Pengar utan ränta och inflation - Kennedy Bibliothek

säga utbytet av varor och tjänster, och för denna uppgifi att
förhindra kan tilüvinga sig en belöning. Därför omfördelas
ironiskt nog ständigt pengar från dem som har mindre än
de behöver till dem som har mér än de kan göra av med.
Det är en annan och långt mer subtil och effektivare
form av utsugning än den som Karl Marx försökte avlägsna.
Otvivelaktigt hade han rätt när han hänvisade till att
mervärdets källa låg i produktionssfären, men i en ekonomi
som bygger på arbetsdelning realiserar sig mervärdet först i
cirkulationssfären av pengar och varor, och i allt större utsträckning
uteslutande i penningsfären.
I dag, då vi befinner oss i slutet av en lång period av
ekonomisk tillväxt utan guldmyntfot, inser man det mycket
lättare än Marx på sin tid gjorde. Slutet kännetecknas av att
allt större penningsummor koncentreras till allt färre personer.
Härtill kommer vinsterna från den världsomspännande
penningspekulationen, som sedan 1980 har mångdubblats.
Om det världsomspännande utbytet av valutor
1987 fortfarande uppgick till 200 miljarder dollar, 3 talar
man i dag redan om 600 miljarder. Världsbanken uppskattar
att de gränsöverskridande penningtransaktionerna i
hela världen under samma tid utgör ungefär det femtoneller
tjugofaldiga av vad som faktiskt krävs för världshandeln,
det vill säga för varuutbytet. 4
Mekanismen med ränta och ränta på ränta producerar
emellertid inte bara en patologisk tillväxt av penningförmögenheterna
och ekonomin utan arbetar också, som
Dieter Suhr har påvisat, mot människornas författningsenliga
rättigheter? Om en konstitution garanterar medborgarna
lika tillgång till alla statliga tjänster - och det monetära
systemet kan uppfattas som en dylik service - är det
författningsvidrigt att tio procent av befolkningen i detta
system kan göra ständigt större vinster på bekostnad av
majoriteten.
30