Tilläggsanmälan till anmälan med ärendenummer 1200 ... - iFokus

Polismyndigheten i Skåne län
205 90 Malmö
Tilläggsanmälan till anmälan med ärendenummer 1200-K109221-10
Klagande:
Cecilia Brandt
c/o Segrell
Sandgårdsvägen 24
26083 Vejbystrand
Miranda Oude Tanke för Djurens Jurister
Sävidsbovägen 50
424 90 Olofstorp
Motpart:
Knut Lennart Andersson, kommunjägare
Nötskrikevägen 10
26083 Vejbystrand
Lars-Gunnar Ludvigsson, exploateringschef Ängelholms kommun
Sandvägen 27
26252 Ängelholm
Brottsrubricering:
Brott mot § 21 lagen om tillsyn över hundar och katter
Brott mot ordningslagen 3 kap. § 14
Djurplågeri enligt 16 kap. § 13 BrB alt. brott mot djurskyddslagen 2 och 3 §§
Brott mot § 9 Föreskrifter om hållande av hund och katt
Grovt tjänstefel alt. tjänstefel enligt 20 kap. BrB
Olofstorp, den 25 oktober 2010
Sida 1 av 10

Händelseförlopp
I villaområdet Kohagen i Vejbystrand vistas i juli 2010 en katthona med 3 kattungar.
Fastighetsskötaren på fastigheten där kattfamiljen vistas kontaktar Ängelholms kommun.
Lars-Gunnar Ludvigsson, exploateringschef på kommunens miljökontor i Ängelholms
kommun, har ansvaret för kommunens skyddsjakt och kommunjägare och hänvisar
fastighetsskötaren till kommunjägare Knut Lennart Andersson. Enligt Ludvigsson har de jägare
kommunen anlitar ett gott omdöme och har samtliga tillstånd av polisen att bedriva skyddsjakt
inom tättbebyggt område.
Den 14 juli 2010 fångas och avlivas katthonan, som är tam och bär halsband, och en av hennes
kattungar av Knut Lennart Andersson. De 2 andra kattungarna lämnas kvar. Cecilia Brandt som
bor i området plockar sedan in de kvarlämnade kattungar. Kattungarna placeras i ett tillfälligt
hem där de får mjölkersättning och mat för ej avvanda kattungar.
När Helsingsborgs Dagblad rapporterar om det inträffade blir Dennis och Therése Ekvall
tipsade av en kompis om att de skjutna katterna måste vara deras, vilket visar sig stämma.
Familjen Ekvall bor några hundra meter från platsen där katterna fångades för avlivning.
Familjen åker till Malmö för att hämta hem de två överlevande kattungarna Bosse och Kiwi.
När Göteborgs Katthjälp via e-post skickar en begäran till kommunen att få ta del av
handlingarna i ärendet, svarar Lars-Gunnar Ludvigsson att dessa inte har upprättats. Vid frågan
om avskjutningen har utförts i uppdrag av kommunen svarar Ludvigsson med ett bestämt
”Nej”.
Ludvigsson har själv haft hand om samtliga tillståndsansökningar vad gäller skottlossning inom
tätbebyggt område för kommunens skyddsjägare. I ansökan uppger han att ansökan gäller
utövande av skyddsjakt enl. avtal med Tekniska kontoret, Ängelholms kommun. I samtliga
utfärdade tillstånd (9 st.) ger polismyndigheten tillstånd till skottlossning enligt 3 kap. 6 §
ordningslagen (SFS 1993:1617) för bekämpning av skadedjur jmf med 21 § allmänna lokala
föreskrifter för Ängelholms kommun. Samtliga tillstånd är även förenade med särskilda villkor,
bland annat att försiktighet skall iakttas vid skjutning så att inte personer eller egendom utsätts
för fara eller skadas samt att bestämmelserna i jaktlagstiftningen, lag om tillsyn över hundar
och katter samt naturvårdsverkets föreskrifter noga skall följas och att tillståndsbeviset kan
återkallas om förhållandena så föranleder. Detta gäller även Knut Lennart Anderssons
tillstånd.
Lars-Gunnar Ludvigsson uppger i en artikel i Helsingsborgs Dagblad att det inträffade är en
beklaglig kedja av händelser där vi har en kattägare som inte har omedelbar uppsyn över sin
katt, en fastighetsägare som upplever ett problem och en skyddsjägare som tar beslut på plats,
vilket han eller hon givetvis får. Han uttalar även att det faktum att ingen ägare har hört av sig
visar att vi gjorde rätt. I en annan artikel i Helsingsborgs Dagblad uttalar Ludvigsson att
jägarna inte har utrustning att kolla chipmärkning och att uppdraget ska vara så tydligt att det
inte behövs. Enligt artikeln bedömer Ludvigsson kattfamiljen som en sanitär olägenhet som
kommunen måste ta tag i.
Journalisten Percy Nilsson från Helsingsborgs Dagblad får av en kommunanställd veta att det
inom kommunen avlivas många katter. När Percy Nilsson tar kontakt med polisen visar det sig
att det däremot under 2009 eller 2010 inte har utfärdats ett enda tillstånd för avlivning av katt
med stöd av lagen om tillsyn över hundar och katter. När Nilsson hos kommunen försöker få
ut handlingar som uppger hur många katter det har avlivats av kommunen svarar tjänstemannen
Sida 2 av 10

att det inte är bra om det kommer ut. Vidare visar det sig att det hos kommunen i gällande
ärende inte har upprättats några handlingar, vilket även bekräftas av Ludvigsson via e-post.
Kommunjägaren Knut Lennart Andersson anför i en av artiklarna att allt har skett enligt
vanliga rutiner: Det var fastighetsägarens katter eftersom honan funnits länge i området som
vild. Därför begärde de avlivning. När ingen gör anspråk på katterna blir det fastighetsägaren
som räknas som ägare. Och om de som egentligen äger katten begär avlivning finns det inte så
mycket att diskutera.
Det faktum att katthonan hade halsband på sig tyder enligt Andersson på att det är en
utsparkad tamkatt och att det i så fall är en fråga om rent djurplågeri. Andersson menar vidare
att allting föregicks av en ordentlig undersökning.
Sida 3 av 10

Grunderna för straffansvar gällande Knut Lennart Andersson
Brott mot Lag om tillsyn över hundar och katter § 21
21 § Lag om tillsyn över hundar och katter stadgar följande: En katt som med skäl kan antas
vara övergiven eller förvildad, får dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder
denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten.
Vid avlivning av katt med stöd av denna paragraf ska det finnas fog för att anta att katten är
övergiven eller förvildad. Utöver det faktum att katten enligt rättspraxis har rätt att fritt få
ströva omkring, bör bl.a. följande faktorer alltid noga beaktas när man söker bedöma om en
katt saknar ägare och är övergiven eller förvildad:
– om katten uppehåller sig nära bebyggelse
– bär halsband
– är öron- eller chipmärkt
– är välnärd och har fin päls
– inte är särskilt skygg
Förekomsten av en eller flera av dessa omständigheter talar mot att katten är övergiven eller
förvildad. 1
I ett prejudicerande rättsfall (NJA 2001 s 115) prövades bland annat innebörden av att lagtexten
innehåller villkoret att det just är katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad,
som får dödas. I rättsfallet sköts en tamkatt av en jägare, som till sitt försvar invände att han
haft fog för sin uppfattning att katten var övergiven eller förvildad. Katten sköts ca 25 meter
från det stängsel som omgärdade ägarens bostad och från platsen var även ägarens ladugård
synlig. HD framhåller i domskälen att katten inte påträffades på sådant avstånd från bebyggelse
och ägarens tomt att det på den grunden fanns skäl att anta att den var en övergiven eller
förvildad. Inte heller vad jägaren åberopat om kattens beteende (den kastade sig från relativt
hög höjd ut från ett träd, i stället för att klättra ner) var tillräckligt för att han skall anses ha
uppfyllt det aktsamhetskrav som tillsynslagen ställer på jägare. Av rättsfallet kan utläsas att
jägaren brast i det aktsamhetskrav som framgår av bestämmelsen i tillsynslagen och han
saknade därför rätt att skjuta katten.
I propositionen till den nya tillsynslagen 2 anser regeringen att det är svårt att se någon situation
där en överträdelse av bland annat tillståndsförpliktelsen för avskjutning av katt skulle anses
vara ursäktlig eller annars vara av sådan karaktär att straffansvar inte bör komma i fråga och att
det därmed saknas behov av ett undantag från straffansvar.
Förutom ett giltigt tillstånd för skottlossning inom tättbebyggt område (3 kap. 6 §
ordningslagen) krävs det även ett tillstånd från Polismyndigheten för avlivning av katt med
stöd av 21 § tillsynslagen, vilket tydligt framgår av paragrafens andra mening.
En dom från kammarrätten i Göteborg från 2005 styrker detta ytterligare. 3 Kammarrätten säger
i domen uttryckligen att det strider mot lagstiftarens avsikt att meddela generella tillstånd att
döda katter med tillämpning av 21§ inom tättbebyggda områden och att det inte heller kan vara
1
Djurskydd - Fakta och tips, 2005, Helena Striwing och Mikael Åslund
2
Prop. 2006/07:126
3
Dom avkunnad 2005-10-19, mål nr 220-05
Sida 4 av 10

lagstiftarens syfte att enskilda skyddsjägare skall beviljas generella tillstånd att döda sådana
katter.
Anderssons tillstånd till skottlossning i tätbebyggt område ger enbart rätt till bekämpning av
skadedjur i enlighet med Ängelholms kommuns allmänna lokala föreskrifter och detta i
uppdrag av kommunens Tekniska kontor. Tillståndet ger därmed överhuvudtaget inga
möjligheter att skjuta katter som kan bedömas vara förvildade.
I det aktuella fallet borde det dessutom ha sökts fyra stycken tillstånd för avlivning, ett för
Doris och ett för vardera av hennes ungar. Dessa tillstånd har Andersson underlåtit att söka.
Honkatten Doris och hennes unge som avlivades av Andersson visade, förutom ID- märkning
genom tatuering eller chip, samtliga tecken på att de inte var förvildade eller övergivna: de
uppehöll sig nära bebyggelse, Doris hade halsband på sig, de var välnärda, hade fin päls och de
var inte särskilt skygga.
Av det som framkommer ovan kan det konstateras att Andersson har underlåtit att beakta ovan
nämnda omständigheter för att bedöma om skäl för avlivning med stöd av § 21 förelåg. Om
han hade beaktat dessa omständigheter hade det varit klart för honom att det inte förelåg skäl
för avlivning.
Sammanfattningsvis så har Andersson gjort sig skyldig till avlivning av två katter utan lagstöd.
Han har inte heller ansökt om tillstånd för avlivning av dessa två katter med stöd av 21 §
tillsynslagen. Vidare var tillståndet för skottlossningen i detta ärende inte giltigt då det enbart
omfattar bekämpning av skadedjur jmf med 21 § allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms
kommun.
Brott mot ordningslagen 3 kap. § 14
Enligt ordningslagen 3 kap § 14 ska en person dömas till böter om denne uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot bland annat 14 § andra stycket som stadgar att ett beslut av
polismyndigheten om tillstånd får förenas med de villkor som behövs av hänsyn till trafiken
samt till allmän ordning och säkerhet.
Anderssons tillståndsbevis ger tillstånd till skottlossning enligt 3 kap. 6 § ordningslagen för
bekämpning av skadedjur jmf med 21 § allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms kommun.
21 § Allmänna lokala föreskrifter lyder:
Tillstånd av polismyndigheten krävs för sprängning och skjutning med eldvapen inom följande
områden:
- inom planlagda områden i kommunens tätorter.
Tillståndet är även förenat med särskilda villkor och då bland annat att:
- Försiktighet skall iakttagas vid skjutning så att inte personer eller egendom utsätts för fara
eller skadas
- Bestämmelserna i jaktlagstiftningen, tillsynslagen samt Naturvårdsverkets föreskrifter noga
skall följas
- Tillståndsbeviset kan återkallas om förhållandena så föranleder.
Genom att Andersson av oaktsamhet har utsatt både personer och egendom för fara och skada,
samt att han inte följt tillsynslagen har Andersson uppenbarligen åsidosatt polismyndighetens
villkor som finns knutna till tillståndet.
Sida 5 av 10

Djurplågeri enligt BrB 16 kap. § 13 alt. brott mot djurskyddslagen enligt 2 och 3 §§
Brott mot föreskrifterna och allmänna råd om hållande av hund och katt § 9
Enligt 16 kap. 13 § BrB ska någon som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom
misshandel, överansträngning, vanvård eller på annat sätt otillbörligen utsätter djur för
lidande, dömas för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.
Enligt djurskyddslagens portalparagraf ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt
lidande och sjukdom. Vidare stadgas i 3 § att djur ska ges tillräckligt med foder och vatten
och tillräcklig med tillsyn.
9 § i Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt,
stadgar att kattungar inte får skiljas från modern annat än temporärt, så länge de behöver
hennes mjölk och omvårdnad, dock tidigast vid 12 veckors ålder.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bland annat § 3 DL eller föreskrifterna
som har meddelats med stöd av denna lag ska dömas till böter eller fängelse i högst två år. Om
brottet har begåtts med uppsåt och avsett en förpliktelse av väsentlig betydelse från
djurskyddssynpunkt, döms till fängelse i högst två år.
Kravet på uppsåt i fråga om djurplågeri innebär enligt prop. 1972:122 i princip att
gärningsmannen ska ha insett att djuret åsamkades lidande av den behandling han utsatt djuret
för. I rättstillämpningen skiljer man mellan tre former av uppsåt, nämligen direkt, indirekt och
eventuellt uppsåt. Enligt propositionen är vilken som helst av dessa tre former av uppsåt
tillräckligt för straffbarhet.
Det framhålls i förarbetena även att begreppet grov oaktsamhet inte bör tolkas alltför snävt 4 .
Några generella kriterier på grov oaktsamhet kan visserligen inte anges, men som exempel
anges att grov oaktsamhet kan anses föreligga även om djurets lidande varken varit höggradigt
eller långvarigt. Brottsbalken innehåller ingen närmare bestämning av begreppet ”lidande”.
Användningen av detta ord torde enligt förarbetena till brottsbalken emellertid få anses utmärka
att den plåga som djuret utsatts för har haft en inte blott obetydligt intensitet och varaktighet.
Något ytterligare gradering av lidandet eller bedömning av dess varaktighet behöver inte
företas för att avgöra om rekvisitet lidande skall anses uppfyllt.
I Prop. 1987/88:93 om djurskyddslag mm. anser departementschefen att även psykiskt lidande
såsom ångest ingår i begreppet ”lidande”. Departementschefen anför vidare att han anser att
redan det förhållandet att ett djur har övergivits eller av annan anledning kommer att lämnas
utan tillsyn under en längre tid innebär att djuren är utsatt för lidande 5 . Förarbetena till
djurskyddslagen anger att även psykiskt lidande ingår i begreppet lidande samt att enbart det
faktum att ett djur är övergivit innebär att djuren utsätts för lidande. Begreppet lidande i fråga
om brottet djurplågeri bör tolkas i enlighet med lagstiftning på djurskyddsområdet.
En bestämmelse om straff för djurplågeri som skett av grov oaktsamhet torde enligt Prop.
1972:122 kunna komma till användning framför allt när någon har utsatt djur för lidande
genom att åsidosätta de allmänna reglerna i djurskyddslagen eller med stod av lagen utfärdade
föreskrifter om behandling av djur, vilket i detta ärende är fallet. Det bör kunna förutsättas att
den som handskas med djur på ett sätt som klart avviker från någon av de givna grundreglerna
4 Prop.1972:122 s. 10 f.).
5 Prop. 1987/88:93 s.46
Sida 6 av 10

på detta område, i varje fall haft anledning att ta risken för djurets lidande i beräkning, som en
av följderna av den behandling han utsatt djuret för.
Sedan 1965 års lagändring är det inte längre rekvisitet lidande som måste framstå som
otillbörligt för att straffbarhet skall föreligga. I stället inträder numera straffansvar så snart ett
djur har utsatts för lidande genom handling eller underlåtenhet som inte kan anses berättigad av
ett godtagbart intresse att förfara med djuret på det sätt som skett. Kan gärningen inte ursäktas
eller motiveras av ett dylikt legitimt intresse torde den således få anses ha skett otillbörligen 6 .
Andersson har efter att ha avlivat honkatten Doris och en av hennes ungar medvetet lämnat
kvar de andra 2 kattungar som ingick i kullen och som fortfarande diade hos henne.
Genom att kattungarna abrupt skiljdes från sin mamma, hos vilken de fortfarande diade och
därmed var beroende av, har kattungarna blivit utsatt för både fysiskt och psykiskt lidande.
Dessutom har kattungarna blivit övergivna (lämnats utan tillsyn, utomhus) av Andersson
genom att han lämnade kvar de efter avskjutningen av katthonan.
Med hänsyn till ovanstående ska det inte tas hänsyn till att kattungarnas lidande förkortades
genom att de plockades in av Cecilia Brandt, vilket Andersson med all sannolikhet inte hade
räknat med.
Anderssons övergivande av kattungarna kan inte anses vara berättigat av ett godtagbart intresse
att förfara med katterna på det viset som har skett. Anderssons gärning kan inte motiveras med
ett legitimt intresse och har rentav föregåtts av underlåtenhet att söka bedöma om katterna var
förvildade eller inte. Detta innebär att Andersson brutit mot Tillsynslagen och handlingen har
vidare lett till att en kattmamma och unge utsatts för psykiskt lidande och ev. fysiskt lidande
genom att fångas och dödas samt att två kattungar har övergivits.
Med hänsyn till vad som sagts ovan anser vi att Andersson genom indirekt uppsåt eller
i alla fall genom eventuellt uppsåt otillbörligen utsatt katterna för lidande genom att skjuta
katthonan och en unge och därefter lämna de 2 kattungarna från samma kull åt sitt öde.
Andersson bör rimligen ha insett att han har åsamkat kattungarna lidande genom att lämna de
kvar utomhus och utan tillsyn efter att han avlivade deras mamma, som de fortfarande var
beroende av.
Vid straffbestämmelsen bör bortses från det faktum att 2 av kattungarna sparades från fortsatt
lidande och senare avskjutning genom att de omhändertogs av en närboende. Det ska tas i akt
att Andersson är en pensionerad polisman samt att han har avskjutningsuppdrag med jämna
mellanrum, varvid han bör ha mer än en genomsnittlig kännedom av lagstiftningen.
6 Prop. 1972:122
Sida 7 av 10

Grunderna för straffansvar gällande Lars-Gunnar Ludvigsson
Enligt Brottsbalkens 20 kapitel skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid
myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för
uppgiften, dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år.
Enligt Förvaltningslagen skall uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en
handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet antecknas av myndigheten.
Av officialprincipen följer även att myndigheterna ska se till att ärendena blir så pass utredda
som dess beskaffenhet kräver och att myndigheten som leder utredningen ska se till att
nödvändigt material inkommer.
Lars-Gunnar Ludvigsson har i egenskap av exploateringschef på kommunens miljökontor i
Ängelholms kommun haft hand om samtliga ansökningar gällande tillstånd för skottlossning
inom tätbebyggt område för kommunens skyddsjägare. I ansökan uppger han att tillståndet
gäller Utövande av skyddsjakt enl. avtal med Tekniska kontoret, Ängelholms kommun.
I samtliga utfärdade tillstånd (9 st) ger polismyndigheten skyddsjägarna tillstånd till
skottlossning enligt 3 kap. 6 § ordningslagen (SFS 1993:1617) för bekämpning av skadedjur
jmf med 21 § allmänna lokala föreskrifter för Ängelholms kommun.
Samtliga tillstånd är även förenade med särskilda villkor, bland annat att:
- Försiktighet skall iakttas vid skjutning så att inte personer eller egendom utsätts för fara eller
skadas
- Bestämmelserna i jaktlagstiftningen, Lag om tillsyn över hundar och katter, samt
naturvårdsverkets föreskrifter skall noga följas
- Tillståndsbeviset kan återkallas om förhållandena så föranleder
Lars-Gunnar Ludvigsson uppger i en artikel i Helsingsborgs Dagblad att det som inträffats i
fråga om katten Doris och hennes unge är en beklaglig kedja av händelser där vi har en
kattägare som inte har omedelbar uppsyn över sin katt, en fastighetsägare som upplever ett
problem och en skyddsjägare som tar beslut på plats, vilket han eller hon givetvis får. Han
uttalar även att det faktum att ingen ägare har hört av sig visar att vi gjorde rätt. I en annan
artikel i Helsingsborgs Dagblad uttalar Ludvigsson att kattfamiljen bedöms som en sanitär
olägenhet som kommunen måste ta tag i.
I miljöbalkens 9:e kapitel återfinns bestämmelser om bland annat hälsoskydd. Tidigare hade i
hälsoskyddslagen som upphävdes 1999, använts nyckelbegreppet ”sanitär olägenhet” som nu
ersatts med ett annat i sammanhanget viktigt begrepp ”olägenhet för människors hälsa”. Med
olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning
kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap 3 § MB).
I förarbetena till lagrummet sägs bland annat att bedömningen måste utgå från vad människor i
allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons reaktion i
det enskilda fallet. Även bedömningen huruvida en störning skall anses vara ringa är beroende
av hur människor i allmänhet uppfattar störningen. 7
I Ängelholm kommuns ”Lokala föreskrifter” samt ”Lokala föreskrifter för Ängelholms
kommun för att skydda människors hälsa och miljön” finns inget stadgat som rör eller påverkar
katthållning.
7 Prop. 1997/98:45 s 109
Sida 8 av 10

I bland annat en prejudicerande dom från Miljödomstolen i frågan om att frigående katter utgör
en olägenhet för allergiker går att utläsa att katter med stöd av Tillsynslagen över hundar och
katter har rätt att fritt ströva omkring, då detta ligger i kattens natur. Domstolen ansåg vidare, i
linje med länsstyrelsens tidigare bedömning, att det ”i ett villaområde inte är ovanligt att folk
har katter och att katterna får vistas ute. Att katterna därvid vistas såväl på ägarens som på
andra fastigheter är också accepterat, vilket bl.a. kommit till uttryck genom att bestämmelsen i
dåvarande 23 § lagen (1938:274) om rätt till jakt upphävdes 1987”. 8
Både Ludvigssons uttalanden om ägarens brist på omedelbar uppsyn över katterna och att
katterna skulle utgöra en olägenhet visar på en okunskap om förhållanden som han i sin
yrkesroll är skyldiga att känna till.
Svea hovrätt uttalade i en dom år 2003, där samtliga åtalsanmälda tjänsteman från
miljönämnden i Enköping dömdes för tjänstefel, följande: ”Att hålla sig okunnig om
bestämmelser som reglerar viktiga delar av nämndens tillsynsverksamhet, måste för den som
deltar i beslut i sådana frågor, under alla omständigheter anses utgöra en allvarlig oaktsamhet.”
9
Genom att Ludvigsson är okunnig om relevant lagstiftning och praxis som rör hans
ansvarsområde, och genom att han har underlåtit att närmare söka bedöma om katterna saknade
ägare, var övergivna eller förvildade, samt skulle utgöra en olägenhet eller inte, har Ludvigsson
åsidosatt vad som gäller för hans uppgift. Dessutom så borde Ludvigsson veta, inte minst p.g.a.
att det är han själv som har skött samtliga tillståndsansökningar för skyddsjägarna, att
tillstånden överhuvudtaget inte ger utrymme för avskjutning av katter.
Gärningen kan inte anses som ringa. Om brottet tjänstefel anser departementschefen i
förarbetena följande: Bedömningen av om gärningen är ringa skall ske med beaktande av
samtliga omständigheter. Såväl allmänna som enskilda intressen ska beaktas. Vid
bedömningen är det naturligtvis av stor betydelse om någon skada eller annan olägenhet kan
påvisas i det enskilda fallet eller om det förelegat en påtaglig risk för skada. Men även andra
fall där gärningsmannens handlande vittnar om en avsevärd likgiltighet inför sin uppgift kan
vara sådana att de bör beivras på straffrättslig väg. /.../ Inom områden där kraven på en
korrekt handläggning är särskilt stora kan det finnas anledning att göra en strängare
bedömning än i andra fall. Vid bedömningen huruvida ett fel är ringa skall hänsyn tas till
vilken ställning gärningsmannen intagit. 10
Genom att Ludvigsson i egenskap av exploateringschef på kommunens miljökontor har
huvudansvaret för kommunens jägare och genom att skada har uppstått genom Ludvigssons
oaktsamma förfarande, bör gärningen inte anses som ringa.
Vid kontakt med Göteborgs Katthjälp framkommer vidare att inga handlingar har upprättats i
ärendet vilket är ett brott mot Förvaltningslagen.
Ludvigsson uppger även bestämt att avskjutningen inte har utförts på uppdrag av kommunen.
Det är ett märkligt uttalande eftersom ärendet både har gjorts anhängigt hos kommunen genom
ett samtal mellan fastighetsskötaren och Ludvigsson, samt att Ludvigsson sedan i egenskap av
exploateringschef och ansvarig för skyddsjakten på kommunen tar kontakt med skyddsjägaren
för att vidarebefordra uppdraget till honom. Detta trots att skyddsjägarens tillstånd enbart ger
8 M398-00, meddelad 2001-12-20
9 Svea hovrätt, mål nr B3204-02
10 Prop. 1988/89:113 sida 24/25
Sida 9 av 10

ätt till skottlossning på uppdrag av kommunen och enbart för bekämpning av skadedjur enligt
Ängelholms allmänna lokala föreskrifter.
Vid straffbestämmelsen bör tas hänsyn till att det finns skäl att ett okänt antal katter skjutits
utan att tillstånd funnits. Det ska understrykas att det även bland dessa katter kan ha funnits
ägda katter.
Med vänliga hälsningar,
Cecilia Brandt
Miranda Oude Tanke
Bilagor
Artiklar ur Helsingsborgs Dagblad angående ärendet
Mailväxling mellan Göteborgs Katthjälp och Lars-Gunnar Ludvigsson
Ansökan om tillstånd för skottlossning inom tätbebyggt område för Knut Lennart Andersson
Tillstånd skottlossning Knut Lennart Andersson, inkl. bilaga om villkor
Sida 10 av 10