Pengar utan ränta och inflation - Kennedy Bibliothek

cent av det nominella värdet och klistrades på sedelns
baksida. Den lilla avgiften ledde till att var och en som hade
erhållit pengarna i betalning så fort som möjligt åter satte sprätt på
dem innan han utnyttjade sina vanliga pengar. Invånarna i
Wörgl betalade till och med sina skatter i förtid för att
undvika avgiftskostnaderna. Inom ett år hade de 32.000
arbetskvittona varit i omlopp 463 gånger och hade på så sätt
möjliggjort försäljning av varor och tjänster till ett värde av
(32.000 x 463=) 14.816.000 Schilling*
Just vid denna tid, då många länder i Europa kämpade
med en ökande arbetslöshet, minskade i Wörgl arbetslösheten
med 25 procent inom loppet av ett år. Den av
stadsförvaltningen upptagna avgiften uppgick till 12 procent =
3.840 Schilling, som användes för offendiga ändamål, det
vill säga för allas väl och inte för att någon enskild skulle bli
rikare.
När sedan mer än 170 kommuner i Österrike började
intressera sig för modellen såg Österrikes riksbank sitt monopol
hotat. Man ingrep därför och förbjöd en fortsatt användning
av dessa lokala pengar. På samma sätt gick det med
motsvarande försök i Schweiz och Frankrike. Inte heller i
Tyskland passade experimenten med fria pengar och
bytesringar under 1930-talet in i nazisternas centraliserade
koncept om ett monetärt system. Det 1929 grundade Wära-
Tauschgesellschaft (Bytesringen Wära) som existerade fram
till 1931 hjälpte mitt under krisen projektet Schwanenkirchen
att blomstra. Utbredningen av detta överregionala
försök till självhjälp på privat initiativ upphörde emellertid
med förordningen om nödpengar av den 30 okotber 1931.
Produktion, utgivning, vidaregivning och accepterande av
wärasedlarna (som också de var försedda med märken på
en procent av värdet för att utjämna den månadiga nedvärderingen)
förbjöds. 7
Nödpenningsförordningen skulle dock visa sig vara ett
42