Untitled - Doria

15
mänt på observationsorten (Södermanland), men någon tid
derefter blifvit mindre talrika och tvertorn, hvarpå exempel
anföras. Han anmärker dessutom, att några fogelarter
flytta olika vägar vår och höst, eller åtminstone erhållas
blott under endera sträcktiden. — Emedan Skandinaviska
halföns geografiska gestalt och utsträckning nästan sammanfaller
med den öfverallt derstädes observerade N—Sliga
flyttningsriktningen, har denna intill senaste tider blifvit
ansedd vara icke blott den typiska utan den enda, som
inom området kunnat kommaifråga, och man synes knappast
hafva tänkt sig möjligheten af mera invecklade fall.
INorge har denna uppfattning äfven sin riktighet iföljd
af fjellryggens riktning och närhet till kusten, hvarföre
också de faunistiska arbetena lemna temmeligen god öfversigt
af flyttningames geografiska sträckningar. Inom Sverige
är förhållandet deremot ej lika enkelt, men har icke
desto mindre ådragit sig alltförringa uppmärksamhet. De
svenska författarene ge sig sällan in på ämnet och synas
då hylla den anförda åsigten, åtminstone om man får döma
af enstaka antydningar; så t. ex. förutsattes vanligen, att
alla de skaror af flyttfoglar, som visa sigiSkåne, nödvändigt
måste hafva anländt dit frånlandets norra trakter,
eller på sin höjd från Skandinaviens nordöstra delar, der
de alltså borde häcka 1). — Ett försök har blifvit framställdt
att t. o. m. såsom en allmänt giltig regel fastställa
flyttningenimeridianens riktning. Hartman -) har nemligen
ådagalagt på grund af jemförelser emellan flyttfogelfaunan
på fyra ställenimellersta Sverige (Gefle, Upsala,
sydöstra Dalarne och Carlstad); att Gefletrakten framför
') Man jemföre särskildt uppgifterna uti Skandinavisk fauna om
Tringa subarcuata, minuta, Calidris arenaria samt Anser leucopsis, och de
möjligen härifrån lånade antydningar som meddelas af Yarrell (Brit.
Birds), t. ex. om Tr. subarcuata och canutus; — andra exempel att förtiga.
*) C. Hartman, Strödda bidrag till Skandinavisk fauna. Stockholm
1859, sid. 25—26.