VASKULÄR MEDICIN - Mediahuset i Göteborg AB
VASKULÄR MEDICIN - Mediahuset i Göteborg AB
VASKULÄR MEDICIN - Mediahuset i Göteborg AB
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Kardiovaskulär fysiologisk översikt<br />
Liber förlag utgav tidigare i år en mycket aktuell lärobok om Kardiovaskulär medicin i den så kallade ”prickboksserien”.<br />
Läroboken syftar till att passa verksamma läkare, läkarstudenter samt vårdstuderande inom området. Redaktörer för boken<br />
har varit Fredrik Nyström, Lena Jonasson och Ulf Dahlström, som alla är överläkare och professorer vid Universitetssjukhuset,<br />
Linköpings Universitet. Boken tar ett brett grepp om den Kardiovaskulära medicinen, och innefattar allt från fysiologi,<br />
genetik, och statustagande till diagnos, profylax och behandling av kardiovaskulära sjukdomar innefattande både hjärta och<br />
hjärna och perifera kärl. Till boken hör också ett eLabb som ger möjlighet till interaktiva frågor för att underlätta inlärande.<br />
Här följer en omarbetad och komprimerad text med<br />
urval av illustrationer från det inledande kapitlet om<br />
Kardiovaskulär Fysiologi som skrivits av Toste Länne i<br />
samarbete med Marcus Lindenberger. Boken finns att köpa i bokhandeln<br />
som tillhandahåller facklitteratur och via nätbokhandeln.<br />
Hjärtat<br />
Hjärtats struktur<br />
Hjärtat väger cirka 300 g beroende på kön och vikt och är lokaliserat<br />
i mediastinum. Det är konformat och lutar framåt till<br />
vänster på grund av rotation i samband med den fetala utvecklingen<br />
(bild 1). Hjärtats vägg innehåller ett inre lager, endokardiet,<br />
ett tjockt lager, myokardiet samt ett yttre lager, epikardiet och<br />
hjärtat ligger i en fibrös påse, perikardiet. Det innersta lagret av<br />
endokardiet består av endotelcellslager, och det tunna endokardiet<br />
innehåller också nodal vävnad, His bunt och dess grenar. Det<br />
tjocka myokardiet består av tvärstrimmiga muskelceller arrangerade<br />
i lager med olika fiberriktning. I den yttre epikardiella ytan<br />
löper huvuddelen av koronarkärlen. Perikardiet omger hela hjärtat<br />
och den hjärtnära delen av de stora kärlen. Det innehåller en<br />
mindre mängd vätska som verkar som ett smörjmedel för att<br />
reducera friktionen vid hjärtats rörelser. Perikardiet hjälper också<br />
till att förhindra att ventriklarna blir översträckta i samband med<br />
fyllnadsfasen. En patologisk ökning av perikardievätskan (t.ex.<br />
vid perikardit) förhindrar ventriklarnas vidgning i fyllnadsfasen<br />
(kardiell tamponad) och minskar därmed hjärtminutvolymen.<br />
Vena cava superior<br />
Vänster förmak<br />
Aorta<br />
Höger förmak<br />
Septum<br />
membranosum<br />
Trikuspidalisklaffar<br />
Mediala<br />
Bakre<br />
Främre<br />
Vänster förmak<br />
Vänster hjärtöra<br />
Främre mitralisklaffen<br />
Pulmonalisvenerna<br />
Bakre mitralisklaff<br />
Höger kammare<br />
Pulmonalisartär<br />
Papillarmuskler<br />
Vänster kammare<br />
Koronarartärernas öppningar<br />
Höger hjärtöra<br />
Vänster kammare<br />
Aortaklaffar<br />
Höger<br />
kammare<br />
Septum<br />
Bild 1. Hjärtat delat vinkelrätt mot interventrikulära septum, vilket illustrerar<br />
den anatomiska lokalisationen av AV- och aortaklaffar.<br />
Hjärtklaffarna består av tunna blad av flexibel och stark fibrös<br />
vävnad täckt med endotel som fäster vid basen till anulus fibrosus.<br />
Deras rörelser är i huvudsak passiva. Atrioventrikulära (AV-)<br />
klaffarna består av tricuspidalisklaffen, lokaliserad mellan höger<br />
förmak och kammare och har tre klaffblad, samt mitralisklaffen<br />
som är lokaliserade mellan vänster förmak och kammare och<br />
har två klaffblad. Klaffarnas yta motsvarar dubbla storleken på<br />
öppningarna mellan förmak och ventrikel, vilket gör att klaffarna<br />
överlappas när de är stängda. De fria kanterna på klaffarna<br />
har tunna starka ligament (chordae tendineae) fästa vid sig, vilka<br />
ursprunger från kraftfulla papillarmuskler i respektive ventrikel<br />
och som förhindrar att klaffarna blir inverterade under systole<br />
med stort läckage som följd. Semilunarklaffarna består av pulmonalis-<br />
och aortaklaffarna. Bägge består av tre koppliknande klaffar<br />
fästa vid aorta- och pulmonalisringen. Under den ventrikulära<br />
ejektionsfasen (systole) flyter klaffarna i blodströmmen. I slutet av<br />
systole flödar blod tillbaka mot ventriklarna, och klaffarna stängs<br />
och förhindrar läckage. Bakom klaffarna finns en utbuktning av<br />
kärlväggarna (sinus av Valsalva) i vilka virvelströmmar bildas som<br />
hindrar att klaffarna trycks upp mot väggarna. Mynningarna till<br />
högra och vänstra koronarartärerna finns bakom motsvarande<br />
aortaklaff, och de skulle kunna bli blockerade av klaffarna om<br />
inte sinus kombinerat med virvelströmningarna förhindrade det.<br />
Elektrofysiologi<br />
Hjärtats vävnad har distinkta elektriska karakteristika. När celler<br />
i retledningssystemet depolariseras genereras en pacemakerpotential<br />
som styrs av att permeabiliteten i cellerna minskar för K +<br />
och ökar för Ca 2+ och Na + . Cellerna i sinusknutan har kortast tid<br />
mellan två depolariseringar och fungerar därför som den normala<br />
pacemakern för hjärtat. Om andra celler utanför retledningssystemet<br />
i förmaket tar över pacemakeraktiviteten och hjärtats rytm<br />
kallas pacemakern för ektopisk. Den fibrösa vävnaden som omger<br />
klaffapparaten saknar gap junctions, ger elektrisk isolering mellan<br />
förmak och ventriklar och tillåter dem att arbeta oberoende av<br />
varandra. Jonrörelser, eller konduktans över den myokardiella<br />
membranen uppkommer som svar på en elektrokemisk potential<br />
vilken styrs av selektiv jonpermeabilitet.<br />
Förekomst av spänningsstyrda Na + -kanaler i myokardcellerna<br />
(bland annat i Purkinjefibrerna) leder till en ”snabb” aktionspotential<br />
och därmed snabb transmission, vilken är karakteristisk för<br />
ventrikulär muskulatur och ledningsbanor. Genom förändringar<br />
i jonpermeabiliteten skapas de fem faserna i aktionspotentialen<br />
(bild 2A). Fas 0 är snabb depolarisering orsakad av snabbt ökat<br />
inflöde av Na + genom spänningsstyrda snabba Na + kanaler och<br />
pågår tills de snabba Na + kanalerna stängs. Fas 1 beror på viss<br />
<strong>VASKULÄR</strong> <strong>MEDICIN</strong> 2010 • Vol 26 (Nr 4) 195
Change language