digitalt undervisningsmaterial, och alltså har inte gör
traditionellt, tryckt undervisningsmaterial.
Övriga företag har deltagit i produktion av digitalt informationsmaterial för barn och unga,
men har någon annan huvudsaklig branschtillhörighet än produktion av undervisningsmaterial.

Vi har inte funnit företag i alla kategorier i alla länderna. Små företag och distributörer
saknas i vad vi funnit i Norge och Danmark, men varje land har dock något företag som
producerar kommersiellt digitalt informationsmaterial för barn och unga, även om detta i stort sett
saknas i de självstyrande områdena. Vissa företag kunde ha placerats under flera rubriker men de
nämns endast i den mest signifikanta kategorin.
Från Åland har vi inte hittat producenter av digitalt informationsmaterial för barn eller
unga. Ålands skolnät är en databas för utbildningslänkar och liknande, som upprätthålls av
Utbildnings- och kulturavdelningen vid Ålands landskapsregering, men den riktar sig primärt till
lärare i grundskolan och på gymnasiet. 73 Åländsk läromedelsproduktion är mycket liten,
oberoende vilket medium man ser på.
Förlag
Finska Lahden Teho-opetus producerar, marknadsför och säljer läromedel för matematisknaturvetenskapliga
ämnen, både eget material och material producerat av andra företag. Material
finns på CD-ROM eller på internet, en del finns på båda formaten. Största delen av materialet är
självständigt, men matematik-CD-ROM:en ”TehoKartio” är skräddarsydd för läroböckerna med
samma namn från förlaget Tammi. Allt material är på finska, men ”TehoMatikka”
(”MatteIntensiven”) finns även på svenska.
Förlaget håller ett öga på marknaden och söker på ”luckor” där. Ursprunget till produkterna
kommer från de egna idéerna eller exempelvis från större förlag. Produktens väg från företaget till
eleven går direkt från företagets internet-shop eller från förlagen Tammi och eWSOY som säljer
några produkter. Lahden Teho-opetus ser sig som något av en vägvisare inom företagets egen
sektor då deras produkter har ofta varit de första på marknaden. Konkurrenterna kommer efter ett
eller två år med motsvarande produkter.
Förlaget Otava förelägger allmän litteratur och läromedel. Av digitalt material har det
kommit ut övervägande internet-material, några CD-ROM finns också. Materialet är till största
delen i anknytning till läroboksserier eller till lärarhandledning och fungerar som tilläggsmaterial,
med interaktiva övningar och liknande. Otava försöker inte ersätta böcker med digitala materialet
utan befrämja användning av förlagets tryckta material. Vissa delar kan endast användas om
skolan har skaffat sig bokserien. Det finns också självständiga projekt där skolan köper
användarlicenser till varje elev. Efter WSOY är Otava den största aktören inom digitala läromedel
för finska grundskolan och gymnasiet. I yrkes- och vuxenutbildning är ställningen svagare
eftersom skolorna själv skapar eget material och det finns fler kommersiella aktörer på dessa
marknader. Otavas marknadsavdelning marknadsför produkter till skolorna.
Det finns åtminstone en stor kommersiell utgivare på marknaden av internet-material,
bokförlaget och mediekoncernen WSOY, som även är den ledande skolboksproducenten på den
finska marknaden. Vi har inte funnit tillförlitliga bedömningar av den digitala
läromedelmarknadens storlek, men troligt är att WSOY är störst också där.
WSOY har lanserat den avgiftsbelagda nätplatsen ”opit.fi” i stället för sin tidigare gratisnätplats
”koulukanava.fi”. ”Koulukanava.fi” innehöll spel, information och övningar som både
elever och lärare kan använda i sina projekt. Den innehöll inte inlärningsmiljö, till skillnad från
”opit.fi,”utan var endast databas för material. ”Koulukanava.fi” var en innehållsenhet som var
offentligt finansierad och vars upprätthållande som en gratis, men samtidigt kommersiell, funktion
var omöjlig. Därför lades ”Koulukanava.fi” ned och ”opit.fi” grundades.
”Opit.fi” är den första speciellt för skolvärldens behov avpassade tjänsten för digital
inlärning i Finland, och innehåller en färdig inlärningsmiljö, läromaterial och lärarhandledning.
Varje användare har ett personligt användarnamn och tjänsten kan användas var som helst där det
93

finns internet-koppling. ”Opit.fi” passar speciellt bra till ömsesidiga inlärningssituationer,
differentierad undervisning, distansundervisning och till kommunikation på arbetsplats. Det finns
elektriska ordböcker, encyklopedi, skolnyheter producerade av Nordens största tidning, Helsingin
Sanomat, som hör till samma koncern som WSOY, och ett bildarkiv. Tills slutet av år 2005 lovar
WSOY att det finns heltäckande material till alla skolstadier från grundskolan till gymnasiet och
yrkesinriktad undervisning på ”opit.fi”. En licens kostar 17 EUR per elev och läsår, och Opit.fi har
redan över 100 000 beställningar på användarlicenser från kommuner och skolor. Till privat
användning säljes ”opit.fi” inte alls.
Förutom ”opit.fi” har WSOY också annat interaktivt digitalt informationsmaterial för barn.
Ibland ingår det CD-ROM i skolböcker eller så kan man köpa CD-ROM som enstaka varor. WSOY
har också andra innehållsenheter på internet än ”opit.fi”. En del av det interaktiva digitala
materialet till barn producerar WSOY själv, även inkluderande programmering, och en del av
arbetet utförs av underleverantörer. 74
Svenska Ekelunds Förlag har en begränsad utgivning av digitalt material men är ett av
förlagen vars material listas på nätplatsen ”laromedel.nu” och de har CD-ROM-produkter och en
kunskapsportal på internet. 75 Också Gleerups Utbildning AB har kommit ut med en del CD-ROMmaterial.
76
Liber AB är ett utbildningsföretag som ger ut läromedel, från förskolan till universitetet.
Förlaget har också visst digitalt material som är knutet till förlagets egna läromedel. Det finns i
form av hemsidor knutna till läromedlen, CD-ROM med interaktiva övningar och internet-tjänster.
De flesta av förlagets läromedel är på svenska och även de digitala produkterna är på svenska.
Undantaget är naturligtvis läromedel avsedda för språkinlärning.
Natur och Kultur är en förlagsgrupp, driven som stiftelse, med förlagsenheterna
Allmänlitteratur, Fakta etc, Läromedel och bokklubben NoK Direkt. Verksamheten domineras av
läromedel och annan bokutgivning. Natur och Kultur/Läromedel har sedan mitten på 90-talet gett
ut ett tiotal CD-ROM-produkter, antingen som komplement till befintliga läromedel eller som
enskilda titlar. Som komplement till tryckta läromedel har Natur och kultur för närvarande ett
fyrtiotal nätplatser, varav tre stycken är avgiftsbelagda. Det tillkommer ett antal nätplatser varje år,
medan CD-ROM-utgivningen är starkt begränsad och alltid sker som komplement inom ramen för
något större läromedelspaket. En del nätplatser är riktade speciellt till lärare, med
lärarhandledningar och prov, andra mot elever, till exempel med länksamlingar.
Materialet produceras av Natur och Kultur, eller i samarbete med författare och/eller mindre
produktionsbolag, normalt web-byråer. Eftersom de flesta nätplatserna är gratis har de primärt ett
marknadsföringssyfte så avgörandet att producera dem sker utifrån prioriteringar mellan
marknadsföringsmål.
Det finns många mera traditionella större och mindre förlag på norska marknaden som
producerar det aktuella slagets material på samma sätt som i Finland och i Sverige. Ett sådant är
till exempel förlaget H. Aschehoug & Co/W Nygaard som har både CD-ROM- och internetmaterial
77 . Caspar forlag AS är specialiserat på matematik och har ett internet-plats, ”Matemania”
som fungerar som supplement till läroböcker 78 .
Cappelen forlag har många slags litteratur men också digitala läromedel, både CD-ROM och
internet-baserade, som fungerar som tillägg till skolböcker. Förlaget utarbetar digitala produkter i
samarbete med myndigheterna. Det betyder att förlaget söker ekonomiskt stöd innan de sätter i
gång med ett projekt. De flesta digitala produkterna är riktade mot specialundervisning. Till
förlagets alla nya produkter hör också en hemsida som ska fungera som tillägg för böcker och där
det kan finnas uppgifter för till exempel de svagaste eller främsta eleverna. Digitala produkter säljs
genom skollicenser för ett år. Oftast kommer initiativet genom utlysning av statligt stöd men
94

ibland kommer initiativet från förlaget själv och då finansierar man det också själv. Det är svårt att
sälja digitala produkter till skolorna och därför utgör dessa produkter en väldigt liten del av
förlagets verksamhet. De ger inte ekonomisk vinst.
Gyldendal Norsk Forlag, i Danmark Gyldendal Uddannelse, är ett stort förlag med ett brett
utbud av litteratur, men också ett av Norges största läromedelförlag. Exempel på förlagets senaste
digitala produkter är ”ABC-boka”, norska för andra klass och ”MFL, Multifunksjonelle
læremidler”, som innhehåller fyra delar: ”Underveis”, historia för nionde klass, ”Search 9”
engelska för nionde klass, ”Leseboka bind 7 og 8”, norska för sjätte klass och ”Språket ditt 6”,
norska för sjätte klass.
”ABC-Boka” är en traditionell skolbok kombinerad med internet-material. I boken finns
texter i olika genrer som passar för barn som ännu inte har automatiserat sin läsning. Boken är
byggt progressivt så att den ger möjligheter till differentiering. Nätplatsen är både auditivt och
visuellt stöd för texter och det finns bland annat animationer och texter upplästa. Nätplatsen
samspelar med boken men har också värde som ett självständigt medium och har ett stort
upplevelsevärde. Internet-stället består av tre huvuddelar: ”Bokstavoppslag”, ”Lesehjørnet” och
”Abc-spill”. ABC-spelet, där man ska fånga och sedan bygga bokstäver som har gått sönder, har
fått bra respons både i och utanför Norge och är producerat i samarbete med företaget Orgdot.
Produkten blev färdig 2002.
MFL (Multifunksjonelle læremidler) är å andra sidan ett mångsidigt substitut till tidigare
utgivna böcker. Här har förlaget haft flera externa samarbetspartners bland annat Institutt for
Leseforskning och Bredtvedt kompetansesenter. Det har använts mycket resurser för utvärdering,
bland annat har man engageradt studenter från Universitetet i Oslo som genomfört en kvalitativ
undersökning.
Just nu har förlaget fyra pågående bok-plus-internet-projekt. På internet finns det böckernas
texter i bredare form och kontext så att elever som har behov av extra information kan få det. Det
finns också anpassat material för syn- och hörselskadade och för elever med
koncentrationssvårigheter. Boken fungerar mera som en ingångsport till internet och kan inte
användas utan internets stöd. Dessa projekt ska lanseras nu i höst. Projekten är ”Katland 5–7”, som
är norska för femte till sjunde klass, ”Zoom 101”, samhällskunskap för åttonde till tionde klass,
”Babilani”, matematik för femte till sjunde klass, och ”Enter 8–10”, engelska för åttonde till tionde
klass. ”Zoom 101” baserar sig på fyra teman: kärlek, frihet, skönhet och rättvisa, och dessa tema
reflekteras mot samhällets positiva och negativa sidor i familjen, närmiljön och i samhället. På nätet
används mycket filmmaterial, text och uppgifter. ”Enter 8–10” är byggt på samma tema som
samhällskunskap: ”love, freedom, beauty, justice”.
Först var det meningen att dessa bok-plus-internet-projekten endast skulle vara digitala
läromedel men under utprövning och intervjuer blev det klart att största delen av skolorna inte
ville använda läromedel som inte har en koppling till en bok. Många skolor har bristande
datorresurser och därför kan inte hela undervisningen vara digital. Lärarna och eleverna är också
vana vid att ha en bok. Därför tog förlaget beslutet att producera tryckta böcker och
lärarhandledning som används tillsammans med internet, och även en digital lärarhandledning.
Projekten har utvecklats och testats i samarbete med skolorna, med både lärare och elever,
och universitetsstudenter. Förlaget kallar detta för ”Spiralmodellen” som betyder att förlaget
producerar, testar, får feedback, gör förändringar, testar på nytt och så vidare. Mycket av det som
förlaget producerar är på eget initiativ, men oftast med finansiellt stöd från till exempel
Utdanningsdirektoratet.
Det Norske Samlaget är ett förlag som ger ut böcker inom alla områden. Digitalt material
består av hemsidor på internet som är tilläggsmaterial för skolböcker. Förlaget samarbetar med
95

utomstående parter när det gäller den tekniska sidan och programmeringen. Läroboksförfattarna
producerar innehållet. En del av finansieringen kommer från offentliga instanser, men största
delen från förlaget själv. Förlaget konkurrerar inte med de rena IT-producenterna och på digitala
marknader är förlagets ställning ganska liten om man jämför med dess ställning som ett
traditionellt bokförlag.
Det danska Förlaget Alinea har både tryckta och digitala material. Förlaget har till exempel
bokserien ”Børn i verden” där man besöker barn runt omkring på jordkloten och jämför deras
levnadsvillkor med danska barns. Till boken hör en CD-ROM. Man kan också ladda ner material
på sin dator från Alineas nätplats. Alinea har också en nätplats kallad ”Elevunivers”, men
innehållet kan endast nås om man har lösenord och användarnamn. Alinea har även andra
kombinerade läromedel. Alineas ”Treffpunkt Berlin” är en videoserie i såpopera-genren om tyska
ungdomar. ”Treffpunkt Berlin” består av 24 korta avsnitt, och till varje avsnitt hör en videoguide
med resumé, videomanus och aktiviteter.
Geografforlaget har förutom böcker internetmaterial, CD-ROM och även disketter.
Geografforlaget är en icke-kommersiell verksamhet som ägs 100% av Geografforbundet, som är en
förening för omkring 3000 geografilärare. Geografforlaget har som syfte att bredda det geografiska
kunnandet, som genom att ge ut bra undervisningsmaterial så billigt som möjligt. Geografforlaget
erbjuder till exempel ”Basis-Abonnementet” för 700 DKK per 12 månader, som innehåller kartor,
nättjänster som är integrerade med bokserier, supplement till videoserier, material för lärare och
för elever i olika ålder, statistik, länkar och så vidare. Geografforlaget har endast itundervisningsmaterial
i samband med skolböcker, ingen ”infotainment”. 79
Gyldenal Uddannelse, i Norge Gyldendal-Undervisningen, är ett stort danskt-norskt
läromedelförlag som producerar undervisningsmaterial primärt i bokform. Företaget har
kompletterande internet-material till skolböcker både på norska och danska marknaden. Förutom
böcker producerar förlaget också video, e-böcker, CD-skivor, ett par CD-ROM, diaserier, nätplatser
med uppdaterad information till böcker eller nätbaserade läromedel och mycket mera. Gyldendal
Uddannelse har för sina digitala läromedel både privat- och skollicenser. Den danska delen av
förlaget ägnar sig inte så mycket åt interaktivt undervisningsmaterial eftersom produktionen är
dyr och det har inte funnits så stor marknad för detta material. 80
Förlaget Systime erbjuder länksamlingar vars användning kostar ungefär 2000 DKK per år
och skola. Med hjälp av ”Systime Webportal” kan läraren eller eleven snabbt hitta relevant
undervisningsmaterial på internet. Systime har alltså endast länkar, inget eget material och
användning av deras systematiserade länkar är avgiftsbelagd. 81
Färöiska lärarföreningens bokavdelning, Bókadeild Føroya Lærarafelags, publicerar största
delen av de färöiska barnböckerna, och dess huvuduppgift är att ge ut böcker för barn och unga.
Det har kommit ut en del interaktivt material, som tre CD-ROM för barn. År 2000 kom ”Lítli reyði
bilur” ut som innehåller fyra inlästa barnböcker, samt pussel och andra spel. 2001 kom ”Lær teg
bókstavirnar” (”Lär dig bokstäverna”) ut som är ett undervisningsprogram för barn i fyra till sju
års ålder. År 2002 kom ”Stava við Lugo” ut för att lära barn i sex-sju års-åldern att stava. Dessa CD-
ROM har kommit ut genom att programmerare visat intresse för att ta fram sådant material.
Förlaget planerar inte att ge ut mera sådant material.
Føroya Skúlabókagrunnur är det offentliga färöiska förlaget för skolböcker och skolmaterial.
För Føroya Skúlabókagrunnur är interaktivt digital material ett helt nytt fält så ramarna för arbetet
är inte klara. Skúlabókagrunnur har i samarbete med KT-Depilin gett ut tre mindre program som
har blivit producerade i samarbete under IDUN, som var Nordiska Ministerrådets satsning på
pedagogiskt bruk av informations- och kommunikationsteknologi i undervisningen, och
avslutades i juli 2002. KT-Depilin är en del av det färöiska kulturministeriet som skaffar
96

självständiga IT-tjänster till skolorna. Dessutom har Skúlabókagrunnur ett räkneprogram som är
avsett för de yngsta eleverna i grundskolan. Nu slutförs programmet ”Billedordbog 3” som det
danska förlaget Orfeus har gett ut och som också har sitt ursprung i IDUN-samarbeten, men som
förlaget har köpt rättigheter att översätta i nyare upplagor. Dessutom har förlaget kontakter med
Mikro Værkstedet samt ett företag på Färöarna som arbetar med digitala 3D-kort.
Det finns åtminstone ett privat företag i Island, Skolavefurinn (”skolwebb”), som tillverkar
material på nätet för skolor och för privat användning. Det har även funnits andra liknande företag
men merparten har lagts ner.
Skolavefurinn har arbetat i branschen i över fyra år och 92 % av de isländska grundskolorna
abonnerar på tjänsten varje månad, men även gymnasier och förskolor är abonnenter. Detta år har
förlaget fokuserat på privatpersoner och deras andel bör bli större i framtiden. Ett exempel från
företagets senaste produktion är nätplatsen om införandet av Islands självstyrelse år 1918, som
färdigställdes i vintras, där man kan titta på bilder och surfa på tidslinjen.
Största delen av materialet baserar sig på den nationella läroplanen, men Skolavefurinn
producerar också material för ett bredare intresse. En stor del har en koppling till skolböcker och
fungerar som supplement, men Skolavefurinn har även börjat producera egna böcker som lärare
använder mer och mer. Skolavefurinn producerar material både för lärare och elever. Alla förlagets
böcker och största delen av annat material är gjorda i Island men förlaget har också börjat köpa
översättningsrättigheter för en del material.
It-företag
Det finns flera små IT-företag som har enstaka produkter på marknaden. Anaheim Finland är ett
litet finskt företag som har utvecklat och producerat material för modersmålsinlärning i form av
CD-ROM:en ”Laivakatin matkalla / Resan med Seglarkatten / Sail with ShipCat” (2001) för barn
och som fortsättning till detta CD-ROM:en ”Satamakaupungin Katti” (2002) som är för unga som
behöver specialundervisning i modersmål. Hösten 2004 blir CD-ROM:en ”Aikamatka
Kymenlaaksossa” (”Tidsresan i Kymmenedalen”) färdig. Den är en lokalhistorisk berättelse i form
av en CD-ROM-skiva och den ska delas till skolor i Kymmenedalen.
Anaheim Finlands produkter är helt självständiga produkter och har ingen koppling till
skolböcker. De är individuella material som ska användas i samarbete mellan läraren och eleven.
Även privatpersoner har köpt dem. Finansieringen har skett delvis av företaget självt och delvis
med offentliga medel.
Det lönar sig inte, men det har varit intressant.
— Terttu Liskola, Anaheim Finland
Armi Wallenius OY har åtminstone en produkt: CD-ROM:en ”Opettele kellonajat Severi
Sammakon kanssa” (”Lär dig klockan med grodan Severi”). Produkten kan köpas bland annat i
Akademiska bokhandeln. 82
CompOpus producerar kulturinnehåll i form av CD-ROM, och även undervisningsspel.
Förutom detta gör företaget andra produkter på beställning. CD-ROM-produkterna kan användas
som extramaterial i undervisning. Ämnena har varit modersmål, historia, religion, arkitektur,
geografi, idrott och zoologi. Materialet är riktat både till lärare och elever. I början av året 2004 gav
man ut ett undervisningsspel, ”Fear or Fact”, till vilket lärare och elever själva kan skapa innehåll.
CompOpus gör inte underhållningsspel.
97

98
Vi försöker göra långvariga produkter vars livslängd räknas i år. Livslängden för ett
underhållningsspel är för kort.
— Jukka Soinila, CompOpus
HiQ är ett litet mediaföretag som producerar dokumentärfilmer, video och multimedia. För barn
har företaget producerat CD-ROM om Mumindalen, barnboken ”Kaipuu” på internet, för unga
och vuxna har kommit ut CD-ROM:en ”Soviet dada” och Lenin-museets nätplats ”www.lenin.fi”.
”Soviet dada” används som extramaterial i historieundervisningen, distribuerat av WSOY, och en
del av materialet kan även fås på svenska. Idéerna är oftast egna, men ibland kan till exempel
museet stå bakom dem.
Svenska FERDE Data producerar inlärningsspel, och har 21 olika program som de flesta har
kommit fram genom behov som lärare och elever har haft. Från början riktade sig programmen
mest till mellanstadiet, men numera har nästan alla programserier nivåer från lågstadiet och uppåt.
Program säljs även för privat användning. 83 För närvarande har över en femtedel av skolorna i
Sverige något av FERDE Datas program. Programmen säljs alltid som licenser till hela skolor,
därför läggs de oftast in på alla skolans datorer. FERDE Datas program hör antagligen till de mest
använda undervisningsprogrammen i Sverige.
FERDE Data försöker alltid att ha ett visst spelmoment i programmen för att göra dem
attraktiva och därmed också välanvända. Dock är det viktigt att det huvudsakliga är att eleverna
utvecklas.
Jag är väldigt tveksam till många program, från till exempel amerikanska
konkurrenter, som innehåller endast en liten del lärande och alltför mycket
nonsenslek.
— Ferdinand v Malmborg, FERDE Data
FERDE Data distribuerar program på CD och diskett inom matematik, historia, geografi,
rättstavning, synonymer, tangentbordsträning, engelska, franska, tyska, drama, frågesport, musik
och datalära. Alla program finns på svenska, och sju finns även på norska, samt ett även på
danska, isländska och finska. FERDE Data har dock ännu inte aktivt lanserat programmen utanför
Sverige.
Genom att grundaren och företagsledaren Ferdinand Malmborg själv är lärare kan han
pröva programidéerna på eleverna och på det sättet utveckla passande program. Flertalet av
programmen har bearbetats och använts av elever under en längre tid, minst ett år, innan de
lanseras på marknaden. Principen är att programmen helst skall vara effektivare än vanlig
undervisning och åtminstone vara ett värdefullt komplement.
Om inte en programidé visar sig ge kunskaps- eller färdighetslyft i tillräcklig grad så
förkastas idén. Initiativet till programmen är oftast att jag upptäcker behov som elever
har. Men det har också varit så att elever har bett mig göra program för att förbättra
särskilda färdigheter. I början la jag ut pengar ur egen ficka – numera finansieras
utvecklingen av försäljning av tidigare program.
— Ferdinand v Malmborg, FERDE Data

Winzell Produktion är i dagsläget ett enmansföretag. Företaget drivs av en familj och bygger på de
professioner och resurser familjen representerar: lågstadielärare, musiklärare, gymnasielärare i
matematik och fysik respektive svenska och engelska. Egentliga produktionsområden är bild, ljud,
internet, multimedia och undervisning. Merparten av det som företaget producerar har
datoranknytning. Vissa produkter har spelkaraktär, som ”Clownen Click”, som är extra
matteträning för lägre skolstadier.
Företaget arbetar för närvarande på ett läromedel ”APG – kristen tro och etik” för gymnasiet
och årskurs nio, med ett flertal slutprodukter; CD-ROM, internet och tryckt material. Materialet har
ingen direkt relation till skolböcker utan det är ett ämnesintegrerat självständigt material. APG är
för lärare och elever på högstadiet, gymnasiet och högskolan och ska dessutom förhoppningsvis
vara attraktivt för allmänheten. Projektet ingår i KK-stiftelsens (Stiftelsen för kunskaps- och
kompetensutveckling) satsning på en ny generation läromedel. Bidrag har erhållits från Svenska
Bibelsällskapet. I övrigt är projektet egenfinansierat varav följer konflikten; man måste arbeta med
annat för att få ekonomi till APG, varvid arbetet med APG blockeras.
Distributörer
Troligen eftersom distribution vanligtvis sker via samma kanaler som de stora förlagens
skolböcker, finns det inte så många specialiserade kommersiella distributörer. Plan1 är ett av
Finlands ledande företag inom spel och multimedia, och är grundat 1990. Plan1 importerar,
distribuerar, förlägger och marknadsför underhållande och informativa spel- och multimediaprogram.
De viktigaste kanalerna för försäljning är bokhandel, varuhus och stormarknader,
hemelektronikkedjor, databutiker, affärer specialiserade på spel och multimedia samt internetförsäljning.
84
Svenska Elevdata levererar och distribuerar datorbaserade pedagogiska hjälpmedel, inte alls
underhållningsspel, men tillverkar inte egna produkter. Elevdatas systerbolag i Danmark gör en
del egna produkter som Elevdata säljer i Sverige. Elevdatas produkter har inte direkt relation till
skolböcker, men Elevdata ser datorn som ett mycket bra komplement till andra läromedel. De
flesta av Elevdatas produkter kommer från mindre företag. Genom olika nätverk med
programmerare, grafiker med flera så producerar dessa företag nya produkter som Elevdata sedan
säljer. Initiativet kommer nästan alltid från de mindre företagen. Man betalar oftast
programmerare och grafiker royalty baserad på försäljning. Sedan 1 februari 2002 ägs
aktiemajoriteten i Elevdata av det danska moderbolaget till Mikro Værkstedet. Elevdata startade
1991 och är idag en av Sveriges största och bredaste leverantörer av läromedel till skolor. 85
Företag specialiserade på digitalt undervisningsmaterial
Finska Mikrolinna har under de senaste åren koncentrerat sig på undervisningsprogram i
matematiska ämnen, matematik och fysik, för målgrupperna i för- och grundskolan. Inom
matematikprogram är Mikrolinna marknadsledare. Ungefär hälften av Finlands skolor använder
deras program, och av Finlands svenskspråkiga skolor har en tredjedel skaffat programmen.
Export till Sverige har börjat under hösten 2003, i samarbete med Elevdata AB.
Produkterna är CD-ROM-inlärningsprogram. År 2003 blev de svenskspråkiga versionerna
av ”Moppi” (”Mattekungen”) färdiga samt det finska modersmålsprogrammet ”Alkuluku” för
klasserna 0–6. Programmen är inte bundna till skolböcker och de är inte till för att ersätta
skolböcker. De är extramaterial för att göra undervisningen mångsidigare och de används också i
stödundervisning. De passar också som fördjupningsmaterial för elever för vilka den vanliga
undervisningen är för lätt. De är avsedda för eleverna, men läraren har möjlighet att följa
99

inlärningsresultaten och skapa egna övningar. Materialet är på finska, medan matematikprogrammet
också finns på svenska och översättning av fysik-programmet pågår.
Oftast utvecklar Mikrolinna sina produkter på egen risk, men vissa produkter har fått stöd
från Tekes, Teknologiska utvecklingscentralen.
Oppomedia är ett av de mest kända finska nya-media- och multimediaföretagen,
specialiserat på undervisningsprodukter som CD-ROM, internet, video, DVD, e-Learning, i till
exempel fysik, matematik, modersmål, musik och antirasism, som oftast fungerar som
extramaterial till undervisningen. Kunderna är oftast offentliga instanser. Ibland gör företaget allt
själv, ibland kommer ett färdigt manus och färdigt material från kunden, utifrån vilket företaget
sedan tar fram produkten. Oftast kommer initiativ utifrån från kunden, till exempel från
undervisningsstyrelsen. Kunden har sina egna distributionskanaler, som undervisningsstyrelsens
läromedelservice, men bokhandel och internet-distribution är också möjliga.
Svenska Allemansdata producerar datorprogram, mest CD-ROM, som riktar sig främst till
förskola, grundskola och särskola för både skolundervisning och träning i hemmet. Allemansdata
har även två ”free-ware”-program tillgängliga på internet som inte många andra kommersiella
företag har: ”Romerska siffror” är ett undervisningsprogram om romerska siffror och med
”Måttomvandlaren” kan man göra beräkningar och omvandla viktmått, längdmått, rymdmått,
temperatur och klädesmått. 86
År 2003 kom ett nytt program, ”Klockan går”, som systematiskt lär ut klockan och vad tid
är, samt en förbättrad version av ”Kamraterna”, som lär ut plus och minus på lägre nivå.
Programmen är fristående från andra läromedel. Materialet är ursprungligen på svenska, men de
flesta programmen är översatta till flera andra språk.
Theducation är ett svenskt företag som producerar, marknadsför och säljer digitala
internetbaserade läromedel inom matematik och naturvetenskap till gymnasier, komvux och
universitet framförallt inom Sverige. Produkterna innehåller kurslitteratur, simuleringar och
animeringar samt kunskapstester och gruppstatistik, allt internetbaserat. Företaget erbjuder också
stödundervisning för privatelever i matematik via nätet och ett internetbaserat ”Learning
Management”-system som kurssystem eller för kommunikation mellan lärare och elev. Företaget
fungerar också som underleverantör till befintliga utbildningsorganisationer. 87
Ofta är Theducations internetbaserad läromedel kopplade till traditionella läromedel.
Theducation har läromedel både på svenska och på engelska. Theducation utvecklar i små steg och
försöker korrigera och förbättra utifrån användares synpunkter. Initiativet till produkter är privat
liksom finansieringen.
CyberBook är ett norskt dataförlag som ger ut multimedia-baserad pedagogisk
programvara, den största på norska marknaden, säger man. Förutom egna program distribuerar
CyberBook också material från andra förlag, som danska Mikro Værkstedet. CyberBook har en
interaktiv nätbaserad inlärningsmiljö för elever och lärare, ”kunnskap.no”, som motsvarar finska
WSOY:s tjänst ”opit.fi”. CyberBook erbjuder till exempel kommuner ett kommunavtal som är
beroende av kommunens storlek. 88
CyberBook har produkter både på CD-ROM och på internet men på senare tid är det nästan
enbart internet. Ibland arbetar CyberBook med förlag och då har produkterna en direkt relation till
någon skolbok. Men annars håller CyberBook sig inom läroplanens ram. De sista två-tre åren har
företaget utvecklat läromedel i samarbete med NRK, den norska statskanalen för radio och TV.
Företaget använder ett eget verktyg för produktion och utveckling. Verktyget är gjort av YDP i
Polen som är delägt av WSOY i Finland. Ibland finansierar CyberBook själv sina produkter och då
måste man försöka hålla kostnaderna låga. Oftare får företaget stöd från offentliga institutioner.
100

Grieg Multimedia AS är Norges ledande producent av pedagogisk programvara för
språkinlärning. Företaget har både nättjänster och CD-ROM-produkter. 89
Mikro Værkstedet grundades 1991 och levererar varor och tjänster inom informationsteknologi
till danska skolor och utbildningsinstitutioner. Mikro Værkstedet är den ledande
leverantören av it-produkter till den danska undervisningsvärlden.
Mikro Værkstedets huvudprodukter är företagets egna program som är utvecklade speciellt
för undervisning, men också som hjälpmedel för handikappade. Mikro Værkstedet distribuerar
även material från andra danska och utländska förlag. År 1991 grundade Mikro Værkstedet ett
dotterbolag i Norge och år 2000 en filial i Sverige.
Mikro Vaerkstedet har skolavtal med många skolor. Avtal finns i form av olika paket som
Mikro Vaerkstedet hyr ut. 90
Andra företag
Här avser vi företag som deltagit i produktion av digitalt informationsmaterial för barn och unga,
men som har sin huvudverksamhet på annat område eller med annan inriktning.
Coronaria är ett mediaföretag vars bransch är förläggande av medicinska publikationer, nya
media och innehållsproduktion. Företaget är det största inom hälsoinformation i Finland. För unga
har företaget producerat nätplatsen ”www.terkkari.net” (”Hälsovårdaren på nätet”). Eftersom
Coronaria är ett kommersiellt företag måste innehållet alltid stödja företagets affärsverksamhet.
Kide Concepts och Satama Interactive har olika profiler och arbetsfält men när det gäller
interaktivt digitalt informationsmaterial samarbetar dessa två företag. Småföretaget Kide Concepts
koncentrerar sig på planering av tjänster inom interaktivt media. Satama Interactive, med sina 260
anställda runtom världen, koncentrerar sig först och främst på att ”hjälpa sina kunder göra bättre
affärer on-line.” Tillsammans har de gjort internetspel och tester till Finlands Röda Kors som
handlar om saker som skolmobbning och svält. Deras huvudområde är dock inte
informationsmaterial för barn eller unga, så deras ställning där är marginell. Produkterna finns
oftast på nätet. Satama har också producerat CD-ROM för försäljning. Satama producerar också
underhållningspel. Finansiering av datorspel och informationsmaterial skiljer sig helt från
varandra: Finansiering av informationsmaterial kommer från staten, EU, eller organisationer.
Summorna är dock små om man jämför med spelindustrin.
Företaget Rajapinta har tillsammans med ett annat företag, Arkivoltti, producerat de
interaktiva nätplatserna ”Koulukaveri/Skolkompis”, ”Never Ending Story” och ”Tikapuut” som
utbildningsstyrelsen har finansierat och gett ut. Dessa nätplatser är gratis och syftar till
modersmålskunskaper.
Svenska Alega Skolmaterial tillverkar och säljer laborationsmateriel för skolor men
producerar även dataprogram för utbildning. ”Den flygande Mattan” är den senaste CD-ROM:en
som producerats och den kom ut hösten 2002. CD-ROM-materialet är inte relaterat till böcker. CD-
ROM-materialet är alltid på svenska samt även på andra nordiska språk. Alega Skolmaterial AB:s
matteprogram (”Cheops Pyramid”, ”Chefrens Pyramid” och ”Den Flygande mattan”) är de mest
sålda och använda programmen i Sverige. De är översatta till ett antal språk, som mest till tio olika
språk. Programmen säljs även som spel.
I Norge kunde vi inte finna företag i kategorierna små IT-företag och distributörer. Många
av de större norska förlagen säger att digitalt undervisningsmaterial inte är ekonomiskt lönsamt
och detta kanske stöter bort mindre företag. Marknaderna är också små och stora förlag och andra
företag kan ha konkurrerat ut dem. Distributionen ser ut att ske via traditionella
distributionskanaler för skolmaterial och speciella distributörer finns inte.
101

I Norge verkar också till exempel Norsk Samfunnsvitenskapelig Datatjeneste (NSD) som är
ett serviceorgan för norsk samhällsvetenskaplig forskning. Huvudområdet är att erbjuda tjänster
till forskare och studenter för insamling och tillgång till data men organisationen har också skapat
undervisningspaket och statistikprogram för gymnasiet, tidigare på diskett och CD-ROM,
nuförtiden på internet.
Inspera kan kanske beskrivas som ett ”e-learning”-företag. Inspera har inom digitalt
material för barn och unga producerat diverse mediaverktyg som till exempel de redan tidigare
nämnda interaktiva nätplatserna ”mzoon” och ”MixCity”.
Danska SkoleMedia utvecklar, producerar och ger ut digitala läromedel och redskap till ”elearning”,
dock endast internet-material. SkoleMedia tar ansvar för hela processen från idé till
publicering. Motorn i SkoleMedias digitala produktion är ett internet-baserat produktionssystem
som är skräddarsytt för produktion av digitala läromedel och undervisningsmaterial. SkoleMedia
har också varit med i till exempel ”u-web” och ”Miljørejsen” som är producerade på uppdrag av
utrikesministeriet. SkoleMedia samarbetar med förlag, sponsorer och skolor i utvecklingen av nya
idéer och koncept inom läromaterial, läromedel och dithörande IT-lösningar. 91
SkoleMedia producerar inte spel men ibland finns det inlagt små element, som frågesport,
för barnens stimulans. Läromaterialet baserar sig på små digitala texter i företagets egen design
och koncept. Under åren har SkoleMedia producerat till exempel chat-forum för barn och andra
digitala produkter. Materialet är alltid på danska, men ibland även på norska och svenska.
Produktionen utförs av två-tre företag som samarbetar i ett organisationsnät, där företagen bidrar
med olika kompetens. Detta innebär att SkoleMedia sköter projektledning, kontrakt, koncept och
ofta text och ”storyboards”. Kunderna är undervisningsministeriet eller företag som vill stödja den
danska grundskolan.
Vi kan inte finna att merparten av de grönländska förlagen har haft någon digital
produktion, men Icemedia är ett nytt företag som levererar internetlösningar, reklamproduktioner
och allt inom multimedialösningar till större och mindre aktörer i hela Grönland. Icemedia har
inlett ett projekt med en CD-ROM till barn i första och andra klass som ska bli färdigt i november
2004. CD-ROM:en ska lära ut alfabetet med hjälp av ljud och bilder, lära siffrorna med ljud och
bilder och det ska också innehålla underhållning, som spel, med mera. Planen är att om CD-
ROM:en blir bra kan företaget börja på några större projekt, som att utveckla läroböcker till den
grönländska folkskolan i samarbete med ett av de grönländska förlagen.
Produktions- och publiceringsprocesserna
Processen från första idén till den färdiga produkten ser oftast ganska liknande ut. Initiativet kan
komma inifrån företaget eller utifrån från kunden, läraren, eller annat tecken på behovet på
marknaden. Finansiering påverkar förstås hur fritt företaget kan skapa produkter. Svårast är oftast
just att få finansiering, vilket är ett måste, om företaget inte kan göra allt på egen risk. Om
produkten produceras på egen risk så måste kostnaderna naturligtvis också hållas låga. Processen
från idén till en färdig produkt är i princip följande:
102
Hitta på idén, sök pengarna och börja arbeta! Allt beror på hurdan idé man får och
hurdan risk man är redo att ta.
— Terttu Liskola, Anaheim Finland

Processen från idé till färdig produkt är typiskt följande:
Kunden eller företaget har en grundidé, vilket leder till
diskussioner, utarbetande av synopsis
budgetering, rekrytering av olika underleverantörer, utveckling av idé till koncept
manus
planering av visuellt utseende och plattform, planering av ljud
testning
korrigeringar
tekniskt förverkligande
testning
tillverkning av slutlig versionen
tillverkning av bakgrundsmaterial
planering, produktion och genomförande information om, och marknadsföring av, produkten
duplicering och distribution
publicering
”feedback” och korrigeringar
Extern finansiering säkras, när detta är fallet, normalt i idé-synopsis-budget-faserna, då projektet
och finansieringen självfallet har en ömsesidig påverkan under förhandlingsprocessen som föregår
den egentliga produktionssstarten.
Interaktivt digitalt material – en utvecklad modell?
Många pedagogiska nätplatser innehåller små spel, till exempel på formen ”testa dina
kunskaper…”, andra övningar eller en möjlighet att delta i en diskussion och då kan de lätt
betraktas som interaktiva. Barn och unga har vi tidigare definierat som upp till 18 år, varför en
överlappning existerar med grund- och högre skolor som gymnasieskolor. Naturligtvis använder
skolor och barn också annat digitalt material än endast det som är avsett för barn, speciellt när
barnen söker information till sina egna projekt. Vi har avgränsat bort material som är avsett mera
för lärare än åt barn och unga. Ibland är det dock svårt att säga vilken målgrupp producenterna
har försökt nå. Ofta köper skolor även material som är ämnat för vuxna eller för alla, till exempel
CD-lexikon.
I viss mån har distributionsvägarna fått definiera innehållet, med andra ord betraktas sådant
som går i butikskanalerna tillsammans med spel som just spel, även om det pedagogiska innehållet
inte är försumbart. Material med vad som förefaller vara strikt pedagogiskt inriktat material, till
exempel en körskola på CD-ROM som sålts i butik, har dock inte betraktats som spel. Gränsfallen
är dock inte så många, utan det har framstått tydligt under undersökningarnas gång att i butik säljs
spel med underhållningssyfte på CD-ROM eller kassett, i skolor nyttjas licensbelagt interaktivt
material på CD-ROM eller internet som har ett pedagogiskt syfte och på internet publiceras gratis
material med upplysande eller attitydpåverkande syften.
Vi har funnit att interaktivt digital informationsmaterial i huvudsak består av lek-och-lärspel,
rent pedagogiskt inriktat material som görs tillgängligt i och genom skolor, olika slags
upplysande och attitydpåverkande kampanjer från intresseorganisationer och myndigheter, samt
olika slags kommersiella internet-informations-tjänster.
Vi har vidare funnit att lek-och-lär-spel huvudsakligen distribueras via samma kanaler som
andra spel, medan produktion och distribution av mera strikt pedagogiskt inriktat material sker i
103

andra kanaler. Samtidigt är det svårt att dra en tydlig gräns mellan lek-och-lär-spel för mindre
barn och rent underhållande spel för samma åldersgrupp. Vi låter därför produktionen,
finansieringen och distributionen göra denna gränsdragning åt oss. Det har ju visat sig att det
saknas i stort sett aktörer som täcker in hela skalan från underhållning till inlärning i sin
verksamhet.
Därmed bör vi kanske tala om spel å ena sidan och inlärnings- och upplysningsmaterial å
andra sidan. Men i och med att avsändarna av inlärningsmaterial och av upplysningsmaterial kan
ha ganska olika syften bör de kanske inte behandlas tillsammans. Inlärningsmaterial kan tänkas
återge ett ”konsensus” om vad som betraktas som ”fakta”, medan upplysningsmaterial är avsett
att förändra en existerande, allmän uppfattning i målgruppen.
Visst material är också inriktat mera på kommunikation och interaktion mellan barn och
ungdom, mer än på leverans av färdigförpackad information. Detta är ett särskilt område, men
kommunikationen pågår i olika fora, såväl i spelsammanhang som skolsammanhang och inom
olika intresseområden. Det förefaller vara ett allmänt fenomen, som förtjänar sin särskilda
uppmärksamhet och kan inte rättvisande avhandlas i ett sammanhang som har sin främsta
utgångspunkt i datorspel för underhållning. Det vore kanske som att diskutera insändarsidor och
läsardebatter i största allmänhet, men bara med insändarsidor i datorspeltidningar som underlag.
Vi ser i modellen hur tre olika områden nu framstår, där vi tidigare egentligen bara såg två;
spel och ”resten”.
Tabell 21. Typer av material, med exempel på olika yttringar av samma slags faktorer.
Källa: Egen.
Skrift Roman
104
Kultur och underhållning Pedagogik och information Politik och kommunikation
Lärobok Broschyr
Rörlig bild Biograffilm Dokumentärfilm Reklamfilm
Handgriplig träning
Interaktivt material
Producent av
interaktivt material
Köpare av enskild
produkt
”Tutorial” i datorspel Experiment Insändare
Datorspel ”Game-based learning” Reklamspel
Datorspeltillverkare
Spelare, förälder eller
motsvarande
IT-företag Web-byrå
Skola eller offentlighet Organisation eller företag

Kritiska resurser för interaktivt digitalt informationsmaterial
Denna utredning är koncentrerad på datorspel. Detta med utgångspunkt i utredarens kompetens,
och i utredningsuppdragets formulering. Pedagogiskt inlärningsmaterial, ”IT-läromedel” och
upplysningsmaterial, och producenter därav, har exemplifierats och kategoriserats ovan. Denna
typ av material ingår därför inte explicit i den vidare diskussionen, som istället koncentreras till
frågan om ett rikt utbud av nordiska datorspel.
Många faktorer och fenomen har dock samband med helt eller delvis underhållningsinriktade
spel, och kan ha stor relevans även för dessa typer av material. Industrin är dock inte lika
tydlig, distributionsvägarna separata, finansieringen annorlunda och teknologin mycket enklare.
Vidare utredningar och kartläggningar av detta fält kan vara väl så intressanta och värdefulla, men
bör antagligen hellre ta sin utgångspunkt i en diskussion kring pedagogik och skolväsen, eller om
information och samhällsdebatt, än kring kultur och underhållningsmedia inriktade på barn och
ungdom.
En eventuell nätverksuppbyggnad och informationsverksamhet inriktad på datorspelindustrin,
för att något föregå framställningen i kommande avsnitt, kan dock hjälpa
intresseorganisationer och läromedelsdistributörer att hitta lokaliseringsbart material. För en lokal
producent ligger det, exempelvis, inte helt nära till hands att leta upp en liknande kampanj i ett
annat nordiskt land och lokalisera denna för en bråkdel av vad det kostar att göra om arbetet från
grunden. Det bör lämpligen vara kundens eget ansvar att hitta sådant lokaliserbart material.
Från 1985 till 2002 drevs nordiska samverkansprojekt, bland annat med utveckling och
utväxling av kvalitativt god pedagogisk programvara. Detta skedde först inom
Dataprogramgruppen, som 1994 avlöstes av IDUN, och fortsatte inom IDUN II, som avslutades
2002. 92 Detta kan vara något som kan tas tillvara även framöver.
Det finns, som sagts ovan, en viss tangering särskilt mellan barnspel av lek-och-lär-karaktär
och interaktiva digitala läromedel, och mellan webbspel och reklamspel, men i huvudsak ser spel
och interaktivt digitalt informationsmaterial ut att existera i olika världar. Ett närmande skulle
dock knappast vara av ondo. Det skulle i första hand kunna ge spelföretagen pedagogiska insikter
och läromedelsföretagen insikter i design och teknik.
105

Aspekter av ett rikt nordiskt utbud av datorspel
Ett ökat nordiskt utbud är lätt att önska, men kanske inte lika enkelt att i detalj precisera, och
framför allt inte att åstadkomma. En början är dock att försöka urskilja på vilket sätt utbudet skulle
kunna öka.
Ett ökat nordiskt utbud kan ju sägas åstadkommas på två sätt. Antingen genom att det
kommer ut ytterligare ett antal spel som uppfyller en strikt definition av ”nordiskhet”, eller genom
att flera spel, vart och ett, blir något ”mera nordiska” i åtminstone ett enskilt avseende. De olika
faktorerna har naturligtvis samband med varandra, vilket vi också kommer att få se.
Vi väljer därför att återvända till vår definition, och säga att ett nordiskt spel är ett spel som
är på ett nordiskt språk, och dessutom är producerat i Norden, under nordisk kontroll, och att det
bygger på nordiska upphovsrätter. Om vi sedan ser närmare på hur var och en av dessa olika
aspekter av ”nordiskhet” skulle kunna påverkas, så bör vi ha ett antal användbara indikationer på
hur vi kan sträva mot ett rikt nordiskt utbud.
Fler spel på nordiska språk
Först frågar vi oss, eller naturligtvis i första hand våra intervjupersoner i industrin, vad det är som
avgör om en titel får en nordisk lokalisering. Med lokalisering menar vi alltså en serie åtgärder för
att anpassa ett spel till en lokal (egentligen ”nationell”) marknad. Dessa anpassningar kan beröra
innehållet i spelet, såsom karaktärer, miljöer och skeenden. Det vanligaste är dock att det är rent
språklig lokalisering som åsyftas. Denna kan inskränka sig till förpackningen, men kan också
omfatta tryckt manual, hjälpfiler och text i menyer och inställningar för programmet, texten i själva
spelet, samt, slutligen, även en lokalisering av talet i spelet. Vad är det då som avgör en
lokalisering – och hur skulle vi kunna få fler spel på nordiska språk?
106
Om nästan 100 procent av målgruppen inte bara förstår engelska, utan dessutom är
vana vid att spela engelskspråkiga spel, då finns det ingen större anledning att
lokalisera. […] Om man tittar på ett spel som Hitman, så vänder det sig inte till barn,
och det har inte familjeprägeln, därför finns ingen anledning att lokalisera det på
något nordiskt språk. Det är innehållet och målgruppen som avgör lokaliseringen. Det
kan därför vara närmast olämpligt om ett spel som Hitman får en nordisk lokalisering.
Det råder en annan attityd i Tyskland, Italien och Spanien, till exempel. Normalt
lokaliseras allt för de så kallade EFIGS-marknaderna [English, French, Italian,
German, Spanish].
— Klaus Odegaard, Nordisk Film Interactive (DK)
Det är två saker som avgör en lokalisering. Dels är det landet som sådant – är folk
vana vid engelska? Och sen är det en avvägning – hur många exemplar säljer vi på
engelska och hur många säljer vi om vi släpper det på svenska? […] Det handlar
egentligen bara om försäljningsskillnaden i antal exemplar. Möts inte kurvorna på
rätt ställe så blir det ingen lokalisering. Det är bara en rent finansiell beräkning.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)

På PC-produktioner kan man kanske se på en nordisk marknad, men på konsoler är
det otänkbart. Tendensen går dock mot allt mer lokaliserade spel, inte mindre. Detta är
väl främst ett tecken på att spelen blir allt mer massmarknad. Det är väl inte så
mycket Hitman-typen av spel som lokaliseras, men väl sportspel, med danska spelare
och lag, till exempel. Ett annat exempel är rally-spel, som får norsk och finsk
lokalisering på grund av att intresset, och därmed marknaden för rally-spel, är relativt
sett så mycket större där.
— Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
Särskilt i Danmark och Finland är marknaden för liten för barn- och familjespel för
PC/Mac för att man ska kunna räkna hem investerings- eller lokaliseringskostnaden.
[…] Det finns gott om gamla och/eller dåliga produkter som säljs billigt.
Konsumenten väljer gärna ett billigare substitut och på så sätt pressas priserna
generellt. Det är svårt att finansiera utveckling och lokaliseringar om man inte kan
hålla premiumpris till konsument.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Our games are not localised in Finnish or Swedish for market size reasons. Even in
the Nordic countries, today a lot of people do not have a Java-enabled colour handset
[som behövs för att ladda ner spel]. When we reach a critical mass, then we will see
that games are localised. Or, if someone would support us financially to do this, we
would certainly do it.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
PAN Visions egen utgivning finns i två produktområden: ”barn/familj” och ”games”.
Det senare handlar om internationella satsningar, det förra behöver knappast
förklaras. Alla produkter inom ”barn/familj” är lokaliserade, alla ”games”-produkter
ges ut enbart på engelska. Svårare än så är det inte, detta blir ytterst sällan föremål för
diskussion. Det enda undantaget är ”Barbie Horse Adventures” på PS2 som vi gav ut
hösten 2003. Det är helt på engelska trots att det är en barn/familj-produkt.
Förklaringen är att vi inte själva har rätt att trycka PS2-skivor utan köpte färdiga
varor från Vivendi/Universal och dessa var inte lokaliserade. Det sålde helt ok.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Språket blir mindre viktigt ju äldre målgruppen är. Det är väl främst för barn som det
är viktigt att det ska vara på det egna språket. Och det är inte särskilt stora kostnader
det handlar om. Det spelar ingen roll om det är ett svenskt, danskt, flamskt eller
spanskt spel. Det ligger normalt långt inne i konceptet i spel från länder som är små
språkområden att spelet ska kunna översättas till andra språk. Att lägga in ett nytt
språk i ett sådant spel kan vara gjort på en dag. Därtill kommer naturligtvis själva
översättningsarbetet. Däremot är inte alltid spelproduktioner utvecklade i större
språkområden förberedda för en enkelt genomförd språklokalisering.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
107

108
Det handlar om två olika typer av produktioner. Den första är de produkter som
endast har marknadspotential i Norden. Då är det meningsfullt att bara göra det på
något nordiskt språk. Om det finns ekonomi och marknadspotential, då kan det blir
flera språk. Det andra är produkter som har både nordisk och internationell potential.
Många av dem blir inte översatta, därför att det är för dyrt eller besvärligt att
översätta i förhållande till den merförsäljning det ger. Om det kostar 20 – 50 kronor
extra att översätta det till norska? […] Det är rimligt för barnspel, men om alla i
målgruppen är engelsktalande är det ingen större mening med det.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Man kan, hypotetiskt sett, tänka sig att om det ges offentligt stöd för en spelproduktion, eller en
prototyputveckling, att det då också ställs villkor att spelet ska vara på åtminstone ett nordiskt
språk. Frågan är om producenter och förläggare skulle se det som rimligt.
Skulle man få någon form av stöd eller bidrag för hela eller delar av en översättning,
då är det ju inget att diskutera, det tar man gärna emot. Om inte analysen säger att
spelet skulle sälja mindre då, förstås! Om utvecklaren kommer och har ett villkorat
bidrag med sig till publishern, så är det bara en del av kostnadsberäkningen. Det är
inget problem att ett projekt kan vara förknippat med sådana villkor, det är bara en
förhandlingsfråga.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Det skulle vara en glimrande idé. Det bör inte vara något större problem alls att få fler
spel på nordiska språk då.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Men de nordiska språken är ju ganska många. Om man vill ha en lokalisering på fem-sex-sju
nordiska språk, då kan man ju undra vad en internationell förläggare säger, när en prototyp
kommer förknippad med sådana villkor.
Det kan man alltid förhandla om – kommer hela den kostnaden ur utvecklarens del av
intäkterna, till exempel, då ska det ju inte vara ett problem.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Säg att det kostar 100 000 för ett extra språk. Säg då att man måste sälja 5 000
exemplar till för att betala detta. I några språkområden kan det väl gå bra, i andra...
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Och det skulle vara bra att göra så – att ge stöd till prototyper – kanske med villkoret
att färdiga spel ska lokaliseras till nordiska språk, istället för att ge ett
produktionsstöd. Därmed blir det mer på marknadens villkor. […] Om en publisher är
med och bedömer projekt utifrån prototyper blir det mera marknadsmässigt, annars
blir det så stora risker man tar med finansiering av hela utvecklingen.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)

Lokalisering innebär inte bara översättningskostnader, eller kostnader för att lägga in detta i spelet.
Med långt gången lokalisering följer att man får göra flera olika versioner av samma spel. Med
omfattande lokalisering ryms inte allt på en enda uppsättning media. Detta medför ett större
risktagande, för det blir ytterligare en eller flera produkter som ska tillverkas, och en lämplig nivå
på upplagan för var och en ska bestämmas på förhand.
Localisation might be doable for some market segments, for children and such, but for
teens and above there is really no point. Localised music does well, for example, but we
wouldn’t even think of just targeting Finland with our games. It would either be
financial suicide, or we would need to make much smaller games. Our last game was
localised in English, French, Italian, German, and Spanish, but I’m not sure if even
the Italian localisation makes sense, or if the German does. But, we don’t really know
how sales differentiate, based on the localisation, or lack thereof. Our game ships on
three CDs in Europe but on two in the US, so the costs are not irrelevant. Sure, most
games could be localised in Nordic languages. If someone wants to risk their money
doing this, ok.
— Sami Vanhatalo, Remedy (FI)
Med olika versioner av samma produkt blir det fler tillfällen att missbedöma en marknad och
beställa för mycket eller för litet. Att beställa för mycket av ett konsolspel innebär att ovanpå
tillverkningen av den fysiska produkten ska onödiga licensavgifter betalas till konsoltillverkaren.
Att beställa för litet innebär att inte kunna leverera när efterfrågan är som störst.
Lokalisering är dock inte enda sättet att få fler spel, för de olika faktorerna hänger
naturligtvis ihop med varandra i någon utsträckning.
Vi får fler spel på nordiska språk genom att vi säkerställer att samma produktioner
kommer ut i andra länder. Ifall vi har fler kanaler ut, vi har på Gammafon ett antal
idag i Norden, till Tyskland, Ryssland, Belgien och Holland, om vi hade fem-tio
kanaler till, då hade det varit lättare för oss att satsa på en nordisk produktion, för att
vi då vet att vi kan få igen pengarna. Ett bättre samarbete mellan de utomnordiska
förlagen kan hjälpa till.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Sony, och Microsoft med Xbox, kan se lokalisering som mera av en investering i sin
konsol på en viss marknad, medan exempelvis EA [Electronic Arts] och Disney ser det
mera omedelbart ekonomiskt.
— Klaus Odegaard, Nordisk Film Interactive (DK)
That is a hard question for an Icelander. Nobody really wants our language but us. If
it is not because it is in music, where it’s only interesting for its weirdness. If you
make a game for Iceland only, you would expect to sell maybe 500 to a thousand
copies. It has to be subsidised somehow, it cannot be paid for by the market. In Iceland,
if you’re using Icelandic Windows 95, you are just being “corny”, that is silly. If you
don’t use the English version, you won’t learn the basic international commands like
109

110
“cut”, “paste” and “insert”. If you don’t, you get problems later, when you are using
software that is not localised. A big exception is of course software for kids. Even kids’
movies are localised in Icelandic. You have to preserve your culture, of course.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Är det ett klokt mål i sig, att det ska vara på nordiskt språk? IO Interactive står för en
av de mest framgångsrika nordiska kulturexporterna på senaste år. Hitman är större
än Aqua.
— Klaus Odegaard, Nordisk Film Interactive (DK)
Uppenbarligen kan musik och litteratur vara på många olika språk utan större problem. Film och
TV förefaller däremot mera beroende av avsättningsmarknadens storlek. I Norden är vi helt vana
vid textremsor på film och TV, och det är man också i andra mindre språkområden. I de större
områdena dubbas talet, skådespelare läser in nytt tal, och så läggs det ovanpå. Detta sker också i
Norden för viss film som riktar sig till mindre barn. Det förekommer att Disneys större
produktioner får isländskt tal. I Spanien dubbas väldigt mycket film och TV, medan i Portugal är
det textning som gäller. Detta är beroende på marknadernas storlek, men rimligen också på
tradition, vad publiken vant sig vid. Det är väl också därför utländskspråkig, men även brittisk och
australisk film och TV görs om, från början in i minsta detalj, för den amerikanska marknaden. Det
är frågan om vad publiken är van vid.
Om det nu är som våra branschföreträdare nästan samstämmigt säger, att äldre målgrupper
är så bra på engelska, då är det svårt att förstå varför film och TV riktad till samma målgrupper
över huvud taget textas. Varför översätts romanerna de läser? Man skulle kunna tro att den
rådande situationen mest beror på datorspelindustrins tidiga globala karaktär, samt att industrin
alltid fyllt alla tillgängliga lagringsmedia till bristningsgränsen. Det har helt enkelt aldrig funnits
plats för en mängd språk, därför att de har aldrig varit ordentligt med i planeringen och de andra
förutsättningarna från början.
Det verkar ändå vara så att en lokalisering på det egna språket är ett försäljningsargument.
Åtminstone för köparna, vilka inte nödvändigtvis alltid är desamma som spelarna. Ofta kan det
tänkas handla om att föräldrar köper till sina barn, eller åtminstone är delaktiga och gör inköpet
tillsammans med barnet. Och då spelar förpackningen en avgörande roll.
Gör man en lokalisering handlar det normalt om hela spelet. Kartongen är ofta på
svenska ändå, eller så är den utformad för olika nordiska länder samtidigt.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
En möjlig förklaring till en ”delvis” lokalisering, som av enbart kartongen eller bara kartong och
manual, är att det görs för att förhindra ”gråimport”. Om kartongen är på svenska så är den svår
att sälja i Storbritannien, även om man tar ett lägre pris än vad som är normalt där. Med tanke på
det allmänna prisläget i Norden ser detta dock, vid ett första betraktande, inte ut att vara ett rimligt
skäl för lokalisering av enbart förpackningen.
Om förpackningens nordiska språk bara riktar sig till föräldrarna, eller bara är en försäkring
mot ”gråimport”, och själva spelet lika gärna kan vara på engelska, då skulle man ju kunna vänta
sig att spelarna av dessa engelskspråkiga spel alla skulle visa sig vara globaliserade
internationalister, där faktorer som härkomst, kultur och språk är fullständigt underordnade

deltagandet i spelet. Vi har sett tecken på att det faktiskt inte är så. I stora on-line multi-player-spel
kan spelarna tendera att frivilligt ”klustra sig” utifrån just sådana, kulturellt betingade, faktorer.
[…] and up there we have a lot of Americans, they have this really big area that they
have more or less sealed off, where they’re building a lot of industry and trading, and,
over here, here are the Russians – you don’t want to fly in there, they are crazy, they’ll
kill you instantly, and next to them are the Icelanders, here. You don’t want to fly in
there, either. They’re even worse.
— Hilmar Pétursson, demonstrerar CCP:s online-spel EVE 2004-05-11
(fritt ur minnet)
I datorspelindustrin råder en ganska stor övertygelse om att lokalisering på nordiska språk är helt
onödig, eller till och med för vissa produkter skulle kunna skada försäljningen. Men det finns alltså
ett antal tecken på att denna uppfattning inte är grundad så mycket på vare sig
konsumentundersökningar eller andra fakta, utan mest på branschfolkets egna privata preferenser,
okritiskt accepterad och vidareförd branschtradition och lösa antaganden.
Större produktion av datorspel i Norden
När vi frågar vad som krävs för att få mera produktion av datorspel i Norden, får vi tidigt veta att
en viktig faktor är tillgång på kompetent arbetskraft. Detta framstår som ganska självklart. Att få
tag i folk med rätt kvalifikationer är inte alltid så lätt.
Det börjar bli svårt att få folk. Att få en mycket större produktion, i vart fall i
Danmark, kan vara svårt. Kanske blir det fråga om ʺoutsourcingʺ, en del av
rutinarbetet kan gott utföras i Östeuropa. I Danmark kan vi sköta design, ”gameplay”
och kvalitetsstyrning, medan sedan stora delar av färdigställandet kan ske i Polen eller
Ungern.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Om vi strävar mot att utbilda fler, så kan det kanske inriktas mot alla de olika funktionerna inom
datorspelproduktion, men det kan också finnas något särskilt område som man borde prioritera,
om man överväger olika slags satsningar.
Of course, we also need education, in art and programming, but especially in game
design. You can learn 3D Studio or Maya and programming in many places, or from
informal sources. But game design – that is really hard. Maybe that should be a focus
area for education. If we had good business people and this talent pool that we already
have, then we could get a lot of good products.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Det kommer specialiserade utbildningar till exempel i Danmark nu, och det har det
funnits i ett par år i Sverige. Det är viktigt. Alla åtgärder för kompetenshöjning är
bra. Det ger det nödvändiga råmaterialet för en uppbyggnad av produktionen.
— Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
111

Det är dock inte säkert att allt kompetensbehov kan lösas genom att man skapar nya utbildningar.
De nyutbildade kanske inte hittar rätt, eller så finns det kanske dugligt folk därute, folk som inte
kommer i arbete därför att andra nyckelfunktioner inte lika enkelt går att besätta.
112
We have a huge talent pool that could be used much better. The problem is business
development. The creative and technical talent is there, but there haven’t been a lot of
the people that have wanted a career in games. The purely business-, managementoriented
people aren’t there.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Det är ganska många företag som är igång redan. Man kan fråga sig om det räcker med att de
anställda där vidareutbildas, eller att ny arbetskraft utbildas, för att vi ska få en större produktion i
Norden. Utbildning kan väl knappast ensamt lösa problemet?
Det som får igång nordisk produktion och får igång hela utvecklingen är att skapa en
”independent-scen”. […] Ifall du har ett litet bolag där ute som utvecklar ett spel med
helt okända karaktärer, då säger vi på Gammafon, att ”de är inte etablerade”, och så
går de till nästa, där de inte heller vill ta några risker. Vad gör du då? Med
distribution via nätet, eller om Nordiska Rådet kan göra något, om man hittar fem-sex
”independent”-produktioner från varje land, då så skulle man kunna sätta samman en
katalog. Det skulle ge många en chans. Det skulle kunna bli mycket skräp, men det
kan bli mycket bra också.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Framför allt behöver vi bättre distributionsförhållanden. Vill vi se fler lokala, mindre
titlar, så handlar det om att förbättra distributionen. Det finns många besparingar att
göra om det är en internationell satsning, även om det är en smalare produktion. Då
är istället det vi mest behöver en förbättrad finansiering. Framför allt för
prototyperna. Det kan kosta två till fem miljoner kronor att ta fram en prototyp, för
att kunna visa ”gameplay”. Det är mycket svårt att få finansiering för detta. Det finns
helt enkelt ingen lokal finansieringsmiljö, inte offentligt, och inte privat heller. Det har
man däremot i filmbranschen. Det är intressant att distributionen fungerar något
bättre i Norge och Sverige, där det inte är så väldigt kedjestyrt.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
I själva verket är det antagligen, återigen, ett antal samverkande faktorer. De kan aktivt påverkas,
var och en för sig, men effekterna kan ändå visa sig på flera olika områden.
Det ska till en synergi mellan finansiering till projekt, stöd till nystartare eller tillväxt
i existerande verksamheter, och så utbildning. […] 100 procent nordisk produktion
blir svårt, på grund av konkurrensen, det blir arbetskraftskostnaderna som får ett stort
inflytande. Det finns även andra produktionskostnader som kan vara billigare, även
”middleware” omfattas ju av dessa avvägningar.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)

Om man då försöker tillföra finansiering, vad är det för slags finansiering som ska till för att mer
produktion ska komma igång. Är det ren finansiering riktad just mot produktion?
Spelproduktion måste ju finansieras. Och om vi vill ha förläggarna till att finansiera
utvecklingen krävs en ”pitch” och en framgångsrik sådan kräver i dag en prototyp. Så,
för att få produktion i Norden krävs att en massa projekt påbörjas i Norden. Projekt
som påbörjas på annat håll ger inte mer produktion i Norden, det finns inga
förutsättningar för det.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
The problem is of course often to get a demo done. Publishers do not fund this today,
and fewer and fewer on the traditional, PC- and console-, side of the development can
fund this. So if that could get funding, the demo work, that would be great. Also
putting talented people together with a good organiser, matchmaking, that could
become very important.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Produktionsstöd kan, om det är tillräckligt stort, självfallet närmast garantera produktion. Men det
finns kanske också andra sätt att säkra en ökad produktion.
Men man ska ha klart för sig att om sex-sju personer får igenom en prototyp så ger det
fem gånger så många jobb under två år. Så, om man tänker sig att 20 procent, eller
kanske fem procent, får kontrakt tack vare prototyperna, då kan man enkelt räkna ut
samhällsnyttan, vad det då kan vara värt att satsa på prototyperna.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Ett ökat antal utvecklingsprojekt kan leda fram till att några fler faktiskt blir producerade. Det är
också en tanke som ligger nära till hands att alla de som inte fick producera sina egna projekt, de
behövs kanske ändå, för produktionen av de projekt som fick gå vidare.
Finns det andra faktorer som man borde försöka påverka, för att ur de här inte helt enkla
ekonomiska ekvationerna få som resultat en ökad produktion i Norden?
Piratkopiering borde kanske vara överst på alla listor, men det är nästan som en
naturkraft; man tänker inte ens på vilket inflytande den har. Det finns många olika
bedömningar, men en rimlig gissning är att två tredjedelar av alla spel som spelas inte
är köpta utan kopierade. Barn- och familjespel är inget undantag. Detta är förödande
för alla försök att bygga en lönsam affär runt barnspel med hög kvalitet.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
En digital distribution, ordnad på rätt sätt, kan tänkas rymma en god potential att lösa både
distributionsproblem och problem med olaglig kopiering.
113

Mer spelproduktion under nordiskt ägande och nordisk kontroll
114
I’m not sure about the importance of the ownership factor. What is the point of being
the majority owner of something that has a limited market area that can be invaded
later on by stronger actors? Ownership is a question of capital, and the US has a lot
more capital. Foreign capital is a result of, and a driver for growth. We spoke,
ourselves, with Finnish investors, and the capital we were looking for was low, but the
loss of control would get quite high. Local investors could not bring the experience and
network that a good international investor can bring, either. Capital was actually not
as important for us as getting distribution in the US. That is a key factor in why we
sold Sumea to Digital Chocolate. The US operators only talk to very big companies.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Det beror på vad man menar med kontroll. På det danska kontoret så har vi bara en
del av kontrollen över hela innehållet. Sen är det ju ett mål i sig att bygga upp en
verksamhet som kan säljas till en hög kurs. Om det är en nordisk eller annan köpare,
det ser jag inte som så viktigt. Men samtidigt är det ju intressant med att ha en
export, där man behåller arbetsplatserna i Danmark.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Det är främst genom kreativiteten vi kan påverka. Idéskapande och projektutveckling
ska ske i Danmark. Gärna allt det andra också, men där har vi inga
konkurrensfördelar. […] ʺOutsourcingʺ är över huvud taget ett sätt att kunna växa i
takt med projekten. Framför allt de stora internationella projekten kan ju kräva väldigt
mycket.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
I framtiden kommer väldigt många spel att produceras delvis i utlandet, i Kina, i
Rumänien, i Indien. Vill vi ha starka titlar för barn och ungdom på vårt eget språk
krävs att vi skapar en industri som är stark nog för att leverera dessa. Det blir så
mycket dyrare annars. Och vill du ha den starka industrin, då måste den få ha de
ägare den behöver, lägga produktionen där den behöver och så vidare.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Naturligtvis är det också så att ju mer stöd man får i prototyp-fasen ju mindre risk är
det att man måste gå utomlands för sin finansiering och då tvingas släppa kontrollen.
Vad det är som styr kontrollen? Jo, det är först finansieringen, och sedan är det
talangen eller ”stjärn-statusen” hos utvecklarna. John Carmack på id Software skulle
inte tappa kontrollen om han tog in extern finansiering tidigt i ett projekt. Den
oprövade, däremot, tappar ofelbart kontrollen över företaget. Så finns det inte nordisk
finansiering, då blir det inte heller någon nordisk kontroll av produktionen.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)

Nystartade speltillverkare i Norden ser ut att vara en bra, naturlig början till nordisk kontroll över
produktionen. Om man dessutom uppmuntrar dem till att växa sig större och sedan sälja sina
företag med förtjänst, då kan vi få en mängd framgångsrika entreprenörer med erfarenhet av
speltillverkning, som när de blir fria från sina kontrakt, efter två till fem år, har en privat
förmögenhet att satsa i nya nystarter. Detta kan naturligtvis vara något överdrivet optimistiska
förhoppningar, men det är ju det de är, entreprenörerna, optimistiska.
Fler spel baserade på nordiska upphovsrätter
Vi kan få internationella succéer som Hitman om vi stödjer det kreativa framför allt.
Då stödjer vi också skapandet av nya upphovsrätter.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Genom stöd till skapandet av nya spelprojekt och nya spelföretag bidrar vi alltså till att nya
nordiska upphovsrätter skapas, men kanske också att fler gamla kommer till ny användning.
Det ena är att stödja prototyp- och konceptutvecklingsarbete. Det är det mest givna.
Om man vill se andra nordiska varumärken än de från spelområdet så ska man veta
att de normalt inte är så stora utomlands. Ett nytt Bamse-spel, det kan gå bra i
Norden, men ingen annanstans. Så, om man stödjer koncept- och prototyparbete, då
stöder man också utvecklingen av nya varumärken.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Är det inte enklare att bara sätta igång och göra spel på existerande, beprövade upphovsrätter? Det
förefaller ju mycket bekvämare än att skapa nya.
Det finns en misstänksamhet mot mediet. Många licensägare är skeptiska mot
spelmediet och föredrar att avstå från att upplåta sina licenser/karaktärer till
spelproduktion.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Om det bara är att sätta igång och kreera relativt hämningslöst, innebär inte det en risk för att vi
sätter igång att göra en massa galenskaper som världen inte vill ha? Att vi försvinner in i ett
nordiskt navelskåderi?
På det kreativa planet, och i vår uppfattning om vad som är god underhållning, och
vår uppskattning av amerikansk underhållning, det är detta som låter oss producera
framgångsrikt för den internationella marknaden. Vi har möjligen mer av dessa
förutsättningar än vad man har i till exempel Frankrike och Tyskland. Det är därför
vår bransch är stark, och det är därför vi i Norden har framgångar internationellt med
film och musik.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Låt oss anta att vi har något slags komparativ fördel att ligga relativt nära ett tänkt centrum på den
globala masskulturen, att vi har ett relativt kort avstånd till den anglosaxiska kultursfären som
115

ockuperar mycket av kärnområdet i ett globalt kulturperspektiv. Så även om vi tror att vi har svårt
att göra något som blir så underligt att det är oönskat i ett globalt perspektiv, kanske en viss
eftertanke ändå ska få råda?
116
Det är en blandning av kreativa krafter och finansiering, en frihet att göra
originalarbeten. I sista änden så måste man ju också satsa på något som kan säljas.
— Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Vad vi behöver är nya, kreativa produktioner, men som ändå är något som kan säljas. Bör det då
kanske främst vara nya kreationer för existerande, beprövade format, för att minimera
risktagandet?
You should put your chips in mobile, because here are all these undiscovered niches
and genres. I don’t know about consoles. In mobile you can create something that is
completely new, that is interesting for a global audience. On PlayStation, what can we
come up with that is new, what is our advantage? But we have the greatest mobile
penetration in the world. In Finland we have games played through the mobile phone
on TV, for example. We can invent new types of games that can then be distributed
globally, because the Nordic countries really are a mobile laboratory.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Man ska inte bortse från att för kostnaden av en enda konsoltitel, något som numera i regel tar
över 50 manår att åstadkomma, kan man göra i storleksordningen 200 mobilspel. Det borde
därmed finnas utrymme för ett och annat misstag.
Sammantaget är intrycket att man ska stödja det kreativa skapandet av nya koncept och
karaktärer, gärna i nya format, och gärna också i nya distributionsvägar.

Kritiska resurser för ett rikt nordiskt utbud av datorspel
För att ett potentiellt rikt nordiskt utbud av datorspel ska komma att bli en realitet ska det
naturligtvis produceras. För att strukturera de resurser som förefaller kritiska för att förverkliga
denna potential väljer vi därför att ta vår utgångspunkt i de klassiska produktionsfaktorerna; jord,
arbete och kapital. I mera sentida forskning och debatt lägger man gärna till ytterligare faktorer
som teknologi, information, marknad och entreprenörskap.
Jord måste nog i vårt sammanhang förstås en smula poetiskt, kanske som en plats att verka
på, och då gärna en rimligt stabil och närande plats, snarare än en hotfull och näringsfattig.
Därmed talar vi mera om fysisk och social infrastruktur än om åkermark som växtmiljö för våra
produkter.
Produktionsfaktorn teknologi, i form av tillgång till teknisk utrustning, det har ”alla” de som
ingår i den studerade industrin, så det är en bakgrundsfaktor, en del av infrastrukturen. Ett långt
ifrån oviktigt undantag är dock tillgången till ny teknologi, till licensierad utvecklingsutrustning
(”dev-kits”), och till ”middleware”.
I övrigt ingår teknologi rimligtvis i produktionsfaktorn arbete, för det är kompetens, som
sitter i huvudet på människor vi talar om.
Kapital är ganska självklart, men det kan tillföras i många olika former, på olika villkor, som
olika former av finansiering av verksamheter.
Då återstår nog bara entreprenörskap, och detta är ett allmänt samhälleligt problem i
Norden, att stimulera detta. Det ser heller inte ut att råda någon uppenbar brist på
entreprenörskap i datorspelindustrin. Där är många små, ägarledda företag, och många uppvisar
också ett ”kollektivt entreprenörskap” i form av kompanjonskap och liknande. Det förefaller inte
saknas folk som vill starta datorspelföretag, utan problemen handlar mera om företagens
överlevnad och tillväxtmöjligheter. Om vi ser på vad entreprenörernas primära input är, och just
nu väljer att behandla de rent personliga kompetenserna och drivkrafterna som en ”svart låda”, så
är de resurserna rimligen i första hand information och marknadskontakter.
Våra ”lokaliserade” produktionsfaktorer, anpassade för datorspelindustrin och även något
anpassade för nordiska förhållanden blir då; information, infrastruktur, arbetskraft och
finansiering. Det är dessa faktorer vi kan överväga att försöka påverka, dessa resurser vi kan
försöka öka tillgången till, i vår strävan att få fram ett ökat, bredare och kvalitetspräglat utbud av
nordiska datorspel. Resurserna ska alltså vara ett stöd för producenterna att utveckla nya koncept
och idéer, att skaffa nödvändig kompetens och erfarenhet för att omvandla dessa till produkter,
samt att bygga upp förmågan att sälja dessa koncept. Helt enkelt de olika faktorer som hos
producenterna avgör vilka idéer som realiseras och förs ut på marknaden.
Information; marknadskännedom och konsumentupplysning
Behovet av information om marknad, om utbud, om tillgången på resurser och var dessa finns, det
är stort i varje industri. Behovet av att nå ut med information i den egna industrin, såväl lokalt som
regionalt och globalt är också stort. Det finns också ett behov av att utväxla information med det
omgivande samhället, det som befinner sig utanför en omedelbar kontakt med den aktuella
industrin.
117

Olika frågor hänger ihop, men informationen, eller bristen därpå, är alltid central. Det kan
vara lämpligt att ta frågan om lokalisering av spel till nordiska språk som utgångspunkt för vår
diskussion.
118
We don’t really know how sales differentiate, based on the localisation, or lack thereof.
— Sami Vanhatalo, Remedy (FI)
Men naturligtvis inskränker sig inte informationsbehovet till att få veta mera om kunderna vill ha
lokaliserade spel eller ej.
Vi behöver få fram bättre statistik. Bra beslutsunderlag är avgörande för att kunna
göra bra affärer. Idag finns ingen aktör som kan sammanställa en grundlig
branschstatistik på egen hand, däremot borde man från myndighetshåll kunna ordna
det relativt snabbt.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Viss information finns redan tillgänglig, bland annat i branschstatistik från internationella
undersökningsföretag. Dock är den förknippad med så stora kostnader att den blir förbehållen
större, eller i vart fall redan lönsamma, aktörer.
Utvecklarna förstår ofta inte vad det är som säljer, och vad det är för storlek på det
segmentet som de vänder sig till. […] Utvecklarnas okunnighet, eller bristande
förståelse, den beror på att de älskar sitt projekt, i kombination med att de har för
dåliga kunskaper och för dåliga data om den marknad de siktar på. De har inte
marknadsdata, och de är inte tillräckligt professionella för att ta reda på dessa data
innan de går vidare med ett koncept.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Tillgång till vissa typer av kompetent arbetskraft verkar också vara särskilt avhängig av vilken
information och vilka informationskanaler som är tillgängliga, i största allmänhet.
Management and organiser people are needed. One way is promoting the industry.
When we are featured in the Finnish press, we get job applications from people we
normally not get. We have to get people to realise that you can have a career in this
industry, it’s not only a hobby.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
En bättre informationsspringning om datorspelindustrin och dess förhållanden skulle kunna hjälpa
industrin med dess anseende i det omgivande samhället. Det har en inverkan på långt fler faktorer
än bara tillgången till vissa typer av arbetskraft.
Vi står oss extremt mycket bättre än vi tror i konkurrens med de stora aktörerna från
USA och Asien. Inte bara inom barnspel, det har Digital Illusions och de andra stora i
Norden visat. När det gäller barnspel och barnmedia har vi alltid varit starka och
anses ha stor kvalitet. Men, jag har varit på konferenser i Sverige om barnmedia, där

man tar in amerikanska föreläsare som bara pratar om amerikanska barnspel. Vi skulle
ha ett forum där vi kan visa upp i världen vad vi gör. Tittar man på Europa och
jämför med barnspel i Frankrike, Tyskland och Italien, så håller vi en extremt mycket
högre kvalitet.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Man skulle kunna börja med att försöka låta detta nå allmän kännedom i Norden, om kvaliteten på
våra barnspel. Det finns, som vi tidigare sett, en skepsis hos existerande upphovsrätters ägare.
Vore dessa upphovsrätter också tillgängliga skulle detta kunna bidra till att upprätthålla, och
kanske utveckla, den rådande kvaliteten.
Många licensägare är skeptiska mot spelmediet och föredrar att avstå från att upplåta
sina licenser/karaktärer till spelproduktion.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Men attityderna hos existerande upphovsrätters ägare är rimligen en återspegling av attityder i
samhället i stort, attityder som kanske kan antas vara förankrade främst hos äldre och
inflytelserika, utan egen erfarenhet av spelmediet.
Vi behöver ha högre status för spel. Vi borde uppmuntra användning av spel i
skolorna, och få stopp på den snedvridna våldsdebatten. Galjonsfigurer som ministrar,
generaldirektörer och typ Silvia borde uttala sig positivt om datorspel.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Det är inte bara ett förbättrat informationsutbyte med det omgivande samhället som skulle kunna
hjälpa industrin. Ett ökat informationsutbyte inom den, mellan olika kompetensområden och folk
med olika erfarenheter, vore önskvärt.
Datorspel-sfären har lika stor chans som bokvärlden att skapa en ny karaktär. I ett
sånt klimat kan mycket spännande komma fram. Nu är Sverige och Danmark, till
exempel, så små att, och marknaderna är så små, att om förlagen som finns inte gillar
dig, ja, då kan du inte komma fram. En fond som kunde bidra med utvecklingspengar,
där du också kunde få del av mentorskap, erfarenheter etcetera, det tror jag skulle vara
jätteintressant.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Hela komplexet av resurser och faktorer hänger samman, men självfallet är tillgång till information
och kanaler för att nå ut med inforation helt centrala. Om man gör finansiering tillgänglig, men
inte berättar det för någon, då är det inte till någon större nytta. Om man vill berätta det, men inte
vet vem man ska säga det till, då har man också en bit kvar till ett framgångsrikt utnyttjande av en
resursförstärkning.
För att följa eventuella kommande åtgärder och deras inverkan över tiden måste industrin
och dess produktioner dokumenteras på något sätt som konsekvent lever upp till något slags
minimum av kvalitet och tillförlitlighet. Ett ansvar måste läggas någonstans för att insamla och
strukturera detta material.
119

Det kan också vara intressant att ta fram en basis för jämförelsetal med annan industri. Vi
vet att den nordiska konsumentmarknaden för datorspel omsätter omkring tre miljarder SEK. Vi
vet att de nordiska datorspelproducenterna omsätter omkring 700 miljoner SEK. Vi börjar, i och
med föreliggande kartläggning, få en viss uppfattning om relationen mellan mängden inhemskt
och utomnordiskt innehåll. Vi vet ju att i princip all inhemskt förlagd litteratur är på det egna
språket, och resten importeras. Ett annat exempel är att under första halvåret 2004 stod svenska
artister för 39 % av det svenska utbudet av musikskivor 93 .
Med ledning från offentligt stöd för film, litteratur och andra media kan vi kanske bilda oss
en uppfattning om hur stora ”medvetna” medel som ska ställas till förfogande för att ge en viss
önskad påverkan på utbudet. Men det kräver en utveckling av och en tillgång till sådana nyckel-
och relationstal, och det krävs att de har en viss aktualitet.
Därefter, men först därefter, kan vi formulera väl underbyggda målsättningar avseende det
nordiska utbudet av datorspel, både i relativa termer och i absoluta tal.
Infrastruktur; ramverk och kanaler
Infrastruktur, som vi här väljer att använda begreppet, omfattar även sociala strukturer och
distributionsstrukturer, alltså även handlings- och tankemönster i samhället, inte bara rent fysiska
företeelser. Viktigt för en industris funktion i samhället är vad det är som är ”normala” sätt att göra
affärer. Ett fungerande rättssystem, och en trygghet i att man kan få betalt för sitt arbete och sina
varor är rimligtvis viktigt. Det kräver en relativ frihet från korruption, stölder och andra
avbränningar. Särskilt stölder av intellektuella rättigheter är ett problem i kreativ industri.
Samhällets attityd återspeglas kanske i begreppet ”piratkopior”. [I författarens öron är detta ord
inte helt befriat från romantiska drag. Själv föredrar han det kanske något dialektalt präglade
”tjuvakopior”.]
120
En åtgärd för att öka utbudet av nordiska datorspel är att vi tar krafttag mot
piratkopiering. Det behövs från branschen men även från myndighetshåll.
Bredbandsoperatörerna har ett stort ansvar som de inte låtsas om.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Om debatten om olaglig kopiering är det svårt att säga något annat än att den kännetecknas av en
viss intellektuell slöhet. I den ena änden uppskattar man rundhänt antalet olagliga kopior och så
multiplicerar man detta med det gällande butikspriset. Att priselasticitet råder, en viss
priskänslighet för efterfrågan på datorspel, men även på utbudssidan, så att större volymer skulle
medge lägre priser, det är något man snabbt och gärna bortser från. Hellre skulle man naturligtvis
se större volymer till dagens rådande priser. Eller ännu högre.
I den andra änden hävdar debattörer att ”information wants to be free”. Varje producents
rätt till, och behov av, ersättning för sitt arbete bortser man snabbt och gärna från, och hävdar, en
smula nihilistiskt anstruket, att detta är minsann inte konsumentens problem.
När man är medveten om att datorspelindustrin kännetecknas av att delar av
produktionspersonalen besitter en mycket hög intellektuell skärpa, ser man att vad som sägs i
offentligheten och vad man har för uppfattningar i kärnverksamheterna skiljer sig åt. Det finns
förtroendeklyftor inom industrin, och ”pirat”-kopieringsdebatten sätter fingret på en av orsakerna:
Spelutvecklarna deltar inte i någon större utsträckning i det offentliga samtalet.
Om detta beror på att samhället inte har förtroende för spelutvecklarna, eller vice versa, det
spörsmålet kan vara föremål för sin egen utredning. Att författare, musiker och filmregissörer får
tillfälle att tala ut, det sker däremot varje dag. Om det alls finns en närande, stödjande social

infrastruktur i attityder och politik gentemot datorspelindustrin, så är den i vart fall inte helt
tydligt synlig i hela Norden.
Det föreliggande utredningsuppdraget måste dock kunna tas som ett tecken på att samhället
i Norden, eller åtminstone viktiga delar därav, börjar uppmärksamma datorspelindustrin, och
önskar veta mer om den för att eventuellt kunna erbjuda den en förbättrad miljö, och
fördelaktigare villkor att verka i. Det har industrin väntat på ett bra tag nu, förefaller det.
I Norden görs det för litet för att stimulera spelindustrin. Andra länder, som Kanada
och Sydkorea, är mycket mer aktiva med ekonomisk stimulans för att bygga en stark
spelindustri. Så har ju också Montreal lyckats bli världens kanske starkaste centrum
för spelindustrin på några få år.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Även på andra, mera industristrukturellt näraliggande områden, ser det ut dom om
spelutvecklarna inte riktigt ”är med”. Den ovan påstådda intellektuella skärpan verkar inte alltid
räcka till alltid.
Developers tend to be over-optimistic. Working with agents might help. It is so easy to
trick a developer on penalty clauses that are based on time. Like, “if you’re not ready
for Christmas, our share is 50 percent more”. However, the talent that you acquire in
this manner tends to break up. They just leave, eventually.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Strukturer och traditioner i industrin ingår också i infrastrukturen, och agenten, den professionelle
skicklige förhandlaren som företräder talangerna gentemot uppköparna, finns kanske inte i den
utsträckning som skulle kunna behövas. Det är inte ovanligt att avtal mellan spelutvecklare och
förläggare förbjuder spelutvecklaren att lämna ut information om avtalsvillkoren. När förläggaren
förhandlar med många spelutvecklare och spelutvecklarna med få förläggare är det inte svårt att
inse vem som har informationsövertaget. En professionell agent kan däremot ta med sin erfarenhet
från den ena förhandlingen till den andra.
Det finns heller ingen tydlig ”lokaliseringsapparat”. Versionering och språklig lokalisering
sker ofta internt och ”ad hoc”. Standarder och rutiner saknas. För mindre aktörer kan detta bli en
stor belastning i kostnader och arbetsinsats. Endast de största aktörerna har tydliga modeller för
denna hantering, den sker inte alltid i Norden, och är heller inte tillgänglig för andra aktörer.
We have made localisation of our games as easy as possible, but we don’t do it
ourselves. For our last game the localisation was made by a team in Vancouver. The
London office assembled localisation parts and input from all over the world, and sent
it to Vancouver, where they assembled it. In our first Max Payne game we localised it
even into Portuguese.
— Sami Vanhatalo, Remedy (FI)
Distributionen är ytterligare ett steg närmare de enskilda producenterna, och är självfallet helt
avgörande för deras livsvillkor.
121

122
Det finns begränsad hyllplats, och det krävs stor marknadsföringspåverkan. Det
handlar mycket om att till exempel TV-serier driver marknaden, som med Pokémon
eller Franklin the Turtle, som ju faktiskt är lokalt producerad. På Savannah-tiden
märktes att konkurrensen i detaljhandeln blev hårdare. Förväntningarna på
omsättningshastighet per hyllmeter ökade hela tiden. Vi sålde totalt 250 000 exemplar
i Danmark, Norge och Sverige av fyra titlar. Vi hade en växande försäljning fram till
1999-2000. Toppen var under 2000, och sedan föll omsättningen, därför att vi inte
fick vara kvar på hyllorna. Under kampanjer kunde vi vara med där ett par veckor, och
vi hade ju produkter som var välkända, men det nådde inte ut till kunderna att vi
fanns där. I Danmark sker 80-90 procent av försäljningen av den typen av produkter i
stormarknader [supermarkeder].
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Som marknaden ser ut nu för PlayStation 2 och de närmaste åren, så blir det inte
fråga om så mycket ny IP [Intellectual Proberty – upphovsrätter]. Det blir mycket
svårt att komma in på marknaden, för att den blir så massmarknads-inriktad. Det är
svårt att få plats i butiken om det inte känns igen. ”Casual gamers”, om de spelar en
större roll i framtiden, så vet vi vad de väljer. De väljer främst ”Platinum”
[återutgåvor av framgångsrika ett eller två år gamla spel, till ungefär halva priset
jämfört med fullpris], sequels [uppföljare; spelet ”Spelet 2”], och filmlicenser och
liknande.
— Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
Saker och ting har blivit extremt kommersiella, och vi arbetar nu under extra hård
konkurrens. Det är mycket svårt att komma till distribution med sina produkter. De
största problemen ligger just i distributionen. Dels är det svårt att få finansiering –
det finns ju inga offentliga medel till sådant här. Men det är också svårt att säkra
distribution. Denna utveckling har pågått sedan mitten av 90-talet. Det är färre och
färre förläggare och distributörer, men även på detaljistnivå är det stora problem. I
Danmark är detaljistledet helt kedjestyrt. Det finns därför inte plats för de mindre
projekten, bara till dem som är högt profilerade, som de största PlayStation-titlarna,
eller Electronic Arts större titlar. Detta gör det mycket vanskligt för nordisk
produktion att få något distribuerat, om man inte gör som IO Interactive. Det går inte
längre att ta ett lokalt projekt och sedan gå ut och få internationell framgång med det.
För de lokala projekten finns helt enkelt inte längre. Studio 1-2, med Pixeline, de är de
enda som är kvar.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Localised music does well, for example, but we wouldn’t even think of just targeting
Finland with our games. It would either be financial suicide, or we would need to
make much smaller games.
— Sami Vanhatalo, Remedy (FI)

Men det finns tyvärr inga väletablerade nordiska distributionskanaler idag för något slags ”mycket
mindre spel”. Priserna är relativt givna, och då måste mängden innehåll vara därefter, annars har
man mer eller mindre svikit kundens förtroende.
Man kan ju också tänka sig att stödja marknadsföring av befintliga varumärken
utanför Norden, men då talar vi ju om spel som inte klarar sig bara i Norden. Det
lönar sig sällan att lägga ner ett par miljoner i utveckling av spel bara för den
nordiska marknaden. Ett spel som kostat fem-tio miljoner kan ju inte konkurrera
kvalitetsmässigt med dem som kostar 50-100 miljoner. Det finns ju inget ”prisvärde”
som en faktor i spelrecensioner.
— Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
De rådande strukturerna gör att det ”naturliga” tillståndet gynnar ett stort, dyrt paket, som ett
antal mellanhänder har sina procent på. Några ”mycket mindre spel” som kostar 69 kronor istället
för 500, de existerar i princip inte. Utom möjligen på mobilspelmarkanden. Så då kan man fråga sig
om den marknaden är mera lättillgänglig för nordiska aktörer att operera på.
When I was at Nokia 12 months ago, I saw maybe 500 games in a year. Operators just
have room for a limited number of games, maybe 50 or a hundred. But a lot of genres,
niches and subjects have not been touched on. We have to remember that half of the
mobile subscribers are female, which isn’t reflected in the games on offer today. There
really is a lot of opportunities for clever people. But, it is certainly hard to get the foot
in the door for three guys in a garage.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Ska vi se produkter “förpackade” i andra storlekar och andra prisklasser än idag krävs det
sannolikt en struktur för att bättre hantera mindre betalningar än idag. I butik är det inget större
problem, men nedladdningsbara mobilspel säljs i princip bara på två sätt idag. Antingen säljer
mobiloperatören dem, och ger hälften av intäkten till speltillverkaren eller till en mellanhand. I det
sista fallet tar dessa två parter normalt hälften var. Speltillverkaren eller distributören kan också
sätta upp sin egen server och sälja spelen direkt till konsument.
Vi bör inte bara se på hur strukturerna ser ut på de olika nordiska marknaderna, och
ifrågasätta dessa. Vi måste säkert se de nordiska produkterna i sitt globala sammanhang också.
Om Sverige och Norden kunde komma in på de marknaderna kunde vi få bra resultat.
Men först måste vi gå ihop. Vi måste göra nåt annat än att använda de traditionella
metoderna. Där måste vi liera oss, med varandra, det är jag säker på. Om vi kunde ha
ett nordiskt nätverk på lite högre nivå, då tror jag att det skulle kunna blir en väldig
hjälp för oss att få ut våra produkter.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Väljer vi att agera i någon form av samverkan på ett nordiskt plan för att nå ut på det globala
planet måste det dock ske med eftertanke. Vi får inte låta etablerade sanningar om vad som är
”bra” och vad som är ”dåligt” på andra mediaområden automatiskt överföras till
datorspelområdet. Att figur ”X” för alla representerar strålade barnlitteratur garanterar på intet
123

sätt att ”Datorspelet om X” blir något annat än mediokert IT-tekniskt, spelhanteringsmässigt,
berättartekniskt och grafiskt.
124
Om det ges särskilt stöd, så är det viktigt att det inte ges enbart till det vi normalt
kallar kultur. Vi har Astrid Lindgren, H. C. Andersen och i Norge ”Trolle”. Det får
kanske aldrig någon kommersiell internationell succé. […] Hitman är kultur, vad man
än tycker. Vi ser det inte främst som en nordisk kulturprodukt, men det är det.
— Klaus Odegaard, Nordisk Film Interactive (DK)
Väljer vi att ifrågasätta de rådande strukturerna kan det trots allt vara lämpligt att utgå från hur
det är idag. Förändringar kommer inte över en natt, även om man kan önska det.
Om vi vill se mer spel som bygger på till exempel nordisk barnlitteratur, då är det
ganska tydligt vad som behövs. Då är det bättre distribution för att nå lokala
marknader. Annars är det främst finansiering det är frågan om, för att nå de
internationella marknaderna.
— Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Arbetskraft; kompetens och tillgänglighet
Vi har sett tidigare att tillgången på utbildad och erfaren produktionspersonal är otillräcklig i vart
fall i Danmark. Utbildningar för datorspelindustrins behov växer fram lite varstans, och i Sverige
har man sett tecken på att man utbildar fler än vad de faktiska behoven egentligen är.
Det kan dock vara intressant att även fråga sig om det är någon speciell inriktning inom
området som är en särskilt ”trång sektor”, en bristande strategisk resurs.
Vi har alltid haft duktiga programmerare, det finns ju en industriell tradition där, vi
har också fått en väldigt stark kull av grafiker, under IT-boomen, men vi saknar
fortfarande duktiga projektledare och duktiga designers. Det tror jag är det sätt vi kan
konkurrera främst på, genom bra speldesign. Vi ser nu igen hur små grupper av
människor startar spelföretag. I de konstellationerna är det oftast hälften
programmerare och hälften grafiker. Frågar man efter designers, så svarar de ”ah, det
delar vi lite på, allihopa”. Det är ett krav som vi ställer som förläggare, Gammafon, att
vi måste ha en ”lead designer” som är den som vi talar med. Detta underskattas
internationellt också.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Just speldesign har flera intervjupersoner poängterat, och också att det är just detta område vi
måste bli bättre på, för att stå oss i den internationella konkurrensen. Delar av produktionen
kanske flyttar till låglöneländer, men design finns det förhoppningar om att vi ska ha kvar i
Norden.
Vi har inga direkta behov av att vara i teknisk framkant när det gäller barnspel, men
lite för lågt är det, tekniskt sett, idag. Alla förlag har samma problem, alla
barnspelförlag i Europa och världen. Vi behöver få mer teknisk kompetens. Det är
stora skillnader på PC- och konsolspel. Om vi tittar på de konsolspel för barn som

finns idag så är de mycket annorlunda jämfört med PC-spelen. Tidigare har vi haft
mycket lägre tekniska krav för barnspel. De kraven höjs, men även framöver kommer
de kraven att vara lägre än för andra spel. Vi har redan börjat planera för
konsolspelproduktion. Pettson och Findus har sålt 2 miljoner exemplar, så vi kan nog
nå upp i de nivåer som krävs för konsolspel, för teknik- och licenskostnaderna. Man
ska inte glömma att vissa marknader kan man inte komma in på om man inte är på
konsol. Jag tror att det kommer att bli så att när konkurrensen ökar, så bryr sig folk
mindre om vilken konsol man har, många har flera olika, det finns ingen lojalitet. Det
finns en fantastisk fördel med konsolen, det är bara en ”on”-knapp och på med TV:n.
De mindre barnen får alltid ärva äldre konsoler och datorer, det ser vi. Vi ser också att
om man idag ska köpa ett spel till en 6-7-åring så är det automatiskt till en dator det
är tänkt. Det blir fler och fler konsoler, och det blir svårt att låta barnen spela i
vardagsrummet på TV:n där. De kommer att ha sin egen utrustning i sitt eget rum.
Vi argumenterar inför konsoltillverkarna att de ska sänka de tekniska kraven och
kraven på licenspengar. Att de inte vill det idag, det kan man ju förstå, men på sikt
kommer det att bli så. I utvidgningen av kundgrupper för konsolspel blir föräldrar det
naturliga nästa steget.
— Linus Feldt, Gammafon (SE)
Uppenbarligen ökar teknologikraven på många håll. Samtidigt kommer det fram verktyg och
hjälpprogramvara, ”middleware”, som kan överbrygga en del av detta. Barnspelen har dock ett
ganska stort steg att ta fram till där resten av spelen befinner sig, om man ska generalisera.
Men design och teknologi är ju inte de enda kompetenser vi behöver, utan på många håll är
det andra färdigheter som synes behövas för att konkurrera. Om det ens är möjligt att konkurrera.
The barriers to entry have become so high, both economically and technologically, that
it makes sense to sink even more money into each project. Look at sports games, they
have almost turned into interactive movies. If you look at football, the games contain
every single player in Europe, in their latest haircuts. In consoles it is now so much
about sports and brands, that if you are investing so much in the content, then you
want to play it safe on technology. The barrier to entry for independent developers is
too high now in sport, for example. The publishers have a thousand people in the field
taking the pictures of the players and interviewing them.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Skilled programmers have taken the CEO title, usually, and, frankly, they are not the
best sales people in the world. Even if they have a great game, they won’t be able to sell
it.
— Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Vi ska akta oss för att stirra oss blinda på teknologin, även om den ibland kan synas
överväldigande, inte bara för dem som inte förstår den, utan också för dem som arbetar med den
varje dag. Vi får inte glömma att industrin producerar upplevelser, inte teknologi. Teknologin är
bara redskap.
125

126
If you talk to game developers, and ask; what would you like to do if you weren’t in
game development? Many say that they would like to do movies. If nothing else,
because they are relatively bug-free.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Finansiering; bidrag och investeringskapital
Jag är kluven till statligt branschstöd. Jag anser personligen att det ofta gör mer skada
än nytta, och att pengarna lätt hamnar i fel fickor. En rejäl investeringsfond som på
finansmarknadens villkor investerar i spelbolag skulle dock vara en välkommen hjälp.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Det är riskabelt med en alltför hårdhänt politisk styrning. De som arbetar på
marknaden måste få inflytande över vad som får stöd. Man ska arbeta i branschen för
att veta vad som blir en framgång. Det är mycket svårt för ämbetsmän på ministerier
att besluta om.
— Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
Det är också viktigt att vi inte satsar bara på exempelvis konceptutveckling. Det är
bättre att etablera en investeringsfond, så att investerare kan våga satsa på branschen,
för de vet så lite om den.
— Trond Aas, Funcom (NO)
Det vore mycket bra om man kunde samverka exempelvis med branschorganisationer i
den hanteringen. Det är mycket viktigt att förstå att det inte går att direkt jämföra
med musik eller film. En film har kanske samma kostnader, men den har fler
”fönster”, i form av biografvisning, DVD, TV, etcetera.
— Klaus Odegaard, Nordisk Film Interactive (DK)
A fund is a good idea. It is similar to movies. You have to evaluate a number of
concepts, and then you should be providing loans, for pay-back on success. You should
also provide high-risk capital loans. But they should be milestone-based. That way the
risk can be more manageable. You also have to have some sort of “currency control” in
place. A fluctuating dollar can make a lot of trouble for an otherwise good project. It
would be good to have some sort of public evaluation, and thus public knowledge of the
games industry. The banks, particularly in Iceland, cannot be bothered to become
experts in understanding games companies. There is simply no reason. There is
enough business in understanding fishing.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)

Vi återkommer alltså än en gång tillbaka till informationen, till tillgången till och spridningen av
den, som helt centrala faktorer för att resten sedan ska ha förutsättningar att fungera. Information
är naturligtvis viktig på alla marknader, inte minst de finansiella marknaderna.
Det finns från andra kultur- och mediaområden stödformer som skulle kunna appliceras
även på datorspel.
Ett utvecklingsstöd är ett bidrag, som regel utan återbetalningsskyldighet, och syftar som
regel till att utarbeta ett nytt koncept fram till en punkt där externa parter kan, baserat på vad som
finns att se, välja att gå in i affären. För datorspel är detta i skrivande stund typiskt en ”spelbar
demo”, något som tekniskt är ganska nära ett färdigt spel, men ännu bara har en bråkdel av sitt
innehåll i form av karaktärer, objekt, banor, nivåer, och miljöer.
Ett produktionsstöd är ett bidrag, som regel utan återbetalningsskyldighet, till
produktionskostnader.
Ett marknadsföringsstöd kan typiskt utgå för att besöka mässor och dylikt för att där bjuda
ut sina produkter till försäljning.
Ett distributionsstöd kan utgå för att täcka vissa kostnader som uppstår när ett material ska
göras tillgängligt, typiskt genom en fysisk spridning genom ett geografiskt område.
Det finns ytterligare ett par typer av finansiering som praktiserats inom datorspelindustrin
på sina håll. En form är tillhandahållande av den utvecklingsutrustning (”dev-kits”) som behövs
för spelkonsoler, något som idag normalt ligger på hundratusentals kronor per konsol. Utan denna
utrustning kan det vara svårt, eller till och med omöjligt, att producera prototyper, ”demos” och
liknande. I varierande utsträckning används också ”middleware”, som ibland på olika sätt kan
finansieras av sin tillverkare, eller av externa parter.
Finansieringsmöjligheterna är många, och om man dessutom kan tänka sig att kombinera
dem på olika sätt blir de mycket fler. Det är tyvärr inte möjligt inom ramen för denna studie att
närmare än vad som ovan gjorts redogöra för olika finansieringsmöjligheter. Det är i vart fall
viktigt att överväga deras möjliga verkningar och följdverkningar, önskade men också oönskade.
127

Slutsatser och rekommendationer
Oavsett vad man anser om dagens spelutbud är det ställt utom tvivel att det är i datorspelindustrin
som helt omistlig kärnkompetens finns. Det är en industri med stort tekniskt och grafiskt
kunnande, en industri som utvecklas ekonomiskt och affärsmässigt, och medvetet strävar mot att
erbjuda större upplevelser, särskilt genom att utveckla design och berättarteknik.
Man kan ha förhoppningar på ett utbud av datorspel med ett ökat kulturellt och konstnärligt
värde, eller med större pedagogiska ambitioner. Eller kanske till och med politiska ambitioner. Det
spelar mindre roll vilket. Det är dock så att i dagens nordiska datorspelindustri finns
kärnkompetensen för morgondagens potentiella digitala, interaktiva nordiska upplevelser. Om vi
väljer att ta vara på dem och utveckla dem. De ser därtill ut att befinna sig i ett brytningsskede då
en yttre påverkan, som kanske inte behöver vara så kraftfull, bara den är koncentrerad och
medveten, kan komma att få ett betydande inflytande på utvecklingens inriktning och därmed en
mycket stor inverkan på det framtida utfallet.
Våra branschföreträdare tycks säga oss att vi ska arbeta mera för att ha en stark och sund
industri än att särskilt subventionera nordiska, inhemska produkter. Man kan vidare uppfatta
situationen som att det är klokare att aktivt bidra till inhämtning, utbyte och spridning av
information än att ge kontant stöd till fysisk distribution. Detta skulle nämligen stödja både de
företag som gör lokalt orienterade barnspel och de som gör internationellt orienterade större
produktioner. Om vi vill göra något konkret åt lokaliseringsfrågan, främst att spel blir på nordiska
språk, och då särskilt spel producerade i Norden, så ska vi knappast ge någon kontanta bidrag för
att göra detta. Istället bör vi försöka förenkla och förbilliga lokaliseringsarbetet, något som kan
komma alla företag till godo, inte bara några få, subjektivt utvalda. Samtidigt bör vi medverka till
en förändring av distributionsvillkoren, så att nordiska spel både kan möta större efterfrågan och
ge mer pengar till producenterna i förhållande till, inte bara sålda spel, utan faktiskt använda spel.
Vi kan få fler, och mer, nordiska spel om vi aktivt satsar på…
Informationsutbyte och -spridning
Ett förbättrat informationsutbyte skulle gagna många parter. Förutom mera information, med
bättre kvalitet, om marknad och utbud för producenter och konsumenter, skulle en
nätverksuppbyggnad underlätta för resurser, kompetenser och talanger att finna varandra snabbt
och effektivt. Särskilt intressant är detta i fråga om rent strategiskt intressanta resurser, som
speldesignkompetens och andra faktorer som framstår som särskilt viktiga för framtiden.
Information kan också spridas till professionella köpare, exempelvis i samband med
branschmässor, och ett gemensamt deltagande kan vara föremål för stöd. Det skulle också vara
värdefullt för industrin med klarhet kring existerande finansieringsformer, och möjligheter till
stöd.
Blir datorspelindustrin föremål för riktade åtgärder, så som redan sker i flera nordiska
länder, måste det vara av värde att enkelt kunna följa utvecklingen, och därmed utvärdera
insatserna. Det kan också vara intressant att upprätta en grund för att jämföra datorspel med
övriga media, i konsumtion, i produktion, i hur stora andelar som är lokaliserade, men också att
jämföra produktion, kontroll och upphovsrätter. Med klarlagda, med andra media jämförbara
128

förhållanden, kan ett gott underlag tas fram för ställningstaganden till fortsatta åtgärder för
datorspelindustrin.
En viss, blygsam, början på detta informationsarbete kan förhoppningsvis anses föreligga i
denna utredning.
Detta är vår första åtgärd. Informationen ligger till grund för så mycket annat, som vi sett,
och därför bör detta arbete inledas först, samtidigt som detta antagligen är den åtgärd som medför
minst arbete och kostnader.
Distribution, alternativ och utvecklad
Det vore klart önskvärt med en utvecklad distribution. Denna skulle kunna bredda utbudet,
förbilliga distributionen avsevärt, och låta smalare och mindre produktioner nå ut till köpare. De
möjligheter som en digital distribution, on-line, ger för att motverka illegal kopiering bör samtidigt
utredas, men därefter också snarast möjligt sättas i drift.
Detta är vår andra åtgärd, dels för att det är den tekniskt mest komplicerade, och därför bör
inledas så tidigt som möjligt, men också för att den är en naturligt nästa steg efter
informationsspridningen. När man vant folk vid att söka efter information om spel på ett ställe,
inklusive information om var och hur de kan köpas, då är steget inte så långt kvar till själva
utväxlingen av vara mot ersättning. I förlängningen kan man till och med tänka sig att
finansieringen förändras och integreras, så att köparna lägger förhandsorder på produktioner de
vill uppmuntra.
Stöd för lokalisering
Man bör skapa större klarhet i de mekanismer som styr datorspels lokalisering. Man kan överväga
ett direkt, eller indirekt, stöd för lokalisering. Man kan också överväga att utarbeta standarder för
hanteringen och att stimulera framväxt av specialiserade lokaliserare, allt för att förbilliga och
förenkla lokalisering. Större klarhet i konsumentpreferenser behövs dock först, innan man i detalj
planerar åtgärder.
Finansiering
Det finns många olika finansieringsformer som skulle kunna komma ifråga, och ett stort antal är
prövade på olika håll i världen, och i Norden. Det vore rimligt att skaffa sig en överblick över detta
innan man mera konkret närmar sig möjligheten att finansiera datorspel i någon form.
Vi ska dock inte glömma att vi funnit många argument för att åtgärderna bör stimulera till
utveckling av prototyper, till nya kreativa skapelser, på nya plattformar, och i nya distributionsvägar.
Det är med stor säkerhet i de riktningarna de nordiska fördelarna finns och kan utvecklas,
och exploateras. De rent konkreta, mest lämpade, formerna för en sådan finansiering är dock mera
oklara.
Slutord
Allt hänger ihop – med goda kontakter till folket kan man åtminstone hypotetiskt ta in
förhandsorder från geografiskt näraliggande entusiaster, något som kan samverka med olika
finansieringsformer, och dessutom få en garanterad, extremt kostnadssnål distribution. En sådan
distribution bör minska lockelsen i att söka efter ”pirat”-kopior. Bättre information som görs
tillgänglig för spelutvecklare ökar sannolikheten för framgång med att föra projekt med
producerade prototyper över i faktisk produktion.
Vi har funnit att vi i första hand bör sträva mot ett utvecklingsstöd för nya koncept., och
eventuellt produktionsstöd, marknadsföringsstöd eller distributionsstöd är mera tveksamt. Man
129

ska dock överväga att villkora eventuellt utvecklingsstöd med att framtida produktion ska
lokaliseras nordiskt. Ett rent produktionsstöd bör nog ej utgå, i stället bör man låta marknadens
befintliga aktörer avgöra vad som ska släppas ut i befintliga kanaler. Offentligt stöd, i form av
kontant bidrag till enskilda verksamheters marknadsföring och distribution bör ej utgå. Däremot
ska man allvarligt överväga att stödja industrins mera kollektiva internationella marknadsföring
genom mässor och agenturverksamhet. Och man ska definitivt överväga att aktivt agera för att
skapa nya distributionsformer och –vägar, istället för att subventionera befintliga.
130
Det är väl klassiskt, att en liten aktör måste vara mer originell, och göra det nya,
medan en stor har mera marknads- och distributionskontroll, och satsar gärna på det
beprövade.
— Per Strömbäck, PAN Vision (SE), som dock vid tillfället talade om PAN Visions
”games”-produkter, inte om gemensamma nordiska strategier.
You have to find your own way, if you are competing with people that have stacks of
money, and the only thing you yourself have is talent and some, limited, time.
— Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Med ett sådant program som det ovan skisserade, skulle man som bieffekt få att man aktivt arbetar
för att ställa till problem för dem som arbetar i de etablerade förlagen och i den fysiska
distributionen. Det är dock så att det förefaller vara i just denna delen av värdekedjan som vi hittar
den tåligaste ekonomin, den främsta företagsekonomiska kompetensen och det starkaste
affärsmannaskapet, så det bör vara här förutsättningarna är störst för att framgångsrikt kunna
hantera förändringar. Om detta skulle innebära att man skapar bättre villkor för spelutvecklarna
på spelförläggarnas och -distributörernas bekostnad, så går det alltså lätt att hävda att de senare
har bättre förutsättningar för att helt eller delvis övergå till annan verksamhet. Spelutveckling, till
exempel, är ju alltid en möjlighet.
Det förefaller ganska tydligt att datorspelindustrin står inför stora förändringar, och särskilt
distributionen, som sker på ett i det närmaste artificiellt konservativt sätt, har stora möjligheter att
komma att utsättas för en schumpeteriansk ”kreativ destruktion”. Om Norden driver delar av den
utvecklingen, istället för att vänta på att någon annan serverar den, kan det ge oss ekonomiska och
strategiska fördelar. Dessa fördelar kan även de läggas till grund för finansiering och distribution
av ett utbud med ännu högre kulturella kvaliteter.
Med det i denna utredning anförda ska inte vara sagt att det skulle, ”à priori”, vara något fel
på morgondagens japanska och amerikanska digitala, interaktiva upplevelser. Tvärtom: Dem ska
vi absolut, och med spänning, se fram emot.
Men, kanske vill vi också se något mer, något som ligger oss själva lite närmare? I så fall får
vi medvetet arbeta för det. Ingen annan kommer nämligen att göra det åt oss.

Källor
Intervjuade avseende datorspel
Trond Aas, Funcom (NO)
Jacob Buck, InterActive Vision (DK)
Linus Feldt, Gammafon (SE)
Klaus Odegaard, Nordisk Film Interactive (DK)
Hilmar Pétursson, CCP (IS)
Morten Remmer, Nordisk Film Interactive (DK)
Per Rosendal, Kongo Interactive (DK)
Lasse Seppänen, Sumea (FI)
Per Strömbäck, PAN Vision (SE)
Martin Walfisz, Massive Entertainment (SE)
Sami Vanhatalo, Remedy (FI)
Viktiga uppgiftslämnare
Monica Andersson, Ålands Läromedelcentral (ÅL)
Vesa Artman, FIGMA (FI)
Tom Døller, Geografforlaget (DK)
Tomas Eklund, Natur och Kultur/Läromedel (SE)
Anneli Enckell, Carlshamns Commersen AB (SE)
Berit Engberg, Specialpedagogiska institutet (SE)
Tiina Heino, Utbildningsstyrelsen (FI)
Arto Hiltunen, Oppomedia Oy (FI)
Göran Hjalmarsson, Alega Skolmaterial AB (SE)
Mirja Holste, YLE (FI)
Aimo Hyvärinen, HiQ Oy (FI)
Mikael Iselow, Myndigheten för skolutveckling, Multimediabyrån (SE)
Marna Jacobsen, Bókadeild Føroya Lærarafelags (FO)
Thomas Jakobsson, Gamesmix.com, Bonnier Home Entertainment (SE)
Ólafur Þór Jóelsson, Skífan (IS)
Gro Jørgensen, CyberBook AS (NO)
Petter Korseth, Utdanningsdirektoratet (NO)
Ingólfur B. Kristjánsson, Skolavefurinn (IS)
Mikko Laine, eWSOY (FI)
Irmeli Lehtovaara, Utbildningsstyrelsen (FI)
Martin Lindell, Manual (SE)
Terttu Liskola, Anaheim Finland Oy (FI)
Eyðna Magnussen, Bókadeild Føroya Lærarafelags (FO)
Ferdinand v Malmborg, FERDE Data (SE)
Gundur Mortensen, Føroya Skúlabókagrunnur (FO)
Lars Nordberg, Elevdata (SE)
Ilkka Nousiainen, Otava Oy (FI)
Esko Palmu, Early Learning Oy (FI)
Jona Palsdottir, Islands utbildningsdepartement, IT-utvecklingsavdelingen (IS)
Hannu Peltonen, Lahden Teho-opetus Oy (FI)
131

Vivi-Ann Rehnström, Schildts AB (FI)
Vibeke R. Røhling, Gyldendal Uddannelse (DK)
Bjørn Rystberggard, Inspera AS (NO)
Björn Sigurđsson, Menntagatt (IS)
Tom Skovdahl, Det Norske Samlaget (NO)
Jukka Soinila, CompOpus Oy (FI)
Susanne Svensson, Liber AB (SE)
Kristin Svendsen, Gyldendal Undervisning (NO)
Ólafur Thorerensen, Skífan (IS)
Michael Topelius, UR - Utbildningsradion (SE)
Ann Truedsson, LäraMera AB (SE)
Ann Christin Tørnqvist, IGEL Data AS (NO)
Lars Unneberg, Mohive AS (NO)
Johan Wewel, Theducation (SE)
Kurt Winzell, Winzell Produktion AB (SE)
Marja Virmalainen, Satama Interactive Oy (FI)
Arne Øgård, Cappelen Undervisning, Grunnskolen (NO)
Bjarne Øymyr, Norsk Samfunnsvitenskapelig Datatjeneste (NO)
Skriftliga källor
1 Rollings, A. & Adams, E. (2003) Andrew Rollings and Enrnest Adams on Game Design. (s 34-35).
Indianapolis, IN: New Riders.
2 Kulturministeriet (2003) Undersøgelse om Børn og Unges benyttelse af computerspil. Pressmeddelande
2003-11-07. (http://www.kulturministeriet.dk/sw7381.asp?usepf=true, 2003-11-28)
3 http://www.edu.fi/oppimateriaalit & http://www.edu.fi/svenska/laromedel. 2004-06-30
4 http://www.laromedel.nu/ 2004-07-09.
5 http://skolenettet.ls.no/digital/2004-07-16
6 http://www.edu.fi/oppimateriaalit & http://www.edu.fi/svenska/laromedel. 2004-06-30
7 www.edu.fi/svenska/laromedel. 2004-07-09.
8 http://www.skolutveckling.se/it_i_skolan/multimediabyran.shtml 2004-07-13.
9 http://skolenettet.ls.no/digital/2004-07-16. & Digitalt Innhold (Laeringssenteret 12.11.2003)
http://skolenettet.ls.no/imaker?id=160038&malgruppe=0&trinn=0&omr=35260&mal=nyhet
10 Kent, S. L. (2001) The Ultimate History of Video Games. Roseville, CA: Prima Publishing.
11 Wolf, M. J. P. (2002) Genre and the Video Game. I Wolf, M. J. P. (red.) The Medium of the Video Game.
Austin, TX: University of Texas Press.
12 Entertainment Software Association (2003) Industry Sales and Economic Data
(http://www.theesa.com/industrysales.html, 2003-10-26). ESA, 1211 Connecticut Ave. NW #600,
Washington, DC 20036.
13 Edge (2003). Ten Top Tens. Edge, Oktober 2003.
14 http://www.pegi.info 2004-09-11.
15 http://www.pegi.info/downloads/PEGI_News_no3.pdf 2004-09-11.
16 Wessman, J. (2003). Dataspel svensk framtidsindustri. Sydsvenska Dagbladet, 2003-11-23.
17 Sveriges Branschförening MDTS – Multimedia, Dator & TV-spel (2003) Fördelning av intäkter
(http://www.mdts.se/konsumetpris.asp, 2003-10-06). MDTS, Box 23021, 104 35 Stockholm.
132

18 Kofler, P. & Fonnesbech, C. (2002) The interactive culture industry (rapport, 2002-07-04). Kulturministeriet,
Postboks 2140, 1015 København.
19 Screen Digest (2004:1). Interactive Leisure Software, Global market assessment and forecasts to 2007.
Screen Digest Ltd., Lymehouse Studios, 38 Georgiana Street, London NW1 0EB.
20 Porter, M. E. (1985) Competitive Advantage. (s 36-53). New York, NY: The Free Press, Macmillan.
21 International Game Developers Association (2003) Breaking In
(http://www.igda.org/breakingin/career_paths.htm, 2003-10-08). IGDA, 600 Harrison St., San Francisco,
CA 94107.
22 Buck, J. (2003) Getting published. PowerPoint-bildspel. InterActive Vision AS, Silkeborg/IGDA Denmark.
23 Screen Digest (2004) Interactive Leisure Software - Global market assessment and forecasts to 2007. Screen
Digest Ltd., Lymehouse Studios, 38 Georgiana Street, London NW1 0EB.
24 http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/index.html 2004-09-21.
25 Lindell, M. (2004). Statistik för spelförsäljningen år 2003. Manual, 17 juni 2004.
26 Screen Digest (2001) Interactive leisure software, market assessment and forecasts to 2005. Screen Digest
Ltd., Lymehouse Studios, 38 Georgiana Street, London NW1 0EB.
27 Develop (2004). Finalists 2004 – Develop Industry Excellence Awards. Develop, Augusti 2004.
28 http://www.gamershell.com/news/16939.html. 2004-09-15.
29 http://www.terkkari.net 2004.07.02.
30 http://www.friends. 2004-07-12.
31 http://www.bris.se/start/default.asp. 2004-07-12.
32 http://www.sexaktuellt.com. 2004-07-12.
33 http://www.kondom.nu. 2004-07-12 & http://www.p-piller.nu. 2004-07-12.
34 http://www.swedkid.nu/ 2004-07-09. http://skolenettet.no/mixcity. 2004-07-16.
35 se links i http://www.urknet.dk/react/2004-07-24.
36 http://www.urknet.dk/react/2004-07-25.
37 http://www.redcross.fi/bobo/pedagogiset_ohjeet.html. 2004-07-26.
38 http://www.redcross.se, http://www.redcross.is, http://www.redcross.no, http://www.redcross.fo 2004-07-
26.
39 http://www.tkukoulu.fi/tiimalasi/index.htm. 2004-06-30.
40 http://www.edu.lieto.fi/nautela/verkkomuseoflash.htm. 2004-06-30.
41 http://www.ts.skane.se/. 2004-09-14.
42 http://www.hedbergska.sundsvall.se/ 2004-07-14.
43 http://www.ur.se/ur/start.php?s1=omur. 2004-07-22.
44 http://www.ur.se/omfarg/2004-07-22.
45 http://www.yle.fi/opinportti/kouluportti/
46 http://www.radiotv.aland.fi/fakta.html. 2004-07-22.
47 http://www.nrk.no/2004-07-16 & http://rita.nrk.no/community/rotor/index.php. 2004-07-21.
48 http://www.dr.dk/, http://www.dr.dk/undervisning/index.asp & http://www.dr.dk/skole/om_dril.htm.
2004-07-19.
49 http://www.uf.fo & http://www.svf.fo/2004-07-22.
50 http://www.knr.gl. 2004-07-26.
51 http://www.ruv.is/ 2004-07-21.
52 http://www.inuusuttutakisunnerat.gl/ & http://www.fgb.dk/index.asp 2004-07-26.
53 http://www.lunarstorm.se/. 2004-09-14.
54 http://www.europeoftales.net/ 2004-06-30.
55 http://www.nifin.helsinki.fi/bibbi 2004-07-02.
56 http://www.wwf.se/go.wiz?doc=hem. 2004-07-09 & http://www.wwf.fi/viihdekeskus 2004-06-30.
57 http://www.pandaklubben.dk/ 2004-07-14.
58 http://www.wwf.no/core/pandaklubben/medlem.asp. 2004-07-14.
59 http://merikartano.fi/etus.htm 2004-06-30.
60 http://www.kl-deaf.fi/virtuaali/ajank.html. 2004-06-30
133

61 http://www.ateneum.fi. 2004-06-30.
62 http://www.ur.se/ur/sok/frameset_web.html?/dova/2004-07-22
63 http://www.laramera.se/indexSwe.htm 9.7.2004.
64 http://www.sit.se/net/Startsida+SIT/Om+oss-Kontakt/Om+oss. 2004-07-22.
65 http://www.mikrov.dk/profil/2004-07-14.
66 http://www.ateneum.fi/default.asp?docId=12203 &
http://www.fng.fi/fng/html4/se/ateneum/children/children.htm 2004-06-30.
67 http://www.edu.fi/oppimateriaalit/terveellinenateria 2004-07-02.
68 http://www.skolutveckling.se/skolnet/smultron/ 2004-07-09.
69 http://skolenettet.ls.no/imaker?id=152589&malgruppe=0&trinn=0&omr=35260&mal=snarvei &
http://skolenettet.no/mixcity 2004-07-14.
70 http://www.uni-c.dk/produkter/uvmidler/index.html & http://www.unic.dk/generelt/english/profile/index.html.
2004-07-20.
71 http://skoda.emu.dk/omemu/index.html. 2004-07-21.
72 SkolePro – Pakke med it-programmer -PDF-katalog. (december 2003) http://www.unic.dk/produkter/uvmidler/2004-07-21.
73 http://www.skolnet.aland.fi/index.htm. 2004-07-09.
74 www.opit.fi, www.koulukanava.fi 2004.30.
75 http://www.laromedel.nu. 2004-07-09.
76 http://www.gleerups.se/2004-08-30.
77 http://www.aschehoug.no/2004-07-20.
78 http://www.caspar.no/2004-07-20.
79 http://www.geografforbundet.dk/geografforlaget.htm. 2004-07-22.
80 http://www.gyldendal.no/undervisning/default_NS.asp 2004-07-20. http://www.gyldendaluddannelse.dk/
2004-07-26.
81 http://www.systime.dk/webportal.asp. 2004-07-21.
82 http://www.armiwallenius.fi. 2004-07-29.
83 http://www.ferde.se/2004-08-04.
84 http://www.plan1.fi/plan1.htm. 2004-07-20.
85 http://www.elevdata.se. 2004-07-09.
86 http://www.allemansdata.se. 2004-07-09.
87 http://www.theducation.se/ 2004-07-13.
88 http://www.cyberbook.no/2004-07-16.
89 http://www.griegmultimedia.no/2004-07-16.
90 http://www.mikrov.dk/profil/2004-07-14.
91 http://www.skolemedia.dk. 2004-07-26.
92 Vasström, U. (2003). Dataprogramgruppen, IDUN och IDUN II
http://www.cfl.se//images/pdf/konferenser/it_norden/idun.pdf 2004-09-12
93 Grammofonleverantörernas Förening (2004) Skivförsäljning januari – juni 2004. Pressmeddelande.
http://www.ifpi.se/02.images/01.top/02.subnav_pdf/02.statistik/pdf/skivforsaljning_200401-
200406.pdf 2004-09-20.
134