I ROLLEN SOM SPELMAN v2,5 - Svenskt visarkiv

noga. Nå, sa han, kan ni den här? Nä, svarade Lindström, men Ansgar Gidlund han svarade jo,
men den där är ju bra… Andersson beskriver hur Sjömarkarna och Bullträskarna nu blir glada
och börjar dansa medan Lindström glömdes bort. Kalaset tog en annan vändning och den ende
som illtrivdes var Lindström. En förbidansande ung man ropade åt Lindström: ”Nå Lindström,
hur var det nu med musiken för dig då??! Hahahah!” Lappojken räddade situationen och sa: ”[…]
nu tar vi den här biten!”
Andersson spelar en schottis på fiolen och fortsätter berätta. Lindström kunde inte spela den
låten. Han började inse att glipet mellan människan och Gud inte skulle kunna uppfyllas av han
själv utan av Johannes Renström...
(Nytt klipp) Johanna från Rosenbäck hade haft ihop det med Lindström. Hon gick nu fram till
Lappojken och hjälpte honom att hålla sig uppe då han var väldigt onykter. Lappojken fick sitta i
knäet på henne. Lindström blev arg och sa ”Släpp å den där lappsatan” och hon gjorde det, gick
fram och nöp åt om Lindströms näsa och sa: ”du har ingenting att göra mer med mig Lindström,
hör du det!” I samma stund ramlade Lappojken omkull, full som han var, han lyckades rädda sin
fiol men slog ut med handen för att få tag i något som kunde hålla honom uppe, han fick då tag i
Lindströms fiol. Den åkte med honom i fallet och slogs sönder emot golvet och de som dansade,
de dansade rakt över Lindströms fiol så det blev ingenting utom strängarna kvar av den.
Lindström såg Lappojken ligga bredvid fiolen. Då sa Johanna från Rosenbäck: ”For du ill dig, hur
gick det?” Det blev alldeles tyst och Lindström blev som tokig.
-o-
Belysningen dras ned och det svartnar bakom Thomas Andersson.
”Nu ska jag sparka ihäl dig, Lappdjävul!” Lindström slog ihjäl budbäraren och budet det var
bara ”du är int förmer riktigt som du har trodd Lindström, alla människor hava samma värde.”
-o-
Andersson berättar att mycket musik finns kvar efter Lappojken, och i och med att den spelas, så
lever Lappojken, men Lindström är död. Thomas Andersson spelar en polska. I bakgrunden står
en säng, runt sängen hänger vita skynken. En man ligger i sängen och reser sig upp, kameran
zoomar in mannen, det är Thomas Andersson som står där. Han talar om att det var i
Varmångers sockenarrest Lindström fick tillbringa julhelgen. Han talade med Herren då han
brutit mot det 5: e budet och ”dräpt en människa… eller en lapp”. Andersson skildrar hur