Nr 5 - A4

STILLSAM AMERIKAN 

BAKOM NIO AV TIO 

POPULÄRA TYPSNITT 

Sid 3–6 

PAGEMAKER 5.0 

GER MÖJLIGHET 

TILL GRUPPARBETE 

Sid 7 

EXAMEN I VÅRT 

UNIVERSITET FÖR 

QUARK XPRESS 

Sid 8–11 

PHOTOSHOP GÖR 

SUDDIGT FOTOGRAFI 

TILL HÖTORGSKONST 

Sid 13 

CASTLE OCH LUIN 

GÖR EGNA VARIANTER 

AV KLASSIKERNA 

Sid 16 

DESIGN 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 5 ÅRG 2 

NOVEMBER 19935 

Mognar äpplena på hösten? 

Det har gått ett halvår sedan jag köpte min Quadra 800 CD 40/500. Då 

skrev jag en desperat skildring från skärmytslingarna i teknikens 

frontlinje – det var inte mycket som fungerade. 

Fortfarande känns maskinen mycket skakig att jobba med. På Compuserve 

diskuterar man om det kan vara fel i den SCSI-koppling som 

förenar den interna hårddisken och moderkortet på 800-serien. Min 

maskin ska tillbaka till leverantören för genomgång nästa vecka. 

Det senaste tipset från min 750-kronorskonsult är att det är något 

fel på mina nya 16-megabytes minneskretsar. 

Mitt rippsätteri kunde konstatera en annan festlig detalj för ett par 

veckor sedan: när vi lagrade spökbilder på en 44 mb SyQuest-skiva 

skadades filerna så att programmet bombade när jag monterade dem i 

Quark XPress. Anledningen var att de skrivits in med en SyQuestdrive 

som ska ta både 44 och 88 mb skivor. 

Varför nu ta upp er dyrbara tid med detta teknikgnäll när det finns 

så mycket roligare saker att prata om, som filmen ”Pianot”, oxfilé 

i Hao-sås, Systemets novembernyheter eller typografi och design? 

Apple har släppt Quadra 840 AV och en rad uppgraderade Centris som 

döps om till Quadra. Nästa år släpps Apples Power PC, kanske redan i 

januari inför Macens 10-årsjubileum. Men troligen inte förrän senare 

under 1994. SyQuest kommer med en ny 200 mb kombinationsdrive. 

Mitt på dyrköpa erfarenheter grundade råd till datorspekulanter 

är: vänta med att köpa nytt. Det finns gott om begagnade maskiner 

som ni säkert klarar er med ett år eller två. Är ni ute efter att kunna 

uppgradera till Power PC så tänk dock på att det bara blir ett fåtal 

maskiner som kommer att kunna uppgraderas – och till dem hör inte 

Quadra 700 eller 950. Vill ni ha en Power PC så blir det säkrast och 

billigast att vänta något år till. 

För den som inte valt SyQuest-teknik så finns det en uppsjö av 

optiska lagringsmedia att välja bland. 

När vi ändå är inne på detta trista ämne (teknik) så kan jag meddela 

att jag skickat tillbaka min nya, dyra Sony Trinitron Multiscan 20" 

skärm till förmån för kombinationen 21" gråskaleskärm och en liten 

Apple 14" fyrfärgsskärm (som också är Trinitron). Jag saknar dock 

inte den stora färgskärmen. På det nya sättet spar jag ögonmuskler, 

eftersom skärpan i 21"-skärmen är så mycket bättre utan färg, och för 

pengarna som blir över så kan jag köpa ett ergonomiskt riktigt utformat, 

höj- och sänkbart datorbord. 

Satsa på dig själv i stället för att låta reklamen hetsa dig till dyra 

köp av oprövad ny teknik – dina ögon, dina armar och din rygg är viktigare 

produktionsredskap än datorn. 

Pelle Anderson, redaktör

2 Design Typografi Produktion # 5 • November 1993 

Bo Berndal fick 

fin japansk utmärkelse 

Typtecknaren Bo Berndal kan nu föra 

ett fint japanskt pris till sin trofésamling 

i villan i Bandhagen. Han hemförde 

en ”Special Merit Award” i den 

fjärde internationella tävlingen i typsnittsdesign, 

arrangerad av japanska 

fotosättartillverkaren Morisawa, för 

sitt typsnitt Magellan, tecknat i en 

rak och en kursiv variant. 

I årets tävling deltog 251 typtecknare, 

varav 3 från Sverige. I klassen 

för latinska alfabet var antalet tävlande 

128, och totalt tio priser delades ut. 

Guldet gick till Tyskland, för ett kondenserat 

typsnitt vid namn Lancé. 

1984 fick Carole Twombly pris i 

den första Morisawa-tävlingen, därefter 

anställdes hon av Adobe, där hon 

tecknat Adobe Caslon, Lithos och 

senast multiple master-snittet Viva. 

Bo Berndal stannar dock i Sverige, 

och är just nu i färd med att färdigställa 

ett typsnitt för Läckö slott. DtP 

återkommer till Bo Berndal framöver. 

Dos Mounter krockar 

med CD-driven till Mac 

Använder du Dos Mounter för att läsa 

PC-disketter på din Mac (kolla i mappen 

Inställningar i Systemmappen) så 

kryssa i rutan ”Disable Dos Mounter” 

när du inte använder programmet. 

Annars kan det krocka med drivrutinen 

för Apples CD-spelare. Att läsa 

Photo CD går exemelvis inte alls. 

Du behöver inte flytta på Dos 

Mounter, och när du vill använda det 

så klickar du bara i ”Disable-rutan” 

igen så att krysset försvinner – du 

behöver inte starta om maskinen. 

Papperet för Diesel, 

Levis, Lee och de andra 

Nu finns det, det hela jeansbranschen 

väntat på; papperet är till 100 procent 

gjort på bomullsdenim. Blue Jean 

Bond heter slutstationen för gamla 

jeans och jackor, och pappret har en 

distinkt ljusblå färg. Passar i såväl 

laserskrivare som offsetpress, och 

köps från Esleeck Manufacturing, tel 

0091–413–863–4326. 

Gott om konferenser 

för den kunskapstörstande 

• 3–4 november, PrintFest & Desktop 

Expo, branschmöte för folk inom prepress 

och tryck i Los Angeles, USA. 

Fax 0091–703–683–8801. 

• 4–6 november, OS-designseminarium, 

arrangerad av OL-kommittén i 

Lillehammer och Society of Newspaper 

Design/Scandinavia. Lillehammer, 

Norge. Tel 00947–5–32 16 00 (Arne 

Edvardsen, Bergensavisen). 

• 15–17 november, Electronic Photo- 

graphy and the Macintosh, seminarium 

om kameror, bildinläsare och 

bildbehandling i Rochester, USA. Fax 

0091–716–475–7000. 

• 17–19 november, Desktop Production 

for Advanced Users, workshop för 

att optimera ditt desktoppande; täcker 

bildbehandling, färgseparering och 

utskjutning, Pittsburgh, USA. Fax 

0091–412–621–3049. 

• 18–19 november, Photoshop workshop, 

om hur du skapar och redigerar 

bilder i Adobe Photoshop i Rochester, 

USA. Fax 0091–716–475–7000. 

Upplösning på gång 

inom typsnittsvärlden 

Vem betalar längre de priser som Adobe 

och de andra stora typsnittselefanterna 

begär? Monotypes lågprispolitik 

tillsammans med ett otal småproducenter 

har knaprat på försäljningssiffrorna. 

För Adobe har det betytt att 

folk fått sparken och att ett antal nya 

designprojekt lagts på is. 

För första gången har de fem största 

företagen i branschen (utom Adobe, 

som av naturliga skäl inte fick 

vara med) träffats för att diskutera 

vad man ska göra åt krisen. Ett väntat 

första steg är att licensera typsnitten 

per dator i stället för per skrivare. 

Ett kännbart slag för exempelvis en 

dagstidning; mindre för enmansfirman 

i designbranschen. 

En sak som inte gör livet lättare för 

typsnittsleverantörerna är program 

som InfiniFont från ElseWare och Font- 

Chameleon från Ares Software. Med 

ett av dessa program behöver du inte 

ha några typsnitt – de skapar automatiskt 

mycket likartade typsnitt med 

exakt samma breddvärden som det 

som används i dokumentet. 

Canon i USA 

vårdar miljöprofilen 

För varje lasertonerkassett som Canon 

i USA får tillbaka så donerar företaget 

en dollar till National Wildlife Federation 

och Nature Conservancy. På tre 

år har det blivit två miljoner kassetter, 

och två miljoner dollar. Även 

svenska Canon tar emot tomma tonerkasetter 

– dock utan dollargåva. De 

kan lämnas till valfri Canon-återförsäljare 

eller skickas direkt till Canon. 

Prevent 13 för dig som 

vill vårda din laserskrivare 

Företaget som laddar om dina tonerkassetter, 

Accutone i Stockholm, inför 

nu ännu en servicenivå. Prevent-13 

heter tjänsten, som är ett serviceprogram 

för laserskrivare. Tre nivåer upp 

till 1 595 kr plus moms per år ger varierande 

grad av säkerhet. Det dyraste 

alternativet ger kunden tillgång till 

en ersättningsskrivare utan extra kostnad 

om den trasiga inte kan repareras 

direkt. Accutone har tel 020–62 66 26. 

Franska kort 

lockar amerikaner 

Ett franskt företag, Sunline, har tagit 

fram en ny bildbehandlingsteknik 

som fått Aldus, Adobe och Quark att 

ta flyget över Atlanten för att studera 

den franska lösningen. 

Det de amerikanska storföretagen 

fått se är FITS, som står för Functional 

Interpolating Transformation System. 

I korthet går det ut på att datorn 

som ska arbeta med en bildfil inte 

redigerar själva bildfilen utan en 

mindre kopia av denna fil. Denna kan 

roteras, förstoras eller förminskas, retuscheras, 

förvrängas, färgkorrigeras, 

filtreras etc. När jobbet är klart överförs 

alla förändringar på en gång till 

originalfilen. Resultat: jobb i realtid, 

något som annars kostar dator- och 

programpaket i miljonklassen. 

Slut på att skicka 

disketter på rippning? 

CalComp, känd tillverkare av laserskrivare, 

och Labelon, en av USA:s 

största tillverkare av faxpapper och 

bestrukna specialpapper, har gemensamt 

tagit fram EcoFilm. Det är en 

värmekänslig transparent plastfilm 

som du använder i en laserskrivare. 

Resultatet blir en pos- eller negfilm, 

utan miljöfarliga framkallningsvätskor. 

För enklare jobb utan färgbilder 

kan detta bli ett alternativ till den 

jämförelsevis dyra rippningen. 

En dinosauriedator 

på var mans skrivbord 

Silicon Graphics, ett företag med 

världsrykte sedan deras datorer hjälpt 

till med animeringen av storfilmerna 

Jurassic Park och Terminator 2, har 

bestämt sig för att konkurrera med 

Macintosh om multimediamarknaden. 

Indy heter deras första dator i konsumentprisklass, 

runt 40 000 svenska 

kronor. Då får du en dator med väsentligt 

högre prestanda än Macens 

värstingar i Quadra-klassen (processorns 

klockfrekvens är 100 Mhz). Och 

videokameran är redan inbyggd i 

skärmen, systemet är UNIX, du har 

givetvis möjligher till videokonferenser 

med Indy-kolleger i realtid, hifi 

stereo – och ett par 3D-glasögon följer 

med utan extra kostnad. Hela härligheten 

är dessutom målad i en syrenlila 

färg. Oemotståndligt, säger DtPvänner 

som provat. Adobe släpper 

snart Photoshop till Indy, annars är 

det dyra proffsprogram som gäller – 

PageMaker och Quark XPress för 

Indy lär dröja.

Design Typografi Produktion # 5 • November 1993 

Morris Fuller Benton formade typsnitt för hela världen 

Amerikanen Morris Fuller Benton (1872–1948) är 

en av typografins allra största – både vad gäller 

kvalitet och kvantitet. Bentons typsnitt är konstfulla 

återskapelser och funktionell ingenjörsdesign 

som har stått sig. 

Daniel Berkeley Updike – seklets klokaste bedömare av 

typografi – menade att de typsnitt som överhuvudtaget 

borde ha presenterats för mänskligheten skulle rymmas i 

ett tunt häfte. Fast frågan är om inte Morris Fuller Benton 

ensam skulle kunna fylla en sådan broschyr. Men Benton 

nämns inte ens vid namn i Updikes monumentala typsnittsbibel 

Printing Types som kom ut 1922. Hur kommer 

det sig? Gillade han inte Bentons typsnitt? Han måste ju 

ha känt till mannen bakom verket? Var de osams? 

Benton själv hade inget emot att vara anonym. ”En 

mycket blygsam natur”, sa alla som kände honom. Han 

snickrade helst leksaker till sina barn och älskade att 

meka med sin Stanley Steamer i garaget. När han någon 

gång tillfrågades om hemligheten bakom framgångarna 

skruvade han på sig och skyllde på – tur. 

Ett skäl till att Benton bara skymtar i bakgrunden hos 

Updike är att Printing Types huvudsakligen handlar om 

boktypsnitt, medan Bentons insats till stor del gällde 

andra typografiska användningsområden. Updike hade till 

exempel inte någon hög tanke om sanserifen över huvud 

taget. Om den nödvändigtvis måste användas är det bara 

Futura medium och Gill Sans som duger, skriver Updike. 

Han tycker visserligen inte om dem, men ”de bästa av 

dagens sanserifer har avgjort ett användningsområde, om 

man håller sig till ett fåtal ord eller kort text, särskilt i 

större grader. På bok- eller tidskriftssidor är de fula och 

svårlästa...” (II, 295) 

Bentons snitt var stilgjuteriernas räddning 

De traditionella stilgjuterierna i USA för hundra år sen 

hade vant sig vid en lugn tillvaro i en säker nisch: att leverera 

typer i små grader för handsättning åt en växande 

skara tidningar och tidskrifter. Nästan över en natt försvann 

deras marknad: Linotype-maskinen gick härjande 

fram som sin tids dtp-farsot i den grafiska branschen. Stilgjuterierna 

slogs ut på löpande band. 

Som ett motdrag gick ett tjugotal gjuterier 1892 samman 

i American Type Founders (ATF) med säte i Jersey City 

utanför New York. Tretton lades snart ner, men de kvarvarande 

lyckades inte bara överleva utan kom i sin nya form 

att spela en viktig roll för hela 1900-talets typografi. 

Robert Nelson, ATF-chef från 1894, såg vägen ur krisen: 

handgjutna typer för rubriksättning, maskingraverade 

brödtextgrader och utbyggda typfamiljer, som fick kunderna 

att köpa inte bara rak och kursiv, utan ett otal kompletterande 

vikter och varianter i hela gradsortimentet – en 

lönsam satsning som bland annat bar fram alla tiders största 

kommersiella typsnittsframgång: Cheltenham. 

Den som skar ATF:s tjugoen Cheltenham-fonter var 

Morris Fuller Benton. Efter ingenjörsexamen från Cornell 

1896 anställdes han som 25-åring vid ATF som assistent åt 

sin far, Linn Boyd Benton, som på Nelsons uppdrag inrättat 

en avdelning för typografisk utveckling. Benton juniors 

uppgift blev att leta fram de användbara snitten och 

bringa reda i det väldiga typsnittsförråd som ATF tagit 

över från de grundande stilgjuterierna. (Att systematisera 

typer och matriser, att skapa ordning ur kaos – det påminner 

om en annan karriär som började på samma sätt: den 

artonårige Giambattista Bodoni gjorde ett liknande sorte- 

ringsarbete i Vatikanens polyglottryckeri Propaganda Fide.) 

Men unge Bentons typografiska uppfostran startade 

säkert tidigare än så: fadern var typskärare och senior 

partner i ett av de gjuterier som gått upp i ATF (Benton 

Waldo & Co). Linn Boyd Benton var dessutom ingen mindre 

än uppfinnaren till Benton Automatic Punch-cutter, 

den stämpelgraveringsmaskin utan vilken Linotype hade 

blivit en flopp, eftersom det hade varit omöjligt att framställa 

alla matriser som behövdes för maskinsättningen på 

traditionellt vis. 

Benton den äldre hade bland annat för tidningsutgivaren 

och boktryckaren Theodore Low DeVinnes tidskrift The 

Century skurit ett utrymmessnålt, för att inte säga konden- 

MORRIS FULLER BENTON I URVAL 

1897 Roycroft 

1897 Cloister Old Style (efter Nicholas Jenson 1470) 

1900 Century Expanded (med Linn Boyd Benton) 

1901 Copperplate Gothic (oftast tillskrivet Frederic W. Goudy) 

1903 Alternate Gothic No. 2 

1903 Cloister Black (med J.W. Phinney) 

1903 Franklin Gothic 

1904 Cheltenham (efter B.G. Goodhue 1896 för D.B. Updike) 

1904 Within Black (Bold Antique) 

1906 Century Old Style 

1907 Clearface 

1908 News Gothic 

1908 Lightline Gothic 

1909 Bodoni 

1909 Clearface Gothic 

1910 Hobo 

1911 Bodoni Book 

1914 Century Schoolbook 

1914 Souvenir 

1917 Garamond (med T.M. Cleland efter Jean Jannon 1621) 

1921 Goudy Catalogue (efter Frederic W. Goudy) 

1922 Civilité (efter Robert Granjon 1557) 

1928 Bulmer (efter William Martin för William Bulmer 1790) 

1928 Chic 

1928 Modernique 

1928 Novel Gothic (med C.H. Becker) 

1928 Parisian Gothic 

1929 Bank Gothic 

1929 Broadway 

1929 Louvaine 

1931 Stymie 

1933 Agency Gothic 

1934 Tower 

1934 Whitehall (Cambridge, Benton) 

1935 Phenix (Acquitaine) 

FOTNOT Dateringar av typsnitt är osäkra, av minst två skäl: Dels 

går det nästan alltid lång tid mellan design och marknadslansering 

av ett typsnitt, dels är stilgjuteriernas egen dokumentation 

ofta dålig. Varje typsnitt har sin egen historia från konception 

till tryck. Dessutom utvecklar ATF varianterna i en familj under 

en följd av år. Garamondprojektet sattes t.ex. igång 1914, den 

raka varianten kom ut 1917, kursiven 1918. I typografilitteraturen 

uppges därför högst skiftande dateringar. Listan ovan 

bygger främst på Jaspert, Berry & Johnson: ”Encyclopedia of 

Type Faces”, Valter Falk: ”Bokstavsformer och typsnitt genom 

tiderna” och diverse utgåvor av C.F. Hultenheims ”Typflora”. 

3


Cheltenham tecknades ursprungligen av Bertram G. Goodhue 

1896. Morris Fuller Benton utvecklade typsnittet för 

ATF:s räkning och det är den omfattande typsnittsfamilj 

han skapade som ligger bakom Cheltenhams stora spridning. 

Cheltenham är ett kraftigt sekelskiftestypsnitt, som 

enklast känns igen på gemena g med sitt öppna underhäng. 

serat, typsnitt som fått namnet Century Roman. Det 

användes första gången i novembernumret 1895. Det smala 

snittet var anpassat till tidskriftsspalt, men gav för många 

typrum per rad i normal boksats. För ATF skar Benton därför 

en bredare variant bättre lämpad för boksättning (Century 

No. 2, senare kallad Century Broad-face) och tillsammans 

med sonen ännu en, Century Expanded. 

Så var Century-karusellen i gång; den snurrar än. Century 

infogades i ATF:s familjefilosofi och mellan 1900 och 

1928 tecknade Morris Fuller Benton inte mindre än arton 

varianter. En av dem skars på beställning av en läromedelsförläggare 

och Benton skred till verket efter ingående 

studier av de undersökningar som då fanns av skolbokstypografi 

och barns läsning. Resultatet blev ett typsnitt med 

större x-höjd, kraftigare bokstavslinjer och öppnare inre 

former än de äldre släktingarna i Century-familjen: Century 

Schoolbook (1914) – utomordentligt slitstarkt och 

fortfarande ofta använt (till exempel för brödtexten den 

denna tidskrift). 

Nu var ATF:s syn på typsnittsfamiljer en helt annan, 

mer funktionsinriktad och behovsprövad, än den mekaniska 

som senare lanserats, framför allt av ITC. En typisk 

ITC-familj består av sexton fonter i fyra vikter med tillhörande 

kursiva och kondenserade varianter. ATF:s familjer 

var mindre rätlinjigt välordnade: man lanserade grundkaraktärer 

och skapade sedan kompletteringar när behovet 

och marknaden så påkallade. Inom Century-familjen samsades 

till exempel så småningom snitt med helt olika 

Century tecknades först av Linn Boyd Benton i början av 

1890-talet. Sonen utvecklade snittet till Century Schoolbook 

(ovan), anfadern till många tidningstypsnitt. Ett kännetecken 

för snittet är att de flesta tecknen har snarlika 

breddvärden. 1982 kom New Century Schoolbook, en något 

bredare och kraftigare variant anpassad för dagens teknik. 

grundkaraktär – Century Old Style är en transantikva, 

medan Schoolbook och Expanded är linearantikvor. 

Century Schoolbook kom senare att bilda skola för en 

hel rad typsnitt under samlingsnamnet ”Legibility faces”, 

anpassade till tidningstypografins tuffa tekniska förutsättningar: 

Ionic, Textype, Excelsior (C.H. Griffith); Jubilee, 

Times-Europa (Walter Tracy); Olympian (Matthew Carter); 

Nimrod (Robin Nicholas) – det är heller inte helt fel 

att påstå att också Gerhard Unger stått på Bentons axlar 

när han tecknat tidningssnittet Swift. 

Även Bentons Gothic-snitt utgör en familj och kan med 

fördel användas som en sådan – fast medlemmarna har olika 

typsnittsnamn: News Gothic är normal och halvfet 

till de fetare och kondenserade Franklin och Alternate 

Gothic, familjens extra magra släkting heter Lightline 

Gothic. Kvaliteten på dessa Bentons originalsnitt överstiger 

vida de tjugo uniforma varianter som ITC prånglar ut 

under namnet Franklin Gothic (och som tyvärr är den 

mest använda skärningen idag). 

Nyteckningar av klassiska typsnitt 

Det var hos William Morris och vännen Emery Walker som 

tanken på ”revivals” – nyteckningar av klassiska typsnitt 

efter de historiska förlagorna – föddes och det var typskäraren 

Edward Prince som stod för praktiken. Men efter 

Morris’ egen lysande men egenartade användning av sina 

Golden, Troy och Chaucer Type har de ju aldrig höjt sig 

över ett rent musealt intresse.


Franklin Gothic är en tidlös, neutral sanserif lämpad för 

rubriksättning och reklamtypografi. Morris Fuller Benton 

tecknade bara denna feta skärning, som idag finns tillgänglig 

under det missvisande namnet Franklin Gothic 

No. 2. ITC:s bearbetning heter ”bara” Franklin Gothic, har 

större x-höjd än originalet och finns i en mängd vikter. 

Morris Fuller Benton och ATF gjorde en rad mer livskraftiga 

revivals. Och de påbörjade arbetet ett par årtionden 

före Stanley Morisons mera berömda och omskrivna 

projekt vid Monotype. 

Henry Lewis Bullen, ATF:s ”reklamchef”, hade byggt upp 

ett typografiskt referensbibliotek som säkert skulle gjort 

mången inköpare på traditionstyngda bibliotek gröna av 

avund. Det fanns ett gediget typografihistoriskt kunnande 

inom företaget. (Bullens assistent var en viss miss Becker, 

sedermera gift Beatrice Warde, som under pseudonymen 

Paul Beaujon i tidskriften redde ut Garamondtypernas sanna 

härkomst och ytterligare sedermera blev Stanley Morisons 

följeslagare.) I Bullens hyllor fanns inkunabler och 

andra typografiskt intressanta tryck från boktryckarkonstens 

fem sekler – bland annat ett exemplar av Eusebius’ 

Preparatio Evangelica, tryckt av Nicolas Jenson i Venedig 

1470 – en central bok i antikvans historia och förebild för 

mängder av tolkande och kopierande nyskärningar under 

1900-talet. (Den senaste i raden är inte utgiven än: Robert 

Slimbachs Adobe Jenson, annonserad till våren 1994). 

Benton använde Eusebius-utgåvan som förlaga till 

Cloister Old Style (1897), som till och med fann nåd inför 

Updikes stränga ögon. (”Det är ett praktiskt typsnitt; inte 

särskilt inspirerat, kanske, men lugnt och tillfredsställande 

därför att det inte tar i för mycket”. – II,233) 

Efter några års arbete med Century, Cheltenham och 

med sanseriferna var det 1907 dags för nästa stora återupplivande. 

Benton var först med en modern skärning av 

Bodoni och hans version står sig väl i jämförelse med den 

långa rad som senare blivit till vid stilgjuterier, både i den 

gamla och den nya världen. 

Det intressantaste i ATF:s projekt var att Benton 

uppenbarligen från början var klar över Bodoni-snittets 

begränsningar: Giambattista Bodoni hade skapat typografiska 

monument, men knappast i modern mening läsvänliga 

böcker. De flesta av hans typsnitt krävde kraftigt tilltagen 

kägel och mycket stora marginaler för att inte 

bokstavsformens vertikala karaktär skulle ta överhanden 

och göra texten svårforcerad – alla som försökt använda 

olika Bodoni-varianter för boksats vet att detta är ett högst 

påtagligt problem. 

Benton valde noga bland de många förlagor som Bodonis 

postuma Manuale tipografico (1818) erbjöd. Med ett av 

de magrare snitten som modell tecknade han 1911 en variant 

som kanske inte löste problemet, men i varje fall reducerade 

det och gjorde Bodoni användbart för sättning av 

löpande text. Det blev en stor framgång och inget stilgjuteri 

med självaktning har senare kunnat undvara en kopia 

av Bentons Bodoni Book. 

I ett stort boktryckerihistoriskt verk som började utkomma 

vid sekelskiftet, Histoire de l’Imprimerie en France 

av Anatole Claudin, användes ett typsnitt som gjöts i originalmatriser 

av Imprimerie Nationale i Paris. Det kallades 

caractères de l’Université och på grund av ett misstag när 

man försökte identifera typerna 1825 gällde Claude Garamond 

(död 1561) som typskärare. I själva verket hade det 

5 

Morris Fuller 

Benton utgick 

från 1800-talets 

vildvuxna flora 

av amerikanska 

sanseriffer och 

renodlade varianterna 

till en 

grupp typsnitt 

med ändelsen 

Gothic. Dessa 

kompletterar 

varandra. Exempelvis 

matchas 

den feta Franklin 

Gothic av den 

normala och 

halvfeta News 

Gothic (överst) 

och den kondenserade 

varianten 

Alternate Gothic 

No. 2 (mitten). 

Dessa är att föredra 

framför 

ITC:s fullständiga 

familj under 

namnet Franklin 

Gothic. Bland 

Gothic-snitten 

finns också några 

ovanligare sorters 

linjärer, som 

populära Copperplate 

Gothic 

(underst) med 

sina små seriffer.


ABCDEFGHIJKLMNOPQRS 

TUVWXYZ& 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyz 

1234567890$ 

Antikvan Cloister Old Style var ett av Morris Fuller Bentons 

första typsnitt. Det är en återskapelse av Nicholas Jensons 

typer. Förlagan är en volym tryckt 1470. 

Cloister Black, ett så kallat ”Old English”-typsnitt, 

har sin förebild i engelskt 

1400-talstryck. Ska inte förväxlas 

med Cloister Old Style ovanför. 

kommit till nästan hundra år senare och dök först upp i ett 

typprov av Jean Jannon i Sedan från 1621. (Om detta 

visste alltså ingen något förrän Beatrice Warde publicerade 

sin berömda artikel ”The ‘Garamond’ types. Sixteenth 

and seventeenth century sources considered” – i The Fleuron 

V, 1926.) 

Efter framgångarna med Cloister och Bodoni sökte ATF 

nya förebilder för nyskärningar. Uppmuntrade av Henry 

Bullen – som uppmärksammat Claudins bok – skar Benton 

tillsammans med Thomas Maitland Cleland 1917 ett typsnitt 

baserat på Jannons typer. Det fick namn efter den 

påstådde upphovsmannen och satte fart på en internationell 

Garamond-renässans – Monotype, Stempel och Linotype 

gjorde snart egna versioner och ATF:s skärning dök 

senare upp som kopior hos Lettergieterij Amsterdam och 

hos Linotype (Garamond No. 3). 

Benton fortsatte oförtrutet sitt typsnittstecknande fram 

till pensioneringen 1937. Bland annat gjorde han 1928 en 

sista revival: en modern version av Baskerville-lärjungen 

William Martins transantikva från 1790, som hos ATF fick 

namnet Bulmer. 

Tecknade typsnitt ur ingenjörens perspektiv 

Morris Fuller Benton var ingenjör, hans perspektiv på 

typografin eller i varje fall hans startpunkt var industrimannens. 

Han hade inte den estetiskt-konstnärligt-historiska 

bakgrund som många andra typsnittstecknare som i 

William Morris kölvatten trätt fram i England, Tyskland 

Stymie har till skillnad mot många 

andra egyptienner åldrats med värdighet. 

Snittet påminner om bland andra 

Rockwell – men Stymie är bättre. 

I andra änden av Bentons yrkeskarriär finns Bulmer, hans 

sista stora återskapelse. Bulmer skars ursprungligen av 

William Martin för William Bulmers tryckeri i London. 

Tower är på sätt och vis en kondenserad 

variant av den några år äldre 

Stymie, fast med tillplattade kurvor 

som ger typsnittet vertikal karaktär. 

och USA. Det är svårt att tänka sig Benton försjunken i 

Ruskins Stones of Venice eller målande historieromantiska 

scener i olja. Han var praktiker mer än teoretiker och oerhört 

produktiv. Av en fullständig verkförteckning skulle 

troligen framgå att han gjorde över tvåhundra typsnittsvarianter 

– fler (och bättre!) än Frederic Goudy, som brukar 

framhållas som arbetshästen i amerikansk typdesign. 

Men det betydde ingalunda att Benton var historielös, 

teknikfixerad eller i dålig mening kommersiell. Han grundade 

sin design på ett klart typografiskt förnuft och på 

ingående studier av historiska förlagor och fick han uppgiften 

att överföra andras skisser till färdiga trycktyper blev 

resultatet nästan alltid en förbättring. Han hade en förmåga 

att anpassa bokstavsformerna till de tekniska förutsättningarna 

och ge dem hög läsbarhet. Han tecknade en lång 

rad funktionella och lättlästa typsnitt som aldrig fjärmade 

sig från den osökt självklara utformning som var Bentons 

kännetecken och som härrörde ur hans – intuitiva eller förvärvade 

– utgångspunkt: han såg typografin ur en formell/anonym/skulptural 

synvinkel, till skillnad från den 

informella/personliga/kalligrafiska. Det gjorde honom till 

en av 1900-talets allra främsta typtecknare. 

Ätandet är ju puddingens bevis: fråga dig när du själv 

senast valde ett Benton-snitt eller såg ett använt, och du 

finner att svaret oftast är: Nyss. I morse slog jag upp en 

helsidesannons i DN för försäkringsbolaget Skandia. Typsnitt? 

Cloister Old Style. 

Christer Hellmark


Med PageMaker 5 kan du gruppera – fast inte utan problem 

PageMaker 5 har kommit. Och 

DtP bjuder på några tips som 

gör nya PageMaker ännu bättre 

– om bland annat gruppering. 

.1. 

Att kunna gruppera – att koppla 

ihop olika saker på sidan och göra en 

sak av dem, är något som saknats 

ända sedan PageMaker kom. Själva 

idén har ju funnits länge på Macen, 

gruppering fanns redan i MacDraw. 

Att gruppera kan underlätta 

mycket när man gör layout, man kan 

göra en artikel, med rubriker, bildtexter, 

bildramar etc, gruppera den och 

sedan flytta den till nya ställen utan 

att vara rädd för att lämna någon 

liten del efter sig. 

Tyvärr är den grupperingsfunktion 

som vi nu fått med PageMaker 5 ett 

fuskverk – men ändå långt bättre än 

ingenting alls. 

Grupperar gör man genom att 

markera två eller flera saker med pilverktyget 

och ta Verktyg > Aldus Additions 

> PS Gruppera (gör en Quic- 

Key!). 

Detta sätter igång en oherrans 

aktivitet på datorn med sidor som 

läggs till och tas bort, mystiska punkter 

på skärmen, som sedan försvinner 

etc. Det är inte snabbt, men efter ett 

litet tag har delarna blivit en helhet, 

som du kan förstora, skeva, rotera, 

flytta och så vidare. 

.2. 

Men se till att du verkligen är säker 

på vad du vill ha med i gruppen, 

innan du sätter igång. Det går visserligen 

lätt att dela upp gruppen igen 

(Verktyg > Aldus Additions > PS Dela 

upp), men när du gör det försvinner 

alla storleksförändringar, all skevning, 

all rotation etc och du får tillbaka 

precis det som du grupperade. 

.3. 

Det som egentligen händer under 

grupperingen är att PageMaker skapar 

ett eps-dokument och monterar in 

detta på sidan – på samma sätt som 

du själv kan skapa ett eps-dokument 

med FreeHand eller Illustrator och 

montera in det. 

Dokumentet hittar du på hårddisken 

i samma mapp som PageMakerdokumentet. 

Skickar du iväg ditt 

dokument till sättning är det viktigt 

att alla grupperings-epsarna 

kommer med, annars blir det problem 

vid utskriften. 

.4. 

Det är ingen egentlig skillnad mellan 

grupperings-epsarna och andra epsdokument. 

De behöver inte nödvändigtvis 

in i PageMaker, utan du kan 

montera in dem i andra program. 

Behöver du exempelvis ha in något 

som gjorts i PageMaker i ett Quarkdokument 

är förmodligen det enklaste 

sättet att gruppera det, och sedan 

montera eps-aren i Quark. 

Och har du Aldus Fetch, kan du 

katalogisera dina grupperings-epsare. 

.5. 

Också på ett annat sätt liknar grupperings-epsarna 

andra epsare. 

En epsare som innehåller text 

skall helst inte ingå i en annan 

epsare, eftersom skrivaren då mycket 

lätt tappar bort typografin på texten. 

Med andra ord: Har du monterat 

in en rubrik från till exempel Free- 

Hand skall du inte gruppera den. (Om 

du måste så omvandla först rubriken 

till en bild i FreeHand (Text > Som 

sträckning). Bilder kan monteras i 

varandra.) 

Och gruppera inte en grupp som 

innehåller text! 

.6. 

Skulle du ändå göra det kan det gå 

att få det utskrivet. Men det krävs 

tur. Prova med att ladda ner typsnittet 

i skrivaren i förväg. 

.7. 

Ibland vill man omvandla text till 

bild. En anfang som är en bild kan 

man till exempel figursätta runt, och 

på så sätt få en mycket snyggare anfang 

än PageMakers addition ger. 

Skriv anfangen i ett eget textblock. 

Nu vill vi gruppera det här textblocket, 

så det blir en bild. Men Page- 

Maker kräver att man grupperar 

minst två saker, så gör en rektangel 

som saknar fyllning och linje (Objekt 

> Linje > Ingen, Objekt > Fyllning > Ingen) 

och gruppera ihop den med textblocket. 

7 

När du skriver din anfang, se till 

att hela ryms i textblocket, att det 

inte är någon del som sticker ut, för 

den kommer i så fall att klippas av. 

Vill du vara på säkra sidan kan du 

slå en blankrad över och under 

anfangen, ett mellanslag före samt 

göra textblocket stort. 

.8. 

Samma teknik kan användas för att 

omvandla en rubrik till bild. Det är 

ju så mycket enklare att passa in den 

på en viss bredd om man kan ta tag i 

ett hörn med pilverktyget och dra den 

så stor man vill ha den. 

.9. 

Kraschar datorn vid utskrift? Har 

du faxmodem och har faxat alldeles 

före kan det vara orsaken. En del faxmodem-program 

har problem med 

den nya skrivardrivaren (Apple LaserWriter 

8.0) som kommer med 

PageMaker. 

.10. 

Eller har du gamla fonter? Page- 

Maker i kombination med LaserWriter 

8.0 klarar inte typ 3-fonter. 

Och hur vet man vilka som är 

typ 3? Svaret är enkelt, om du använder 

ATM. Fonter som blir knaggliga 

på skärmen vid stora storlekar, men 

som blivit fina vid utskrift, de är typ 3. 

.11. 

Har du utskriftsproblem, prova att 

hålla ner alternativknappen när du 

skriver ut (liten teknisk förklaring: 

normalt sett skapar PageMaker Post- 

Script-koden till skrivaren, men med 

alternativknappen nedtryckt överlåter 

den åt skrivardrivarrutinen att 

göra det). 

Ett annat alternativ är att använda 

din gamla skrivardrivarrutin (den 

bör du hitta i Väljaren under Äpplet). 

PageMaker varnar visserligen och 

säger att det nog inte går så bra, men 

ibland kan det faktiskt få det hela att 

funka. 

Du kan också försöka få tag på 

LaserWriter 8.1.1, som är den senaste 

versionen. Jag har inte provat den, 

men den lär fixa en del problem. 

Tommy Sundström


Är du klar för examen i Quark XPress-universitetet? [ Del 3 ] 

Dags att utreda det som slutligt gör att produktionsstress 

endast blir ett minne blott. Om läsekretsen, 

som jag hoppas, suger upp all information 

som svampar kanske det finns några få saker till 

som vi fortfarande kan hjälpa er med. 

Nu sitter ni där med era nygjorda, perfekta mallar sedan 

de två tidigare artiklarna. Ni har hunnit använda dem en 

hel del och trivs ganska bra. Låt oss eventuellt göra livet 

ännu bättre. Å andra sidan kanske ni alla är riktiga ess i 

produktionen och tycker allt detta är rent elementärt. Ett 

och annat ska vi nog ändå kunna tillföra ändå. 

Styr XPress att fungera för stunden 

När man arbetar med produktionen finns det några olika 

inställningar som det är bra att ändra på lite då och då för 

att få XPress att uppträda på det vis som passar dig för 

stunden. 

I de allmänna inställningarna (Redigera > Inställningar 

> Allmänna) finns det framförallt tre olika inställningar 

som man behöver lära sig. Det är för det första Stödlinjer 

(med valen Framför eller Bakom), som är mest användbart 

när man ska flytta på en stödlinje som ligger bakom något 

objekt. Det är också beroende på hur man vill se saker för 

stunden när man arbetar med sidan. Om du exempelvis 

vill placera många objekt (text-/bildblock och linjer) efter 

dina stödlinjer och du har en tonplatta som ska ligga bakom 

alla dessa objekt. Vid detta tillfälle är det passande att 

stödlinjerna ligger framför allt annat. I de flesta fall är det 

annars normalt att man vill ha stödlinjerna bakom. Det 

händer att man inte ser en tunn linje som ligger precis 

bakom en stödlinje när de ligger framför. 

Tillägg av sidor är en annan funktion som man brukar 

behöva ändra på. Vid tidningsproduktion är det normala 

att man vill ha denna avstängd, eftersom man vill kontrollera 

brytningen helt manuellt. I det fallet är det ofta ganska 

mycket som ska göras innan sidan är klar och det är 

irriterande när programmet lägger till en sida i dokumentet, 

när det definitivt inte behövs en till. 

Om man däremot bara vill göra en omfångskontroll av en artikel är 

det bra att ha funktionen ”Tillägg av sidor” på. I det läget räcker 

det med att montera för att sedan direkt skriva ut. 

I själva produktionen kan automatiskt tillägg av sidor vara 

passande vid produktion av annonstidningar eller olika 

former av kataloger, där formen är förutbestämd och 

omfånget inte skiftar så mycket. Själv tycker jag att Efter 

artikel är den mest naturliga inställningen när man har 

den påslagen. 

Mallsideobjekt är den tredje inställningen som kan behöva 

ändras emellanåt. Alternativen man har där är Behåll 

ändrade och Ta bort ändrade. Laborera med funktionen för 

att komma fram till hur den fungerar, det är inte helt självklart. 

Ett bra exempel är om du har monterat in en längre 

text med automatiskt tillägg av sidor påslaget. Huvudtextblocket 

har förändrats i och med monteringen och nu vill du 

byta mallsida på någon av de nyskapade sidorna. (Byte av 

mallsida gör du enklast i ”Dokumentlayout-fönstret” genom 

att dra en mallsida och släppa den på den sida du vill byta 

på.) Om Behåll ändrade är valt, innebär detta byte av mallsida 

att huvudtextblocket från den gamla mallsidan ligger 

kvar, vilket du inte vill. Om Ta bort ändrade är valt flödas 

texten in i huvudtextblocket som tillhör den mallsida du 

byter till. Med huvudtextblock menar jag det textblock som 

är länkat till ”automat-länken”, som finns överst till vänster 

på alla mallsidor. Automat-länken arbetar man med 

som när man arbetar med länkar mellan textblock. När 

symbolen ser ut som verktyget för att skapa länk betyder 

det att ett textblock på sidan är automat-länkat. Om den 

ser ut som verktyget för att bryta ett textflöde betyder det 

att automat-länken inte är länkad till något textblock. Det 

går att länka så många textblock som man vill på en mallsida 

till det automatiska flödet. 

För vissa typer av produktion passar det bäst att inte ha några 

textblock alls på mallen, vilket är mest naturligt för dagstidningar 

och notissidor för andra tidningar. 

I det fallet kan det vara bra att ha ett malluppslag med 

textblock för att snabbt kunna göra rena omfångstester etc. 

Det finns en inställning till i Allmänna inställningar 

som man kan behöva ändra på under arbetet, vilket är 

aktuellt om du arbetar fullt ut med bilder på sidan i datorn. 

Detta är kryssrutan Simulera bilder i den högra delen av 

dialogrutan. Denna gör att du slipper situationer då destruktiva 

tankar (som jag kastar f-n ut den dj-a maskinen 

genom fönsterhelv-t) när du har många bilder på sidan. 

Inställningen ”Simulera bilder” gör att de monterade bilderna på 

sidan blir till grå block, vilket gör att XPress går ungefär dubbelt 

så fort när bildskärmen uppdateras. 

När du klickar på en bild visas den. Alltså kan du ändå 

ändra på en beskärning eller göra någon annan finjustering 

på bilden. 

I visa-menyn behöver man också ändra på några val för 

att arbetet ska fungera bra vid olika tillfällen. Den mest 

självklara är att man titt som tätt slår av och på Fäst vid 

stödlinjer. Vid flera tillfällen har jag sett de som arbetar 

med XPress och nästan alltid har valt bort fäst vid stödlinjer, 

vilket får som följd att de nästan hela tiden arbetar i 

200 % och är tvungna att mäta och kontrollera att allt är 

riktigt placerat. I det fallet är det nästan mer effektivt att 

gå tillbaka till traditionell montering med vax. Med en riktigt 

utformad mallsida ska man till stor del kunna arbeta i 

Anpassad storlek när man gör den grova delen av brytningen 

och då använda fäst vid stödlinjer till sin fördel. Smack, 

så är det klart liksom. 

Om du använder baslinjerastret (alltså att brödtexten 

är låst till det) är det en hjälp att ofta visa och gömma det. 

Det görs i Visa > Visa baslinjeraster som tyvärr saknar tangentbordskommando 

(mer om det senare). Baslinjerastret 

är en bra hjälp då du ska placera bilder. I en stram layout 

är det pricken över i att underkanten på bilderna alltid linjerar 

baslinjen med den brödtext som ligger bredvid. När 

du ska rita in dina spaltstickor är det perfekt att justera 

underkanterna av dem med baslinjerastret på. Det gör ju 

att du kan vara säker på placeringen även i anpassad storlek 

på skärmen. 

Lite om styrning av textflöden 

I en stor del av de artiklar som bryts ska en artikel ofta 

brytas upp i flera textblock. Fördelarna med att länka ihop 

dessa textblock är uppenbara. När redigeringar görs i artikeln 

följer textflödet med aktivt, om texterna ska arkiveras 

behövs det inget efterarbete för detta. Däremot gör man 

det krångligt för sig om man behåller bildtexter och liknade 

i flödet med artikeltexten. Vid de tillfällen som man har 

ganska klart för sig hur artikeln ska brytas på ett tidigt 

stadium går är det bra att skapa alla textblocken som ska 

ingå i artikeln direkt. I det fallet vill man länka alla blocken 

i ett svep. Normalt byter XPress tillbaka till det redigeringsverktyg 

som var valt tidigare direkt efter att man länkat 

två block med varandra. För att ta bort denna funktion 

håller man ned alternativtangenten när man väljer länk-


Det sades i första artikeln, men det tål att upprepas: du kan 

tjäna på att tillfälligt anpassa ditt programs inställningar. 

Bland de allmänna inställningarna kan det löna sig att 

ändra på Stödlinjer, Tillägg av sidor och Mallsideobjekt. 

verktyget, vilket gör att man själv måste välja redigeringsverktyg 

när länkningen är färdig. Det räcker att det är tre 

block som ska länkas ihop för att detta ska löna sig. Kom 

ihåg att det är fråga om minuter för att kunna vara latare i 

det långa loppet. 

En huvudpunkt i arbetet att göra det lätt för sig är att 

utforma mallarna så att det krävs att så få objekt som möjligt 

måste skapas vid produktionstillfället. I det fallet finns 

det inga allmängiltiga regler, utan detta måste anpassas 

till tidningens form. Ett exempel är om en artikel ofta ”toppas” 

med en bild med bildtext och rubriken sedan ska ha 

samma bredd som bilden. En viktig kunskap i det fallet är 

att mellanrum före stycke inte påverkar ett stycke som 

börjar överst i ett textblock och motsvarande för avstånd 

efter stycke och underkanten i textblocket. I detta fall kan 

typografimallarna för bildtext och rubrik anpassas så att 

de placeras rätt när de ligger i samma textblock, med bildtexten 

ovanför rubriken. Detta gör att man sparar ett textblock 

när en artikel toppas med en bild. När rubriken är i 

ett eget textblock ligger den allra överst och en ensam bildtext 

kan ligga i ett ”tajt” textblock ändå. Exemplet bygger 

dock på att en bildtext inte består av flera stycken, då 

behövs det olika typografimallar. Med samma tankesätt 

kan man göra många besparingar som ofta gör att formen 

blir mer precis. 

Spaltbrytning eller uppdelning av texten? 

Är det normala att artiklarna som är klara för montering 

har rubriker och allt inskrivet i dem? I det fallet föreslår 

jag att du behåller hela artikeln i ett enda flöde, undanta- 

Arbeta med färgpaletten! I exemplet ovan är någon inne och 

petar i bakgrundsfärgen på första textblocket i den här artikeln. 

De tre rektangulära ikonerna står för ramfärg, färg 

på innehållet (i detta fall text) samt bakgrundsfärg. 

get bildtexter och specialeffekter som utdrag ur texten 

eller faktarutor. 

Det finns två starka brytningstecken i XPress för att 

kontrollera textflödet mellan blocken. Spaltbrytning görs 

med ”Inmatningstangenten” (Enter) som är placerad allra 

längst ned och till höger på tangentbordet. Spaltbrytningen 

gör så att den efterföljande texten bryts till nästa spalt i 

textblocket. Om brytningen görs i den sista spalten i ett 

textblock eller i ett textblock med endast en spalt bryts texten 

till nästa textblock i artikelflödet. Blockbrytning görs 

med shift + inmatning och då bryts den efterföljande texten 

alltid till nästa block i artikelflödet. Båda dessa brytningar 

fungerar också tekniskt som nytt stycke. 

När du har monterat in en artikel länkar du ihop blocket 

för rubriken med nästa block i artikelflödet och så vidare. 

Sedan gör du en spaltbrytning efter rubriken och 

trycker sedan på ”Delete” (radera framåt) för att ta bort 

radbrytningen som inte behövs. Klart! Nu är du fri att 

använda Rubrikens textblock för att stöta undan brödtexten 

så att det blir lagom med luft. 

Om du vill få brödtexten mycket nära artikeltexten, så nära att 

rubriken inte får plats i sitt block finns det ett bra knep. Det går 

att ha negativa värden i inställningen för infällning (Objekt > Infällning), 

se också till att rubrikblocket är transparent. 

När man får kläm på detta arbetssätt är det mycket effektivt. 

Vinster av det är då texten ska korrigeras kan man 

enkelt navigera i texten med piltangenterna genom hela 

artikelns längd. Man slipper att pyssla med fönsterlisterna 

för att navigera till den del av texten som man ska arbeta 

med, det sköter ju programmet när man hoppar i texten. 

En annan fördel är om texten behöver monteras om igen 

när man hunnit arbeta en bit med brytningen, då är det 

mindre arbete att nå samma punkt i arbetet. 

Notera nyckelmått 

En bra hjälp när man arbetar är att lära sig olika mått 

utantill eller ha dem nedskrivna vid datorn. Exempelvis 

gäller detta olika spaltbredder, satsytans höjd, avståndet 

mellan spaltstickor mm. Har man dessa och fler nyckelmått 

klart för sig när man arbetar kan man utnyttja 

datorn till sin fördel på ett helt annat sätt. Genom att 

exempelvis skriva in rätt mått i Duplicera och repeterarutan 

när du ska kopiera ut spaltstickor spar du flera 

arbetsmoment. 

Använd mått- och färgpaletterna 

Lär dig att använda måttpaletten ordentligt kom ihåg att 

det går att addera och subtrahera i alla sifferfält i XPress. 

Om du till exempel har mätt upp hur mycket du ska flytta 

en bild på en korrekturutskrift och den ska flyttas 12 mm 

uppåt. Då markerar du sedan bilden, ställer markören 

efter värdet och enheten vid ”Y:” i måttpaletten, skriver 

”-12 mm” och trycker på retur. (Tack för det Telia!) Om värdet 

i måttpaletten redan anges med mm, behöver du inte 

ens skriva mm i slutet. Med en gratis XTension som heter 

”!Son of Bob” – som DtP-prenumeranterna fick på diskett 

nr 1/93 – kan man även multiplicera och dividera i alla 

sifferfält. Genvägar för att gå till måttpaletten är dels 

x-alt-m som gör att första fältet (X:) markeras och 

x-alt-shift- * som gör att typsnittsfältet markeras. För att 

navigera i paletten använder du tab-tangenten och shifttab. 

Du avbryter med x-. (punkt) som i vanliga dialoger och 

säger OK med retur eller inmatning. 

Lär dig även att arbeta med ”Färgpaletten”, vilken är lite 

konstig innan man vant sig. Det beror på att man måste välja 

på vilken färg man ska styra, ram, innehåll (markerad 

text eller bild) eller bakgrundsfärgen. Tyvärr går det inte att 

styra rambredden i paletten. Den största hjälpen av färgpa- 

9


letten har, konstigt nog, de som inte arbetar på en dator med 

färgskärm. Då kan man förhållandevis snabbt och enkelt 

kontrollera att färgsättningen stämmer under arbetet. 

Arbeta dynamiskt med verktygsinställningar 

Många tidningar har en ganska fri form för vissa delar i 

tidningen. Det kan vara featureartiklar där bilramar, luft 

runt bilderna eller linjernas tjocklek och färg ändras från 

gång till gång. I dessa fall är det smartaste att ändra 

inställningarna för verktygen när dessa sidor produceras. 

Ju fler objekt med de speciella inställningarna och ju mer 

som är speciellt för dem, desto mer arbete spar man. Även 

vid andra tillfällen kan det vara passande att ändra inställningarna 

för verktygen. 

Verktygsinställningarna gör att ett nyskapat objekt 

(text-/bildblock eller linje) får vissa förvalda attribut. Det 

enklaste sättet att ändra på dem är att dubbelklicka på det 

verktyg som man vill ändra på. Detta gäller ”skapa-verktygen”. 

Det som går att ändra på är specifikationer, ram och 

infällning. Dessa förändringar av inställningarna sparas 

specifikt för dokumentet. Om inställningarna görs när det 

inte är något dokument öppet på skärmen så gäller de för 

alla nya dokument. 

Sprid ut/Justera… 

Händer det att du gör blanketter eller block med porträttbilder 

och texter under? Då är denna mycket bra funktion, 

Objekt > Sprid ut/Justera…, något för dig. Tyvärr är den 

lite svår att lära sig och utrymmet här lite för knappt för 

att jag ska kunna redogöra för dess hela funktion. Den används 

alltså till att styra den inbördes placeringen mellan 

många objekt horisontellt, vertikalt eller i båda riktningarna 

samtidigt. Det bästa är alltså att eventuellt ihop med 

manualen träna lite och sedan använda funktionen så fort 

tillfälle ges, den spar mycket arbete när man lärt sig hur 

den fungerar. En grundregel är att alltid först trycka på 

Använd när man har gjort sina inställningar. Om det då 

blev som man tänkt sig trycker man på OK, men om 

inställningen blev helt misslyckad finns möjligheten att gå 

tillbaka till hur det var innan genom att trycka på Avbryt. 

Det går förstås också att ändra på inställningen och trycka 

på Använd igen till att man är nöjd med inställningen. Ett 

bra trick för alla kommando-freakar är att x-a betyder 

Använd i alla XPress’ dialogrutor som har denna knapp. 

Homogent arbetsätt på redaktionen 

Har ni någon gång fortsatt arbetet med några sidor som 

någon annan först har arbetat med, det kanske ledde till 

en del frustration? Det kan enkelt konstateras att det finns 

nästan lika många sätt att tekniskt göra en sidbrytning 

som det finns dagar på året och alla ser lika ut i tryck. 

Utan att styra varandra för mycket är det bra om alla på 

redaktionen arbetar på ett likartat sätt. Det är en hjälp i 

många situationer. Efter ett tag lär ni er även på vilket 

sätt ni jobbar olika med detaljer. 

Detta kan vara en anledning som gör att ni till sist får 

användning för menyn Märkning i Finder. I äppelmenyn > 

Inställningar finns märkning, dubbelklicka på den och ge 

varje färg en redigerares namn. Hoppas att ni inte är fler 

än sju redigerare på redaktionen. När ni gör era sidor så 

märker ni dem sedan med er egen färg. En annan lösning 

kan vara att namnge XPress-dokumenten så att ni kan se 

vem som har gjort det. 

Sidnummervariabler och uppdelning i avsnitt 

De flesta tidningarna gör flera XPress-dokument per tidning. 

Är det mer än en redigerare på tidningen är det närmast 

ett krav att flera ska kunna jobba med tidningen sam- 

tidigt. Det är också säkrare, tekniskt, att arbeta med ett 

fåtal sidor per dokument. Om det skulle uppstå ett tekniskt 

problem med ett dokument så är det endast en liten del av 

tidningen som äventyras när den är uppdelad i många 

XPress-dokument. Det vanliga är att man delar upp dokumenten 

efter huvudartiklar, efter avdelningar eller uppslag. 

Vad som passar bäst beror på tidningens uppbyggnad. 

Att lära sig hantera automatisk paginering har flera 

fördelar. Den mest självklara är man endast behöver ange 

sidnumret för den första sidan i ett dokument som innehåller 

flera sidor i en följd, sedan sköter XPress resten. Se tidigare 

artiklar för information om hur de skapas. 

Det enklaste sättet att ange sidnumret för en sida är i paletten 

”Dokumentlayout” som visas genom Visa > Visa dokumentlayout. 

I paletten klickar man en gång på den sida som ska ges ett 

nummer (oftast den första i dokumentet), sedan klickar 

man en gång där sidans nummer står i klartext (precis 

under mallsidedelen överst i paletten. En dialogruta som 

heter Avsnitt kommer fram och i denna kryssar man i 

Påbörja avsnitt. Skriv sedan in sidans nummer i fältet 

(oftast är det översta fältet Prefix ointressant). För tidningar 

som arbetar uppslagsvis med XPress-dokumenten, ofta 

dagstidningar eller liknande typ, är det ändå ett krav att 

ange ett jämnt sidnummer i avsnitt för första sidan i dokumentet. 

Om man inte gör detta kommer dokumentet att 

innehålla en första högersida som inte används, vilken tar 

onödig tid i skrivaren varje gång man glömmer att specificera 

”fr.o.m. sid 2 t.o.m. sid 3” vid utskriften. 

Sammanslagning av dokument 

Vid lämning till sätteriet eller tryckeriet är det många tidningar 

som lämnar i flera omgångar, tryckarksvis. För att 

förenkla (eventuellt pressa priset) för fotosättningen gäller 

det att minska arbetsinsatsen för den som sköter utskriften. 

I första hand gör man detta genom att de dokument 

man lämnar ifrån sig inte innehåller någon sida mer än 

det som ska skrivas ut. Det förenklar det också för dem om 

man slår ihop det som ska skrivas ut till ett enda XPressdokument. 

➟ 

Det enklaste sättet att flytta sidor mellan dokument är att 

klicka och dra översiktssidor mellan två öppna dokument. 

Det enda problemet när sidor flyttas mellan dokument 

är då en artikel som går över flera sidor bryts isär till flera 

dokument, eftersom textflödet då inte längre börjar på 

samma plats. Detta gör att man först får bryta upp just 

den artikeln så att det tekniskt är olika artiklar med Klipp 

ut och Klistra in under Redigera och verktyget för att bryta 

länkningen mellan textblock. Detta arbete bör vara det sista 

man gör innan sidorna lämnas iväg och spar dessutom 

dokumenten så som de producerades. Förutom detta lilla


problem (”denna lilla uppgift”, säger personer med positiv 

läggning) sköter XPress att alla andra skillnader mellan 

dokumenten fungerar. Detta gäller både färger och typografi 

(faktiskt till och med kolliderande namn på typografimallar), 

men se till att alla ”A&U-regler” är de samma i 

båda dokumenten. 

Själva kopierandet av sidor mellan dokument görs 

enklast genom att öppna båda dokumenten samtidigt, 

ändra storleken på fönstren så att de ligger bredvid varandra, 

välja Visa > Översikt för båda dokumenten, markera 

de sidor som ska flyttas över (använd shift- eller kommandotangenten, 

x, om det är flera sidor) och sedan dra över 

dessa sidor till det andra dokumentet. 

I ”översiktsläget” beter sig sidorna i det normala fönstret för dokumentet 

snarlikt med dokumentlayout-paletten. 

Kontrollera sedan att pagineringen är som den ska, styr 

den annars med avsnitts-hanteringen som beskrevs tidigare 

i artikeln. 

Gör färdigt texten för montering 

I de flesta produktionsmiljöer används ordbehandlingsprogram 

av någon typ för artikelskrivandet. När en redaktion 

består av flera personer och arbetsuppgifterna är uppdelade, 

är det direkt självklart av både ekonomiska och 

kunskapsmässiga skäl. För den som gör allt arbete med 

produktionen är det svårare att argumentera för anledningarna 

att först skriva och förbereda texten för sidbrytning 

i ett program för att sedan producera sidorna i ett 

annat. I det läget anser jag det nog ändå riktigt att arbeta 

med ett specifikt program för att skriva in texten. Först 

och främst går det fortare rent tekniskt, man behöver inte 

skriva särskilt fort för att inte XPress ska hinna med 

ordentligt. Risken för tekniska fel minskar på detta vis, 

eftersom ordbehandlingsdokument inte på långt när är 

lika komplicerade som ett XPress-dokument. Till sist är 

följderna av grova användarfel mindre på detta vis. 

Om artikeln skrevs in direkt på sidan i XPress, krävs det inte mer 

än två felaktiga kommandon efter varandra vid fel tillfälle för att 

texten ska försvinna och inte gå att få tillbaka. 

Att välja ordbehandlingsprogram är faktiskt inte någon 

lätt uppgift. När det handlar det om seriös tidningsproduktion 

så finns det ett flertal redaktionella texthanteringssystem 

som är konstruerade för effektivitet just för tidningar. 

Prislappen på ett sådan system behöver inte kosta 

mer än att köpa ett ordbehandlingsprogram för hela redaktionen. 

I denna kategori av program finns det ju ”Jaggor” 

och ”Rollsar” också, som normalt skjuter långt över målet 

när det gäller att ta sig från a till b säkert, enkelt, effektivt 

och billigt. Det går också bra att använda ett vanligt orbehandlingsprogram 

som MS Word eller MacWrite. Jag känner 

till en dagstidning som fram tills idag endast har använt 

Texhanteraren (som ingår i Apples systemprogram). 

När man skriver in texten finns det mycket bra möjligheter 

att utföra en stor del av typograferingsarbetet. I första 

hand så att XPress’ typografimallar automatiskt ställs 

in för texten när den monteras i XPress och att stiländringar 

som fet och kursiv fungerar. I alla de vanliga ordbehandlingsprogrammen 

som innehåller ”formatinställningar” 

(motsvarigheten till typografimallar i XPress) kan dessa 

direkt tolkas om till en typografimall i XPress med samma 

namn när texten monteras i XPress. Det är denna funktion 

som de olika ”filtren” i XPress’ programmapp är till för. 

Det finns ett ännu mer kraftfullt sätt att styra typografering 

(och till viss del även brytning) i artikeltexten. Detta 

sätt kallas XPress Tags, vilket mer specialiserade texthanteringsprogram 

för grafisk produktion utnyttjar. Att använda 

dessa när man skriver med ett vanligt orbehandlingsprogram 

och dessutom endast skriver vanliga artiklar kan 

11 

inte vara effektivt. Vid produktion av katalogprodukter 

där texten produceras med hjälp av ett registerprogram 

eller då ett redaktionellt texthanteringssystem används är 

det däremot mycket effektivt. 

Det går dock inte att kombinera användningen av ordbehandlingsprogrammets 

format och XPress sättkoder i en och samma text. 

Kravet för att sättkoderna ska fungera i Macintosh är att 

textdokumentet är sparad som ”Enbart text”. För XPress i 

PC måste en textfilen vara ren ”ASCII-text” och ha namnändelsen 

”.xtg”. Läs mer om XPress’ sättkoder i appendix C 

(eller D) i referensmanualen. 

Skriv artiklarna smart 

Just det, gör det lätt för redigeraren. Det enklaste för 

administrationen av texterna är oftast att artikeltexten 

även innehåller bildtexter, textutdrag och mindre faktarutor 

om de är aktuella. Väl på sidan ska bildtexterna och de 

övriga mer speciella delarna av artikeln klippas loss från 

den snarast efter att den är monterad, eftersom det gör det 

lättare att få en känsla och kontrollera omfånget. Av dessa 

anledningar är det bra att lägga bildtexterna och övrigt 

specialinnehåll i början av artikeln, eftersom man oftast 

inte ser slutet av artikeln förrän sent i brytningen (det vill 

säga om inte automatiskt tillägg av sidor är på), vilket 

oftast skapar merarbete vid normal brytning. En annan 

variant är förstås att skriva dessa delar av artikeln i egna 

textdokument, välj själv. 

Hurra för QuicKeys och liknande 

Ofta önskar man att ett visst menyval som saknar ett 

menyval, borde ha ett. För den typen av problem är den 

vanligaste lösningen något systemtillägg för att skapa 

”makrofunktioner” eller egna tangentbordskommandon. 

Det vanligaste för detta i Macintosh är QuickKeys från 

CE Software, en annan är Tempo. Kommandon som är perfekta 

för detta är Visa/Göm baslinjeraster, allmänna inställningar 

etc. 

Ett annat bra exempel är att ha expertskärningen av brödtextsnit- 

tet som används på ett eget kommando, om gemena siffror och 

äkta kapitäler används flitigt i produktionen. 

Ofta är det också en ordentlig höjning av effektiviteten om 

en följd av kommandon kan utföras automatiskt med ett 

tangentbordskommando. Detta klarar de flesta av systemtilläggen 

för ändamålet. Ett bra exempel på en sådan sak 

är då personnamn i texten ska ha ett typsnitt och en grad 

som skiljer sig från den övriga brödtexten. Att gå in på hur 

detta utförs är väl krångligt, men den som är lite mer tekniskt 

lagd kan efter lite träning och manualläsning göra 

riktigt väl fungerande makrorutiner. 

För mer avancerade makron kan det vara bra att köpa 

lite hjälp utifrån om funktionen ska vara säker och riktigt 

effektiv. Med ett väl genomtänkt system av extra funktioner 

via makron i en hel produktionsmiljö kan effektiviteten 

höjas avsevärt, utan att det för den skull blir särskilt 

krångligt för användarna (redaktionen). En mycket viktig 

del är dock att alla som arbetar också vet hur funktionerna 

som makrona utför görs manuellt. Om något inte fungerar 

som det ska så stannar inte produktionen, när man vet hur 

mycket man spar i arbete är motiven för användning bättre 

och vet man hur det görs manuellt har man också möjligheten 

att kontrollera funktionerna när de ”fladdrar” förbi 

på skärmen. Det viktigaste är ändå kanske att inte någon 

av oss vill bli ”dumma knapptryckare”, arbetet är ju trivsammare 

om man känner att man har kontroll över det. 

Jens Eliasson 

Detta var sista avsnittet i Jens Eliassons artikelserie om inställningar, 

mallar och vägen till ett latare liv med Quark XPress. DtP 

fortsätter naturligtvis bevaka XPress med tips och i annan form.


Bilder på CD billigare – och Pro Photo CD ger bättre kvalitet 

Priset på arkivbilder i digital 

form minskar kraftigt och Photo 

CD-formatet börjar på allvar bli 

ett alternativ till de traditionella 

bildbyråerna. 

Kodaks Photo CD-teknik har vi skrivit 

om tidigare – se framför allt DtP nr 

9/92. Photo CD innebär i korthet att 

du knäpper dina foton som vanligt, 

går till labbet och framkallar dem, får 

dia eller negativ och kopior – samt en 

CD-skiva med dina bilder. Med en 

Photo CD-spelare kan du titta på bilderna 

hemma på TV:n; med en CD- 

ROM-spelare kan du använda bilderna 

i din dator. 

Skivan du får är dessutom en så 

kallad multiple session-CD. Till skillnad 

från en vanlig ljud-CD eller en 

CD-ROM-skiva som präglats en gång 

och sedan aldrig kan ändras, kan du 

gå tillbaka till fotobutiken och fylla på 

skivan tills den är full. 

Det ”vanliga” Photo CD-formatet 

kallas Photo CD Master och är främst 

avsett för hemmabruk. Den maximala 

originalstorleken är 35 mm-dia eller 

24 x 36 mm-småbilder och rekommenderad 

förstoring max 700 %. När du 

går till ditt fotolabb och låter scanna 

in en bild på din ”vanliga” Photo CDskiva, 

lagras en fil som består av fem 

olika delfiler eller nivåer: från en 

mycket lågt upplöst avsedd för kontaktkartor 

och den miniatyr du får 

utskriven på CD:ns omslag, via format 

avsedda för TV-skärmens upplösning, 

till en högupplöst (2 048 x 3 072 

pixlar), komprimerad delfil. Det motsvarar 

nätt och jämt en separerad A4sida 

tryckt med 133-linjers raster. 

För en Photo CD-skiva betalar du 

på ett vanligt labb ca 60 kronor plus 

ca 8 kr per bild som du fyller på. Labbet 

skickar iväg film och CD-skiva till 

Kodak och det tar två till tre veckor 

att få sin skiva tillbaka. 

Kodak har givit sin inscanningsteknik 

förval för många olika fabrikat och 

filmtyper, men förvalen syftar snarare 

till att neutralisera skillnaderna mellan 

olika sorters film än att behålla 

originalfotots karaktär. Luminans och 

färgmättnad är anpassat till en bild 

för visning på hemmets TV-skärm, 

snarare än för desktoplayout och fyrfärgsseparation. 

Förutom Kodaks centrala Photo CDtillverkning, 

finns det idag sex svenska 

labb och reproföretag med egen Photo 

CD-utrustning. Avanti, Crimson och 

Scannrepro i Stockholm, Photo Imaging 

Sweden i Ulriksfors samt Image Lab 

och Fototex Photovision i Göteborg. 

Dessa riktar sig till proffsmarknaden 

och behandlar till skillnad från Kodak 

varje bild individuellt. Servicen är 

betydligt snabbare, ett eller ett par 

dygn. Man är följaktligen dyrare; 

exempelvis tar Crimson 85 kronor för 

CD-skivan och 25 kr per bild. 

Dubbelt så hög upplösning 

Nu har Kodak introducerat ett nytt 

Photo CD-format, Professional Photo 

CD. Den ena stora nyheten är en ny 

Photo CD-scanner, Professional Photo 

CD Scanner 4045. Man erbjuder också 

fotolabben ett komplett paket för professionell 

Photo CD-produktion, bland 

annat bestående av 4045-scannern, en 

CD-präglare, en CD-ROM-spelare och 

värmeskrivare. Utrustningen kostar 

drygt en miljon kronor, att jämföras 

med 930 000 för gamla Photo CD. 

Till skillnad från de nu använda 

modellerna 2200 och 2400, klarar 

4045-scannern original på upp till 

6 x 9 cm och den dubbla upplösningen 

(4 096 x 6 144 pixlar, vilket alltså kan 

förstoras till 1 400 % – ett helt uppslag). 

På din Professional Photo CDskiva 

resulterar det – om du så vill – i 

en sjätte, högkomprimerad nivå per 

foto. Därför får det rum färre bilder på 

en Pro-skiva; ca 25–30. 

En annan skillnad är att alla nivåer 

på Pro Photo CD-skivan antingen 

är copyright-märkta (de lågupplösta, 

vars märkning syns tydligt om man 

skriver ut dem – ”PROVBILD” eller liknande) 

eller krypterade (de högupplösta, 

reproducerbara). 

Kodaks nya scanner kan inte jämföras 

med avancerade bildinläsare avsedda 

för färgseparering. 4045:an har 

lägre upplösning och mindre tonomfång. 

Till exempel: om en färgdia har 

tonomfånget 3,3 från det ljusaste partiet 

till det mörkaste, har en trumscanner 

omfånget 3,6–3,8 för att kunna 

uppfatta alla detaljer i bilden. 

4045-modellens omfång är bara 2,8. 

Fotots karaktär behålls 

Den andra stora nyheten ligger i scannermjukvaran. 

En rad förbättringar – 

kontroll över bildinläsningen såväl 

som manipulering av den färdiginlästa 

bilden – som även kommer de gamla 

scannermodellerna tillgodo. 

Ett nytt ”universellt” val av filmtyp 

gör att den inscannade bilden behåller 

originalfilmtypens känsla på ett bättre 

sätt än tidigare, då målet som sagt 

var att få alla bilder att se likadana ut. 

Om man har mycket höga kvalitetskrav, 

på grund av exempelvis stora 

färgbilder eller avancerat färg- 

tryck, kan Professional Photo CD inte 

ersätta vare sig traditionell repro eller 

trumscannrar. Men i de flesta andra 

fall duger tekniken redan nu. Priset 

är en fördel, tillgängligheten om man 

vill bygga upp ett bildarkiv en annan. 

Avanti, Image och Photovision har 

just startat med Professional Photo 

CD och Crimson ligger i startgroparna. 

Pro CD-skivan kostar runt 200 kr. 

Om du får din bild inscannad i maximala 

sex nivåer, ligger priset på 

omkring 200 kr per bild. Detta ger ett 

pris som ligger ungefär 30 % under 

traditionell repro. 

Globalt bildarkiv via modem 

I anslutning till Professional Photo 

CD har Kodak annonserat en produkt 

och en tjänst som kan revolutionera 

sättet att hantera arkivbilder. 

Produkten är Kodak Professional 

Photo CD Library, ett slags jukebox 

för upp till 100 Photo CD-skivor. Med 

hjälp av arkivprogrammet Shoebox 

kommer du på nolltid att kunna välja 

och vraka bland tusentals bilder. 

Tjänsten kallas Kodak Picture Exchange. 

Genom denna service är det 

tänkt att abbonenterna ska få omedelbar 

tillgång till ett digitalt bildarkiv 

via modem. Kodak förutspår ett 

världsomspännande digitalt nät för 

bilddistribution. 

Erik Nilsson 

Billiga genrebilder 

på CD-ROM 

En fylld CD med 100 färgbilder i Photo 

CD-format för motsvarande 400 kronor, 

utan royaltyavgifter och färdiga 

att plocka in i Quark XPress eller Page- 

Maker – visst låter det lite för bra för 

att vara sant? Nej, i USA sjunker nu 

priserna drastiskt. För 49:95 US dollar 

säljer Corel sina CD-skivor, som 

passar för både PC och Mac. Över 100 

titlar är redan ute, och inkluderar 

ämnesområden som vilda djur, solnedgångar, 

berg, kuster, människor, fyrverkerier, 

åkrar, apor, fjärilar, öknar, 

växter, insekter, golf, roddbåtar, dörrar 

i San Francisco (!), Korea, vattenfall, 

rovdjur, kyrkor, Turkiet, borgar, stadslandskap, 

Kina och Tibet, vägar… 

Corels skivor har, för ovanlighetens 

skull när det gäller bild-CD-ROM, 

svensk distribution. Importören Documan 

tar facila 399 kr för en skiva. 

Tel 063–10 65 40, fax 063–12 96 80. 

Arkivbilder i digital form kommer 

att fortsätta att minska i pris. Det blir 

allt billigare, går allt lättare och snabbare 

att hitta den arkivbild du vill ha.


Photoshop och Gallery Effects gör hötorgskonst av oskarpt dia 

Varför fotograferna inte sorterar 

bort sina oskarpa bilder själva, 

är för mig en gåta. Men kanske 

är det för de tillfällen då man 

desperat behöver en viss bild, 

vare sig den är skarp eller inte. 

Här diskuterar DtP:s Tommy 

Sundström några olika sätt att få 

oskarpa bilder skarpa, eller 

åtminstone blanda bort korten 

så att ingen tänker på den bristande 

skärpan. 

Ibland får man oskarpa bilder, som 

man ändå är tvungen att använda, av 

ekonomiska skäl eller för att det inte 

finns några alternativ. 

Det drabbade oss på Vagabond när 

vi köpte in en artikel med tillhörande 

bilder om en speciell strand i Indien. 

Med den kom en bild på fiskare 

som höll på att ordna sina nät. En fin 

komposition, men skärpan hade 

tyvärr missats och bilden hade ett 

obehagligt grönstick. 

Färgstick är ju inte så svåra att 

fixa till, men oskärpa är värre. Svag 

oskärpa kan man bota med Filter > 

Skärpa > Oskarp mask… (som är det 

effektivaste av skärpefiltrena). Det 

lurar ögat genom att öka kontrasten 

runt kanter i bilden, vilket gör kanterna 

mer märkbara och därmed ger 

ögat ett intryck av skärpa. Men för 

mycket av det här filtret gör bilden 

överskärpt, så att hårstrån ser ut som 

de mejslats fram ur sten, hud blir alldeles 

gropig etc. 

Det betyder att den här sortens 

oskarp mask kan rädda måttligt 

oskarpa bilder. Tumregel: behöver du 

titta på diat med lupp för att se oskärpan, 

men inte ser den med 

blotta ögat, bör man kunna 

rädda situationen med 

elektronisk skärpa (naturligtvis 

beror det också på 

hur mycket man tänkt dra 

upp bilden, vilka krav på 

skärpa man har etc.) 

En annan väg kan vara 

att låta göra en papperskopia 

av bilden i samma 

storlek som den skall 

tryckas. Forskning vid Grafiskaforskningslaboratoriet 

tyder på att man får 

bättre skärpa om man 

inte förstorar i scannern. 

Alltså helt på tvärs mot 

den traditionella tron att 

dia ger bättre resultat än 

färgkort. Detta är dock 

resultat från en forsk- 

ningsrapport som ännu inte är klar, 

så de får väl tolkas med en viss reservation. 

Göra tavla 

Själv beslöt jag mig för att gå en helt 

annan väg, och göra en tavla. 

Jag scannade in diat med en planscanner 

med dialock – en utrustning 

vi normalt bara använder för markeringsbilder, 

men eftersom den skulle 

efterarbetas så kraftigt så var inte 

den bristande kvalitén något problem. 

Inte heller brydde jag oss om 

någon särskilt hög upplösning. Normalt 

arbetar man med en upplösning 

som är dubbla rastertätheten, men 

eftersom denna bild inte skulle komma 

att innehålla några skarpa kanter 

tog vi bara 1,5 ggr, det vill säga 225 

pixlar/inch. 

Jag började med att ta bort det 

gröna sticket och göra bilden mycket 

varmare med Bild > Ställ in > Färgbalans. 

Sedan ökade jag färgintensiteten 

genom att ta Filter > Sharpen > KPT 

Öka intensitet ett par gånger (KPT 

står för Kai Power Tools, och det är 

egentligen ett filter som man köper, 

men det kom med som gratisprov med 

Photoshop 2.5). 

Maska kanterna 

Med rektangel-markören markerade 

jag den beskärning av bilden jag 

ville ha. Därefter klickade jag på 

snabbmaskläget , så att jag kunde 

ta en pensel och runda hörnen på 

markeringen, och även göra kanterna 

litet ojämna. Jag gjorde också masken 

litet diffus genom att ta Filter > 

13 

Oskärpa > Gaussisk oskärpa…, 8 pixlar. 

Så använde jag denna mask för 

att fylla med vitt utanför bilden. 

För att få själva målningseffekten 

har jag använt Aldus Gallery Effects 

vol 1, där det bland annat finns ett filter 

som heter Dry Brush. 

Inställningen på filtret testade jag 

mig fram till. Gallery Effects-filtrena 

har en liten ruta där man skall kunna 

se effekten, men den tycker jag är 

alltför liten. Istället tar jag rektangelverktyget 

och markerar ett mindre 

område i bilden, applicerar filtret där 

och tar sedan Redigera > Ångra. Är 

jag nöjd tar jag Markering > Ingen, 

annars ändrar jag på filtrets inställningar 

och testar igen. 

När jag fått den målningseffekt jag 

ville ha sparade jag dokumentet och 

öppnade det med Painter, där jag lade 

på en pappersstruktur (Medium fine 

15 %, med ljus uppifrån höger), för att 

få den litet mer levande. 

Så sparade jag och öppnade med 

Photoshop igen, där jag omvandlade 

från RGB till CMYK (Läge > CMGSfärg), 

och det hela var klart. 

Nu också i färg 

Du ser resultatet i färg på särtrycket 

som följer med detta nummer av DtP. 

Prenumeranterna får också bilden 

som bildfil på numrets diskett. Du 

kan också bege dig till kiosken och 

tjuvläsa Vagabond 7/93. Eller ring 

08–19 39 10 och beställ ett nummer. 

Jag vill inte påstå att det blev högstående 

konst, snarare drar det väl åt 

Hötorgshållet. Men roligare än ett 

oskarpt foto är det tveklöst. 

Tommy Sundström


XTensions som hjälper dig att importera text 

I det här numret tar vi bland 

annat upp några XTensioner som 

är till nytta när du vill behålla 

typografiska formateringar när 

du importerar eller exporterar 

texter i Quark XPress. 

MS Word DOS filter 

Ett filter som tillåter att Wordfiler 

från PC som importeras till Quark 

XPress på Mac (förutsatt att du har 

en drive som tar PC-disketter och 

DOS-Mounter eller motsvarande). 

Textfilen behåller då alla sina formateringar, 

och Å-Ä-Ö fungerar. 

MS Word DOS-filtret ger också 

möjlighet att göra ett register, det vill 

säga ställa in styckeformat för översättning 

mellan MS Words formatmallar 

och Quarks typografimallar. 

DPN 

Pris XChange USA: 295 $, UK: 295 £ 

Pris Software Plus: 3 995 kr 

SetInset II 

En gammal bekant i en ny version 

med ett par prisvärda förbättringar. 

Först och främst kan du nu prova de 

värden du skriver in för blockmarginal 

(avståndet mellan text och blockets 

kant). SetInset ger ju möjlighet att 

specificera olika värden för över, under, 

vänster och höger. Dessutom kan 

du numera flytta runt dialogrutan så 

du kan se vad du gör. Den nya versionen 

har också snabbkommandon för 

den som föredrar att bara jobba via 

tangentbordet. Har du någonsin ramat 

en text är denna XTension ett måste. 

Xtend 


Pris Software Plus: 525 kr 

Copy & Apply 

Med hjälp av Copy & Apply kopierar du 

styckeformat såväl som lokal formatering 

(typsnitt, grad, fet/kursiv etc.) och 

applicerar dessa på andra textavsnitt i 

samma eller andra Quark-dokument. 

Allting sköts med snabbkommandon 

via tangentbordet. För PC och Mac. 

Vision’s Edge 


Pris Software Plus: 695 kr 

BureauManager 

Skickar du komplicerade dokument för 

rippning, och vill underlätta livet för 

dem som drabbas av din diskett, kan 

denna XTension vara något för dig. 

Du ökar samtidigt chanserna att få 

tillbaka jobbet i tid. Du kan med verktyget 

FileMover automatiskt flytta 

över de typsnitt och bilder som hör till 

ett visst dokument samtidigt som du 

kopierar detta till disketten (även de 

typsnitt som eventuellt används i 

EPS-filer kommer med, något som är 

praktiskt om du har diagram eller 

nyhetsgrafik med andra typsnitt än 

dokumentet i övrigt). 

BureauManagers rapportgenerator 

kan förse dokumentet med en beskrivning 

på papper, om du så vill, av alla 

de egenskaper som dokumentet har 

och som är av intresse för den som ska 

köra ut det på en sättmaskin. Över 

hundra olika egenskaper kan listas. 

Upplösning, om dokumentet ska 

sättas på papper eller film, vart det 

ska skickas, när det måste vara klart 

etc. kan också specificeras. 

CompuSence 



Stylin’ 

Använder dina textleverantörer Microsoft 

Word, vet du säkert att Quark 

XPress’ typografimallar fungerar utmärkt 

ihop med Words motsvarighet 

– om någon brytt sig om att organisera 

produktionen. Om folk kör med 

MacWrite eller WordPerfect är det lite 

knepigare; dessa programs mallar och 

format kan inte Quark XPress översätta. 

Och även om du kan importera 

den lokala formatering som gjorts 

(kursiveringar, halvfet text etc.) så 

försvinner den när du applicerar den 

typografimall du gjort för ditt Quarkdokument. 

Med Stylin’ försvinner detta problem. 

Du kan välja precis vilka formateringar 

och övriga textattribut i den 

text du importerar som du vill behålla 

när du applicerar din typografimall. 

Automatiken fungerar alltså även för 

andra än Word-användare. 

Stylin’ hjälper dig också att spara 

och applicera typografimallar, genom 

att i dialogrutan ge dig tillgång till 

flera olika kompletta uppsättningar 

av typografimallar på en gång. 




TeXTractor 

Exportera texter från ett Quark-dokument 

med hjälp av denna XTension. 

Du kan välja att dra ut all text eller 

endast vissa. Du kan välja texter med 

en viss typografimall applicerad (all 

brödtext exempelvis) eller alla texter 

som är importerade i dokumentet med 

hjälp av Montera-kommandot. Du kan 

också bestämma om du vill ha texterna 

länkade, det vill säga om länkade 

textblock ska ”tömmas” i samma text 

eller om de ska delas upp efter vilken 

plats de kommer på i Quark-dokumentet. 

Du kan också ”märka” texter i 

ditt dokument med hjälp av TeXTractor 

tags, och välja att bara exportera 

dessa texter. 




PrintArea 

Med hjälp av PrintArea skriver du bara 

ut den del av sidan du är intresserad 

av, och sparar på så sätt kolpulver 

och papper. Välj vilka objekt du vill ha 

ut, och PrintArea bestämmer själv 

koordinaterna för utskriften. Du kan 

också själv skriva in X/Y-koordinater i 

dialogrutan, om du föredrar detta. 

PrintIt från A Lowly Apprentice Production 

gör samma sak för samma pris. 

Xtend 



Verbaytum 

Bakom detta udda namn döljer sig en 

liten fiffig XTension som uppdaterar 

dina importerade texter (eller varnar 

dig om originaldokumentet blivit ändrat). 

Har en dialogruta som påminner 

om Quarks ”Bilder i dokumentet” under 

Övrigt-menyn, som poppar upp 

när du ska skriva ut och en bildfil saknas 

eller blivit ändrad. 

Verbaytum fungerar ungefär som 

System 7:s ”Publicera och prenumerera”, 

men fungerar lika bra under System 

6. Förutsättningen är att Verbaytum 

har tillgång till uppdateringarna 

på samma ställe som textfilen befann 

sig när den monterades i dokumentet. 

Nätverk eller din egen dator, alltså. 




ADRESSER 

XChange USA 

P.O. Box 270578 

Fort Collins, CO 80525, USA 

tel 0091–303–229–0656 (order) 

tel 0091–303–225–2484 

fax 0091–303–229–9773 

XChange United Kingdom 

23 Fitzroy Square 

London W1P 5HJ, England 

tel 00944–71–383 0078 

fax 00944–71–388 5129 

Software Plus Scandinavia 

Box 2286, 600 02 Norrköping 

tel 011–28 27 00, fax 011–28 27 10

Vill du inte klippa ur kupongen så kopiera den eller faxa den till 08-644 90 66! 


Diskett #5; sju typsnitt och fem Quark XTensions 

På disketten som följer med detta nummer av DtP hittar du fyra mappar. De innehåller typsnitt, 

virusskyddet Disinfectant, digital hötorgskonst samt XTensions till Quark XPress. 

TYPSNITTEN: Poptics One är en sharewarefont tecknat av Patricia Lillie. Den innehåller massor 

av lustigheter, som du hittar med hjälp av bifogad tangentbordskarta. Anfangalfabeten Jugend 

från Scriptorium Font Library och FranzKafka av Ron Olson är shareware, medan SlabFace är 

”beerware” – du bör dricka en öl och därefter skicka ett vykort till tecknaren Jim O’Bryan. Classic, 

Nova Plain och Isotype Medium är shareware och om du betalar får du fullständiga typsnittsfamiljer, 

inklusive kapitäler och gemena siffror till Classic. Läs mer i typsnittens info-filer. 

EN NYTTIGHET: Den nyaste versionen av Disinfectant (3.2) är ett av de bästa virusskydden. 

EN BILAGA: Vi skickar med en JPEG-komprimerad bildfil för dig som vill se färgbilden till Photoshop-artikeln 

inte bara på papper utan också på skärmen. Måste öppnas med Photoshop 2.5. 

XTENSIONS: ChangeCase räddar dig när någon skrivit in versaler – med en enkel knapptryckning 

gör du om texten till gemener. Är du trött på att kopiera block mellan sidor utan att få dem 

på samma ställe på sidan du kopierar till? Med PasteIT håller du ner alt-tangenten när du kopierar 

blocket eller gruppen och vips hamnar det du kopierar på samma ställe. SpeedOpen gör det 

enklare att öppna dokument som skapats med andra inställningar i programmet. Stars and Stripes 

ger dig egna val med bl.a. färg vid understrykning av text, liksom ”splaschar” till t.ex. reaskyltar. 

Story Stats är en liten XTension som räknar tecken, ord, rader, utgångar och block i en 

text. Sprids till förmån för MS-sjuka, så skicka gärna en slant om du använder denna. 

POPTICS ONE 18 P 

ABCDËFGH ¡”¥ abcdefghij 123 ;:!?& 

ÇÉÜÓñß®Øµ∫Ωø¬√≈∆«»œ◊⁄‹Í¯˝ 

JUGEND 48 P 

ABC FRANZ 

CLASSIC 18 P NOVA PLAIN 18 P ISOTYPE MEDIUM 18 P 

ABCDE:;!?& ABCDE :;!?& ABCDE :;!?& 

abcdefgh 123 abcdefgh 123 abcdefg 123 

b Ja, jag vill prenumerera på DtP, inklusive välfyllda disketter 

med bl.a. typsnitt, för hela 1993 (6 nummer) för 1 200 kr plus moms. 

Då får jag dessutom en bonusdiskett med åtta olika typsnitt (Post- 

Script-snitt Typ 1-fonter, färdiga att använda i din Macintosh). Dessutom 

får du ett program som skriver ut stilprov på alla dina fonter. 

b Jag vill köpa årg 1992 (11 nr) med disketter (1 200 kr plus moms). 

b Jag prenumererar redan, men jag tycker att nedanstående person 

borde prenumerera. Skicka honom/henne ett provnummer! 

NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER POSTADRESS 

TELEFON FAX 

KAFKA 48 P 

ABC 

SLAB FACE 18 P 

ABCDEabcdefghi 

123 (;:!?&$%) 

✃ 

Svarspost 

110141700 

110 20 Stockholm 

Design Typografi 

Produktion kommer 

ut 6 gånger om året 

Redaktör och ansvarig 

utgivare Pelle 

Anderson. Redaktionsassistent 

Erik 

Nilsson. Nr 5–93 

presslagt 3 nov. 

Copyright © DtP. 

ISSN 1103 –1387 

Design Typografi 

Produktion 

Box 20158 

104 60 Stockholm 

(Bud och besök 

Kocksgatan 25) 

Tel 08 – 644 95 11 

Fax 08 – 644 90 66 

PG 89 29 77 – 0 

BG 385 – 6010 

Prenumeration 

1993 (sex nummer) 

1200 kr plus moms 

Garanti: Prenumerationen 

kan när som 

helst sägas upp – 

överskjutande summa 

betalas tillbaka 

Tryck 

Affärstryckeriet, 

Norrtälje 1993 

Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot. 

15

16 

Tyresös trägne typtecknare 

Franco Luin har presterat en hel 

hoper typsnitt under de senaste 

tre åren. Det första som slår en 

är att det är så många, det andra 

att de känns så välbekanta. 

Omnibus’ typsnitt är inte svar på ett 

typografiskt behov, utan på Franco 

Luins experimentlusta. De är inte 

framställda för speciella jobb, de motsvarar 

inte en allmän efterfrågan på 

marknaden, och de är inte heller uttryck 

för ett originellt nytänkande. De 

är svar som söker sin fråga. 

Franco Luin är en seriös amatör 

som inte kan låta bli att arbeta med 

typsnitt. Lågan tändes för flera år 

sedan när han skulle framställa en 

slovensk font och en Esperantofont. 

Sen dess har typexperimenterandet 

blivit något av ett behov för Franco. 

När uppdragen tryter på hans designbyrå 

Omnibus, utnyttjar han tiden till 

framställning av typsnitt. 

Franco Luin berättar att han inte 

utgår från tecknade förlagor, inte heller 

från befintliga typsnitt, som ju lätt 

kan tas fram i ett typsnittsprogram. 

Han experimenterar sig fram utifrån 

sina egna typsnitt och sina idéer 

direkt på skärmen, och återanvänder 

och modifierar gärna tecken eller 

teckendelar som han är nöjd med. 

Idag finns 20 typsnitt, alla med 

halvfeta och kursiva sorter, en del 

med kapitäler och några enstaka med 

gemena siffror. Flera är på gång, 

exempelvis Bodoni och en linjär. Ett 

av de mer intressanta typsnitten är 

Odense, som har viss likhet med Optima 

men med små seriffer och teckenformer 

från renässansantikvan. Den 

ger ett ljust och trevligt intryck och 

kan användas för text. 

Klassikerna, till exempel Jenson 

Classico, är jag tveksam inför, de har 

varken ambitionen att troget återge 


Brödtexttypsnitt från Omnibus – svar som söker sin fråga 

Jason Castle heter en programmerare 

som tröttnade på ettor 

och nollor för att i stället slå sig 

på typsnittsdigitaliserande, 

bland annat inspirerad av 

konstruktivistiska postrar. 

Jason Castles designgärning började 

som en hobby, vilken ledde till upp- 

draget att digitalisera ett halvdussin 

typsnitt åt tidskriften Publish. Hans 

företag Castle Systems startade 1987. 

Jason Castles digitaliseringar bygger 

på Art Deco-erans typsnitt och den 

samtida ryska konstruktivismen. Han 

har dessutom specialiserat sig på att 

teckna kyrilliska versioner av sina 

typsnitt. Det började när Jason läste 

de verkliga originalen eller att vara 

stilenliga moderniseringar av dem. De 

är baserade på stilprover som Franco 

hittat i sin typografiska litteratur, 

ibland stilgjuteriers tolkningar av 

klassikerna. Men å andra sidan kanske 

de fungerar i rätt sammanhang… 

Omnibus’ typsnitt är alltså inte 

stöld eller plagiat, men inte heller 

nyskapande formgivning eller gediget 

hantverk. Franco Luin har experimenterat 

mer med detaljer än med tecknens 

grundläggande former, och håller 

sig till teckenformer som är klassiska 

och etablerade. Därav alldagligheten. 

Det tråkiga halvan av jobbet med 

att göra typsnitt är arbetet med teckenmellanrum 

och kerningpar. Det är 

tillriktningen som gör att tecknen 

fungerar tillsammans som text, som 

gör figurerna till ett typsnitt. På den 

här punkten fuskar Franco lite och 

han använder gärna en standardiserad 

uppsättning kerningpar. Typsnitten 

är inte så genomarbetade som man 

kan begära av kommersiella typsnitt 

och det drar ned helhetsintrycket. 

Stefan Lundhem 

ADRESS 

Omnibus, Box 135, 135 23 Tyresö 

tel 08–742 83 36, fax 08–712 39 93 

Castle – kyrillisk konstruktivism för slott och kolchoz 

ABCDEFGHIJ abcdefghijk 

ÅÑîÉÜâãü ·‰Ù„ÊÈÎfl˘ 

KOLOSS • KOLOSS CYRILLIC 18 P 

ABCDEFGHIJKLMNOPQRS 

ABCDEF abcdef ABCD ABCD 

XAVIER BLACK • XAVIER SANS MEDIUM / SANS BOLD / SANS BLACK 18 P 

ABCDEFGHIJKLMN ABCDEFGHIJK 

RADIANT BOLD EXTRA CONDENSED • AGENCY INLINE 36 P 

en artikel om att MacWorld skulle 

starta en rysk edition. Han fascinerades 

av tanken på att publiceras i 

Ryssland och började teckna på en 

kyrillisk version av Radiant. 

Det finns ett tjugotal Castle-snitt. 

De flesta är ännu rena återskapelser av 

existerande gamla typsnitt. Ett undantag 

är Xavier, som från början var 

tänkt som en ren digitalisering av 

Ashley Crawford. Men eftersom det 

snittet var oanvändbart i modern typografi, 

började Jason jämna till teckenformerna 

och leka med ljusrummen, 

tills han hade skapat något eget. 

Just nu tecknar Jason Castle på 

Laureate, ett typsnitt baserat på en 

rysk affisch som kommer att ha fyra 

versioner (med skiftande storlek och 

baslinje) av varje bokstav – både i sin 

latinska och i sin kyrilliska variant. 

Erik Nilsson 

ADRESS 

Castle Systems 

1306 Lincoln Avenue 

San Rafael, CA 94901, USA 

tel/fax 0091–415–459–6495

Nr 5 - A4

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?