här - M5 Arkitektur Linköping

för och akter. På masten riggade vi upp en rullgardin som vi kunde
hissa upp och ner. Seglet såg ut som ett vikingasegel. Rullgardinen
sköttes med fyra linor. En åra i aktern fick bli roder. Sedan var
“vikinga skeppet” klart för seglats. Jag skötte seglet och Lars Inge
roderåran. Det var spännande och livat till tusen. När morsan fick reda
på vad vi gjorde nere på Stångån blev det ett himla liv. Hon sprang på
strandpromenaden och skrek på oss. “Är ni inte kloka ungar. Ska ni
dränka er?”
Vid ett annat tillfälle höll det på att gå riktigt galet för Lars Inge och
mig. Den lilla jollen hade flyttats upp ovanför fallen. Vi rodde ut på
strömmen en bra bit ovanför intaget till kraftstationen. Strömmen var
stark och båten började dras med mot kraftstationen. Nu gällde att ro
så att vi och båt inte hamnade i gallret på intaget. Jag kommer ihåg att
jag satt vid årorna och Lars Inge låg på knä på durken och hjälpte till
att trycka på årorna så båten kom ur strömfåran och vi kunde ta oss
till något lugnare vatten. Det var ett par slaka killar som förtöjde jollen
och gick hem utan att tala om vad vi varit med om.
Hans och Lars Inge. Privat.
122