Vad har miljömärkning av kemtekniska produkter inneburit för ...

Vad har miljömärkning av kemtekniska 

produkter inneburit för reningsverken? 

En rapport för Svenska Naturskyddsföreningen 

September 1998 

Per Rosander, Beckérus&Rosander HB 

för Kemi & Miljö AB

Innehåll: 

Vad har miljömärkning av kemtekniska produkter inneburit för reningsverken? 

SAMMANFATTNING....................................................................................................................... 3 

1. BAKGRUND OCH SYFTE...................................................................................................... 5 

2. METOD OCH INNEHÅLL ..................................................................................................... 6 

3. RENING AV KOMMUNALT AVLOPPSVATTEN.................................................................... 7 

3.1 INTRODUKTION....................................................................................................................... 7 

3.2 MÄTDATA ............................................................................................................................. 8 

3.3 DRIFTSTÖRNINGAR .................................................................................................................. 9 

4. FÖRÄNDRADE FÖRHÅLLANDEN I RENINGSVERKEN.......................................................12 

4.1 OMGIVNINGSFÖRÄNDRINGAR ...................................................................................................12 

4.2 KVÄVEREDUKTION.................................................................................................................12 

4.3 RAPPORTER OM DRIFTPROBLEM .................................................................................................13 

5. INKOMMANDE AVLOPPSVATTEN - SAMMANSÄTTNING..................................................14 

5.1 ÖVERSIKT.............................................................................................................................14 

5.2 KEMTEKNISKA PRODUKTER......................................................................................................15 

5.3 KEMTEKNISKA PRODUKTERS ANDEL AV RENINGSVERKENS BELASTNING............................................18 

6. EFFEKTER AV ÖVERGÅNGEN TILL MILJÖMÄRKTA PRODUKTER.................................21 

6.1 VAD KÄNNETECKNAR MILJÖMÄRKTA PRODUKTER?.......................................................................21 

6.2 MARKNADSUTVECKLING........................................................................................................23 

6.3 ANALYSER AV INKOMMANDE AVLOPPSVATTEN TILL RENINGSVERKEN..............................................27 

6.4 SAMMANFATTNING ................................................................................................................30 

7. ERFARENHETER FRÅN OLIKA RENINGSVERK ................................................................31 

DUVBACKENS AVLOPPSRENINGSVERK, GÄVLE...........................................................................31 

HENRIKSDAL, BROMMA & LOUDDEN, STOCKHOLM .........................................................................31 

SJÖLUNDA AVLOPPSRENINGSVERK, MALMÖ .............................................................................32 

ÖVRIGA NORDISKA LÄNDER...........................................................................................................33 

8. PÅVERKAN PÅ ENSKILDA AVLOPPSANLÄGGNINGAR .....................................................35 

9. DISKUSSION OCH SLUTSATSER........................................................................................36 

FÖRKORTNINGAR.....................................................................................................................42 

REFERENSER: ..............................................................................................................................42 

ISBN 91 558 6291 8 

Varunummer: 9443 

Svenska Naturskyddsföreningen 08 – 702 65 00 

Beställning 08 – 702 65 50 

- 2 -

Sammanfattning 


Miljömärkta kemtekniska produkter har sedan de lanserades 1990 tagit allt större 

marknadsandelar. Idag är exempelvis mer än nio av tio tvättmedel miljömärkta. Miljömärkta 

produkter har förändrat hushållens spillvatten, framför allt genom att svårnedbrytbara och 

toxiska tensider har ersatts av mer lättnedbrytbara. Nya komplexbildare, som zeoliter och 

citrater, har delvis ersatt fosfater. Perborater har i hög utsträckning ersatts av perkarbonater. 

Baserat på förbrukningsstatistik beräknas utvecklingen ha medfört en minskning av mängden 

fosfor från hushåll med ca 0,7 gram/person och dygn. Mätningar av inkommande vatten till 

reningsverk visar att fosformängden har minskat under 1990-talet. Vid vissa verk motsvarar 

minskningen den förväntade. I andra fall är minskningen betydligt större vilket tyder på att 

även andra fosforutsläpp har minskat. Idag står fosfater från kemtekniska produkter för 15% 

av fosforinflödet till reningsverken. 

Mängden syreförbrukande ämnen har troligen ökat något på grund av mer lättnedbrytbara 

tensider, men de förändringar i biologisk syreförbrukning som uppmätts vid reningsverken är 

betydligt större än vad som kan förklaras av övergången till miljömärkta produkter. 

Överlag förefaller tesen att kemtekniska produkter är orsak till driftproblem som dåligt 

underbyggd. De kemiska och biologiska processer som orsakar driftstörningar är komplexa och 

fortfarande mycket dåligt kända. Studier som gjorts pekar på att ett stort antal faktorer 

inverkar. 

Kunskap kring hur förändringar av inkommande vatten påverkar reningsprocesserna är viktig 

och fortsatt forskning är därför angelägen. Det finns dock utifrån dagens kunskap inte skäl att 

särskilt misstänka miljömärkta produkter som orsak till ökande driftproblem. 

Rapportens undersökning av följande frågeställningar stödjer dessa slutsatser: 

– Har driftstörningarna ökat under de senaste tio åren? 

Det förs ingen enhetlig statistik över driftstörningar i reningsverken. Ett begränsat antal 

verk har upplevt svåra problem med skumning och slamsvällning. Några generella 

slutsatser huruvida störningarna har ökat eller ej går inte att dra. 

– Ger miljömärkta produkter upphov till mer fettsyror i reningsverken? 

Andelen fettsyrebaserade tensider har ökat i hushållen, framför allt genom övergången till 

tvålar och fettalkoholetoxylater. Det är dock osäkert i vilken grad detta har påverkat den 

totala fettsyremängden i vattnet. 

– Har tensider i miljömärkta produkter försämrat syresättningen av aktivslammet? 

Något samband kan inte beläggas. Kopplingen mellan tensidtyp, tensidhalt och 

syreöverföringsförmåga är för dåligt känd. 

- 3 -


– Gynnar miljömärkta 

produkter tillväxten av bakterier som orsakar skumning och slamsvällning? 

Microthrix Parvicella, som har visat sig orsaka sedimenteringsproblem, utnyttjar delvis 

långkedjiga fettsyror som substrat. Detta indikerar att fettsyrebaserade tensider kan ha en 

viktig roll som substrat när bakterien tillväxer. Kunskapen om vilka faktorer som är 

begränsande för tillväxten är emellertid dålig, liksom hur tensider påverkar fettsyrehalten i 

avloppsvattnet. Det finns idag inga belägg för att miljömärkta produkter påverkar tillväxten 

mer än andra faktorer. 

– Har minskningen av inkommande fosfor medfört problem för reningsverken? 

Det är inte sannolikt att de förändringar i fosfor- och BOD - halt som miljömärkta 

produkter är orsak till, leder till fosforbrist, och därmed följande problem, i reningsverken. 

– Har zeoliterna medfört ökade slammängder? 

Zeolithalten har endast marginell påverkan på slammängden. I de undersökta reningsverken 

har istället slammängden minskat under 90-talet. Det har andra förklaringar än ökad 

zeolitanvändning. 

- 4 -

1. Bakgrund och syfte 


1990 lanserade Naturskyddsföreningen två nya produktgrupper inom miljömärkningssystemet 

Bra Miljöval: tvättmedel och rengöringsmedel Året därpå lanserades tvättmedelskriterier inom 

det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen - märkningen. De miljömärkta produkterna 

nådde snabbt framgång hos konsumenterna och har idag en helt dominerande ställning på 

marknaden. 

Miljömärkta kemtekniska produkter innehåller bland annat mer lättnedbrytbara substanser och 

betydligt mindre fosfat än konventionella. Det betyder att spillvattnet från hushållen, som leds 

till de kommunala reningsverken, delvis har ändrat karaktär de senaste 10 åren. 

Under 1990-talet har vissa reningsverk haft svåra driftproblem, bland annat orsakade av s k 

slamsvällning och skumbildning. Eftersom fenomenen har uppträtt under samma period som 

miljömärkta produkter introducerades, diskuteras ett samband: Är det de nya produkterna som 

är orsak till driftproblemen? 

Denna utredning söker svaret på den frågan. Studien ingår i den större utvärdering av 

miljömärkningens effekter på miljön, som Naturskyddsföreningen nu genomför. Utredningen är 

utförd av Per Rosander, Beckérus&Rosander HB för Kemi & Miljö AB på uppdrag av 

Naturskyddsföreningen. 

- 5 -

2. Metod och innehåll 


Uppgiften att belysa samband mellan miljömärkta produkter och driftstörningar i reningsverk 

kompliceras av flera faktorer: Dels är hushållens andel av VA-systemet begränsad. Stor 

osäkerhet råder kring innehåll och förbrukning av kemtekniska produkter, vilket gör det svårt 

att särskilja dess andel i flödet av föroreningar till reningsverk. Vidare har driften vid många 

reningsverk förändrats under åren p g a ombyggnader i reningsverk och VA-nät. Det kan 

därmed vara svårt att avgöra om driftproblemen beror på förändrat avloppsvatten eller förändringar 

inom reningsverken. Bristen på statistik är påfallande, både vad gäller mätningar av 

inkommande avloppsvatten till reningsverken och hur frekventa driftproblemen egentligen är. 

Utredningen har bedrivits genom litteraturstudier och intervjuer med bl a personal på 

reningsverk. Syftet har varit att erhålla en aktuell och trovärdig bild av möjliga orsakssamband. 

Ett antal ofta framförda hypoteser redovisas och dess utsagor granskas. 

Rapporten inleds med en beskrivning av de vanligaste behandlingsstegen, mätdata och 

driftstörningar i reningsverk (kap 3). Därefter beskrivs interna processförändringar och 

driftproblem som har noterats i reningsverken den senaste tioårsperioden (kap 4). I 

efterföljande kapitel utreds hur avloppsvattnet in till verken har förändrats under samma tid 

(kap 5) samt miljömärkningens roll i förändringen (kap 6). 

Kapitel 7 beskriver erfarenheter från olika reningsverk i Sverige och utomlands. Omkring en 

halv miljon hushåll saknar anslutning till kommunala reningsverk. Effekterna av miljömärkning 

för dessa diskuteras översiktligt i kapitel 8. Diskussion och slutsatser framförs i kapitel 9. 

- 6 -


3. Rening av kommunalt avloppsvatten 

3.1 Introduktion 

De kommunala avloppsreningsverken (ARV) konstruerades i första hand för att reducera 

mängden fosfor, partiklar, bakterier och organiskt material i tätorternas spillvatten. Mot slutet 

av 90-talet har flera reningsverk byggts om med syfte att även reducera kväve-mängden i 

utgående vatten. 

Figur 1: Processchema (exempel) 

(Illustrationen ger exempel på hur ett avloppsreningsverk kan vara uppbyggt. Stora variationer förekommer) 

Reningen av avloppsvattnet sker normalt med en kombination av flera metoder, som kan 

beskrivas i fyra huvudtermer: Förbehandling, slamavskiljning, biologisk rening samt kemisk 

rening. 

– Förbehandling 

Genom att leda vattnet genom ett rensgaller avskiljs de grövsta föroreningarna som trasor, 

papper och pinnar. I sandfånget avskiljs sand och grus. 

- Slamavskiljning 

I försedimenteringen avskiljs ämnen som uppslammats i vattnet - det s k primärslammet. I 

bassängerna sjunker större delen av slammet till botten (primärslam) och en mindre del flyter 

upp till ytan (flytslam). Botten- och flytslam förs bort för vidare behandling. 

– Biologisk rening – aktivslam - metoden 

För behandling i det biologiska reningssteget leds vattnet till en eller flera luftningsbassänger. 

Genom kraftig lufttillförsel i bassängerna bildas ett biologiskt aktivt slam som under sin tillväxt 

fångar upp och bryter ner organiska ämnen i avloppsvattnet. Bakterier och andra 

mikroorganismer i slammet är biologiskt verksamma. När organismerna växer till, börjar de 

delvis klumpa ihop sig, och bildar därmed s k slamflockar. Genom luftningen sätts vattnet även 

i rörelse, vilket förhindrar att det aktiva slammet eller slamflockarna sedimenterar. 

I den följande eftersedimenteringen avskiljs det aktiva slammet. För att hålla en hög halt av 

aktiva mikroorganismer i luftningsbassängerna återförs det avskiljda slammet. En del av 

slammet tas ut ur processen och behandlas vidare. 

- 7 -


– Kemisk rening 

Kemisk rening kan förekomma i kombination med slamavskiljning och med eller utan biologisk 

rening. Vid kombinerad biologisk-kemisk rening är kemisk förfällning vanlig. Före inloppet i 

försedimenteringsbassängerna tillsätts fällningskemikalier som reagerar främst med den fosfor 

som finns i vattnet, som då fälls ut i form av fasta partiklar (kemflockar). De fasta partiklarna 

förenas till större flockar som i sin tur absorberar organiska ämnen som finns uppslammade i 

vattnet. Flockarna avskiljs genom sedimentering, dels i försedimenteringsbassängerna och dels i 

mellansedimenteringsbassängerna i det biologiska reningssteget. 

Kemisk fällning förekommer även efter det biologiska steget. Fällningskemikalierna tillsätts då i 

särskilda kemfällningsbassänger och de bildade kemflockarna avlägsnas först under 

eftersedimenteringen. Förfällning kräver att avloppsmängd och kvalitet är relativt konstant för 

att upprätthålla en god fosforreduktion, och tillämpas därför framför allt i reningsverk med 

stora upptagningsområden. 

– Kvävereduktion 

Det vanligaste sättet att öka kvävereduktionen i ett reningsverk är att utnyttja 

fördenitrifikation i aktivslamprocessen. Tekniken går ut på att först låta vattnet gå igenom en 

denitrifikationsprocess och därefter genom en nitrifikationsprocess. För att säkerställa 

nitrifikationen behövs en hög slamålder, vilket innebär att slambelastningen måste vara låg. 

Förenklat innebär det att processen behöver längre tid på sig för att de önskade biologiska 

processerna ska starta. För att möta kravet ökas volymen på bassäng(er) där 

aktivslamprocessen äger rum. 

– Slambehandling 

Slambehandlingen börjar normalt i slamförtjockare - cirkulära sedimenteringsbassänger försedda 

med roterande slamskrapor. Det vatten som avskiljs förs tillbaka till reningsverket. I 

reningsverk med rötkammare sker anaerob (syrefri) stabilisering av avloppsslammet genom 

uppvärmning och utrötning. Rötningen innebär att det organiska material omvandlas till 

oorganiska föreningar samt mer eller mindre stabila organiska föreningar. Uppehållstiden i 

rötkammare är ungefär tre veckor. Temperaturen hålls kring 30-40 °C. 

Vid rötningen erhålls rötslam, rötgas, och slamvatten. Rötslammet används antingen som 

jordförbättring inom jord eller skogsbruk, för markbyggnad, eller deponeras. Gasen kan 

användas för uppvärmning eller annan energiutvinning. 

3.2 Mätdata 

För att kontrollera reningsprocessernas effektivitet och att gränsvärden efterlevs, görs kemiska 

analyser av inkommande och utgående vatten och slam. Naturvårdsverket har utfärdat en 

bindande föreskrift som anger vilka parametrar som ska mätas. Föreskriften gäller för alla 

reningsverk med fler än 200 anslutna personer. Vissa parametrar mäts vid alla 

- 8 -


avloppsreningsverk, medan vissa reningsverk har tilläggskrav mot bakgrund av lokala 

förhållanden, exempelvis närhet till känsliga vattendrag eller speciella recipientförhållanden. 

Reningsverk med mer än 2000 personer anslutna är tillståndspliktiga. Det innebär bland annat 

att ett kontrollprogram skall finnas som anger vilka analyser som ska utföras och rapporteras 

till tillsynsmyndigheten, normalt länsstyrelsen. Villkor för hur stora utsläpp som får ske anges 

också. För tillsyn rapporteras minst följande parametrar: 

Tabell 1: Tillståndsparametrar för kommunala reningsverk 

Inkommande 

vatten: 

Utgående vatten: Slam: 

Analys av 

Suspenderande ämnen 

inkommande vatten ej Biologisk syreförbrukning (BOD7) 

obligatorisk 

1) 

Kemisk syreförbrukning (COD) 

Totalfosfor 1) 

Fosfatfosfor 

Totalkväve 1) 

Organiskt kväve 

Nitritkväve 

Nitratkväve 

Ammoniumkväve 2) 

Torrsubstanshalt (TS) 

Askhalt 

Totalfosfor 

Fosfatfosfor 

Totalkväve 

Ammoniumkväve 

Vissa tungmetaller och 

stabila organiska 

3) 4) 

Metaller 

ämnen 

1) för dessa parametrar finns utsläppsvillkor angivna i tillståndet. 

2) endast obligatoriskt för ARV med >10000 p.e. 

3) endast obligatoriskt för ARV med >20000 p.e. 

4) Avser Hg, Cd, Pb, Cu, Zn, Cr, Ni 

Källa: Statens Naturvårdsverks författningssamling 1990:14 

Utöver dessa sker normalt extra analyser av slam enligt en frivillig överenskommelse som 

träffats mellan LRF, VAV och Naturvårdsverket. De extra analyserna omfattar bl a 

polyaromatiska kolväten (PAH) och nonylfenol. 

BOD 7 är ett mått på lättnedbrytbart organiskt material i avloppsvattnet. COD mäter allt 

organiskt material, alltså även svårnedbrytbart. Kvoten mellan BOD 7 och COD ger en 

indikation på hur stor del av det organiska materialet som är lättnedbrytbart. Om kvoten är 

större än 0,3 räknas vattnet som lättnedbrytbart. 

3.3 Driftstörningar 

Alla reningsverk drabbas i viss utsträckning av driftstörningar. Problemen kan delas in i yttre 

och inre störningar. Yttre störningar kan orsakas av exempelvis stora flödesvariationer eller 

plötsliga större utsläpp av ämnen som slår ut mikroorganismerna i reningsverket. Inre 

driftstörningar kan t ex vara dåligt fungerande maskinell utrustning, som resulterar i stora 

pumptillslag och haverier. 

Ett problem som diskuteras ingående i denna rapport är svårigheter att separera ut partikulärt 

material i aktivslamprocessen, d v s att uppnå ett hanterbart slam samtidigt som utgående 

vatten är acceptabelt fritt från skum och partiklar. Sedimenteringen beror på en rad faktorer, 

- 9 -


både fysiska (t ex. sedimenteringsbassängernas konstruktion och skötsel) och 

kemiska/biologiska (t ex avloppsvattnets karaktär och mikroflorans sammansättning) 

Processerna är mycket komplexa och trots omfattande forskning är fortfarande de faktorer som 

styr sedimenteringen dåligt kända. 

Sedimenteringen kan beskrivas som två parallella mekanismer; dels förtjockning av slammet, 

dels klarning av supernatanten För att studera dessa egenskaper mäts slammets sedimentering 

normalt i form av ett slamvolymindex (SVI). Klarningsegenskaperna hos supernatanten kan 

kontrolleras genom mätning av flockarnas storlek och antal. 

De olika driftstörningarna beskrivs bäst utifrån deras olika konsekvenser. Figur 2 visar 

schematiskt fyra typer av separeringsproblem. 

Figur 2: Sedimenteringsstörningar 

A B C D E 

A 

Normalt aktivt 

slam 

B 

Dispersa flockar 

C 

Slamsvällning 

D 

Flytslambildning 

Observation Konsekvenser 

En klar vattenfas 

som förtjockas lätt 

Grumlig klarfas men 

ofta ett slam som 

förtjockas bra 

En klar vattenfas 

men ett slam som 

inte förtjockas bra. 

Slam som flyter upp 

mot ytan på grund 

av kvävgasbildning 

vid denitrifikation 

Kompakt brunt 

E skum på ytan 

Skumbildning 

Källa: Frostell et. al. 1995 

Önskvärda förhållanden. Om problem erhålls 

med avskiljning av suspenderat material kan det 

bero på ojämna eller höga flöden eller olämplig 

utformning av sedimenteringsbassängen, 

slamskrapor, inloppsanordningar, m. m. 

Höga halter av suspenderat material i utgående 

klarvatten och därmed även av partikelbunden 

BOD och fosfor 

Risk för slamflykt och låga slamhalter vid 

förtjockning och avvattning av slam 

Risk för slamflykt 

Risk för slamflykt och för skumbildning även i 

rötkammaren 

Både flytslam och skum kan orsakas av att gasbubblor fästs vid slammet. Resultatet blir att 

slammet stiger uppåt och bildar ett skum eller flytslam på reningsbassängens vattenyta. 

Flytslam förekommer bl a vid denitrifikation, där nitrat mikrobiellt omvandlas till kvävgas. 

- 10 -


Den bildade kvävgasen fäster sig vid, eller innesluts i, slamflockarna. Flytslammet kan relativt 

enkelt avlägsnas, exempelvis genom spritsning med vatten. 

Slamsvällning kan orsaka att bassängerna flödar över och att slam försvinner ut med 

utloppsvattnet (slamflykt). Ett annat skäl till att säkerställa hög förtjockning är att slammet 

blir lättare att hantera i senare led. 

Orsaker till sedimenteringsproblem diskuteras mer ingående i kapitel 9. 

- 11 -


4. Förändrade förhållanden i reningsverken 

4.1 Omgivningsförändringar 

Avloppshanteringen har haft en central position i miljövårdsarbetet de senaste tio åren, liksom 

tidigare decennier. Flera stora miljöfrågor har nära anknytning till reningsverkens verksamhet. 

Det gäller bl a: 

- Närsaltbelastningen i våra vattendrag. Övergödning och kraftiga algblomningar har medfört 

ökade krav på fosfor- och kvävereduktion, särskilt i kustnära områden. 

- Frågan om användning av reningsverksslam inom jordbruket. En intensiv debatt har 

medfört att krav ställs på ett renare slam. 

- Krav på omhändertagande av förorenat dagvatten och lakvatten från deponier, för att 

förhindra spridning av miljöfarliga ämnen. 

- Storskalig förändring av kemikalieanvändningen i samhället, såväl inom industri, 

samhällsservice som hushåll. Detta har ändrat spillvattnets sammansättning in till 

reningsverken. 

Förändringarna har ställt reningsverken inför stora anpassningskrav; dels krav på förbättrad 

rening och omhändertagande av föroreningar samt förbättrad slamkvalité, dels justering av 

reningsprocesserna till förändringar i inkommande avloppsvatten. 

För att förbättra reningen har nya och kompletterade reningssteg införts vid 

avloppsreningsverken. Enbart biologisk eller kemisk rening har i stort sett upphört. 

Kemisk/Biologisk rening dominerar, allt oftare kompletterat med ytterligare reningssteg. 

4.2 Kvävereduktion 

En avgörande förändring för många reningsverk har varit införandet av kväverening. 

Utvecklingen har framför allt styrts av internationella överenskommelser om halvering av 

kväveutsläppen till Nordsjön och Östersjön. Efter EU-inträdet 1995 har Sverige även haft att 

anpassa sig till ett EU-direktiv om kvävereduktion. Sverige har i och med detta åtagit sig att 

före årsskiftet 1998/99 införa kvävereduktion vid 70 kustnära reningsverk. Det gäller samtliga 

avloppsreningsverk med över 10 000 p.e. längst kuststräckan från Norrtälje till Strömstad. 

För närvarande (sommaren 1998) finns mellan 45 och 50 reningsverk med kvävereduktion i full 

drift. Ytterligare omkring 10 håller på att färdigställa och utprova kvävereduktionssteg. Utöver 

de reningsverk som är ålagda att införa kväverening finns även ett mindre antal som gjort detta 

på eget initiativ, bl a Uppsala, Enköping och Västerås (Anders Finnson, Stockholm Vatten, 

pers. komm.) 

- 12 -


Den största förändringen vid ombyggnad till kväverening är att slamåldern ökas. I reningsverk 

utan nitrifikation är slamåldern ofta ca 3-5 dagar, med nitrifikation ökar den till 10-20 dagar. 

Stora variationer kan förekomma mellan olika verk. En högre slamålder ger även fullständigare 

avskiljning av BOD och COD. 

4.3 Rapporter om driftproblem 

Under 90-talet har vissa reningsverk drabbats av stora och svårförklarliga driftproblem. 

Problemen diskuteras bland annat i en förstudie initierad av Vatten och 

Avloppsverksföreningen 1995 (Frostell et. al. 1995). I studien hävdas att de "nya" 

störningarna kännetecknas av följande: 

♦ Ökade utsläpp av suspenderat material 

♦ Kraftigt försämrad slamkaraktär, kännetecknad av bl a ökad slamvolym och ökning av 

antalet trådformiga organismer 

♦ Mycket kraftig skumningstendens hos slammet 

♦ Färgförändringar hos slammet 

♦ Problem framför allt under vinterhalvåret 

♦ Mer markerade problem i små och medelstora verk än i stora 

Bilden är inte entydig. Skumbildning och slamsvällning är inga nya fenomen, utan har iakttagits 

under decennier. Vissa avloppsreningsverk har rapporterat stora problem medan andra inte 

sett några förändringar alls. Tyvärr saknas allmän kartläggning eller statistik över störningar i 

svenska reningsverk (Jan Falk, VA-forsk, pers. komm.). En väsentlig fråga är därför i vilken 

mån störningarna verkligen har blivit vanligare. En möjlig förklaring till iakttagelserna skulle 

kunna vara att högre reningskrav, bl a för kväve och fosfor, ställer högre krav på balanserade 

reningsprocesser och därmed sänker acceptansen för störningar. 

Vid en undersökning av nära 100 danska avloppsreningsverk (Andreasen & Sigvardsen 1996) 

fann man samband mellan sämre slamegenskaper (mätt som förhöjt SVI) och införandet av 

närsaltsreduktion. Avloppsreningsverk med biologisk fosforreduktion hade de bästa 

sedimenteringsegenskaperna, medan reningsverk med både kväve och fosforreduktion 

utmärktes av sämst sedimenteringsegenskaper. 

Utan tvekan är det så att ett antal mindre och mellanstora reningsverk har noterat stora och 

växande driftproblem, särskilt med slamsedimenteringen, under 90-talet. För att öka 

kunskaperna om dessa störningar startades 1995 ett forskningsprojekt inriktat på fyra 

avloppsreningsverk med tidvis stora problem: Borlänge, Gävle, Karlstad och Örebro. 

Projektet, kallat "Driftstörningar i Kommunala Avloppsreningsverk" (DIKA), drivs av 

Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning (IVL). Det finansieras gemensamt av 

Naturvårdsverket och ett antal VA-konsultföretag. Resultaten av projektet kommer att 

redovisas kring årsskiftet 1998/99. (Jonas Röttorp, IVL, pers, komm.) 

- 13 -


5. Inkommande avloppsvatten - sammansättning 

5.1 Översikt 

Förklaringar till ökade driftstörningar bör sökas både bland de processförändringar som skett 

inom reningsverken och i det faktum att avloppsvatten som når reningsverket ser annorlunda 

ut idag jämfört med för tio år sedan. I detta avsnitt diskuteras kemikalieinnehållet i 

inkommande spillvatten, samt hur stor del av belastningen som kemtekniska produkter står 

för. 

Avloppsvattnet är en blandning av flöden från en rad olika verksamheter i samhället. Från 

hushållen kommer WC-avlopp samt bad, disk och tvättvatten (BDT-vatten). Andra bidrag 

kommer från serviceinrättningar, t ex sjukhus, skolor, livsmedelsaffärer och kontor. 

Anslutningar från tvätterier och bilvårdsanläggningar medför särskild belastning, eftersom 

många hälso- och miljöskadliga ämnen används där. Industriavlopp är i allmänhet också 

anslutna till kommunala reningsverk, ofta med någon typ av intern förbehandling. Förutom 

dessa spillvatten tar reningsverken också i hög grad hand om dagvatten från hårdgjorda ytor, 

samt lakvatten från deponier. 

Hushållen står normalt för en dominerande del av belastningen i ett reningsverk. För 

exempelvis Ryaverket i Göteborg beräknas hushållen utgöra 80 % av belastningen, räknat som 

COD (Paxéus 1996). Vid små reningsverk kan hushållens andel vara upp mot 100 %. 

– Nya eller avvecklade anslutningar 

För enskilda reningsverk kan förändringarna över tiden vara betydande. Ett avloppsreningsverk 

inom ett område med stor tillväxt blir så småningom för litet, medan reningsverk där en industri 

läggs ned eller flyttas snabbt kan bli överdimensionerat. Att ett industriföretag ökar eller 

minskar sin produktion, eller börjar internbehandla sitt avlopp, är händelser som kan medföra 

kan stora konsekvenser för kommunala reningsverk på mindre orter. 

– Förändrad kemikalieförbrukning 

Övergången till miljömärkta hushållsprodukter är bara en av flera storskaliga förändringar av 

kemikalieanvändningen i Sverige under 1990-talet. Flera skadliga kemikalier har av hälso- eller 

miljöskäl ersatts av nya ämnen inom industri och servicenäring. Riksdagen har exempelvis 

förbjudit användning av det klorerade lösningsmedlet trikloretylen från 1995. "Tri" var tidigare 

vanlig vid industriell ytbehandling, även i mindre företag anslutna till kommunala 

avloppsreningsverk. Ftalater, som förekommer i bl a färger och golvbeläggningar, har minskat i 

användning. Kemtvättar har avvecklat sin användning av freoner men ökat förbrukningen av 

perkloretylen. Förbrukningen av dessa ämnen sammanfattas i figur 3. Ämnen som trikloretylen 

och perkloretylen ska omhändertas som miljöfarligt avfall, men den utbredda användningen har 

inneburit att en viss mängd ändå hamnar i de kommunala VA-systemen. 

Utvecklingen visar att många ämnen kan vara orsak till förändringar i avloppsvattnet, vid sidan 

av hushållskemikalier. 

- 14 -

ton 

1600 

1400 

1200 

1000 

800 

600 

400 

200 

0 

1987 

1988 

Källa: SCB 1997 


Figur 4: förbrukning av vissa ämnen 1987-1996 

1989 

1990 

1991 

5.2 Kemtekniska produkter 

1992 

1993 

1994 

- 15 - 

1995 

1996 

diklormetan 

trikloretylen 

perkloretylen 

dibutylortoftalater 

Det finns miljökriterier för många kemtekniska produkter som används i hemmen. För de flesta 

finns det kriterier för både Svanen och Bra Miljöval. 

- Tvättmedel 

Textiltvättmedel står för en dominerande del av gruppen kemtekniska produkter. Syntetiska 

tvättmedel började tillverkas i stor skala på 50-talet. De innehåller flera olika komponenter 

som dels löser upp smuts och avlägsnar den från tvättplagget samt ser till att smutsen följer 

med tvättvattnet vid sköljning. Andra ämnen har till uppgift att ge vattnet rätt egenskaper 

(pH, motverka hårdhet, osv). 

Hushållen andel av tensidförbrukningen i USA och Europa har beräknats till cirka 80 % (SRI 

International 1998). Uppskattningen verkar rimlig att anta även för Sverige. Den yrkesmässiga 

tvättmedelsanvändningen förekommer dels i privata eller offentligt ägda stortvätterier, dels i 

mindre tvätterier. Nonjontensider är vanligare i yrkessammanhang jämfört med hushållen, bl a 

p.g.a. stor andel polyestermaterial och fet smuts i yrkestvätterierna. 

En översikt av vanliga tvättkomponenter och deras funktion ges i tabell 2. 

– Övriga kemtekniska produkter som miljömärks: 

♦ Maskindiskmedel. Viktiga ingredienser är alkali, avhärdare, blekmedel och tensider. 

Konsumentprodukter innehåller oftast fosfater eller citrater som avhärdare. Produkterna 

innehåller en liten mängd nonjontensider som är lågskummande. Ungefär lika stora mängder 

diskmedel används i hushållen som yrkesmässigt. 

♦ Handdiskmedel. Innehåller anjon-, nonjon- och/eller amfotära tensider, konserveringsmedel 

och parfym. Marknaden domineras helt av konsumentprodukter.


♦ Allrengöringsmedel. Medlen innehåller oftast en kombination av anjon- och nonjontensider 

för att uppnå god rengöringseffekt. Minst två olika anjontensider ingår. 

Hushållsanvändningen är något mindre än den yrkesmässiga. 

♦ Grovrengöringsmedel. Baseras på samma ingredienser som allrengöringsmedel men 

innehåller dessutom ofta lösningsmedel och/eller slipmedel. 

♦ Toalettrengöringsmedel innehåller ofta tensider och syror för att rengöra, 

förtjockningsmedel ingår vanligen och ibland även slipmedel. 

♦ Fläckborttagningsmedel. Innehåller oftast tensider och lösningsmedel. Enzymer och 

blekmedel kan också ingå. 

♦ Blekmedel. Oftast enkla produkter med bara blekmedel, ibland med tillsats av stabilisator. I 

pulverform används ofta perkarbonater, väteperoxid är vanligaste i flytande produkter. 

Natriumhypoklorit förekommer, men kan ej bli miljömärkt. 

♦ Tvål och schampo. Fasta tvålar är gjorda av vegetabiliska fetter och lut med små tillsatser 

av exempelvis stabilisatorer, färg och parfym. Flytande tvålar, duschtvål och schampo har 

likartad sammansättning. Tensider är viktiga, men även tillsatser som ska skydda hud eller 

hår mot uttorkning, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, konserveringsmedel, färg, 

parfym mm ingår. 

♦ Bilvårdsprodukter såsom bilschampo, vaxer, avfettningsmedel mm kan innehålla en rad 

olika ingredienser. 

- Exempel på kemtekniska produkter där kriterier för miljömärkning saknas: 

♦ Sköljmedel, som används för att ge mjukhet och textilier, innehåller lösningsmedel, 

katjontensider, konserveringsmedel och parfym. Mer än 90 % används i hushållen. 

♦ Hårbalsam innehåller bl a katjontensider, konserveringsmedel, parfym samt tillsatser som 

ska stärka håret och verka fuktighetsbevarande. 

- 16 -


Tabell 2: Tvättmedelkomponenter - en översikt 

Komponent Beskrivning Exempel 

Tensider Beteckning på en stor grupp ytaktiva ämnen. Används Anjon - 

huvudsakligen till själva tvättarbetet, men kan även ha Linjär alkylbensensulfonat (LAS) 

andra funktioner, t.ex. skumdämpande. 

Sekundär alkansulfonat 

Tensiderna är sammansatta av både fettlösliga och Alkoholsulfonater 

vattenlösliga delar i samma molekyl. Ämnena indelas Alkyletersulfater 

utifrån deras elektriska laddning i anjon-, nonjon-, Nonjon - 

katjon- samt amfotära tensider). Anjontensiderna har 

god förmåga att avlägsna partikelsmuts, medan 

nonjontensider har god fettborttagande förmåga. 

I vanliga tvättmedel ingår normalt två till fyra olika 

tensider. 

Alkylfenoletoxylater 

Alkoholetersulfater 

Alkylpolyglykosider 

Katjon- 

Kvartära ammoniumföreningar 

Amfotära- 

Alkaligivare Ingår i tvättmedlet för att höja och stabilisera Silikater 

tvättvattnets pH och öka aktiviteten hos vissa tensider 

och blekmedel. 

Natriumkarbonat (soda) 

Avhärdare/ Ämnen som binder kalcium, magnesium, m fl ämnen. Fosfater 

komplexbildare Nödvändiga i hårt vatten. Saknas avhärdare ökar ofta Zeoliter 

förbrukningen av anjoniska tensider. 

Polyakrylater 

De vanligast förekommande avhärdarna är olika former Citrater 

av fosfat. I fosfatfria tvättmedel förekommer exempelvis Fosfonater 

polyakrylater/zeoliter eller salter av organiska syror. Natriumnitrilotriacetat (NTA) 

NTA förekommer i yrkesprodukter), Även starka Natriumetylendiamintetraacetat (EDTA) 

komplexbildare som EDTA och fosfonater kan 

förekomma. 

Dietylentriaminpentaättiksyra (DTPA) 

Blekmedel Bearbetar fläckar som normalt inte tvättas bort av Perborater 

tensiderna. Ofta förekommer även en stabilisator, t ex Perkarbonat 

magnesiumsilikater, fosfonater och en aktivator, TAED Klorblekmedel 

det senare för att blekeffekten skall utvecklas vid lägre 

tvättemperaturer 

Tetraacetyletylendiamin, (TAED) 

Optiska vitmedel Optiska vitmedel är fluorescerande ämnen som 

omvandlar UV-ljus till synligt ljus. De optiska 

vitmedlen sätter sig på textilierna och ger ett intryck av 

vithet. 

Skyddskolloider Hindrar att borttvättad smuts sätter sig på tvättgodset. Cellulosakolloider 

Stärkelse 

Petroleumbaserade polymerer 

Konserveringsme 

del 

Kan ingå i vissa komponenter, t ex tensiderna. 

Enzymer Tillsätts för att lösa upp och minska fläckar på Proteas 

tvättgodset. 

Cellulas 

Parfym Tillsätts för att förstärka intrycket av renhet genom en 

behaglig doft 

Fyllmedel Ingår i äldre typer av pulvertvättmedel för att ge bra 

pulveregenskaper och för att fylla upp en volym i 

produkten. 

Natriumsulfat 

Skumdämpare Tillsätts för att minska skumningen under tvättarbetet. Silikonföreningar 

Korrosionsskydd Tillsätts tvättmedlen för att förhindra eller begränsa Natriumsilikater 

ande ämnen korrosion på metalldelar i tvättmaskinen. 

Färgämnen Tillsätts för att ge tvättmedlet ett visst utseende. 

Färgskyddande 

ämnen 

Förhindrar korsfärgning av färgade textilier. Polymerer/copolymerer 

- 17 -


5.3 Kemtekniska produkters andel av reningsverkens belastning 

Det har visat sig svårt att beräkna kemtekniska produkters andel av den totala 

kemikaliebelastningen in till reningsverken. Det råder stor brist på mätdata, både vad gäller 

förbrukning och mätningar på inkommande vatten. Det finns två principiellt olika sätt att 

närma sig frågan, dels att teoretiskt beräkna andelen tensider, fosfat, etc., utifrån 

förbrukarstatistik, dels att utifrån mätningar på inkommande flöden till reningsverken 

uppskatta hur stor del som kan härledas till hushållen. 

- Förbrukningsstatistik 

Till rapporten Hushållskemikalier i förändring har Ulf Karlström, Macoma Miljöutredningar, 

på Svenska Naturskyddsföreningens uppdrag sammanställt förbrukningsuppgifter av olika 

hushållskemikalier (SNF 1999). En grov uppskattning av förbrukningen ges av tabell 3: 

Tabell 3: Förbrukning av olika kemtekniska 

produkter i svenska hushåll (kton) 

1988 1996 

Tvättmedel 52 46 

Diskmedel 19 18 

Rengöringsmedel 12 11 

Tvål och schampo 11 12 

- Mätningar vid reningsverk 

Mängdmässigt ger tvätt- och rengöringsmedel den näst största bidraget av föroreningar till ett 

ordinärt reningsverk. Största bidraget står livsmedelsrelaterade ämnen för. Vid en undersökning 

av organiska föroreningar i utgående vatten vid Sveriges tre största reningsverk (Ryaverket, 

Henriksdal och Sjölunda) identifierades 137 olika substanser (Paxéus 1996). Förutom 

hushållsrelaterade ämnen, detekterades bland annat lösningsmedel, mjukgörande ämnen för 

plaster, flamskyddsmedel, konserveringsmedel och antioxidanter. 

Hushållsspillvatten bidrar bland annat med långkedjiga fettsyror, samt dess alkylestrar. Dessa 

ämnen kan härröra både från urin och fekalier, tvålar, matolja och matfett. Eftersom ämnena är 

relativt hydrofoba, binds de i hög grad till partiklar i vattnet. Andra ämnen av betydelse från 

hushållen är steroler (från djurfoder och fekalier), koffein och indol. 

I detta och följande avsnitt kommer en närmare analys göras av kemtekniska komponenter med 

betydelse för reningsverkens funktion. För detta syfte uppdelas ämnena i fosfor och kväve, 

syreförbrukande ämnen, tensider, komplexbildare och avhärdare (exklusive fosfater). 

a) Fosfor och kväve 

De fosfor och kväveföreningar som tillförs reningsverken från hushållen kommer till 

övervägande del från urin och fekalier. Bad, disk och tvätt bidrar tillsammans med omkring en 

tiondel av kvävemängden och en fjärdedel av fosformängden i hushållsspillvattnet. 

Naturvårdsverket har, baserat på analyser och förbrukningsdata från ett flertal olika 

undersökningar, föreslagit följande schablonvärden för kväve och fosforinnehållet i 

hushållsspillvatten: 

- 18 -


Tabell 4: Specifika näringsmängder i 

hushållsavlopp. (Gram per person och 

dygn) 

Kväve Fosfor 

Urin 11 1,0 

Fekalier 1,5 0,5 

BDT: från kem-tekn prod.* 0,1 0,45 

från övriga källor 

0,9 0,15 

Totalt 13,5 2,1 

*vid genomsnittsanvändning år 1992 

Källa: SNV 4425 

Av de 0,6 gram fosfor per person som tillförs BDT-vattnet, beräknades 0,15 gram komma från 

matrester, smuts på tvättgods, etc. Övriga 0,45 gram ansågs komma från normal användning 

av kemtekniska produkter. Vid beräkningarna användes de fosforhalter i kemtekniska 

produkterna som gällde 1992, baserat på Kemikalieinspektionens tvättmedelsinventering 1994 

(KemI 1994). Fosforhalten i framför allt tvättmedel har minskat ytterligare sedan dess. (Se 

vidare avsnitt 6). I hushåll som huvudsakligen använde fosfathaltiga medel, ansåg bidraget från 

kemtekniska produkter uppgå till 0,85 gram/pd. 

Totalmängden fosfor (2,1 g/pd) överensstämmer väl med SNV:s egna undersökningar av 

inkommande avloppsvatten vid stora reningsverk med ingen eller låg industribelastning 

(Sundberg 1995). 

Andelen kväve som härrör från kemtekniska produkter är låg. Huvuddelen av kvävet i BDTvattnet 

(ca 90%) antas komma från matrester (från matlagning och diskning) samt smuts och 

hudavlagringar från bad/dusch. Totalt sett är kvävebidraget från kemtekniska produkter till 

hushållsspillvattnet mindre än en procent. 

Utöver hushållsspillvatten tillförs reningsverken också fosfor och kväve från bl a dagvatten, 

industri och serviceinrättningar. Det totala andelen fosfor från kemtekniska 

konsumentprodukter till Henriksdals reningsverk 1994 har uppskattas till cirka 6 procent, 

baserat på hushållens tvättfrekvens och tvättmedlens marknadsandelar (Wahlberg 1995). När 

beräkningarna i samma studie utgick ifrån tvättmedelsbranschens försäljningsstatistik blev 

resultatet emellertid en betydligt högre andel, ca 13 %. Bidraget från hushållskemikalier till den 

totala fosformängden in till svenska reningsverk kan antas ligga inom detta intervall, dvs 6-13 

procent. Flera möjliga felkällor förekommer (tvättfrekvens, förbrukningsstatistik, m m), varför 

uppgifterna bör användas med stor försiktighet. 

b) Syreförbrukande ämnen 

Naturvårdsverkets schablonvärden för syreförbrukande ämnen i hushållens spillvatten framgår 

av tabell 5. Av totalt 48 g BOD 7/pd, anses bad, disk och tvätt sammantaget bidra med 28 g. 

Uppgifter om kemisk syreförbrukning är ovanligare. Det norska naturvårdsverket har 

publicerat COD-värden för BDT-vatten (Holtan & Åsteböl 1991). De värden som anges är 7, 

34 och 14 g/pd för bad-, disk- resp. tvättavloppsvatten. Enligt den norska undersökningen 

svarar BDT-vattnet för drygt hälften av den kemiska syreförbrukningen i hushållsspillvattnet. 

- 19 -


Beräkningarna ger ett relativt högt värde på kvoten BOD 7/COD, vilket pekar på att ämnena är 

lätt nedbrytbara. 

Tabell 5: Syreförbrukande ämnen i 

hushållsavlopp (gram per person och dygn) 

BOD7 COD 

Urin + fekalier 20 39 

BDT 28 55 

Totalt 48 94 

Källa: SNV 4425 

Andelen syreförbrukande ämnen som härrör från kemtekniska produkter i hushållen har inte 

kunnat bestämmas i SNV:s undersökningar. Frostell et al har med stöd av tvättfrekvens och 

dosering uppskattat denna mängd till ca 5 gram per person och dygn (motsvarande en dosering 

på 57 g tvättmedel till 3,4 kg tvättgods, vid 0,23 tvättar per dygn och hushåll). Osäkerheten i 

beräkningarna är även här betydande. 

c) Tensider 

Tensider är den volymmässigt största ämnesgruppen i tvätt och rengöringsmedel. År 1992 

förbrukades ca 11 000 ton tensider i hushåll och ca 3000 ton i yrkesverksamhet. LAS var den 

dominerade tensiden i hushållsprodukter i början av 90-talet, medan nonylfenoletoxylater hade 

stor yrkesmässig användning. Stora förändringar har skett på senare år. Dessa redovisas i 

avsnitt 6. 

d) Komplexbildare (exkl. fosfater) 

Komplexbildare tillförs reningsverken från hushåll och industri, från både tvätt- och 

rengöringsmedel. Vanliga fosforfria komplexbildare är polyakrylater, citrater, glukonater och 

zeoliter. Zeoliter används nästan enbart i hushållen, medan NTA är en vanlig komplexbildare 

inom yrkeslivet (KemI 1994). 

- 20 -


6. Effekter av övergången till miljömärkta produkter 

6.1 Vad kännetecknar miljömärkta produkter? 

- Bra Miljöval 

Naturskyddsföreningens miljömärkningssystem för tvättmedel – Bra Miljöval - introducerades 

1990. Avsikten var bl a att minska mängden svårnedbrytbara och toxiska ämnen i produkterna, 

men också att begränsa fosfatutsläppen. I kriterierna anges vilka ämnen som accepteras i en 

miljömärkt produkt. Diskvalificerade ämnen i de första kriterierna var bl a den då mycket 

vanliga tensiden LAS, optiska vitmedel, klorblekmedel, och perborater. Kriterierna omfattar 

även krav på maxdosering. Kriterierna för tvättmedel har uppdaterats vid två tillfällen, 1991 

och 1995. 

Bra Miljövalkriterier för tvättmedel - en översikt 

Bra Miljöval-kriterierna för tvättmedel bygger på att listor som tagits fram över godkända/icke godkända ämnen 

för respektive komponent som kan ingå i tvättmedel. Ämnena har inplacerats efter ekotoxikologiska 

bedömningar. Observera att tabellen ej är komplett, kriterierna innehåller både fler komponenter och fler ämnen 

inom de nedan uppräknade komponenterna. Förutom listor över godkända/icke godkända ämnen innehåller Bra 

Miljöval-kriterierna för tvättmedel även krav på maximal dosering. 

Komponent 

Exempel från listor över godkända Exempel från listor över icke 

ämnen 

godkända ämnen 

Tensider • Tvål och såpa 

• Alkylfenoletoxilater, APEO 

• Alkoholetersulfat (FES) tillverkad av • LAS, linjär alkylbensensulfonat 

nativ alkohol samt 12-14 kol och 2- 

3 EO 

• Alkoholetoxilater (AEO) med 

mindre än 12 kol eller med 12-15 

kol och 5-20 EO 

• Sekundär alkansulfonat 

Avhärdare/komplexbildare • Soda 

• Zeoliter (mer än 5%) 

• Salter som citrater, tartrater och • EDTA 

glukonater 

• Fosfat, polyfosfat (max 0,75 g P/kg 

tvättgods) 

• Polymera komplexbildare, t ex 

polyakrylat (maximalt 5 %) 

• Fosfonater 

Lösningsmedel • Acetatestrar av högre alkoholer 

• Etanol, ej denaturerad med ftalater 

• Glycerol 

• i-Propanol 

• n-Paraffiner 

• Propylenglykol 

• Aromatiska lösningsmedel 

Blekmedel • Perkarbonater 

• Natriumperborat 

• Perättikssyra 

• Natriumhypoklorit 

• Väteperoxid 

• Persulfater 

• Natriumditionit 

• TAED, max 4% 

• Klorisocyanurater 

- 21 -


Tvättmedelskriterierna har följts av flera andra kemtekniska produkter inom ramen för Bra 

Miljöval. Under 1990 lanserades även kriterier för rengöringsmedel. Numera förekommer 

kriterier för såväl hand- och maskindiskmedel, rengöringsmedel, toalettrengöringsmedel, fläckoch 

blekmedel, som tvål och schampo. Antalet godkända kemtekniska produkter var 

sommaren 1998 fler än 1100 st. 

– SIS Miljömärkning - Svanen 

Den första Svanen-märkningen av tvättmedel presenterades av SIS miljömärkningsstyrelse 

1991. De nuvarande kriterierna gäller perioden 1995-1999. 

Svanen-kriterier för tvättmedel - en översikt: 

♦ Följande komponenter får inte tillsättas: 

Alkylfenoletoxylater 

Reaktiva klorföreningar, t.ex. natriumhypoklorit eller organiska klorföreningar. 

EDTA 

Optiska vitmedel 

Färgämnen 

♦ Vid nedbrytningen får ej bildas nedbrytningsprodukter som uppvisar sådana ekotoxiska egenskaper att de 

kan klassificeras som miljöfarliga enligt de nordiska eller EU:s kriterier. 

♦ Komponenter som miljöfarlighetsklassificerats som R50+R53, R51+R53 eller R52+R53 enligt 

föreskrifter i något av de nordiska länderna eller enligt EU:s direktiv 67/548, EEC 18’e anpassningen får 

tillsättas i en högsta mängd av 0,12 g/tvätt. R50-klassificerade komponenter (ej i kombination med andra 

klassningar) får tillsättas i en högsta halt på 7,5 g/tvätt. 

♦ Fosfater och övriga fosforföreningar får ingå i en begränsad mängd. Dock får inte Svanmärkta tvättmedel, 

som innehåller mer fosfor än vad som tillåts enligt det norska regelverket saluföras i Norge. 

♦ Fosfonater och NTA får sammanlagt ingå i en högsta halt av 0,5 g/tvätt. 

♦ Tensider med en ytspänning ≤ 7 mN/m ska vara lättnedbrytbara och anaerobt nedbrytbara. 

♦ Komponent som bedöms som cancerogen, genotoxisk eller teratogen enligt gällande föreskrifter i Finland, 

Norge, Sverige eller Island får ej tillsättas avsiktligt. 

♦ Endast parfym som rekommenderats i International Fragrance Associations uppförandekod får användas 

- Jämförelser mellan Svanen och Bra Miljöval 

Kriterierna för Svanen och Bra Miljöval bygger på delvis olika principer. Medan Bra Miljöval 

primärt anger vilka ämnen som är godkända för tillverkare att använda, baserar Svanen sina 

kriterier på icke önskvärda egenskaper hos kemikalierna. (En positiv respektive negativ listning 

av ämnen.). I praktiken är dock skillnaderna små - i stort sett samma ämnen godkänns, om än i 

något olika mängder. 

En skillnad mellan systemen har varit inställningen till avhärdare. De första Svanen-kriterierna 

förbjöd all tillsats av fosfor, medan Bra Miljöval-kriterierna medgav fosforinnehåll upp till 5 

%, motsvarande 1,15 g fosfor/kg tvättgods. Detta gränsvärde behölls vid revideringen av 

reglerna 1991, men sänktes till 0,75 g/kg tvättgods vid den andra revideringen 1995. 

- 22 -


Svanen har gått motsatt väg. Vid den senaste revideringen godkändes fosfortillsatser, trots att 

de tidigare varit förbjudna. De nya bestämmelserna har gällt sedan 1995. Ett undantag är 

produkter som säljs i Norge. Vid försäljning i Norge är fosforhalten fortfarande starkt 

begränsad (Se faktarutan om Svanen-kriterierna.) 

1989 slöt Naturvårdsverket och VAV-föreningen en frivillig överenskommelse med 

branschföreträdare om att begränsa fosforhalten i produkter till 7,5 %, vilket motsvarar 1,7 g 

fosfor/kg tvättgods 1) . När Naturskyddsföreningen året efter införde ett gränsvärde på 1,15 

g/kg för Bra Miljöval-produkter medförde detta därmed en skärpning jämfört med de 

fosforhalter som rådde före miljömärkningen tillkomst. 

Idag är huvuddelen av Bra Miljöval-tvättmedlen fosfatbaserade medan de flesta svanenmärkta 

är zeolitbaserade. Få produkter innehåller citrater som avhärdare. Anledningen är att citrater 

medför högre kostnader för tvättmedelsproducenten. 

6.2 Marknadsutveckling 

De miljömärkta tvättmedlens marknadsandel har vuxit mycket snabbt. 1990 uppfyllde mindre 

än en procent av tvättmedlen på marknaden de uppsatta kraven. Tre år senare hade de 

miljöanpassade tvättmedlen tagit hälften av marknaden. Idag är mer än 90 procent av alla 

tvättmedel miljömärkta (se tabell 6). Våren 1998 var 189 tvättmedelsprodukter godkända som 

Bra Miljöval. 

Tabell 6: Marknadsandel för miljömärkta 

tvättmedel i Sverige 

År Andel 

1990 90 % 

Källa: 1990-93: GfK Statistik, 1994-97: Handeln 

Ulf Karlström, Macoma Miljöundersökningar, har med stöd av statistik från tullregistret, 

kemikalieinspektionens produktregister och leverantörernas egna uppgifter sammanställt 

förbrukningen av komponenter i kemtekniska produkter under åren 1988-1996, se tabell 7 

(SNF 1999). 

Sammanställning omfattar inte yrkesmässig användning. Det bör betonas att uppskattningarna 

är behäftade med stor osäkerhet. De ger dock en uppfattning om trendriktning i förbrukningen 

av kemtekniska komponenter. 

1) 

För jämförelser har halten räknats om till dos per kg tvätt: 2 dl/tvätt * 0,4 g/dl * 7,5% P / 3,5 kg/tvätt = 1,7 

g P/kg tvätt 

- 23 -


Tabell 7: Sålda mängder till enskilda konsumenter 1988 och 1996 ( ton) 

1988 1996 Ökat/ 

minskat 

- 24 - 

Anmärkning ang. 

miljömärkning 

Tensider 

LAS (linjär alkylbensensulfonat) 6300 260 − − Ej godkänd 

Andra sulfonater 610 400 − Ej godkänd 

Alkylsulfat, alkyletersulfat 1600 5800 + + Godkänd 

Tvål och såpa 3800 5700 + Godkänd 

Alkylfosfat 10 60 + + Godkänd 

APEO (alkylfenoletoxylater) 9 0 − − Ej godkänd 

Alkoholetoxylater 2400 4800 + + Vissa typer godkända 

Alkoholetoxy/propoxylater 80 70 − Vissa typer godkända 

Kokosdietanolamid 200 60 − − Godkänd 

Alkylpolyglykosider 0 150 + + Godkänd 

Aminoxider 0 120 + + Vissa typer godkända 

Övriga nonjoniska 150 350 + + Vissa typer godkända 

Amfotära tensider 200 760 + + Vissa typer godkända 

Katjoniska tensider 2 0 − − Vissa typer godkända 

Avhärdare/komplexbildare 

Fosfater 11000 3000 − − Begränsad mängd 

Polyakrylater 910 520 − Begränsad mängd 

Citrater, glukonater 50 2100 + + Godkända 

Zeoliter 200 7300 + + Ej godkänt inom Bra 

Miljöval, godkänt av 

Svanen 

EDTA (etylendiamintetraacetat) 120 1 − − Ej godkänd 

Fosfonater 80 50 − Ej godkända 

NTA (nitrilotriacetat) 20 0 − − Ej godkända 

Blekkemikalier 

Perborater 5200 90 − − Ej godkänt inom Bra 

Miljöval, godkänt av 

Svanen 

Perkarbonater 0 2000 + + Godkänd 

Klorisocyanurater 100 0 − − Ej godkända 

Natriumhypoklorit 300 9 − − Ej godkända 

Väteperoxid 0 8 + + Godkänd 

TAED (tetraacetyletylendiamin) 1100 430 − − Begränsad mängd 

Ditionit 260 0 − − Godkänd 

(Tabellen fortsätter på nästa sida)


Tabell 7: Sålda mängder till enskilda konsumenter 1988 och 1996 ( ton) forts. 

1988 1996 Ökat/ 

minskat 

- 25 - 

Anmärkning ang. 

miljömärkning 

Lösningsmedel 

Aromatiska 580 0 − − Ej godkända 

Klorerade 84 0 − − Ej godkända 

Isopropanol 50 50 Godkänd 

Etanol 760 910 + Godkänd 

Propylenglykol 50 820 + + Godkänd 

Urea 120 100 − Godkänd 

Polyetylenglykoler 600 120 − − Vissa typer godkända 

Trietanolamin 330 0 − − Ej godkänd 

Övriga lösningsmedel 9 50 + + Vissa typer godkända 

Övrigt 

Natriumkarbonat 4000 9600 + + Godkänd 

Silikat, disilikat 6300 2900 − − Godkända 

Ammoniak 30 0 − − Godkänd 

Fosforsyra 20 0 − − Tillåts i vissa produkter 

Organiska syror 60 60 Godkända 

Kumensulfonater 0 220 + + Godkänd 

Fyllmedel 13000 2500 − − Begränsad mängd 

PVP 2 250 + + Godkänd 

CMC (karboxymetylcellulosa) 4 220 + + Godkänd 

Konserveringsmedel 50 30 − Vissa typer godkända 

Parfym 260 260 Godkända 

Färgämnen 100 10 − − Tillåts i vissa produkter 

Optiska vitmedel 70 0 − − Ej godkända 

Enzymer 40 230 + + Godkända 

Silikoner 300 260 − Tillåts i vissa produkter 

Diverse tvål/schampo 410 640 + Vissa typer godkända 

Källa: Hushållskemikalier i förändring, Hagenfors 1998 SNF, samt kriteriedokument från SIS och SNF 

– Vilka förändringar beror på miljömärkningen? 

De redovisade kemikalieförändringarna kan förklaras av en rad faktorer - åtgärder som i hög 

grad har drivits fram av miljömärkningen: 

Tvättmedel: 

De gamla tvättmedlen med höga halter av fyllmedel har i stort sett helt ersatts av 

kompakttvättmedel utan fyllmedel 

Svårnedbrytbara och toxiska tensider (exempelvis LAS) har ersatts av mindre toxiska och 

mer lättnedbrytbara.


Fosfat har minskat kraftigt som avhärdare, och ersatts med framför allt zeoliter och 

citrater. Även användningen av polyakrylater har minskat. 

Andelen fulltvättmedel (dvs med blekmedel) har minskat till förmån för större andel av 

kulörtvättmedel. Det har blivit vanligare att köpa separat blekmedel som då endast tillsätts 

när det verkligen behövs. 

Perborater har i hög utsträckning ersatts av perkarbonater. 

Handdiskmedel: 

Mer koncentrerade produkter finns på marknaden. 

Tensiderna har bytts till mer lättnedbrytbara och mindre toxiska. 

Maskindiskmedel: 

Blekmedlet klorisocyanurat har bytts ut mot perkarbonater. 

Höga halter av fyllmedel har försvunnit även här. 

Tensiderna har bytts till mer lättnedbrytbara och mindre toxiska. 

Användningen av fosfater har minskat. 

Allrengöringsmedel 

Både tensider och lösningsmedel har bytts till mer lättnedbrytbara och mindre toxiska. 

Sköljmedel: 

De svårnedbrytbara och toxiska mjukgörarna (kvartära ammoniumföreningarna) har bytts 

mot lättnedbrytbara esterkvartära föreningar. 

Produkterna har blivit betydligt mer koncentrerade. 

Avfettningsmedel: 

Lösningsmedelsbaserade avfettningsmedel har allt mer ersatts med alkaliska som innehåller 

lut och tensider istället för exempelvis lacknafta. 

Tensiden alkylfenoletoxylater har ersatts med alkoholetoxylater. 

– Vad hade hänt om miljömärkningen inte funnits? 

Det är naturligtvis svårt att avgöra i vilken utsträckning de beskrivna förändringar hade 

uppstått även i avsaknad av miljömärkningssystem. Vissa förändringar har troligen skett 

betydligt snabbare genom det stora konsumentinflytandet, som kanaliserats genom valet av 

miljömärkta produkter. Det gäller exempelvis utvecklingen mot mer kompakta tvättmedel, där 

kriterierna har medverkat genom att sätta gränser för maxdosering och vattenhalt. Men även på 

marknader utan miljömärkning säljs idag allt mer kompaktmedel, vilket tyder på att 

kompaktprodukterna är lönsammare för tillverkarna. Många kemikalieutbyten, såsom utbyte 

av den billiga tensiden LAS eller blekmedlet klorisocyanurat, hade sannolikt inte skett utan 

krav från miljömärkningen. 

- 26 -


6.3 Analyser av inkommande avloppsvatten till reningsverken 

För att säkerställa hur miljömärkningen har ändrat reningsverkens förutsättningar bör i första 

hand mätningar på ingående vatten till reningsverken användas. Av förklarliga skäl mäts 

föroreningar framför allt i utgående vatten och slam, eftersom dessa nivåer är mest intressanta 

ur miljövårdssynpunkt. Testmetoder för bl a tensider är dessutom ofta dåligt utvecklade. 

För att följa utvecklingen bör mätningar dessutom upprepas under längre tid. Mätserier för 

hela perioden 1988-1996 saknas nästan helt. Ytterligare en komplikation vid jämförelser är att 

provtagningsmetoderna har förändrats på senare år. Tidigare förvarades ofta vatten- och 

slamprover i rumstemperatur i väntas på analys. Detta innebar icke önskvärda kemiska 

förändringar i materialet. Numera kyls provmaterial omedelbart efter provtagningen, vilket 

förbättrar tillförlitligheten hos resultaten. Samtidigt uppstår en felkälla vid jämförelser mellan 

nya och gamla analysresultat. 

Det bästa underlaget för jämförelser är de parametrar som regelmässigt analyseras i 

inkommande vatten, exempelvis fosfor och syreförbrukande ämnen. Stockholm Vatten 

genomförde 1989 omfattande mätningar av en rad ämnen, bl.a. tensider, i avloppsvatten från 

fem bostadsområden samt inloppet till Henriksdals reningsverk i centrala Stockholm. 

(Stockholm Vatten 1990). Undersökningarna följdes upp med provtagningar under 

1991(Stockholm Vatten 1994). Avsikten med kartläggningen var att undersöka om en 

informationskampanj till hushållen om att använda miljövänligare produkter fått mätbar effekt 

på avloppsvattnet. Resultaten redovisas under ämnesrubrikerna nedan. 

a) Fosfor och kväve 

Enligt de schablonvärden som redovisades i tabell 4 bidrog kemtekniska hushållsprodukter år 

1992 med 0,45 gram fosfor per person och dygn till reningsverken. Enligt SNV var 

motsvarade mängd i slutet av 1980-talet ca 1,0 gram. Karlström (SNF 1999) anger en 

minskning med drygt 70 procent mellan 1988-96, från 0,9 till 0,2 räknat som gram 

fosfor/persondygn . Dessa uppgifter har sammanställts i figur 4: 

gram/persondygn 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

1988 

1989 

1991 

Figur 4: Tot-P från hushåll 

1992 

1993 

1994 

1995 

1996 

Miljömärkta hushållsprodukter kan därmed anses ansvariga för en minskning med 0,7 gram 

fosfor under perioden. Av mätningar från olika reningsverk framgår att fosforhalten har 

- 27 - 

kem-tekn. 

övrigt från BDT 

WC


minskat betydligt mera vid vissa avloppsreningsverk under perioden 1988-1996. Vid de båda 

reningsverken Loudden och Bromma i Stockholm har mängden inkommande fosfor minskat 

med ca 3 gram. För Brommaverket kan förändringen bero på minskad fosformängd från 

industrier. Minskningen vid Loudden, som är ett betydligt mindre avloppsreningsverk med 

liten industrianslutning, är svårare att finna förklaring till. 

Vid Henriksdal och Ryaverket, två av Sveriges största reningsverk, är förändringen i den 

storleksordning som kan förväntas utifrån övergången till miljömärkta produkter. Alla dessa 

fyra avloppsreningsverk hade 1996 fosfornivåer på ca 2 g/p.e och dygn. 0,3 g av denna mängd, 

motsvarande 12-17%, skulle försvinna om endast helt fosfatfria kemtekniska produkter såldes 

i Sverige. Se figur 5. 

gram 

Observera att figuren visar fosformängd per personekvivalent. Eftersom även 

industrianslutningar bidrar med fosfor blir den totala mängden högre än i figur 4. 

Även Sjölundaverket i Malmö har noterat en viss minskning under perioden, här redovisat som 

P/persondygn: 

gram 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

1988 

1989 

1989 

1990 

Figur 5: Tot-P in, per p.e. och dygn 

1991 

1992 

1993 

1994 

1995 

Figur 6: Tot-P, per person och dygn 

Sjölunda ARV, Malmö 

1990 

1991 

1992 

1993 

1994 

1995 

Eftersom andelen kväve som härrör från kemtekniska produkter (ca 1%) är betydligt lägre än 

för fosfor, har miljömärkningen inte haft någon mätbar påverkan på kvävemängder in till 

reningsverken. 

- 28 - 

1996 

1996 

Bromma 

Loudden 

Henriksdal 

Ryaverket


b) Syreförbrukande ämnen 

Zeolitbaserade tvättmedel medför en högre BOD 7-belastning. En undersökning av 27 

tvättmedel på marknaden 1994 (Wahlberg 1995), visade att zeolitbaserade medel i genomsnitt 

krävde tre gånger mer syre vid nedbrytning jämfört med fosfortvättmedel, räknat per 

tvättmedelsdos. Tvättvattnet från zeolitbaserade medel innehöll också nära tio gånger högre 

halt av suspenderande ämnen. 

Någon tydlig trend finns emellertid inte vad gäller uppmätt syreförbrukning i inkommande 

vatten. Vid exempelvis Stockholmsverken har Bromma noterat en nedåtgående trend under 

1990-talet, medan BOD 7-värdena snarare har ökat vid Henriksdal under samma tid (figur 7). 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1989 

1990 

Figur 7: BOD per p.e. och dygn 

1991 

1992 

1993 

1994 

1995 

1996 

1. Tensider 

Förbrukningsstatistiken visar att svårnedbrytbara och toxiska tensider har ersatts av mindre 

toxiska och mer lättnedbrytbara. För att kompensera för de något sämre tvättegenskaperna hos 

de nya tensiderna ökade inledningsvis användningen av tensider i tvättmedel. Genom 

produktutveckling under senare år är tensidmängden idag per tvätt lägre än den tidigare nivån. 

Bland anjontensiderna har framför allt LAS ersatts av bl a natrium- och kaliumsalter av 

fettsyror (tvålar), alkylsulfater och etoxylerad alkoholsulfat (EAS). Bland nonjontensiderna 

har alkylfenol-etoxylater ersatts av fettalkohol-etoxylater. 

Tensidanvändningen har också förändrats radikalt i verkstads- och bilvårdsprodukter. 

Traditionella tensider, som nonylfenoletoxylat, har ersatts med mer lättnedbrytbara ämnen. 

Lösningsmedelsbaserade kallavfettningsmedel har till stor del ersatts med mikroemulsioner 

med innehåll av fettalkoholetoxylater. 

Vid en undersökning av inkommande vatten till två mindre reningsverk (2000-6000 pers) med 

enbart hushållsanslutningar i Göteborgsregionen 1995, dominerade nonjoniska tensider (Paxéus 

& Schröder 1996). Däremot fann man varken LAS eller SAS i det inkommande avloppsvattnet. 

Forskarna drog slutsatsen att detta berodde på introduktionen av miljömärkta medel. (SAS 

förbjöds i Bra Miljöval-produkter 1995.) Däremot detekterades nonylfenoletoxylater 

- 29 - 

Bromma 

Loudden 

Henriksdal 

Ryaverket


motsvarade 1-2 mg/pd, vilket förklarades med att dessa ämnen fortfarande kan förekomma i 

hushållsprodukter, dock okänt vilka. 

2. Övriga komplexbildare 

Fosfat har framför allt ersatts av zeoliter som komplexbildare. Zeolithalten har enligt 

Karlström (SNF 1999) ökat kraftigt, från 200 ton 1988 till 7700 ton 1996. 

6.4 Sammanfattning 

Sammanfattningsvis har utvecklingen medfört att: 

- s k fulltvättmedel i stort sett helt har ersatts av tvättmedel utan fyllmedel 

- Mer svårnedbrytbara och toxiska tensider (exempelvis LAS) har ersatts av mindre toxiska 

och mer lättnedbrytbara. 

- Fosfat har minskat kraftigt som avhärdare, och ersatts med framför allt zeoliter och 


- Blekmedel tillsätts numera ofta separat. Perborater har i hög utsträckning ersatts av 

perkarbonater. 

- 30 -


7. Erfarenheter från olika reningsverk 

Duvbackens avloppsreningsverk, Gävle 

Duvbacken är ett 3-stegsverk som tar emot avlopp från centrala Gävle och 2 ytterområden, 

Valbo och Hille. Inom området bor ca 76 000 personer. Till detta kommer industrier som 

motsvarar ungefär 12 000 personer. Medeltillrinningen är ca 1200 kbm/timme. 

Första etappen av avloppsreningsverket stod färdig 1967 och omfattade mekanisk-biologisk 

rening enligt aktiv slammetoden. 1976 kompletterades verket med en anläggning för kemisk 

rening. Den kemiska reningen sker enligt förfällningsmetoden. Flockarna avskiljs dels i 

försedimenteringsbassängerna och dels i mellansedimenteringsbassängerna i det biologiska 

reningssteget. 

För behandling i det biologiska reningssteget leds vattnet till tre parallella luftningsbassänger. I 

de efterföljande åtta mellansedimenteringsbassängerna avskiljs det aktiva slammet. Vattnet 

pumpas sedan vidare till 25 flockningsbassänger och 10 slutsedimenteringsbassänger. 

Reningssteget används normalt som extra klarningsbassänger. Stabilisering av avloppsslammet 

sker genom uppvärmning och utrötning i två steg. 

Duvbacken har inte infört kväverening, men har av andra skäl förlängt uppehållstiden från ca 2 

till ca 6 dagar. 

– Driftproblem 

Personal vid verket uppmärksammade extraordinära skumningar för första gången under 1993. 

Problemen återkom i intervaller. Vid en första felsökning upptäcktes att man vid byte till ny 

fällningsskemikalie hade glömt att inkludera ett skumdämpande medel. Trots att felet 

åtgärdades har problemen kommit tillbaka. Luftningsanordningar har bytts ut, och flera 

operativa förändringar har genomförts för att avhjälpa problemen.(Karin Eklund; Duvbackens 

avloppsreningsverk, pers. komm.) 

En teori är att de nya fällningskemikalier som används i högre grad fäller ut katjontensider och 

ger ett överskott av anjon- och nonjontensider. I och med detta tros andelen skumningsbenägna 

tensider ha ökat. 

Henriksdal, Bromma & Loudden, Stockholm 

Henriksdal är Stockholms största reningsverk. Verket tar hand om avlopp från 580 000 

människor samt industri i Stockholm och dess södra förorter. I anslutningsområdet finns en 

relativt hög andel medelstor industri och biltvättar. Till Brommaverket är cirka 270 000 

människor, vissa större industrier (bl a ett stort bryggeri) samt små och medelstora industrier 

- 31 -


anslutna. Loudden är ett betydligt mindre avloppsreningsverk, med framför allt 

hushållsanslutningar. Alla tre verken har kvävereduktion. 


De tre verken har varit relativt förskonade från skumbildning och andra problem. Bromma, 

som har legat nära gränsen för möjlig uppehållstid i aktivslamprocessen, och därför inte haft 

någon säkerhetsmarginal, har haft problem med sedimentering. 

Slamproduktionen i Stockholmsverken har minskat sedan slutet av 1980-talet, trots en 

förväntad ökning på mellan 10-15 % på grund av ökad användning av zeolit och polyakrylat. 

Som möjliga orsaker till minskningen anges a) mindre fosfor kommer in till verket, vilket 

reducerar fällningsbehovet, b) partikulärt material förloras med utgående vatten p g a 

slamflykt, c) lägre produktion av bioslam till följd av ändrad sammansättning av organiska 

ämnen i avloppsvatten, d) föroreningar bryts ned i högre grad genom förlängd uppehållstid 

inom reningsverket. 

Sjölunda avloppsreningsverk, Malmö 

Sjölundaverket tar emot avloppsvatten från 247 000 personer och huvuddelen av industrin i 

Malmöregionen. Sjölunda har ännu inte infört kvävereduktion, men håller för närvarande på att 

bygga om för detta. Det är därför ett reningsverk med möjlighet att tidsanalysera driftproblem 

utan att stora processförändringar interfererar. 

Sjölunda har uppmätt en markant minskning av inkommande fosforhalt, vilket anses beror 

lägre fosfathalt i kemtekniska produkter (Henrik Aspegren, Malmö VA-verk, pers. komm.). 

Tensidhalter har inte kunnat mätas i inkommande vatten, på grund av analyssvårigheter, bl a 

orsakade av ett partikelrikt vatten. 


Trots den markanta nedgången av fosfor, och den förmodade ökningen av nya tensider, har 

personalen vid Sjölundaverket inte noterat några försämrade slamegenskaper, liknande dem i 

Gävle och Borlänge. Inte heller vid utprovningen av kvävereduktionssteget, har man 

konstaterat några problem, trots noggranna observationer. 

Erfarenheterna från Sjölunda ger sålunda inga belägg för att miljömärkta produkter ökar 

driftproblemen i reningsverk. Samtidigt är det svårt att dra generella slutsatser applicerbara på 

andra verk. Vid Sjölunda, liksom för övriga verk i regionen, råder speciella förhållanden. Bland 

annat är vattnets hårdhet markant högre än genomsnittet i Sverige. 

- 32 -

Övriga nordiska länder 

Danmark 


Medan svenska avloppsreningsverk tidigt fokuserades på att reducera fosfor med hjälp av 

kemisk fällning har Danmark prioriterat biologisk kvävereduktion. 1987 beslöts att alla större 

danska reningsverk skulle byggas ut för att klara både fosfor- och kvävereduktion, samt att 

mindre reningsverk skulle läggas ned och deras vatten omdirigeras till de utbyggda verken, där 

så var möjligt. 87 % av de danska hushållen är numera anslutna till reningsverk. 

Danmark är intressant för jämförelser, eftersom miljömärkning hittills inte har förekommit där i 

någon större utsträckning. Landet valde inledningsvis att stå utanför det nordiska 

miljömärkningssamarbetet, eftersom man som EG-medlem planerade ett aktivt samarbete inom 

EG:s miljömärkningssystem "Blomman". Ställd inför den långsamma utvecklingen av detta 

system, bytte den danska Miljöstyrelsen strategi, och sedan juni 1997 ingår därmed även 

Danmark i det nordiska miljömärkningssamarbetet för "Svanen". 

Den danska tvättmedelsförsäljningen domineras av traditionella fulltvättmedel, med en 

årsförbrukningen av 17900 ton. Motsvarande siffra för kompakttvättmedel är 9800 ton och för 

flytande tvättmedel 4000 ton. Av miljömärkta produkter finns för närvarande endast tre 

Svanen-märkta rengöringsmedel, samt ett fåtal Bra Miljöval-produkter. Andelen miljömärkta 

produkter är därmed så pass liten att dess påverkan på reningsverken kan anses försumbar. 

Vid tre danska reningsverk, Marselisborg, Egå och Viby, har man funnit höga halter av 

Microthrix Parvicella. Observationerna tyder på att tillväxten av Microthrix inte kan kopplas 

enbart till miljömärkta medel. De tre verken tillämpar aktivslamprocess, med biologisk kväveoch 

fosforrening. 

De danska reningsverken har sedan 1987 byggts ut för fosforrening, vilket har bidragit till 

längre uppehållstider i bassängerna. Detta kan vara en förklaring till Microthrix-förekomsten. 

Vid en undersökning av ca 100 danska avloppsreningsverk (Andreasen & Sigvardsen 1996) 

fann man ett samband mellan sämre slamegenskaper (mätt som förhöjt SVI) och införandet av 

närsaltsreduktion. Avloppsreningsverk med biologisk fosforreduktion hade de bästa 

sedimenteringsegenskaperna, medan reningsverk med både kväve och fosforreduktion 

utmärktes av sämst sedimenteringegenskaper. 

- 33 -

Finland 


Finlands avloppsreningsverksamhet har stora likheter med den svenska. Tre fjärdedelar av 

landets befolkning beräknas vara ansluten till någon form av reningsverk. Av dessa är ca 87 % 

anslutna till kemisk/biologisk och övriga till enbart kemisk rening. 

Av de tvättmedel som säljs i Finland är endast mellan 10 och 15 % miljömärkta. Någon egentlig 

debatt kring miljömärkta produkters påverkan på reningsverken har inte förekommit. Däremot 

har kritik framförts mot att Svanen numera tillåter en begränsad mängd fosfat (till skillnad från 

tidigare kriterier som uteslöt ämnet). Reningsverken pekar på de anpassningar som gjorts för 

att kunna hantera zeolithaltigt vatten. Introduktionen av fosfater i miljömärkta produkter ses 

därmed av många som ett steg bakåt i utvecklingen. 

Norge 

De norska recipientförhållandena skiljer sig från övriga nordiska länder, bland annat genom att 

kraftiga havsströmmar ger snabbare utspädning av föroreningar från bebyggelse. Recipienten är 

därmed - åtminstone på kortare sikt - mindre känslig för föroreningar. Endast drygt 60 % av 

befolkningen beräknas vara ansluten till någon form av rening. 

I Norge begränsades fosforhalten i kemtekniska produkter flera år före introduktionen av 

miljömärkta produkter. I de nuvarande Svanen-kriterierna är fosfatkriteriet strängare än för 

övriga länder. 

- 34 -


8. Påverkan på enskilda avloppsanläggningar 

Idag är i stort sett samtliga hushåll i Sveriges tätorter anslutna till kommunala reningsverk. Av 

de 1,4 miljoner människor som bor i glesbygden har enligt SCB:s statistik drygt en miljon s k 

enskilda avloppsanläggningar (exempelvis en enklare slamavskiljning, infiltration eller 

markbädd). 174 000 personer är anslutna till näraliggande kommunala reningsnät. Drygt 64 000 

personer saknar helt avloppsrening. Uppgifter saknas för 132 000 glesbygdsboende(SCB 

1995). 

Att fosfatanvändningen har minskat i dessa hushåll genom övergång till miljömärkta produkter 

har inneburit en klart minskad miljöbelastning, eftersom fosfor från avloppet i hög grad når 

recipienten. 

Problem som kan befaras uppstå med ersättningskemikalier är bl a igensättning av 

infiltrationsytor, återupplösning av adsorberad fosfor. I värsta fall kan detta medföra att 

anläggningarna får förkortad livslängd (KemI 1994). Några undersökningar om detta är dock 

inte utförda. 

- 35 -


9. Diskussion och slutsatser 

Syftet med denna utredning har varit att undersöka samband mellan driftproblem i 

reningsverken och förändringar i hushållens spillvatten på grund av övergången till miljömärkta 

kemtekniska produkter. Utifrån uppdraget kan ett antal frågeställningar ställas upp: 

1. Hur har miljömärkta produkter påverkat inkommande vatten till reningsverken? 

2. Har driftstörningarna ökat under de senaste tio åren? 

3. Ger miljömärkta produkter upphov till mer fettsyror i reningsverken? 

4. Gynnar miljömärkta produkter tillväxten av bakterier som orsakar skumning och 

slamsvällning? 

5. Har tensider i miljömärkta produkter försämrat syresättningen av aktivslammet? 

6. Har minskningen av inkommande fosfor medfört problem för reningsverken? 

7. Har zeoliterna medfört ökade slammängder? 

1. Hur har miljömärkta produkter påverkat inkommande vatten till reningsverken? 

Miljömärkta produkter har på tio år uppnått en dominerande ställning på marknaden. 

Utvecklingen har förändrat hushållens spillvatten, framför allt vad gäller tensider och 

komplexbildare. De viktigaste förändringarna är att: 

– Mer svårnedbrytbara och toxiska tensider (exempelvis LAS) har ersatts av mindre toxiska 

och mer lättnedbrytbara. 

– Fosfat har minskat kraftigt som avhärdare, och ersatts med framför allt zeoliter och 


– Blekmedel tillsätts numera ofta separat. Perborater har i hög utsträckning ersatts av 

perkarbonater. 

Att kvantifiera förändringarna har visat sig svårt. Få analyser, utöver fosfor, görs av 

inkommande avloppsvatten till våra reningsverk. Det bästa underlaget för bedömningar är 

därför förbrukningsstatistiken för kemtekniska produkter. Baserat på tillgänglig information 

uppskattas introduktionen av miljömärkta produkter vara orsak till följande förändringar i 

inkommande vatten till reningsverken: 

Fosfor: Minskning med 0,7 gram per personekvivalent och dygn 

Tvättmedel står idag för 15% av hushållens fosforutsläpp 

Kväve: Försumbar förändring 

Syreförbrukande ämnen: En viss ökning av BOD7 

- 36 -


2. Har driftstörningarna ökat under de senaste tio åren? 

Någon enhetlig statistik över driftstörningar i reningsverken förekommer inte, vilket gör det 

svårt att dra generella slutsatser. Ett begränsat antal verk uppger att de har haft stora och 

växande problem med skumning och slamsvällning under perioden. 

Rapporteringen av problem kan delvis bero på införandet av striktare utsläppsvillkor. Hårdare 

krav gör att felmarginalerna minskar. Samtidigt ökar driftpersonalens uppmärksamhet kring 

störningar. 

3. Ger miljömärkta produkter upphov till mer fettsyror i reningsverken? 

En hypotes som framförts är att utvecklingen av nya tensider ökar förekomsten av fettsyror 

som i sin tur leder till störningar i reningsverken. Som skäl till ökningen anges att de kemikalier 

som bildar fettsyror vid nedbrytning är vanligare i miljömärkta produkter än i konventionella 

(Frostell et al 1995). Förändringar som anses styrka detta är att (i) tvålar blir allt vanligare som 

ytaktiva ämnen i kemtekniska produkter, (ii) fettalkoholetoxylater till stor del har ersatt 

alkylfenoletoxylater, samt (iii) att alkoholbaserade lösningsmedel har blivit allt vanligare i bl a 

bilvårdsprodukter. 

Några in situ-undersökningar som belägger ökningen av fettsyror p g a miljömärkta kemikalier 

har så vitt känt inte gjorts. Det är troligen riktigt att andelen fettsyrebaserade ämnen har ökat 

från hushållen, framför allt genom övergången till tvålar och fettalkoholetoxylater. Däremot är 

det svårt att avgöra hur mycket detta har påverkat den totala fettsyremängden i 

avloppsvattnet till reningsverken. En stor del av det övriga organiska materialet i 

avloppsvattnet utgörs av fetter och oljor, som i stor utsträckning bryts ned via fettsyror. Det 

är med dagens kunskap inte möjligt att bestämma i vilken grad miljömärkta produkter har ökat 

fettsyrehalten i avloppsvattnet. 

4. Gynnar miljömärkta produkter tillväxten av bakterier som orsakar skumning och 

slamsvällning? 

Sedimenteringsproblem, bl a okontrollerbar skumning och slamsvällning, har förekommit 

sedan lång tid tillbaka i såväl svenska som utländska reningsverk. Forskning har bedrivits under 

mer än 20 års tid för att kartlägga och åtgärda problemen. Två varianter av svällnings- och 

skumningsfenomen brukar särskiljas, dels problem orsakade av trådformiga (filamentartade), 

skumbildande mikroorganismer, dels icke-filamentartade slamproblem. 

– Trådformiga bakterier 

Omkring 30 olika trådformiga mikroorganismer har identifierats. De bakterier som i Sverige 

visat sig orsaka slamsvällning är framför allt Microthrix Parvicella och i viss mån Nocardia. 

Även om ett klart samband mellan bakterierna och skumning påvisats är mekanismerna 

fortfarande dåligt kända. Kraftig tillväxt leder inte heller automatiskt till problem - vissa 

- 37 -


avloppsreningsverk fungerar tillfredsställande även vid höga Microthrixhalter (Westlund et. al. 

1996). En möjlig mekanism är att Microthrix periodvis bildar en hydrofob yta på cellerna, 

vilket misstänks leda till ökad bildning av flytslam. 

Många faktorer påverkar tillväxten av trådformiga bakterier. Studier har visat att såväl 

mängden organiskt material, syrehalt, hög sulfidhalt, låga kväve- och fosforhalter kan påverka 

processen. Tillväxten påverkas också av förhöjda halter av lätt nedbrytbara substanser som 

sackarider, alkoholer, lägre fettsyror, långkedjiga fettsyror och aminosyror. Långa 

uppehållstider (t ex vid nitrifikation i aktivslam) ger relativt långsamt tillväxande bakterier, som 

Microthrix, större möjligheter att dominera över andra mikroorganismer. Den låga näringshalten 

mot slutet av uppehållstiden kan också gynna Microthrix. 

– Samband mellan Microthrix och miljövänligare tensider 

Vid låga substratnivåer gynnas trådformade bakterier framför flockbildande bakterier, vilket 

anses bero på de förras högre affinitet till substraten. Det är emellertid svårt att avgöra vilka 

substrat som är begränsande. En dansk in situ-undersökning (Andreasen & Nielsen 1997) 

tyder på att Microthrix framför allt utnyttjar långkedjiga fettsyror som substrat. I studien 

noterades upptag av palmitinsyra och oleinsyra vid såväl aeroba som anaeroba betingelser. 

Däremot förekom inget upptag av tensiden natriumdodecylsulfat och oktadekanol, trots att 

dessa ämnen har stora strukturella likheter med långkedjiga fettsyror. Inte heller observerades 

upptag av mindre molekyler som ättiksyra, smörsyra, glukos eller etanol. 

Resultaten av studien har används som ett stöd för att nya tensider, baserade på naturliga 

fettalkoholer och fettsyror, bidrar till en ökad tillväxt av Microthrix och därmed 

sedimenteringsproblem i reningsverken (Kemira 1998). Två hypoteser har framförts: dels att 

de nya tensiderna, genom att brytas ned via fettsyror, utgör substrat för Microthrix, dels att 

tensiderna ökar tillgängligheten till övriga fettämnen i avloppsvattnet genom att hålla dem 

upplösta i vattnet. Mängden tensider som innehåller långkedjiga fettsyror har dock inte ökat 

mycket på grund av miljömärkningen av kemtekniska hushållsprodukter. I dessa produkter har 

främst kortkedjiga fettsyror med tolv till fjorton kol börjat användas i stora kvantiteter. 

Introduktionen av lättnedbrytbara avfettningsmedel inom industrin och i bilvårdsmedel står 

sannolikt för en större ökning av mängden tensider som kan leda till fettsyror med arton eller 

fler kol. 

– Samband mellan Microthrix och kvävereduktion 

Eftersom kvävereduktion i aktivt slam kräver högre slamålder, är Microthrix-tillväxt ett större 

problem i avloppsreningsverk med kvävereduktion än utan. I en kartläggning av 

skumningsproblem i Sverige (Rothman et al 1995) fann man att Microthrix främst förekom i 

anläggningar med kvävereduktion. Man fann endast ett fall där organismen förekom utan att 

kvävereduktion var införd. 

Förekomsten av trådformiga organismer under aktivslamprocessen har studerats under en 

treårsperiod vid Stockholms tre största reningsverk; Henriksdal, Bromma och 

Himmerfjärdsverket (Westlund et al 1996). Alla tre har infört kvävereduktion. Undersökningen 

visade att Microthrix förekom vid alla tre anläggningarna. Trots detta har allvarlig skumning 

och svällning endast rapporterats från Himmerfjärdsverket.(Holmström et al 1996). Stor 

- 38 -


skillnad i slamsedimentering noterades även för slamprover som tagits vid olika tillfällen, trots 

att de innehöll samma mängd trådformiga organismer. 

– Åtgärder mot Microthrix 

Ett vanligt sätt att undvika tillväxt av trådformiga bakterier är att före aktivslambassängen 

blanda returslamflödet med inkommande avloppsvatten i en selektor, så att en zon skapas med 

hög organisk halt. Detta har visat sig missgynna trådformade bakterier relativt flockbildande. 

Ett annat sätt att motverka filamentartad tillväxt, är att utnyttja det faktum att de flesta 

filamentartade bakterier inte har förmåga till anaerob respiration. Genom att växelvis låta 

avloppsvattnet passera aeroba och anaeroba miljöer, missgynnas trådartade bakterier. 

Filamentartad bakterietillväxt kan normalt motverkas genom att förkorta slamåldern. Eftersom 

nitrifikation i aktivt slam kräver högre slamålder, kan åtgärden vara svår att tillämpa i 

avloppsreningsverk med sådan process. 

Microthrix kan även orsaka skumning i rötkammare. Skumningen kan motverkas genom att 

exempelvis minska slamnivån i kammaren, tillfälligt höja temperaturen eller installera en 

omrörare som förhindrar att skummet blockerar gasledningen. 

Synen på Microthrix-problematiken skiftar. En vanlig uppfattning är dock att problemen bör 

kunna bemästras genom anpassningar i reningsverken. Liknande problem har funnit sin lösning 

genom processtekniska och andra förändringar tidigare (Maria Rothman, pers. komm.). 

- Säkrare samband mellan Microthrix och hög slamålder än miljömärkning 

Många faktorer påverkar tillväxten av Microthrix. Förlängd slamålder i reningsverket, bl a pga 

nitrifikation i aktivslam har visat sig vara en viktig faktor. 

Några undersökningar som belägger att fettsyrebaserade tensider verkligen gynnar Microthrixtillväxt 

mer än andra tensider finns dock inte. Tensiders förmåga att hålla fettämnen i upplöst 

och tillgänglig form är dessutom snarare större för konventionella tensider, som LAS. Den 

totala förekomsten av tensider kan ha betydelse för bakterietillväxten, medan typen av tensider 

spelar en mer underordnad roll. 

5. Har tensider i miljömärkta produkter försämrat syresättningen av aktivslammet? 

– Syresättningens betydelse 

När aktivslammet kommer i kontakt med avloppsvattnet sker flera syreförbrukande 

reaktioner. De viktigaste är oxidation av organiskt material till koldioxid/vatten och oxidation 

av ammonium till nitrat. För att höja effektiviteten i processerna tillförs syre genom inblåsning 

av luft i avloppsbassängerna. 

Många faktorer påverkar syrets transport syreöverföringshastigheten från de luftbubblor som 

uppstår vid inblåsningen och till avloppsvattnet. Bland annat har föroreningshalt, temperatur, 

slamålder, viskositet och luftflöde betydelse (Wilén 1997). Om syreöverföringen är relativt låg, 

- 39 -


ökas normalt luftinblåsningen. En effekt av detta är att energiförbrukningen ökar vid 

reningsverket. 

Det har konstaterats att syrehalten kan påverka adsorptionen av kolloidalt och partikulärt 

material till slamflockarna. Svenska studier i pilotskala (Wilén 1997) har påvisat att låga 

syrehalter ger sämre sedimenteringsegenskaper. Huvudanledningen har visat sig vara ökad 

tillväxt av trådformade bakterier och porösa flockar. Höga syrehalter gav upphov till mer 

kompakta flockar. 

– Samband mellan tensider och syreöverföring 

Ytaktiva ämnen innehåller både en hydrofil och en hydrofob del. I en luft/vattenblandning dras 

den hydrofoba delen mot luftbubblans yta, med den hydrofila delen riktas ut mot vattnet. Om 

halten ytaktiva ämnen är hög i vattnet, kommer adsorptionen att öka i gränsytan mellan luft 

och vatten och därmed sänka syreöverföringshastigheten. 

Kopplingen mellan tensidhalt och syreöverföringsförmåga är dåligt känd. I en studie vid 

Uppsala avloppsreningsverk uppmättes syreöverföringen vid kontinuerlig dosering av alkoholetoxylat 

till avloppsvatten (Röttorp et al 1997). Vid högre tensidhalt sjönk syreöverföringskoefficienten 

i jämförelse med referens. Någon jämförelse mellan olika tensider gjordes inte, 

varför försämringen i syresättning inte kan associeras till miljövänligare tensider. 

Det är också osäkerhet om resultaten i laboratorietester kan överföras till verkliga förhållanden. 

Lång tid kan passera mellan utsläppstillfälle och rening eftersom spillvattnet transporteras 

långa avstånd genom avloppsledningar, via pumpstationer, etc. Vid exempelvis Ryaverket i 

Göteborg beräknas tiden från utsläppspunkt (tvättmaskin) till reningsverk vara i upp till ett 

dygn.(Ann Mattson, Ryaverket, pers. komm.) 

Sammantaget finns i dag inga belägg för att tensider i miljömärkta produkter påverkar 

syresättningen på annat sätt än de tensider som användes tidigare. Generellt ökad tensidhalt i 

avloppsvatten kan försämra syresättningen, men eventuella samband är dåligt utforskade. 

6. Har minskningen av inkommande fosfor medfört problem för reningsverken? 

En alltför hög kvot mellan BOD och fosfor i inkommande vatten kan leda fosforbrist i 

reningsverket. Fosforbristen kan leda till ökad slamsvällning (Vid en kvot över ca 100:1) 

Eftersom miljömärkta produkter både innebär en sänkning av fosforhalten och en förmodad 

höjning av BOD-halten, p g a mer lättnedbrytbara tensider och nya komplexbildare, har 

misstanke framförts om att detta kan leda till slamsvällning (Frostell et al 1995). 

Det är dock osannolikt att de förändringar i fosfor och BOD-halt på grund av miljömärkta 

produkter som redovisats i denna rapport, verkligen leder till fosforbrist. Fosforbrist 

uppkommer normalt vid mycket stora fluktuationer i inflöde (exempelvis häftig nederbörd eller 

om ett fosforrikt industriutsläpp tillfälligt reduceras drastiskt). Om en fosforbrist uppstår, kan 

fosforminskningen kompenseras genom att en minskad mängd fällningskemikalier tillsätts före 

aktivslamsteget. 

- 40 -


7. Har zeoliterna medfört ökade slamvolymer? 

Zeoliter och polykarbonater avskiljs i reningsverken och hamnar i slammet. Någon nedbrytning 

av zeoliter sker inte vid rötningen. Zeolitbaserade tvättmedel innehåller tio gånger så höga 

halter suspenderade ämnen jämfört med fosfater, vilket har misstänkts orsaka större 

slammängder vid reningsverken. Om den största delen av suspenderade ämnen till 

reningsverken består av zeolit, kan ökningen av slammängd teoretiskt beräknas till knappt 4 

procent (Wahlberg 1995). 

I praktiken varierar slammängderna betydligt mera. Åtskilliga reningsverk har rapporterat 

kraftigt minskande slammängder de senaste tio åren. I de tre Stockholmsverken Bromma, 

Henriksdal och Loudden har slamproduktionen minskat de senaste tio åren, trots en förväntad 

ökning på mellan 10-15 % . Vid Ryaverket, Göteborg, har mängden slam mätt som torrsubstans 

halverats under perioden 89-96, tack vare en ny rötkammare som installerades 1990. 

Flera faktorer påverkar slammängden. När inkommande mängd fosfor minskar, minskar också 

fällningsbehovet. Vid längre uppehållstider bryts föroreningar ned i högre grad inom 

reningsverket, och bidrar därmed mindre till slammängden. För att optimera avvattningen 

tillsätts extra polyakrylater vid reningsverket. Den slutliga slammängden beror också i hög grad 

på hur väl rötat slammet är. 

Att zeolithalten teoretiskt ökar slamvolymen med 4 procent har därför en underordnad 

betydelse för den slutliga slamvolymen. Uppmätta förändringar vid reningsverken visar att 

andra åtgärder är mer avgörande. 

Sammanfattning 

Överlag förefaller tesen att kemtekniska produkter är orsak till driftproblem som dåligt 

underbyggd. De kemiska och biologiska processer som orsakar driftstörningar är komplexa och 

fortfarande mycket dåligt kända. Studier som gjorts pekar på att ett stort antal faktorer 

inverkar. 

Kunskap kring hur förändringar av inkommande vatten påverkar reningsprocesserna är viktig 

och fortsatt forskning är därför angelägen. Det finns dock utifrån dagens kunskap inte skäl att 

särskilt misstänka miljömärkta produkter som orsak till ökande driftproblem. 

- 41 -

Förkortningar 


AEO (fett)alkoholetoxylat, en nonjontensid 

AEOPO/FEP (fett)alkoholetoxypropoxylat, en nonjontensid 

ARV Avloppsreningsverk 

AES/FES (fett)alkoholeter/etoxylerad (fett)alkoholsulfat, en anjontensid. 

AFE/APEO Alkylfenoletoxylat, en nonjontensid 

(F)AS (fett)alkohol/alkyl-sulfat, en anjontensid 

LAS Linjär alkylbensensulfonat; en anjontensid 

SAS Alkan/alkyl/paraffin-sulfonat; en anjontensid 

NTA Natriumnitrilotriacetat 

EDTA Natriumetylendiamintetraacetat 

SVI Slamvolymindex 

VAV Vatten och avloppsverksföreningen 

Referenser: 

Andreasen K. & Sigvardsen, L. (1996): Experiences with sludge settleability in different process alternatives for 

nutrient removal, Wat. Sci. Tech., 33, 12, 137-145 

Andreasen K. och Nielsen P. H. (1997): In Situ Characterization of Substrate Uptake by Microthrix Parvicella 

Using Microautoradiography, 2 nd International Conference on 

Microorganisms in Activated Sludge and Biofilm Processes, Berkley, CA; USA, July 21-23 1997. 

Dillner Westlund, Å., Hagland E och Rothman, M. (1996): Operational aspects on Foaming in digesters caused 

by Microthrix Parvicella. 

Frostell, B., Hultman, H. Röttorp, J. och Solyom P.(1995): Nya kemikalier - En utmaning för kommunala 

reningsverk. Förstudie, VA-forsk 1995-13 

Holmström, H., Bosander, J., Dahlberg A-G., Dillner-Westlund, Å., Flyborg, L., Jokinen, K., (1996): Severe 

Bulking and Foaming at the Himmerfjärden WWTP, Wat. Sci. Tech., 33, 12, 127-135 

Holtan, H. & Åsteböl, S.O. (1991); Handbok i insamling av data om forurensningtilförsler til fjorder och 

vassdrag, Statens Forurensingstillsyn, TA-774/1991 

SNF (1999): Hushållskemikalier i förändring. En statistisk jämförelse mellan åren 1988 och 1996. Svenska 

Naturskyddsföreningen 1999. 

KemI (1994): Tvätt-, disk och rengöringsmedel- redovisning av ett regeringsuppdrag, Kemikalieinspektionen 

Rapport 5/94 

Kemira Kemi AB (1998): "Gröna tvättmedel ger problem i reningsverk, Tvätt&Vatten 1/98. 

Naturskyddsföreningen (1995): Miljökriterier för tvättmedel 

SNV (1995): Vad innehåller avlopp från hushåll? Naturvårdsverket rapport 4425 

Paxéus, N. (1996): Organic Pollutants in the Effluents of large Wastewater Treatment Plants in Sweden, Wat. 

Res. Vol 30, No 5, pp 1115-1122 

Paxéus, N. och Schröder, H., Fr. (1996): Surfactants in Domestic Wastewaters in Sweden and their Behaviour in 

the Wastewater Treatment Process, in: Proceedings of 4 th World Surfactants Congress, Barcelona 3-7 juni 1996 

Rothman, M., Hagland, E., Bergman, L. och Westlund, Å.(1995): Skumning i rötkammare. Ny teknik inom 

avloppsvattenrening, Seminarium i Lund, 11-12/10 1995. 

- 42 -


Röttorp, J., Lindberg, C-F., och Lennart, K (1997): Surfactants and Their Effects on the Oxygen Transfer Rate 

in Sewage Treatment Plants - A Pilot Study, IVL 

SCB (1995):"Statistik för Avrinningsområden 1995", Statistiska meddelanden Na11 SM 9701 

SCB (1997): Miljö- och hälsofarliga kemikalier - Ämnen och produkter, Na 45 SM 9701 

SRI International (1998): Chemical Economic Handbook Marketing Research 

Report; Surfactants, Household Detergents and their Raw Materials 

Stockholm Vatten (1990): Avloppsvatten från hushåll 

Stockholm Vatten (1994): Avloppsvatten från hushåll - Uppföljande undersökning 1991. 

Sundberg, K. (1995): Stora avloppsreningsverk – Slam och avloppsvatten – Aktuella förhållanden 1993, SNV 

Rapport 4423 

Wahlberg, C. (1995): Tvättmedel - Effekter på reningsverk och miljö, VA-forsk Rapport 1995-9 

Westlund, Å. D., Hagland, E., Rothman M. (1996); Bulking and Foaming caused by Microthrix Parvicella at 

three large Sewage Treatment Plants in the Greater Stockholm Area, 

Wat. Sci. Tech. Vol 34, No 5-6, pp281-287. 

Wilén, B-M (1997): The Effect of Dissolved Oxygen Concentration on the Settling Properties of Activated 

Sludge, Lic. Th., CTH VA-teknik, Rapport 1997:3 

Zita A. & Hermansson, M. (1994).: Effects of Ionic Strength on Bacterial Adhesion and Stability of Flocs in a 

Wastewater Activated Sludge System, Appl. Environ. Microbio. 60(9), 3041-3048 

Personlig kommunikation: 

Anders Finnson, Stockholm Vatten 

Ann Mattson, GRYAAB 

Henrik Aspegren, Malmö VA-verk 

Jan Falk, VA-forsk 

Jonas Röttorp, IVL 

Karin Eklund, Duvbackens avloppsreningsverk, Gävle 

Maria Rothman, Stockholm Vatten 

Niklas Paxéus, GRYAAB 

- 43 -


- 44 -

Vad har miljömärkning av kemtekniska produkter inneburit för ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?