här - M5 Arkitektur Linköping

uppgick till c:a 5 år. Sammanhållningen var som jag minns det bra
och man kan med fog tala om Kaklis-andan. Det är klart att det fanns
någon miniatyrhitler, som genom gunstlingssystem kunde bestämma
vem som fick vara med och leka och ibland var det säkert bittert. När
det gäller sexualupplysning minns jag att ett antal av oss blev upplysta
av en mycket ung dam men det var först högre upp i åldrarna vid
par-datten och rymmare och fasttagare på kvällstid vi mera handgripligt
kunde konstatera de anatomiska skiljaktigheterna mellan oss.
Tiderna särskilt i början av 30-talet var bistra med hög arbetslöshet
och uselt betalt. Många familjefäder arbetade på industrier som tilläm -
pade varannanveckorsarbete. Flera måste haft det mycket knapert och
det är förunderligt att det inte förekom ren misär. Månadshyran för 2rumslägenhet
låg vid c:a 50 kr och en yrkesarbetares timlön uppgick
som bäst till c:a 1,50 kr. När svårigheterna blev för överväldigande
hände det väl att någon tog till buteljen men något allmänt fylleri
förekom inte och hade inte tolererats av Fabris.
Vi var inga klädsnobbar i våra långa kortbyxor och stoppade långstrumpor.
De revolutionerande golfbyxorna kom vid slutet av 30-talet
liksom gummistövlarna. Jag har för mig att flickorna i allmänhet såg
prydliga ut i hemsytt - åtminstone sommartid. Sommartid var klädseln
för oss grabbar overall och gymnastikskor.
Omgivningarna
Munkgärdet
Tvärs över Vistvägen från vårt hus låg långt in på 30-talet ”Pihls
lada”, som faktiskt var en fullt utvecklad lantgård med boskap. Nedåt
ån och bort emot Hejdegården sträckte sig beten och åkrar och innan
Folkungavallen utvidgades och S:t Larsgatan drogs fram till
Vistvägen fanns även där gärden. Begreppet Munkgärdet kan jag inte
minnas från den tiden, vi talade om Gärdet, som var en pastoral idyll
och långt in på 30-talet kunde man höra kornknarren sjunga varma
sommarnätter.
Diagonalt över gärdet gick en cykelväg fram till Hejdegatan och
152