I ROLLEN SOM SPELMAN v2,5 - Svenskt visarkiv

Det säges att han anropat sin Gud på bädden där han låg, men om var kroppens smärta eller var
det själens kval
Men orätt är att döma om lappen på denna grund, Ja kanske lappen fördes till Gud i samma
stund
Och Lundkvist skall nog få minnas nog äldre natt som stund, för han får sitta inne i trenne åren
rund
Sin moder han nu sänkte i sorgens djupa nöd som djupare kan tänkas än här beskrivas må
Ett varningsord jag riktar till ungdom här i nord, att tagen er för vara för dryckenskapens flod
Tänk huru många änkor och föräldralösa barn, som har förlorat sin fader och även så sin bror.
TV-föreställningen Lappojkens sorgliga död med Thomas Andersson
Föreställningen börjar med en närbild av en del av ett lite suddigt svartvitt foto som ser ut att
vara gammalt. Det föreställer spelmän. En polska spelas på fiol. Följande text står sedan att läsa:
”Efter en verklig händelse i Norra Sverige”.
I nästa klipp är Thomas Andersson i bild. Han spelar på fiol samma låt som inledningsvis
spelades. Det är en rätt sparsmakad scenografi, med det svartvita fotot i bakgrunden som en
skärm, bakgrunden är dock emellanåt allt från vit till grå och svart beroende på ljussättningen.
-o-
Thomas Andersson berättar: I Sjömark bodde en karl som ansåg sig förmer… Andersson ger en
bild av en man som egentligen ville att de andra byborna skulle kliva ned i diket när han,
Lindström, gick förbi och hälsa artigt, men ingen gjorde egentligen det. Lindström var väldigt
religiös och dessutom spelman, enligt honom själv rent ”gudabenådad som fiolspelare”, men
fortsätter Andersson, det tyckte inte de andra. Lindström höll ibland små predikningar, och ansåg
att nederst, närmast människan där fanns bibeln, Katekesen och Psalmboken och sedan så
tillkom också allt som sjungits till Gud och med allt det så var det nästan så att man kunde se
härligheten, det var bara en liten glipa kvar och om det sade Lindström att ”glipet tänkte jag fylla