RÅDSLÄNGD FÖR VISBY 1161-1600 Förklaringar - medeltidsgotland

Johan Smede: Visbyköpman 1380 då han förde gods värt 16 pund grote till/från Reval (RevPfz II
1649). 1399 förde han gods värt 48 mark mellan Visby och Lübeck (PfzB 1399 p 142v). 1400 hade
han haft varor på Peter Bruns förlista skepp (LECUB IV 1543). Visbyrådman 1412 6/5, då Revalborgaren
Henrik, son till rådmannen där Henrik van Hoye, överlät sin fastighet i denna stad till van der Smede
(DESR 665). För detta skulle Smede betala en årlig ränta om 6 rigiska mark för ett värde av 100 i
samma mynt till Henriks bror Reneke. Han erhöll också, av förmyndarna till herr Henrik van Hoyes
barn, sjögården i staden. Död före 1423 9/7, då dottern omtalas i Reval (PRS 4:V 663). Han torde ha
avlidit redan före 1421, då brodern Gerhard efterträtt honom i rådet. oo(?) N Grote. Son till Fredrik
van Smede.
CLAUS OSENBRUGGE: Född i Visby omkring 1360. Säkerligen densamme som 1393 köpte
fastigheten Pferdmarkt 5 i Lübeck, vilken han ägde ännu 1408 (Mar-Q s 758). Borgmästare i Visby,
fadder vid korinvigningen i S:ta Katarinas kyrka 1412 25/9 (B 99 p 54). Avliden före 1424 2/2, då
Lübeckrådet å systern Wibekes vägnar vände sig till Visbyrådet med krav på det som Nicolaus i sitt
testamente tilldelat henne (NStB 1424 2/2). oo Elisabet N 1412 (B 99 p 54).
HEINE van AKEN: Född omkring 1365. Tysk rådman i Visby 1412 då han jämte hustrun 25/9 var
fadder vid invigningen av S:ta Katarinas kor i Visby (B 99 p 54). oo Elisabet N 1412. Son till Henrik
van Aken.
GOTSKALK KROWEL: Tysk rådman i Visby, då han 1412 25/9 jämte hustrun var fadder vid S:ta
Katarinas korinvigning (B 99 p 54). 1415 8/5 sändebud i Reval jämte Henrik Katte för att uppbära de
livländska städernas kostnader för avslutandet av freden med Novgorod 1391 (SD III 2077). 1422 31/
5 hansedagssändebud i Lübeck (HR VII 487). Samma år, 21/7, i samma ärende i Rostock (HR VII 517
§5, 543, 558). Före 1428 14/9 hade han uppehållit sig i Flandern, då Andreas van dem Rode hade
uppehållit sig hos honom (FMU II 1867). Samma år, 27/10, erkände han sig skyldig Lübeckborgmästaren
Henrik Rapesulver 19 rhenska gulden och 20 mark lübskt (UBL VII 248). 1432 10/9 vittne i ett
fastebrev (RA pergbr 1432 10/9). 1433 6/5 befullmäktigade han Danzigborgaren Eghard Westrans att
mottaga det smör och osmund som hans kompanjon Hans Löwen haft på Hans Gestelssons förolyckade
skepp, och vilket gods fanns i Danzig (HUB VI 1077). 1439 30/5, då Revalrådet till honom och
ordensriddaren Tonies Wesseler sände vardera 1 tunna öl med trä för 3 ½ mark och 6 flaskor ”romnie”
(sydländskt vin, KämRev I 381). oo Elisabet N, som 1412 25/9 jämte maken var fadder vid S:ta
Katarinas korinvigning (B 99 p 54).
JOHAN DUSEBORCH: Född i Visby omkring 1370. Tysk rådman 1412 25/9, då han jämte hustrun
var en av faddrarna vid korinvigningen vid S:ta Katarina (B 99 p 54). 1417 20/5 och 28/7
hansedagssändebud i Rostock och Lübeck (HR VI 397). 1418 5/6 var han sändebud till Brügge i
hansans ärende (HR VI 595 §§1-4). Borgmästare 1427 28/6, vittne i Herman och Heseke Munters
donationsbrev (Lreg, VDB 1427 28/6). Från 1437 6/10 finns ett brev bevarat från ordensmannen Henrik
Vorrat, med uppgifter som är mindre smickrande för Johan Duseborch. Många år tidigare hade han
överlåtit 40 mark till en Hans Kolke, vilken hade blivit utplundrad av Vitalianer. Med dessa 40 mark
hade samme Kolke handlat i 1 ½ år. För mer än 10 år sedan (alltså senast 1426) hade Kolke i närvaro
av rådmannen Andreas den Keller förlikat sig med Duseborch och senare utbetalat pengar till sonen
Simon Duseborch i Danzig. Trots detta hade Danzigborgarna Lucas Mekelfeld och Claus Rogge efter
brevframställan från Duseborch tvingat Kolke att inom 8 dagar bege sig till Gotland. På Gotland hade
han på rådhuset misshandlats av Hans Bok, Jorger Basener och Cordt van Bell, vaför Duseborch kunnat
tilltvinga sig 1100 mark. Kolke hade därefter sökt Mekelfeld i kyrkan och Rogge i hans hus, för att
kräva att de hjälpte honom att få gotländska varor belagda med kvarstad. De hade då avvisat honom
och hänvisat till ordensmästaren. Vidare klagade Kolke på, att en Peter Meier i Danzig inte återbetalat