SOCIOLOGI – ALLMÄN ÖVERSIKT

SOCIOLOGI – LOGOPEDI
ÖVERSIKT
Svenska för sociologer och logopeder 2010
Åbo universitet / Språkcentret
Lektor Ilkka Norri (red.)
03/2010
Michel Foucault

Förord
Sedan många år tillbaka har den s.k. tjänstemannakursen i svenska för sociologer och logopeder vid
Åbo universitets språkcenter bestått av tre delar. Gruppen har 30 timmar kontaktundervisning, där man
koncentrerar sig på muntliga färdigheter samt på att skriva uppsatser och referat, o.d.
Studerandena läser och övar grundgrammatiken via webben med hjälp av Språknätet som planerades
och konstruerades redan på senare delen av 1990-talet i samarbete mellan språkcentren i fyra
finländska högskolor, Åbo universitet, Tammerfors universitet, Helsingfors universitet samt
institutionen för språk och kommunikation vid Helsingfors handelshögskola. Denna del innehåller även
en grupp övningar under titeln ”Människan i arbetslivet”. Övningarna rapporteras med hjälp av en
studiedagbok som sedan lämnas till läraren.
För det tredje skriver studerandena självständigt en essä om ett fritt valt område inom sociologi eller i
några fall logopedi. Detta häfte är en samling av dessa essäer. Endast de grövsta felen och stilbrotten
har rättats. Vitsordet kan man få veta genom att kontakta läraren.
Åbo 5.3.2010, Ilkka Norri, FL, lektor i svenska
Innehåll
1. Afasi Aura Yli-Savola 3
2. Vem lever i diaspororna? Emmiina Vihervirta 4
3. Émile Durkheim Rami Simelius 6
4. Kritiska skolan i Frankfurt Tarmo Rusanen 8
5. Karl Marx Tommi Huhtaniemi 9
6. Ensamhet, dyad och triad i Georg Simmels teori Jasmin Issa 10
7. Sociala konstruktionen av verkligheten enligt Peter L. Berger
och Thomas Luckmann Tero Pajunen 11
8. Zygmunt Baumann – levnad och arbete Valtteri Maxenius 12
9. Simmels filosofi om pengar Minna Aho 13
10. Kriminologi Esa Karonen 14
11. Stämpligsteoretiskt närmandesätt till avvikelse Ville Savolainen 16
12. Norm, roll och funktion Paula Lehtonen 17
13. Ny utbildninssociologi Sanna Lehtonen 18
14. Talcott Parsons Kalle Keskinen 19
15. Michel Foucault Lassi Siltanen 21
16. Pierre Bourdieu: Fält, Habitus och Kapital Paulus Kiviharju 22
17. Migration Saana Rantanen 24
2

1. Afasi
Aura Yli-Savola
Afasi är en sammanfattande beteckning för olika talstörningar till följd av en hjärnskada. Årligen
drabbas cirka 14000 människor av hjärnskador i Finland, och 3000 av dem får afasi. Ungefär en
tredjedel av dessa fall behöver även talterapi. Afasi förorsakar psykologiska och psykosociala
ändringar för en patient och också för hans nära anhöriga.
Den som har afasi har olika typer av språkliga problem: svårigheter att tala, att förstå tal, att läsa eller
skriva och också matematiska kunskaper avklingar ofta. Ändå är människans intelligens normal trots
att han inte kan uttrycka sina tankar.
Olika typer av afasi
Typen av afasi beror på hjärnans tillstånd och dess storlek. Nästan alltid finns hjärnskadan i vänstra
hjärnhalvan. Afasi kan delas i flytande och icke-flytande typer. Om afasi är flytande, är patientens tal
flytande, men det kan vara omöjligt att förstå det. Jag presenterar olika afasidiagnoser enligt Bostonskolan.
Det är den vanligaste klassificeringen nuförtiden och den användas i stor utsträckning i hela
världen.
Skadan i Wernickes område i temporal-parietalloben orsakar Wernickes afasi. Patientens största
problem är ofta att förstå andra människors tal. Patientens tal är flytande, men ofta är det inte
förståeligt. Patientens språkförståelse, benämning och repetition är nedsatta. Ibland vet patienten själv
inte, att det är omöjligt att förstå hans tal.
Brocas afasi föranleds av skadan i nedre frontalloben som också kallas för Brocas område. Brocas
afasi är icke-flytande. Patientens tal är inte grammatikaliskt och det är möjligt, att han har bara några
ord till förfogande. Ibland är de enda orden svordomar. Vem som helst kan föreställa sig, hur svårt livet
kan vara om de enda orden är svordomar. Den som har Brocas afasi förstår ofta andra människors tal
bra. Benämning och repetition är nedsatta.
Global afasi är, som namnet antyder, en omfattande afasi. Skadan är stor och den är runt områden
fissura Sylvii, mer eller mindre hela hemisfären. Patienten talar inte och han förstår inte andra
människors tal. Att skriva och att läsa är också omöjligt. I det långa loppet blir symtomen ofta lättare,
men några patienter förblir utan kommunikationsmedel.
I konduktionsafasi är skadan mellan Brocas och Wernickes områden som också kallas för fasciculus
arcuatus. Den som har konduktionsafasi kan tala flytande och förstår bra språket, men repetition och
benämning är nedsatta. Eftersom förbindelsen mellan Brocas och Wernickes områden avbrutits, kan
patienten använda helt felaktiga ord. Det är också svårt att rätta sina fel. Konduktionsafasi är inte en så
vanlig typ av afasi.
Anomisk afasi är en afasityp, i vilken bara benämning är nedsatt. Skadan ligger i gyrus angularis. Talet
är flytande och både språkförståelse och repetition är bra. Det är typiskt, att många afasipatienter har
benämningsproblem efter alla andra symtom blivit lättare.
3

Andra typer av afasi är transkortikal sensorisk och transkortikal motorisk afasi. Den som har
transkortikal sensorisk afasi kan ofta tala flytande, men språkförståelse är nedsatt. Transkortikal
motorisk afasi är nästan som Brocas afasi, men patienten kan inte repetera ord eller satser.
Olika typer av afasi är sällan så rediga som jag här presenterat. Det är vanligt, att nästan alla patienter
har problem med att benämna saker och ting. Många har också åtminstone små svårigheter att förstå
särskilt snabbt eller komplicerat tal. Det är också viktigt att komma ihåg, att problemen handlar om
både talat och skrivet språk.
Källor
Ahlsén, E. (2008). Förvärvade språkstörningar hos vuxna vid fokala hjärnskador. I L. Hartelius, U.
Nettelbladt och B. Hammarberg (redigerad) Logopedi. Lund: Studentlitteratur.
Hokkanen, L., Laine, M., Hietanen, M., Hänninen, T., Jehkonen, M. & Vilkki, J. (2007). Kognitiiviset
häiriöt ja niiden tutkiminen. I S. Soinila, M. Kaste och H. Somer (redigerad). Neurologia. Helsinki:
Duodecim.
Korpijaakko-Huuhka, A.-M. & Kiesiläinen, A. (2003). Aikuisiän kielellis-kognitiiviset häiriöt. I K.
Launonen och A.-M. Korpijaakko-Huuhka (redigerad) Kommunikoinnin häiriöt. Syitä,
ilmenemismuotoja ja kuntoutuksen perusteita. Helsinki: Palmenia.
2. Vem lever i diaspororna?
Emmiina Vihervirta
Det grekiska ordet diaspora betyder utspridning. På senaste tiden har ordet blivit populärt eftersom
globaliseringen och den internationella integrationen lett till att invandrarna söker definitioner på sina
transnationella identiteter. Det är inte enkelt att bestämma när en etnisk grupp kan beskrivas med
begreppet diaspora. I denna essä kommer jag att beskriva fyra skiften som termen diaspora enligt Robin
Cohen (2007) gått igenom. Till slut kommer jag att behandla vilken roll globaliseringen spelar i de
diasporiska gruppernas liv.
Den klassiska Diasporan
Ursprungligen användes ordet diaspora endast för att beskriva det världsomfattande judiska samfundet.
Därför skrevs det i singular och med stor begynnelsebokstav. Diasporan uppkom genom de traumatiska
incidenterna som tvingade judarna att fly från sitt hemland. Trots att de under seklen bosatt sig i alla
samhällen, bevarade de det mytiska minnet av hemlandet, Sion.
På 1970-talet blev även andra etniska grupper med likadana erfarenheter kallade diasporor. Sådana
gemenskaper var armenier som saknade hemkomst till Armenien, afroamerikaner med sina myter om
Afrika och irländare som var tvungna att lämna hemmet på grund av den stora svälten på Irland. Cohen
påpekar att den palestinska diasporan ironiskt uppkom när man försökte lösa den judiska frågan genom
att grunda staten Israel.
4

Definitionen utvidgas
Det betonades på 1980-talet att det kan vara svårt att säga vilka grupper som har gått igenom tillräckligt
tragiska erfarenheter för att bli diasporor. De svåra förhållandena i hemlandet kan också tvinga
människor att flytta utomlands. I dessa fall är det vanligtvis bara en bråkdel av befolkningen som
lämnar landet men de bevarar ofta sin identitet och sina kontakter med ursprungsområdet till och med
efter flera generationer. Dessutom är deras ekonomiska situation ofta sämre än den etniska majoritetens
situation och de tror inte att de skulle vara helt accepterade i samhället. Sådana diasporor är till
exempel kinesiska och indiska samfund utomlands, och kubaner och mexikaner som bor i Förenta
staterna. Man har också tagit upp frågan om migrationens frivillighet. Inte ens judarna har flyttat bara
när de har varit tvungna. Många är lockade av mögligheterna som finns i de stora metropolerna.
”Boomen”
I mitten av 1990-talet kritiserade socialkonstruktivisterna att man borde betona den subjektiva
erfarenheten av diaspora, det vill säga att diasporor vore dem som på detta sätt definierade sig.
Konstruktion av ett saknat hem kunde ytterligare vara bara en symbolisk föreställning. Diaspora blev
på modet. Ordet användes för att beskriva såväl alla invandrargrupper som individer utanför sitt
ursprungslands gränser. I medier talades det till och med om den homosexuella diasporan.
Det fjärde skiftet – en kompromiss
Cohen citerar Brubaker som påminner oss om att ”om var och en är diasporisk, är ingen distinkt
diasporisk”. Det finns många åsikter om hur definitionen borde begränsas. Brubaker påstår att de
viktigaste aspekterna är att diasporan har spritt sig till flera stater, att den etniska identiteten grundar sig
på lojalitet till ett äkta eller inbillat hemland och att individer av en etnisk grupp känner solidaritet
mellan varandra. Tiden är även ett nödvändigt medel för att en diaspora uppkommer. Det händer inte
genast när ett par invandrare kommer fram till en hamn eller till en flygplats utan de kan ibland
assimilera sig med majoriteten och tappa sin kultur.
Cohen analyserar diasporiska kännetecken och bygger upp fem idealtyper som beskriver olika
diasporor enligt deras karaktär: offerdiaspora är den klassiska definitionen på ordet. Kulturell diaspora
hänvisar till en etnisk grupp som inte har något eget land utan det är snarare en fantasi. Exemplet av
denna diaspora är karibianska människor som har myten om ett paradisiskt hemland i Afrika.
Människorna i arbetsdiaspora, imperiediaspora och handelsdiaspora har flyttat utomlands helt eller
delvis frivilligt. Arbetsdiaspora består av gemenskaper vars främsta motiv till emigration har varit
bättre mögligheter på arbetsmarknaden annanstans. Indier är ett exempel på den här diasporan. I
imperiediaspora lever personer, till exempel britter, som har stannat i sina forna kolonier när länderna
har blivit självständiga. I handelsdiaspora har motivet att lämna hemlandet varit att delta i den
internationella handeln. Till exempel kineser hör till denna kategori och migration kan ofta bestå av
flera korta perioder i olika länder.
Alla experter godkänner ändå inte att var och en av dessa idealtyper ingår i termen diaspora. John Rex
(1996) påstår att det är vilseledande att kalla till exempel frivilligt flyttade britter diaspora eftersom de
alltid har varit vällottade i samhället. Dessutom betonar han religioners förenande makt i diasporiska
samfund.
5

Diaspororna och globalisering
Det skulle kunna tänkas att snabbare och billigare kommunikationer försvagade diasporornas
hemlängtan och myter om det fjärran hemlandet. Å ena sidan det kan det vara så. Nyligen har till
exempel flera israeliska judar flyttat till Förenta staterna, något som har väckt ogillande bland
sionisterna. Å andra sidan har globalisering förstärkt diasporiska identiteter. Vallfarten är ett omtyckt
sätt att ”besöka hemmet”; förstärka den religiösa identiteten och social kohesion mellan människor
spridda utanför hemlandet. Det är också lätt att följa med hemlandets nyheter på Internet. Eiri Elvestad
(2007) konstaterar i sin undersökning att unga vietnameser i Norge bygger upp sin etniska identitet
först och främst genom den elektroniska medieuppföljningen. Trotts att diaspora först uppfattades med
förtvivlad rotlöshet och traumatiska erfarenheter, är transnationella kontakter en stor fördel på dagens
arbetsmarknader. Cohen förklarar att många diasporiska grupper använder sociala nätverk till sina
ekonomiska syften. Individerna i diasporiska gemenskaper är ytterligare ofta språkkunniga och tack
vare kännedom om flera kulturer, är de innovativa och anpassar sig snabbt i nya omgivningar.
Litteratur
Cohen, Robin (2008) Global Diasporas: An Introduction (second edition). Routledge.
Elvestad, Eiri (2007) ’Fellesskap og mediebruk blant norsk-vietnamesere’ i Östen Wahlbeck (red.) Ny
migration och etnicitet i Norden. Åbo Akademi.
Rex, John (1996) Ethnic Minorities in the Modern Nation State. Macmillan.
3. Émile Durkheim
Rami Simelius
Émile Durkheim var en fransk sociolog som föddes den 15 april 1858 i Épinal och är en av sociologins
grundare. Hans mest kända verk handlade om social arbetsfördelning, sociala orsaker till självmord och
religionssociologi. På 1800-talet var sociologi inte en så precis vetenskap som nuförtiden och därför
var Durkheim också intresserad av sociologiska metoder.
Émile Durkheim och sitt liv
När Émile Durkheim var ung, tänkte han att bli rabbin, men efter han började studera filosofi, avslog
han sin tro. Han växte upp i ett anspråkslöst hem för att bli en flitig arbetare. Vid École Normale
Supériore universitetet bekantade han sig med Auguste Comtés sociologi och därmed blev intresserad
av samhället. På 1887 var han utnämnd till professor i socialvetenskap och i pedagogik vid Bordeaux
universitetet.
Vid Bordeaux universitetet jobbade han 15 år och han skrev två doktorsavhandlingar där: den första
handlade om social arbetsfördelning (1893) och den andra om sociologins metodregler (1895). Den
senare är räknad som ett manifest för sociologi. Hans bok ”Självmord” (1897) är ett av de första
6

verken i socialvetenskap som grundade sig på statistiska analyser. På 1902 var han utnämnd till
professor i sociologi och i pedagogik vid Sorbonne universitetet i Paris. Där blev han intresserad av
religion och kunskap och han skrev sin sista bok ”Les formes élémentaires de la vie religieuse” år
1912. År 1917 dog hans son i första världskriget och därför blev han deprimerad. Émile Durkheim dog
15 november 1917 i Paris.
Durkheim om sociologiska metoder
Émile Durkheim var målmedveten i sin skyldighet att utveckla sociologi till en empirisk vetenskap.
Enligt honom är sociologins undersökningsobjekt sociala fakta som man skulle anse som föremål. För
att bli en vetenskapsgren, måste sociologi ha sitt eget undersökningsobjekt som varken är biologins
eller psykologins undersökningsobjekt. Enligt Durkheim finns det inga skillnader mellan metoder i
olika vetenskapsgrenar och så hör sociologi till naturvetenskaperna.
Definitionen på sociala fakta är stadigvarande funktionssätt, kollektivt delade tänkesätt och kollektivt
upplevda emotioner enligt Durkheim. Sociala fakta är objektiva och väl internaliserade. De förmedlas
genom uppfostringen och socialisationen: till exempel teckensystem är sociala fakta. Tvånget anknyter
alltid till sociala fakta: om man inte anpassar sig till ett socialt faktum, blir man bestraffad. Enligt
Durkheim hör dessa till dessa sociala fakta eftersom de inte kommer från individens biologiska och
psykologiska egenskaper utan från samhället.
Durkheim om arbetsfördelningen
Émile Durkheim var mycket intresserad av faktorer som håller ihop samhället. Enligt honom är ett
kollektiv någonting som stiger upp från bandet som förenar individer. I sin bok om social
arbetsfördelningen Durkheim delar solidariteten på två delar: pre-modern mekanistisk solidaritet och
modern organisk solidaritet. Mekanistisk solidaritet grundar sig på likheten mellan individer och delade
värden, varemot organisk solidaritet grundar sig på reciprociteten mellan individer som är frambringat
genom särgått arbetsfördelningen.
Durkheim om självmord
Durkheim tyckte att man kan förklara självmord med sociala faktorer. Han använde breda statistiska
metoder i sin undersökning. Enligt honom är självmord ett symptom på en kollektiv sjukdom som
samhället lider av. Självmord hänger alltså ihop med samhällets kohesion och normer. Enligt Durkheim
begås självmord i samhällen vilka är för täta eller för lite integrerade och i samhällen vilka har för
stränga eller för lösa normer.
Durkheim delar självmorden i fyra kategorier: egoistiskt, anomistiskt, altruistiskt och fatalistiskt
självmord.
● Egoistiskt självmord: kollektiva relationer har gått av, individen har blivit besviken på
samhället och det finns låg social integration
● Anomistiskt självmord: man har inga möjligheter att göra vad man vill, social oordning eller
förändring och man kan inte finna sig till rätta
● Altruistiskt självmord: man offrar sitt liv för samhället eftersom det finns hög integration och
människor delar alla emotioner och målsättningar
● Fatalistiskt själmord: man begår självmordet när man är piskad på grund av normer. Samhällets
regler slår ner en individ och det finns hög reglering.
7

4. Den kritiska skolan i Frankfurt
Tarmo Rusanen
Grundades
Tillsammans med Theodor Wiesengrund Adorno är Max Horkheimer huvudföreträdare för
Frankfurtskolans kritiska teori. Frankfurtskolan har grundats på 1930-talet när Max Horkheimer blev
rektor. Horkheimer föddes 1895 och avled 1973. Han var ledare 1930-58 för Institutet för social
forskning i Frankfurt. År 1940 erhöll Horkheimer amerikanskt medborgarskap och flyttade till Los
Angeles. Theodor Wiesengrund Adorno är född 1903 i Frankfurt am Main och han dog år 1969 i Brig,
Schweiz. Han var tysk filosof, sociolog och musikteoretiker.
Fascismen och Nazismen var bakgrunden till den äldre Frankfurterskolan och världskrisen på 30-talet.
Alla Frankfurt-forskarna flydde från nazisterna, mest till USA, före andra världskriget. Efter kriget kom
de tillbaka till Tyskland.
Kritisk Teori
Kritisk teori förhåller sig kritisk till samhället. Den kritiska teorin är intresserad av kult ur, ekonomi
och individer. Den kritiska teorin säger att i det kapitalistiska samhället leder till tilltagande teknisk
byråkrati och människornas alienation.
Den intellektuella bakgrunden var först Freud och Marx och psykoanalysen i en säregen blandning. De
hade ett tvärvetenskapligt perspektiv. De förenade sitt teoretiska synsätt med empirisk
socialvetenskaplig forskning. Den tidiga Frankfurtskolans analyser blev också en del av den tidiga
Populärkulturen eller kulturindustrin. Adorno och Horkheimer hade en kritisk hållning. De menade att
denna industri hade en passiverande inverkan.
Centrala skrifter:
"Studier över Familj och Auktoritet" (Horkheimer, Fromm m.fl.)
"Den Auktoritära Personligheten" (Adorno m.fl.)
"Upplysningens Dialektik" (Horkheimer och Adorno)
"Den endimensionella människan" (Marcuse)
"Flykten från Friheten" (Fromm)
Några centrala begrepp:
Kritisk Teori
Instrumentellt förnuft
Auktoritär personlighet
Kända företrädare för skolan
Till de centrala gestalterna i Frankfurtskolans första generation hörde också Walter Benjamin, Georg
Lukacs och Herbert Marcuse. Jürgen Habermas är centralgestalt för den senare kritiska skolan. Jürgen
Habermas är mer optimistisk än de äldre Frankfurtarna. Hans historiska erfarenheter är också mindre
deprimerande. Senare kritiska skolan ägnade sig åt att klargöra frågan om samhällsvetenskapernas
metod.
8

5. Sociologins klassiker Karl Marx
Tommi Huhtaniemi
Karl Heinrich Marx, en sociolog, journalist, historiker och filosof, föddes den 5 maj 1818 i
Rheinland-Plfalz i Tyskland. Han kom från en medelklassfamilj och fadern var från en känd
rabbinsläkt. Familjen var judisk men på grund av antisemitism blev Marx lutheran.
Marx var begåvad i skolan och efter gymnasiet år 1835 tog han studenten och flyttade till Bonn för att
läsa juridik. Sommaren 1836 blev han engagerad med Jenny von Westphalenin som kom från en
adelssläkt. Samma år bytte han till universitetet i Berlin där han blev intresserad av Hegels filosofi.
År 1843 gifte Marx sig med Jenny och deras äktenskap varade genom livet. De fick sju barn, men på
grund av fattiga omständigheter, endast tre av dem blev vuxna.
År 1841 avlade Marx examen vid Berlins universitet ock doktorerade i Jena. I Berlin inverkade
kontakten med Friedrich Hegels filosofi på hans tänkande i hög grad . Han ärvde Hegels dialektisk-
teoriska metod vilket innebär världens utvecklingshistoria genom konflikter. Han behöll dialektiken i
sitt tänkande men bytte ut Hegels idealistiska synpunkter. Marx glömde karriären som akademiker
och blev istället journalist på en radikal tidning i Köln. Myndigheterna nedlade tidningen flera gånger
tills Marx blev utvisad till Paris.
Marx grundade tidningen igen i Frankrike och år 1844 träffade han en ny kompis, Friedrich Engels. De
skrev tillsammans många artiklar och skrifter bland annat: Den heliga familjen (1845), Den tyska
ideologin (1846) och Det kommunistiska manifestet (1848). Det var i Paris som Marx började med sina
socialistiska och kommunistiska idéer. Där skrev han också sitt berömda Ekonomisk-filosofiska
manuskript som publicerades år 1932.
Marx flyttade till Bryssel år 1845 efter franska myndigheterna utvisat honom. Där fortsatte han sin
publicistiska verksamhet med Engels. Det är under denna period som Marx håller föreläsningar.
Hans mål var att publicera dem senare under namnet Lönearbete och kapital. Hans ekonomiska
teorier i dessa föreläsningar var inte klar ännu men samma teman utvecklade han senare. Han skrev
till exempel om hur arbetarna utsugs av kapitalisterna. De var också i Bryssel som Marx skrev med
hjälp av Engels Det kommunistiska manifestet. Det innehöll inte någon ny information om vilken
Marx inte redan hade skrivit men det var en stor framgång och det mest spridda verket.
När revolutionen började i Europa år 1848 flyttade Marx med sin familj till London. Där fortsatte han
sitt studium av den politiska ekonomin. Han fördjupade sig i skrivuppgiften i många år. Han skrev ett
omfattande arbete om ekonomi men det var ett misslyckand. Sedan år 1867 publicerade Marx första
delen av sitt kända arbete Kapitalet. I London avbröts Marx vetenskapliga arbete ofta av hans
sjukdomsperioder. Marx led av hemorrojder och leverbesvär. Dessutom kämpade han med
penningbekymmer. Tragedin var på topp när hans hustru dog 1881. Marx levde ännu två år och dog
sedan år 1883 när han var 65 år gammal. Hegel gick längre i sitt arbete och publicerades den andra
delen av Kapitalet. Marx var relativt okänd och blev känd efter sin död. Hans arv är mycket
kontroversiellt bland hans anhängare och hans motståndare. Några betraktade honom som
gammalmodig. Några tycker att vi fortfarande kan upptäcka nya dimensioner i hans skrifter. Ändå har
han förtjänat sin plats i sociologins kanon och böcker upprepar hans namn om och om igen.
9

6. Ensamhet, dyad och triad i Georg Simmels teori
Jasmin Issa
Georg Simmel sysslade mycket med temat sociala förhållanden. Enligt honom beror växelverkan
mellan individer på antalet deltagande personer. Så många personer som ligger i interaktionen berättar
om hurdana former växelverkan får. Simmel har väl presenterat den aritmetiska betydelsen av
gruppstorlek i sociala förhållandena. Han pratar om begreppen dyad och triad. Dyad betyder
förhållandet mellan två personer, triad för sin del förhållandet mellan tre personer. Också Simmel
dryftar vad det betyder att vara ensam.
Simmel säger: ” De numeriskt enklaste formationer, som överhuvudtaget kan betecknas som former av
social växelverkan, tycks vara de som uppstår mellan två element” (s.146, 1981). Det kan bringa med
sig undran om om ensamheten inte är enklare än tvåsamheten? Simmel konstaterar att ensamhet är en
ofullkomlig form av att vara tillsammans. Han anser att det är de processer som är enklare att
karakterisera när det gäller förhållandet mellan två personer. Människor är alltid byggda av sina sociala
förhållanden på något sätt. Personer som är i parförhållande, fast de är ensamma någon gång, avgör
deras förhållande varelsen. Det är inte möjligt för en att vara utanför sociala förhållanden: även om
man kan rymma och isolera sig, har man dock haft sådana förhållanden som inverkar på honom hela
livet. Simmel tycker att ensamhet har en stor sociologisk betydelse även om det tycks vara en sådan
företeelse som begränsar sig enbart i den enskilda individen och utesluter samhället. Subjektet, fastän
ensamt, har nog en medveten upplevelse av ett bestämt förhållande till samhället.
Grundtypen av det sociala är förhållandet mellan ”jag” och ”du”. För jaget är ”du” samtidigt mest
närstående och mest avlägsen. Simmel karakteriserar det paradoxala med ensamhetskänslan: ” att
ensamhetskänslan sällan uppträder så tydligt och inträngande, då man verkligen är ensam i fysisk
bemärkelse, som då man upplever sig som främmande och kontaktlös mitt bland många människor,
som fysiskt sett befinner sig mycket nära – i ett sällskap, på ett tåg, i storstadens gatuvimmel”
(s.147,1981).
Vanligen är förhållandena bilaterala. Nu är det fråga om dyad. Begränsningen till två medlemmar
möjliggör en tillvaro för flera former av förhållandena. Identiteter av dessa former ömsas inte om det
finns växling av individer och motiv. Former kan existera såväl mellan två grupper som mellan två
individer. Grupper kan vara familjer, stater eller föreningar. Till exempel händer kommunikationen
mest typiskt mellan två personer. I ekonomin och i krigen finns det två sakägare. Simmel konstaterar
att ett företag, ett avtal eller en hemlighet förbinder två personer på ett annorlunda sätt jämfört med
situationer där tre personer deltar.
I dyaden beror den sociala strukturen på växelverkan mellan både, om någondera avgår, ska hela
enheten förgöras. Förhållandet mellan två personer är mycket begränsat, därför att människorna är
dödliga. Gruppen av tre personer är mycket mer stående: enheten stupar inte om en av medlemmarna
avgår. På grund av dödlighet är dyad en enhet som känner sig hotad och oersättlig.
Grupdynamik är möjligt bara då det finns tre eller mera medlemmar i gruppen. Varför finns det ingen
gruppdynamik i bilaterala förhållanden? Först, i bilaterala förhållanden kan man inte forma majoritet.
För det andra, i dyaden har andras krav väldigt mer vikt: om en medlem hotar kan de andra stå emot. I
triaden kan den tredje medlemmen förfara som mellanstycke i gruppkohesionen. Om den tredje
medlemmen är en gemensam fiende, kan förhållandet mellan de två befästas. Förhållandet kan bli
10

starkare mellan två, när ”den tredje” är det enda, förenande skälet för dem. Om två personer i triaden
har en konflikt, den kan den tredje agera som medlare eller domare. Möjligen kan den tredje ha nytta av
konflikten eller med avsikt sträva efter att göra konflikten för de två.
Källor
Simmel, Georg: The Sociology of Georg Simmel, 1965. The Free Press, New York.
Simmel, Georg: Hur är samhället möjligt? och andra essäer, 1981. Bokförlaget Korpen, Göteborg.
7. Sociala konstruktionen av verkligheten enligt Peter L. Berger och Thomas
Luckmann
Tero Pajunen
Peter L. Berger och Thomas Luckmann introducerar termen “social konstruktion” i sin bok The Social
Construction of Reality som kom ut i 1966. Den sociala konstruktionen handlar om att vår vetskap om
den sociala verkligheten är konstruerad medelst språk och därför beskriver inte “den riktiga
verkligheten”.
Bokens centrala innehåll är att personer och grupper, som är i interaktionen sinsemellan, bildar sig
uppfattningar om varandras verksamhet och samtidigt förändras dessa uppfattningar till typindelningar.
På basis av dem förhåller sig man till andra människor och också konstruerar man sig själv. Till
exempel kan man typindela människan som en kvinna eller som en typisk glad person, då grundar man
sina tolkningar om denna människas verksamhet på hypotetiska egenskaper. Hela vardagslivet och
samhället består av dessa typindelningar och de gör umgänget mellan människor lättare.
När människor repeterar samma verksamheter regelbundet, kommer verksamheten att vara en rutin.
Sedermera institutionaliseras de rutinerade funktionssätten. Det betyder att de funktionssätten blir
etablerade och en oupplöslig del av samhället. De här institutionerna är alltid betydelse-enheter delade
av flera människor och som underhålls medelst olika sociala sanktioner. I det långa loppet börjar
institutionerna se ut som självklara och att sakerna bör vara sådana. Det är fråga om objektivering av
institutioner.
Nedan kommer ett behov att legitimera institutioners tillvaro. Berger och Luckmann kallar
institutioners legitimeringsprocess för att skapa symboliska universum. Där sammanfattas olika
institutioner till logiska enheter, som kan ha rivaliserande uppfattningar om verkligheten. Exempel om
de symboliska universumen är bland annat religiösa, politiska och vetenskapliga förklaringssystem.
Allt, som jag har berättat ovan, har handlat om samhällets objektiva verklighet. Det krävs också att man
socialiserar människorna för att omfatta det objektiva samhället, vari individen externaliserar sig själv i
den sociala världen. Socialiseringen händer i två faser: i primär och i sekundär socialisering. Den
primära socialiseringen betyder att bli samhällets medlem, vilket föregår normalt i takt med barnets
uppfostran i hemmet. Den sekundära socialiseringen anknyter i hög grad till att omfatta roller, vilka
sammanhänger med arbetsfördelning som beror på institutionaliseringen. I motsats till den primära
socialiseringen, den sekundära socialiseringen är mer uppfattat och ifrågasatt än känslobetonad och rakt
omfattad. Därför är det besvärligare att förvandla sakerna som är omfattade i den primära
11

socialiseringen än sakerna som är omfattade i den sekundära socialiseringen. Socialiseringen handlar
om samhällets subjektiva verklighet.
Limitationen till verklighetens grundliga konstruktion är det, att människan är en fysisk varelse, vars
natur man inte kan förändra med gemensamma beslut eller avtal. Därför uppställer den fysiska världen
limitationerna till konstruktionen av den sociala verkligheten. Å andra sidan kämpar människan
beständigt mot sina biologiska instinkter och härigenom förändrar sin verksamhet i första hand till
socialt accepterad form. Följaktligen konstruerar människan först verkligheten inom naturens gränser,
varefter den konstruerade verkligheten börjar inverka också på begreppet om naturen och människans
bild av sig själv.
Källa:
Peter L. Berger & Thomas Luckmann (1994): Todellisuuden sosiaalinen rakentuminen. Gaudeamus,
Helsinki.
8. Zygmunt Baumann – levnad och arbete
Valtteri Maxenius
Levnad
Zygmunt Bauman föddes till polsk-judiska föräldrar i Poznań, Polen, 1925. Baumans familj flydde till
den sovjetiska regionen efter det nazistiska Tysklands militär hade ockuperat Polen år 1939. Senare
tjänstgjorde han i den sovjetisk-kontrollerade polska fösta armén och arbetade även som en politisk
utbildningsinstruktör. År 1954 avlade Bauman sin magisterexamen och blev lektor vid universitetet i
Warszawa där han arbetade till 1968.
Mot slutet av sextiotalet expanderade den antisemitiska kampanjen som körde de flesta återstående
polacker av judisk börd ut ur landet. I den här gruppen fanns också många intellektuella som hade fallit
i onåd hos den kommunistiska regeringen. Bauman emigrerade genom Israel till väst och sedan 1971
har han bott i England. Bauman är professor emeritus vid Universitet Warszawa och Universitet Leeds.
Hans färgstarka historia som en nativ polsk-judisk, en officer, en övertygad marxist och hans breda
beläsenhet ger Baumans arbete en helt speciell betydelse.
Arbete
Fast Bauman är sociolog genom utbildning innehåller hans tanke också rikligt med livsfilosofi och
material från etikens områden som är presenterade i samtidperspektiv. Hans författarskap präglas av
anmärkningsvärt närvarande individnivå, ansvarighet och av deras röster vilka samhällen förtrycker.
Baumans centrala teman är postmodern identitet, främlingskap, det intellektuella och det moraliska.
Man kan anse honom som postmodern sociolog som har radikala åsikter om sociologins nuvarande
tillstånd och dessa frågor kan en sociolog inte längre bemöta i postmoderna stämningar. Baumans
publicerade arbeten omfattar 57 böcker och väl över hundra artiklar.
Innan Bauman fann sin nisch som en postmodern tänkare ledde hans tidigare samband till marxismen
till fokus mot social differentiering och arbetarrörelsen. I slutet av 1980 och början av 1990 publicerade
12

Bauman många böcker som handlade om förhållandet mellan modernitet, byråkrati, rationalitet och
social utslagning. Bauman såg moderniteten som någonting som vill avlägsna okända och osäkerhet.
Ur Baumans perspektiv betydde det kontroll över naturen, hierarkisk byråkrati, regler och föreskrifter,
kontroll och kategorisering, alltså alla som tar bort personlig otrygghet och ordnar de kaotiska
aspekterna av det mänskliga livet. Emellertid började Bauman utveckla den ståndpunkten och han
konkluderade att en sådan ordningskapande ansträngningar aldrig lyckas uppnå önskat resultat.
Baumans postmoderna härstammar alltså från analysen av det moderna och från idén att det moderna
och det postmoderna assimileras. Bauman beskriver den postmodern verkligheten där pluralistiska
värderingar och livsstilar är möjliga. Övergången från "fast" till "flytande" modernitet har skapat en ny
och unik miljö för det enskilda livet med syften som individer måste möta med nya utmaningar. Sociala
former och institutioner kan inte längre erbjuda infattningar och anvisningar som individer kan använda
för mänskliga handlingar och långsiktiga livsplaner. Därför måste individer finna andra sätt att
organisera sina liv. De här omständigheterna förskaffar situationen där individer hela tiden måste fatta
nya beslut angående sina liv. Bauman argumenterar att därför lever människor fortfarande i osäkerhet.
Sedan millennieskiftet har Bauman inte hänvisat till termen ”postmoderna” samhället utan föredrar
uttrycket "flytande moderna” samhället. Det har ändå mindre att göra med avslaget på hans tidigare
idéer och mer att göra med observation att termen har förstörts genom missbruk och överutnyttjande.
Ursprung:
Bauman, Zygmunt. 1992. Intimations of Postmodernity. Routledge. London and New York.
Baumann, Zygmunt. 2002. Notkea Moderni. Suom. Jyrki Vainonen. Vastapaino. Tampere.
Magnes Press.
http://www.magnespress.co.il/website_en/index.asp?action=author_page&aet_id=1464#aaa 1.3.2010
Wkipedia. 2010. http://en.wikipedia.org/wiki/Zygmunt_Bauman. 1.3.2010
9. Simmels filosofi om pengar
Minna Aho
”Pengarnas filosofi” från 1900 är Simmels viktigaste verk. Trotts att Simmel var filosof har han också
sociologiska synpunkter. Den sociologiska tolkningen av Simmels teori blev moderiktig efter hans
död. I sin bok likställer Simmel penninghushållningen med storstaden. ”Pengarnas filosofi” handlar
inte om ekonomi. Boken är komplicerad eftersom exemplen inte är i kronologisk ordning.
I Simmels bok är växelverkan nyckelordet. Simmel använder ordet utbyte som synonym för
växelverkan. Pengar är redskap för social relation. Pengar är den tredje faktorn i två människors
växelverkan. Med pengar förändras utbyte från subjektiv till objektiv. Och på det sättet blir utbytet
”ett socialt faktum”. Men pengar kan också bli en absolut strävan för de flesta människor, även om
pengar som material är utan värde. Simmel tror att när andra strävanden tynar bort blir redskapen mål
för strävanden. (Med andra strävanden menar Simmel till exempel livet efter döden.) Man kan säga att
pengar är samtidigt ingenting och någonting jätte speciellt. Pengar är också absolutiskt utbytbara. Man
kan växla pengar till vad som helst.
13

Brist på pengar stänger människor ute från samhället. Samtidigt befriar pengar individen, eftersom det
personliga bandet försvinner. Pengar har inga affektionsvärde, men pengar ger människor olika
möjligheter. Simmel tror att försvinnande av de personliga banden är tragiskt trotts att det är befriande.
Det innebär att i modern växelverkan betyder roll mer än personlighet. Till exempel, man behöver inte
vara intresserad av försäljares personliga saker.
Till följd av pengar och arbetsfördelning blir människor väljarna, men det är obligatoriskt att välja.
Man kan välja ut vad man vill köpa. Att välja ut sin arbetsplats är också möjligt men inte så enkelt.
Tillval är också befriande trotts att det är ett måste för alla människor. Tillval ger också tillåtelse. Med
pengar blir det möjligt att skilja sig från mängden till exempel med hjälp av modet. Det egna jaget
vidgar sig med varje ny objekt som man äger. Men de personliga banden med sådana objekt är svaga,
eftersom det är viktigare att äga bröd än äga bröd av något varumärke.
Simmel definierar olika typer av individuell konsumtion. Det finns vinningslysten konsument,
girigbuk, slösare, asketisk konsument, kyniker och olustig konsument. Vinningslysten konsument
vill bara samla pengar. Pengar är absolut strävan för honom. Girigbuk vill inte utnyttja pengars
potential. Slösare bryr sig inte om vad han köper. Han vill bara använda pengar. Asketisk konsument
vill inte använda pengar. Han vill utbyta på andra sätt.
Simmel konstaterar att mest intressant typer av konsumenter är kyniker och olustig konsument.
Kynikerna finns till exempel i börs. Kyniker tycker att allting är utbytbart. Saker med samma priser är
likställda till kyniker. Olustig konsument (blasé) tycker att ingenting känns som någonting. Olustig
konsument behöver testa allt möjligt, men han blir led lätt. Så måste han testa någonting annat. Men
slutresultatet är alltid motbjudande.
10. Kriminologi
Esa Karonen
Kriminologi (Latin crimen ”brott” och grekiska logia ”-lära”, av logos ”ord”) är en vetenskap som
forskar i kriminella beteenden från samhällets och individens synvinkel. Kriminologi tolkar att
brottsligheten är ett samhällsfenomen. Undersökningen kan innebära dess orsaker, struktur, utveckling,
samband och följder, samt samhällets reaktioner på brottslighet. Kriminologi placerar sig under det
sociologiska forskningsområdet.
Jag ska diskutera klassiska och traditionella sociologiska teorier inom kriminologi.
Klassisk kriminologi
Den klassiska skolan har funnits i mitten av 1800-talet. Det grundade sig på utilitaristisk filosofi.
Filosofer presenterar en teori om kriminella beteenden som följer:
● Människor har en fri vilja
● Skräckintrycket baserar sig på tanken att människor är hedonister. Man söker belåtenhet och
undviker värk. Följaktligen, människor väger sina akter p g a hur lukrativa de är
● Bestraffning borde överlämnas enligt det gjorda brottet
● När bestraffning är rakt och snabbt, då är det effektivare att minska kriminellt beteende.
14

Klassisk skola kom till när människor började använda sig av fängelse som bestraffningsmetod.
Systemen har gått genom många reformer, till exempel under Franska revolutionen och i Amerika.
Positiv skola
Positiva skolas kriminologi börjar se brottsligheten som individens kvalitet i början av 1900-talet.
Forskare söker uppgörelse på den individuella nivån. De positiva aspekterna har många förespråkare,
till exempel Cesare Lombroso och Hans Eysenck. Positiv kriminologi påstår att brottsligheten är en
övlig fenomen. Det fokuserar sig på att forska brottsligheten och brottstatistik. Den positiva skolan
använder universella definitioner om brottsligheten.
Chicagoskolan
Chicagoskolan förändrade inriktningar på kriminologi på 1920-talet. Det fokuseras till
stadsuppbyggnad. Sociologer utvecklade bemärkta kretsmallar där fattigdom, brottslighet och andra
problem fokuseras till stadens centrum. Annat folk bor på avskilda zoner som ökar kring staden.
Radikal kriminologi
Radikal kriminologi uppkom på 1960-talet. Det baserar sig på marxistiska aspekter där brottsligheten är
bunden till samhällsstrukturer och problem finns med samhällets jämlikhet. Samtidigt skapade skolan
nya subkulturteorier, till exempel en tanke om ungdomen som strävar efter bäst status i samhället
utgående från sin dåliga situation. Brott är mera lukrativt än arbete med minimilöner.
Kritisk kriminologi
Kritisk kriminologi är en inriktning som det har en reflexiv föreställning om brottsligheten. Kritisk
kriminologi tycker att samhällets anförare har makter att bestämma över brottslighetens begrepp och
över brottslighetens kategori. Kritisk skola presenterar att brottslighet är sen social konstruktion.
Kontrollteori
Travis Hirschis kontrollteori berättade om alla människors lusten för att avtjänar brott. Lejonparter har
ingen djärvhet för bryta normer. Frågan är nästan: varför lejonparter om människor inte bryta lagar.
Den vigtiga idén är människors samband mellan annan folk både förtroende för samhällets instutution
och moral behörighet. Det är inte förnuftig att bryta lager ifall människor är fast samband i samhället.
Det är teori om social band. Kontrollteori har fyra statser:
• Kontrol som grunda sig till takt priser och bestraffningar
• Otakt kontroll
• Intern kontroll
• Kontroll för tillfällen om lovlig aktioner och brottslighet aktioner
Anomiteori
Anomi betyder försvinnande av normer. Anomi är ett samfund med inga normer och det kan inte skapa
normer för vissa situationer. I så fall är människor med ingen etisk ledning. Det ökar brottsligheten.
15

Modern kriminologi
Den centrala utvecklingen i modern kriminologi är offrets ökande betydelse i rättighetssystemet och i
teoretisk nivå. Det har en egen bransch som heter viktimologi. Kriminalbiologi och -sociobiologi är
också nya branscher. Psykologi har också starkt status på kriminologi nuförtiden.
Kriminologi vid Åbo universitet
Kriminologi har lärare vid Åbo universitet också. Ämnet opererar vid juridiska fakulteten och
producerar undervisning för läroämnet. Där kan man läsa till en masterexamen i kriminologi och där
undervisar man också tvärvetenskapliga ämnen som rättighetssociologi och kriminologi. Det är en
masterexamen för studenter som studerar vid samhällsvetenskapliga fakulteten.
11. Stämpligsteoretiskt närmandesätt till avvikelse
Ville Savolainen
En traditionell föreställning till avvikelse är, att det är en patologisk sjukdom. Eftersom det är en
sjukdom, måste man behandla det som sjukdom. Det betyder att man måste förhålla sig mot till exempel
homosexuella som människor som behöver vård och skötsel. Stämpligsteori är mot den här
föreställningen. Stämplingsteori säger att avvikelse föds från social interaktion och att den inte är
medfödd. Normer har en stor roll att upprätta avvikande människor. Normerna är förstås viktiga,
eftersom de upphäller ordning i samhället och mildrar social interaktion. Men de finns normer, som är
diskriminerande (till exempel normen mot homosexualitet). De här normerna som diskriminerar
människor för deras olika kvalitet, är de som skapar avvikelse.
Den första sociologen som talade om stämplingsteori var Howard S. Becker I sin bok Outsiders: Studies
in the Sociology of Deviance (1963). Han forskade i jazzmusiker och narkomaner och upptäckte att det
inte var medfödda kvaliteter som orsakade deras avvikelse, utan social normer och tänkesätt.
Normer och social kontroll
Det viktigaste sättet som skapar avvikelse mellan olika grupper i samhället är social kontroll. Becker
forskade i amerikanska tidningar i sin bok. Artiklar som han undersökte handlade om cannabis. Han
upptäckte att de här artiklarna var överdrivna och han påstod att det var ett sätt att skapa normer som
förbjuder användningen av droger. I en av artiklarna fanns det en berättelse om en man som hade dödat
sin familj med en yxa, eftersom han hade använt cannabis. Becker säger att det är osannolikt att den här
berättelsen var sant, men det var ett bra sätt att skrämma ungdomar.
Becker påstod att social kontroll är också en fråga om makt. De som har mycket makt i samhället är
också de, som bestämmer normerna. De är inte så enkelt att bestämma normerna. Precis i media och i
politiken kan man ange sina åsikter och även förändra legislatur. Ibland inleder moraliska åsikter i
grupper, som medborgare formar som söker sina egna moraliska åsikter (ledaren av kommunen öppnar
vanligen diskussionen) till en rådande norm (till exempel i fallet om cannabis).
I samhället finns olika mindre grupper som inte delar samma moraliska åsikter. De här grupperna kan
vara till exempel homosexuella och droganvändare. De här grupperna blir diskriminerade på grund av
sina kvaliteter som inte passar i rådande normer. Med andra ord en säker grupp har blivit stämplad p g a
16

sin avvikelse. I det här närmandesättet till avvikelse bestrider patologisk föreställning till avvikelse och
påstår att avvikelsen är skapad i social interaktion mellan olika intressegrupper.
12. Norm, roll och funktion
Paula Lehtonen
Det finns en mycket nära relation mellan begreppen norm, roll och funktion i sociologi. Både norm och
roll handlar om social interaktion och innehåller förväntningar för personer i ett samhälle. Deras
funktion är att hålla samhället ihop och garantera att det fungerar normalt. Norm och roll har förstås
också skillnader. Till exempel tvärtom mot roller, angår normer vanligen alla människor.
Norm
Normer kan vara både officiella och informella. De kan också variera på grund av olika kulturer och
historiska tider. Normer är uppställda och bevakade av människor som lever i ett visst samhälle. Det är
vanligt att en sak som tidigare var bara informell senare blir en officiell norm. De officiella normerna är
skrivna i lagstiftningen. Ett exempel av en officiell norm som gäller nästan alla samhällena är att man
inte får stjäla. Enligt en informell norm får man till exempel inte tränga sig i en kö. Normer är oftast så
väl internaliserade att man knappast märker dem, om någon inte bryter dem.
Normer är vanligen bundna till sanktioner. Det betyder att man kan bli straffad om man inte lyder
normer, men också att man kan bli belönad när man följer dem. Bestraffningar och belöningar kan
skifta mycket. Om man bryter mot sådana normer vilka är bevakade av myndigheter, är bestraffningar
naturligtvis definierad i lagen. Man måste till exempel betala böter för fortkörning. Mer informella
sanktioner kan bestå av sådana saker som anstöten.
Den mesta viktiga funktion som normer har är att de hjälper bevara samhällets integritet genom att få
individer be sig på ganska samma sätt. Enligt den funktionalistiska teorin är sociala problem i samhället
resultat av samhällets strukturella konflikter. Om det inte finns några gemensamma normer i samhället,
kan situationen enligt Émile Durkheim leda till anomi, vilken betyder olika slags problem och
konflikter.
Roll
Enligt Allardt och Littunen är den mest använda definitionen av en social roll i sociologi att den består
av de normer och egenskaper som gäller människor med en viss uppgift eller position. En person kan
agera i många olika roller varje dag på grund av vad han eller hon gör. Till exempel en kvinna kan vara
både en mamma, en vän, en hustru, en arbetare och förutom det ha många andra roller också. Vi beter
oss på olika sätt beroende på med vem vi har att göra. Andra människor förväntar också olika beteende
av oss i olika situationer. Roller är dock bundna till social interaktion och oftast något slags grupper.
Olika personer kan också framföra den samma rollen på annat sätt, och det är inte säkert att alla skulle
följa några regler när det gäller rollerna. En viss roll och någons beteende kan emellertid vara i konflikt
med varandra, och det kan betyda problem. Rollernas funktion är att de gör det möjligt att skilja sig
från andra. När samhället nu har blivit ännu mer specialiserat på många sätt, är det också viktigt att det
skulle kunna ordnas på det sättet att individer också kan specialisera sig i ett särskilt område.
En roll kräver alltid också en kompletterande roll, och ingen kan bygga roller helt ensamt. Roller måste
dock bli definierade i relation av andra roller. Av vissa roller är det möjligt att expandera till större
17

samfund. Till exempel är det möjligt att betrakta interaktionen mellan en patient och en läkare som en
del av sjukhus som institution. Berger och Luckmann påstår att beteendet som har blivit
institutionaliserat är alltid bunden till rollerna.
Källorna:
Jokinen, Kimmo & Saaristo, Kimmo. 2005. Sosiologia. Helsinki: WSOY.
Kantola, Ismo, Koskinen, Keijo & Räsänen, Pekka (toim.). 2004. Sosiologisia karttalehtiä. Tampere:
Vastapaino.
13. Ny utbildninssociologi
Sanna Lehtonen
År 1971 redigerade Michael Young boken Knowledge and control som representerade en ny inriktning
i utbildningssociologi. Boken innehåller artiklar som har skrivits av bland annat Basil Bernstein och
Pierre Bourdieu. Den nya inriktningen som Knowledge and control representerar, kallades för den nya
utbildningssociologin därför att den har en olik synpunkt på ämnet än de forskningar som gjorts
tidigare.
Den gamla utbildningssociologin (till exempel funktionalism, forskning av utbildningsgallring och en
inriktning som kallades för politisk aritmetik) forskade i utbildning på makronivå och var intresserad av
hurdan roll utbildningen spelar i samhället. Den nya utbildningssociologin var intresserad av hur
kunskap, språk och kultur inverkar på utbildning. Inriktningen forskar särskilt i inlärningsomgivning
som innehåller tre viktiga delområden:
• Interaktion i klassen: lärares och elevers relationer.
• Språk i skolan: lärares och elevers symboliska interaktion.
• Läroplan: skolkunskap och inlärningsupplevelser som är kärnan av skolans interaktion.
Michael Young
Michael Young var intresserad av kunskap som elever och studenter lär sig i skolor. Hans centrala
tanke var att i ett skiktat samhälle gallrar utbildningen ut både studenter och kunskap. Han ville inte ta
läroplans innehåll för givet och han ansåg att skolkunskap var konstruerad socialt. Vad som undervisas
i skolor och hålls för kunskap beror på dominerande grupper i samhället. Han ifrågasatte också
definitioner av bra och dåliga studenter och hur man lyckas eller misslyckas i skolan. Hans syn på
saken har fått intryck av C. Wright Mills kunskapssociologi och av fenomenologisk kunskapssociologi.
Basil Bernstein
Basil Bernstein skrev om samhällsklassers och pedagogikens relation. Han anser att interaktionsregler
i skolor favoriserar medelklasselever och deras kultur och värden. På samma sätt diskriminerar det
institutionella språket på skolor arbetarklasselever. Lärare som också tillhör medelklassen,
kommunicerar verbalt hur de vill att elever lär sig saker och de också graderar studenter på grund av
deras språk. Regler och interaktion på skolor reflekterar såväl fördelning av makt i samhället som
principer av social kontroll.
18

Bernstein uppdelar språket i två språkliga koder: begränsad kod och vidsträckt kod. Språkets
begränsade kod betyder att talet ofta är ospecificerat och förståeligt bara i sitt kontext, till exempel “det
var tråkigt”. Begränsad kod innehåller också ofta betydelser som är förståeliga bara för talares egen
grupp. Vidsträckt kod betyder att tal innehåller universala betydelser, är mera analytiskt och förståeligt
också utan talets kontext, till exempel “det var tråkigt att plugga igår därför att solen sken”. Bernstein
påstår att medelklassbarn lär sig båda koder hemma och därför det är lätt för dem att anpassa sig i
skolas institutionella språk. Arbetarklassbarn måste först förstå hurdant språk krävas på skolan och då
lär sig att tala enligt vidsträckt kod vilket ger medelklassbarn försprång.
Pierre Bourdieu
Pierre Bourdieus teori av den kulturella reproduktionen har haft ett stor inflytande på
utbildningssociologi. I likhet med Bernstein anser Bourdieu att arbetarklasselever diskrimineras i
skolor och att det är lättare för medelklasselever att lyckas i utbildningen. Utbildningssystem är en
enhet av institutioner och bruk, som förmedlar dominerande klass kultur och konserverar samhälles
maktrelationer. Kultur och bruk i skolor förefaller ändå neutrala och jämlika. Därför misstolkas
arbetarklasselevers sämre framgång som mindre talang eller intelligens.
Bourdieu hänvisar till utbildning som ett fält på vilket spelare konkurrerar om kapital. Samma kapital
är också resurser som används i spelet. Det finns olika slags av kapital: ekonomiskt, socialt och
kulturellt kapital. I Bourdieus teori är kulturellt kapital det viktigaste. Det innehåller till exempel
värden, inställningar, bildning, examensbetyg och sättet att tala. De här ärvda kapitalen leder ofta till
medelklasselevers framgång i utbildningssystem.
14. Talcott Parsons
Kalle Keskinen
Talcott Parsons kan anses vara en av de mest inflytande sociologerna på 1900-talet. Hans insats både
för den durkheimska funktionalismen och rättsociologin var prominent. De största resultaten i Parsons
liv var inom funktionalismens och rättsociologins områden. I synnerhet fäste den s k AGIL modellen,
som Parsons utvecklade, uppmärksamhet. Modellen förevisar de funktionella nödvändigheter som gör
möjligt att samhället håller ihop. Inom rättsociologis område lokaliserade Parsons fyra problem som ett
rättsystem måste lösa för att fungera (=legitimationsproblem, interpretationsproblem, sanktionsproblem
och kompetensproblem).
Ändå var Parsons liv intressant innan han blev en känd sociolog. Ursprungligen skulle Parsons inte bli
sociolog eftersom han var intresserad speciellt av biologi och medicin. Vad då fick den unga Parsons
att byta branschen och bli intresserad av sociologi? Jag ska svara på den här frågan bl.a. under nästa
titel där jag berättar om Parsons liv. Efter levnadshistorien berättar jag mera av Parsons resultat inom
sociologi. Jag ska koncentrera mig på AGIL modellen och på fyra problem som var nämnda i början.
19

Parsons liv
År 1902 föddes Talcott Parsons i Colorado. Hans far jobbade på universitet och sålunda är Parsons
ursprung är i detta fall akademisk. Förfäderna i Parsons släkt som inkommit till Amerika redan i början
av 1600-talet, var de första pionjärerna av engelsk härkomst i Amerika. Inom sin studietid blev Parsons
intresserad av sociologi tack vare biologi eftersom han blev intresserad av social evolution via den
biologiska evolutionsteorin. Social evolution undersöker hur olika samhällen har utvecklats, hur är de
organiserade och vad som förbinder och separerar dem.
Efter Parsons blev färdig med sina studier åkte han till London för att studera handelsvetenskap. I
London hittade Parsons sin kommande fru. År 1927 gifte paret sig med varandra. Från London åkte
Parsons till Heidelberg universitet där han inarbetade doktorns värde i sociologi och filosofi. Under
Heidelberg tiden blev Parsons bekant med Max Webers tankar. Senare absorberade Parsons olika idéer
från Weber, t.ex. roller av religion och kultur i världshistorien. När Parsons hade kommit tillbaka till
Amerika fick han en plats i Harvard på handelsvetenskaplig institution. Jobbet var ganska kortvarigt
eftersom redan år 1931 flyttade Parsons till institutionen för sociologi.
På 1930-talet började nazismen breda ut sig i Tyskland, och Parsons oroade sig över situationen.
På 1930-talet fick Parsons bevisa nazismen när han besökte Tyskland. I sitt hemland skrev Parsons
bl.a. anti-nazistiska artiklar och informerade människor om situation i Bostons radio. Parsons förhöll
sig negativt till nazism, fascism och kommunism. Parsons tyckte att kommunismen var sekulär på
samma sätt som det religiösa räddningsbudet. Enligt det här argumentet kan man behålla Parsons antikommunism
konstig eftersom AGIL modellen också var statisk och strävade efter slutlig ordning som
skulle vara den bästa.
År 1944 blev Parsons huvudman av Harvard universitets sociologiska institut. Från den här tiden
började hans mest innovativa period. Parsons utvecklade sin funktionsteori och AGIL modellen i
Harvard. Teorin säger att människor formar sammanslutningar och normsystem därför att de får mer
nytta av det än i en situation där finns kaos och djungelns lag. År 1979 dog Parsons efter en svår
hjärtattack. Han hade varit i pension redan sex år från Harvard.
AGIL modellen
AGIL modellen är en modell som innehåller egenskaper som garanterar samhällets funktion och
kontinuitet. Modellen har fyra egenskaper och de första är anpassning (Adaptation). Med adaptation
menar man samhällets förmåga att samla kapital och resurser och producera och kommunicera. I
allmänhet hanterar ekonomiska institutioner de här sakerna. Den andra egenskapen är uppnående av
mål (Goal-attainment). Med uppnåendet av mål kan man hänvisa till beslutsfattande. Enligt Parsons
finns den här funktionen i synnerhet i politiska sammanhang. Den tredje egenskapen är samhällets
integration (Integration). Samhälles täthet är underhållande med t.ex. kyrkan, massmedier och
föreningar. Den fjärde egenskapen är förvaring av samhällets form och hindrande av
spänningstillstånden (Latent pattern maintenance). Den här funktionen stödes med utbildningssystem
och t.ex. föreningsverksamhet.
Vad är då de faktorer som gör samhällets verksamhet möjlig enligt de fyra egenskaperna? Enligt
Parsons måste man ha ett rättssystem utan kontradiktioner.
20

De fyra problem av ett rättssystem
Det första problemet av ett rättssystem är kallas för legitimationsproblem enligt Parsons. Det problemet
ställer följande frågor: vad legitimerar normer och vad är rättens basis. Samhället skulle lösa de här
frågorna med någon metod som är allmänt accepterad för att lösa legitimationsproblem. Det andra
problemet heter tolkningsproblem. som betyder rättsystemets kapacitet att skapa offentliga resolutioner
för rättliga basis så att enstaka rättsfall inte skulle lösas arbiträrt. Det tredje problemet heter
sanktionsproblem eller problemet om hur och till vem samhället ska verkställa sina sanktioner. Det
fjärde problemet handlar om omständigheter och till vem man ska verkställa lagen. Det här problemet
kallas för kompetensproblem. Endast när man avgör alla de här fyra rättsystematiska problemen är det
möjlig för samhället att fungera enligt AGIL modellen som genomför samhällets inre och yttre krav.
15. Michel Foucault
Lassi Siltanen
I den här essän ska jag presentera filosofin Michel Foucault och hans teorier om makt. Det ska jag göra
eftersom det är vad jag tror är mest intressant i hans filosofi och är också betydande i sociologisk teori.
Först ska jag behandla förbindelsen mellan makt och kunskap oh förklara hur Foucaults definition av
makt skiljer från några andra filosofer. Sedan ska jag berätta lite om makt, social kontroll och
organisationer.
Michel Foucault (1926-1984) var en fransk filosof men också skrev om historia. Foucault var också en
viktig person i sociologi. Han skrev om makt, sexualitet, kunskap, och social kontroll. Han behandlade
också samhälleliga institutioner i sina skrifter.
Fast Foucault kallades en postmodernist ville han inte kategorisera sig själv (Giddens 2006, 116). Han
bara sade att han påverkades av Friedrich Nietzsche. Foucault har influerat på många sociologer,
filosofer och andra samhälleliga forskare.
Foucault och makt
I hans skrivningar om makt ger Foucault ingen exakt definition om vad makten är men han binder
makten med kunskap. Enligt Foucault är makten inte någonting som en person kan ha. Makten finns i
alla sociala relationer. (Saaristo & Jokinen 2008, 192-193.) När några tidigare filosofer hade
konstaterat att makten var någonting som kan koncentrera sig i en institution till exempel staten eller
kyrkan. Foucault konstaterade däremot att makten inte kan koncentrera sig i en institution. (Giddens
2006, 846-847.)
Om makten inte är någonting någon har vad betyder begreppet makt då för Foucault. Makten betyder
inte en exakt sak för Foucault. Makten kan vara någonting som finns i social interaktion och i de här
verksamheterna är makten den som gör olika slags verksamheter möjliga eller omöjliga. Makten kan
fungera på två olika sätt. (Saaristo & Jokinen 2008, 193.)
I Foucaults definition av makt spelar begreppet diskurs en stor roll. Olika slags experter kan ha en stor
influens i vad man tanker är normalt eller acceptabelt. Sådana experter kan vara till exempel doktorer
som kan definiera hurdana människor är normala och hurdana inte är normala på medicinsk sätt. Sedan
genom diskurser kan de här experterna sprida uppfattningen i samhället om vad som är normalt och vad
21

som inte är det. När experter konstaterar att någonting är acceptabel blir det lätt en allmän åsikt. Bara
andra experter med olika åsikter kan försöka bevisa motsatsen. (Giddens 2006, 117.) Man kan göra
bindningen mellan kunskap och makt klar när man jämför saker från historien med saker från det
moderna samhället. Ett exempel kan vara att doktorers makt over patienter blev större när de fick mer
kunskap av medicin. (Ibid., 847.)
Makt har också ett band med social kontroll eftersom sociala normer är en slags form av socialkontroll
och sociala normer kan begränsa det hur individer kan agera. I organisationer finns det normer för hur
man måste bete sig. Det är vanligt att dessa normer är bevakade på något sätt.
Övervakning i organisationer
Foucault har också forskat i övervakningen i organisationer. Foucault var intresserad av hur
arbetsplatserna är byggda och hur bra kan arbetare och deras ledare se varandra. Foucault konstaterar
att i moderna organisationer är alla arbetare övervakade även de som har en hög ställning i
organisationer. Men även om alla är övervakade är de som har låg ställning de mest övervakade. De
måste vara övervakade eftersom ledarna är oroliga att de som har låg ställning inte ska jobba väldigt
bra om de inte är övervakade. (Giddens 2006, 647-648.)
Övervakningen kan ha olika former. Det finns tre slags övervakning enligt Foucault. Först finns det
övervakning där övervakaren kan se dem som man vakar över, till exempel klassrummet kan vara en
sådan plats där läraren ser alla sina studenter hela tiden och ser vad de gör. Sedan finns det sådan
övervakning där information samlas av dem som är vakade. Olika slags information samlas av olika
myndigheter i samhället. Det tredje slaget av övervakningen är sådan övervakning där man tror att han
är vakad och därför agerar på ett visst sätt. När man vet att man inte är vakad kan man göra vad som
helst men när det är möjligt att man är vakad måste man bete sig inom normer. (Giddens 2006, 647-
648.)
Här har jag presenterat hur makten fungerar enligt av Foucault. Vi kan se att viktiga begrepp till
Foucault är övervakningen och kunskap och det hur övervakningen och kunskapen binder sig med
makten. Foucaults böcker som handlar om makten är till exempel “Sexualitetens historia I-III” och
“Övervakning och straff. Fängelsets födelse”.
Källförteckning
Giddens, Anthony (2006) Sociology (Cambridge: Polity)
Saaristo, Kimmo & Jokinen, Kimmo (2004) Sosiologia (Helsinki: WSOY)
16. Pierre Bourdieu: Fält, Habitus och Kapital
Paulus Kiviharju
Pierre Bourdieu var en fransk sociolog, antropolog och filosof. Han föddes i den franska byn Denguin
den 1 augusti 1930. Bourdieu växte upp och studerade i Paris vid högskolan École Normale
Superiéure. Där var hans huvudämne filosofi men han spelade rugby vid sidan av läsningen. Efter
skolan arbetade Bourdieu som lärare ett år och gick sedan i armén. Kring mitten av1950-talet hamnade
han i kriget i Algeriet. Innan han återvände till Frankrike arbetade han vid universitet i Algerien i slutet
av 1950-talet. I Frankrike arbetade han vid olika universitet och studerade antropologi och sociologi.
22

Bourdieu undersökte stabiliteten av det system som satt i makten I Frankrike. Ett av hans huvudteman
var reaktioner av kultur och utbildning till reproduktionen av social klass. Därom skrev han en bok La
Reproduction (1970). I den boken argumenterade han att det franska skolsystemet upprepar kulturell
indelning mellan samhällsklasser. Sedan 1970-talet har Bourdieu blivit en ytterst känd sociolog och
han var väldigt populär bland sina elever. En orsak till Bourdieus medhåll kan vara hans centrala
begrepp vilka är fält, habitus och kapital. Dem återkommer jag senare till. I mitten av 1990-talet
koncentrerade Bourdieu sig i andra än akademiska saker. Han talade för uteliggare och gästade på TVprogram.
På samma tid skrev han en bok On Television (1996). I den boken talade han om att
televisionen degraderar journalistiska meddelandet eftersom det måste vara snällt och ofarligt.
Bourdieus sista publikationer på 2000-talet berörde mäns maktställning och Beethoven. Bourdieu dog i
cancer i Paris år 2002.
Fält
Utgångspunkten av fältteori är att kulturella separationshandlingar sammanhänger i symbolisk
drabbning av makten mellan samhällsklasser. Med begreppet fält menar Bourdieu ett bestämt socialt
rum vilket har egna gränser, maktrelationer och spelregler. Samhällets olika fält är till exempel
kulturens, ekonomins, utbildningens, konstens och vetenskapens fält. I de fälten har individer, familjer
och grupper egenskaper, möjligheter och resurser vilka alla Bourdieu kallar för kapital. Kapitalen
samlas hela tiden. Man försöker underhålla och förbättra sin sociala ställning i samhället.
Habitus
För Bourdieu innebär habitus Bourdieu olika beteendetendenser. Individer prövar att göra olika val
bara p g a sin egen syn. Enligt Bourdieu hör individen till någon grupp, till exempel samhällsklass,
etnisk grupp, kön eller generation. Beteendetendenserna bygger på sådana sociala grupper. De
segregerar våra val såsom livets målsättningar, partiidentifikationer samt till och med musiksmaker.
Kapital
När Bourdieu talar om kapital går han till mera individuell riktning. Han avdelar kapital i tre olika
grupper. Den första är ekonomisk kapital som innehåller till exempel förmögenhet och pengar. Andra
är socialt kapital, till exempel familjen, sociala nätverk, vänskapsförhållanden och medlemmar i olika
organisationer. Tredje är kulturellt kapital varom jag talar litet mera.
Enligt Bourdieu säkrar kulturellt kapital barnens skolframgång och också livets riktning om det är
sådant vilket är värderat i samhället. Han avdelar kulturellt kapital ännu vidare i tre kategorier:
• kroppsligt kapital (kunskaper, färdigheter, smakvanor)
• objektivt kapital (böcker, konstverk, instrument)
• institutionellt kapital (utbildning, examina, titlar)
I många forskningar har man konstaterat att hembakgrunden har ett stort inflytande på barns
skolframgångar. Ofta barn som kommer från högre samhällsklassen har bättre framgång i skolan och
utbildar sig högre än barn som kommer från lägre samhällsklasser.
I ett välfärdssamhälle, såsom Finland, har jämlikheten strävat efter att förbättra till exempel för
universal och fri utbildning. Men enligt Bourdieu har jämlikheten inte uppfyllts eftersom kulturellt
kapital upprepas av sig själv.
23

Till slut måste jag säga att vi inte kan välja våra föräldrar vilka ger oss olika värden när vi föds och
växer. Men vårt eget mentala styrka beror på deras inverkan på våra beslut.
Källor
A. Antikainen, R. Rinne & L. Koski (2006): Kasvatussosiologia. WSOY, Helsinki.
P. Bourdieu, edited and introduced by R. Johnson (1993): The Fields of Cultural Production. Polity
Press, Cambridge.
I. Kantola, K. Koskinen & P. Räsänen ( 2004): Sosiologisia Karttalehtiä. Gummerus Kirjapaino Oy,
Jyväskylä.
Nätet
http://www.kirjasto.sci.fi/bourd.htm
17. Migration
Saana Rantanen
Generell av migrationen
Migration är alltid förbunden till flyttningsrörelse. Flyttningen kan antingen hända inne i ett land och
då kallas den för ‘invandring’ eller det kan vara fråga om ‘utvandring’, något som gäller flyttningen
mellan hemlandet och ett främmande land. Om man inflyttar till landet, är man ‘immigrant’, men om
man avflyttar från landet, är man ‘emigrant’. I världen har man räknat att det sammanlagt finns ungefär
190 miljoner immigranter och emigranter. Enligt Statistikcentralens undersökning (Invandringen och
flyttningsvinsten rekordstora 2008, 20.5.2008) flyttade 29 100 personer från utlandet till Finland under
året 2008.Utflyttningen var däremot lägre än invandringen, bara 13 650 personer flyttade bort från
Finland. Alltså omfattade nettoinflyttningen under året 2008 totalt 15 450 personer, vilket är
kvantitativt sett mest sedan krigsåren. Över en miljon finländare har beständigt flyttat utomlands från
Finland. De populäraste länderna till vilka man flyttar från Finland är Sverige, Förenta Staterna,
Kanada och Australien.
Migration kan delas också i frivillig migration eller tvångsflyttning. I frivillig migration kan man själv
besluta om man blir ut- eller invandrare och ingen har tvungit en att flytta från hemlandet. Det finns
lika mycket orsaker till migration som det finns personer som flyttar. De kan vara till exempel jobb,
familj och hopp om ett bättre liv. När det är fråga om tvångsflyttning kan vi tala om landsflykt eller
exil. I allmänhet sammanhänger tvångsflyttningen med naturkatastrof, krig, politisk- eller
religionsförföljelse. Ofta finns det någorlunda katastrof i bakgrunden, vilket tvingar medborgarna att
lämna sitt hemland.
Migrationen och sociologi
24

Migration är ett av sociologins delområden. I Finland har Åbo universitet specialiserat sig på migration
och det finns också en migrationsinstitut där. En sociolog kan undersöka till exempel följande frågor:
”Varför inflyttar människorna till ett land?”, ”Vilka faktorer får folk att flytta från sitt hemland?” och
”Hur trivs immigranter i sina nya hemländer eller hur har de ställt om sig i det nya samhället?”
Migration erbjuder många intressanta teman åt sociologer att undersöka och ta reda på, men kulturell
pluralism är en av de viktigaste temana i migration för sociologer. Zygmund Bauman och Stuart Hall är
kända sociologer som har undersökt kulturell pluralism och hur den inverkar på samhället. I synnerhet
är Bauman berömd för sina teorier av främlingskap. I sina teorier beskriver han hur det känns att leva i
ett land där man inte är en infödd medborgare. man kan känna sig att inte höra till landet men man har
inte någon annan plats att flytta till. Det är en jätte fängslande och aktuell sak i dagens värld, där så
många “hemlösa” människor letar efter sin egen plats i världen.
Källor
Statistikcentralen. 2008 “Invandringen och flyttningsvinsten rekordstora 2008”.
http://www.tilastokeskus.fi/til/muutl/2008/muutl_2008_2009-05-20_tie_001_fi.html 5.3.2010
25