nationalekonom ska foreningens forhandlingar - Ekonomisk Debatt

STOCKHOLM 1937
IVAR H...EGGSTROMS BOKTRYCKERI A. B.
870428

NATIONALEKONOMISKA FORENINGENS
sammantrade den 23 janllari 1936
Ordforande: Bankofullmaktigen I. ROO T H
Statsrii.det E_ Wigforss inledde aftonens diskussion med ett foredrag
om
Den nya budgeten
. Det kan icke vara stor mening uti att i denna forsamling ge ett
referat av den nu framlagda budgeten, icke ens av dess huvudpunkter.
Jag forutsatter namligen, att det vasentliga darav ar kant, och
detaljerna intressera val icke i grund och bottell annat an just i det
sammanhang, da de bli aktuella. Jag skall darfor istallet uppehalla
mig vid nagra av de synpunkter, som man har lagt pa budgeten, dels
de synpunkter, som ha varit vagledande vid dess tillkomst, dels de
synpunkter, som ha kommit fram under den offentliga diskussionen.
I det sammanhanget torde jag ocksa fa tillfalle att belysa min framstallning
med en del siffermateriel.
Jag skall forbiga den synpunkt pa den nu framlagda budgeten, som
kan uttryckas darmed, att man anser, att dess innehall vasentligen
kan forklaras med »tur». Denna uppfattnillg ar ett exempel pa en
Inarklig omkastning i de nordiska folk:ens allmanna livsinstallning.
Numera betraktar man snarast tur sasom nagot mindre al{tningsvart,
medan man for tusen ar sedan betraktade tur eller lycka sasom nagot
av det mest vardefulla, som en mannisl{a kunde ha med sig har i livet.
I alIa handelser ger denna uppfattning uttryck mera for vad man kan
kaIIa de yttre omstandigheter, som under alIa forhallanden maste
ha satt sin pragel pa detta budgetarbete och fran vilka man darfor
maste utga sasom ett faktum. Jag skall namligen icke i detta inledningsanforande,
som jag hoppas skall bli nagorlunda kort, taga upp
fragan om konjunkturforbattringens sammanhang med olika faktorer,
yare sig sadana, over vilka vi icke aIls sjalva kunna rada, eller
sadana, pa vilka vi ha forsol{t inverka. Jag utgar istallet helt enl{elt
i£ran sasom ett allmant kant faktum, att bakgrunden for den nya
budgeten ar, att konjunl{turerna ha blivit battre och att darfor ocksa
statens inkomster av olika slag lla borjat floda rikligare.

2 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 23 JANUARI 1936
Det problem, som uppstallt sig vid uppgorandet av budgeten, hal'
naturligtvis varit, hur den nya 8ituationen skulle begagnas. Det ar
da tydligt, att vissa allmanna forutsattningar for budgetarbetet hava
forelegat sasom resultat av den finanspolitik, som forts under de narmast
foregaende aren. Ayen om det hade intraffat ett finansministerskifte,
varigenom de, som tidigare kritiserat den forda krispolitiken,
hade fatt gora upp den nya budgeten, sa hade i alIa fall de synpunktel',
som fatt laggas pa budgetarbetet, mast bli ungefar desamma.
Nar man en gang gett sig in pa en politik med stor upplaning under
depl'essionstiden i farhoppning att darigenom latta arbetslosheten, sa
maste man, yare sig man gillar eller ogillar denna politik, forsoka avv"'eckla
den, nar konjunkturerna bli battre. En kritiker viII kanske
heIst kalla en dylik avveckling att »sopa igen sparen efter sig», medall
den for en anhangare av den forda politiken innebar en fullt naturlig
avslutning av en forutsedd utveckling.
Den forsta synpunkt, som maste vara vagledande for budgetarbetet
och som jag formodar de allra fIesta vilja ge sin anslutning, ar
val, att de upptagna Ianen sa snabbt som mojligt bora aterbetalas.
Jag antal', att den punkt i den nu framlagda budgeten, som framkallat
den storsta forvaningen, hal' varit, att det blivit mojligt att
redan nu gora som det heter en slutamortering av krislanen. Saken ar i
grund och botten emellertid icke sa markvardig.
Redan da dessa Ian upptogos, fardes en ganska ivrig diskussion om
hur stora amorteringar som skulle behovas for att fa en nagorlunda
snabb aterbetalning. Icke minst fran kritikernas sida framfordes da
den synpunkten, att en hel del av de investeringsobjekt, som det hal'
gallde, voro sadana, som kunde anses vara rantabla, varfar motsvarande
del av upplaningen icke borde behova aterbetalas sa snabbt.
l\1:ed denna motivering forsol{te man i varje fall till en borjan pressa
ned de arliga amorteringssatserna.
Det ar llaturligtvis ocksa alldeles riktigt, att en del av dessa Ian
v'oro sadana, att man med vara lidigare budgetprinciper kunde saga,
att de egentligen horde hemma pa den normala lanebudgeten. I det
nu framlagda budgetforslaget harman ocksa velat beakta denna synpunkt.
Statsk:ontoret har verkstallt en utredning om hur stor del av
lanen, sammanlagt inemot 300 miljoner lcronor, som kunna behova
snabbt amorteras, och man kom darvid till det resultatet, att detta
yore fallet rned ej fullt 220 miljoner l{ronor.
Detta innebar nu icl{e, att hela aterstoden kan uppfattas SaSOlTI
rantabel. Jag skall icke inga narmare pa den saken. Det ar klart, att.
mall dar kan ha mycket olik:a meningar. Jag skall endast ge ett enda
l{onkret exempel, namligen lanefollden for arbetarsmabruk. For denna

6 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 23 JANUARI 1936
inkomstskatten, utjamningsskatten och delvis aven stampelmedlen.
Kvar star i sa fall av de direkta skatterna endast den vanliga inkomstoch
formogenhetsskatten och den extra formogenlletsskatten, och
bada dessa skatter ha i sjalva verket blivit ganska ralt beraknade. Ej
heller brukar man rakna mycket fel, nar det galler inkomsterna av
sprit, 01 och tobak. De inkomster daremot, dar berakningarna ofta
sIll, fel, och som darfor med storsta sannolikhet kunna sagas vara de
inkomster, som fylla kassafonden eller tomma densamma, aro tullarna
och inkomsterna fran de affarsdrivande verken, och bland de senare
framfor alIt inkomsterna fran statens jarnvagar. For postverket,
telegrafverket och vattenfallsverket brukar det daremot icke rora sig
om nagra storre .belopp. Man kan alltsa saga, att det ar tullar och
inkomster fran statens jarnvagar, som vasentligen ha bidragit till
den stora behallningen i kassafonden.
Vid sidan av fragan om skuldavbetalningen hal" budgetarbetet
vasentligen inriktat sig pa att fa inkomster och utgifter att ga ihop.
Daremot kan jag icke saga, att arbetet fran borjan gick ut pa att
astadkomma en skattesankning, darfor att utsikterna for en dylik
voro annu i borjan av hosten mycket sma, for att icke saga helt obefintliga.
Med den kannedom man vid den tidpunkten hade Oln storlekell
av inkomstflodet och av utgifterna kunde man icke overvaga
en skattesallkning, ifall Inal1 salntidigt ville uppstalla uppgiften att
helt och hallet betala tillbaka l{rislanen.
Den forsta stora overraskningen blev emellertid, att det visade sig
mojligt att rakna upp inkomstskatten sa betydligt. I den nu lopande
budgeten hade den upptagits till 140 miljoner kronor, men det visade
sig nu, att man for nasta budgetar borde kunna rakna med 162 miljoner
kronor, om Irtan bibeholl procenttalet 170. En andra stor inkomstokning
kom sedan pa tullarna, som i den lopallde budgeten upptagits
till 137 miljoner kronor men som man fann sig kunna rakna
upp till 150 miljoner kronor.
I forbigaende viII jag hal" saga, att man icke at inkomstberakllingarna
pa dessa bada punkter kan ge det betyget, att de aro »forsiktiga».
Jag viII visst icke saga, att de aro oforsiktigt beraknade,
men det finns ingen anledning i detta ogonblick att rakna med att
nasta budget kommer att utfalla med lil{a stort overskott som de foregaende.
Daremot kan man naturligtvis saga, som det star i finansplanen,
att inkomsterna aro forsiktigt beraknade, om man darmed
menar, att man icl{e hal" raknat med nagon ytterligare uppgang i konjunkturerna
utan endast med att inkomsterna skola halla sig ungefar
vid nuvarande niva. I sjalva verket hava de viktigaste inkomstposterlla,
alltsa inkomstskatten, tullarna och inkomsterna fran de

DEN NYA BUDGETEN 9
huruvida nagon del av den nya kapitaliIlvesteringen bor komma fran
det allmannas sida.
Det ar ju mojligt, att den foljande diskussionen kan taga upp detta
!Jroblem, och jag skall har ieke inga pa det i annan man an att jag
erinrar darom, att i det nu framlagda budget£orslaget inga sadana
statliga kapitalinvesteringar av lanemedel. Med skattemedel bekostade
arbeten intaga kallske en sarskild plats, nar man diskuterar fragan
om in,rerkan pa konjunkturerna. Till dessa lanemedelsinvesteringar
hora betydande belopp for de affarsdrivande verkells rakning.
Statens jarnvagar skall fortsatta med elektrifieringsarbetet, telegrafverket
anser sig for sin utveekling behova utfora ganska stora nyanlaggningar,
likasa vattenfallsverket o. s. v. I de over 100 miljoner
kronor lanemedlen inga dessutom sekundarlan till jordbrukare, Ian
till bostadsbyggande for barnrika familjer o. clyl.
Vad som naturligtvis komplieerar llela denna diskussion och som,
vilket jag nu till sist amnar komma in pa, gor att man hal' svart att
halla isar fragan om krispolitiken oeh om soeialpolitiken, ar att en
hel del av dessa lanemedelsandamal aro av sadan natur, att de icke
blott lampa sig som arbetsobjekt under en depressionsperiod utan
aven under goda tider maste anses vara soeialt forsvarliga.
Sedan jag sagt detta om krispolitiken skall jag endast saga nagra
ord om skattesankningen. Det iiI' klart, att forutsattningen for densamma
ar, att man fatt ett overskott av inkomster, som ieke ar av
tillfallig natur. Det yore uppenbarligen orimligt att tanka sig att gora
en skattesankning med tillhjalp av exempelvis de 7 miljoner kro­
D.orna av bilskattemedel, och jag skulle aven tro, att man tills vidare
far betral{ta inkomsten av royalty fran malmbolaget sasom inkomst
av sadan natur, att man rimligtvis ieke kan anvanda den £01' en
skattesankning. De 20 miljoner kronor, sam nu foreslas disponerade
for skattesankning, komma emellertid fran kallor, som luan far anse
ha fortlopande karaktar. Att det kunnat bli sa nlycket som 20 miljoner
kronor beror darpa, att vi ha spant inkomstberakningarna en
sluula, d. v. s. ha tagit upp vissa inkomstposter nagot hogre an riksrakenskapsverket
hal' gjort, men jag tror ieke, att denna upprakning
ar sadan, att man behover vara radd for resultatet.
De fragor, som uppstallde sig, 11ar man sag, att mojlighet till en
skattesallkning £orelag, voro dels amman over huvud taget skulle
gora en sankning, nar man icke visste, om det i fortsattningen kan
bli mojligt att halla denna lagre skatt, dels vill{en skatt sam eventuellt
skulle sankas. Jag vet nu icke, om den senare fragan hal' sarskilt
intresse for Nationalekonomisl{a forenil1gen, darlor att det ar en poli-

10 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 23 JANUARI 1936
tisk fraga. Saken har redan diskuterats i riksdagen, oeh det torde val
komma att sta debatter darom aven i fortsattningen. Vi ha under
aren 1932, 1933 oeh 1934 gjort en hel rad med skattehojningar. Man
borjade ar 1932 med en hojning av spritskatten, maltskatten oeh
tobaksskatten samt inforde en rad finanstullar, vilka beraknades ge
ungefar 20 miljoner kronor, varibland ingiek en hojning av kaffetullen,
som skulle ge 6 it 7 miljoner. Vidare inforde man detta ar aven
den s. k. extra inkomstskatten. Ar 1933 okades sprit- och maltskatterna
ytterligare oeh hojdes den vanliga inkomstskatten med 20 enheter.
Ar 1934 kom den sarskilda formogenhetsskatten, varjamte
riksdagen, istallet for en av Kungl. Maj:t foreslagen bouppteckningsstampel,
som sk·ulle ge 5 miljoner kronor, hojde den vanliga inkomstskatten
med ytterligare .5 enheter.
Det ar uppenbart, att man kan diskutera i vilken ordning dessa
sl{attehojningar skola tagas tillbaka. I fraga om den sarskilda formo­
.genhetsskatten oeh den extra inkomstskatten ha ju avgivits forklarin'gar
att de skulle ha en tillfallig karaktar. Qm det blir nagon diskussion
om den'saken, skall jag garna sta till tjanst med att i detalj tala
om hur det gatt till i riksdagen, i utskottet o. s. v. Tills vidare kan jag
noja mig med att erinra darom, att 1935 ars riksdag i fraga Oln bada
clessa skatter ieke gjorde nagot annat uttalande an att man hanvisade
till det lofte, som hade avgivits fran regeringens sida om att det snarast
mojligt skulle ske en oversyn av hela var inkomst- och formogenhetsbeskattning,
oeh riksdagen uttalade darvid sin forvantan, att forslag i
amnet skulle framlaggas redan till 1936 ars riksdag, vilk:et oel{sa ar meningen
skall ske.
Den mera allvarliga fragan ar emellertid, huruvida man i ett lage,
da man vet, att stora utgifter vanta i fortsattningen, over huvu.d taget
skall vaga sig pa att gora en skattesankning. Jag kan pa denna punkt
clterigen aberopa mig pa ett minne fran 1926, da regeringen var i tillfalle
att foresla den praktiskt taget forsta skattesankningen efter fredskrisen.
Inkomstskatten hade visserligen sankts med 5 enheter ar 1925,
men den stora skattesankningen kom forst 1926. Denna skattesankning
vaekte da stora betankligheter. Man fragade, hur det skulle ga,
om man redan nasta riksdag aterigen maste hoja skatterna. Vi aro
tydligen Iitet ovana vid att skatterna forandras uppat och nedat inom
en kortare period. Detta gaIIer dock endast om statsskatten, ty i fraga
om kommunalskatterna har man ju vant sig vid att skattesatserna forandras
fran det ena aret till det andra. Det borde i sa fall ieke vara
markvardigare, om aven inkomstskatten kunde tagas ut med vaxlande
belopp. Detta var ju 'oeksa den egentliga meningen med den rorliga
inkomstskatten.

DEN NYA BUDGETEN 11
Betraffande vissa konsumtionsskatter ar det daremot mycket opraktiskt
att ofta foretaga andringar. Detta har ocksa varit anledningen till
att man icke nu velat foresla en sankning av den enda konsumtionsskatt,
som det praktiskt taget nu skulle kunna vara tal om att sanka,
namligen kaffetullen. Vi ha visserligen hojt sprit- och malt- och
tobaksskatterna, men jag tror, att de fIesta manniskor rakna med att
man i fortsattningen knappast kan lata bli att taga ut dessa skatter
ungefar vid deras l1uvarande hojd. Kaffetullen skulIe man daremot
kunna tanka pa att sanka. Om man emellertid icke ar saker pa att i
fortsattp.ingen kunna halla en konsumtionsskatt nere vid ett lagre belopp,
ar det icke mycket mening uti att sanl{a den bara for ett ar. Nar
man daremot har en rorlig inkomstskatt, forefaller nagot sadant icke
att vara sa onaturligt.
Huruvida nu en hojning av skatten nasta ar blir nodvandig eller ej,
darom kan ingenting sagas i detta ogonblick, darfor att det ar beroende
pa tvenne faktorer, som nu icke aro kanda. Det beror dels pa hurudan
konjunkturutvecklingen blir och dels pa stegringen av statens utgifter.
Det forsok till bedomande av de narmaste aren, som med nagon bavan
blivit gjort i arets finansplan, pekar ju narmast i den riktningen, att
vagade man tanka sig en mycket markerad konjunkturforbattring
under del?- narmaste tiden, lat oss saga den, som man pa vissa hall hoppas
eller fruktar skall intrada genom inflation i Forenta Staterna
eller nagot dylikt, sa ar det icke osannolikt, att man skulle fa en sadan
inkonlststegring, att man skulle kunna besta sig med stora utgiftshojningar
utan att darfor behova hoja skatten. Om man daremot utgar
ifran, att nagon sadan olrning av inkomstflodet icke kommer att aga
rum, savida icke skatten hojes, sa ar forutsattningen for att man skall
kunna halla den gjorda skattesankningen, att man ar mycket, mycket
forsiktig i fraga om okning av statsutgifterna. Det ar alltsa den sida
av saken, som ligger i mannislrornas egen hand.
Om jag till slut skulle stalla den fragan, vilken lardom man kan
draga av den 11U framlagda budgeten och det lage, som den aterspeglar,
sa skulle jag vilja saga, att jag icke kan undga att dra den slutsatsen,
att de tidigare forda diskussionerna om mojligheten av vad
man brukar kalla for en mindre stel budgetbalanseringspolitik icke i
fortsattningen garna kunna {oras pa det rent teoretiska planet med
aprioriska argument, med vilka man soker visa, att en sadan politik
ar omojlig. Vad som an ligger bakom det lyckade experimentet Ullder
de senaste aren med en stark upplaning under depressionen, darefter
en balansering av budgeten oell slutligen en aterbetalning av lanen, sa
har utveeklingen visat, att under vissa forhallanden ar denna politik
mojlig att forverkliga. Under vilka forhallanden det ar mojligt oeh

14 NATION.A.LEKONOMISKA. FORENINGEN DEN 23 JANUARI 1936
Det torde icke vara herr statsradet obekant, att under den tid, s'om denna
sarskilda formogenhetsskatt utgatt, hava fideikommissarierna i mycket
stor utstrackning mast inga till Kung!. Maj:t med framstallningar, vari
de, under papekande utav att det val' dem fullstandigt omojligt att betala
denna formogenhetsskatt av sina inkomster anhallit om ratt att fa belana
sin egendom for att pa det sattet fa medel till skatten. Nagot sadant kan
ju ga ett eller annat ar, men att i langden behalla en skatt, som en ganska
stor skara medborgare icke kunna betala med sina inkomster, kan dock
nappeligen anses vara ett rattvist skattesystem.
Det forefoll mig emellertid, som om herr statsradet pa en annan punkt
i sitt inledningsforedrag gjorde ett uttalande av for mig mycket gladjande
innehall. Om jag icke misstog mig yttrade han, att till de skatter, som
skulle ga till avbetalning a krislanen, horde aven den sarskilda formogenhetsskatten.
Det ar ju mojligt, att jag missuppfattade honom, men jag
hade i alla fall ett ogonblicks gladje, eftersom jag fick den uppfattningen,
att sedan med formogenhetsskattens tillhjalp krislanen hade blivit betalda,
skulle denna skatt bortfalla.
Jag viII ytterligare upprepa vad jag borjade med, namligen att det
icke val' min avsikt att pa nagot satt framkalla en diskussion angaende de
loften, som kunna ha avgivits. Det finns personer, som pasta, att det
hal' avgivits ett lofte om att de sarskilda krisskatterna skulle bortfalla,
nar de icke langre behovdes. Det forefaller mig emellertid vara ganska
meningslost att hal' taga upp denna fraga, eftersom nagon enighet i det
avseendet val knappast kan vinnas.
Bankdirektor G.. Lagercrantz: Jag skall endast inga pa en detalj i inledningsforedraget,
namligen fragan om de affarsdrivande verkens stallning
och inverkan a budgeten. Statsradet vVigforss papekade, att inkomsten fran
det storsta av dessa, statens jarnvagar, val' mycket svarberaknelig, varfor
pa denna punkt ofta motte betydande overraskningar. Jag skall med
nagra siffror exemplifiera de variationer, som hal" kunna intrada (tab. 1).
Siffrorna utvisa dels omfattningen av statens jarnvagars forrantningsplikt,
d. v. s. rantan a det i statens jarnvagar nedlagda kapital, som anses bora
i forsta hand forrantas, dels statens jarnvagars nettoinkomst exkl. rantor,
dels skillnaden mellan nettoinkomst och rantekostnad, alIt for 10-arsperioden
1925-1934. Rantan a det rantepliktiga lanemedelskapitalet hal'
sasom synes hallit sig nagot sa nar konstant. Daremot ha nettoinkomsterna
i hog grad fluktuerat. De utgjorde ar 1925 31 nliljoner kronor, stego
ar 1929 till 49,3 Iniljoner kronor, nlen gingo ar 1932 ned i 12,9 miljoner
kronor for att darefter ater stiga.
Jamfor nlan nu nettoinkomsten Ined forrantningsplikten, finner man,
att statens jarnvagar for ar 1925 kunde uppvisa ett overskott av nettoinkomst
utover rantekostnad om 2,3 miljoner kronor, att overskottet a1'
1929 uppgick till ej mindre an 17,3 miljoner kronor men att redan tre ar
darefter forelag ett nastan lika stort underskott. Differensen mellan plus
och minus uppgick saJunda inom fyra ar till ett sa stort belopp som 34,5
miljoner kronor.
Nu ar forhaJlandet som bekant, att man i budgeten raknar med den
bokforda nettoinkomsten i de affarsdrivande verken sasom inkomst. Hal'
angivna kastningar i dessa inkomster maste emellertid sagas paverka bud-

DEN NYA BUDGETEN 15·
TAB. 1. Statens jarnvagars avkastning och forrantningsplikt.
Rantebe-
S. J.
lopp a 1a- Skillnad mellan nettoinkomst och riintekostnad.
netto-
Ar nemedelsin-
En eventuell riinteregleringsfonds stiillning vid
kapitalet
komst resp. /irs slut.
milj.kr. 1
1926 31,6 32,9 +1,3
1927 31,8 36,1 +4,3 +5,6
1928 31,7 28,0 -3,7 + 1,9
1929 31,9 49,3 +17,4 +19,3
1930 31,8 44,2 +12,4 +31,7
1931 31,1 24,6 - 6,5 +25,2
1932 30,1 12,9 -17,2 + 8,0
1933 31,0 16,0 -15,0 -7,0
1934 31,0 28,6 -2,4_9,4
1935 c:a 32,0 c:a35,O +3,0 -6,4
1 Beraknat nled retroaktivt hansYllstagande till den ar 1929 verkstallda nedskrivningen
av det rantepliktiga Htnemedelskapitalet.
geten pa ett mycket oHigligt satt. Under de goda aren stiger namligen
nettoinkomsten och darmed ocksa overskottet utover rantekostnaden
kraftigt i hojden; under de daliga aren uppsta lika snabbt underskott. Jag
viII minnas, att man for nagra ar sedan beraknade, att detta underskott
i statens jarnvagars verksamhet motsvarade ungefar 12 procent av inkomstskatten.
lett valskott aktiebolag efterstravar ledningen helt naturligt att haHa
utdelningen nagot sa nar konstant. Det anses i dylika foretag icke sarskilt
tilltalande att valdsamma kastningar i utdelningen forekomma. Tvartom
forsoker man att genom avsattningar och konsolidering under de goda
tiderna reservera medel, sa att nlan, nar de lopande inkomsterna under
ett visst ar ga ned, av dessa medel kan fylla ut vad som brister, atminstone
i viss man. De av mig anforda siffrorna synas mig visa, att en liknande
politik kunde vara Himplig vid statens affarsdrivande yerke Den
skulle forslagsvis innebara, att staten under goda tider nojde sig med att
taga i ansprak for budgetandalnal just det belopp, som motsvarade forrantningskravet,
och att foretaget t. v. sjalvt fick behaJla eller pa lampligt
satt avsatta det overskjutande beloppet som sedermera kunde anvandas
att tacka uppkommande underskott.
Nu kan man naturligtvis saga, att detta ar just vad som sker i kassafonden,
men det ar uppenbart, att det skulle innebara en stabiliseringsfaktor
av sarskild natur, om man hade dylika vinstregleringsfonder vid
de affarsdrivande verken. Man behovde da icke riskera att fa sa stora
fluktuationer som nu ar fallet. Man finge kanske en mindre kassafond,
men man hade ocksa mojlighet att sikta mera ratt an vad man kan gora
under nuvarande forhaJlanden. For min del tror jag, att detta skulle vara
en ur synpunkten av budgetens sundhet onskvard atgard.

DEN NYA BUDGETEN 19
foreslagit en sankning, om det icke dessutom hade forelegat mojligheter
till en rimlig amortering av ovriga skulder. Vi ha fortfarande kvar forlusten
pa Kreditkassan av ar 1922. Den forsta amorteringen pa denna forlust
gjordes vid 1926 aI'S riksdag. Om herr Andersson i Rasjon fatt nagon
att tro, att jag icke skulle ha uppmarksamheten riktad pa nodvandigheten
av en konsolidering, sa viII jag erinra om att man da latit alIa de foregaende
aren ga utan att gora nagot pa denna punkt, och att det val" forst
i den budget, som jag hade nojet lagga fram ar 1926, som fragan om tackande
av forlusten pa I{reditkassan togs upp. Vi anslogo da icke mindre
an 8 miljoner kronor for detta andamal. Genom den tradition, som darigenom
skapades, blev det sedan nodvandigt for alla foljande regeringar
att taga upp ytterligare anslag for samma andamal, i regel med 5 miljoner
kronor om aret. Forst under de senaste krisaren ha dessa avbetalningar
upphort, men forra aret togs anyo upp ett anslag pa 8 nliljoner kronor,
aven om man for andamalet anvande den nast sista resten av rusdrycksmedelsfonden.
I ar ha vi anyo tagit upp ett anslag om 5 miljoner kronor.
Visserligen atersta i alla fall over 20 miljoner kronor att tacka, men man
hal' uppenbarligen tankt pa en konsolidering aven pit denna punkt. For
ovrigt ha i budgetforslaget aven upptagits 5 miljoner kronor for amortering
av forlusterna a spannmalsregleringen, 4 miljoner kronor for avskrivning
a statens jarnvagars orantabla lanemedelskapital och 1 luiljon kronor for
andra lanemedelsforluster.
Jag skulle verkligen vilja stalla den fragan till herr Andersson i Rasjon,
niir han skulle anse tidpunkten vara inne for en skattesankning. AI' det
verkligen hans mening, att vi forst skulle betala av alla konstaterbara forluster,
sa viII jag erinra honoln darom, att eftersom vi annu icke betalt
de 175 miljoner kronor, sam aro nedlagda i icke rantabla anlaggningar vid
statens jarnvagar, sa torde det droja ganska lange, innan det over huvud
taget skulle kunna bli tal om en skattesankning.
I detta sammanhang skulle jag ocksa vilja saga till bankdirektor Lagercrantz,
att en berakning av vad statens jarnvagar skaII ge for overskott
nog far uppskjutas, till dess man far klart for sig vilket kapital jarnvagarna
skola forranta. Eftersom emellertid statens affarsforetag inga sasom delar
av en stor affar, tror jag icke det ar sa rimligt att pa varje punkt rakna
med en fullstandigt jamn utveckling. Det ar knappast rimligt att exempelvis
for statens jarnvagar lagga upp en sarskild utjamningsfond, nar
nlan pa nastan alIa andra punkter ar tvungen att underkasta sig vax­
Iingar. Just darfor att statens jarnvagar ar ett foretag, som ingar i ett
stort statligt foretagssystem, hal" man icke brytt sig om att forfara pit
samma satt, som man skulle ha gjort i ett enskilt foretag, namligen att
skriva ned kapitalet till en rimlig niva, sa att inkomsterna skola ge en
skalig avkastning a kapitalet.
Naturligtvis kan man diskutera den fraga, som herr Andersson i Rasjon
tog upp, namligen om det ar rimligt att sanka skatten, medan man
annu hal' skulder att betala, men jag tycker knappast, att det i grund och
botten ar en praktiskt hallbar standpunkt att saga detta i ett lage, nar
man faktiskt for skuldavbetalningar anvander sammanlagt 135 miljone!kronor
for avbetalning a krislanen, forlusten pa" Kreditkassan, forluster
pa spannma1sregleringen och andra lanemedelsforluster. Jag tycker, att
man verkligen darmed hal" givit Gudi vad Gudi tillhorer, sa att man verk-

26 NATIONALEKONOMI8KA FORENINGEN DEN 23 .TANUARI 1936
ber mellan 30.000 oeh 40.000 man. Jag har darvid anda icke raknat med
arbeten a den ordinarie kapitalokningsbudgeten utan endast sadana, som
falla p'a fonden for forlag.
Om dessa arbeten icke hade bedrivits, sa undrar jag, hur var arbetsloshetssiffra
skulle ha sett ut. Den hade val atminstone i stort sett kommit
att okas med det antal arbetare, som nu erhaJlit sysselsattning vid de
offentliga arbetena, oeh den hade sannolikt ocksa kommit att okas med
atskilliga personer, som indirekt blivit sysselsatta genom dessa arbeten
genom materialbesta,llningar inom olika industrier. Formodligen skulle
vi utan dessa offentliga arbeten darfor mast rakna med en arbetsloshet for
narvarande pa omkring 80.000 it 90.000 man oeh kanske till oeh med nagot
mera.
.Arbetslosheten skulle emellertid ieke heller ha stannat vid den siffran.
Det kan ju vara IampIigt att man far veta en smuIa om baksidan av den
goda konjunktur, som vi for narvarande ha. Vid arbetsloshetens bottenlage
under ar 1935 foretogs det en sarskild undersokning av den da befintliga
arbetsIosheten, just darfor att man ville veta hur det klientel sag ut,
som icke ens kunde erhalla arbete, da sasongen var som bast oeh man allmant
raknade med att vi hade hogkonjunktur. Vid denna undersokning
tillfragades de arbetslosa bI. a. om huruvida de voro faekligt organiserade.
Jag vagal" naturIigtvis ieke svara for att de erhallna uppgifterna blivit
absolut korrekta, men jag skulle tro, att de i stort sett aro riktiga. Organiserade
lantarbetare torde ieke ha medraknats, men antalet sadana torde
h·a varit sa pass obetydligt, att det ieke speIar nagon roll. Det visade sig
emellertid, att av de 42.000 arbetslosa, som voro anmalda has arbetsloshetskommissionen,
voro ieke mer an cirka 10.000 organiserade, d. v. s. det
var ungefar 30.000, sam tillhorde de fackligt oorganiserades skara. Fackforeningarnas
arbetsloshetsstatistik visade samtidigt, att det fanns omkring
45.000 arbetslosa medlemmar i faekforeningarna, vilket alltsa skulle
innebara, att cirka 35.000 av dessa ieke voro anmalda hos arbetsloshets.kommissionen.
N'u ar denna statistik kanske icke aHdeles tiHforlitlig, darfor
att det finns en viss sorts arbetsloshet, som kanske ieke bor medraknas,
men i alIa fall synes man alltsa fa lagga 30.000 it 35.000 arbetslosa till de
i arbetsloshetskommissionen anmalda, varmed vi skulle vara uppe i en
faktisk arbetsloshet pa omkring 75.000 personer. Lagger man sa ytterligare
till det fBrut omnamnda antalet vid offentliga arbeten sysselsatta personer,
sa tror jag man ieke langre kan tala om att det ar sa valdigt harligt staHt
har i landet, ja mojligen i fraga om budgeten men absolut ieke i fraga om
sysselsattningen av manniskor.
Fragan om konjunkturerna tror jag icke vi nu kunna taga upp till en
fordjupad diskussion. Det ar alldeles riktigt, att produktionen nu ar mycket
store Jag formodar, att produktionsvolymen under ar 1935 var storre,
kanske till oeh med vasentligt storre an ar 1929, men det betyder ieke aIls,
att vi ha lost sysselsattningsproblemet, vilket vi dock a1"o absolut tvungna
att gora. Sa Hinge vi ieke kunna losa detta problem pa andra vagar, sa
forefaller detmig atminstone, som om .det vore ganska orimligt att just
nn borja avveekla de s. k. offentliga arbetena pa det satt, sam professor
Ohlin atskilliga ganger hal" pHiderat for.
Jag har verkligen langtat efter att fa ett konkret exempel pa vilka arbeten
som borde avbrytas eHer instaHas eUer forlangsammas, och man har

DEN NYA. BUn'GETEN 29
liga arbetena till de delar av landet, sam aro hardast traffade av arbetslosheten,
men aven am de offentliga arbetena icke bli utforda precis pa de
punkter, dar det finns arbetsloshet, anser jag det anda vara faktiskt battre
anvanda pengar.
Jag skulle vilja sluta med att saga, att jag tror det skulle vara battre,
om vi kunde halla ihop i stallet for att polemisera mot varandra betraffande
atgarder, sam jag misstanker sa smaningom i alIa fall komma att
visa sig ha varit en praktisk nodvandighet for att forbattra forhallandena
for hela vart lands naringsliv.

32 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 23 MARS 1936
pace of economic activity - which is the subject of my lecture this
evening - would be continuous, whether or not it was directed to
the most suitable ends. In the real world, however, this assumption of
continuous and full employment does not hold, and there is reason to
suppose that, even in a system much less hampered by friction than
our own, things would still not work out in that way. There would
still be an uneven tempo of economic development. The question therefore
arises - the question that I wantto discuss this evening - whether
the. variations of government expenditure may not be used to have,
'as it were, a damping effect on the variations of activity elsewhere;
whether variations of government expenditure may not be used to
produce. more continuous, more even economic activity.
Types of government expenditure.
Now the conception of government expenditure in this connection
is not wholly unambiguous. To analyse our problem successfully, it
is necessary to make certain distinctions. We. have to distinguish on
the one hand between government expenditure on what may be called
income account, and on what may be described as investment account.
On the.other hand, we have to distinguish between government expenditure
which is financed by taxation and government expenditure
which is financed by borrowing. These distinctions are very rough, but
they are necessary if misunderstanding is to be avoided.
Government expenditure on income account.
Let us comlnence with government expenditure on income account,
financed out of taxation - the current expenses of defence, education
and the like. Now here I venture to suggest that there is not really
much· difference of opinion. I imagine that most of us would be inclined
to agree that increased expenditure financed by increasing
taxation would not be an appropriate cure fO'r economic depression.
It is conceivable that we might still disagree about the relative
desirability of shifts in the types of taxation as between depression
and boom. Some might think that it would be more desirable to
tax consumption during depression, others that it would be more
desirable to tax business profits. But this is surely a minor issue.
Broadly speaking, it would not be thought a suitable thing to increase
taxation to finance such expenditure at a time when other expenditure
was falling off.
The more contentious question as regards expenditure on income
account relates to the problem of deficits, relates that is to say not

GOVERNMENT EXPENDITURE AND ECONOMIC ACTIVITY 35
pays or not, should be cut down at a time of depression is surely false
economy. I do not know any economist of distinction who holds the
contrary view.
Nor, again, do I see any objections to the device of attempting to
plan, of attempting to space out this kind of work so that less is
done during the boom and more during the slump. This idea was
advanced in my own country not long before the war by so cautious.
an economist as Professor Bowley, and I know of nothing that has
been said since that time which in any way impairs the value of the
suggestioll. Surely what is prudent in the conduct of a large business
is prudent also in affairs of state. It is good business to go ahead when
the rate at which you borrow is low.
Nevertheless, having, I hope, paid sufficient tribute to the general
persuasiveness of this idea, I do think that it is important to recognise
certain practical difficliities. I think there are profound practical difficulties
here, which are often insufficiently recognised.
In the first place, it is not at all easy to predict in advance when a
slump will arise. We may be certain that a slump will eventually come,
but it is much more" difficult to say when it will come. Secondly, it is
often politically very difficult to stop this sort of thing during the
boom. And, thirdly, it is not always expedient to plan such investments
\vith only the trade cycle in mind. Supposing a hospital is
needed in a large town; it would be an absurd thing to refrain from
building because we wished to employ men on building during the
slump. Thougll I recognise that conditions differ in every country and
though I would not presume for a moment to generalise about any
country save my own, in my own experience, practical difficulties
of this kind are very considerable. The enterprises in which governments
are normally justified in investing are not wanted merely as
dampers; they are also wanted in themselves. It may be that in England
matters are more difficult in this respect than they are elsewhere,
however. It is said, for instance, that some of the technical difficulties
are much less formidable in the United States than they are with us.
A non-controversal point in the the01'y of extraordinary expenditure.
But as I have said already, I do not presume that our differences
of opinion in this field are very great. The real controversy obviously
concerns not this kind of expenditure, but emergency expenditure
not expected to pay in the business sense at all, extraordinary expenditure
definitely incurred to alleviate depression, accompanied perhaps
by some plan for budget surpluses later on to ease the debt thus
incurred.

GOVERNMENT EXPENDITURE AND ECONOMIC ACTIVITY 39
Extraordinary expenditure and the expectations of private enterprise.
But now I approach an aspect of the question which, in my country
at any rate, I think has been greatly neglected. I refer to the effect
of Government expenditure on the anticipations of private entrepreneurs.
How will the expectation of Government expenditure
influence the activity of private business? In so far as entrepreneurs
are prompted to increase investments of their own by the prospect of
increased expenditure by the Government, in what direction will
their investments tend? How will their views about the future of
Government expenditure tend to affect the nature of the plans which
they themselves will make?
I assume that we can take it for granted that the impact effect
of the expectation of expenditure may be favourable. Presumably
much the same considerations as those which I have advanced in this
lectu're will be in the minds of the business men affected. But after
all the impact effect is not the only effect we have to take account of.
Private business will take account, not merely of the immediate
repercussions, it will attempt to take account of the probable durations
of expenditure. Just as the enlightened entrepreneur will expect not
merely primary but secondary effects at the beginning of a period of
governmental expenditure so he will expect not merely primary but
secondary effects when that expenditure is discontinued. Clearly the
forwardlooking business mall will attempt to adjust his plans to what
he conceives to be the plans of the government.
Now I can't help thinking that consideration of that sort does lead
to the conclusion that successful and harmless expenditure of this
kind is a much more delicate operation than one might suppose, if one
were considering merely the impact effects of that expenditure. There
are, I believe, important limitations to the magnitude of successful
shock tactics. Ext'raordinary expenditures which are small may have
secondary effects which are eventually absorbed, so to speak, in the
revival of private business and their prospective cessation may not
cause an undue damping down of expectations. But if genuine shock
tactics are employed - if the expenditure is grandiose - then surely
the danger exists that the expenditure may not merely generate
revival; it may actually become the boom, and when at last it ceases
depression may be renewed. Surely there is some reason to suppose
that that may be the case in Germany. There is' some reason to· think
that a simila'r danger will accompany re-armament expenditure in
Great Britain.

40 NATIONALEKONOMISKA. FORENINGEN DEN 23 MARS 1936
Extraordinary expenditure and budgetary prospects.
These considerations are reinforced by others; they are reinforced
by budgetary considerations. I know that these things are without
much analytical interest, but what is analytically trite may be practically
important. And the inescapable fact is that if extraordinary
borrowing is extensive then the fear of increasing taxation later on
may have a depressing effect, and it may. have a depressing effect just
in that part of the capital market where other considerations of
policy would lead one to wish that there should exist most buoyancy;
it may have a depressing effect on the value of gilt-edged securities.
Perhaps it may no doubt be foolish of people to distrust the good intentions
of governments, it may be very unenlightened of the holders of
gilt-edged stock to feel that possibly the loans will not be repaid when
it is promised they will be repaid. It may be unenlightened, but if one
looks at financial history, I am bound to say that there is some slight
justification for this slightly Philistine attitude. Possibly things are
different elsewhere, but in my country at any rate governments have
generally shown greater willingness' to incur deficits than to repay
debt.
Extraordinary expenditure and the exchanges.
So far all that I have said has referred to Government expenditure
in a closed economy; I have assumed that there is no foreign trade,
no exchanges, no foreign balance to worry about. It is now time to
remove this assumption. Clearly a balanced view of a policy of. this
sort must consider its international as well as its internal aspects.
Now of course if policies of this kind are launched simultaneously,
and if private business expects more or less the same duration of the
expenditures in the different countries, and if expectations regarding
the balancing of budgets are the same, then no doubt the repercussions
will be somewhat the same as with a closed economy.
But after all such a happy state of affairs is not very probable.
Politics are different in different parts of the world. The budgetary
positions of different powers are different. Moreover, the incidence of
depression is different. But if the various local policies are not more or
less in step, then there may develop important international complications.
Quite apart from the possible effects of apprehension of the
local budgetary position, there may be strain on the balance of payments.
Now, of course this is not certain. An expansionist policy which is
limited merely to arresting deflation is not likely to have the same

i i
t.
42 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 23 MARS 1936
depreciation to cure disequilibrium. At the cost of having· to pay a
rather higher price for loans afterwards, they have succeeded. But
the world was otherwise stable. When the large centres have themselves
cut loose, the effect has been entirely different. In these circumstances,
surely, the effects of fluctuating exchange have been on the whole
deflationary.
On these matters an Englishman must speak with some humility.
My country has been lucky in the depression. But I ask myself, can
we really consider with complacency the effects elsewhere of the
fluctuations in the sterling exchanges? I can't. Do we really want to
take this risk whenever a depression occurs? If only for such reasons,
I cannot believe that the scope for variations of government expellditure
in time of slump is nearly as great as many of my friends
suppose.
Conclusion.
May I 'recapitulate my conclusions? I am not opposed to some
borrowing to finance deficits on income expenditure. I am not in
favour of closing down government expenditure on »normal» investment
activities in time of slump. I agree that the spacing out of
normal investment activities is a sensible thing: I agree that there
is a margin of doubt as to what is to be considered »normal». But I
do not believe that there is a la'rge place for obviously extraordinary
expenditure. Of course, cases may arise where, in order to prevent
complete deterioration of the position, in order to prevent cumulative
deflation, measures of this sort may be adopted as a desperate
expedient. If the effect of such measures is merely to offset a deflation
which otherwise would take place, and if they can be stopped in time,
I would not deny that the effects may be beneficial. But in general
I believe that the scope of this sort of thing is much smaller than is
usually supposed. Even if there is success in the short run, in the long
run there are difficulties. If it is large it produces expectations on the
part of private enterprise not conducive to long run stability. It
tends too to break up the monetary unity of the world.
My own belief is still that the right way to prevent depression, to
even out business activity, is to damp down the booms. My belief
is that the way to fight the evil effects of wrong anticipations on the
part of private business is to take measu'res to see that these wrong
anticipations are not made. I can conceive that upward variations of
taxation during the boom might help here; increased sinking fund
payments might indeed have that effect. But politically they are much

GOVERNMENT EXPENDITURE AND ECONOMIC ACTIVITY 43
harder to bring about than deficits. I have much greater hope of
wise banking measures than of continuity of policy by successive
chancellors of the exchequer.
I am afraid this is a somewhat tepid conclusion, but things being
what they are, I do not see how it can be otherwise.
Harefter yttrade sig:
Direktor E .. Lithand,er: Professor Robbins 'began his speech by asking
us to excuse him for touching on such a difficult subject. I think we are
very grateful that he has touched on it, because it is touching every taxpayer
in every country and it is touching the man in the street. I think,
as a matter of fact, that the condition of all taxpayers will soon be that
of »the man on the street» if this taxation goes on.
I venture to say that if government expenditure is not kept within
bounds economic activity will soon cease or, in any case, be seriously
curtailed. There is this great difference between government and private
expenditure, that government do not exercise the same prudence in handling
the money as do private enterprises. Government expenditure is
founded on what government gets as a result of other people"s production.
Governments get money more easily and therefore spend it more easily.
Any private individual will be careful about how he spends his money.
That is not always the case with governments. Careful ministers of finance
are few and far between.
There was some reference to expenditure out of taxation and borrowing.
There is a vital difference if a government or parliament has to consider
what is to be taken one year out of income, and what hits the people
that year. They are less extravagant. While, if they go in for borrowing
(which I think has been done here more than is good) then the repayment
is left over to coming generations, and we may find ourselves in the position
of hearing our grandchildren say: »We are not going to pay our
grandfathers' debts». It is not wise for the grandfathers to put on to the
children what they ought to pay themselves, and what is a good rule in
private life is also a good rule for government expenditure. As a matter
of fact, I should like to say, as was said in England in bygone days: »There
ought to be more business in government and less government in business».
There is also the tendency, nowadays, for government to interfere in
private business enterprise more than formerly. It is done on the pretext
of creating income for the country, but the government is apt to overlook:
that the country consists of private individuals, who get their living
in the face of keen competition in a way which no government enterprise,
however well managed, could achieve. These individuals work for improving
the condition of the family, - for posterity - in a way that no
government could ever equal, and that is a great force.
Prof. Robbins said that what is prudent in government is also prudent
in private enterprise. That is true. But it is also true that what is prudent
in private enterprise is prudent for the government, which is not observed
to the same extent. If the government goes in for private enterprise and
incurs losses, it shunts them over to the taxpayers. That cannot be done

44 N.A.TIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 23 MARS 1936
in business. In private enterprise the shareholders can elect a 'new board
of directors, whilst we cannot always get a new government.
As regards the secondary effects of the building of roads and armaments,
what Professor Robbins said is quite true. Many a road is rectified to
avoid two minutes' deviation. Only this has not the same secondary
effects as armaments. In the building of a man-of-war 85 or 90 % goes
to create income for workmen, engineers and foundries. It is different in
the case of roads, widely different. The expenditure on roads very often
prevents the labourers ,vho get the income from taking work elsewhere.
Professor Eli F.. Heckscher: I was really not prepared to speak this
evening and I have only a few remarks to make. I think I am in essential
agreement with almost everything Prof. Robbins has said, and if I am
going to add something it will be more or less round the subject as he
has treated it.
The difficulty in regard to economic theory in these times, and especially
with regard to economic policy is this: that we have necessarily to take
into account all sorts of political and psychological effects which may
possibly be able to be treated as theoretical problems, but which are at
the present time, as far as I can see, not ripe for such treatment: and,
therefore, most of the discussion going on among theorists on this subject
is much more appropriate to Jupiter and Saturn than to the small planet
we live upon. It is a great pity, and we certainly hope the position will
change in the future, but such I think it is at the present moment.
Now, I think that when people speak about business cycles and such
things, they forget that these are, properly speaking, figments of the
brain of economists or business people. They are what is called, in German,
a »Hilfsvorstellung»: something which we make use of, in order to speak
more or less briefly about several complicated matters. Now the idea
of a business cycle being a predictable thing, which can be put in a nutshell
and treated as a fact with known dimensions and known developments, is
absolutely foreign to a real world.
The second figment of the brain is this; that even if we knew anything
about the future course of business cycles, State policy - as we know it,
as it is going on at the hands of politicians - is something which could
really be governed by a knowledge of business cycles.
The policy of actual human politicians is governed by all sorts of
different ideas and different tendencies. Even if the business cycle were
known, it would not be followed by any known real policy of the world.
So I think we shall have to discard the idea of a government policy
following these, more or less, fictitious ideas or .principles. 'Ve shall have
to grapple with much more simple and practical, known facts.
Now, there is, I think, only one point which was left out by Prof.
Robbins. That is the one that the unemployed ought, if possible, to be
employed, and if they can't be employed on normal work they ought to
be employed by the Government. Therefore some sort of government
work must be introduced quite irrespective of the fact whether it will
have an influence on the development of the business cycle. We, I won't
say must, but ought to introduce relief ,vorks of one sort or another.

GOVERNMENT EXPENDITURE AND ECONOMIC ACTIVITY 45
.Therefore the question really is not whether we ought to have government
works or not but what sort we are going to have.
If, secondly, we agree with Professor Robbins, and I certainly do, that
we must not increase taxation in times of depression, it follows that these
relief works must be paid for by new credits, by loans. Consequently, I
think we might be able to agree both that these works should be taken
up and that they must be paid for by loans. It follows that we must have
a deficit government policy in times of depression, and a rather extensive
deficit at times. So far the practical agreement may be complete, -even if
on a theoretical basis we must differ rather deeply.
The next question will be what sort of works we are to have. Are we
to have works intended to influence business conditions or are we to have
works which simply have to find employment for the unemployed? There
it is certainly difficult to avoid theoretical problems, but as I am a
confirmed unbeliever in all sorts of theories about the business cycles I
am afraid that I cannot express an opinion so far. But I. think we can
all agree that these works should be first such as do not take capital away
from private enterprises and secondly that they ought to find very
extensive employment for people who would otherwise be unemployed.
If we agree as to that I do not think the practical difference between
different opinions as to the sort of work to be introduced is so very
great.
Of course there are narrow limits as Prof. Robbins pointed out as to
the sort of works that could at all be taken into account. If so, what
remains does not perhaps leave much room for choice. What has been
the real moot point in this country has not been that. It has been the
question of the wages to be paid in relief works or in government works
in time of depression. There at last, I admit that you might bring forward
arguments for different courses. You might say that if you keep wages
down, private enterprise will be encouraged and therefore the depression
will be shorter than it otherwise would be; and you might say, on the
other hand, that if you increase the purchasing power of the people you
might create a new demand and therefore make a speedier end of depression.
I do not think it is very easy to give an unambiguous answer to the
question, whether the one or the other argument is sound, and I certainly
do not want to be dogmatic. But, personally, I think the first line is the
better one because then you are quite sure you will give new sorts of
ease for private enterprise, whilst - with regard to the second argument
- you know very little about the effects of this new purchasing power
of the people. But I think we might boil down the hole practical question
to this: which wage policy is to be followed in the relief works going
on in time of depression? We had better discard the whole idea of
the influence of that policy on the real cause of depression, because of
that we know almost nothing.
Fil.lic. Ell Lundberg: In the feeling that there is here to day too great
unanimity about the very limited effects of public works I should like
to stress some quite evident considerations, which seem to have been too
much neglected in this discussion. They belong to the very popular view
coming from the immediate reaction of »the man in the street» facing

46 NATIONALEKONOMI8KA FORENINGEN DEN 23 MARS 1936
a big depression. He sees a great number of men being unemployed,
factories working far below capacity, banks finding no use for their vast
resources a. s. 0., and nothing is or should be nlore natural to him than
that the state and other public authorities should try to put some of
these idle resources to work. Such a policy should also have at least a
dampening effect on the senseless cumulative tendencies of a depression,
when losses arising cause further restrictions of production, new unemployment
meaning diminished purchasing power and thereby still new losses
a. s. o. Economists have put this popular view into a more theoretically
satisfactory form, in which they have especially inquired into the supposed
beneficient indirect effects of public works.
Every opinion as to the effects of public works must naturally depend
upon some sort of theory of the business cycle, especially as to the character
of the depression. Professor Heckscher said that we know too little about
the business cycles to be able to tell the consequences of certain policies.
It is certainly true that we know too little in this respect, but is it not
also true that the »policy» of doing nothing or as little as possible also
depends upon a special view or even theory about the nature of the
business cycle? As I see it, at least a part of the difference between Professor
Robbins' and e. g. Mr. Keynes' opinion on the effects of public
works depends more or less tacitly upon their conclusions being drawn
out of differing business cycle theories.
Professor Robbins when discussing the internal effects of loan-financed
public works stressed the dominant importance of the production of
capital goods on the state of trade. In their effect upon purchasing power
public works directly influence the demand for consumption goods only.
But is not an increased demand for consumption goods just an important
condition for new investments being made? All investments are in an
ultimate sense made in order to increase the capacity or efficiency to
produce consumers' goods, and if their market through lack of purchasing
power is very weak, it is not likely that new investments on any consider,
able scale will be planned. But certainly the positive correlation between
the production of capital and consumption goods is not always strong,
dependent especially on the reaction of confidence.
As to international relations I agree with Professor Robbins that it is
much easier to maintain and improve international trade when business
is going on well than when it is declining. In a depression countries are
increasing their duties as a means of defence. It is very difficult not to
say impossible to argue for a rational division of labour, when there are
unemployed resources in all countries. If now public works have some
beneficent effect upon the state of trade in the different countries, then
the probability of freer international relations may increase pari passu
with the inauguration of public works. The smaller countries can do very
little on their own account in these respects, they have to watch their
own balances of trade too closely. If the underlying theory is right, it
should above all be the duty of the bigger countries to take the initiative,
making it possible for others to follow suit.
Kansliradet 0 .. Edstrom: I am very glad to have had the opportunity
.to listen to Professor Robbins' interesting exposition of the subject we

GOVERNMENT EXPENDITURE AND ECONOMIC ACTIVITY 47
are discussing this evening. In fact, I must confess that I agree with him
in almost all respects. The subject is, however, too complicated to get
a full survey of. It still remains to be seen how those measures taken by
different governments in order to create business activity will turn out
in the long run and what consequences, evil or good, will follow.
It is obvious, according to my own opinion, that government expenditure
- Mr. Lithander would call it squandering - will create business activity
to a certain extent, but what activity and what business and how much
of it? The point is: will the extravagance be worth its price? Probably it
will, provided the expenditure does not take capital from industries
,vanting it or people from occupations already held.
Another question is how to employ people. It may be by the building
of highroads or by employing them in works where much manual labour
is required. But this will cause no great business activity. Or you might
employ them for the erection of public buildings or for the construction
of warships, as is now being done in England, and this will no doubt bring
about a fairly good business activity. But, as Professor Robbins said,
this business activity. will cease as soon as the public works and the
armaments are finished.
It seems to me as if a good deal of the present economic activity in the
world, especially in America and, I may also say, in Germany, is caused
by measures of this kind. Now I think it is quite clear, and I quite agree
with Professor Robbins on that point, that the results of government
measures are very limited and have very short run effects in general, at
least those measures that have so far been resorted to. Therefore there
is a cry for measures of more far-reaching effect, that might stimulate
trade in the long run. The present production order does not function
very well. It cannot prevent heavy depressions and, what is worse, it
cannot get rid of them as quickly as before.
There seems therefore to be need of government intervention to put
matters right again. When private people do not dare to produce the
State shall have to do it. The disorder produced by the present system
of- production is supposed to be put aside by what is called planned
economy. What this is I am at a loss to say and no one seems to be able
to explain it very clearly. I understand part of it is to carryon trade when
producers and business men find it hopeless.
Now, this is very interesting, but what will be the consequences? Let
me take an example. It refers to the building of new houses. There is no
one of us who would dare to say that there is no need of better dwellings
in ·Great Britian and even in Sweden, and that it would be very good to
have the number of dwelling houses in both countries at least doubled.
Of course it is not out of the question for the governments in Britain and
Sweden to get money enough by borrowing·lo carryon house production
on a very large scale. Such production would be most useful and would
no doubt have a good effect on business activity in general. But would
it be all right from an economic point of view? What guarantee can be
given that those people for whom the houses are intended are in an
economic position to rent them or buy them. No, we cannot tell. Let us
go further. What is to be done with the people employed in building the
houses and employed in the industries· supplying the building materials
4 - Nationalek. For. Fork. 1936.

48 NATIONALEKONOMISKA FOREKINGEN DEN 23 MARS 1936
when the 'government programme is finished? I, for my part, cannot say.
We cannot continue to produce commodities, even though they are badly
needed, when there is no effective demand for them. I do not mean to say
there is no demand for houses, but sooner or later it will slacken.
Now you say it is quite impossible to go on with a system like the liberal
capitalistic production system that cannot give labour and income to all
who want and are fit to work. Would it not be better to leave a system
like this? But it must be borne in mind that this system is not allowed
to work freely. We must remember that we have had four years of world
war, we have had and still have innumerable obstacles to trade in the
form of import prohibitions, tariff legislation, monetary restrictions and
so on. It is wonderful that the liberal economic system in these circumstances
can work at all. I am of opinion that it has really shown a very
great resisting power. Give it a fair chance and business will flourish again.
Professor L.. Robbins: The speakers have shown such charity that I
think it will not be necessary for me to impose much longer on your
tolerance.
There are just two matters about which I should like to say a word.
Firstly may I take the very interesting and important issue raised by
Professor Heckscher - the problem of public works not as a means of
stimulating activity but of providing relief. I naturally agree that provision
must be made for the unemployed. But the nature of that Pfovision does
seem to me to be a question of the utmost difficulty. I think it is indicative
of the difference of local background in which we envisage the problems
of our respective countries that Professor Heckscher and I should think in
terms of rather different solutions. .
Professor Heckscher thinks that we should consider public works principally
as a means of affording relief to the unemployed. As I listened to
him I could not help feeling how fortunate you are in Sweden to be in a
position in which such a solution is conceivable on a large scale. For when
I think of these matters I think of the problem in Great Britain and of
the great absolute volume of our unemployed. I think it would be generally
agreed that in Great Britain large scale relief through public works would
be administratively impracticable. Our most ambitious proposals for public
works have not professed to provide a substitute for relief. All that is
claimed for them is that indirectly they will cure unemployment. Thus I
am not in disagreement with Pr'ofessor Heckscher. I have been, speaking
with a different problem in mind.
Dr. Lundberg's comments on my observations were most interesting.
But I venture to think that there may not be so great a difference of
opinion with regard to the theoretical explanation of the trade cycle underlying
our differences on practical policy as he suggested. In framing my
remarks I confess I did hope I had succeeded in stating the problem in
a way which avoided a great many of these theoretical controversies. I
took it as a fundamental assumption on which we should all agree that
depression is caused by a failure of investment. My reflexions on policy
were all subject,to the corollary of that proposition, the corollary namely
that revival must come from a'recommencement of investment.
The only other observation that I have to make is this. At the conclusion

GOVERNMENT 'EXPENDITURE AND ECONOMIC ACTIVITY 49
of his remarks Dr. Lundberg urged that it was the duty of the big
countries to undertake an expansionist policy in order that revival can go
through without the international disturbances which we both fear. I
agree that if the prospects of success were clear the duty would be clear.
But I do ask him this simple question. Is it certain that the history of the
last few years would have been more disturbed, is it certain that what
revival has taken place would have been less, if the great powers had
indulged in less expansionist experiments? I think particularly of the
United States. It is perhaps an unfair question to ask at this late hour,
but I do suggest that experience of the results of this kind of expansion
is not conclusive in favour of their desirability.

78 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 4 MA.J 1936
naste aren okat antalet anstallda i mycket hog grad, trots franvaron av
statsreglering av konkurrensen. Det viktigaste synes mig salunda vara att
icke bli radd. Det tror jag ar del farnamsta skyddsmedlet. Om de nya
industristaterna vilja salja en smula till oss, sa vilja de ocksa kapa fran
oss. De kanske rent av befrakta norska fartyg for att transportera sina
varor, vilket torde vara av en viss nytta for Norge.
Den arade inledaren ville icke ga den ryska vagen, som han icke ansag
Himplig. Han ville i stallet ga en medelvag. Den lilIa kannedom jag har om
de planer, som foreIigg'a i Norge, sager mig emellertid, att denna medelvag
i ·stort sett sammanfaller med herrar Mussolinis och Schusc:hniggs och
Hans Helighet Pavens vag, d. v. s. med den korporativa tanken. Den arade
iniedaren namnde icke om det korporativa samhallet, men det ar vad han
kommer fram till, om han fullfoljer sina planer ett litet stycke till. Uppriktigt
sagt lyckadeshan dock icke klargora, varfor vi har uppe i Norden
nodvandigtvis maste acceptera korporativismen, som i sina hemlander
sannerligen icke lett till nagon forbattring av befolkningens valstand.
Tvartom ha vi, som jag strax skall berora, det storsta intresse i varlden
att med all makt bekampa alIa dylika tendenser.
Staten maste, framholl inledaren, bekampa alIa missbruk, maste skapa
en battre organisation, maste genom offentliga foretag tillse att de produktiva
krafterna komma till anvandning oc:h maste battre an nu fordela
re,Sultaten. Det kan kanske vara av intresse att fa ett exempel pa vad som
menas Ined att forhindra missbruk, att ga samarbetsvagen och alIt det
andra vackra, som vi horde.
De norska sapfabrikanternas landsforening onskade i fjol hoja priserna
med 10 0/0, Denne forhajning ville icke de tva mest moderna sapfabrikerna
ga med pa. Den ena av dessa fabriker var den kooperativa fabriken
Nordkronen i Stavanger. Trustkontrollen tillat emellertid, att priserna
hojdes, och tvingade alIa fabriker att vara med om denna forhojning, alltsa
aven den kooperativa fabriken. Forutsattningen for prishojningen var,
sager man fran norskt kooperativt hall, ganska orimlig.· Den kooperativa
fabriken hade gett stora overskott och kunde varje ar ge sina avnamare
10 % bonus, men trots detta skulle priserna hojas. Det var de gamIa, omoderna
fabrikerna, som skulle ha denna hjalp.
Pa sadant satt ser alltsa statens reglerande ingripande under direktor
Thagaards ledning ut i praktiken. Kan man verkligen tro, att en sadan
politik bidrar till folkvalstandet, sarskilt om den skulle genomforas inom
alIa mojliga branscher?
Jag vet att det i Norge sades, att nagra gamia och daliga sapkokerier
kanske skulle hagatt under, om prishojningen ej genomforts.. Min erfarenhet
sager mig visserligen, att nar en fabrikant sager, att hans fabrik ar
nara att ga' under pa grund av brist pa statligt skydd, sa gar den i nio .fall
av tio anda icke under, om den lamnas att reda sig sjalv. Antag emellertid,
att nagra fabriker hade mast nedlaggas. Vad hade da hant? Nagra
arbetare hade blivit arbetslosa. Sasom man nu ordnade det, maste emellertid
de norska konsumenterna betala 10 '% mera far tval oeh sapa, och den
summa, som representeras av dessa 10 %, maste salunda tagas fran den
summa, som deannars skulle ha anvant for inkop fran fabriker inom andra
branscher. Tror man verkligen, att just sapindustrien ar den fornamsta
och viktigaste av alIa industrier, den, ·som bereder mest arbete? Vi ha en

BTATENS REGULERING AV NlERINGSLIVET 79
motsatt uppfattning har i Sverige. Denna industri spelar i sjalva verket
en mycket liten roll, men 10 % pa dess varupl"iser betyder en kolossal summa,
nar prishojningen slas tillsammans for hela landet. Den summan skulle
annars ha gatt till uppmuntran av handel och naringar av annat slag, och
da hade fier arbetare fatt sysselsattning i dessa andra foretag. Skall en
sadan politik som den av mig nu exemplifierade genomforas over hela linjen,
bli verkningarna av genomgripande betydelse. Man tvingar manniskor
att betala for uppratthallande av gammalmodiga och odugliga och ilIa
skotta foretag. Konsumenternas pengar rinna bort till praktiskt taget
ingen nytta, under det att de skulle kunna astadkomma en verklig fol"hoj-·
ning av levnadsstandarden, om de fingo anvandas till inkop av sadant,
s?m konsumenterna onskade kopa, men icke fa rad till under statsreglerIngen.
Direktor Thagaard framholl, att det val" farligt med for hoga priser.
Vilka prisel" aro for hoga? Al" det kanske de prisel", som ge mojlighet liven
for den samsta industrien att ge 20 % vinst? AI" dct meningen att en manniska
skall kunna skota sin naring hur efterblivet som heIst och anda fa
sin fulla forsorjning? Det ar just vad som blir foljden av det korporativa
systemet, vilket system innebar, att de existerande foretagarna och de i
deras foretag anstallda arbetarna skola ha sin forsorjning, medan man icke
bryr sig om hur det gar med alla de andra i samhallet.
Vi ha ocksa hal" i Sverige tidigare haft en del forsok till statliga prisregleringar
aven Ii vissa industriprodukter, namligen under varldskriget. De,
som aro lika gamla och ha lika foraldrade asikter som jag, minnas sakerligen
den tiden. Oss synes det sannerligen icke vara nagonting att langta
tillbaka till. Tank bara pa alIa dessa kristidsnamnder och kommissioner!
Jag kande flertalet av deras ledamoter personligen och vet, att de atminstone
till storre delen voro utomordentligt skickligt och hederligt folk, som
ville gora sitt allra basta. Allting val" ocksa mycket bra, nar de sjaJva
fingo tala om vad de hade gjort, men nar man kom ut i landet och fick
se resultatet, val" det nog en smula annorlunda. Det hela ledde ju ocksa till
mycket besynnerliga konsekvenser, sarskilt pa bransleomradet.
Den arade inledaren namnde, att den ende, som i Norge upptratt emot
en utvidgad statsreglering, var en representant for kooperationen, och »han
tankte ju bara pa kooperationens intressen». Det val" ett oerhort abstrakt
uttryck, direktor Thagaard! Vad a1" namligen kooperationen? Sannerligen
intet sjalvstandigt. Nej, direktor Thagaard, den asyftade personen kampade
i verkligheten for de norska konsumenternas frihet och sjalvstandighet.
Samma garning gor kooperationen aven i detta land for de svenska
konsumenterna. Det ar just for de stora breda konsumentlagren, som alIa
dessa statsregleringa1" innebara de mest fruktansvarda risker. Eftersom ­
allt naringsliv vilar pa konsumtionen, Sa betyder vanskotsel av konsumenternas
intressen, att hela naringslivet kommer att stalla in 'Sig pa ett mycket
Higre plan an det eljes skulle gora.
Jag kommer nu till en annan synpunkt. Hal" i Sverige halla vi strangt
p'a att all statskontroll och allt statsingripande skall ske i legala former.
Detta betrakta vi sasom en absolut nodvandig forutsattning for den enskiIdes
frihet. Vi ha exempelvis hal" i salen narvarande chefenfor den svenska
bankinspektionen. Han a1" en' mycket maktig man, men han kan icke
aHigga en bank nagot utan att sedermera detta alaggande kan bli provat

80 N.A.TION.A.LEKONOMISKA FORENINGEN DEN 4 MAJ 1936
av en hogre instans. I mitt eget "forvaltningsomrade ar det pa samma satt,
att beslut kunna overklagas till hogre instans. Den norska trustkontrollens
avgoranden kunna, om jag forstod herr Thagaard ratt, icke overklagas.
Att man kommit sa langt att folk gar med pa dylika atgarder utan ait
opponera sig, forefaller mig vara myeket farligt. Det synes mig oeksa vara
nagot ·ovanligt for norska forha1landen. Jag hal" alltid haft den aUra storsta
sympati for norska folket just pa grund av dess starka sjalvkansla oeh
individualism. Man hal" ieke kunnat tvinga pa en norrman nagot utan att
det hal" forelegat lagliga grunder for tvanget. Skulle det verkligen nu ha
andrat sig sa oerhort som synes framga av direktor Thagaards anforande,
sa ar faran storre an jag nagonsin trott, Hal" ar annu ett skal, att i Sverige
avboja det norska systemet med aUra storsta energi, ty vi svenskar
aro redan tiUraekligt undfallande for makthavares pabud ayen .utan att
ha bearbetats med en dylik trustkontrollapparat.
Vi ha for narvarande hal" i Sverige en mycket omfattande verksamhet
fran statens sida betraffande jordbruket. AlIa, som ha med saken att gora
och framfor alIt jordbruksregleringens tillskyndare, aro naturligtvis overtygade
om att vi utan detta statsingripande icke langre skulle ha haft nagot
jordbruk i Sverige. Jag tror for min del, att det forhaller sig alldeles tvartom.
Om denna reglering hade kunnat uppskjutas i tva aI", hade jordbruket
nu gatt alldeles utmarkt utan densamma, och jordbrukarna skulle gnuggat
handerna och tyekt, att de hade det bra. Det ar emellertid klart, att en
del omlaggningar i naringen hade mast vidtagas. Framfor alIt hade ett
finansiellt saneringsarbete varit nodvandigt pa en mangd punkter, men en
sanering pHigar ju alltid komma till stand vid kriser inom handel och industri,
oeh det hal" tidigare skett ocksa i jordbruket utan direkt statsingripande.
Jordbrukarna skulle med andra ord ha fatt sina affarer regIerade
genom ackord eHer genom nagot mera radikalt tiHvagagangssatt, men
sedan hade de suttit pa sina gardar och klarat sig, om det varit nagot med
demo Det ar mojligt, att laget denna gang val" mycket v·arre an vid nagon
tidigare kris., vilket i sa fall berodde pa alIa de statsregleringar, 80m vidtagits
i andra lander. Vad som emellertid fran Val" synpunkt ar daliga atgarder
i andra lander, kan tydligen fran dessa andra landers synpunkt icke
vara bra, nar det sker hos oss. De lander, som vi exportera till, ha sina
bliekar riktade pa oss liksom vi pa demo
Enligt min uppfattning ar det nagot ganska fruktansvart, att en viss
procent av antalet naringsidkare inom en viss branseh, som aro ense om
en atgard, skola sattas i tilifalle att tvinga alIa i branschen att vara med
om den. I vissa andra Hinder hal" man gatt sa langt, att om en handlande
viII fora en vara i sin butik, som han forut icke fort - t. ex. tval eller choklad1praliner
eller vad det an ar - sa maste han ga in med en ansokan till
vederborande regleringsorgan, som bestammer, huruvida han skall fa tilllatelse
eller icke, oeh"i de fIesta fall far han det icke. Man bestammer ocksa
i dessa lander forsaljningspriser pa alIt mojligt. Detta maste ovillkorligen
leda till ett stillastaende, som pa det mest oerhorda satt skulle avbryta den
valdiga uppgang, som handeln kunnat inregistrera i de fria landerna, exempelvis
i Sverige, under de senaste artiondena.
Fastan det ligger nagot vid sidan om amnet for diskussionen, kan jag
ieke underlata att hal" namna, atl- under" innevarande arhundrade konsumentforeningarna
i Sverige kommit upp i 568.000 medlemmar, ha natt

NATIONALEKONOMISKA FORENINGENS
sammantriide den 12 november 1936
Ordforande: Ingenjor o. Falkman.
Aftonens diskussion inleddes med ett foredrag av professor G.. Myrdal
over amnet
Akfuella heskattningsprohlellie
Praktiskt taget hela det svenska skattesystemet Iigger som bekant
for narvarande under utredning. Jag erinrar om att regeringens forslag
om en omHiggning och rationalisering avde olika direkta statSiskatterna
pa inkomst och formogenhet avslogs av riksdagen, och att
denna fraga sedan overlamnats till en kommitte, som tillsattes nagon
gang i S'lutet av forra sommaren.
I regeringspropositionen hade ocksa tagits upp fragan om en forskjutning
av skattebordan over p'a de mera barkraftiga lagren och
likasa fragan om forverkligandet av den sedan lange patankta reformen
av de juridiska personernas beskattning. Sistnamnda reform avsag
ju en overgang fran en pa olika satt progressiv beskattning till en
prop,ortionell beskattning. Aven dessa problem foljde nu med till den
nya kommitten, som alltsa far ett mycket stort problemkomplex att
soka reda upp. Dessutom fick kommitten i a.rv det forsIag, som befolkningskommissionen
hade lagt fram i slutet av forra aret om okad
skattedifferentiering efter familjestorlek och forsorjni11gsborda.
I denna fraga skulIe kommitten samarbeta med den i borjan av
aret tillsatta kommunalskatteberedningen. Denna kommitte har ju
att behandla det stora problemet om den kommunala beskattningen
inklusive skatteutjamningen och overforandet av offentliga up'pgi£ter
och utgifter fran kommunema till staten.
Det ar alltsa icke for mycket sagt, att for narvarande befinner sig
praktiskt taget hela den offentliga direkta beskattningen i stopsleven.
Utredningarna omfatta fragorna om hur skatterna bade till stat och
kommun skola fordelas mellan juridiska och fysiska personer, hur de
skala fordelas mellan p,ersoner i olika inkomstlage, posatta'pa olika
orter och med olika forsorjningsborda, hur de skola fordelas mellan
dem, som ha arbetsinkomst, och dem, som ha formo'genhet, OCll slut-
8 - Nationalek. FOr. Forh. 1936.

96 NATIONALEKONOMlSKA }'ORENINGEN DEN 12 NOVEMBER 1936
Egentligen borde nu dessa siffror kompletteras med up,pgifter liven
om vilka inko·mstklasser som fa nytta av den offentliga verksamheten.
Nagon sudan undersokning har emellertid icke utforts, och det ax
naturligtvis svart att astadkomma en mera exakt sadan. Jag tror likval,
att det inte skulle vara omojligt att skaffa fram en hel del material,
som skulIe saga atskilligt till belysning av den fragan. Vi veta,
att en avsevard del av den okning i den

AKTUELLA BESKATTNINGSPROBLEM 101
tvungen att atminstone nagot sanka grundavdragen. Viktigast ar har
en reform av kommtlnalbeskattningen, eitersom avdragen dar aro
bara halften sa stora som i den statliga beskattningen.
Genom fasta avdrag har man emellertid bara lost problemet for de
Iagre inl{omstlagren, aven om en analys av ,rerkningarna visar, att en
sadan reform har verkningar ganska hogt upp i medelklassen. ViII man
skapa en relativt sett nagorlunda stark differentiering aven i den ekonomiska
medelklassen, maste man pa ,ett eller annat satt ha inkomst- .'
eller skatteavdrag, som regressivt och till en viss grans stiga med
inkomsten. Sadana avdrag kunna inforas i skattesystemet utan att
rubba skattefordelningen mellan olika inkomstskikt, om man samtidigt
nagot hojer skatteskalan. Man har darigenom - under bibehallande
av skattefordelningen mellan inkomstskikten - i alIa inkomstskikt
stegrat skatten for de skattebetalare, som inte ha DagOn
forsorjningsborda, men har samtidigt, trots skatteskalans hojning,
sankt skatten for gifta personer oeh i all synnerhet for familjeforsorjare.
Tiden medger inte, att jag gar narmare in p,a detta tekniskt sett
relativt enkla sl{atteproblem. Jag skulle dock vilja tillagga, att den
starkt sankta frul{tsamheten i landet i sin man, sakligt sett, ar synnerligen
gynnsam for en dylik familjebeskattningsreform, eftersom det pa
grund darav blir myeket billigt att genomfora aven stora lattnader for
familjer med barn och i all synnerhet for familjer med flera barn. Det
blir billigt just darfor att antalet familjer med barn oeh i synnerhet
med flera barn ar sa lagt. D,et blir vidare icke heller dyrt att hoja
barnavdragsaldern till 18 are De i och for sig synnerligen behjartansvarda
forslagen att minska eller motvaga straffbeskattningen a akten­
-skap hora for ovrigt oeksa till de billiga skattereformerna.
A andra sidan har emellertid utvecklingen av fruktsamh,eten medfort,
att de personer, som aro ogifta eller som inte ha barn att forsorja,
utgora en sadan forkrossande majoritet av folket, att det viII
mycken idealitet till for att inte reformen skall fa vila och vila ganska
lange eller atminstone forsumpas i en skenlosning. Om jag likval tror,
att denna reform i trots harav kommer att arbeta sig fram, sa beror
det icke blott pa min tillit till medborgarnas idealitet - Kven om
jag ar den sisle att vilja forbise den faktorn - utan det beror pa sjalva
-skattehojden oeh pa den vid denna skattehojd framtradande svarigheten
att bibehalla rorlighet i beskattningen. Ayen om de skattebetalare,
som ha en avsevard forsorjningsborda, inte aro sa manga, sa aro de i
·alla fall tillrackligt manga for att, aven om de ej aro organiserade,
deras tillvaro kan gora det mycket svart att genomfora nodvandiga
. skattestegringar.

AKTUELLA BRSKATTNINGSPROBLEM 103
det i sakens egen natur, att for vissa bolag oeh kanske sarskilt sadana,
som ha det ilIa stallt, skulle skatten komma att stiga.
For min personliga del skulle jag vilja ha en myeket radikalare reform,
vartill den £oreslagna bara ar ett stege Jag skulle heIst vilja
helt frikoppla denna naringsbeskattning i egentlig mening fran den
personella inkomst- oeh formogenhetsbeskattningen. Jag skulle vilja
lagga sl

106 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 12 NOVEMBER 1936
Harefter yttrade sig:
Bankdirektor E .. Browaldh: Da jag har atagit mig att forsoka belysa
dagens diskussionsamne fran kanske delvis andra utgangspunkter an inledaren,
har jag ieke gjort det i tanke att kunna kOlnma Lied nagra nya
synpunkter pa de foreliggande skatteproblemen. Tvartom ar det nog sa,
att allt vad jag har att saga, har sagts manga ganger forut i olika sammanhang
fran naringslivets sida. Den omstandigheten, att dessa synpunkter
hittills ieke vunnit beaktande eller i varje fall ieke ha lett till nagra positiva
resultat, behover ju ieke betyda, att de skulle vara mindre betydelsefulla
eller mindre aktuella. De torde tvartom ha storre aktualitet for narvarande
just med hansyn till det av inledaren papekade forhallandet, att
vi numera fatt en myeket hard beskattning oeh en mycket stark progressivitet
i beskattningen.
Jag skall till en borjan tillAta mig att med nagra flera detaljer an inledaren
belysa utveeklingen av progressiviteten under de senare aren. Den
nuvarande inkomst- oeh formogenhetsskatten tillkom ar 1919, oeh man
utgiek da ifran, att vid ett tankt normallage, da skattens grundbelopp
utgjorde 100 0/0, skulle utga en hogsta skattesats av 12 % for de hogre inkomsterna.
Man raknade vid den tidpunkten till oeh med med att man en
oeh annan gang skulle kunna komma under denna proeentsats. Redan Ar
1920 vidtog man en ganska kraftig, ehuru atminstone pa skatteskalan
omarklig justering av skattetryeket mellan de olika inkomstskikten genom
inforandet av ortsavdrag. Dessa ortsavdrag inneburo en myeket kraftig
forskjutning av skattetryeket, en forskjutning som kan raknas i tiotalet
proeent. Man far kanske den klaraste bilden av saken, om man noterar,
att for narvarande mer an h-alften av de taxerade beloppen forsvinna genom
ortsavdragen vid de beskattningsbara beloppens faststallande. Efter
ar 1920 kunde man emellertid under en ganska lang foljd av ar i stort sett
noja sig med den skarpning av progressiviteten, som harigenom oeh genom
den totala skattebordans okande undan for undan skedde, till dess man
ar 1931 hade kommit upp till en skatteproeent av 170. Sedan kommo
emellertid skarpningar slag i slag. Ar 1932 fingo vi den extra inkomstoeh
formogenhetsskatten, som i ar blivit ytterligare skarpt genom en fordubbling
av skattesatsen samtidigt med en skarpning av progressiviteten.
Ar 1934 fordubblades utjamningsskattens grundbelopp, oeh samma ar tillkom
oeksa den sarskilda formogenhetsskatten. Resultatet av _vad som
salunda hant under en atminstone ur denna synvinkel sett relativt kort
tidsperiod ar, att vi nu ha fatt fem delvis parallella progressiva inkomstoeh
formogenhetsskatter.
En forklaring till att vi ha kunnat komma upp till en sa hog progressivitet
som den nuvarande torde nog till en del vara den omstandigheten,
att man har delat upp progressionsskalan pa sa manga tekniskt fristaende
skalor. Varje skala for sig kan forefalla relativt mattlig, men sammanstaller
man de olika skalorna far man en ganska oroande bild av den lavinartade
fart, varmed skatterna oeh progressionen vuxit. Som hogsta skattesats
har man for narvarande i den statliga inkomst- oeh formogenhetsskatten
20,4 0/0, i den statliga extra inkomst- oeh- formogenhetsskatten
inemot 8 0/0, i den kommunala progressivskatten 4,5 % oeh i utjamningsskatten
3 %. Vad galler den sarskilda formogenhetsskatten kan man
naturligtvis tvista om vilken proeentsats for avkastningen man skalllagga

AKTUELLA BESKATTNINGSPROBLEM 107
till grund for berakningen, men om man haIler sig till nuvarande laga
ranteniva av 3 0/0, far man dar en hogsta skattesats av 16,6 0/0. Den
totala hogsta skattesatsen ar aIltsa sammanlagt 52,5 % jamfort med de
12 %, som man ar 1919 ansag vara normalt. Dessa 52,5 % utgora for
ovrigt ingalunda maximum. For inkolnst, som uteslutande bestar av avkastning
a kapital, kommer man upp till hogre procenttal. Skattesystemet
ar ocksa som bekant sa konstruerat, att i vissa fall skatterna kunna
stiga till mer an inkomsten, lat vara att detta lyckligtvis ar rena undantagsfall.
Man bor i detta sammanhang ocksa komma ihag en annan omstandighet,
som icke kommer till direkt uttryck i skatteskalorna, men som innebar
en dold progression av ganska betydande matt. Jag syftar har icke
pa den progression, som efter all sannolikhet forekommer via bolagsbeskattningen,
utan jag tanker uteslutande pa den regel, vi for narvarande
ha i vara skattelagar, att man icke far gora avdrag for skatter i full utstrackning
fran inkomsten. For statsbeskattningen far man endast gora
avdrag for kommunalskatter och for den kommunala beskattningen far
man icke heller draga av dessa. Nagon fornuftig grund for nuvarande tillvagagangssatt
kan knappast uppletas, ty hela progressionstanken vilar ju
pa principen om barkraften, och i sa fall borde man ju fa forutsatta, att
man skulle beskatta det netto, vederborande hal' kvar, sedan man hal'
avdragit alla utgifter for inkomstens forvarvande och bibehallande och
darnled ocksa skatterna. Jag skall ge ett litet exempel pa vad denna dolda
progression verkligen betyder. Jag skall icke aIls taga nagot extremt fall,
alltsa icke nagon sarskilt lag inkomst eller nagon speciellt hog inkomst,
utan jag tar en blandad arbets- och kapitalinkomst pa 10.000 resp. 100.000
kronor. Jag forutsatter givetvis, att vederborande haft denna inkomst ett
par ar i foljd. Jag hal' for dessa tva inkomster raknat ut den skatt, som
blir resultatet av nuvarande avdragsregler, och jamfort med den skatt,
som skulle utga, ifall samtliga skatter fatt avdragas. Resuitatet har blivit,
att av skatten pa 10.000 kronors inkomst forklaras cirka 11,5 % av det
forhallandet, att man icke fatt gora avdrag for samtliga skatter, medan
for skatten pa 100.000 kronors inkomst samma procentsats utgor i det
aUra narmaste det dubbia eller ungefar 21 %.
Eftersom jag icke kan inse, att det kan vara mojligt att utfinna nagot
sakIigt skal for att bibehalla nuvarande regier pa denna punkt, forefaller
det mig rimligt, att ma.n verkligen'v,id den omarbetning av skattesystemet,
som nu skall ske, foretager en andring harutinnan. Jag'tanker mig naturligtvis
icke, att man vid en sadan andring i nuvarande lage ocksa skulle
kunna genomfora den lattnad i beskattningen, som en sadan forandring
av avdragsregeln skulle medfora, men aven om forandringen icke i och
for sig skulle leda till nagon namnvard andring av progressionen, tycker
jag det dock skulle vara onskvart att verkligen fa ett riktigt uttryck for
progressionen i skatteskalan, sa att man vid en eventuell ytterligare stegring
av progressionen hade litet mera klart for sig vad saken gaiide.
Nu skulle det naturligtvis icke vara sa farligt med den stegring av beskattningen
och progressionen, som vi pa mycket kort tid kommit upp till,
om man kunde rakna med att det yore ett tillfalligt Hige. Det sades ju
fran borjan atminstone om vissa av dessa nytillkomna skatter, att de
skulle vara av tillfaUig nature 8asom vi tidigare hort av finansministern

AKTUELLA BESKATTNINGSPROBLEM 109
sadana inkomster, dar man kan borja tala om ett rent automatiskt sparande.
Om man beaktar denna skillnad mellan olika slag av sparande, tror jag
som sagt det ar ganska farligt att bagatellisera de absoluta beloppen for
sparandet, ty det ar just det belopp, som satsas i toppen av ett 'foretag,
.som ar utslagsgivande far vad som astadkommes genom detta initiativ.
Initiativet kommer fran detta faretagarkapital, och det ger en effekt, som
ar oandligt mycket starre an vad detta kapital i och far sig betyder. Om
nagra kapitalister forena sig om att starta en ny produktion av viss omfattning
och satsa nagra miljoner far detta andama1, sa lockar detta initiativ
i sin tur en del mindre kapitalister, som varken skulle vilja eller
vaga eller kunna taga en sadan risk sjalva, att satsa en del ytterligare
faretagarkapital. Det faretag, som pa detta satt kommer till, tar i ansprak
ett kanske vasentligt mycket storre belopp av vad jag har kallat farlaggarkapital.
Faretaget ger sysselsattning bade direkt och indirekt o. s. v.
Det ar alltsa hos faretagarkapitalet, som initiativet i farsta hand ligger
for startande av ny produktion, och det ar detta, som jag tror det ar farligt
att farbise. '
Mot denna argumentering betraffande sparandets betydelse kan man
invanda, att det ju omojligt kan rada nagon brist pa kapital far narvarande,
eftersom vi ha sa och sa manga miljoner kronor liggande sysslolasa,
utan att vad som brister ar vilja att satta in detta kapital i produktivt
arbete. Denna synpunkt kan vara riktig, men den bestyrker enligt mitt
farmenande min argumentering. Nuvarande lage visar just, att det ar initiativet,
foI'etagaI'kapitalet och dess verksamhet, som vi i forsta hand behava
far att fa de produktiva kI'afteI'na i gang. Vi kanske icke behava det
i dag, och det kanske icke ens, som iniedaren uttryckte det, skulle vara
nyttigt, om vi nu finge alltfar mycket i den vagen, men det ar uppsamlandet
av sadant kapital'under tider som dessa, som kan bli av mycket
stor betydelse, da forhallandena bli annorlunda, 'och da initiativet verkligen
kan bli av utomordentligt stort yarde. Detta initiativ ar darvid icke
blott av yarde far dem, som satsa pengarna och taga riskerna, utan kanske
framst for de lagre inkomstskikten i samhallet.
Hur intressant det an yore skall jag icke i detta sammanhang uppehalla
mig vid fardelningen mellan indirekta och direkta skatter. Det ar ett problem,
som man kan diskutera ganska lange och som blivit ytterligare belyst
genom de siffror och det material, som har framkommit i professor
Lindahls intressanta utredning. Jag skall icke heller tala om familjeavdragen.
Jag viII endast be att kraftigt fa understryka -de utgangspunkter, som
professor Myrdal angav i samband med den utredning, som blivit gjord i
den fragan, namligen att om akade familjeavdrag skola ifragakomma, far
det icke ske pa sadant satt, att man skapar en ytterligare farskjutning av
skattetrycket, utan denna lattnad far familjefarsarjarna bar astadkommas
genom en reglering inbordes mellan de olika avdI'agen. Sarskiit med tanke
pa den bild av framtiden, som inledaren uppdrog, tror jag det ar mycket
viktigt att man I'eserverar det lilla, som majligen kan vara kvar av majligh-eterna
att ytterligare utnyttja progressionen.
Jag skall till slut endast saga nagra ord om naringsfaretagens beskattning.
Jag skall icke ga mera vidlyftigt in pa denna sak utan viII endast
understryka vad inledaren redan har framhaIIit, namligen den merbeskatt-

110 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 12 NOVEMBER 1936
ning av bolagsvinster, som faktiskt foreligger, oeh det ringa motiv, som
rent sakligt sett forefinnes for den nuvarande konstruktionen av bolagsbeskattningen.
Jag skall for min del endast uppehalla mig vid ett enda
sporsmaJ, som ror naringsforetagens beskattning, men ett sporsmal, som
jag tror ar av utomordentlig vikt oeh som beror kanske framst samhallet
i dess helhet mer an foretagen sjalva. Jag syftar pa foretagens ratt till av-'
skrivningar. I detta avseende ar det ju, som vi alIa veta, for narvarande
synnerligen otillfredsstallande ordnat. Genom ett regeringsrattsutslag ar
1935 hava for ovrigt forhaJlandena pa detta omrade blivit an mer otillfredsstallande.
Man kan ju i andra avseenden tvista om hur myeket den
ene eller den andre skall bara i fraga om skatter i forhallande till inkomsten,
men en sak borde alla kunna vara eniga om, oeh det ar, att det ieke
kan vara yare sig riktigt eller lampligt att beskatta ett foretags omkostnader
som inkomst. Det ar dock faktiskt vad som for narvarande sker i
ieke obetydlig utstraekning genom de regIer, som tillampas i fraga om
avskrivningar. Jag viII darfor annu en gang stryka under det sa manga
ganger fran naringslivets sida framforda onskemalet om fri avskrivningsratt
for fastigheter, maskiner oeh' inventarier, i varje fall for de tva sistnamnda
posterna, som kanske aro de viktigaste oeh mest aktuella. Detta
yrkande ar ieke blott uttryek for en riktig skatteprineip oeh ett riktigt
satt att beskatta inkomsten, utan det har sakerligen oeksa stor betydelse
langt darutover, namligen i konjunkturutjamnande riktning. Pa det sattet
skulle man sakerligen i det langa loppet fa fram jamnare bolagsvinster
oeh jamnare utdelning oeh salunda aven jamnare skatteunderlag for det
allmanna. Man skulle ge den forsiktiga bolagsledningen ett bra vapen
gentemot aktieagarnas eventuella yrkanden om hojd utdelning. Man
skulle astadkomma en tillfredsstallande konsolidering av vara foretag. Det
var sakerligen den bristande konsolideringen, som i mangt oeh myeket
bidrog till i varje fall krisen i borjan av 1920-talet, oeh den bidrog nog
oeksa till den sista krisen. Om en fornuftig regel om fria avskrivningar
tilHimpas tillraekligt lange, skulle detta med de konsolideringsmojligheter,
som darigenom skapas, sakerligen bliva av utomordentligt stort yarde
just i de tider, da man bast behover det, namligen under lagkonjunktur.
Bolagen skulle, delvis kanske med egna samlade medel, delvis genom det
forbattrade kreditunderlaget kunna pa ett helt annat satt mota krisen oeh
kunna vidtaga de nyinvesterings- oeh rationaliseringsatgarder o. s. v., som
ofta aro oundgangliga for att foretaget i fraga over huvud taget skall
kunna fortIeva oeh ge arbete at sina anstallda.
Jag skall ieke ga in pa kommunalskatteproblemet. Jag skulle endast till
sist vilja kraftigt understryka vad jag ar overtygad om att manga med mig
betrakta sasom det allra viktigaste oeh allra mest aktuella av alla skatteproblem.
Det galler ieke fraga'n om hur skatterna skola uttagas eller fordelas,
utan det ar, hur skatterna skola kunna begransas. Jag tror ieke, att
det ar sa sarskilt lyekligt att ha hoga skatter oeh stigande skatter. Det
kan visserligen se ut, som om det hade gatt bra hittills att stiga upp pa
stegen sa snabbt som vi ha gjort, men det kan oeksa vara farligt att klattra
for fort, ty man kan falIa sa langt ned, nar man ramlar. Det kan darfor
vara battre att skynda litet langsammare. AlIa aro sakerligen ense om att
ju mer man kan gora for de soeiala problemens losning, desto battre skulle
det vara, men det kan som sagt vara farligt att ha for brattom.

AKTUELLA BESKATTNINGSPROBLEM
Kapten 0 .. Wallenberg: Vid studium av professor Lindahls utredning
har jag funnit, att dari ieke, som jag hade hoppats, ingar aven en undersokning
av mojligheterna "att taga ut skatter utan endast en redogorelse for
hur skatterna hittills ha tagits ut av olika inkomstskikt. Han har emellertid
darvid rort sig med statistiken pa ett satt, som atminstone ieke kan vinna
mitt gillande. Jag har varit chef for tobaksmonopolet oeh kanner ju litet
till dessa skattefragor. Exempelvis har han tagit med tobaksskatten oeh
fordelat den per individ, oeh pa samma satt har han forfarit med spritskatten
etc. Darigenom har han fatt upp skattetryeket for de lagsta inkomsttagarna.
Antagligen har han forfarit pa detta satt endast darfor
att dessa statsinkomster kallas for skatter. Dessa inkomster aro emellertid
icke att betrakta sa mycket som skatter som fastmera sasom utdelning
eller vinst, vilket de ju tidigare oeksa kallades. Man kan fraga sig, varfor
man ieke under sadana forha1landen aven tagit med inkomsterna fran
vattenfallsverket, fran telegrafverket o. s. v. oeh inkomsterna fran de
kommunala elektrieitetsverken etc. Hade sa skett skulle man ha fatt
an mera forvanskade ·siffror an man nu erhallit. Man har namligen har
i sjalva verket anvant statistiken pa det satt, som helgar andamalet.
Det har har sagts, att vi i sjalva verket ieke skulle taga ut sa myeket
skatter. Inledaren namnde, att skatterna tillsammans uppga till
1.100.000.000 kronor. Eftersom professor Lindahl tyeks ha raknat med
en nationalinkomst av ungefar 5 miljarder, motsvarar detta skattebelopp
ieke de 15 0/0, som inledaren talade om, utan 22 0/0. Det valdiga belopp av
den totala nationalinkomsten, som skatterna representera, anvandes nu
mer eller mindre till att lamna bidrag at vissa befolkningsgrupper pa det
ena eller andra sattet. For dem, som aro sysselsatta inom den kommunala
oeh statliga administrationen, spelar ju skatten delvis den rollen, att pengarna
vandra over fran den ena fiekan till den andra, men for alla deln,
som ieke ha det nojet att vara stats- eller kommunalanstallda, innebar
skatten en ren utgift. Vad jag hade vantat mig, var, att man i professor
Lindahls utredning ocksa skulle ha fatt besked om hur mycket man over
huvud taget i ett samhalle kan taga ut av en samhallsgrupp for att darmed
underhalla en annan grupp. Min forhoppning darutinnan har emellertid
fullstandigt grusats.
Jag hyser liksom bankdirektor Browaldh den asikten, att det ar synnerligen
viktigt, att de inkomster, som mojligen kunna bidraga till foretagsamheten,
aven fa tillfalle att gora det. De sma inkomsttagarna gora
ingenting i det avseendet, utan det ar bara de stora inkomsterna, som
kunna gora det. Ayen om, som man sager, de stora inkomsterna kunna
gora detta, darfor att de kunna taga storre risker, sa bygga de i alIa fall
upp nagot, som har liv oeh som skall ge vidare liv i samhallet. Det ar ty-.
varr i mycket stor utstraekning statens uppgift att ge inkomster at dem,
som ha mindre yarde oeh tynga samhallet. Det ar emellertid stor skillnad
pa att ge at dem, som kunna ge liv, oeh att ge at dem, som ieke kunna ge
liVe Om man skall ge exempelvis at barnafoderskor, borde val oeksa efterses,
att dessa gave upphov at goda liv, oeh att det ieke gives till vilka som
heIst.
Sasom bankdirektor Browaldh redan har framhallit betrafiande aktiebolagsbeskattningen
oeh avskrivningsratten finns det manga egendomligheter
i var skattelagstiftning. Man far for narvarande icke deklarera pa
111

114 NATIONALEKONOMISKA FORENINGEN DEN 12 NOVEMBER 1936
dighetssynpunkt, maste man, samtidigt med att man diskuterar verkningarna
pa produktionen av detta automatiska sparande, oeksa diskutera
verkningarna pa produktionen av denna laga inkomstniva. Hade dessa
Higre samhallsklasser hogre inkomster, skulle de ju kunna konsumera mera,
skulle alltsa bli starkare oeh sundare, oeh skulle diirfor oeksa bli mera produktiva.
Denna andra sida av saken maste man oeksa ta hansyn till, nar
man diskuterar inkomstfordelningens ojamnhet oeh dess verkan. - Viuare
ar val inte alIt automatiskt sparande i de hogsta inkomstskikten utrustat
med klok oeh energisk foretagsamhet pa det satt, som hal' antagits, oeh
den kloka oeh energiska foretagaren - i synnerhet om han, som bankdirektor
Browaldh a,ntager, ar fornl0gen och har stora inkomster - ar val
i allmanhet inte den som lider brist pa kapital.
Jag faste mig oeksa vid att bankdirektor Bro,valdh gjorde en reservation
for den nuvarande situationen. Han antydde namligen sasom sin
uppfattning, att just for narvarande behova vi inte detta extra energistiska
element, darfor att vi inte behova mera nyinvesteringar. Men han
antydde samtidigt, att den tiden kunde komma, nar vi skulle behova detsamma
oeh da foljaktligen detta energistiska foretagarelement borde sta
rustat med ett hopsparat kapital. Detta viII med andra ord saga, att hela
denna fraga staller sig olika under olika faser av konjunktureykeln. Intresset
for riskfyllt foretagande ar - dari ar jag fullt ense med bankdirektor
Browaldh - icke lika vardefullt nu som det skulle vara under en lagkonjunktur.
Jag kanner mig dock nagot skeptisk betraffande hallbarheten i
bankdirektor Browaldhs argumentering. Det ar val inte sa alldeles sakert,
att dessa automatiska sparare verkligen nu later bli att foretaga for att
sedan bli beredda att satta in sina krafter pa att hoja produktionen under
lagkonjunktur. AI' inte detta att val myeket idealisera dessa personers
satt att reagera for konjunkturforandringarna. For ovrigt finnes det ju
andra instrument, penningpolitiken oeh den ekonomiska politiken overhuvud
taget, for att tidsmassigt reglera villigheten att foretaga.
Jag skall ieke ge mig in pa fragan om utveeklingen av den progressiva
beskattningen. Jag vill bara i forbigaende till bankdirektor Browaldhs
beskrivning darav papeka, att aven den indirekta beskattningen avsevart
okats under senare ar oeh att den faktiskt okat mera. Skulle vi haft enbart
en oavbruten skarpning av progressiviteten i den direkta beskattningen,
skulle den kurva for den totala beskattningens progressivitet, som professor
Lindahl ritat upp, med sakerhet ha forlopt annorlunda.
Bankdirektor Ell Browaldh: Jag viII endast med nagra fa ord svara pa vad
professor Myrdal nu hal' anfort. Det ar alldeles riktigt betraffande den av
mig omnamnda dolda progressionen, att den, som hart drabbas av beskattningen,
raknar nog ut detta i alla fall. Sa matematiskt kunnig iiI' man nog,
att man kan gora detta. Det val' ieke heller ur den synvinkeln, som jag
onskade fa beskattningsproeenten mera tydligt uttryckt, utan det val' ur
den synpunkten, att det ar de, som icke betala skatter, som ieke ha en aning
om detta. Det hal' namligen en viss betydelse i den offentliga diskussionen,
om man talar om dessa 14 a 15 % i skattetryek for de lagsta inkomstlagren
- siffror som jag dock for min del finner ganska diskutabla - oeh
sager, att skattetryeket for de hogsta inkomsterna sedan stiger till 50 a
60 0/0, eller om man anger def hogsta skattetryeket till 70 a 80 0/0, alltefter-

AKTUELLA BESKATTNINGSPROBLEM 115
sam man raknar pa ena eller andra sattet. Jag tror for min del, att det verkligen
yore av yarde att ange de riktiga procenttalen.
Jag skall inskranka mig till enhart denna replik. SkuIle vi harja diskutera
fragan om de olika krafter, som kunna sattas i g'ang under en
lagkonjunktur, och hur de skola sattas i gang, lranske vi skuIle komma alltfar
langt ut pa hal is. I varje fall ar det farhallandet med mig, och jag skall
darfar icke aIls ga narmare in pa den saken.

122 NA.TIONALEKONOMIBKA FORENINGEN DEN 12 DECEMBER 1936
eller mindre vanfora manniskor eller manniskor, som pa 'grund av
sjuklighet icke kunna parakna att komma in i arbe Le. Man fragar sig,
om det icke 'ar en samling aldringar, som blivit over bland de
arbetslosa. Man fragar, om denna arbetsloshet icke helt enkelt beror
darpa, att, som vi alIa veta, i ett samhalle alltid fimias manniskor,
80m icke gitta arbeta och som anmala sig arbetslosa pa grund av den
beromda »understodstagarandan». Det ar klart, att man vid en klientundersokning
icke kan underlata att syssla med alIa dessa fragor
om vad det egentligen ar for slags manniskor, som nu aro arbetsloS'a.
Sa har ju ocksa skett, men de resultat, man darvid erhallit, maste
i det stora hela sagas sla ihjal pessimisternas forestallning om de nuvarande
arbetslosas beskaffenhet. '
Jag skall borja med aldern. Vi ha i vart land officiellt atminstone
en pensionsalqer pa 67 ar, och for min del tycker jag, att manniskor,
som annu icke natt 60 3.r, borde icke av aldersskal i och for sig
behova kasseras. Sedan ar det en annan sak, att i konkurrensen de
unga £oredragas. Vid klientundersokningen i fjol visa-de det sig, att
den stora majoriteten av de anmalda arbetslosa eller 65,6 % befunno
sig i en alder mellan 16 och 40 ar, medan alltsa endast 34,4 % voro
over 40 ar. Arets klientundersokning visar, att det harvidlag skett
en viss forskjutning, vilket ocksa var vantat, sa att de hogre aldrarna
speia en nagot storre roll. Men det var i alIa fall icke mer an 40,8 %,
som voro over 40 ar, medan alltjamt 59,2 % voro mellan 16 och.40 ar.
Dr alderssynpunkt finns det darfor ingen som heIst anledning tro, att
icke var arbetsloshet skulle kunna pressas ganska vasentligt ytterligare
tillb·aka.
Xven i fraga om arbetsforbarheten har det skett en forsamring fran
i fjol till i ax. Klientundersokningarna visa en tillvaxt fran 2,2 till
2,9 % for de helt arbetsfora. En i 1913 foretagen specialundersokning
pekade pa cirka 15 % i storstaderna med tvivelaktig arbetsforhet.
Bristen p'a arbetsforhet kan for ovrigt icke vara nagot starkt framtradande
drag, eftersom faktiskt atskilliga av dem, som betecknats sasom
icke arbetsfora, ga i statliga reservarbeten, och det ar som bekant
icke nagot sarskilt Hitt arbete; det ar icke arbete for sjuklingar
eller invalider.
Pa tal om sekunda arbetskraft tror jag mig kunna konstatera, vad
val ingen rimligen kan java, att arbetskraftens yarde over huvud
ta,get ar mycket variabel och att det darfor ar orimligt att draga en
bestamd grans mellan prima och sekunda arbetskraft. Man skulIe sakerligen
kunna indela arbetskraftens yarde atminstone i hundra olika
grader, d. v. s. indela personerna fran 100 % arbetsfora till 1 % arbetsfora.
Nagon abstrakt dragen grans for arbetskraftens anvandbar-

ARBET8LOSHET8POLITIK UNDER BOGKONJUNKTUR 123
het tror jag darfor ieke kan dragas. Uppenbart finns det emellertid
battre oeh samre arbetskraft, oeh lika uppe'nbart ar, att det i stort
sett blir' den battre arbetskraften, som .vid konjunkturforbattring far
anstallning forst, innan den samre kan komma in i arbete. Vid en viss
mangd av arbetstillgang suges emellertid ocksa den samre arbetskraften
upp och upphor att vara arbetslos.
Jag skall be att fa namna nagra i mitt tycke ganska talande siffror .'
pa denna punkt. I Vastmanlands Ian rapporterade i juli manad i ar
ingen Iandskommun nagon arbetslos. Daremot rapporterade tre stader
sammanlagt 40 arbetslosa, och jag vet av en tillfallighet, att av
dessa 40 voro 25 i Arboga dar ett glasb'ruk nedlagts. Diet fanns salunda
endast 15 arbetslosa personer i ovriga stader,' medraknat det
stora Vasteras. Om jag emellertid i fortsattningen haIler mig uteslutande
till landsbygden, kan det namnas att- i Kristianstads Ian endast
3 kommuner rapporterade arbetsloshet; sammanlagt 14 personer. I
Malmohus Ian rapporterade likaledes endast 3 kommuner sammanlagt
97 arbetslosa, oeh bland dessa hade sjalvfallet Sodra Vram med
Billesholms gruva huvudparten. I Ostergotland rapporterade endast
5 landskommuner med 18 arbetslosa, i Sodermanland 4 kommuner
med 29 arbetslosa oeh i Skaraborgs Hin 6 kommuner med 49 arbetslosa.
I dessa delar av landet har man tydligen alltsa ingen arbetslos-
·het kvar, utan det ar endast tillfalligheter, 80m gjort -- om jag undantar
Sodra Vram - att man har nagra arbetslosa att rapportera.
Malmohus Ian har exempelvis. over 200 landskommuner men endast
3 av dessa rapporterade 80m sagt arbetslosa. Det kan ju icke forhaIla
sig sa, att i de ovriga kommunerna i Malmohus Ian icke skulle finnas
nagon sekunda arbetskraft, medan sadan daremot skulle forekomma
i 3 kommuner.
Arbetskraften ar sakerligen ganska jamnvardig pa olika hall i landet
oeh arbetslosheten maste i stort sett darfor bero pa helt andra
omstandigheter an arbetskraftens skiftande kvalitet. Jag drar den
slutsatsen, att i det stora hela ar det sa, att nar det ekonomiska livet
natt en viss hojd, suges aven den samre arbetskraften upp. Jag skall
dock harvidlag gora en liten reservation for storstaderna. Jag tror,
att dar kan det finnas ett klientel, som har sa pass stora skavanker,
att det knappast kan anvandas, men i landet i ovrigt tror jag icke det
forhaller sig pa det sattet.
Vad sedan betra.ffar fragan om arbetsovilligheten, »understodstagarandan»,
ar det ingen, som bestrider,' att det finns arbetsovilliga
manniskor. Det finns 80m bekant alltid nagra pa Svartsjo. Det finns
icke heller nagon, sam bestrider, att folk viII ha understOd. Antagandet
att dessa tva egenskaper pa nagot satt skulle vara sarskilt

ARBETSLOSHETSPOLITIK UNDER HOGKONJUNKTUR 127
Jag skall harefter overga till att saga nagra ord dels om Vaster-
, norrland, dels om Bohuslan och Blekinge av det skalet, att aven dar
har skett en viss forandring i arb'etsloshetsklientelets sammansattning.
I BohusHin, oeh Blekinge dominerade annu for ett ar sedan
stenarbetarnas arbetsloshet, oeh i Va.sternorrland dominerade sagverks-
och pap·persindustriarbetarna i fraga om arbetslosheten. De
dominera annu i viss grad men icke aIls lika mycket som tidigare.
I Goteborgs- oeh Bohus Ian voro den 31 juli 1936 1.485 stenarbetare
arbetslosa, medan olvriga arbetsloS'a voro 821. Jag gjorde
nyligen ett besok i BohusHin och fick da alld-eles farska sifiror for
den 15 november. Da fanns det 1.810 arbetslosa stenhuggare oeh
1.234 andra arbetslosa. Av sammanlagt 3.044 arbetslosa voro stenhuggarna
alltsa ungefar 60 % oeh de ovriga 40 %, medan det'tidigare
varit mycket flera stenarbetare i fo,rhallande till andra arbetslosa.
I Blekinge funnos den 31 juli 321 arbetslosa stenhuggare, medari
de ovriga voro 608. Dar hade alltsa numera ste,nhuggarnas arbetS'loshet
i forhallande till a.nnan arbetsloshet sjunkit i bakgrunden. I
Vasternorrland funnos arbetslosa sagverks- oeh pappersindustriarbetare
till elt antal av 1.416, medan de' ovriga voro 1.624. Aven dar
har skett'en visserligen icke sa stor men dock faktisk forskjutning i
arbetsloshetssituationen.
I den arbetsloshetsp,roposition, SOln undertecknad presenterade
vid 1936 ars riksdag, up,praknades utanfor dessa nu namnda Ian at...
skilliga andra arbetsloshetsoar. Det ar ratt intressant att se efter,
hur det numera star till med arbetslosheten pia dessa stallen. Arbetslosheten
var forut over 3 % i praktiskt taget alIa uppraknade kommuner
UtOID Byske, och den var i vissa kommuner uppe i 5,5 it 7,5 %.
Soderfors, dar man hade 3.3 %, ar nu nere i 1,5 %, Oskarshamn,
dar man hade 6 % ar 1934 oeh 3,7 % a.r 1935, har nu i alIa fall
kommit ned till 2,4 %, i SOdra Vram har man kommit ned fran
7,6 % till 2,7 % o. s. v. Jag behover icke rakna upp dem alleS'ammans.
Det har har skett en utveckling i ratt riktning, aven om man icke
kommit lika langt ned som i andra delar av landet. Man kan icke
saga, att det i stort sett atminstone har vidtagits nagra sarskilda
Atgarder, som kommit dessa orter till godo. De ha fatt litet mera av
de kommunala beredskapspengarna an andra orter, men i ovrigt har
man icke vidtagit nagra sarskilda atgarder for deras rakning.
Detta hindraremellertid icke, att dylika orter efter min mening
ur vissa synpunkter bora behandlas sasom mest gynnad nation, da
det galler .arbetsloshetsmedlen. Jag kommer ·tillb'aka till detta
senare. Det ar namligen pa -det sattet, att en langvarig och svar
arbetsloshet medfor ekonomiska konsekvenser for kommunerna, som

136 NATIONALEKONOMISKA. FORENINGEN DEN 12 DECEMBER 1936
inskrankning av den arbetsanskaffning, som av troghetens lag' tenderar
att komma fram av sig sjalv.
Det kan emellertid vara. riktigt, att en mycket vasentlig del av hogkonjunkturens
arbetsloshetsproblem i vart land blir vad man skall gora
at arbetsloshetsoarna, alitsa i framsta rummet sagverks- och, stenhuggardistrikten.
Att fortsatta stenbestiillningar aga rum fran den bohusHinska
stenindustrien forefaller ocksa nlig vara rimligt, ayen om erfarenheten har
visat', atf staten atminstone 'fornagra ar sedan kanske var onooigt frikostig
i fraga om sadal1a bestallningar och de priser, som man betalade.
Det har ju numera emellertid blivit en viss andring darvidlag.
, Statsradet Moller framholl, att det ar ganska litet att vinna genom
att forsoka flytta folk fran dessa' nodlidande distrikt till andra omraden.
Han namnde emellertid, att en viss sadan utflyttning hade agt rum, och
de verkstadsskolor, han talade om, innebara ju ocksa atgarder i samma
riktning. For min del skulle jag kanske vara bojd for att nagot mera
betona just denna overflyttning och nagot mindre den andra sidan av
problemet. Man kan ju icke neka till att det narmast innebar en rent
defaitistisk politik, om man sager, att i stort sett fa vi loy att syselsatta
folk, dar de en gang rakat bosatta sig. Eftersom ravarutillgangarna,
skogens och markens bes.kaffenhet och klimatet medfora, att vi aldrig
kunna fa den nuvarande folkmangden inom dessa omraden att klara sig
utom pa en mycket lag levnadsstandard, yore det kanske en mera human
politik att vidtaga atgarder, SOln visserligen kunna vara ganska hardhanta,
for att paskynda overflyttningen till annat hall, an att saga, att
dessa manniskor fa vara kvar, dar de en gang aro.
Just nar man undersoker hur stor del av dessa sagverksdistrikt, som
egentligen skulle behova fa en starkt minskad befolkning, kommer man
till den slutsatsen, att har behovs onekligen ganska kraftiga tag under
hogkonjunkturel1, da det finns mojligheter att bereda folk sysselsiittning
pa annat hall. Man har en ehans under hogkonjunkturen att gora nagot
at den lokala rorligheten, som man icke har vid en medelgod konjul1ktur
och naturligtvis i an mindre grad under en lagkonjunktur. Jag tror for
min del, att svarigheterna aro sa stora betraffande dessa omraden, att
det anda finns utrymme for allt, som man kan gora i fraga om att skapa
nya industrier och ny produktion inom dessa omraden. Jag tror, att man
maste anstranga sig till det yttersta pa bada vagarna. I anslutning till vad
direktor Styrman yttrade skulle. jag aven vilja understryka, att det
kunde. kanske goras mer. i fraga om den lokala' rorligheten an som hittills
skett.
I England harman haft samma problem i tio- eller hundraaubbel skala.
Man hal' dar under de senaste aren gatt in for en yrkesutbildning av
sadan omfattning, att 'man nastan hapnar. Man har inrattat ungefar
8.000 training centers, av vilka en icke ovasentlig del syssla just med
omskolning av arbetskraft.Man lar alltsa de arbetslosa nya yrken, yare
sig de tidigare Uirt ett annat yrke ordentligt eller endast mer eller mindre.
Jag skulle vilja ifragasatta, om det icke skulle vara mojligt att aven hos
oss i nagot store utstrackning omskola sadan arbetskraft, som kommit ett
stycke upp i 20-aren. Det sker ju for narvarande i viss, men icke i tillracklig
omfattning. Ser man pa de siffror, ·som lades fram i fjol, ar det i

140 NATIONALEKONOMIBKA FORENINGEN DEN ,12 DECEMBER 1936
speciella omraden, dar vata jordbrukare nu sysselsatta sin arbetskraft.
En grovarbetare eller en yrkesarbetare kan darfor icke lika Iatt som forI"
ga till jordbruket med dess mjolknings-, sanings- oeh skordemaskiner, ty
arbetsgivaren vill heIst, att vederborande tidigare skall ha sysslat med
samma arbetsuppgifter. Det utbildningsproblem, som statsradet Moller nu
senast vidrorde, hal" darfor blivit sarskilt viktigt att losa. Detta utgor en...
ligt min meriing en faktisk oeh bestaende lardom av den sista krisen.
Den rorlighet i fraga om arbetskraften, sam man hal" diskuterat, ar
givetvis i hog grad onskvard, men man far ieke tro, att en sadan rorlighet
saknas for narvarande. Speeiellt fran travarudistrikten i Vasternorrland
hal" i ar gatt atminstone 600 ynglingar till jordbruksarbete i sodra oeh
mellersta Sverige. Jag hal" varit i tillfalle att lasa ett 50-tal brev, sonl
dessa ynglingar skrivit till arbetsformedlingen i Sundsvall, dar de' skildrat
sina intryck. Det hal" varit rent av rorande att lasa, huru de tyckt· att
de forhallanden som forelago i deras nya omgivning, voro ovanliga, men
att de snart funnit sig till ratta med svarig'heterna, oeh somliga saga,
att t. o. m. mjolkningsmaskinerna, som de till en borja,n ansago vara
svara, larde de sig snart att hantera. Detta galler dock ungdom, SOln kan
anpassa sig. De komma oeksa att i manga fall stanna kvar over vintern,
oeh det ar uppenbart, att de pa detta satt sa smaningom foras over till
ett annat arbetsomrade an tidigare.
Xldre arbetskraft ar det naturligtvis svart att omplacera pa samma satt,
aven om forsok skulle goras med en vel"klig omskolning. Jag skulle tro, att
sa langvarig som den sista krisen varit, far man forsoka att med hittills
anvanda medel hjalpa dessa aldre, medan man samtidigt i myeket
storre utstl"ackning a.n forut far koncentrera sig pa andra oeh nya atgarder
for att hjalpa ungdomen.
. Evakueringsproblemet ar ett myc'ket intressant kapitel. Jag tillhorde
pa sin tid den s. k. Seskarokommitteil, som foreslog, att man skulle flytta
250 sagverksarbetare fran Seskaron oeh plaeera dem pa nagot annat stalle
i landet. T. o. m. sagverksindustriarbetarforbundets fortroendeman val"
med om detta fol"slag, men nar fragan kom till riksdagen, reste sig alla
pa Norrlandsbankarna oavsett partistallning oeh forklarade, att det giek
ieke for sig att flytta folk fran Norrland till sodra Sverige, ty vart skulle
de ta vagen? Man tornade upp svarigheter i sadan grad, att det beslut
som fattades inl1ebar, att de skulle fa stanna kvar och att domanstyrelsen
skulle overtaga sagverket pa Seskaron. Betraffande den statliga
driften av detta sagverk ha vi inom parentes sagt i ar fatt .tillfalle att
konstatera, att aven en statlig myndighet handlar i vissa avseenden pa
samma satt som andra arbetsgivare. For narvarande star namligen sagen
still pa grund av ravarubrist.
For min del tror jag liksom statsradet Moller, att det skulle ha varit
ett l"elativt Hitt problem att flytta dessa 250 arbetare fran Seskaron, men
det ar enligt mitt formenande fullkomligt olosligt att flytta alIa stenhuggare
fran Bohuslan oeh Blekinge. Xyen dar maste man koneentrera
sig pa ungdomen, ehuruval i dessa Ian benagenheten att flytta aven
bland de unga nog ar mindre an i 'Tastel"norrland.
I detta svara komplex av fragor aro ju massor av intressen inflatade,
oc.h aven om man tyeker, att alIa skulle vara med om att arbetskraft, i