I ROLLEN SOM SPELMAN v2,5 - Svenskt visarkiv

Obduktionsprotokollet
I obduktionsprotokollet står det att läsa om Lappojken att han är en omkring 30 år gammal
mansperson av lapsk härkomst vilken uppgivits heta Johan Johansson eller Renström, men i
dagligt tal vara ”Lappjanne” kallad. Vidare kan man läsa att liket har förvarats i likhuset vid
Bygdeå kyrka. Lufttemperaturen växlade mellan –17 och +3 grader Celsius. Läkaren menar att
Johan Johansson eller ”Lappjannes” död förorsakats av den starka blodträngningen till hjärnan.
”Det rusiga tillstånd han befann sig i kan visserligen inte förnekas att hava medfört benägenhet
till denna blodträngningen samt möjligen till en del hava framkallat densamma men, att vid
betraktandet av den omständigheten att han före våldets utövande å honom befunnit sig i det
tillstånd att han kunnat utföra musik men omedelbart efter misshandlingen blivit medvetslös den
utövade misshandlingen dock måste anses hava framkallat den dödliga utgången[…]”
Visan om Lappojken (Lappspelmannens sorgliga död)
Under 50-talet gjorde Per Uno Ågren ett stort antal inspelningar åt Folkmåls- och
folkminnesundersökningen i Övre Norrland (FFÖN) 4 . En av dessa intervjuer gjordes i november
1953 med Carl Bergkvist, född 1885 och bosatt i Överklinten, Bygdeå socken 5 . Bergkvist berättar
på inspelningen om ”en lapp som for runt å spela, å som vart ihjälslagi på ett bröllop i Bygde
socken i Västra Sjulsmark”. Han beskriver Lappojken som en spelman som var ”alldeles överstyv
på å spela” men att han att blev ihjälslagen av en ”fylltok”. Han börjar sedan recitera en visa,
visan om Lappojken, som presenteras nedan.
När jag transkriberade visan delade jag in den i verser utifrån de pauser Carl Bergkvist gjorde
när han läste upp den. Längre pauser har jag tolkat som markörer för att det är en ny vers, kortare
pauser markeras endast med kommatecken. Carl Bergqvist säger på inspelningen att han bara
minns visan delvis, men när han reciterar den stannar han aldrig upp för att fundera. Han verkar
kunna den som ett rinnande vatten, men berättar att han ej minns sista versen. Bandet stoppas
strax efter att Bergkvist avslutat uppläsningen och när inspelningen startas på nytt talar man om
helt andra saker. På två ställen i visan verkar det vara en halv strof för mycket, något som skulle
kunna bero på att Bergkvist råkat läsa ihop ”verserna”. Detta är dock svårt att avgöra då han som
tidigare nämnt aldrig tvekar när han läser visan.
4 FFÖN överfördes år 1971 till den statliga myndigheten Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv
och fick då namnet Dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå. Sedan 1993 ingår arkivet, som numera heter Dialekt-,
ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM), i myndigheten Språk- och folkminnesinstitutet (SOFI).
5 DAUM BD0001