1994 nr 1-6 - A4

DESIGN 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 1 ÅRG 3 

FEBRUARI 19941 

FACKPRESSENS 

TYPOGRAFISKA 

FANTASILÖSHET 

Sid 3–6 

LIDINGÖ TIDNING 

FICK NY FORM 

AV LUDVIG GRANDIN 

Sid 7 

GE DINA RUBRIKER 

NYTT DJUP MED 

ADOBE DIMENSIONS 

Sid 8–9 

TRE HELA SIDOR 

MED TIPS FÖR 

QUARK XPRESS 

Sid 10–12 

PAGEMAKER 

KAN I VÄRSTA FALL 

FYLLA DIN HÅRDDISK 

Sid 13 

Har du också skaffat XPress 3.2? 

Om svaret är ja, vet du också att du inte kan öppna dokument skapade 

med XPress 3.2 med det gamla XPress 3.11. Filformatet i den uppdaterade 

versionen är nämligen helt nytt – en liten finess som fick 

Quark-kunderna att skrika av ilska redan förra gången det hände, vid 

bytet från version 2 till version 3. 

Ändrar man filformat är det kutym att man ändrar den första siffran; 

Quark XPress 3.2 borde följaktligen ha hetat 4.0. Men det är en 

oviktig synpunkt. En icke oviktig synpunkt är dock varför Quark inte 

kan göra som Microsoft, Adobe och andra, och låta användaren välja 

vilket format hon vill spara dokumentet i. Vill du spara ditt Wordeller 

Illustrator-dokument i ett äldre filformat går det utmärkt. Varför 

inte med XPress-dokument? 

För mig som uppgraderade till 3.2 före mina kunder orsakade det 

problem. När jag korrigerade typografimallar och malldokument åt 

tidningen Land på min dator blev dessa oanvändbara — eftersom 

redaktionen inte hade uppgraderat sina program kunde de inte 

använda mina mallar! 

Du kan visserligen med XPress 3.2 hålla ner alt-tangenten när du 

raderar ett block med kommando-T, och få se och höra en kul sak, 

men är det värt 3 158 kronor (inklusive frakt och moms) som Software 

Plus tar för uppgradering? 

Vi vill gärna ha dina kommentarer inför nästa nummer av DtP! Då kommer vi 

att ha en rejäl genomgång av Quark XPress 3.2. Har du erfarenheter andra 

kan ha nytta av så dela med dig av dem! Skriv eller faxa 08 – 644 90 66! 

I detta nummer presenterar vi en översikt över fackpressens typsnitt, 

gjord av Erik Nilsson. Och i nästa DtP inleder vi en miniserie om tidningsdesign. 

Det första avsnittet handlar om typografi för brödtext, 

det typografiska kastsystemets proletärer; grunden för den formmässiga 

överbyggnaden i de flesta trycksaker. 

Det här är det andra numret av DtP som inte rippas ut på film, 

utan körs på en Apple Laserwriter 630 Pro. Ser du någon skillnad i kvalitet 

jämfört med tidigare nummer? Vi använder Mellotex-papper, 

men det finns flera märken som är bra. Ska du köra 600-punktersoriginal 

så är papperet avgörande för resultatet! 

Som den skarpögde DtP-läsare du är har du säkert märkt att DtP 

bytt typsnitt. Men till vilket? Skriv eller faxa till oss före 15 mars. 

Bland de rätta lösningarna lottar vi ut tio CD-ROM skivor. Vinnarna 

presenteras i nästa nummer av denna tidning. 

Pelle Anderson, redaktör

2 Design Typografi Produktion # 1 • Februari 1994 

Priserna på typsnitt 

fortsätter att sjunka 

De tre ledande leverantörerna av typsnitt 

till den Mac-baserade desktopbranschen 

har kraftigt sänkt sina priser. 

Adobe sänkte priserna på hela sitt bibliotek 

med 25 procent, Monotype följde 

med och sänkte priserna på sina CD- 

ROM-fonter med upp till 40 procent. Bitstream 

säljer hela sitt bibliotek på 1 089 

fonter för 1 085 dollar — cirka åtta kronor 

fonten alltså! Fram till april kan 

man köpa den ”upplåsta” CD:n för 

endast 695 dollar, cirka 5 600 kr. 

Det här betyder att typsnittsleverantörerna 

för första gången tvingats bita i 

det sura äpplet och anpassat sina priser 

till vad marknaden är villig att betala — 

inte efter vilken vinst företagens aktieägare 

förväntar sig. Roten till piratkopieringen 

har varit de höga priserna — 

men vem behöver piratkopior när de 

äkta typsnitten blir så billiga? 

Avancerat layoutprogram 

utmanar Quark XPress 

VivaPress heter ett nytt layoutprogram 

som ska ta upp kampen med Quark 

XPress och PageMaker. För att programmet 

ska lyckas slå sig in på marknaden 

krävs att det kombinerar de starka 

sidorna hos bägge konkurrenterna med 

något eget. Hur väl VivaPress lyckas 

med detta är ännu oklart; vi har inte 

testat programmet. 

Enligt uppgift ska det dock ha en rad 

funktioner som en Quark XPress-användare 

måste köpa XTensions för att få. 

Dessutom innehåller VivaPress optiskt 

justerade marginaler, dvs. skiljetecken 

och seriffer läggs ut i spaltmellanrummet! 

Det är det första dtp-programmet 

som klarar detta, tack vare teknik som 

VivaPress köpt på licens från URW. 

VivaPress kommer att finnas i två 

versioner, en enkel och en professionell. 

Svensk importör och svenska priser 

är ännu så länge inte klara. Intresserad? 

Plocka fram skoltyskan och faxa 

00949–261 803 134. 

Apple, CBS och NY Times 

gör Vietnamkrig på CD-ROM 

I höst kommer den första historieboken 

över Vietnamkriget på CD-ROM. Amerikanska 

CBS News och New York Times 

står för innehållet, och Apple procucerar. 

CD-ROM-skivan kommer att innehålla 

över 700 artiklar ur New York Times, 

nyhetsfilmer och videor från CBS, foton, 

kartor och ljudupptagningar. Bland 

annat kommer betraktaren att kunna 

se bägge sidornas alla olika vapentyper 

i bild — där ligger Hamilton i lä. 

Bland dem som bidrar på skivan 

finns Dan Rather från CBS och R.W. Apple 

från NY Times. Viktiga dokument från 

kriget kommer att finnas med, liksom 

en lista över döda och saknade amerikanska 

soldater. De dödade vietnamesiska 

soldaternas namn kommer inte 

att finnas med, om nu någon trodde 

annorlunda. 

Norden startar nya 

designutbildningar 

I Norge finns långt framskridna planer 

på att starta en utbildning i tidningsformgivning 

på högskolenivå. Det blir i 

så fall Nordens första. Utbildningen blir 

på tre terminer (heltidsstudier), och förläggs 

till Statens høgskole for kunsthåndverk 

og design i Bergen. 15 sökande 

per kull får plats, om de beslutande 

instanserna tillstyrker projektet. 

I Danmark vill man inte vara sämre, 

och planerar världens första högskoleutbildning 

i nyhetsgrafik, eller ”för 

grafiska journalister” som det heter. 

Får du inte plats 

med dina bilddokument? 

Ett av de säkraste och mest kostnadseffektiva 

sätt att arkivera många stora 

dokument är på CD-skiva. 700 megabyte 

okomprimerat per skiva är inte illa. Att 

bygga upp ett digitalt bildarkiv blir 

plötsligt mycket billigare än förut; en 

CD-spelare som inte bara spelar upp 

utan också spelar in säljs nu för under 

4 000 dollar i USA — skivan i sig är mycket 

billigare än DAT-band, SyQuest-skivor 

och optiska diskar. Pinnacle Micro, som 

tillverkar en kombinerad läs/skriv-cd 

har faxnummer 0091–714–727 1913. 

Silicon Graphics väljer 

teknik för framtiden 

Silicon Graphics heter företaget som 

gör Indy, datorn med dagens snabbaste 

bildbehandling för under 5 000 dollar. 

Nu bygger företaget in Photo CD-tekniken 

på systemnivå i alla sina datorer; 

du får alltså upp bilderna direkt på 

skärmen utan stöd från andra program. 

Ska du jobba vidare med dem måste du 

ha Photoshop eller liknande program. 

Dessutom har Silicon Graphics 

bestämt sig för att Indy-datorn i fortsättningen 

ska ha 3,5 tums ”floptical” 

diskettstationer, där varje diskett rymmer 

21 megabyte (15 gånger så mycket 

som en vanlig HD-diskett). 

Samtidigt har Kodak utvecklat Photo 

CD-tekniken till att omfatta även ljud, 

grafik och text — du behöver alltså ingen 

dator för att utnyttja CD-ROM-tekniken, 

det räcker med en Photo CD-spelare 

och en TV. 

Nya lagringsmedier 

att vänta under 1994 

Du som går i funderingar på att köpa 

en ny SyQuest eller kanske en optisk 

skivstation, kanske ska ta det lite lugnt. 

Under 1994 kommer nämligen en rad 

nya eller förbättrade lagringsmedier: 

• Ny teknik ligger bakom de nyligen 

lanserade 3,5 tums SyQuest-skivorna på 

270 MB. De är snabbare än 44/88/105 MBskivorna, 

eftersom data packas tätare. 

500 MB SyQuest-skivor är på väg också. 

• Snabbare optiska 3,5-tumsdrivar kommer 

— men om det blir 230 MB eller 256 

MB-standarden som tar hem marknaden 

är inte avgjort ännu. 

• Sony kommer med MiniDisk. Den lilla 

skivan, endast 2,5 tum, kommer att 

rymma 140 MB, men blir långsammare 

än dagens magnetoptiska diskar. 

• Laser med blått ljus i stället för rött 

kommer att sättas i arbete i magnetooptiska 

drivar under de närmsta åren. 

Det blå ljuset har kortare våglängd, vilket 

betyder att spåren kan ligga närmare 

varandra på disken, liksom att data 

kan packas tätare på varje spår. Resultat: 

tre till fem gånger mera data på 

samma utrymme, snabbare drivar. 

Laserkassetter 

återvinns allt mera 

I USA har andelen lasertonerkassetter 

som återanvänds ökat från 7 procent 

1990 till 23 procent 1993. Gör ditt företag 

det? Annars kan det vara en bra idé 

att börja — du spar både pengar och 

miljön. Accutone heter ett företag i 

Stockholm som sköter om återuppladdning 

av tonerkassetter. Tel 020–626 626. 

Dagspressen i USA 

satsar på telefonservice 

1993 blev året för en rad olika samarbetsprojekt 

mellan dagstidningar, databaser 

och telefonbolag i USA. Några 

exempel: 

• Gula sidorna i Atlantas telefonkatalog 

och rubricerade annonser i Atlanta 

Journal och Constitution blir tillgängliga 

via ett avgiftsbelagt telefonnummer. 

I Detroit gör Detroit News också gemensam 

sak med telefonbolaget. 

• New York Times har tillsammans med 

det mäktiga telefonbolaget Nynex startat 

en ”fax-on-demand” service för sina 

prenumeranter. 

• Sju av de största amerikanska dagstidningarna 

tillhandahåller nu hela tidningens 

innehåll på olika databaser; 

bland andra USA Today, Newsday, Washington 

Post och Los Angeles Times. 

• New York Times hela innehåll hittar 

man i elektronisk form hos Dow Jones. 

Men Dow Jones interaktiva (!) version av 

Wall Street Journal, som kommer att 

finnas på nätet senare i år, blir den första 

tidning som verkligen utnyttjar 

mediets möjligheter. 

• Flera tidningskedjor köper in sig i 

företag med interaktiva medier, databaser 

och elektroniska distributionsvägar 

som specialitet. Ett exempel är Tribunegruppens 

köp av Crompton Multimedia.

Design Typografi Produktion # 1 • Februari 1994 

3 

Fackpressens typografiska träffsäkerhet kan ifrågasättas 

Hur är det beställt med typografin 

i landets fackpress? Väljer tidningarna 

typsnitt på ett medvetet sätt, 

för att stärka sin produkt? DtP:s 

undersökning av hundratalet fackpresstidningar 

visar att det finns 

utrymme för nytänkande. 

Design är ett konkurrensmedel. Med 

god form kan en tidning markera ett 

innehåll i paritet med sitt yttre. Typografin, 

alltifrån valet av typsnitt till hur 

du använder dessa, är en viktig del. 

Vilka signaler väljer då fackpressen 

att skicka till marknaden? Det synligaste 

typografiska elementet i en tidning 

är ju rubrikerna. 

RUBRIKTOPPEN Här intill ser du 

1 Helvetica 21 st de tio populäraste 

rubriksnitten. 

2 Franklin 13 st 

3 Futura 11 st Bakom beteckningen 

Helvetica 

4 Times 11 st 

5 Gill 7 st döljer sig här alltifrån 

”normal” 

6 Frutiger 5 st 

7 Univers 5 st Helvetica till mer 

8 Century 4 st svårartade varianter 

som Nar- 

9 Avant Garde 3 st 

10 Garamond 3 st row, Extra Condensed 

och 

Compressed. När den blandas med 

andra rubrikstilar är det så gott som 

uteslutande Times det handlar om. 

Ett par undantag är den tidning som 

blandar Helvetica med Avant Garde (!) 

liksom den som blandar Helvetica Compressed 

med Futura Condensed. 

Det är inte lätt att mixa typsnitt; det 

krävs en blandning av erfarenhet, inspiration 

och tillgänglighet — som bra sex. 

Att blanda Helvetica och Avant Garde 

är obegripligt, och vad vi skulle kunna 

likna det vid vågar vi inte ens tänka på. 

Genom att sätta rubriker i olika typsnitt 

kan du underlätta för läsaren; få 

folk att instinktivt förstå vilken typ av 

material det finns på sidan. Helvetica 

Compressed som rubriksnitt tillsammans 

med Futura Condensed? Inte 

mycket till ledning här, inte. 

Dagspress — fackpress 

Den vanligaste rubrikstilen i svensk 

dagspress är Bodoni. Nästan varannan 

svensk dagstidning använder Bodoni i 

rubrikerna. Helvetica har inte samma 

starka ställning inom fackpressen — 

bara drygt var femte fackpresstidning 

använder Helvetica. 

Över huvud taget är spridningen på 

typsnitt större inom fackpress än inom 

dagspress. Vi skulle kunna tolka det 

som att fackpressredaktörer är mer 

medvetna om vikten av att profilera sin 

tidning typografiskt. Tyvärr tror vi inte 

att det är några resonemang som gör 

att vi hittar flera typsnitt i undersökningsmaterialet 

än när vi gjorde motsvarande 

genomgång av dagspressen. 

Förklaringen är snarare teknisk. 

Fackpressen, som tidigare köpte dyra 

tekniska tjänster av sätterier och reproanstalter, 

var snabb att anamma desktoptekniken. 

Av de 93 undersökta tidningarna 

använder 52 Quark XPress 

och 33 PageMaker, 5 Ventura. 

Dagspressen var bundna till dyra sätterisystem 

med lång avskrivningstid, 

och tog längre tid på sig vid övergången 

till ny teknik. Att dagspressen har 

grafiker gjorde inte processen enklare. 

Resultatet blev i många fall att dagstidningarna 

valde en blandning av nytt 

och gammalt, där typsnitten i de gamla 

fotosättarna/ripparna integrerades med 

desktoptekniken. 

De mer snabbfotade fackpresstidningarna, 

med varken tyngande investeringar 

eller grafiker, kunde välja och 

vraka i floran av PostScript-typsnitt. Det 

är egentligen förvånande att inte fler 

valde bort Helvetica. 

Roligast i rubrikklassen: Ljuskultur, utgiven 

av branschintressenter i upplysning, som 

sätter rubrikerna i Bell Gothic. Det borde 

inte fungera, men det gör det; resultatet är 

fräscht, oväntat, spännande. Snygg design 

i övrigt hjälper till. 

Brödtexten 

Det kommer säkert inte som någon 

överraskning att det populäraste brödtextsnittet 

heter Times; varför skulle 

fackpresstidningar utgöra någon skyddad 

zon, när resten av mediavärlden 

(inom svensk dagspress varannan tidning) 

är så ”Timesifierad”. 

Listan över de populäraste 

brödtextsnitten 

finns i tabellen t.h. 

Times som brödtext 

alltså, dryga tredjedelen 

av de tillfrågade hade 

tagit det säkra före det 

osäkra. Times lockade 

tre gånger så många 

facktidningar som Century, 

som kommer tvåa 

med 12 tidningar. 

Kombinationen Helvetica 

som rubrik och Times som brödtext, 

den så kallade EU-kombinationen, 

förekommer i 16 fall — den klart vanligaste 

inom fackpressen. 

Ytterligare en sak att lägga märke 

till, är att av de 33 tidningar som görs i 

PageMaker använder inte mindre än 23 

Helvetica eller Times i någon form. 

Andelen Quark XPress-användare som 

utnyttjar Helvetica eller Times är inte 

tillnärmelsevis lika stor. 

Sötast i brödtextklassen: Dietist-Aktuellt 

för sitt val av Cochin till såväl rubriker, 

ingresser och bildtexter som brödtext. Det 

sirligt individuella Cochin-snittet är ändå, 

rätt behandlat, mycket läsvänligt. 

Bildtexterna 

Slutligen ska vi se vilka typsnitt som 

används till bildtexter (nedan). 

Av de undersökta tidningarna 

använder 46 ett sanseriffsnitt, 43 en 

antikva till 

bildtexter. Typsnittsval 

till 

ingress är också 

jämnt fördelat; 

50 tidningar 

har antikva, 

44 en linjär. 

Kombinationer 

ingress – brödtext 

kan ibland 

inge förvåning. 

Eller vad sägs 

om tidningen som har halvfet Times i 

ingressen och New Century Schoolbook 

i brödtexten? 

I 45 av fallen tillhör ingressen samma 

typsnittsfamilj som brödtexten. 

BILDTEXTTOPPEN 

1 Times 22 st 

2 Helvetica 18 st 

3 Franklin 9 st 

4 Century 6 st 

5 Frutiger 5 st 

6 Gill 4 st 

7 Futura 3 st 

8 Garamond 3 st 

9 Bell Gothic 2 st 

10 Minion 2 st 

Bäst i bildtextklassen: Företagaren (med 

tvekan, eftersom DtP:s redaktör kan sägas 

vara jävig) som är ensam om att använda 

den särpräglade men klassiska Cheltenham 

till det mesta; så också bildtexter. 

Vad ska jag ta? 

Den vanligaste frågan från kolleger är 

”Vilket / vilka typsnitt ska jag ta”. Det 

finns få generella regler (det skulle i så 

fall vara ”Något/några som går att läsa”), 

men några riktlinjer kan vi våga oss på: 

• Använd två eller allra högst 

BRÖDTEXTTOPPEN tre typsnittsfamiljer till en 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

8 

9 

10 

Times 

Century 

Garamond 

Sabon 

Berling 

Minion 

Palatino 

Baskerville 

Stone Serif 

Bookman 

36 st 

12 st 

7 st 

6 st 

5 st 

4 st 

4 st 

3 st 

3 st 

2 st 

och samma tidning. 

• Tänk på tekniken; ska du 

trycka i arkoffset på fint, 

papper händer det mindre 

med typografin än om du 

ska trycka på tidningspapper 

i en rulloffsetpress. 

• Välj typsnitt med många 

vikter och varianter, äkta 

kapitäler och gemena siffror, 

ju komplettare desto bättre. 

• Sträva efter kontrast. Byter du typsnitt i 

rubrikerna från en avdelning till en annan ska 

läsarna märka det. 

• Samtidigt behöver din tidning harmoni. Typsnitten 

ska fungera ihop. 

• Är du osäker så välj ett enda typsnitt. 

• Blandar du två snitt så välj en linjär och en 

antikva, som dessutom skiljer sig i svärta. 

• Våga ta risker. Lyd inga regler. Locka läsarna 

– men låt dem också läsa i fred ! 

Pelle Anderson

Så här ser typografin ut i ett antal av Sveriges fackpresstidningar februari 1994 

TIDNING RUBRIKER INGRESSER MELLANRUBRIKER BRÖDTEXT BILDTEXTER FAKTARUTOR/TABELLER SPECIALAVDELN. ETC. SYSTEM 

AGRIFACK PALATINO PALATINO AVANT GARDE PALATINO PALATINO AVANT GARDE, HELV. NUPTIAL SCRIPT PM/MAC 

AKADEMIKER HELV. XCN, TIMES SB IT FRUTIGER BL — TIMES FRUTIGER BD FRUTIGER FRANKLIN M.FL. PM/MAC* 

AKTUELLT MÅLERI AVANT GARDE AVANT GARDE CN AVANT GARDE CN GOUDY GOUDY IT GOUDY QXP/MAC* 

AKTUELL OPTIK OCH OPTOMETRI UNIVERS BL UNIVERS BL UNIVERS BL SABON UNIVERS BD UNIVERS QXP/MAC* 

ALLT OM HUSVAGN & CAMPING FRANKLIN GOTHIC CN TIMES SB TIMES TIMES TIMES IT FRANKLIN G. CN, TIMES VEN/PC 

ARBETSMILJÖ MINION, FRUTIGER FRUTIGER — MINION FRUTIGER MINION, FRUT, SISERIFF ERIC QXP/MAC 

ATL, LANTBRUKETS AFFÄRSTIDN. HELVETICA CN BL N CENTURY N CENTURY B N CENTURY N CENTURY IT HELVETICA OPTIMA QXP/MAC 

BALANS UTOPIA BL/UTOPIA IT UTOPIA IT UTOPIA BL UTOPIA UTOPIA SB IT AKZIDENZ GROTESK AKZIDENZ GROTESK QXP/MAC 

BOWLAREN TIMES, HELVETICA CN BL TIMES, HELVETICA TIMES, HELV. CN BL TIMES, HELV. CN TIMES, HELV. CN TIMES, HELVETICA CN VEN/PC 

BYGGFAKTA PROJEKTNYTT UNIVERS TIMES TIMES SB TIMES TIMES IT — QXP/MAC* 

BYGGNADSARBETAREN HELVETICA TIMES — TIMES HELVETICA B IT HELVETICA, TIMES HELV. CN BL, PALATINO PM/PC 

BYGG & JÄRNHANDELN TIMES XBD HELVETICA HELVETICA TIMES HELVETICA IT TIMES PM/PC 

CIVILINGENJÖREN GARAMOND, FRANKLIN GOTHIC GARAMOND IT FRANKLIN GOTHIC TIMES TEN FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN GOTHIC QXP/MAC 

DATATEKNIK HELVETICA NEUE CN XBD SWISS (=HELVETICA) SWISS (=HELVETICA) DUTCH (=TIMES) SWISS (=HELVETICA) SWISS (=HELVETICA) QXP/MAC 

DIETIST-AKTUELLT COCHIN COCHIN LINJÄR 1 COCHIN COCHIN HELVETICA NUPTIAL SCRIPT PM/MAC 

ELEKTRONIKVÄRLDEN FRANKLIN GOTHIC H FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN GOTHIC D TIMES HELVETICA FRANKLIN GOTHIC PM/PC 

ELINSTALLATÖREN FUTURA XB FUTURA FUTURA GARAMOND GARAMOND FUTURA QXP/MAC* 

ENERGIMAGASINET HELVETICA BD TIMES SB HELVETICA BD N CENTURY HELVETICA BD — 1 QXP/MAC 

FARMACIFACKET FRANKLIN XCN FRANKLIN XCN FRANKLIN XCN PALATINO PALATINO BD — PALATINO, FRANKLIN G. QXP/MAC 2 * 

FASTIGHETSTIDNINGEN HELVETICA BD/NARROW HELVETICA HELVETICA GALLIARD HELVETICA L IT HELVETICA QXP/MAC 

FRITIDSPEDAGOGEN STONE SANS/SERIF, TIMES STONE SANS STONE SANS STONE SERIF STONE SERIF IT — QXP/MAC 

FRÅN RIKSDAG & DEPARTEMENT TIMES TIMES ARIAL (=HELVETICA) TIMES ARIAL (=HELVETICA) ARIAL (=HELVETICA) PM/PC 

FÅRSKÖTSEL HELVETICA HELVETICA HELVETICA TIMES HELVETICA HELVETICA, NEW YORK HELV. NAR, ZAPF CHANCERY PM/MAC 

FÖRETAGAREN CHELTENHAM CN CHELTENHAM CHELTENHAM BD IT CHELTENHAM CHELTENHAM BD IT FRANKLIN GOTHIC D/H QXP/MAC 

GOLV TILL TAK AVANT GARDE, HELVETICA AVANT GARDE TIMES TIMES TIMES IT — HELVETICA (NOTISSIDOR) PM/MAC 

GRAFISKT FORUM HELVETICA BERLING BD IT HELVETICA BERLING HELVETICA HELVETICA QXP/MAC 

HEMVÄRNET HELVETICA BD HELVETICA BD HELVETICA BD N CENTURY HELVETICA BD — HELV BD IT, N CENTURY PM/MAC 

HUNDSPORT A GARAMOND A GARAMOND SB A GARAMOND SB A GARAMOND A GARAMOND IT FUTURA, UNIVERS FUTURA PM/MAC 

HUSBYGGAREN HELVETICA TIMES IT HELVETICA TIMES TEN HELVETICA HELVETICA PM/MAC 2 

HÄLSA HELVETICA BL HELVETICA BD HELVETICA BL TIMES TIMES IT HELVETICA FUTURA CN BD (OMSLAG) VEN/PC 

INFO FUTURA H MINION MINION SB MINION MINION IT FUTURA, MINION GILL SANS QXP/MAC 


JAKTJOURNALEN FRANKLIN G, AV. GARDE M.FL. FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN GOTHIC H N CENTURY FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN G, N CENTURY TIMES, ZAPF CHANCERY QXP/MAC 

KOLONITRÄDGÅRDEN STONE SERIF BD TIMES TIMES SB TIMES TIMES IT — OPTIMA (EGNA ANNONSER) /PC 3 

KOMMUNAKTUELLT GILL SANS, CENTURY GILL SANS GILL SANS TIMES CENTURY IT — 3B2/PC


5 

KONSUMENTNYTT FRANKLIN GOTHIC, MINION MINION FRANKLIN GOTHIC MINION FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN GOTHIC PM/MAC* 

KÖTTBRANSCHEN GILL SANS BD A GARMOND SB GILL SANS BD A GAR. CN 90% A GARAMOND IT HELVETICA M.FL. PM/MAC 

LAND GILL SANS, NIMROD GILL SANS, NIMROD GILL SANS NIMROD GILL SANS IT GILL SANS GILL SANS, NIMROD QXP/MAC 

LANDSTINGSVÄRLDEN GILL SANS, BEMBO SB GILL SANS CN BD GILL SANS CN BD BEMBO GILL SANS CN BD GILL SANS CN QXP/MAC 

LJUSKULTUR BELL GOTHIC SABON BELL GOTHIC SABON BELL GOTHIC BELL GOTHIC QXP/MAC* 

LÄRARNAS TIDNING STONE SERIF, FUTURA STONE SERIF, FUTURA STONE SERIF STONE SERIF FUTURA FUTURA QXP/MAC 

MASKINBEFÄLET HELVETICA NARROW HELVETICA NARROW HELVETICA NARROW TIMES HELVETICA HELVETICA PM/MAC 

MASKINENTREPRENÖREN ANTIQUE OLIVE BD ANTIQUE OLIVE PALATINO BD PALATINO ANTIQUE OLIVE IT PALATINO TIMES PM/PC 2 * 

MEDICINSK EKONOMI + TEKNIK FRANKLIN GOTHIC H FRANKLIN GOTHIC A GARAMOND B A GARAMOND FRANKLIN GOTHIC D FRANKLIN D, A GAR. BD QXP/MAC* 

MC-NYTT FUT. BOOK, GLYPHA BL OBL GLYPHA BL OBL FUTURA XBD TIMES FUTURA H FUTURA CN GLYPHA OUTLINE, SKUGGAD QXP/MAC* 

MILJÖAKTUELLT FRUTIGER FRUTIGER FRUTIGER SABON — FRUTIGER GILL SANS PM/MAC* 

MÖBLER & MILJÖ TIMES TIMES TIMES SB TIMES TIMES SB IT — UNIVERS PM/MAC 

NORD-EMBALLAGE TIMES SB IT ENGELSK TIMES IT TIMES SB IT ENGELSK TIMES ENGELSK TIMES IT — QXP/MAC 

NYTT FRÅN TEATERFÖRBUNDET HELVETICA HELVETICA HELVETICA TIMES TIMES — PM/PC 

OBEROENDE GALLIARD FRANKLIN G, SABON FRANKLIN GOTHIC SABON SABON IT SABON REPORTER TWO QXP/MAC* 

OFFICE PUBLISHING UNIVERS CN BD BOOKMAN BD UNIVERS CN BD BOOKMAN HELVETICA CN L HELVETICA CN L PM/MAC 

PERSONALARBETE & LEDARSKAP STYMIE BL STYMIE BL STYMIE BL TIMES TIMES — PM/MAC 

PLANERA BYGGA BO FRUTIGER BD FRUTIGER L FRUTIGER BD BERLING FRUTIGER BD — PM/MAC 

PLÅTSLAGERI FUTURA XB, BERLING HELVETICA, BERLING TIMES SB TIMES TIMES IT TIMES PM/MAC 

PRESSENS TIDNING FRANKLIN GOTHIC, N CENTURY FRANKLIN GOTHIC D FRANKLIN GOTHIC D N CENTURY FRANKLIN GOTH. OBL FRANKLIN CN QXP/MAC 

RATEKO HELVETICA TIMES TIMES TIMES TIMES HELVETICA HELVETICA PM/PC 

RESTAURATÖREN GILL SANS ULTRA BD MINION IT GILL SANS ULTRA BD MINION MINION IT MINION QXP/MAC 

RESUMÉ FRANKLIN G, BODONI BD CN DANTE, FRANKLIN G. FRANKLIN GOTHIC NO 2 DANTE FRANKLIN G. D CN FRANKLIN GOTHIC BOOK QXP/MAC 

SAF-TIDNINGEN A GARAMOND, FUTURA CN A GARAMOND SB A GARAMOND SB A GARAMOND HELVETICA HELVETICA QXP/MAC 

SIF-TIDNINGEN FUTURA XB TIMES IT TIMES SB TIMES TIMES SB IT TIMES, HELVETICA PM/PC 

SKOHANDLAREN BODONI CN BD — TIMES TIMES TIMES TIMES QXP/MAC 

SKTF-TIDNINGEN A CASLON, CASLON XBD CN FRUTIGER FRUTIGER STONE SERIF STONE SERIF FRUTIGER TIMES, FUTURA (ANNONSER) QXP/PC 

SLÖJDFORUM PALATINO PALATINO PALATINO PALATINO — FRANKLIN GOTHIC QXP/MAC 

SOCIONOMEN GOUDY OS, FRANKLIN GOTHIC GOUDY OS NEW BASKERVILLE NEW BASKERVILLE NEW BASKERVILLE NEW BASKERVILLE BERLING ORIGINAL QXP/MAC* 

SPECIALPEDAGOGEN BOOKMAN BOOKMAN BOOKMAN BOOKMAN BOOKMAN BOOKMAN BOOKMAN QXP/MAC 

SSR-TIDNINGEN SH MADAM, AKZIDENZ GROTESK GARAMOND 3 IT AKZ. GROT. SUPER GARAMOND 3 AKZ. GROT. MEDIUM AKZIDENZ GROTESK QXP/MAC 

STADSBYGGNAD FUTURA BERLING IT FUTURA BERLING FUTURA — PM/MAC* 

STATSTJÄNSTEMANNEN ITC CENTURY M.FL. ITC CENTURY ITC CENTURY ITC CENTURY ITC CENTURY GILL SANS HELVETICA SPECIAL PM/PC* 

STFI-KONTAKT GILL SANS XB GILL SANS IT GILL SANS XB BERLING BERLING IT BERLING PM/MAC 

STUDENTIDROTT TIMES TIMES TIMES TIMES TIMES IT — PM/MAC 

SUNT FÖRNUFT NEWS GOTHIC NEWS GOTHIC NEWS GOTHIC SABON NEWS GOTHIC NEWS GOTHIC QXP/MAC* 

SUPER BIKE FRANKLIN GOTHIC XCN GARAMOND SB IT N CENTURY IT N CENTURY FRANKLIN G. NO 2 FRANKLIN GOTHIC BOOK COMPACTA B, EUROSTYLE QXP/MAC* 

SUPERMARKET FUTURA CN XB HELVETICA BD IT HELVETICA BL TIMES TIMES IT HELVETICA QXP/MAC


Så här ser typografin ut i ett antal av Sveriges fackpresstidningar februari 1994 

TIDNING RUBRIKER INGRESSER MELLANRUBRIKER BRÖDTEXT BILDTEXTER FAKTARUTOR/TABELLER SPECIALAVDELN. ETC. SYSTEM 

AGRIFACK PALATINO PALATINO AVANT GARDE PALATINO PALATINO AVANT GARDE, HELV. NUPTIAL SCRIPT PM/MAC 

AKADEMIKER HELV. XCN, TIMES SB IT FRUTIGER BL — TIMES FRUTIGER BD FRUTIGER FRANKLIN M.FL. PM/MAC* 

AKTUELLT MÅLERI AVANT GARDE AVANT GARDE CN AVANT GARDE CN GOUDY GOUDY IT GOUDY QXP/MAC* 

AKTUELL OPTIK OCH OPTOMETRI UNIVERS BL UNIVERS BL UNIVERS BL SABON UNIVERS BD UNIVERS QXP/MAC* 

ALLT OM HUSVAGN & CAMPING FRANKLIN GOTHIC CN TIMES SB TIMES TIMES TIMES IT FRANKLIN G. CN, TIMES VEN/PC 

ARBETSMILJÖ MINION, FRUTIGER FRUTIGER — MINION FRUTIGER MINION, FRUT, SISERIFF ERIC QXP/MAC 

ATL, LANTBRUKETS AFFÄRSTIDN. HELVETICA CN BL N CENTURY N CENTURY B N CENTURY N CENTURY IT HELVETICA OPTIMA QXP/MAC 

BALANS UTOPIA BL/UTOPIA IT UTOPIA IT UTOPIA BL UTOPIA UTOPIA SB IT AKZIDENZ GROTESK AKZIDENZ GROTESK QXP/MAC 

BOWLAREN TIMES, HELVETICA CN BL TIMES, HELVETICA TIMES, HELV. CN BL TIMES, HELV. CN TIMES, HELV. CN TIMES, HELVETICA CN VEN/PC 

BYGGFAKTA PROJEKTNYTT UNIVERS TIMES TIMES SB TIMES TIMES IT — QXP/MAC* 

BYGGNADSARBETAREN HELVETICA TIMES — TIMES HELVETICA B IT HELVETICA, TIMES HELV. CN BL, PALATINO PM/PC 

BYGG & JÄRNHANDELN TIMES XBD HELVETICA HELVETICA TIMES HELVETICA IT TIMES PM/PC 

CIVILINGENJÖREN GARAMOND, FRANKLIN GOTHIC GARAMOND IT FRANKLIN GOTHIC TIMES TEN FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN GOTHIC QXP/MAC 

DATATEKNIK HELVETICA NEUE CN XBD SWISS (=HELVETICA) SWISS (=HELVETICA) DUTCH (=TIMES) SWISS (=HELVETICA) SWISS (=HELVETICA) QXP/MAC 

DIETIST-AKTUELLT COCHIN COCHIN LINJÄR 1 COCHIN COCHIN HELVETICA NUPTIAL SCRIPT PM/MAC 

ELEKTRONIKVÄRLDEN FRANKLIN GOTHIC H FRANKLIN GOTHIC FRANKLIN GOTHIC D TIMES HELVETICA FRANKLIN GOTHIC PM/PC 

ELINSTALLATÖREN FUTURA XB FUTURA FUTURA GARAMOND GARAMOND FUTURA QXP/MAC* 

ENERGIMAGASINET HELVETICA BD TIMES SB HELVETICA BD N CENTURY HELVETICA BD — 1 QXP/MAC 

Så ökar du upplagan 

på din tidning 

Ett alltid lika aktuellt tema för dig som 

jobbar med medier — hur får du fler 

läsare? Här är några idéer från upplagecheferna 

i västra Californien, USA, som 

nyligen hade en konferens med brainstorming: 

• Blanda ett beroendeframkallande medel 

i trycksvärtan, som läsaren får i sig 

genom att ta på det eller andas in det. 

• Leverera en video eller ljudkassett 

med varje tidning där läsaren får en 

snabbgenomgång av de viktigaste nyheterna 

i varje sektion. 

• Bygg en databas där tidningen samlar 

uppgifter om varje läsare, och gör tidningen 

så individuellt anpassad som 

möjligt. 

• Betala läsare för att värva sin granne 

som prenumerant. 

• Gör tidningsläsning obligatoriskt i 

skolan. 

• Ge bort tidningen gratis. 

• Använd radioreklam för att ”sälja” 

nästa dags nyheter. 

• Utbilda läsarna i hur de använder sig 

av tidningen på bästa sätt. 

• Slutligen fanns det förslag att göra 

det till kriminellt att inte prenumerera 

på en dagstidning om man är över 18 

år, samt att ge alla som prenumererar 

dubbel rösträtt i alla val. 

Apples Installerare 

lite väl kinkig ibland 

Har du försökt installera ett program 

på din hårddisk och inte lyckats — och 

kanske till och med fått meddelandet 

att det är fel på hårddisken? 

Det första du bör göra är givetvis att 

kontrollera att det inte är något fel på 

hårddisken. Har du formaterat den 

med Apples HD SC-Prepareraren så 

använder du lämpligen Skivkontroll. 

Annars Norton eller Public Utilities. 

Skulle du inte hitta något fel, eller 

lyckas reparera hårddisken, och det ändå 

inte går att installera programmet, 

så gör en vanlig Finder-kopia genom att 

dra symbolerna från disketten till hårddisken. 

Glöm bara inte att en del program 

kräver att vissa filer installeras i 

systemmappen. 

Next-ägare kan bli 

Macintosh-kompatibla 

Quix Computerware har plockat fram 

en liten box som förvandlar den numera 

obsoleta Next-datorn till en Mac! 

Ja, inte riktigt, men du kan åtminstone 

köra ett komplett Macintosh 7.1-system 

på burken, koppla in den på ett Macnätverk 

och du får en dator med prestanda 

i Quadra 950-klassen. I Quix-boxen 

ligger ROM-ar från en Macintosh LC, 

och gör att du kan köra alla Mac-program 

på din Next.


7 

Gammal Lidingökändis fick delfin i huvudet 

I mitten av november 1993 hörde Pål Török av sig. Han 

ville anlita mig för att få en ny form på LidingöPosten, 

där han var chefredaktör. Den nya tidningen skulle 

heta ”Lidingö Tidning”. Nyåret vore ett lämpligt tillfälle 

att lansera det nya namnet och den nya formen. 

Snabba bud alltså. En dummy, godkänd av redaktionen skulle 

presenteras på tidningsstyrelsens möte vid luciatid. 

Lidingö Tidning var det ursprungliga 

namnet på detta blad 

som startades redan 1910. En tid 

då Lidingö var ren landsbygd. Vi 

bläddrade oss igenom decennierna 

i gamla tidningslägg för att 

söka inspiration. På tjugotalet 

var tidningens rubriker satta i 

charmig Cheltenham. 

Trots tidningens gamla historia 

är det mesta på tidningen av 

sent datum. Tidningen köptes av 

Norrtelje Tidning våren 1993. Pål 

Török tillträdde som redaktör 

under september och tidningen 

försågs med ny teknik i form av 

Macintosh-datorer och 600-linjers 

A3-skrivare under oktober. 

Tidningen utkommer varje 

onsdag med 24 sidor i tabloidformat. 

Upplagan är närmare 7 000 

exemplar. Inte dåligt för en prenumererad 

tidning. En landsortstidning 

i storstaden skulle 

man kunna säga. 

Målet under 1994 är att nå 

9 000 ex vilket innebär en 50-procentig 

täckning i Lidingö stad. 

Mitt jobb bestod av fyra delar: 

1/ Skissering och idéjobb i dialog 

med redaktionen. Fastställande av 

grafisk grundform med logotyp, vinjetter etc. i skiss- och dataform. 

2/ Introduktion av den nya formen hos de som ska arbeta med den, 

finslipning av malldokument och typografimallar. 

3/ Arbete med dokumentation, dvs. en pärm till redaktionen som 

framställs i lämpligt antal med beskrivning av malldokument, typografimallar, 

redigeringsprinciper, stilprov m.m. 

4/ Uppföljning. Återkomma en tid senare för att se hur det har gått. 

Inte bara för att komma in som designpolis, utan för att se hur mina 

idéer klarade mötet med verkligheten, och för att hjälpa till att lösa 

nya problem som dyker upp. 

Under de första veckorna i december fastställde vi grundtypografin 

med nya typsnitt i såväl rubriker som brödtext. Knepigast 

var det med tidningshuvudet. Jag ville gärna ha ett 

huvud byggt på en kvadratisk platta med tidningens namn i 

smal Trade Gothic. De flesta på redaktion och annonsavdelning 

tyckte dock att det gav för mycket intryck av facktidskrift. 

Det låg mycket i kritiken. Mitt andra förslag var också 

mer traditionellt. Ett lågt, enradigt tidningshuvud. Genom 

att mjuka upp serifferna på Eric Gills typsnitt Joanna från 

1930, fick jag ett huvud, tillräckligt kraftfullt för att kunna 

användas positivt, men ändå inte för tungfotat. 

Jag tecknade också ett märke, avsett att 

användas mitt i tidningens huvud – kanske 

infört när du läser detta. Märket är en silhuett 

av Carl Milles’ skulptur ”Solglitter” från 

1918, föreställande en vattennymf ridande 

på en delfin. Vi testade märket på några människor runt 

redaktionen, och den fungerade. Millesgården är en känd 

Lidingöföreteelse och vattennymf och delfin handlar om 

vatten – som omger Lidingön. Delfinen ingick också i renässansboktryckaren 

Aldus Manutius’ boktryckarmärke. Ingen 

dålig skyddssymbol för en tidning. 

Den 11 januari var så första numret av nya Lidingö Tidning 

klart. Den gamla svarta Bodonin ersattes med ljusa rubriker 

i Century i regular- och condensed-form. 

Till brödtext valde 

vi, efter att ha testat typsnittet 

Scala från FontFont, och de mer 

traditionella Nimrod och Excelsior, 

Gerard Ungers Swift. Det klarade 

den stora graden som 

redaktionen insisterade på. En 

stor del av tidningens läsare är 

äldre och behöver en lättläst 

typografi. 9 1/2 punkters Swift på 

en spaltbredd av 47 millimeter 

gav tillräckligt täta ordmellanrum 

för att skapa en lättläst text 

med god radkänsla. 

Mellanrubrikerna ville jag 

inte skulle bullra för mycket, 

som de lätt gör i korta tidningsartiklar. 

Kursiv Swift, något förstärkt 

med linje under, förde 

också in en aning lugnande tidskriftskänsla. 

En finess med typsnittet Swift 

är att det erbjuder äkta kapitäler 

som jag använder till artikelingångar 

i mindre artiklar utan 

ingress. 

Som komplement till Century 

och Swift valde jag Trade Gothic 

som finns i tillräckligt många 

varianter för att kunna användas 

till både ingresser, bildtexter, faktatext, puffrubriker, nerryckare 

och rubriker i sportavdelningen. Den formmässigt 

nära släktingen Franklin Gothic har fått komplettera när det 

behövts en svartare sanserif i exemelvis kolumntitlar och 

ingångar till sportnotiser. Till vinjetterna i Lidingö Tidning 

spinner jag vidare på typsnittet Joanna från tidningshuvudet. 

Tack vare det låga huvudet plus en något breddad puffspalt 

(från 47 till 53 mm) till vänster har jag fått till en rektangulärt 

utrymme för ettans material. Detta trots en besvärlig 

återkommande femspaltig annons längst ner på sidan. 

Tidigare var utrymmet en mer svårredigerad kvadrat. 

Glädjande nog fattade jornalistena tycke för de ljusa Century-varianterna 

och använder dem även på ettan. Det ger 

tidningen ett sansat uttryck som tillåter bilderna att komma 

fram. De magra rubrikerna tål också att dras upp i grad så att 

typsnittet tillåts att ge del av sin formkaraktär. 

Den kondenserade Centuryn vill jag ska användas i stor 

grad överst på sidorna. Men bara på 2–3 spalter. Rubriken ska 

vara kort, i stor grad och förstärkas med nerryckare i Trade 

Gothic regular, i cirka en tredjedel av graden i rubriken över. 

Övriga rubriker sidan sätts i Century regular. Här kan 

man variera med fet Century och någon gång med kursiv. Jag 

försöker få journalisterna att komponera rubrikerna så att 

de kan hålla sig till så få grader som möjligt, vilket ger sidan 

ett mer grafiskt enhetligt intryck. 

Ludvig Grandin


Photoshop och Adobe Dimensions ger texten djup 

Du kan göra mycket i Photoshop. Men ibland kan du få 

bättre resultat genom att kombinera det med andra 

program. Till exempel om du vill ha tredimensionella 

effekter. 

För 3D finns många specialprogram, men ett billigt 

och kapabelt alternativ är Adobe Dimensions. 

Den här gången skall vi sätta litet djup på text, med hjälp av 

Photoshop och Dimensions. 

Dimensions hanterar tyvärr inte självt text, utan kräver i 

praktiken att man också har Illustrator eller FreeHand. 

I något av dessa program skriver man sin text — jag nöjer 

mig med ett T för att hålla det enkelt — och omvandlar den 

till bild (i till exempel FreeHand använder du Text > Som 

sträckning). När man sparat den kan man sedan importera 

den till Dimensions. 

I Dimensions vrider man texten runt tills man hittat ett 

lämpligt perspektiv. 

Djup 

När man väl är klar med placeringen 

kan man lägga till 

djup (det går snabbare på 

detta sätt än om man först 

lägger på djup och sedan 

börjar flytta runt texten). 

Använd gärna också någon 

konturform, det ökar trovärdigheten 

om bokstäverna 

inte är alltför kantiga. 

I det här fallet väljer jag Lång rundad smal, en liten avrundning 

av hörnen som hjälper till att ge extra blänk i bokstaven. 

Det är också dags att välja hur extremt perspektiv man 

skall ha. Telefoto ger en svag perspektiveffekt, Vidvinkel en 

extremare. Men det som påverkar mest är hur stor text man 

har — perspektiven har mycket kraftigare effekt på stora 

saker än på små. Och i Dimensions tar inte en större bild upp 

mer plats på hårddisken (på det sättet liknar det Illustrator 

och skiljer sig från Photoshop). 

Jag brukar också rita dit en kub eller två bredvid texten för 

att lättare kunna se hur perspektivet ligger när jag tagit över 

bilden till Photoshop (när jag är klar suddar jag helt enkelt 

bort kuberna igen). 

Yta och färg 

Det är också dags att ge texten färg och yta. Jag väljer att arbeta 

i svartvitt för att hålla ner dokumentstorleken — färg kan 

jag sedan lägga till som sista steg i Photoshop. Jag ger texten 

en mellangrå färg (20% svart) så att både skuggor och högdagrar 

skall gå fram. (Ställs in under Utseende > Ytor… > Färg) 

Linje sätter jag till Ingen. Eftersom Dimensions inte sätter 

linjerna i perspektiv (de är lika tjocka i bakgrunden som i förgrunden) 

bör man alltid undvika dem. 

Återspegling sätter jag till Samlat ljus, med Omgivning 20%, 

Matt 20% och Glans 80%, för att få lagom blänk i bokstaven. 

Belysning 

Slutligen är det dags att ordna belysningen. 

Börja med att ta Visa > Återge utkast så kan du ha litet koll 

på vad du gör. 

Jag gör det enkelt för mig och sätter huvudstrålkastaren 

uppe till höger. För att lätta upp skuggorna och få litet extra 

blänk sätter jag också en nere till vänster, men ger den en 

ljusstyrka på 50%. 

Vill du ha mycket blänk kan du placera ut flera strålkastare, 

men skruva då ner ljusstyrkan på dem, så att inte bilden 

blir helt urfrätt. Eller gör ytan mörkare (har du många strålkastare 

är det enklare att ändra ytan än att justera alla strålkastarna). 

Tyvärr kastar föremålen i Dimensions inga skuggor. De är 

förmodligen vampyrer allihop. 

När du är nöjd med utkastet kan du ta Visa > Återge skuggat, 

och se om också slutresultatet tilltalar dig. Ibland kan 

det vara stor skillnad på utkast och skuggat. 

Då kan du använda dig av Redigera > Inställningar… > Övergångar 

för skuggning. Börja med ett lågt antal övergångar och 

öka gradvis, tills du hittar en lämplig kompromiss mellan 

återgivningskvalité och fart. 

Arbetet i Dimensions avslutas med att man exporterar 

bilden, med Illustrator som format. 

In i Photoshop 

Photoshop kan öppna Illustratorbilder 

direkt. Precis 

som Dimensions kräver den 

dock att text omvandlats till 

bild, men annars är det i 

stort sett fritt fram att göra 

dina bilder i Illustrator och 

Dimensions och arbeta vidare 

på dem i Photoshop. 

Det går alldeles utmärkt att 

öppna Illustratorbilder med Photoshop. 

Bättre är dock att skapa ett dokument (eller ta en redan 

befintlig bild, om du vill montera in något i den), och ta 

Arkiv > Montera… 

Då kan du justera storlek och placering innan du klickar 

i den importerade bilden och sätter den på plats. Och du 

får en markering av det importerade, som du kan spara som 

ett eget lager. 

Kapa stapeln 

I det här exemplet tänker jag ta av nederdelen av T-et, så att 

det ser ut som om det stack upp ur marken. 

Jag markerar därför det område jag vill ta bort med lassot 

(Luddradie 0, Kantutjämning förkryssat). Genom att jämföra 

med kuben ser jag att vinklarna blir ungefär rätt. Jag ser till 

att snittytan inte blir alltför rak, eftersom jag tror det lurar 

ögat bättre med en liten ojämnhet. 

Jag stryker det markerade området och går sedan upp till nästa 

lager där jag fyller i med svart på markeringen, så att den 

fortsätter att täcka den stympade bokstaven. Nu har kuben 

tjänat ut, så jag suddar bort den från båda lagren. 

Skugga 

Det är det här markeringslagret vi skall använda oss av för att 

göra en skugga till bokstaven.


Metoden är inte perfekt — för perfektion rekommenderas 

något av de tyngre 3D-programmen — men den ger snabbt 

och enkelt ett hyfsat resultat. 

Skuggan döljs 

En sak återstår att göra 

med denna mask. Den skall 

ju användas till att skapa 

skuggan, men skuggan 

skall döljas av bokstaven. Så 

vi måste ta bort den del 

som skall ligga bakom bokstaven. 

Läs in den andra markeringen (den med T-et skarpt och i 

rätt storlek) och fyll den med svart. 

9 

Ta Bild > Beräkning > Duplicera… och skapa ett nytt dokument 

med en kopia av markeringslagret. Lägg originalet och kopian 

bredvid varandra. Ta så Bild > Omforma > Skala och dra ihop 

kopian till ungefär en tredjedel av höjden (du kan slänga en 

sidoblick på originalet för att bedöma hur mycket). 

När du är nöjd med höjden flyttar du den tillplattade 

kopian så att basen på T-et ligger på samma nivå som basen 

på originalet (håll ner skift-tangenten så du inte glider åt 

sidan). Sedan kan du använda färghinken för att fylla på med 

svart ovanför och nedanför. 

Skev skugga 

För att ytterligare bättra på 

illusionen, skevar jag också 

skuggan. Men skuggan behöver 

inte bara vara plattare 

och skevad, den skall också 

vara oskarp — mer oskarp ju 

längre från T- et den kommer. 

Så klicka på för att 

få en snabbmask. 

På den drar jag med övertoningsverktyget så att de 

mest avlägsna delarna av skuggan får vitt medan det blir 

mörkare och mörkare (det vill säga mer skyddat) ju närmare 

bokstaven man kommer. 

Jag gör om snabbmasken till en markering genom att 

klicka på , och tar Filter > Oskärpa… > Gaussisk oskärpa… Jag 

ställer in ett relativt lågt värde — det blir en snyggare effekt 

av ett lågt värde flera gånger än ett högt en gång. Lägg märke 

till att bilden påverkas mest i de avlägsna delarna. 

Nu kan du åter ta duplicera-kommandot och flytta in den här 

masken som ett lager i originalet. 

Kasta skuggor 

Nu kan du hoppa tillbaka 

till själva bilden och läsa in 

skuggmarkeringen. Ta 

Bild > Ställ in… > Intensitet / 

Kontrast, minska intensiteten och öka kanske kontrasten, 

tills du är nöjd med din skugga. 

Färg 

Jobbar du i svartvitt är det klart nu. Vill du ha färg kan du 

omvandla bilden till CMGS-färg (normalt arbetar man i RGB, 

men det är inte mycket lönt att ta två omvandlingar för en så 

här liten operation). 

Så kan du återigen läsa in masken för själva bokstaven. Ta 

sedan Bild > Ställ in… > Nyans / Mättnad och kör runt med 

Nyans, Mättnad och Ljushet tills du är nöjd. Prova också att 

kryssa i Färgad. 

Opålitliga färger 

Men kom ihåg standardvarningen: 

Färgerna på skärmen 

stämmer sällan särskilt 

bra med det som kommer ut 

i tryck. Ta Fönster > Visa info och jämför de värden du får i 

Info-fönstret med ett fyrfärgsprov. Besvärligt, men det enda 

pålitliga sättet. 

Ta Bild > Beräkning > Duplicera… och skapa ett nytt dokument 

med en kopia av markeringslagret. Lägg originalet och kopian 

bredvid varandra. 

Ta så Bild > Omforma > Skala och dra ihop kopian till ungefär 

en tredjedel av höjden (du kan slänga en sidoblick på originalet 

för att bedöma hur mycket). 

När du är nöjd med höjden flyttar du den tillplattade 

kopian så att basen på T-et ligger på samma nivå som basen 

på originalet (håll ner shiftknappen så du inte glider åt 

sidan). Sedan kan du använda färghinken för att fylla på med 

svart ovanför och nedanför. 

ommy Sundström 

Plats över i bokhyllan? Fyll tomrummet med nya böcker för Photoshoppare! 

Det har kommit några nya böcker, 

till glädje för alla Photoshoppare. 

•The Photoshop Wow Book av Linnea Dayton 

& Jack Davis (Peachpit Press). WOW! 

är rätta ordet. Här finns ”alla” de avancerade 

knepen. Dessutom en diskett 

med filter och andra användbarheter. 

•Designer Photoshop av Rob Day (Random 

House). En bra bok när man passerat 

nybörjarstadiet och vill vidare. Den är 

dock inte så avancerad som de andra. 

•Photoshop 2.5 Bible av Deke McClelland 

(IDG) är i det närmaste en alternativ 

manual. En tegelsten med oerhörda 

mängder information.


Jens Eliasson botaniserar i Quark XPress underbara värld 

Måste texten flöda om 

så fort du klickar 

på ett fullt textblock? 

När redigeringsverktyget för text och 

bild är valt och du klickar på ett textblock 

så ser det ut som texten flödas om 

i blocket. Texten förändras inte, men 

det som gör det enerverande är väntetiden. 

Varför gör XPress på detta viset? 

Går det att göra så programmet inte 

uppför sig så? 

När du arbetar med textredigering 

på en sida, och därmed har andra verktyget 

uppifrån valt, uppför sig XPress 

lite speciellt. Så fort du klickar på ett 

textblock som är transparent gömmer 

programmet allt som ligger bakom 

textblocket, för att det skall vara lättare 

att se den text som du arbetar med. 

När blocket är markerat görs alltså 

blockets bakgrund vit för att det skall 

vara lättare att läsa den text som bearbetas. 

Detta är ju bra när man vill arbeta 

med textinnehållet, men är däremot 

mycket irriterande när texten exempelvis 

ska placeras rätt i förhållande till 

bilden som ligger bakom. 

I det senare fallet byter man till pilverktyget 

— det översta — för att se allt 

som det kommer att se ut vid utskriften. 

I det första fallet kan väntetiderna 

vara störande när textblocket innehåller 

mycket text. Oftast behöver ju inte 

textblock vara transparenta. 

För att komma runt problemet kan 

man ställa in sitt malldokument så att 

textblocken är svarta i bakgrundsfärgen 

med tonvärdet 0%, precis som 

inställningarna var när programmet 

levererades. (Det går för övrigt att 

använda vilken färg som helst och 0% i 

tonvärdet.) Detta görs för övrigt i 

Objekt > Specifikationer… eller med hjälp 

av färgpaletten. 

När ett textblock är inställt på detta 

vis uppdateras inte texten när textblocket 

markeras (eller avmarkeras). Om ett 

textblock med mycket text ligger på en 

tonplatta ihop med flera andra objekt 

och du störs av att texten flödas om i 

blocket, kan du komma runt detta om 

du ger textblocket samma bakgrundsfärg 

som tonplattan bakom. 

Så här kontrollerar du 

bilders storlek och beskärning 

i ditt XPress-dokument 

Quark XPress innehåller ju massor av 

funktioner för att hantera text effektivt, 

men ofta kan det kännas bökigt att 

få bilderna i den storlek och beskärning 

som man vill. Det finns en uppsättning 

av riktigt bra kommandon för att kontrollera 

bilderna också, men det krävs 

ett lite annat tankesätt för att arbeta 

bra med bilder. 

Allt fler av oss som arbetar med 

XPress hanterar bilder på sidorna som 

vi producerar. Men en redigerare läser 

ofta inte själv in bilden som ska in på 

sidan, vilket gör att bildens faktiska 

beskärning och storlek inte är helt 

självklar. I dessa fall rekommenderas 

att du först betraktar hela bilden när 

den monteras på sidan, innan du tar 

beslut om dess beskärning. 

Om bilden är större än bildblocket 

som den monterades in i är tangenkombinationen 

Kommando–alt–skift–F det 

bästa. Kommandot gör att bilden anpassas 

till bildblockets storlek och att proportionerna 

i bilden bibehålls. Om inte 

bildens och bildblockets proportioner 

exakt stämmer överens innebär detta 

att bilden inte fyller ut mot kanten i 

bildblocket åt alla håll. 

Måttpaletten är mycket användbar 

vid bildhanteringen. Förutom skala, 

”X%” och ”Y%”, som oftast bör innehålla 

samma värde är värdena vid ”X+” och 

”Y+” intressanta. X+ visar var bildens 

vänsterkant är i förhållande till bildblockets 

vänsterkant. Y+ är jämförbar 

med X+ men visar förhållandet mellan 

överkanterna. Bland de tristare misstagen 

är ju då det i tryck är en liten men 

väl synbar glipa mellan bilden och 

ramen — en så retfull redigerarmiss. Då 

Värdena för X+ och Y+ är 0 (noll) eller 

negativa kan du åtminstone vara säker 

på att det inte är en glipa upptill och 

till vänster. 

Här följer de mest användbara redigeringskommandona 

för bilder: 

1 Kommando-alt-skift-F 

Anpassar bildens skala så att hela bilden 

får plats i blocket och bilden behåller 

sina proportioner. 

2 Kommando-alt-skift-. (punkt) 

Ökar bildens storlek med 5%, med komma 

istället för punkt så minkas den. 

3 Kommando-skift-M 

Centrerar bilden i bildblocket. 

4 o , k l (piltangenterna) 

Flyttar bilden en punkt åt gången i 

pilens riktning, med alt nere flyttas bilden 

1/10 pt. För att detta skall fungera 

måste 2:a verktyget uppifrån vara valt. 

5 Kommando-alt-skift+mus 

Genom att dra i ett av bildblockets 

”handtag” tvingas blocket till att behålla 

sina proportioner när dess storlek 

ändras och bildens skala följer med. 

6 Alt-skift+mus 

I detta fall tvingas blocket att bibehålla 

sina proportioner när dess storlek 

ändras utan att bildens skala följer 

med. (Detta kommando fungerar även 

för textblock.) 

Så här gör du när du 

vill beskära bilden 

så lite som möjligt 

Det händer sällan att en bilds proportioner 

stämmer exakt med bildblockets 

för att sidbrytningen också ska fungera.


11 

Däremot vill man ofta beskära så lite 

som möjligt i bilden, alltså bara beskära 

på ena ledden och få bilden att fylla 

ut utan att beskäras på den andra. 

Tyvärr finns det inte något kommando 

som gör detta. Om Tim Gill (hjärnan 

bakom XPress) läser DtP, vill jag att han 

läser nästa mening extra noga: 

Gör ett tangentkommando (förslagsvis 

Kommando-alt-skift-G) som anpassar bilden 

till blockets storlek så att bilden precis 

fyller och samtidigt centreras, alltså beskär 

lika mycket på den ledd som bilden är för 

stor. Det är väl lätt fixat till XPress 3.3! 

Så länge kan jag väl hjälpa er med 

att beskriva två ganska bra sätt för att 

fixa situationen innan Tim förstår att 

han borde följa vårt råd. Det ena är lite 

enklare att förstå och det andra är lite 

mer tekniskt, men mer effektivt när 

man väl fattat galoppen. 

Variant 1 

Montera in bilden och anpassa den till 

blocket med kommando-alt-skift-F 

(hädanefter alla tre & F). Nu ser du åt 

vilket håll som bilden är för stor, det 

glipar åt det andra hållet mellan bild 

och blockkant. I måttpaletten ändrar 

du det värde av X+ eller Y+ som är större 

än noll, till just noll (0). Nu stängde du 

glipan i över eller vänsterkant. 

Kasta ett öga på breddeller höjdmåttet 

på bildblocket och kom ihåg vad 

det var. 

Håll ned alt och skift medan du tar 

tag i bildblockets nedre högra hörn och 

minska blocket tills glipan försvinner. 

Gå hellre in lite med ramkanten i bilden 

än att släppa utanför så det finns 

risk för en glipa. Nu håller du ner alla 

tre (utan F) och drar tillbaka bildblocket 

till den storlek det hade innan, om dess 

höger- eller underkant inte låg intill en 

stödlinje är det ju tur att du lade breddeller 

höjdmåttet på minnet. 

Nu återstår det bara att skjuta bilden 

så att beskärningen blir riktig, se 

bara till att det värde (X+ eller Y+) som 

du tidigare satte till noll också är noll 

när du har beskurit klart. 

Variant 2 

Följ variant 1 tills du ser åt vilket håll 

den glipar. Nu tar vi exemplet att bilden 

glipar i sidorna, alltså att bilden är 

”högsmalare” än blocket. 

Dubbelklicka på värdet för höjden 

och välj sedan Redigera > Kopiera (Kommando-C), 

vilket gör att vi har sparat 

blockets nuvarande höjd till senare. 

Ta tag i handtaget mitt på bildblockets 

undre sida och gör blocket högsmalare 

än bilden (alltså högre än tidigare). 

Tryck på alla tre & F och bilden anpassas 

nu till blockets nya storlek, om allt 

är riktigt skall bilden nu helt fylla ut 

blocket på bredden. 

Nu är det dags att använda höjdmåttet 

som vi sparade i datorns minne tidigare, 

dubbelklicka alltså på höjdmåttet 

i paletten och klistra in (Kommando–V). 

För att ange ”OK” i måttpaletten trycker 

du på retur-tangenten när du ändrat 

ett värde där, avbryter gör du för övrigt 

med Kommando-. (punkt). 

Nu kan du centrera bilden, flytta 

den för hand eller med piltangenterna 

tills dess att beskärningen i höjdled 

stämmer. Se till att X+ är noll när du är 

klar med justeringarna. 

Om utgångspunkten istället var att 

bilden var ”bredsmalare” än blocket 

visar sig ju gliporna i över- och underkant 

efter den första anpassningen. I 

det fallet ska du byta ut värdet för höjden 

mot bredden, undre sida mot högra 

sida, högsmalare mot bredsmalare, 

på bredden mot på höjden och X+ mot 

Y+. Läs om texten med dessa byten av 

benämningar. 

Smartare arbetssätt 

vid enklare friläggningar 

som du gör själv i XPress 

Har du försökt att frilägga (vinjettera) 

en bild direkt i XPress någon gång? Med 

bilder vars konturform som skall friläggas 

är ”enkel och ren” kan det faktiskt 

gå riktigt bra. Metodiken går ut på att 

använda sig av ”polygonblock” för att 

göra en oregelbunden beskärning av 

bilden. 

Tyvärr är XPress långsamt när man 

formar om ett block med en bild i, dessutom 

göms det man skär bort vartefter 

man sätter in nya punkter vilket gör 

det svårt att avgöra var nästa punkt 

skall läggas. Det finns dock ett bra 

recept som leder till att det går enkelt 

med ganska lite träning. Om man har 

möjlighet att välja är det dock alltid 

bätttre att frilägga en bild i bildbehandlingen, 

men nöden har ingen lag. 

Montera in bilden i ett vanligt, rektangulärt 

bildblock och placera 

bilden ungefär där den 

skall vara. Det är bra om du 

försöker att göra den i rätt 

skala redan från början. 

För att inte riskera att bilden 

flyttas av misstag under 

det fortsatta arbetet kan du 

låsa bildblocket (Objekt > Lås, 

Kommando-B). 

Gör ett nytt rektangulärt 

bildblock ovanpå bilden som 

så bra som möjligt följer 

det som ska friläggas. Gör så 

att det nya bildblocket är 

transparent (Bakgrund = Ingen) 

och att det inte har någon 

ram. 

Byt till ”Pilverktyget” (det 

översta i verktygslådan). Nu 

är det dags att göra om det nya blocket 

till ett polygonblock (Objekt > Blockform, 

den understa symbolen i undermenyn), 

välj sedan Objekt > Omforma polygon. 

Förstora upp sidan så mycket som 

möjligt mot bilden och börja omforma 

polygonen så att den följer friläggningskonturen. 

För att lägga till en ny punkt på polygonen 

håller du ned Kommando-tangenten 

och klickar på polygonens linje. 

Det går utmärkt att klicka och dra 

direkt när du gör detta, vilket gör att 

du kan placera den nya punkten på rätt 

ställe direkt. För att flytta på en punkt 

som redan finns klickar och drar du 

utan att hålla ned någon tangent. Om 

du däremot vill ta bort en punkt som 

redan finns klickar du på punkten med 

kommando nedtryckt. 

Gör så få punkter som möjligt utan 

att formen för den skull blir kantig och 

dålig. Det är nämligen mycket arbetsamt 

för en skrivare när det är ett stort 

antal punkter i ett bildblock med en 

bild. Det är inte att rekommendera friläggningar 

som innehåller över 100 

punkter och definitivt inte flera friläggningar 

på samma sida.


Mycket av grafisk produktion handlar 

om tekniskt fusk som inte läsaren 

sedan ser för att det inte ska bli för 

mycket detaljarbete. Vid friläggning är 

det bästa fusket att hellre alltid skära 

lite in i det som friläggs. Så fort lite bakgrund 

syns vid sidan om den frilagda 

konturen ser vem som helst misstaget, 

men om man skär lite till inåt är det 

oftast ingen som kan se det. 

När friläggningen är klar byter du 

till ”Handen” (andra verktyget uppifrån) 

och markerar bilden i det icke frilagda 

bildblocket och kopiera eller 

klipp ut denna (när handen är vald 

kopieras endast bilden). 

Markera konturblocket och klistra 

in bilden. Hoppsan, den blev visst lite 

felplacerad! Ta tag med handen och placera 

bilden rätt enligt konturen. Nu 

kan du ta bort den icke frilagda bilden. 

Om du sedan vill ändra storleken på 

den frilagda bilden måste du först välja 

bort Objekt > Omforma polygon och sedan 

använda kommandot ”Alla tre & musdrag” 

(se tidigare bildtips ovan). 

Visste du att du 

kan få en skribent 

att åka ut i högerkant? 

Detta tips och det efterföljande tillhör 

skåpmaten bland bra funktioner i 

XPress. De är av den typ som definitivt 

tål att upprepas för att de gör oss så 

lyckliga. 

Väldigt ofta vill man ha möjligheten 

att få en del av en textrad att högerställas 

i textblocket. Det kan vara en byline 

i slutet av en artikel, en bildbyline, sidhänvisningar, 

eller en prislista. Den 

naturliga lösningen är förstås att göra 

ett högerställt tabbstopp varje gång 

man behöver det, eftersom det inte går 

att förinställa detta då spaltbredden 

skiftar från gång till gång. 

I gamla sättsystem fanns det oftast 

en speciell funktion för detta problem 

vilket det därmed även finns i XPress. 

Specialtecknet Alt-tabb gör alltså att texten 

efter tecknet högerställs på den 

aktuella raden. Det fina är ju att texten 

fortsätter att ligga i högerkant när 

spaltbredden sedan ändras i efterhand. 

Så använder du olika 

typografimallar i samma stycke 

fastän det egentligen inte går 

Många tidningar har inte mellanrubriker 

i vanlig stil, istället är ingången i 

vissa stycken i en skild typografi från 

brödtexten. Hur man gör för att det ska 

bli på det viset med så lite arbete som 

möjligt? Problemet i XPress är att en 

typografimall är en styckesinställning 

(gäller för hela stycket) och kan inte väljas 

för enstaka ord eller tecken. 

Lösningen är att i alla fall göra två 

olika typografimallar, det är i sådana 

lägen mycket viktigt att kontrollera att 

alla styckesinställningar är exakt lika 

för de två nya mallarna. Den funktion 

som vi utnyttjar i XPress för att detta 

skall fungera är att XPress bibehåller all 

teckenspecifik typografi när olika stycken 

slås ihop. 

För exemplet ovan har vi två olika 

typografimallar som är likadana när 

det gäller styckeformat, men de skiljer 

sig i typsnitt och grad m.m. När en 

sådan styckeingång skall göras sätter 

man textmarkören precis där den skall 

göras och gör en styckebrytning (retur). 

Gå tillbaka med markören till den övre 

raden och sätt den till typografimallen 

för ingången. Sedan slår du ihop styckena 

igen, tar bort radbrytningen. Klart! 

Det fungerar även mycket bra att göra 

detsamma för en utgång som skiljer sig 

från resten av stycket. 

När man använder sig av detta får 

alltid hela det ihopslagna stycket typografimallsnamnet 

av det första stycket. 

Du kan ha värdet 

för infällning av textoch 

bildblock negativt 

Har du någon gång upplevt begränsningen 

av att du inte kan göra ett textblock 

tillräckligt litet. När du har ett 

textblock med en rubrik i som stöter 

bort text i andra textblock (Infällning) så 

lyckas du inte få texterna tillräckligt 

nära varandra. Den naturliga lösningen 

kan vara att sätta infällningen i rubrikblocket 

till ”Ingen” och antingen justera 

de andra blocken eller göra ett nytt 

block som ligger bakom rubrikblocket 

men framför de andra, vars enda uppgift 

är att skapa en infällning. 

En mycket starkt alternativ till detta 

arbetssätt är att istället göra rubrikblocket 

transparent (Bakgrund = ”Ingen”) 

och sätta infällningsmåttet till ett negativt 

värde. Det klarar alltså XPress 

mycket bra. Det man upptäcker efter 

mycket arbete med XPress är att man i 

längden tjänar på att få sidan att se ut 

som man vill med så få block som möjligt. 

Tänk också på att XPress klarar att 

räkna i alla de fält som man skriver in 

måttangivelser i. Om man i fallet ovan 

använder sig av baslinjerastret för brödtexten 

och vill få upp denna en rad kan 

man i måttet för infällning under skriva 

”-10pt” efter det värde som står där 

sen tidigare. Utgångspunkten är alltså 

att kägeln i brödtexten är 10 punkter. 

Jens Eliasson 

Har du testat XPress 3.2? 

I nästa nummer av DtP kommer vi att 

ha en rejäl genomgång av nyheterna i 

Quark XPress 3.2. Har du hunnit köra 

programmet ett tag? Vi vill ha dina erfarenheter 

och kommentarer. Faxa till 

oss på 08–644 90 66!


13 

Tommy Sundströms tips räddar din hårddisk från PageMaker 

Utskrifter har alltid varit ett kapitel 

för sig i PageMaker, och även 

om det blivit mycket bättre med 

PageMaker 5, finns det fortfarande 

ett par saker att se upp med. Vill 

det sig illa kan PageMaker äta upp 

hela din hårddisk av bara farten. 

.1. 

En egenhet hos PageMaker 5 är att programmet 

inte har någon direkt kontakt 

med skrivaren, utan när man skriver ut 

skapas ett separat dokument på hårddisken 

som sedan PageMaker, eller när 

man skriver ut i bakgrunden Utskriftskontrollen 

skickar till skrivaren. 

Eftersom PageMaker inte pratar 

direkt med skrivaren vet den inte vilka 

typsnitt som finns där. Den informationen 

hämtar den från ett så kallat PPDdokument 

— ett dokument som innehåller 

en beskrivning av skrivaren och 

dess egenheter. 

Men PPD-dokumentet är tämligen 

statiskt. Typsnitt du laddat ner i din 

skrivare står inte med. 

Därför har du två alternativ när du 

skriver ut. Antingen tar du och kryssar i 

rutan Ta med nedladdningsbara fonter 

(som du hittar under Arkiv > Skriv ut… > 

Tillval. 

Då är du på säkra sidan, ty PageMaker 

laddar ner allt som inte står i PPDdokumentet. 

Tyvärr även de fonter du 

redan laddat ner, vilket leder till långsamma 

hårddiskslukande utskrifter. 

Eller så kryssar du inte i den. Men då 

kommer alla typsnitt som inte finns i 

skrivaren ut som Courier. 

.2. 

Du kan dock göra ett nytt PPD-dokument 

som innehåller dina nedladdade 

fonter. Ta Verktyg > Aldus Additions… > 

Uppdatera PPD… 

Den nya PPD som du skapar kan du 

spara under ett annat namn, typ Laser — 

Nu med Garamond. 

Sedan kan du välja den i PageMaker 

under Arkiv > Skriv ut… > Typ. 

.3. 

Aldus tekniska support rekomenderar 

att du också tar Väljaren (under äpplet), 

klickar på Ställ in… och byter PPD även 

där. Min erfarenhet är att det funkar 

bra ändå — men det kan ju vara något 

att komma ihåg om det strular. 

.4. 

PageMakers oortodoxa sätt att hantera 

utskrifterna kan också kosta dig ditt 

lediga hårddiskutrymme. 

Ibland när en utskrift krånglat och 

avbrutits händer det nämligen att Page- 

Maker lämnar kvar utskriftsdokument 

på hårddisken. Eftersom ett sådant 

dokument ofta kan vara på 10 megabyte 

eller mer, slukar det snabbt det 

utrymme som finns. 

Och eftersom de är osynliga (eller 

åtminstone så undangömda att jag inte 

hittar dem) är det inte så lätt att bli av 

med dem. 

Enklaste sättet tycks faktiskt vara att 

starta om maskinen, eftersom de då 

dyker upp i papperskorgen. Så tömmer 

du den och återfår din hårddisk. 

.5. 

Har du mycket problem med utskrifterna 

kan det vara värt att ringa Aldus 

(tel 08–752 33 00) och försöka få dem att 

skicka senaste versionen (8.1.1) av skrivardrivaren 

— den lär bland annat klara 

av TrueType-typsnitt bättre. 

.6. 

Också PageMaker finns i en ny version, 

5.0a. Programmet är detsamma, men 

det har filter för import av MacWrite 

Pro, Word 6 m.fl. 

Det fixar också problemet med att 

utskrifterna av TIFF-bilder blivit för 

mörka på vissa skrivare. 

Anpassningen till svenska är inte 

klar utan kommer ”kanske någon gång 

under våren”, enligt Aldus. Men delar 

av det här paketet lär vara användbara 

också i sin engelska version. 

.7. 

När du ritat t.ex. en linje, använt rotationsverktyget 

eller beskurit en bild 

och klickar på pilverktyget ”tappar” du 

det du ritat/markerat/beskurit. 

Men om du håller ner shift-tangenten 

när du klickar på pilverktyget fortsätter 

de att vara markerade. 

.8. 

När ingenting är valt fungerar rotationsverktyget 

som pilverktyget. 

Och håller du ner shifttangenten 

kan du klicka på flera saker och välja 

dem innan du börjar rotera. 

.9. 

Där du klickar blir centrum för rotationen. 

Men håller du ner x roterar de valda 

sakerna runt sitt eget centrum. 

.10. 

Med PageMaker 5 kom möjligheten att 

ha flera fönster öppna samtidigt. En välsignelse, 

men också en förbannelse när 

alla fönster ligger över varandra. 

För att skicka ner ett fönster 

underst, håller du ner alternativknappen 

och klickar i namnlisten. 

.11. 

Eller du kanske vill bli av med allihop? 

Håll ner alternativknappen när du 

klickar i en stäng-ruta så stängs alla 

fönstren (precis som i Findern). 

Är du i textbehandlaren stängs alla 

textbehandlarfönster. 

.12. 

PageMaker 5 kan öppna dokument 

gjorda i PageMaker 4 — men det tar en 

evig tid. Dessutom krävs det förmodligen 

en del upprensningsarbete, eftersom 

texter tenderar att inte bli exakt 

lika långa. 

Ibland kan det därför vara arbetsbesparande 

att helt enkelt göra om jobbet 

i PageMaker 5. Texten kan du montera 

in från 4-dokumentet (Arkiv>Montera…). 

.13. 

På köpet får du med de definitioner på 

formatmallar och färger som används i 

texten. 

Dock inte om det redan finns mallar 

med samma namn. 

Tommy Sundström 

Faxa till Doktor DtP! 

Du som är prenumerant och har 

ett problem av typografisk karaktär, 

eller bara vill ta pulsen på din 

design — kontakta Doktor DtP! Faxa 

08– 644 90 66 så hör din desktopdoktor 

av sig. Doktorn svarar dock 

helst inte på rent tekniska frågor.


Tvätta texter är bra – men Torqa är bättre 

Det här är en text, skriven i Word, som är ganska 

typisk för de texter vi ofta måste arbeta med – den 

innehåller nämligen en massa felslag, typografiska 

tveksamheter, och andra underligheter. 

Den innehåller ( parenteser med mellanslag 

innanför ), interpunktion med luft framför , felplacerade 

accenter i t ex ide´, apostrofer ´skrivna´ med 

accenttecken, dubbla mellanslag, bindestreck - 

där man egentligen vill ha de längre tankstrecken, 

förkortningar har skrivits med mellanslag, t ex t 

ex!, likaså större siffergrupper som t ex 1 000 000 

000, och skribenten har slagit tre punkter efter 

varandra istället för att använda specialtecknet där 

de redan sitter ihop... 

VERSALER I MELLANRUBRIKERNA 

Mellanrubrikerna är "naturligtvis" skrivna med 

versaler. (Observera dock att Torquemada på engelskt 

vis gör ensamma ”i” till versaler.) 

Före mellanrubrik har den hjälpsamme skribenten 

också slagit en extra radmatning. 

I början av stycken har han använt mellanslagstangenten 

flitigt, likaså när han konstruerat tabeller: 

Saker 200 

Prylar 1 000 

Småting 20 

Fnas 2 345 678 

(Den här röran ser faktiskt riktigt snygg ut på skärmen.) 

Formattering 

Skribenten har också flitigt använt understrykningar, 

som vi gör om till fet. 

Och eftersom texten inte alls har några formatmallar, 

utan allt kommer som Normal, så gör vi om det 

till Brödtext (som, till skillnad från Normal, lätt kan 

döpas om till något annat). Mellanrubrik och Brödtext 

efter mellanrubrik får också sina egna format. 

Så här blev texten sedan den Torqats 

Det här är en text, skriven i Word, som är ganska typisk 

för de texter vi ofta måste arbeta med – den innehåller 

nämligen en massa felslag, typografiska tveksamheter, och 

andra underligheter. 

Den innehåller (parenteser med mellanslag innanför), 

interpunktion med luft framför, felplacerade accenter i 

t.ex. idé, apostrofer ’skrivna’ med accenttecken, dubbla 

mellanslag, bindestreck – där man egentligen vill ha de 

längre tankstrecken, förkortningar har skrivits med mellanslag, 

t.ex. t ex!, likaså större siffergrupper som t.ex. 

1 000 000 000, och skribenten har slagit tre punkter efter 

varandra istället för att använda specialtecknet där de 

redan sitter ihop… 

Versaler I mellanrubrikerna 

Mellanrubrikerna är ”naturligtvis” skrivna med versaler. 

(Observera dock att Torquemada på engelskt vis gör ensamma 

”i” till versaler.) 

Före mellanrubrik har den hjälpsamme skribenten också 

slagit en extra radmatning. 

I början av stycken har han använt mellanslagstangenten 

flitigt, likaså när han konstruerat tabeller: 

Saker 200 

Prylar 1 000 

Småting 20 

Fnas 2 345 678 

(Den här röran ser faktiskt riktigt snygg ut på skärmen.) 

Formattering 

Skribenten har också flitigt använt understrykningar, som 

vi gör om till fet. 

Och eftersom texten inte alls har några formatmallar, 

utan allt kommer som Normal, så gör vi om det till Brödtext 

(som, till skillnad från Normal, lätt kan döpas om till något 

annat). Mellanrubrik och Brödtext efter mellanrubrik får också 

sina egna format. 

Redaktörn ryter i luren att han blir 

galen på alla koder, och inte vill se 

ett enda litet circumflex mer. Så 

den här gången tänker jag visa vad 

Torquemada kan göra på ett konkretare 

sätt, och hänvisa alla kodbitare 

till exemplen på disketten. 

Torquemada är ett program som gör 

samma sak som Sök / Ersätt – men snabbare, 

mycket flexiblare och på flera texter 

på en gång. I förra numret beskrev 

vi hur programmet fungerar, och skickade 

med det på disketten. Nu är det 

dags att ta ut det på en liten provtur. 

Vi utgår från ett manus skrivet i 

Microsoft Word. Det innehåller den 

vanliga sörjan av felslag, typografiska 

tveksamheter och missriktade försök 

att underlätta, som man ofta får från 

skribenter (inget ont i det, det är ju 

deras jobb att skriva, inte att hålla reda 

på typografiska finesser). 

Första steget är att se till att manuset 

inte är snabbsparat. Öppna det med 

Word, ta Spara som… och spara om det. 

Ännu bättre: Koppla bort snabbsparningen 

i skribenternas Word, under 

Verktyg > Inställningar… > Öppna och spara. 

Ren text 

Nästa steg är att omvandla Worddokumentet 

till ren text (som är det enda 

Torquemada accepterar). Vi kan göra 

det när vi Sparar som…, men då förlorar 

vi alla kursiveringar etc. (Det är dock 

den bästa metoden om du jobbar med 

något annat ordbehandlingsprogram.) 

Istället tar vi Worddokumentet, drar 

och släpper det på WordLess Plus (som 

du fick med förra numrets diskett). 

Resultatet blir ett nytt dokument 

med samma namn, men med tillägget 

.WL+. Du kan till och med släppa flera 

dokument på en gång, och få dem alla 

behandlade. 

De dokumenten kan du sedan dra 

och släppa på Torquemada, tillsammans 

med de Torquemada-set du vill använda. 

Vill du inte skriva egna set så finns 

det några på disketten du som prenumererar 

får med detta nummer av DtP. 

När Torquemada är klart trycker du 

på Quit. Resultatet blir ytterligare ett 

omdöpt dokument, med tillägget .TQM 

Detta kan du montera in i Quark. Se 

bara till att du har filtret XPress Formatkoder 

installerat, och att du inte samtidigt 

har filtret för Ventura-koder. När 

du tar Montera text… i Quark skall du 

kryssa i Inkludera typografimallar (och 

även Konvertera citattecken om du vill 

det). 

Enklare set 

De set som kommer med på DtP-disketten 

är en enklare uppsättning Torq-set. 

De har inte garderats för alla tänkbara 

fall, och kan ha problem med t.ex. texter 

med mycket indrag, typsnittsbyten 

etc. Den som är intresserad av en mer 

komplett uppsättning kan kontakta 

mig på fax 08/19 74 77. 

Tommy Sundström


15 

Diskett #1; Tolv tokiga typsnitt och annat godis 

Årets första diskett för DtP:s prenumeranter innehåller inte mindre än tolv olika typsnitt, 

som presenteras på sista sidan. Glöm inte att en del av dessa, liksom också en del 

av de program / systemtillägg / XTensions som presenteras nedan, är shareware! 

AUTO FLUSH 1.0: Ett systemtillägg som kan rädda systemet från skador vid upprepade bombningar, 

eller om maskinen stängs av utan att du väljer Stäng av från menyn. Skriven av Jeffrey Robbin, som 

också är mannen bakom Conflict Catcher av Casady & Greene. Freeware. 

CHANGE IT 1.0: En fin liten XTension till Quark XPress från a lowly apprentice producion. Tillför ett 

menyval till Objektsmenyn; om ett textblock är valt kan du välja Change to Picture Box, är ett bildblock 

valt kan du välja Change to Text Box. Påverkar inte blockets innehåll. Freeware. 

COLOR TABLES 1.0: XTension till Quark XPress bygger automatiskt dokument för produktion av färgprover, 

exempelvis blandningar av cyan och gult i 10-procentsteg. Med hjälp av denna XTension kalibrerar 

du hela din produktion — till och med tryck. Från a lowly apprentice producion. Freeware. 

EXTENSIONS MANAGER 2.0.1: Ett systemtillägg som låter dig stänga av andra systemtillägg, inställningsfiler, 

typsnitt m.m. Hjälper PowerBook-ägare med nätverksinställningen i Väljaren. Håller du 

ner mellanslagstangenten när du startar din Mac får du välja vilka tillägg du vill ha aktiva. Av Ricardo 

Batista, Apple. Freeware. 

PROTABSXT 2.02: Kopiera till hårddisken och dubbelklicka så expanderas dokumentet, som innehåller 

två versioner av ProTabs, en för Quark XPress 3.11 och en för 3.2/3.3. Ger dig ett nytt menyval för 

skapande av tabeller. Har tidigare kostat 245 dollar att köpa, numera shareware (30 dollar). 

SCALEIT 1.01: En demoversion av en Quark XTension från a lowly apprentice producion. Med denna 

intelligenta XTension kan du förminska och förstora enstaka element eller hela sidor med innehåll i 

ett XPress-dokument. Välj procentsats horisontellt/vertikalt eller förändra till vissa mått. Du får också 

ett verktyg till i verktygspaletten, för att förändra storlek genom att klicka och dra. 

SCSI-PROBE 4.0: Ett oumbärligt verktyg för dig som använder SyQuest-skivor eller andra scsi-enheter. 

Skriven av Robert Polic. Freeware. 

TINY SAVER 3.0: Skärmsläckare är ett otyg — tar ofta stor plats och orsakar inte sällan problem med 

systemet. Tiny Saver, skriven av Chris Owen. är med sina 16K i diskutrymme och 12K i arbetsminne 

den minsta vi hittat. Dessutom är den ett program, inte ett systemtillägg, vilket minskar risken för 

konflikter. shareware (2–5 dollar). 

TORQUEMADA-SET: Du behöver programmen på förra DtP-disketten för att kunna använda dessa! 

TYPSNITT: Tolv stycken fonter som presenteras på nästa sida. Njut, rys och skratta — samt använd! 

WINDOW RANGER 1.1: Du som är ansluten till Ziffnet på Compuserve kan få sådana här godsaker via 

modem; ett inställningsdokument som ger ytterligare ett val i rullgardinsmenyn; Window. Du kan 

alltså välja vilket fönster du vill, när du vill, från vilket program du vill. Av Robert S. Mah. 

Nästa nummer – sextokig engelsman träder fram 

Mannen bakom typsnitt som Gill, Joanna och Perpetua; katolik, socialist, pacifist – och med en väldig 

sexuell aptit. DtP berättar vem han är. Vi visar billigaste sättet att skaffa bra kartor. Tips om Quark 

3.2, PageMaker och Photoshop. Och på disketten får du våra första Multiple Master-typsnitt ! 

Design Typografi 

Produktion kommer 

ut 6 gånger om året 

Redaktör och ansvarig 

utgivare Pelle 

Anderson. Redaktionsassistent 

Erik 

Nilsson. Nr 1–94 

presslagt 22 dec. 

Copyright © DtP. 

ISSN 1103–1387 


Produktion 

Box 20158 

104 60 Stockholm 

(Bud och besök 

Kocksgatan 25) 

Tel 08 – 644 95 11 

Fax 08 – 644 90 66 

PG 89 29 77 –0 

BG 385– 6010 

Prenumeration 1994 

(sex tidningar+disk) 

1200 kr plus moms 

Garanti: Prenumerationen 

kan när som 

helst sägas upp – 

överskjutande summa 

betalas tillbaka 

Tryck 

Affärstryckeriet, 

Norrtälje 1994 

Vill du inte klippa ur kupongen så kopiera den eller faxa den till 08– 644 90 66! 

b Ja, jag vill prenumerera på DtP 1994 (6 nummer), inklusive välfyllda 

disketter med bl.a. typsnitt, för 1 200 kr plus moms. Då får jag dessutom 

en bonusdiskett med tjugo olika typsnitt (PostScript-snitt Typ1- 

fonter, färdiga att använda i din Macintosh). 

b Jag vill köpa årg 1993 (6 nr) med disketter (1200 kr plus moms). 


b Jag prenumererar redan, men jag tycker att nedanstående person 

borde prenumerera. Skicka honom/henne ett provnummer! 

NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER 

TELEFON 

POSTADRESS 

FAX 

✃ 

Svarspost 

110141700 


Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot.


Tolv typsnitt för mer eller mindre tokiga tillfällen 

På årets första DtP-diskett hittar du tolv typsnitt. 

Torbjörn Olsson har försett dem med svenska tecken 

(ÅÄÖ). Lights gjorde han själv på ett par timmar. 

Headhunter, Logger och Shrapnel (=granatsplitter) är tecknade 

av David Rakowski, som med viss stolthet hävdar att hans typsnitt 

är närapå oanvändbara. (Typsnitten är freeware.) 

Marker och Snyder Speed av Pat Snyder passar utmärkt för 

skyltning i livsmedelsaffärer — lägg märke till decimalerna 

som är avsedda för prismärkning, < ( (>). Snyder har 

också gjort Needle Point Sew. (Shareware.) 

Poptics Two av Patricia Lillie är två typsnitt, det ena i versalläget 

och det andra i det gemena läget. Liksom Poptics One 

(se DtP 5/93) innehåller fonten ett femtiotal bilder. DtP-prenumeranterna 

får med en tangentbordskarta. (Shareware.) 

LIGHTS ONE • TWO • THREE 

ABCDEFGHIJ :;!?& 123 



HEADHUNTER 

ABCDefg`:;!?& 

LOGGER 

ABCDEFGHI :;!?& 

SHRAPNEL 

ABCd :;!?& 123 

MARKER FINE POINT 

ABCDEFGHI abcdefghij :;!?& 123 

MARKER FELT THIN • MARKER FELT WIDE 

ABCDE abcde :;!?& 123 

ABCD abcd :;!?& 123 

NEEDLE POINT SEW 

ABCDEFGHI :;!?& 

abcdefghijk 123 

SNYDER SPEED 

ABCD :;!?& 

abcdefg 123 

POPTICS TWO 

ABCDE :;!¿& ¡”¥ 

abcde :;

DESIGN 

2 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 2 ÅRG 3 

MAJ 1994 

PAPPAN TILL GILL, 

PERPETUA OCH JOANNA 

INGEN OSKYLDIG TYP 

Sid 3–7 

SKYDDA DIN QUARK 

MOT KRASCHER 

OCH BOMBANFALL 

Sid 8–9 

BRÖDTEXTEN 

BETYDER MERA ÄN 

BARA BAKGRUND 

Sid 10–12 

SÅ FÅR DU DITT 

PAGEMAKER 

ATT FLYGA FRAM 

Sid 14 

TORBJÖRN OLSSON 

TECKNADE SVERIGES 

FÖRSTA MM-TYPSNITT 

Sid 16 

Envar sin egen datakonsult 

Jag tycker egentligen inte om datorer, eller snarare kanske man kan säga 

att jag inte är intresserad av dem. Jag är intresserad av vad jag kan göra 

med dem, däremot, och vill att de ska fungera. 

Jag har ungefär samma inställning till min Quadra 800 som till min 

Lancia Trevi -83; greppar jag musen / ratten så vill jag att datorn / bilen tar 

mig dit jag vill. 

Förra sommaren gick kopplingsvajern rakt av. Vi ringde M. Hardouins 

garage, och sonen Philippe kom direkt och bogserade oss till verkstan. Ett 

par dagar senare var Lancian lagad — och det är snabbt när man befinner 

sig söder om Loire-floden. 

När jag för ett par månader sedan till sist insåg att det var nödvändigt 

att byta hårddisk i min dator, fick jag igen den från Mac-verkstan med 

hårddisken monterad bak och fram; kåpan gick inte längre att stänga. 

Nu är jag en person som, jämfört med en del av mina olycksbröder och 

-systrar framför bildskärmarna, ändå har relativt lätt att förklara för en 

datatekniker vad jag vill ha gjort. Häromdagen pratade jag med en 

medelålders dam som jobbar med Mac, och hörde samma historia jag 

redan till leda hört från kolleger av bägge könen: en stöddig, ung datasnubbe 

hade efter diverse nödrop släntrat in i lokalen, givetvis utan att 

bete sig som folk och säga goddag, satt sig och ”mixtrat” med datorn som 

inte fungerade som den skulle, muttrat diverse obegripligheter, slängt ut 

och slängt in diverse program, givetvis utan att förklara vad han gjorde 

(nej, hon vågade inte fråga). Och givetvis hade han sålt på henne en större 

hårddisk av bara farten. 

Det här händer alldeles för ofta. Jag vet att det finns undantag från bilden 

av denne ”yrkesman” (jag känner själv flera), men skrämmande ofta 

är vi hänvisade till konsulter och tekniker som inte förstått att deras jobb 

lika mycket innebär att lyssna på människor som att kolla termineringar 

på SCSI-portar och allt vad de nu gör. 

I detta nummer gör vi därför ett avsteg från vår princip att inte ta upp 

”datateknik”. För dig som jobbar i Quark XPress lönar det sig att läsa våra 

tips på mittuppslaget om hur du undviker att programmet bombar. Kanske 

kan du också helt och hållet undvika kontakt med din datakonsult 

genom att läsa artikeln på sidan 13. Hör gärna av dig med fler tips! 

Slutligen konstaterar vi att en enda DtP-läsare skickat in rätt svar på 

vilket typsnitt vi numera använder, och följaktligen vinner alla 10 CD- 

ROM-skivorna. Grattis Linus Angbjär på Intellecta, som visste att just du, 

kära läsare, just nu läser typsnittet Swift! 

Pelle Anderson

2 Design Typografi Produktion #2 • Maj 1994 

Adobe och Aldus går ihop 

och rensar bland titlarna 

Adobe, företaget som skapade standarden 

PostScript för så gott som hela 

desktopbranschen, och Aldus, företaget 

som med programmet PageMaker gav 

Macen en uppgift, går ihop. 

Det är förmodligen den viktigaste 

nyheten inom dtp-området på mycket 

länge. Av de produkter som ”krockar” 

med varandra (FreeHand och Illustrator, 

Photoshop och PhotoStyler) kommer säkerligen 

bara den ena att överleva på sikt. 

För användarna av PageMaker är 

dock samgåendet av de bägge veteranerna 

en bra sak; Adobes kunnande 

kring PostScript kommer att göra Page- 

Maker till ett bättre program. 

Förmodligen kommer också Adobes 

erfarenheter av att banta utgifter och 

organisation att komma till användning 

i det nya företaget, som bildas i 

sommar. 

Tävling i nyhetsgrafik 

blir bok och CD-ROM 

Den stora internationella tävlingen i 

nyhetsgrafik, Malofiej Infographics Award, 

arrangerad av spanska avdelningen av 

Society of Newspaper Design, blir allt större. 

I år deltar 61 tidningar från 15 länder 

med totalt 1 600 bidrag. 

Ingen av de 20 priser som delades ut 

gick till skandinaviska tidningar; de 

svenska medlemmarna i SNDS kan trösta 

sig med att de får en fin bok och en 

CD-ROM med alla de vinnande bidragen. 

Quark får på skallen 

för uppgraderingspris 

En het debatt i USA (och tyvärr även i 

Sverige snart) handlar om priserna för 

att uppgradera Quark XPress för Power 

Macintosh och Power PC. Inte nog med 

att denna version är 100 dollar dyrare 

än den tidigare, dessutom kostar det 

195 dollar att uppgradera. Efter 30 juni 

måste man dock betala fullt pris för en 

Power PC-version – även om du äger 

Quark XPress i en äldre version! 

I Sverige är tidsgränsen utsträckt till 

31 augusti. 

Resultatet blir att XPress-användare 

pressas att uppgradera till en Power PCversion 

för att inte ta risken att tvingas 

betala priset för ett helt nytt program 

den dag då de eventuellt köper en 

Power PC! 

Snabbare modem 

öppnar nya vägar 

Modem med datahastighet 28 800 baud 

finns nu för såväl Mac som PC. Även 

PowerBook-ägare har nu möjligheten 

att köpa ännu en pryl att imponera på 

omgivningen med; Supras nya 28,8- 

modem, som också kan sända och ta 

emot fax med 14 400 bauds hastighet. 

Modemet tillverkas dock inte till Duo. 

Supra köpte förra året PSI, och är 

jämte Apple och Global Village en av 

modemleverantörerna till PowerBook. 

Snabba modem är en av förutsättningarna 

för att jobba med Apple Remote 

Access, som innebär att du ansluter dig 

till ditt nätverk på jobbet från din dator 

i hemmet, eller under resa från din 

PowerBook, via modem och telelinje. 

Support blir allt mer 

sällsynt – och dyrt 

Amerikanska företag håller sig med en 

omfattande och gratis support till kunder, 

åtminstone på hemmaplan. Till 

och med postorderfirmor, som säljer 

program och hårdvara, brukar ha kunniga 

personer som utan att klaga ger 

telefonsupport (även till svenskar). 

I Sverige är det Microsoft, Aldus och en 

del mindre importörer som t.ex. Programpaketet 

i Nybro som vunnit respekt 

hos kunderna för sin support. Quark 

XPress har tyvärr inte fått några rosor 

för sin, och har nu beslutat sig för att ta 

extra betalt, dessutom. 

Värst är det när företag, t.ex. Studentlitteratur, 

beslutar sig för att ensidigt 

ändra villkoren, så att den fria support 

som tidigare ingått när en kund köpt 

ett program, plötsligt ska kosta 240 kr 

plus moms – per telefonsamtal! 

Apple lanserar egen 

kamera med kom-ihåg 

QuickTake 100 heter Apples första småbildskamera, 

som påminner ganska 

mycket om Canons Eon-kamera som kom 

häromåret. Kameran fungerar såväl 

med Windows som med Mac. 

Tekniken kommer från Kodak, och 

inkluderar en inbyggd blixt. Annars är 

det enklast möjliga handhavande; bara 

att sikta och trycka. Kameran kan lagra 

åtta kort i 24-bitars färg med tillräcklig 

upplösning för dagstidningstryck. Dessa 

slussas sedermera över till datorn via 

en kabel och datorns printer- eller 

modemport. Ungefär en minut per bild 

tar överföringen. 

Priset är högt, cirka 5 000 kr, eller 10 

kronor grammet. 

RAM Doubler ger dig 

dubbla arbetsminnet 

Hur mycket skulle det kosta dig att 

köpa lika mycket minne till som du har 

i din Mac? 10 000 kr? 15 000 kr? Med 

Connectix RAM Doubler kostar det inte ens 

en tusenlapp. 

Programmet består av ett systemtillägg, 

som förändrar minneshanteringen 

genom att komprimera den information 

som lagras i arbetsminnet. Och 

programmet gör det så effektivt att du 

med 10 megabyte installerat kan 

utnyttja 20 MB! 

Det låter som en bluff, men det fungerar 

faktiskt. Dock inte på Macar med 

680 20-processor eller äldre (Mac 512, 

Plus, SE, Classic, LC eller PowerBook 

100). DtP har provat det på SE/30, Quadra 

800, LC II och PowerBook 170 med 

gott resultat. 

Bläckstråleskrivare 

inget att skämmas för 

Laserskrivare är inte alltid bästa lösningen 

om du vill ha en skrivare, och 

ska du skriva färg är det ingen lösning 

alls. Bläckstråleskrivare blir allt bättre 

och billigare, och duger numera gott 

för enklare färgkorrektur (typ dekorfärg 

alltså, inte fyrfärgsbilder). 

Ännu bättre blir det om du väljer 

rätt papper, ett som är jämnt och inte 

så sugande. Svenskt Papper, den ena av 

de stora grossisterna i landet, kom nyligen 

med en ny kvalitet, passande nog 

döpt till ”Ink-Jet Paper”. För den som vill 

ha prov är det bara att ringa 

08–772 30 00 så kommer det en bunt på 

posten. 

Ny Mac-version av 

Adobe Illustrator 

5.5 heter den nya versionen av Illustrator 

som distribueras före sommaren. En 

dryg tusenlapp kostar uppgraderingen 

för dig som har 5.0, har du en äldre version 

kostar det 1 580 kronor. 

Bland nyheterna finns stöd för Power 

Macintosh, möjlighet att importera PICTbilder, 

förbättrade textfunktioner samt 

möjlighet att importera, redigera och 

exportera filer i Adobe Acrobat-format. 

Även Adobe Photoshop kan nu användas 

på Power Mac genom en plug-in 

som registrerade användare kostnadsfritt 

får från Adobe. 

Bästa stället att 

hitta Mac-böckerna 

Amerikanska Peachpit Press, med klassiska 

titlar som ”The Macintosh Bible”, ”The 

Little Mac Book”, ”Photoshop Wow! Book” 

och ”The Little Quickeys Book”, säljer sina 

böcker genom Anagram Förlag. 

Ring förlaget 08–756 72 30 eller faxa 

08–756 90 70 så kommer en katalog. 

Matthew Carter 

återuppfinner Caslon 

Caslons mjuka och lättlästa typsnitt för 

brödtext finns redan för desktopproduktion, 

som Adobe Caslon t.ex. Nu har 

Matthew Carter digitaliserat Big Caslon, 

alltså utgått från typer som Caslon tecknade 

i större grader. 

Resultatet är ett kraftfullt rubriksnitt, 

som kommer mest till sin rätt i 

grader över 36 punkter. 100 dollar, 125 

dollar inklusive expertfonten. 

Vill du se hur det ser ut så faxa Carter 

& Cone 0091–617–354–4146.

Design Typografi Produktion # 2 • Maj 1994 

3 

Sex, ånglok och typografi var Eric Gills tre passioner 

Sex, ånglok och typografi — det var de största intressena 

i livet för Arthur Eric Rowton Gill (1882–1940). På 

sin gravsten kallade han sig bara stenhuggare, men 

han kunde lika gärna ha valt titeln skulptör, författare, 

kalligraf, konstteoretiker, tecknare eller arkitekt. 

Han var konverterad katolik, dogmatisk socialist, 

fanatisk antiindustrialist, påstridig perfektionist, en 

excentrisk galenpanna — och en stor konstnär och 

konsthantverkare inom flera av de genrer han prövade. 

Eric Gill (uttalas med hårt G) hör till den lilla skara av personer 

i vårt sekel som tecknat trycktyper av bestående värde. 

»Det finns nu ungefär lika många bokstavsvarianter som det 

finns idioter av olika slag«, skrev han. Själv bidrog han till 

vansinnet med åtta typsnitt. Men till typografin kom han 

sent och i början värjde han sig: när Stanley Morison bad 

honom skriva i The Fleuron tackade han först nej; typografin 

»var inte hans domän«. Men det skulle den bli. 

Dömd till bokstäver 

På något sätt var väl Eric Gill dömd att sugas in i bokstavskonstens 

värld: när han 1905 flyttade med fru och nyfödd 

dotter till Black Lion Lane i Hammersmith i London satt 

Edward Johnston i ett av grannhusen och skrev på Writing & 

Illuminating, & Lettering, strax bredvid höll boktryckarkonstens 

Helan & Halvan — Cobden-Sanderson och Emery Walker 

— på att trycka färdigt The Doves Press Bible och vid Upper Mall 

bodde »the mysterious Miss May Morris«, dotter till William 

Morris, vars ande fortfarande svävade som spöket i en »gothic 

fantasy« över det lilla samhället vid Themsenstranden. 

Kollektivliv i kloster 

Men det var inte förrän tjugo år senare som Gill kom att teckna 

sitt första typsnitt — äntligen övertalad av vännen Stanley 

Morison. Vid det laget hade Gill för länge sedan flytt London 

och efter mer än 15 år i Ditchling i Sussex levde han nu 

som medelpunkten i ett märkligt konstnärligt, religiöst och 

sexuellt ménage i det övergivna klostret Capel-y-ffin i de sydwalesiska 

Black Mountains, långt borta från allting, omgiven 

av härskaror av barn, barnbarn och svärsöner, lärjungar, 

housemaids och älskarinnor, kolleger på besök, präster och 

munkar. Gruppfoton från tiden svämmar över av människor 

i olika åldrar. Och i centrum Gill: en piggögd sektledare i 

runda glasögon, stort skägg och mjuk hatt, klädd enligt sina 

egna idéer (ja, han hade teorier om kläder, bl.a. utlagda i 

böckerna Clothes och Trousers & the Most Precious Ornament, liksom 

om allt annat som kom i hans väg). När klosterlivet i 

Wales blev alltför obekvämt flyttade storfamiljen till gården 

Pigotts nära High Wycombe, nordväst om London. Där bodde 

Gill de sista tolv åren av sitt liv innan han dog i förtid av 

lungcancer 1940. Hans hustru Mary (Ethel) bodde kvar på 

Pigotts till sin död 1961. 

Alla charmades av Gill 

Samtida vittnen verkar alla betagna av Gills charm, omkullpratade 

av hans ständiga argumenterande eller inspirerade 

av hans ändlösa energi och nyfikenhet på nya kunskaper och 

projekt. Kretsen kring honom bländades av det starka ljus 

han utsände. Men i Fiona MacCarthys biografi (se nedan) 

tonar bilden fram av en tragisk figur, som till slut bryter samman 

under trycket från alla motstridiga impulser, kanske 

också av skuld: Gill framstår som ett modellfall hämtat ur 

den moderna incestforskningen. 

Uppvuxen i en 13-barnsfamilj där fadern, kyrkoherden, 

ägnade sina döttrar en omvittnad ”kvävande dyrkan” (suffo- 

GILL SANS FRÅN MONOTYPE 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyz 1 

ABCDEFGQRS 12349 :;!?& 

abcdefghijklmnopqrstuvwxy 2 


abcdefghijklmnopqrstuvwxy 3 


abcdefghijklmnopqrstuvwxyzå 3 

ABCDEFGHQRS 12349 :;!?& 

abcdefghijklmnopqrstuv 4 

ABCDEQRS 12349 :;!?& 

abcdefghijklmnopqrst 5 

ABCDQRS 12349 :;!?& 

abcdefghijklmnopqr 6 

ABCQRS 12349 :;!?& 

abcdefghijklmno 7 

ABCQRS 1239 !?& 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 8 

ABCDEFGHIJKLMNOPQRS 12349 :;!?& 


ABCDEFGHIJKLMNOPQRS 12349 :;!?& 

Gill Sans finns i en mängd vikter. Två nytecknade släpptes av 

Monotype förra året. Den ena är brödtextvikten Book (2). Den 

andra är Heavy (5), som är ett alternativ till Eric Gills egen Extra 

Bold (6). Gill får nämligen allt mer förvrängda teckenformer i de 

tyngre vikterna. Se bara på Ultra Bold alias Kayo (7). 

Extra Condensed Bold (9) kom i PostScriptversion förra året och 

blev snabbt ett poptypsnitt. Det har synts i bl.a. Vecko-Revyn, på tidningen 

Lands omslag och i mängder av annonser. 

De övriga vikterna ovan är Light (1), Regular (3), Bold (4) samt 

Condensed (8).

4 Design Typografi Produktion # 2 • Maj 1994 

PERPETUA FRÅN MONOTYPE 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåä 

ABCDEFGHIJKLMNOPQR 

STUVWXY 1234567890 :;!?& 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö 

ABCDEFGHIQRSU 12349 :;!?& 

ABCDEFGHIJKLMNOPQSTUVW 

XYZÅÄÖ 1234567890 :;!?& 

abcdefghijklmnopqrstuvw 

ABCDEFQRSU 12349 :;!?& 

ABCDEFGHIJKLMNOP 

QRSU 1234567890 :;!?& 

JOANNA FRÅN MONOTYPE 

abcdefghijklmnopqrstuvwxy 

ABCDEFGHIJKLMNOPQ 

RSTUV 1234567890 :;!?& 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzå 

ABCDEFGHQRSU 12349 :;!?& 

abcdefghijklmnopqstuvw 

xyzåäö 1234567890 :;!?& 





cating devotion), hade Gill under längre eller kortare perioder 

av sitt liv incestuösa förbindelser med åtminstone tre av 

sina sex systrar och med alla sina tre döttrar — liksom allt 

annat pedandiskt diarieförda i Gills dagböcker. Om detta 

visste besökarna i Capel-y-ffin och Pigotts ingenting, och de 

som visste höll fasaden. Gills fru Mary skrev i ett brev efter 

nästan 30 års, till synes lyckligt, äktenskap: »Jag nästan 

spricker av stolthet när jag tänker på att jag är din hustru.« 

En skulptör blir typograf 

Stanley Morison var från 1922 typografisk rådgivare hos 

Monotype Corporation i London och ledde nyskärningarna 

av en rad klassiska typsnitt: Bodoni, Garamond, Cochin, Baskerville, 

Centaur, Bell, Bembo, Bulmer m.fl. Han hade också planer 

på att ge ut nytecknade snitt inom ramen för Monotypes projekt. 

En grundprincip i Morisons filosofi var att antikvan var 

snarare »epigrafisk« än kalligrafisk; skulpterad, inte skriven. 

Därför skulle ett nytt seriftypsnitt bäst tecknas av en skicklig 

gravör, xylograf eller skulptör. Vad var naturligare än att vända 

sig till vännen Eric Gill — skulptören med intresse för bokstäver. 

Enligt hans egen utsaga föddes detta intresse med 

hans pojkvurm för tåg, när han ritade av ånglokens ofta vältecknade 

namnskyltar. 

Ribadeau Dumas i Paris 

I november 1925 satte Gill igång att skissa på de bokstavsformer 

som skulle bli Perpetua. Morison kopplade in den franske 

typskäraren Charles Malin och stilgjuteriet Ribadeau Dumas 

i Paris — stämplar och matriser skulle göras för hand på det 

gamla viset, inte maskinellt hos Monotype. Efter långdragna 

diskussioner, gräl och ändringar, och ännu fler diskussioner 

och ändringar användes typsnittet för första gången i ett 32- 

sidigt provhäfte vars text — martyrlegenden The passion of SS. 

Perpetua and Felicity — gav snittet dess namn (ursprungsversionen 

av kursiven kallades Felicity). 

Perpetua presenterades i The Fleuron (nr 7 1930) av Beatrice 

Warde — Stanley Morisons partner och Gills älskarinna. Men 

problemen var inte slut: den kursiv Gill tecknat var av ovanligt 

slag. Felicity var en oblik kursiv, en lutad rak. Den höll 

inte måttet och Morison övertalade Gill att teckna om den 

med kraftigare lutning och mer av klassiskt kursiva detaljer 

hos flera tecken. Resultatet blev enligt Morison en kompromiss, 

men den nya varianten gavs slutligen ut 1932. 

Perpetua är i många betydelser ett klassiskt typsnitt. Versalerna 

— som också finns i en speciell »titling«-serie — har 

tydlig karaktär av Capitalis monumentalis, den klassiska romerska 

steninskriptionen. Perpetua skapades av en anti-industriell 

och anti-kommersiell konstnär i traditionell hantverksteknik. 

Numera har det ironiskt nog blivit ett mycket använt 

reklamsnitt i industriell grafisk produktion; man ser det t.ex. 

i Konsums matannonser och på Milda-paketen. 

Det världsberömda Gill kommer till 

Redan innan Perpetua-projektet var i hamn började Gill på 

Morisons uppdrag att teckna sitt mest berömda typsnitt, det 

som skulle bära hans eget namn: Gill Sans. Inspirationskällan 

till denna sanserif är tydlig: vännen och läromästaren 

Edward Johnstons London Transport alphabet från 1916 (som 

brukar gå under namnet Underground och som fortfarande i 

en nyligen varligt moderniserad form pryder skyltar och 

trycksaker i Londons tunnelbana). 

Men Gill hade tidigare prövat sin förmåga på att teckna 

sanserifbokstäver. Redan 1925 gjorde han skyltbokstäver för 

Army & Navy Stores och året därpå fick han en beställning på 

en butiksskylt åt den unge bokhandlaren Douglas Cleverdon 

i Bristol. Vid ett besök där fick Gill influensa och sängläget 

utnyttjade han till att teckna alfabet som vännen kunde använda 

till sin bokhandel. När Morison några veckor senare


5 

Golden Cockerel Roman är en robustare släkting till Perpetua, tecknad för att stå sig mot träsnitten i bokförlaget Golden Cockerels böcker. 

fick se Gills skissbok blev han övertygad om att Gill var rätt 

person att skapa den nydesignade sanserif som han i åratal 

sökt till Monotype-programmet. Utomlands hade nytecknade 

sanserifer blivit stora försäljningsframgångar (bl.a. Bertholds 

Akzidenz Grotesk i Tyskland och Morris Fuller Bentons Gothicserie, 

Franklin, News, Alternate och Lightline, för amerikanska ATF). 

Sanserifen som är en tulipanaros 

Gill Sans är egentligen en tulipanaros: en modern sanserif 

med klassiska proportioner och antikva-detaljer hos många 

tecken: gement tvåvånings-a och glasögon-g, och så Gills favorit: 

det elegant böjda frambenet på versala R. Men resultatet 

blev mycket lyckat: en mjuk och ovanligt läsbar sanserif — 

och ätandet är ju puddingens bevis: Gill Sans blev, efter viss 

inledande gnällig oförståelse bland experterna, omåttligt populär 

och håller än idag ställningarna som en av de mest 

använda och användbara sanseriferna. 

Under arbetets gång greps Gill, som han ofta gjorde, av 

entusiasm. Han blev intresserad och mycket kunnig i den 

grafiska processens många pedantiska vändor från patris till 

tryck och deltog med liv och lust i framställningen av alltmer 

extrema varianter av Gill Sans (till slut 17 stycken) hos Monotype, 

inklusive Extra Bold och Ultra Bold (Kayo). Typografin 

hade i högsta grad blivit »hans domän«. 

Kring sina idéer om typografi och läsbarhet lade Gill ut texten 

i en liten bok med titeln An Essay on Typography. Den sattes 

för hand och trycktes 1931 av Hague & Gill — det tryckeri som 

Gill drev tillsammans med svärsonen René Hague i Pigotts. 

Typsnittet var Joanna, uppkallat efter Gills yngsta dotter. 

Essäerna är fulla av halsbrytande teorier, hugskott och 

förnuftiga idéer i en salig blandning. Det kapitel som DtP 

publicerar här är intressant att läsa — inte för tesernas och 

slutsatsernas skull. Gill har fel i de bägge huvudpunkterna: 

att text med ojämn högerkant är lättare att läsa än utsluten 

sats och att ett rikt bruk av förkortningar skulle gagna läsbarheten. 

Den taggiga högerkanten skapar en oro i boksidan 

som inte omedelbart påverkar läsbarheten rad för rad, men 

som ändå är störande därför att den bryter mot den djupt 

rotade vanan att läsa böcker satta med rak höger. Med förkortningar 

kan man möjligen få jämnare utslutning, men 

uttydningen av dem bryter definitivt det läsandets »oavbrutna 

flöde« som Gill anser avgörande för behaglig läsbarhet. 

Värdet i Gills essäer är ett annat, nämligen att de visar att 

så kan man också diskutera typografi. Inte som spektakulära 

effekter, artondelsexercis eller en fråga om upplösning i linjer 

per tum. Med ingående kännedom om sättmetodens villkor 

och de tekniska smådetaljernas betydelse resonerar Gill 

kring typografin som om den hade att göra med det goda 

livet. Det har den. 

Christer Hellmark 

ERIC GILLS TYPSNITT 

PERPETUA 1925–32 (för Monotype i samarbete med 

Stanley Morison och Charles Malin) 

GILL SANS 1928–30 (tecknat för Monotype i 37 varianter, 

inte alla av Gills hand) 

SOLUS 1929 (tecknat för Empire Marketing Board 

men aldrig använt, saknar kursiv) 

GOLDEN COCKEREL ROMAN 1930 (tecknat för Robert Gibbings 

Golden Cockerel Press) 

JOANNA 1930 (först som privatsnitt för Hague & Gill, 

utgivet av Monotype 1958) 

ARIES 1932 (privatsnitt för Fairfax Halls Stourton Press) 

JUBILEE 1934 (reklamsnitt för Cunard Shipping Line 

med drag av Morris, Troy Type) 

BUNYAN 1934 (Linotype Pilgrim 1953, med Reynolds Stones 

Minerva 1954 som kursiv) 

Tre av Gills typsnitt finns tillgängliga i digitalt format: 

Perpetua (Monotype 1072+Expert 1087, Adobe 215+Expert 264), 

Gill Sans (Monotype 1024–25, Adobe 152, 162 & 345, Bitstream 

Hammersmith), Joanna (Monotype 1066–67, Adobe 236) 

LITTERATUR 

För den intresserade finns det åtskilliga böcker om Gills fascinerande 

person. Förutom den postuma självbiografin från 1940 

finns flera utmärkta biografier: från 1940-talet av Gills vän Donald 

Attwater (Eric Gill: Workman, New York: Devin-Adair, 1947), 

från 60-talet av Robert Speaight (The Life of Eric Gill, London: 

Methuen, 1966). Den senaste i raden är den bästa: Fiona Mac- 

Carthys ovannämnda Eric Gill (London: Faber and Faber, 1989) 

— »explosively scandalous«, enligt Sunday Times.


Prokrustesbädden – utdrag ur en essä av Eric Gill (1931) 

Prokrustes var en rövare i grekisk mytologi. Han hade 

en bädd där han plågade de vandrare han fångat. Var 

offret för kort, sträckte han ut dess lemmar tills det 

passade för bädden. Var offret för långt, högg han av 

ben och huvud. Texten »The Procrustean Bed« är hämtad 

ur An essay on typography (1931) av Eric Gill. 

Det är klart att med olika breda bokstäver och ord av olika 

längd, kan man inte få alla textrader på en sida lika långa. 

Men om man offrar de jämna mellanrummen mellan bokstäver 

och ord kan korta rader 

fås att fylla ut samma bredd 

som långa. När radlängden, 

dvs. satsbredden på sidan, 

är mycket stor i förhållande 

till den använda graden, 

märks det inte att man offrar 

de jämna ordmellanrummen; 

å andra sidan blir 

de ojämna mellanrummen 

tydliga när satsbredden är 

mycket smal. Ojämn utslutning 

är nämligen i sig själv 

störande — mer än växlande 

radlängd, som i sig själv inte 

är störande. Vi har ingenting 

emot ojämna rader i 

blankvers eller i ett handskrivet 

eller maskinskrivet 

brev. Växlande radlängd på 

en sida med prosatext är å 

andra sidan inte heller önskvärd 

i och för sig. 

Den mycket breda satsen 

är störande därför att den 

kräver att man rör ögat 

& huvudet för mycket när 

man läser & också därför 

att om raderna inte skiljs åt 

av mycket luft, finns risken 

att man dubblerar, dvs. läser 

samma rad två eller till 

och med tre gånger. 

Mycket liten satsbredd, 

dvs. liten i förhållande till 

graden, är störande därför 

att meningar och ord blir 

för uppstyckade. Vana läsare 

läser inte bokstav för bokstav eller ens ord för ord, utan 

mening för mening. Det verkar som om den allmänna åsikten 

är att i medeltal 10–12 ord per rad är lagom. Men en 

tioordsrad är kort ur sättarens synpunkt, dvs. med en så kort 

rad är jämna ordmellanrum en omöjlighet om man inte 

avstår från att göra raderna lika långa – eller, tvärtom, man 

kan inte uppnå jämn radlängd om man inte offrar jämna 

ordmellanrum. Jämna ordmellanrum gör mycket för att 

underlätta läsbarheten; texten blir angenäm ty ögat irriteras 

inte av den grovhet, ryckighet, oro och det fläckiga intryck 

som ojämna ordmellanrum medför, även om sådant kan 

reduceras till ett minimum genom omsorgsfull sättning. 

Man kan slå fast att jämna ordmellanrum i sig själva är önskvärda, 

att ojämn radlängd inte i och för sig är önskvärd, att 

både synbart jämna ordmellanrum och jämn radlängd kan 

uppnås om satsbredden tillåter mer än femton ord på raden, 

men att den bästa längden för läsning är högst 12 ord & att 

En sida tecknad och satt av Eric Gill. Notera de generösa marginalerna! 

Ur The Four Gospels, Golden Cockerel Press 1931. 

det därför är bättre att offra helt jämna rader än jämna ordmellanrum, 

men att dock en medelväg för satsbredden är 

möjlig så att uppenbar ojämnhet i utslutningen kan undvikas 

utan oroande taggighet i högerkanten. Med andra ord: 

om man arbetar med 10–12 ord per rad kan man få absolut 

jämn utslutning om man offrar den jämna radlängden, men 

eftersom det vanligen ger en mycket taggig högerkant, kan 

sättaren kompromissa och utan att göra ordmellanrummen 

påfallande olika variera dem något i olika rader så att högerkanten 

inte blir störande ojämn. I varje fall är det klart att 

10–12 ord per rad och jämna 

mellanrum mellan orden 

i sig själv är av verklig 

& avgörande betydelse, medan 

jämn radlängd inte är 

lika viktig och på en 10–12 

ord lång rad kan den bara 

uppnås om man avstår från 

saker som är ännu viktigare. 

Jämn radlängd är nämligen 

till sin natur inte ett 

sine qua non, det är bara 

något man gör om man 

kan: den tillfredsställer vårt 

behov av prydligt utseende, 

ett sunt behov, men det har 

gått skrock i det; och vanligen 

uppnås det genom alltför 

stora offer. En bok är 

först och främst till för att 

läsas, och enbart prydligt 

intryck hos en satt sida där 

alla rader är lika långa har 

i sig ingen större betydelse; 

tanken är alltför färgad av 

dem som anser att böcker 

är till för att titta på snarare 

än läsas. Det är samma 

skrockfullhet som den som 

gör gällande att kristna kyrkor 

bör vara »gotiska«; det 

är medeltidssvärmeri. Men 

medan den medeltide skrivaren 

skapade sin rektangulära 

sida genom att använda 

mängder av förkortningar 

(på så sätt gjordes orden i 

genomsnitt mycket kortare; 

och naturligtvis är korta ord mycket lättare att passa in än 

långa) & genom frimodig användning av radutfyllnad — dvs. 

han fyllde helt enkelt en kort rad med dekorativa snirklar 

eller en illuminerad figur — den moderne boktryckaren uppnår 

sin rektangulära sida enbart genom att offra en av de viktigaste 

faktorerna som gör en text lättläst: de jämna ordmellanrummen. 

För övrigt, hur prydlig och fyrkantig den 

medeltida sidan än såg ut, var den egentligen inte det; skrivaren 

kunde alltid ge eller ta lite; hans metod var faktiskt 

både mänsklig och förnuftig. Det är naturligtvis inte att vänta 

att den moderne tryckarens metoder skulle vara mänskliga; 

hans oförnuft är desto bedrövligare. 

Att hänvisa till de första tryckta böckerna som förebilder 

är inte relevant när det gäller frågan om jämna ordmellanrum 

kontra jämn radlängd; ty de tidiga boktryckarna gjorde 

bevisligen inget annat än att kritiklöst imitera det som för 

dem framstod som de viktigaste inslagen i medeltida skriv-


7 

t.v: »Figur 12 är en förminskad kopia av 

en ›John Bull‹-poster. Den visar hur strävan 

att påkalla uppmärksamhet genom 

att göra bokstäverna så svarta som möjligt 

motverkar syftet med affischen, dvs. 

snabb läsbarhet. Från ett mycket kort avstånd 

är bokstäverna oläsliga.« 

t.h: »Figur 13 visar en affischstil formgiven 

för att ge största möjliga svärta och 

samtidigt snabb läsbarhet och större skillnad 

mellan bokstäverna, t.ex. D & O.« 

(ur An essay on typography, kapitlet 

»Lettering«) 

bruk & var mer upptagna av sin nya fantastiska metod att 

mångfaldiga böcker än av frågor om typografiskt förnuft. 

Dessutom hade de ytterligare hjälp av det vanliga bruket att 

dra samman, också det ärvt från den medeltide skrivaren; & 

det vore bra för typografin om moderna tryckare, utan att 

snegla på medeltids- eller inkunabelförbilder, tilläte större 

användning av förkortningar. Den absurda regeln att et-tecknet 

(&) bara bör användas i »firmanamn« måste upphävas, 

och det finns många andra förkortningar som en vettig typografi 

borde uppmuntra. 

En annan fråga som hänger ihop med jämn utslutning & 

kompletterar den är frågan om tät sättning. Vi har blivit vana 

vid stora gluggar mellan orden, inte så mycket för att stora 

ordmellanrum gör texten lättläst som för att den prokrustesbädd 

som kallas sätthake gjort stora ordmellanrum till enklaste 

vägen ur det problem som uppstår om man tyranniskt 

håller fast vid principen om lika långa rader. Men lagom tät 

sättning är i sig själv önskvärd. Förutsatt att orden är tydligt 

åtskilda, bör de sättas så tätt som möjligt. Om vi förutsätter 

att tydligheten finns, ger den täta satsen det oavbrutna flöde 

som är betydelsefullt för behaglig läsning: och behaglig läsning 

är sättarens främsta mål. 

Genom att koppla ordet »behaglig« med ordet »läsning« 

inbjuder vi här uppenbarligen till mothugg. Det lättlästa kan 

synas vara en mätbar egenskap, verifierbar med lästest och 

förnuftig analys; och det må vara sant; men det behagligt läsbara 

är helt klart en mycket svårare sak som har att göra med 

frågan om mänsklig kärlek och avsky. Detta kan man inte 

helt bortse ifrån och boktryckaren måste helt enkelt göra sitt 

bästa för att lägga en bra kurs mellan motstridiga frestelser. 

Å andra sidan gör industriidkaren bara vad kunderna kräver. 

Hans arbete återspeglar deras kvalitetskrav mer än hans egna 

och att kvalitet, i bästa fall, är vad den rena nyttan kräver 

och, i sämsta fall, vad odisciplinerade sinnens dåraktiga 

känsla kan svälja. Å andra sidan betraktar den ansvarsfulle 

konstnären — boktryckaren som ser på tryckningen som bildhuggaren 

på skulpterandet eller bysmeden på järnsmidet – 

sig själv & sin kund som delaktiga i en gemensam uppgift, 

nämligen att producera goda böcker; och orden god, underbar, 

behaglig, vacker betyder för dem inte bara det som säljer, 

eller kan fås att sälja med slug marknadsföring, utan det 

som den bredaste allmänbildning & strängaste disciplin kan 

få dem att betyda. Upptäckten av vad som då menas med 

»behagligt lättläst« är något mer än frågan om ögonansträngning, 

hur viktig den frågan än är; det handlar först som sist 

om vad som är heligt. Här har vi sannerligen hamnat utanför 

den industriella världens gränser med all dess annonserade 

anspråkslöshet. Utanför den världen förlorar begreppet helig 

sin uteslutande moraliska innebörd; det betyder inte längre 

bara kyrklig laglydnad eller tillbedjan av social »karriär«; det 

betyder i lika hög grad det rimliga som det önskvärda, det 

sanna likaväl som det goda. För att upptäcka det »behagligt 

lättlästa« måste boktryckaren & hans kund upptäcka gränserna 

för snabbhetens dygd (i vilken utsträckning är ren snabbhet 

i läsningen önskvärd?), gränserna för fantasifullhetens 

dygd (var går gränsen där legitimt självuttryck blir oanständig 

egenreklam?) och andra sådana mindre frågor. Framför 

allt måste de samarbeta för att upptäcka vad som är verkligt 

behagligt i mänskligt liv. 

Översättning från engelskan av Christer Hellmark 

Cunard var arbetsnamnet på detta typsnitt. Eftersom Georg V suttit 

25 år på tronen när det släpptes, döptes det om till Jubilee. 

Stanley Morison beskrev Solus som ett ›blont‹ typsnitt. Gill gav det 

smeknamnet »Gent’s preference«, ty »Gentlemen prefer blondes«.


Uppfostra ditt Quark XPress så fungerar det bättre 

Quark XPress är ett känsligt program, 

ibland kan det avslutas av 

oförklarliga anledningar. 

Här kommer några tips om hur 

du lägger stödförband på layoutprogrammet. 

Många av dem hämtade 

från Quarks fax-fakta. 

För det första: har Quark (eller något 

annat program) Oväntat avslutats, fått ett 

Fel av typ 1 eller något i den stilen, så ligger 

du illa till. Ett program som bombar 

kan lämna efter sig splitter som snart 

ställer till med nya problem. 

Spara alla öppna dokument och gå 

till Special>Omstart och starta om maskinen, 

så den kan rensa minnet innan du 

försöker öppna Quark XPress igen. 

Allmänna åtgärder 

Det finns några saker du kan göra för 

att få Quark att fungera bättre. 

• Om du har System 7.1, öppna Minne i 

mappen Inställningar i Systemmappen 

och se till att cacheminnet inte är på 

mer än 128 K (många rekommenderar 

att man ställer det så lågt som möjligt 

dvs. 32 K). Om du inte har System 7.1 — 

byt till det. 

• Se till att ATM har tillräckligt med 

minne att arbeta med (ATM hittar du 

också i mappen Inställningar). 50–80 K 

per font som används rekommenderas 

(räkna även fet, kursiv etc.). 

• Ge Quark minst 3000 K minne. (5000 

K om du har EfiColor XTension.) Och 

gärna mer, det gör programmet både 

snabbare och bombsäkrare. Kontrollera 

att Quark verkligen får det minne du 

tilldelat det — har du mycket program 

igång samtidigt är så inte alltid fallet. 

Titta på Om Macintosh under Äpple-menyn 

sedan du aktiverat Finder. 

• Öka system-heapen, dvs. minnestilldelningen 

för Systemet. I heapen finns 

Systemets säkerhetsmarginal. Now Utilities 

StartUpManager kan t.ex. öka den. 

I termometern för systemet, som du ser 

på Om Macintosh under Äpple-menyn bör 

minst en fjärdedel vara oanvänt. 

• Ersätt XPress Förinställningar i Quarkmappen 

med densamma från originaldisketten. 

Fungerar det att öppna 

programmet nu var ditt förra Förinställnings-dokument 

skadat. 

Problem när du startar XPress 

Kontrollera först att programmet verkligen 

avslutas när du öppnar det. Om 

du öppnar programmet genom att dubbelklicka 

på ett dokument, försök att 

istället öppna programmet genom att 

dubbelklicka på programsymbolen. Om 

detta fungerar, se vidare avsnittet om 

Oväntat avslutade dokument nedan. 

• Om du öppnar programmet från ett 

alias och problem uppstår, gör ett nytt 

alias. Aliaset kan ha förlorat kontakten 

med originalet eller blivit skadat. 

• Om du har öppnat Quark XPress från 

t.ex. HandOff eller NowMenus kan det 

programmet vara skadat. Koppla bort 

hjälpprogrammet och starta Quark 

XPress direkt. 

• Om Quark XPress’ rullgardinsmeny 

syns innan programmet avslutas kan 

typsnittshanteringen orsaka problemet. 

Installera om typsnitt eller program 

som Suitcase och MasterJuggler. 

• Kontrollera om du har något i Quark 

XPress-mappen som ger problem. Flytta 

Quark XPress till skrivbordet och öppna 

programmet. Om det fungerar är det 

något i mappen som orsakar krascher. 

• Läs den senaste Quark XPressinformationen 

på Quarkdisketterna. Om en 

av dina XTensions är noterad som 

inkompatibel eller för gammal, släng 

bort eller uppdatera den. 

• Försök installera om dina XTensions 

och import- / export-filter. 

• Om du har en skrivare av ett annat 

märke än Apple, flytta dess drivrutiner 

(Printer Description Files) och prova utan 

dessa. Om detta löser problemen, installera 

om eller uppdatera PDF. 

• Stäng av dina systemtillägg genom 

att hålla ner Skift-tangenten när du startar 

om. (System 7), eller lägg System och 

Finder i en ny mapp och starta om (System 

6). Om detta gör att du kan starta 

Quark XPress har du en INIT-konflikt, 

ett skadat typsnitt öppet i ett program, 

t.ex. Suitcase eller om du har System 6 

har du för många filer öppna. 

Om någon av ovanstående tips fungerar, 

installera om Quark XPress enligt 

instruktionerna i Sätt igång-boken. 

Oväntat avslutade dokument 

Avslutas programmet vilket dokument 

du än öppnar och inte bara ett speciellt? 

Prova dessa tips: 

• Om du dubbelklickar på ett dokument 

för att öppna Quark XPress och 

det inte går, öppna dokumentet inifrån 

programmet i stället. 

Om programmet oväntat avslutas 

när sidan har börjat ritas upp, se efter 

vad det ritar just då. Är det text så läs 

avsnittet Typsnittsproblem. Om det inte 

fungerar eller om kraschen uppstår när 

bilder ritas, försök med åtgärderna i 

avsnittet Färgpalett-tricks. 

Typsnittsproblem 

Om fel uppstår när skärmen ritar text 

kan det vara problem med ATM, Suitcase 

eller ett skadat typsnitt. Försök med 

följande: 

• Tilldela Fontcache-minnet vad som 

det tillkommer i ATM:s kontrollruta. 

Adobe rekommenderar ungefär 50–80 K 

för varje typsnitt som man vill ha synbar 

på skärmen, även fet, kursiv osv. En 

komplett typsnittsfamilj tar stor plats! 

• Kontrollera vilken version av ATM du 

har. Det bör vara minst 2.0.3 för Quadra, 

3.0 för Quadror med System 7.1 

och 2.0.2 och uppåt för andra Macar. 

• Kontrollera vilken version av Suitcase 

du har. Det bör vara minst 1.2.12 för 

System 6.0, 2.1.1 för System 7, 2.1.3 för 

System 7.1 och 2.1.4p för Quadra 840 

och 660. 

• Vilken version av Adobe Type Reunion 

har du? Det skall vara minst 1.0.3. 

Färgpalett-tricks 

Om du tror att ett skadat typsnitt eller 

bild är orsaken till dina problem, prova 

att göra så här, det gör att du kan öppna 

ett dokument utan att Quark XPress 

ritar upp det på skärmen. 

• Öppna Quark XPress utan att öppna 

ett dokument. Välj Visa>Visa färger för 

att få upp färgpaletten. Förstora färgpaletten 

så att den täcker hela skärmen. 

Välj Arkiv>Öppna och Öppna dokument. 

Dokumentet kommer att öppnas bakom 

färgpaletten och Quark XPress behöver 

inte rita den skadade bilden eller 

texten. 

• Använd antingen Typsnitt i dokumentet 

eller Bilder i dokumentet för att ta bort 

det krånglande typsnittet eller bilden. 

• Välj Övrigt>Typsnitt i dokumentet för 

att visa dialogboxen för typsnitt. Ändra 

alla typsnitt i dokumentet till systemfonter 

som t.ex. Geneva. 

• Stäng eller minska färgpalettens 

storlek. 

Om dokumentet inte kraschar flytta 

innehållet till ett nytt dokument. 

Installera om typsnitten du använt i 

dokumentet och / eller spara om bilder 

med hjälp av de program de skapades i 

och montera in dem i det nya Quarkdokumentet. 

Om ingen av ovanstående metoder 

fungerar är själva strukturen i dokumentet 

skadat. Du kan då endast rädda 

texten genom att öppna den i Microsoft 

Word, under Arkiv>Öppna>Alla filer på 

disken. 

Systemproblem 

• Om du inte kan skriva ut från något 

program, inte ens Texthanteraren, se 

över dina skrivardrivrutiner, minnet 

och / eller Systemtillägg-konflikter. 

• Om du använder spooler, försök att 

komma förbi den. När dokumenten 

skrivs ut kan spoolern behöva mer minne 

eller få problem med binära data. Ge

Design Typografi Produktion # 2• Maj 1994 

9 

spoolern mer minne och välj ASCII från 

pop-up-menyn Dataformat i dialogboxen 

Utskriftsformat (Arkiv-meny). 

• Försök skriva ut med Tillägg avstängda. 

Håll ner skift-tangenten när du startar 

om (System 7) eller lägg ditt system 

och Finder i en ny mapp och starta om 

(System 6). Om dokumentet skrivs ut 

finns ett gammalt eller skadat Tillägg 

någonstans på din dator. 

Problem vid utskrift av text 

Håll ögonen öppna och lägg märke till 

när Quark XPress kraschar. Om det händer 

när ett typsnitt laddas ner till skrivaren, 

ändra då all text till en sällan 

använd stil som Geneva. Om dokumentet 

skrivs ut, har du ett skadat skrivartypsnitt 

eller minnesproblem. Försök 

med följande: 

• Se till att Quark XPress är tilldelad 

minst 3000 K i minne (5000 K med Efi- 

Color XTension). Om du har stora dokument 

kan du ge programmet ännu mer 

minne. 

• Stäng av bakgrundsutskriften i Äpplemenyn 

>Väljaren. 

• Frigör mer minne för att ladda ner 

typsnitt. Välj Arkiv>Utskriftsformat. Se 

till att Obegränsat antal nedladdningsbara 

fonter är ifyllt, klicka sedan Alternativ, 

kontrollera att Större utskriftsyta är ifyllt. 

Varning: Kommandot Obegränsat 

antal nedladdningsbara fonter kan resultera 

i att alla typsnitt i EPS-dokument byts 

ut mot Courier. Dessutom går utskriften 

olidligt långsamt. 

• Om inget av ovansående tricks fungerar 

försök installera om skrivarfonterna 

som används i dokumentet. De kan 

antingen ligga på din hårddisk eller i 

skrivaren. 

Problem vid utskrift av bilder 

Kontrollera när Quark XPress kraschar. 

Om det händer när du skriver ut dokument 

som innehåller bilder, försök skriva 

ut utan bilder genom att välja Inkludera 

inte TIFF och EPS i dialogrutan Skriv 

ut. Om dokumentet skrivs ut har du en 

skadad bild eller minnesproblem. Försök 

med följande: 





minne. 

• Bestäm vilken bild som är skadad 

genom att skriva ut en bild i taget. Det 

gör du genom att gå till menyn Övrigt 

och Bilder i dokumentet. Håll ner Skifttangenten 

och markera alla bildnamnen 

i dialogrutan. 

Klicka en gång i Skriv ut-kolumnen 

för att ta bort alla bockar, detta hindrar 

att bilderna skrivs ut. Bocka nu för en 

bild i taget i dialogrutan och skriv ut en 

gång för varje bild i dokumentet. 

Om datorn kraschar så vet du vilken 

bild som var problemet. 

Skadade dokument 

Det kan vara annat än typsnitt och bilder 

som orsakar problem, t.ex. i dokumentet, 

i Quark XPress-mappen, eller i 

Quark XPress. Försök att rädda dokumentet 

genom dokumentlayotfönstret. 

Gör så här: 

• Gör ett nytt dokument med samma 

mått som det skadade. Håll ner Alternativ-tangenten 

och välj Visa, Fönster, Sida 

vid sida. Markera de skadade sidorna 

genom att hålla ner Skift-tangenten och 

klicka på första och sista sidan. Dra 

sidorna till det nya dokumentet. Spara 

det nya dokumentet med ett nytt namn 

och försök skriva ut. 

• Flytta ut Quark XPress på skrivbordet 

och försök skriva ut. Om det fungerar 

är det något fel i Quark-mappen som 

orsakat problemen. Gör så här: 

• Ersätt din XPress-förinställningsfil 

med densamma från originaldisketten 

och prova om det går att skriva ut. Om 

det fungerar var din egen Förinställnings-mapp 

skadad. 

• Läs de senaste tipsen på Quark 

XPressdisketterna. Om en av dina XTensions 

är inkompatibel eller för gammal, 

släng bort eller uppdatera den. 

• Installera om dina XTensions och 

import/export-filer. Har du en skrivare 

av annat märke än Apple? Flytta då 

Printer Description-filen som hör till 

skrivaren. Om detta löser problemen, 

installera om din PDF. 

• Om inget av detta hjälper, installera 

om Quark XPress enligt instruktionerna 

i Sätt i gång-boken. 

Att faxa från Quark XPress 

Oväntade problem kan uppstå när du 

faxar från Quark XPress: 

• Teleport, Dove Fax, och Abaton Interfax 

är inte kompatibla med Quark 

XPress 3.1. Uppgradera till XPress 3.11 

eller 3.2. 

• Telefax (3X France WYSIWYP) är inte 

kompatibel med Quark XPress 3.2 beroende 

på en avvikelse i faxdrivrutinen. 

Arbeta i dokumentet 

För att undvika problem med oväntat 

avslutade program och kraschar när du 

jobbar i ett dokument (redigerar text, 

flyttar dig på sidan, byter sida etc) bör 

du göra så här: 

• Om programmet avslutas när du 

flyttar dig runt på sidan, kan det bero 

på att du har en skärm av annat märke 

än Apple. Dess programvara kan vara 

skadad eller för gammal. Kontrollera 

om INIT-arna för den här typen av program 

är uppdaterade. 

• Om felet uppstår när du väljer ett 

speciellt Quark XPressblock, kan ett 

block vara skadat. Kasta bort det och 

rita om det med verktyget ifråga. 

• Stäng av dina Systemtillägg. Starta 

om och håll ner skift-tangenten (System 

7) eller lägg System och Finder på skrivbordet 

och starta om (System 6). Om 

problemet försvinner när du gjort detta 

har du kanske en konflikt med ett eller 

flera Systemtillägg. 

• Flytta Quark XPress till skrivbordet 

och försök arbeta i dokumentet. Om 

programmet fungerar, kan något i 

Quark XPressmappen vara orsaken till 

problemet. Gör så här: 

• Ersätt din XPress-förinställningar 

med densamma från originaldisketten 

och prova om det går att skriva ut. Om 

det fungerar var ditt eget Förinställnings-dokument 

skadat. 

• Läs uppdateringsdokumenten på 

programdisketterna. Om dina XTensions 

är listade som inkompatibla, kasta 

bort eller uppdatera dem. 

• Försök installera om dina XTensions 

och import- / export-filter. 

• Om du har en skrivare av ett annat 

märke än Apple, kontrollera att dess 

Printer Description Files inte är gamla 

eller skadade genom att flytta dem och 

prova utan. Om detta löser problemen, 

installera om eller uppdatera PDF. 

Spara ett dokument 

För att undvika att programmet oväntat 

avslutas när du sparar ett dokument, 

gör så här: 





minne. Så här gör du: Avsluta Quark 

XPress, klicka på Quark-ikonen och markera 

Visa info under Arkiv-menyn eller 

tryck Kommando-I. Skriv önskad minnesstorlek 

i minnesrutan. 

• Gör ett nytt dokument med samma 

mått som det skadade. Håll ner Alternativ-tangenten 

och välj Visa, Fönster, Sida 

vid sida. Markera de skadade sidorna 

genom att hålla ner skift-tangenten och 

klicka på första och sista sidan. Dra 

sidorna till det nya dokumentet. Spara 

det nya dokumentet med ett nytt namn 

och försök skriva ut. 

• Ersätt XPress Förinställningar med 

samma dokument från originaldisketten. 

Om det fungerar nu var ditt Förinställnings-dokument 

skadat. 

• I Quark XPress 3.1 kraschade alltid 

programmet om man sparade när man 

hade fler än en sak markerad på en 

mallsida. Uppdatera till 3.11 eller 3.2. 

• Använd Norton DiskDoctor eller 

Apple’s Disk First Aid, din hårddisk kan 

vara skadad. 

• Ta bort bilderna i ditt dokument och 

spara det. Problemet kan vara en skadad 

bild.


abdcefg & 123 

celeratorn och uppförandet av en rymdstat on. 

Ekonomiskt sett är projektet betydligt mindre 

(3 miljarder dollar över femton år jämfört med 6 

respektive drygt 20 miljarder), men dess ekonomiska och 

sociala innebörd är av ett helt annat slag. På lång sikt måste 

vi räkna med resultat som kan göra mänskligheten 

mycket gott, men också sådana vars tillämpningar är minst 

sagt tvivelaktiga. Forskningen kring arvsmassan kommer 

bl a att revolutionera hela vårt nuvarande sjukförsäkringssystem, 

vilket får konsekvenser som på ytan kan te sig nog 

så självklara men som i praktiken kommer att visa sig oerhö 

t k li d D t k likt d 

abcdefg&123 

BRÖDTEXT I iDAG (1989–) BRÖDTEXT I MODERNA TIDER (1990–91) 

värld ligg 

något an 

Watso 

på hans 

kunde W 

Francis 

skrivs i 

dt 

Ge oss brödtext, men ge oss också rosor! 

Den ”anonyma” brödtexten är ett av de viktigaste 

formelementen i en tidning eller annan trycksak. 

Brödtexten är också ämnet för DtP:s första artikel i 

ämnet tidningsdesign. I serien diskuterar DtP-redaktören 

Pelle Anderson tidningsdesign i dag, med utgångspunkt 

från en rad olika tidningsprojekt. 

I dag, efter PostScriptteknikens segertåg över världen, är det 

få som funderar på om ett teckensnitt är gjort för brödtext 

eller rubriker; många blandar och ger i sina trycksaker utan 

att ens använda de möjligheter till tillriktning av rubriker 

eller justering av avstavning och utslutning i textspalten som 

desktopprogrammen ger möjlighet till. 

Under blytiden, även om den epoken alls inte var bättre 

på alla sätt, var dock varje grad av ett typsnitt individuellt 

utformad. Man talade om hur ett typsnitt var ”skuret”, och 

skärningen varierade mycket om det var en 8 punkters 

matris som var målet, eller en 72 punkters. 

Vad skiljer då ett brödtextsnitt från ett rubriksnitt? 

Framförallt den grövre uppbyggnaden av tecknen; avsaknaden 

av fina detaljer som ändå skulle vara omöjliga att 

trycka, förutom på det allra finaste papper. Dessutom skulle 

dessa rubriksnittens finesser vara svåra att upptäcka med 

blotta ögat i de grader (mellan 6 och 14 punkter ungefär) det 

är fråga om för vanlig brödtext. 

Så är exempelvis kontrasterna mellan tecknets fetaste delar, som 

ansvällningar i runda former, och de tunnaste linjerna som serifferna, 

inte alls lika markerade i en brödtextskärning som i en rubrikskärning 

av ett typsnitt. X-höjden är lägre i ett rubriksnitt; dvs. att 

skillnaden i höjd mellan en versal och en gemen bokstav är större i 

ett rubriksnitt än i ett textsnitt. 

Små bokstäver behöver vara bredare än bokstäver satta i större 

grader — texttypsnitt är också generösare än rubriksnitt. 

Tecknets svarta ytor är större i en brödtextskärning än i 

en rubrikskärning. Därmed dock inte sagt att brödtextsnitten 

alltid är grovarbetare medan rubrikerna är de förfinade 

adelsmännen — det finns givetvis grader också i det typografiska 

ståndssamhället. 

Ändå kan få typsnitt för dagens desktopproduktion verka 

helt utanför detta gamla kastsystem. För det är inte bara 

tecknen i sig som skiljer sig åt mellan rubriker och brödtext. 

Bokstavsmellanrummen är ofta större i brödtextfonterna 

— det är därför du tvingas knipa ihop rubrikerna när du kommer 

uppåt 36–48 punkter för att få lättlästa ordbilder. Sedan 

fotosättningen kom lever vi i kompromissernas era; typsnitten 

som används för brödtext och rubriker är i nio fall av tio 

exakt desamma, med samma detaljrikedom (eller avsaknad 

av den) med samma glesa tillriktning, samma grova uttryck. 

Ett problem som de flesta typsnitt har i PostScript är att 

brödtext runt 8–9 punkter blir alltför anemisk och tunn på 

sidan, om pappret inte suger färg och sväller bokstäverna. 

Trycksaker producerade i desktopteknik och tryckta på ett 

fint papper ser ofta ganska spetsiga, ja till och med spretiga 

ut i brödtexten. Det blir svårläst. 

Finns det typsnitt som är mer läsbara än andra? Ja, det 

skulle nog de flesta av oss hålla med om. Men vad är det som 

kännetecknar dessa typsnitt? 

En grupp hävdar bestämt att ”vi läser lättast det vi läser 

oftast”, och att det spelar mindre roll hur tecknen ser ut, 

bara ögat vant sig vid att känna igen teckenformerna. En 

annan grupp för fram uppfattningen att det visst går att reda 

ut vad det är som gör att vissa typsnitt formar mer lättlästa 

ordbilder än andra, alldeles oavsett med vilken frekvens typsnittet 

förekommer i tryck. 

Själv är jag tveksam till maximen att ”man läser lättast 

det man läser oftast”. Vore det så skulle Times och Helvetica 

vara världens mest lättlästa typsnitt. Och det stämmer verkligen 

inte. 

Times med sin snåla, smala form och Helvetica med sina slutna, likformiga 

bokstavsformer är snarare bland de sämre typsnitten vad 

gäller läsbarhet. 

Dessutom glömmer man ofta saker som storlek / grad, svärta / 

vikt, ordmellanrum, bokstavsmellanrum / knipning, tillriktning/kerning, 

radmellanrum/kägel, spaltbredd, papper, tryck 

etc. Det mest lättlästa typsnitt går att göra fullkomligt oläsligt 

med några enkla åtgärder — och blir det inte sällan. 

Nå, om du nu står i valet och kvalet mellan exempelvis 

din gamla Times å ena sidan och Stone Serif å den andra, vad 

gör du? Att hitta rätt i dagens djungel av PostScript-typsnitt 

är en svår uppgift även med en guide att hålla i handen. 

Undersökningen av fackpressen som DtP publicerade i nr 1/94 

gav vid handen att många helt enkelt avstått från valet och 

gör som de alltid har gjort. Det är inte alltid fel att göra så 

heller — redaktionen tröttnar ofta tidigare än läsarna på ett 

typsnitt — men det finns alternativ. Fortsättningsvis ger vi 

några exempel ur levande livet. 

Tidningen iDAG 

John Bark och jag gjorde under 1989 en dummy för den tidning 

som blev resulatet av sammanslagningen av Göteborgs- 

Tidningen och Kvällsposten; den döptes under vårt arbete till 

iDAG.


11 

vd ng 

slår nu 

privat 

stsyfte 

OK 

rmedbjuden. 

unting 

sonal i 

llning. 

på en 

vention 

, 

bidra till att snabbare och 

mer träffsäkra rekryteringar 

görs på områden där den 

offentliga arbetsförmedlingen 

har liten betydelse i praktiken, 

säger Birger Bäckström. 

Han anser att det är viktigt 

att hålla en klar rågång 

mellan offentlig och privat 

arbetsförmedling. 

Den offentliga förmed- 

bekymmer, som saboterar de sista 

resterna av sköna majs frid 

och fritid: mitt i helgdagar, skolresor, 

grillaftnar, examensbrådska 

och brännbollsplikter ska 

denna kollektiva kulturmanifestation 

blomma upp på nytt. Om 

traktens trädgårdar ligger vanskötta 

är orsaken att annan växt 

och odling prioriteras. 

– Förr siktade man in sig på 

premiären, kämpade sig igenom 

föreställningarna, och la sig sedan 

ner och dog säger Eva Nu 

abcdefg & 123 abcdefg & 123 abcdefg & 123 

FÖRETAGAREN (1991–) PERSONAL (1992–93) TCO-TIDNINGEN (1993–) 

Göteborgs-Tidningen såg ut som Expressens kusin från landet; 

vilket den i viss mån var. Osjälvständigheten gentemot 

det traditionella kvällstidningsidealet var stor, parat med en 

vildsint självständighet gentemot det mesta som kom från 

Stockholm. Samtidigt fanns här en vision om att göra något 

annat, baserat på det som huvudstadens kvällstidningar skulle 

upptäcka fem år senare – kommer man ut på morgonen 

säljer man fler tidningar. GT fanns i kioskerna klockan tio på 

förmiddagarna. Med omgörningen till iDAG skulle kultur, 

debatt, utrikes och andra sidor av mera traditionellt morgontidningssnitt 

förstärkas. iDAG skulle konkurrera på två marknader 

samtidigt, utan att tappa kvällstidningens starka sidor. 

Kvällsposten gjordes i Malmö, närmare kontinenten och 

vid första anblicken av mera ”tysk” karaktär. Bild-Zeitung och 

Springer-pressen hyllades av en del som förebilder. Men såg 

man under ytan fanns en väldig professionalism, bra lokalnyheter 

och en hängivenhet hos medarbetarna som jag sällan 

mött på en dagstidning. 

När vi gjorde dummyn för iDAG stod det snart klart för oss 

att det inte gick att ta en del Malmö och en del Göteborg och 

blanda till en kompromissprodukt. Vi var tvungna att göra 

något helt nytt. 

Till brödtext hade GT haft Times, Kvällsposten likaså. I dummyn blev 

det New Century Schoolbook, som kunde kompletteras med andra 

Century-varianter (dock finns inte kapitäler och gemena siffror). 

Kondenserade och breddade varianter användes till anfanger. 

Century håller sig alltid framme när formgivare ska välja 

brödtextsnitt, och inte utan anledning. Det som vi i dag tycker 

kännetecknar Century, dess öppna, breda teckenform, var 

dock inte det som tidningsutgivarna sökte när de valde den 

ursprungliga Century, utvecklad av Theodore L. De Vinne tillsammans 

med Linn Boyd Benton på 1890-talet för tidskriften 

med samma namn. Morris Fuller Benton tecknade Century 

Expanded och Century Schoolbook i början av 1900-talet, och 

”New” lades till av Linotype och Bitstream när typsnittet gjordes 

något kraftigare för digital reproduktion. 

Då, 1894, var det typsnittets utrymmessnålhet som lockade. 

Senare utvecklades bredare versioner av Century, där New 

Century Schoolbook är den bredaste brödtextstilen (bredare än 

exempelvis Century Expanded). 

Under första hälften av 1900-talet kom en rad tidningstypsnitt; 

Ionic, Excelsior, Paragon, Corona, Opticon, Linotype Modern, 

Linotype Olympian, Intertype Ideal, Intertype Rex, Intertype Regal, 

Intertype Imperial, Intertype Royal, Linotype Melior m.fl. Hög läsbarhet 

förenar dem med Century. 

För en tidning som iDAG, som i hög utsträckning lever på 

sina bilder, var det extra viktigt att välja ett brödtextsnitt 

som tål att tryckarna skruvar på färginställningen för att få 

svärta i de stora halvtonsbilderna utan att ljusrummen inne i 

bokstäverna fylls av trycksvärta. Century håller också i gamla 

pressar — en inte oviktig sak i Malmö, där Kvällspostens gamla 

press sjöng på sista versen. 

Tidningen Företagaren 

Cheltenham är ett klassiskt amerikanskt typsnitt, omstritt 

men med obestridliga kvaliteter. Skaparen av den Cheltenham 

vi känner i dag hette Bertram Goodhue, och typsnittet 

växte snabbt ut till en familj som 1918 hade hela 24 medlemmar, 

alla producerade av ATF, American Type Founders Company. 

Att Cheltenham valdes till brödtextsnitt för New York 

Times bidrog till dess rykte. 

Cheltenham är ett typsnitt som kom till under industrialismens 

framväxt i usa. Ett ”merkantilt” typsnitt som passade 

en tidning som Företagaren. 

Goodhue ville skapa ett lättläst boktypsnitt, bland annat 

genom att göra de uppåtgående staplarna längre och mer 

markerade än de nedåtgående; detta baserat på den korrekta 

teorin om att denna del av bokstaven är viktigare för igenkännande 

än underdelen. 

Moderna Tider 

Cochin har haft en särskild plats i den svenska bokformgivningens 

historia. Det var Acke Kumliens favorittypsnitt, och 

vanligt på 40-talet, för att sedan helt försvinna. När Cochin 

äntligen släpptes i PostScript-format blev det snabbt populärt 

i annonser. Numera existerar även Nicolas Cochin från Font- 

Haus i USA, ett ännu mera särpräglat typsnitt. 

Som brödtext är Cochin, förutsett att det får tillräckligt 

med kägel, lättläst och behagligt, med en förfinad karaktär. 

Uppenbarligen blev det för mycket för Moderna Tiders redaktion, 

som övergick till Garamond efter någon tid (först den 

vedervärdiga ITC Garamond, därefter Garamond nr 3). 

Personal 

Minion Multiple Master är Adobes första antikva med optisk 

skalning — det som är multiple master-teknikens innersta 

mening. Optisk skalning innebär att du själv kan skapa inte 

bara vilken storlek som helst av typsnittet (det går ju med 

alla PostScript-snitt) eller vilken bredd eller svärta / fethet 

som helst (det går med alla Multiple Master-typsnitt) utan 

också vilken ”optisk storlek” som helst. 

Här kommer vi tillbaka till det som jag berörde inledningsvis. Förr, 

under blyepoken, skars varje grad av typsnittet för sig. Varje storlek 

fick sina egna karaktäristika, sin egen speciella grad av detaljrikedom, 

sitt eget förhållande mellan tjocka och tunna linjer. Med Multiple 

Master-tekniken kan du skapa precis samma sak. 

I fallet med tidningen Personal (som lär vara världens första 

tidning designad helt med Multiple Master-typsnitt) var det


an 

en 

gt 

tt 

na 

n- 

tt 

tt 

as 

ra 

la 

Jan-Eriks omdöme: Hardhaus 

får godkänt men det är ingen 

höjdare. Den håller värmen 

mycket bra och är lätt att fylla. 

Det är inga större problem att 

hälla ur den, även med vantar 

går det bra. Muggen är däremot 

lite för stor. Det blir ofta till att 

hålla med två händer. Speciellt 

om man har vantar på. Däremot 

är den bra att dricka ur. 

Största nackdelen är att den 

inte går ned i ryggsäckens sidoficka 

Till det bidrar handtaget 

abcdefg&123 

på 

l 

et 

L kt tjuren Ferd nand kom en ängsl g 

Goldstern in på arenan i Scandinavium. 

Den tyske polishästen som normalt 

tillhör världens bästa dressyrhästar 

med polismannen Klaus Balkenhol 

i sadeln var inte alls förtjust i den 

månghövdade publiken i Göteborg. 

Klaus Balkenhol hade oturen att 

starta först i den första av världscupfinalens 

två tävlingar, och det innebar 

att stora delar av publiken inte fanns 

å l h b d d G ld 

abcdefg&123 

BRÖDTEXT I LAND (1994–) BRÖDTEXT I HÄSTJOURNALEN (1994–) 

pen dressyr. Ett resultat le 

som hon var mer än nöjd ta 

med. Publikens ovationer e 

till denna fantastiska ryttare 

var smått öronbedövade 

Ja 

och nog hade många önskat a 

ridit med den svenska flaggan p 

locken i stället för den fins 

svensk känns hon för sina insat 

dressyren här i landet. 

PENGAR GER TOPPHÄSTAR 

tur. Papperskvaliteten och trycket gjorde att brödtexten 

(Minion MM) i det första omdesignade numret såg alldeles för 

tunn ut. Genom att variera den optiska axeln i ”Font Creator”-rutan 

så skapade jag en variant som blev något grövre — 

på det sättet simulerade jag ett papper som sög mera färg 

och svällde bokstäverna. 

Det mest intressanta Multiple Master-projektet just nu är 

ITC som gett Sumner Stone i uppdrag att ta fram en Bodoni, 

baserad på Giambattista Bodonis egna provböcker. Kanske 

kan världen inom kort få reda på hur en äkta Bodoni ser ut. 

TCO-tidningen 

Swift, tecknat av holländaren Gerard Unger (1985), har inte 

vunnit några större framgångar (även om det numera finns i 

Nöjesguiden, ⎡edge⎦ och DtP). Jag tycker att det är obegripligt, 

eftersom typsnittet är ett av de mest lättlästa och samtidigt 

vackraste som finns för tidningstext. 

I TCO-tidningen, tidigare satt i Times (vad annars), får läsarna 

sedan våren 1993 läsa Swift tryckt på vanligt tidningspapper 

i tabloidformat, i en rulloffsetpress som annars trycker 

exempelvis Dagens Industri. Storleken på brödtexten är lite olika, 

något större i kröniketext som sätts på bredspalt med 

ojämn höger, men för det mesta 9 punkter på 10 i kägel. 

Swift har den exakta, lite intellektuella kvalitet som kännetecknar 

alla Gerard Ungers typsnitt; ljusa och öppna bokstavsformer 

och ett mycket individuellt uttryck. Ljusrummen 

inne i tecknen, liksom de ljusrum som bildas mellan 

dem, bidrar tillsammans med de kraftigt markerade serifferna 

till att skapa ordbilder som är distinkta och lättlästa. 

Tyvärr har Elsner + Flake, som säljer Swift, inte gjort något 

särskilt bra jobb. Det saknades exempelvis länkar mellan 

mager rak Swift och de kursiva och halvfeta varianterna. 

Samtidigt som vi byggde in detta, passade vi på att ersätta 

versalsiffrorna med gemena sådana. 

Tidningen LAND 

Nimrod, tecknad av Robin Nicholas (1980) på engelska Monotype, 

används bland annat i Dagens Nyheter som brödtext. Jag 

experimenterade med olika brödtextsnitt för att hitta ett 

som stod emot den brutala teknik som Lands tryckeri Interprint 

använder; rotogravyr. 

Den innebär att även bokstäverna punktuppdelas – visserligen med 

ett fint raster, men ändå! Den Times som användes tidigare var 

otydlig, Swift som vi provade fungerade inte. Nimrod, som är tecknad 

med avsikt att tåla det mesta, visade sig fungera. 

Nimrod påminner väldigt mycket om Clarion, som kom tre 

år senare, och ger trots en skarp och distinkt teckning ett 

snällt intryck. I en familjetidning som Land passar den bra. 

Robin Nicholas själv har sagt att han influerats av Plantin 

110, som har en ganska stabil, nästan grovhuggen struktur 

och en varm, öppen stil. 

Gill Sans kompletterar som sanserif. Samtidigt som vi 

införde den nya typografin i Land släppte Monotype två nya 

vikter till Gill; Book och Heavy. (Se stilprov sid 3!) I längre texter 

är Book att föredra framför Regular, och Heavy har inte så förvrängda 

gemena bokstäver och siffror som Extra Bold (som jag 

betraktar som mycket svår att använda över huvud taget). 

Mer om detta i nästa avsnitt i denna artikelserie, som bland 

annat handlar om sanserifer och rubriktypsnitt. 

Hästjournalen 

Centaur av Bruce Rogers (1915) var svårt att motstå när jag 

skulle välja typsnitt till Hästjournalen för någon månad sedan. 

Tidskriften skulle relanseras bara något halvår efter starten. 

Caslon av icke särdeles ädel kvalitet hade tidigare använts till 

texterna. Förändringen blev påtaglig. Tyvärr försenades ansiktslyftningen 

något på grund av att pappret (det grådaskiga 

Scangloss) inte kunde bytas samtidigt. 

Centaur är en distinkt design, av många betraktad som 

den finaste moderna tolkningen av Jensons antikva. Den ger 

karaktär utan att verka ”konstig”. 

Tradition eller revolution? 

Hur traditionell måste man vara när man väljer brödsnitt till 

dagstidningar eller upplagejättar som Land, Vår Bostad eller 

ICA-Kuriren? Och å andra sidan – hur experimentell får man 

vara när man väljer brödsnitt till tidskrifter som FORM, 

Moderna Tider eller Hästjournalen? 

Tidigare var den som handlade typsnitt hänvisad till den som levererat 

sättsystemet, eller det civilsätteri som hade hand om den tekniska 

produktionen. Så icke i dag. Antalet PostScriptsnitt ligger runt 

10 000, och det kommer nya typsnitt eller nya skärningar varje dag. 

Jag har ibland fått frågan ”Vilket typsnitt ska jag ta?” från 

DtP-läsare, och svarat med en lista på alternativ. Jag gör inte 

det längre – inte ens en flitig läsare av nyhetsbrev och annan 

litteratur på typografins område förmår hålla jämna steg 

med denna strida ström av typsnitt. Det kommer hela tiden 

nya typsnitt, mer eller mindre lämpade för sättning av brödtext, 

och kvaliteten ökar hela tiden. 

Design är ingen exakt vetenskap, inte val av typsnitt heller. 

Rätt eller fel avgörs mera av omständigheterna, av vad 

som fungerar, än av vad som står i någon icke-existerande 

regelbok. Förutsatt att läsbarhetskravet är uppfyllt så är det 

bara din och läsarnas fantasi som sätter gränserna. Ditt val av 

brödtext är basen i det designbygge vi skriver vidare om i ett 

kommande nummer av DtP. Då ska det handla om rubriker 

och all den tidningstypografi som inte är brödtext. 

Pelle Anderson


13 

Själv är bäste dräng – också i umgänget med en bombande Mac 

Datorerna är de mest kunskapsintensiva 

maskiner vi har. Du har 

säkert hört talesättet ”Kunskap är 

Mac”. Och makt korrumperar. Så 

här är några tips på hur du kan 

göra när bomberna blir för många. 

Först dock ett tips om hur du med liten 

arbetsinsats i dag kan spara mycket tid 

om det senare verkligen börjar krångla. 

• Kopiera system och program. 

Fungerar allt nu? Gör då en separat 

säkerhetskopia på systemmappen och 

programmapparna, och lås in den. Då 

tar det bara några minuter att åter få 

en dator i fungerande skick, den dagen 

det går käpprätt åt skogen. 

• Dito, men mer ambitiöst. Vill du 

verkligen undvika problem skall du 

göra så här: Säkerhetskopiera alla dokument, 

i två ex. Formattera om hårddisken. 

Installera om systemet och alla 

programmen; gör nu en säkerhetskopia 

av dem, medan de är helt fräscha. Gör 

om processen varannan månad. 

Men eftersom ingen människa orkar 

följa det senaste rådet, kommer här 

några råd om vad man kan göra när det 

börjar krångla. 

Listan är ordnad så att saker som har 

stor sannolikhet att lyckas, eller som är 

lätta att göra kommer först, medan mer 

desperata åtgärder kommer längre ner. 

Hoppa över de åtgärder som uppenbart 

inte passar i din situation. 

• Ge det krånglande programmet 

mer minne. Leta upp programmet i 

Findern. Klicka en gång på det. Ta Arkiv 

>Visa info och öka minnestilldelningen. 

Många program kommer med alldeles 

för låga värden förinställda, och även 

om du inte får färre krascher, så gör 

mer minne ofta programmet snabbare. 

• Starta om datorn. Enkel åtgärd som 

ibland är det enda som behövs. 

• Utnyttja inte precis allt minne du 

har. Ibland kan systemet hastigt behöva 

mer minne, och finns då inget ledigt 

blir resultatet lätt en krasch. 

Om du någon gång skulle använda 

allt minne, så hjälper det inte att avsluta 

vilket program som helst; det är det 

sist öppnade programmet som blockerar 

för systemet. 

• Byt till System 7.1. Eller senare. System 

7 är numera betydligt stabilare än 

System 6, så byt om du har möjlighet. 

• Starta utan tillägg. Starta om datorn 

och håll ner Skift-tangenten tills 

rutan där det står Tillägg avstängda dyker 

upp. Prova om problemet fortfarande 

finns kvar. Om det försvunnet kan 

du flytta ut alla symboler ut mapparna 

Tillägg och Inställningar i systemmappen, 

och sedan lägga tillbaka dem ett i 

taget och starta om, tills du identifierat 

vilken det är som orsakar problemet. 

Var speciellt misstänksam mot Now- 

Menus, Super Boomerang, QuicKeys, 

share- och freeware. 

• ”Just say NO”. Speciellt Quark tycks 

väldigt lättstört. Använd bara de tillägg 

du absolut behöver. 

• Kontrollera att hårddisken är OK. 

Kör Skivkontroll (som du bör ha fått 

med din dator) eller en kommersiell 

motsvarighet, t.ex. Norton Utilities. 

• Släng programmets förinställningar. 

Leta upp mappen Programinställningar 

i systemmappen, och försök 

hitta några dokument som hör till det 

krånglande programmet. Släng dem. 

Observera dock att du kan bli av med 

en massa inställningar du gjort, t.ex. 

kerningvärden och ramtyper i Quark. 

• Släng ATR-inställningar. När du 

ändå är inne i den mappen kan du också 

slänga Type Reunion Data, om du 

använder Adobe Type Reunion. Den här 

strulmöjligheten kan du eliminera 

genom att installera Type Disunion, 

som du finner på DtP-disketten. 

• Stäng av virtuellt minne. 

• Stäng av fildelning. 

• Bygg om skrivbordet. Starta om 

din dator och håll ner Kommando+Alternativ. 

Du kan bygga om det grundligare 

genom att installera Desktop Reset som 

du finner på DtP-disketten. 

• Nollställ PRAM-en. Starta om datorn 

och håll ner Kommando+Alternativ+P+R 

tills datorn själv startar om en gång till. 

När du gjort det bör du öppna Startskiva 

i Inställningsmappen, och se till 

att skivan där du har systemet är vald. 

• Installera om programmet. Släng 

programmet. Se till att du även blir av 

med förinställningsfiler etc. som ligger 

i systemmappen. Starta om datorn med 

Skift nedtryckt — så du startar utan tillägg 

— och installera programmet på 

nytt. Ha alltid originaldisketterna låsta. 

• Uppdatera. Kontrollera att du har 

senaste versionen av System, program 

och Initar. Program som Help kan hjälpa 

dig med den saken. 

• Sök efter virus. Virus är inte alls 

någon trolig orsak till datorproblem, 

men kan vara värt att kolla. På DtP-disketten 

finner du senaste versionen av 

freeware-programmet Disinfectant. 

• Ta bort dubblerade system. Två 

systemmappar på en hårddisk ska inte 

vara något problem numera. Men ha 

ändå bara har ett System och en Finder. 

• Kontrollera hårddisken igen. Denna 

gång med något tungt kommersiellt 

program (och helst med flera olika), 

som Norton Utilities och Speed Disk, 

MacTools eller Public Utilities. 

• Installera om systemet. Starta först 

från en verktygsdiskett och släng System, 

Finder och Diverse (i Inställningar) 

i papperskorgen och töm. Installera 

sedan ett nytt system. 

• Installera om QuicKeys. 

• Ge systemet mer minne. Med Now 

Utilities StartUpManager kan du ge systemet 

en extra minnestilldelning. 

• Kontrollera typsnitten. Ibland kan 

ett skadat typsnitt orsaka svårfunna fel. 

Koppla bort nästan alla typsnitt och se 

om det går bättre. 

• Formatera om hårddisken. Men 

gör en säkerhetskopia eller helst två 

innan du gör det! Och kontrollera att 

ditt formateringsprogram är kompatibelt 

med System 7. 

• Kontrollera att sladdarna verkligen 

sitter i. Men stäng av datorn och 

alla anslutna enheter innan du börjar 

mixtra med dem. 

• Kontrollera datorn. Program som 

kontrollerar hårdvaran, t.ex. Snooper 

kan någon gång ibland upptäcka hårdvaruproblem 

med din dator. Men det är 

inte särskilt sannolikt. 

• Kontrollera SCSI-kedjan. Krångel 

på SCSI-kedjan kan leda till konstiga 

och svårspårade fel. Kontrollera att alla 

kablar sitter i och att inte två enheter 

(inklusive dem som sitter inuti Macen) 

har fått samma SCSI-nummer eller nr 7 

(som är reserverat för Macen) eller ett 

nummer över 7. Koppla bort alla yttre 

apparater och testkör. Byt till bra kablar 

och håll dem så korta som möjligt. 

SCSI-kedjan skall vara terminerad i 

början och slutet, men ibland kan man 

lösa problemet genom att flytta termineringar 

till andra ställen eller lägga 

till fler. Ibland kan också alla apparater 

i SCSI-kedjan behöva vara påslagna för 

att det skall fungera. 

• Testa på en annan dator. Har du 

tillgång till en annan dator, flytta din 

hårddisk dit och se om det fungerar. 

• Kontrollera NuBus-korten. Felaktiga 

NuBus-kort kan orsaka märkliga fel. 

Det finns fall rapporterade där ett 

dåligt skärmkort gjorde att radavståndet 

blev ojämnt vid utskrifter. 

• Kontrollera minnena. Trasiga eller 

dåligt isatta minneskretsar kan också 

ge upphov till mycket svårfunna fel. 

Om möjligt: byt ut dem och testa. 

• Rensa strömmen. Det har hänt att 

”oren” ström hindrat en laserskrivare 

från att skriva ut PageMaker-dokument 

(medan allt från andra program skrevs 

ut utan problem). 

• Gå hem. Förbluffande många problem 

försvinner av sig själva, bara man 

låter datorn vara ifred ett tag. 

Tommy Sundström


Handkraft gör PageMaker snabbare än Power-Mac 

Power-Macar i all ära, men ett effektivare 

arbetssätt kan ge betydligt 

större tidsvinster än en snabbare 

dator. 

Den här gången skall det handla 

om vad man kan göra med tangentbordet, 

antingen tillsammans med 

musen eller utan att lyfta händerna 

från tangenterna överhuvudtaget. 

.1. 

Redigera 

Klicka med Kommando (x) för att nå ner 

till saker som ligger under andra. 

Håll ner Skift medan du ritar med 

oval- eller rektangelverktyget, så får du 

en perfekt cirkel eller kvadrat. Håller 

du ner Skift när du ritar en linje så blir 

den vågrät, lodrät eller går i 45° vinkel. 

Håll ner Skift när du drar i ett hörn 

på en bild eller en grupp, så behåller 

den proportionerna. 

Håll ner Skift när du tar tag i hörnet 

på en monterad bild, så återtar den sina 

rätta proportioner. Användbart t.ex. när 

du skall montera in bilder på en viss 

spaltbredd. Dra med monteringsverktyget 

från spaltens vänstra sida till den 

högra, och gör höjden alldeles för hög. 

Byt sedan till pil-verktyget (Kommando+ 

mellanslag) om det behövs, håll ner Skift 

och grabba bildens nedre högra hörn. 

Håll ner Skift när du flyttar något, så 

rör det sig endast horisontellt eller vertikalt. 

Observera dock skillnaden mellan 

att hålla ner musknappen och att 

klicka med Skift nedtryckt. Det senare 

gör att du kan välja flera saker samtidigt 

(se nedan). 

Observera också att PageMaker — till 

skillnad från smartare program — låser 

rörelsen från den punkt där du trycker 

ner Skift-tangenten, inte från föremålets 

ursprungsplacering. Så för att vara 

på säkra sidan bör du hålla ner Skift 

innan du trycker ner mus-knappen. 

Klicka med Skift när du har något 

valt och vill välja ytterligare saker, eller 

när du har flera saker valda, men vill 

välja bort någon av dem. 

.2. 

Skärmorientering 

Klicka med Kommando+Alternativ (z) så 

får du se stället där du klickar i 100 % 

storlek. Är det redan 100 %, får du istället 

hela sidan / uppslaget. 

Kommando+Alternativ+Skift ger dig på 

motsvarande sätt 200 %. 

Håll ner Kommando+mellanslag och 

klicka för att förstora. Istället för att 

klicka kan du dra med musen över det 

område du vill se. Med den här metoden 

kan du komma upp i 800 % förstoring. 

Håll ner Kommando+mellanslag+Alternativ 

och klicka för att förminska. 

PageMaker kan dock vara litet petigt 

med vilken ordning tangenterna trycks 

ner. Ta först Kommando, sedan mellanslag 

och sist Alternativ. 

Skulle du råka hålla ner både Kommando 

och Alternativ när du trycker på 

mellanslag, byter din maskin till amerikanskt 

tangentbord (vilket betyder att 

t.ex. å,ä,ö flyttar till obskyra platser). 

Samma tangentkombination återställer 

dock det svenska. Att klicka med Skift 

på en sidsymbol (i nedre vänstra hörnet), 

gör att du kommer till den sidan 

och den anpassas till fönstret. 

Håll ner Alternativ och dra med 

musen för att snabbt flytta dig runt. 

Håll ner Control när skärmen ritas 

om så får du bilden i högupplösning. 

Fungerar bara när du har Arkiv>Inställningar…>Visa 

bilden som Normal inställt. 

Du kan tvinga fram en skärmomritning 

genom att välja samma skärmvisning 

som du har (tittar du t.ex. på bilden 

i översiktsläge tar du Kommando-W). 

Kommando+tab flyttar dig till nästa 

uppslag. Kommando+Skift+tab till föregående. 

Håll ner Skift och ta Sida>Gå till 

sida…, så sätter PageMaker igång och visar 

alla dina sidor. Klicka för att avbryta. 

.3. 

Ånger 

Håll ner Skift när du tar Arkiv>Återgå, så 

kommer du till senaste mini-sparade 

version. (PageMaker ”mini-sparar” t.ex. 

varje gång du går till ett nytt uppslag.) 

.4. 

Inställningar 

Klicka med Skift när du är i färgrutan 

(Objekt>Färg…) på Ändra…, så får du upp 

Apples färghjul och kan välja färg från 

det. Dumt nog fungerar det inte när du 

klickar på Ny… 

Håll ner Kommando och ta Om Page- 

Maker från Äppel-menyn, så får du en 

lista över installerade filter, additions 

etc. Om du bara har dem du behöver 

installerade minskar minnesbehovet. 

Du blir av med dem genom att dra dem 

ur Aldus-mappen i Systemmappen. 

.5. 

Utskrifter 

Håll ner Alternativ och ta Arkiv>Skriv ut, 

så använder PageMaker systemets utskriftsrutiner 

istället för sina egna. Kan 

vara användbart för att komma förbi 

utskriftsproblem. 

.6. 

Dialogrutor 

Håll ner alternativ när du klickar på OK 

eller Avbryt i en dialogruta, så stängs 

även andra öppna dialogrutor. 

.7. 

Paletter 

Klicka med Kommando på formatpaletten, 

så får du upp dialogrutan för att 

redigera och göra nya format. 

Klicka med Kommando på en färg på 

färgpaletten, så kan du redigera den. 

Tyvärr går det inte att skapa nya färger 

på detta sätt. 

Klicka med Kommando+Skift för att få 

upp Apples färghjul att välja med. 

Kommando+mellanslag byter mellan 

det aktuella verktyget och pilverktyget. 

Skift + F1…F8 väljer olika verktyg i 

verktygspaletten. 

Håll ner Skift när du roterat något 

och sedan skall ta pilverktyget, så förblir 

det du roterat valt. 

.8. 

Bildkomprimering 

När du ska montera en bild kan du samtidigt 

minska dess storlek. Håll ner 

Alternativ för normal komprimering, 

eller Alternativ+Skift för maximal komprimering 

samtidigt som du klickar på 

OK i Montera-dialogrutan. 

En ny version av bilden skapas på 

hårddisken, med ett tillägg i namnet 

som anger hur mycket den komprimerats. 

Den gamla bildfilen måste du 

slänga – annars spar du inget utrymme. 

Vid maximal komprimering kan vissa 

kvalitetsförluster märkas. Normal är 

mer skonsam. För att expandera en bild 

håller du ner Kommando när du klickar 

på OK i Montera-dialogrutan. 

Tommy Sundström


15 

Diskett #2; nyttig som sushi på fullkornslimpa 

Diskett #2/94 för DtP:s prenumeranter innehåller virusskydd, systemtillägg av olika slag, 

en ny sökmodul som letar igenom innehållet på din hårddisk, Quark XTensions samt två 

Multiple Master-typsnitt. Flytta över innehållet till din hårddisk innan du dubbelklickar 

på de filer som är komprimerade! Glöm inte att en del är shareware! 

DESKTOP RESET 1.0: Ett systemtillägg som bygger om skrivbordsfilen på din Mac om du håller ner 

tangenterna Kommando+Alternativ när du startar datorn. Freeware. Av Lloyd Chambers. 

DISINFECTANT 3.5: Det enda virusskydd du behöver, i de allra flesta fall. Senaste versionen är 3.5, och 

DtP kommer att skicka ut nya allt eftersom. Freeware. 

PICTIFY 1.5: Ger dig tillgång till ett nytt val under Inställningar, där du kan göra så kallade skärmdumpar, 

dvs. spara en bild av hela eller delar av skärmen. Freeware. Av Scott A. Johnson. 

QUARK XTENSION: ChangeIt, Easel, MoreBoxes, November ‘91, Spot, StoryLock, StoryChaser, QuickFont, ColorPick 

och ColorSpy är fungerande XTensions till Quark XPress. SXetch Pad är en demoversion; observera att 

så länge den är installerad i programmappen kan du varken spara eller skriva ut från XPress! 

SHUTDOWN DELAY 1.27: Ger dig flera alternativ att välja mellan sedan du valt ”Stäng av” i rullgardinsmenyn. 

Ett måste för dig som har för bråttom ibland. shareware. Av Levi Montalcini. 

TYPE DISUNION 1.0: Raderar vid varje start filen ”Type Reunion Data”, som ofta är boven bakom problem 

med typsnittshanteringen. Freeware. Av Greg Swann. 

TYPSNITT: Två unika Multiple Master-typsnitt, som presenteras på nästa sida, tillsammans med en 

intervju med upphovsmannen Torbjörn Olsson från Eskilstuna. 

ULTRAFIND 1.0.3: Ett mycket intelligent sökprogram, som även kan leta inne i stängda filer efter ord 

eller delar av meningar, hela grupper av filer av en viss typ etc. Du kan flytta filer, öppna dem, göra 

backup m.m. inifrån programmet. shareware. Av Julian och Steve Linford. 

KALENDER VÅREN 1994 

4–5 maj Desktopteknik för fyrfärg Minneapolis, USA Fax 0091–612–894–8252 

9–13 maj Prespresskonferens Pittsburgh, USA Fax 0091–412–621–3049 

11–13 maj Virtual reality, konferens och expo San Jose, USA Fax 0091–203–454–5840 

13 maj Starta tidning; design, marknad etc. Rochester, USA Fax 0091–716–475–7029 

16–20 maj Färgscanner workshop, teori o praktik Rochester, USA Fax 0091–716–475–7000 

21–22 maj Quark XPress workshop Columbus, USA Fax 0091–614–292–0492 

17–19 maj Digital Graphics Mainz, Tyskland Fax 00949–711–83 20 61 

23–25 maj Elektroniskt foto och Macintosh Rochester, USA Fax 0091–716–475–7000 

31 maj–3 juni Internet World, elektroniska dokument San Jose, USA Fax 0091–212–254–2507 

2–4 juni SND/S årliga nordiska seminarium Ålborg, Danmark Tel 060–19 71 62 

3–5 juni Typografiskt forum Mainz, Tyskland Fax 00949–69–55 88 40 

6–8 juni Digital World ’94, Seybold arrangerar Los Angeles, USA Tel 0091–800–433–5200 

7–8 juni Quark XPress användarkonferens Paris, Frankrike Fax 00933–1–46 39 56 99 

7–9 juni PageMaker, tips och teknik Seattle, USA Fax 0091–206–633–0153 







Erik 


presslagt 25 april. 


ISSN 1103–1387 


Produktion 

Box 20158 




Tel 08 –644 95 11 

Fax 08 –644 90 66 

PG 89 29 77 –0 

BG 385– 6010 





kan när som 




Tryck 












NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER 

TELEFON 

POSTADRESS 

FAX 

Svarspost 

✃ 

110141700 


Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot.


Världsnyheter från Eskilstuna exklusivt för DtP-läsare 

På disketten som medföljer det här 

numret av DtP hittar du de två första 

svenska typsnitt som skapats 

för Multiple Master-tekniken. Det 

är Torbjörn Olsson i Eskilstuna 

som tecknat typsnitten exklusivt 

för DtP:s läsare. 

De två typsnitten heter Dejavue och 

Vadeau. Dejavue är en stramt geometrisk 

sanserif. Jag tycker mig se inspiration 

från tidiga Paul Renner-skisser, från 

tiden innan han ritade klart Futura i 

slutet av 1920-talet. Dejavue har en 

bredd- och en viktaxel, där du själv med 

hjälp av Multiple Master-tekniken kan 

skapa ett oändligt antal olika feta och 

breda varianter. 

Vadeau är en antikva, tecknad för 

såväl brödtext som rubriksättning. Med 

Multiple Master-verktyget Font Creator 

har du möjligheter att steglöst variera 

vikten mellan ljus och extrafet, liksom 

att anpassa snittets optiska karaktär för 

sättning mellan 6 och 72 punkters grad. 

Begränsade sig 

– Med Dejavue ville jag se hur långt jag 

kunde komma genom att begränsa formerna 

till antingen runda ringar eller 

raka streck, där alla linjer är lika tjocka, 

säger Torbjörn Olsson. Dejavue är så 

geometriskt konstruerad som det bara 

går, om man ändå vill behålla läsbara 

teckenformer. 

Torbjörn vill gärna tona ner betydelsen 

av sina första MM-typsnitt. 

– Jag har mest gjort dem för att testa 

verktygen i Fontographer, säger Torbjörn 

Olsson blygsamt. Dejavue och 

Vadeau är två testpiloter. 

Med den reservationen så välkomnar 

Torbjörn också kommentarer från DtP:s 

läsekrets – adress i slutet av artikeln. 

Vad är det då som är så speciellt att 

jobba med Multiple Master-teknik? Och 

var sätter man gränserna? 

– I princip kan du teckna ett typsnitt 

hur tunt som helst, intill osynlighetens 

gräns, säger Torbjörn Olsson. Däremot 

finns det en definitiv gräns när du går 

åt andra hållet. Bokstavsformerna, som 

gemena ”e” eller ”s” tål inte vad som 

helst – krokar och svängar flyter ihop 

och tecknet blir oläsligt. 

– Med Multiple Master-teknik blir 

det svårare, eftersom det inte går att 

rita om tecknen helt och hållet. Tvärtom 

måste de vara väldigt lika varandra 

oavsett breddvärden och vikter. Det 

måste vara samma antal kontrollpunkter 

för tecknets kurvor, och de måste 

ligga på ungefär samma platser – och 

de måste vara ritade i samma ordning! 

Torbjörn ritar inga förlagor, inga 

skisser, scannar inte in mallar – han 

ritar direkt på skärmen. Men själva 

tecknandet är ändå bara en del av jobbet. 

Sedan återstår breddvärden, kerning, 

alla tecken och ligaturer som 

måste finnas men sällan nyttjas etc. 

– Resultatet ska bli ett typsnitt som i 

spaltsättning ger en homogen textmassa, 

en grå och jämn yta, säger han. 

Tittar man på Dejavue ser den ju väldigt 

användbar och neutral ut, med vissa 

specialiteter, exempelvis versala ”Q” 

med sin lodräta svans… Men de sneda 

avsluten på staplarna i b,d,h,m osv? 

– Ja, bland annat så kan man lättare 

skilja på gemena l, versala I och siffran 

1, säger Torbjörn Olsson. Men mest är 

det ett infall. 

– Vadeau är en sorts ”normaltypsnitt”, 

främst tänkt för brödtext. Med 

den optiska axeln kan man kompensera 

för effekter i tryck och papper. 

Förlagor i 20 punkter 

– Många digitaliserade typsnitt bygger 

på förlagor som är 20 punkter, säger 

han, och det blir ju varken text eller 

rubrik av det. Brödtexten blir för tunn, 

stora rubrikgrader för klumpiga. 

Torbjörn Olsson har jobbat med typsnittsteckning 

på Macen i två år. Programmet 

är Fontographer. Han har 

bland annat tittat på möjligheterna att 

göra en MM-font av Kumliens antikva. 

– Forsbergs Berling finns ju i digital 

form, men inte Kumliens, säger Torbjörn 

Olsson. För den historiskt intresserade 

är det lite synd. Jag skulle vilja 

göra den antikva som Kumlien fick 

refuserad av stilgjuteriet Klingspor. 

Den Kumlien vi sett hittills blev för 

”tysk” i uttrycket. 

Just nu håller Torbjörn Olsson på 

med en sanserif för Multiple Master, 

med inspiration från engelska alfabet 

från början av 1900-talet. 

– Jag känner att jag har större kontroll 

över jobbet nu, säger han. Det blir 

ett typsnitt med mycket stor vidd på 

viktaxeln, dvs. mycket tunna och mycket 

feta varianter. Det finns också en 

breddaxel, med något begränsade ändpunkter. 

Quark och PageMaker 

Men denna gång får alltså DtP-läsarna 

begrunda Dejavue och Vadeau! Du som 

använder Quark XPress eller Pagemaker, 

och har en aktuell version av ATM 

(3.0 eller senare), kan använda dig av 

Multiple Master-funktionen. Annars 

fungerar de som vanliga Typ 1-typsnitt. 

För Quark XPress kontrollerar du att 

du har Multiple Master Utilities XTension 

installerad (denna medföljer också 

på DtP-disketten). 

Du som använder Pagemaker 5.0 kan 

variera vikt- och breddvärden inifrån 

textdialogrutan, utan någon särskild 

Addition. 

Pelle Anderson 

Hör gärna av er till med synpunkter 

och frågor till typtecknaren själv: 

Torbjörn Olsson 

Skiftingegatan 28 A 

633 54 ESKILSTUNA 

016 – 12 65 84 (tel) 

016 – 12 40 51 (fax) 

DEJAVUE MM 24 PT 


STUVWXYZÅÄÖ& 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyz 

åäö :;!? 123456789 

VADEAU MM 24 PT 


STUVWXYZÅÄÖ& 


:;!? 123456789

DESIGN 

3 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 3 ÅRG 3 

JUNI 1994 

RYKANDE FÄRSK 

RAPPORT OM 

QUARKS NYHETER 

Sid 3 

SUNDSVALLS TIDNING 

FICK NYTT ANSIKTE 

OCH ETT ANNAT INRE 

Sid 4–5 

KARTOR FRÅN NÄR 

OCH FJÄRRAN 

SNABBT OCH BILLIGT 

Sid 8–10 

SANNINGEN BAKOM 

VAGABONDS VACKRA 

FOTOMODELLER 

Sid 12–13 

MASSOR AV NYA 

NYTTIGA XTENSIONS 

TILL QUARK XPRESS 

Sid 14 

HÄR RIPPAR DU 

DINA DOKUMENT 

BILLIGAST 

Sid 16 

En holistisk syn på tidningsdesign 

Ett tag var nyhetsgrafik honnörsordet bland oss som sysslade med 

formgivning av tidningar och tidskrifter. Tecknarna Nigel Holmes 

och Peter Sullivan fick snabbt efterföljare i hela världen, liksom i 

Sverige och övriga Norden; ingen nämnd och ingen glömd. 

Nyligen städade jag hyllorna på jobbet, och ut trillade rapporten 

Nyhetsgrafik, som kom 1988. ”NATS’ problemområdeskommitté för 

GRAFIK” står som författare. Två års arbete låg bakom. Den är ett tidsdokument; 

här blir ”användande av grafiska illustrationer” ett medel för 

förnyelse, produktutveckling och ett sätt för tidningarna att ”bli effektivare 

i sin informationsförmedling i konkurrens med andra media”. 

Bakgrunden till grafikexplosionen i tidningarna (som en gång fick 

en kollega på Hallands Nyheter att utbrista ”nämner någon ordet nyhetsgrafik 

en gång till så kräks jag”) var USA Todays framgångar. Men nyhetsgrafiken 

var bara en del av förklaringen till att Gannetts riskfyllda 

satsning gick hem — efter år fyllda av miljonförluster. 

På senare år har PostScript-typografin och en snabb expansion av 

typsnittsmarknaden inneburit en omfokusering av formgivarnas 

intresse. Typmakarna Neville Brody, David Berlow och David Carson är 

de nya favoriterna vid varje viktig designkonferens. 

Nyhetsgrafik och typografi är viktiga pusselbitar för alla oss som sysslar 

med tidningsdesign. Vi borde dock försöka hålla huvudet kallt och komma 

ihåg att resultatet beror på om vi har grepp om helheten; inte bara delarna. 

I nästa nummer av DtP skriver Tony Sutton, som designar om dagstidningar 

i Kanada, om hemligheten med bra tidningsdesign: 

1. Bra design är tydlig, hänsynsfull och läsbar. 

2. Bra design är disciplinerad. 

3. Bra design är flexibel. 

4. Bra design har balans och sammanhang. 

5. Bra design innehåller överraskningsmoment. 

6. Bra design hjälper till att klargöra en komplicerad eller teknisk text. 

7. Bra design är originell. 

8. Bra design är kostnadseffektiv. 

9. Bra design säljer innehållet. 

10. Bra design klarar deadline. 

Med denna DtP får du en blankett. Använd den före 15 augusti. Fixar du 

en ny prenumerant i sommar deltar du i utlottningen av en Kensington 

TurboMouse 4.0, den bästa trackballen till din Mac. Vinnaren presenteras 

i nästa nummer av denna tidning. 


2 Design Typografi Produktion #3 • Juni 1994 

Hårdvarulås tråkig nyhet 

för Quark XPress 3.3 

Utan en liten grå Microgard som ska 

hänga som en tarm från en av Macens 

adb-portar, dvs. de portar där du kan 

ansluta tangentbordet, så fungerar inte 

den nya versionen av Quark XPress. Du 

kan också sätta det vid kabelanslutningen 

på tangentbordet. 

Hårdvarulåset är i en storlek som 

gör det lätt att tappa bort. I så fall får 

du köpa ett nytt exemplar av programmet. 

Att andra tillverkare har slutat 

med hårdvarulås beror på att de alltid 

krånglat och orsakat en massa jobb. 

Dessutom byter man filformat ännu 

en gång! Dokument som du skapar med 

Quark XPress 3.3 kan inte öppnas med 

tidigare versioner. Quarks ständiga ändrande 

av filformat är obegripligt. Varför 

klarar Quark inte det som Adobe och 

Microsoft ger sina kunder; möjligheten 

att spara i gamla format? 

Vi gillar inte att folk piratkopierar 

program; på sätt och vis kanske man 

kan förstå Quarks åtgärder. Men samtidigt 

blir det så mycket krångligare för 

användarna. 

Ny drivrutin 

till ritplatta 

Wacom-plattan, den lilla behändiga 

tryckkänsliga ritplattan där du ritar 

med ett pennverktyg, har fått en ny 

drivrutin. Tryckkänslighet i ritstiftet, 

variabel skala på platta och bildskärm 

samt en rad olika makrokommandon 

går att reglera i drivrutinen. 

Du som använder t.ex. QuicKeys eller 

något annat makroprogram kan automatisera 

ditt Wacom-verktyg. 

Minsta Wacom-plattan är A5, och får 

plats i de flesta PowerBook-väskor. Den 

största är A0 — stor som 16 A4-sidor! 

Quark hotar stämma 

den som flyttar utomlands! 

TidBITS hittar du på CompuServe; det är 

en elektronisk tidning med bidrag från 

hela världen. En historia vi inte vill 

undanhålla DtP:s läsare hämtar vi från 

Tidbits # 227: 

En innehavare av programmet 

Quark XPress flyttade från England, och 

tog givetvis med Mac och XPress med 

resten av husgeråden. När han skulle 

uppgradera skrev han till England, 

eftersom Quark i Japan inte kunde hjälpa 

honom. Svaret han fick från Quark 

England är värt att läsa två gånger: 

– Jaså, du har flyttat till Japan? Då 

har du brutit mot licensavtalet, trots 

att du köpt och betalt programmet, och 

inte gjort någon piratkopia av det. 

– Varför? För att du har flyttat till 

Japan! 

– Skicka tillbaka programmet omedelbart, 

annars stämmer vi dig! 

Interaktivt TV-projekt 

i Tyskland i sommar 

21 juni sänder Van Gogh TV över 3sat en 

interaktiv tv-serie, där upp till 200 personer 

kan delta samtidigt och påverka 

tv-programmet. Användarna kan ansluta 

sig över en vanlig telefonledning, 

eller över Internet. Den som deltar 

kommer in i ett tredimensionellt kommunikationsrum, 

och kan bidra med 

text, tal, musik eller bild. 

Programmet du använder, liksom 

mera information, får du gratis från 

Ponton European Media Art Lab i Hamburg. 

Ponton har också utvecklat en billig 

bildtelefon, för den som inte har en 

egen Mac, Windows-pc eller Amiga att 

koppla upp. 

ISO-standard för 

230 MB optisk drive 

3,5 tums optiska skivor rymmer nu 230 

mb data, och har fått en iso-standard. 

Det betyder att skivorna i fortsättningen 

passar i drivar oavsett fabrikat. Drivarna 

är ungefär dubbelt så dyra som 

en SyQuest 270 mb-drive, men skivorna 

är tåligare och billigare, ungefär halva 

priset. 

SyQuest är mer än dubbelt så snabb i 

överföringshastighet — förutsatt att du 

har 270 mb-skivor. Kör du med gamla 

44 mb-skivor i en drive med kapacitet 

för olika sorters skivor, får du räkna 

med mycket låg skrivhastighet. Läsa skivorna 

går dock i normal fart. 

Quark under tryck 

att avslöja hemlighet 

För fem år sedan gav Adobe vika för en 

enig och kritisk Seybold-konferens i San 

Fransisco, och bestämde att filformatet 

för Postscript Typ 1-typsnitt skulle offentliggöras. 

Tusentals typsnittsutvecklare 

har sedan använt detta format, 

som blivit industristandard. 

På Seybold-konferensen i Boston tidigare 

i år fick Quark kritik av samma 

slag; varför vägrar företaget att öppna 

Quark XPress’ filformat? Anledningen 

är dock inte svår att förstå; det är för att 

tjäna mer pengar. 

Hade företaget lite mer tilltro till sin 

produkt så skulle det inte vara något 

problem, men nu är Tim Gill & Co uppenbarligen 

rädda för att någon ska 

använda deras hemliga filformat och 

bygga ett bättre och billigare program. 

Industristandard, javisst, men bara om 

alla köper XPress — eller hur? 

ATM ställer till 

problem på nya Macar 

Power Mac emulerar tills vidare vanliga 

Mac i de flesta tillämpningar, eftersom 

specialskrivna program för nya Macserien 

ännu dröjer några månader. För 

det mesta fungerar det ovanligt smärtfritt. 

I fallet Adobe Type Manager i kombination 

med Microsoft Word blir det 

dock problem, speciellt i stora dokument. 

Här tar det upp till fyra gånger 

längre tid att rulla/scrolla igenom stora 

textdokument. Ny version av atm för 

Power Mac kommer i sommar. 

Disketter för 

både Mac och PC 

Du som vill att dina disketter ska gå att 

läsa på både Mac och pc utan extra programvara 

har hittills fått formatera disketterna 

för Mac på ett sätt och de för 

pc på ett annat sätt. Nu finns programmet 

Hybridisk från Soliton Software, som 

löser problemet. 

Hybridisk gör om en hd-diskett till 

en låst ”read-only”-hybrid. De filer du 

lagrar på den lagras på två sätt, och den 

som stoppar disketten i en Mac ser bara 

Mac-filerna, på en pc syns bara pc-filerna. 

Filformat som är gemensamma för 

Mac och pc, som Common Ground och 

Acrobat, kan dela på utrymmet. 

Quark XPress för 

Power Mac på CD-ROM 

Uppgradering av XPress för Power Mac 

kommer på cd-rom, med en rad XTensions, 

typsnitt, bildbibliotek, AppleEvent 

scripts med mera. Att uppgradera från 

3.2 eller 3.3 kommer att vara relativt 

billigt under en begränsad period, senare 

kommer man att få betala fullt pris 

för Power Mac-modellen — även om du 

köpt ett program för din vanliga Mac! 

Några alternativ 

till hängmattan 

• 6–8 juli. DtP för avancerade användare. 

Pittsburgh, usa. 

Fax 0091–412–621 3049. 

• 18–21 juli. Folio; seminarier och utställningar 

om tidskriftsutgivning. Washington 

dc, usa. Fax 0091–203–961 8399. 

• 21–22 juli. Quark XPress-användarkonferens. 

New York, usa. 

Fax 0091–603–898 3393. 

• 24–29 juli. Siggraph ’94; internationell 

konferens om datorgrafik och interaktiv teknik. 

Disney World ligger intill. Orlando, 

usa. Fax 0091–312–321 6876. 

• 1–3 augusti. DtP för chefer. Så utvärderar 

du, köper, installerar och utbildar för 

desktopproduktion. Pittsburgh, usa. 

Fax 0091–412–621 3049. 

• 13–16 september. Seybold. Ett måste för 

branschens tungviktare. San Francisco, 

usa. Fax 0091–215–565 4659. 

• 4–7 oktober. Ifra ’94; mastodontmässa 

om tidningsteknik. Mycket svenskar med 

slipsar. München, Tyskland. 

Fax 00949–61–51 70 05 72. 

• 27 oktober. Monotype Conference. The 

gang’s all there, inklusive Malcolm Garrett 

och Erik Spiekermann. London, England. 

Fax 00944–737–769 243.

Design Typografi Produktion # 3 • Juni 1994 

3 

Quark Inc: ”Vi har några goda nyheter och några dåliga” 

Quark European Users Conference hölls i Paris 

7–10 juni, samtidigt som Seyboldkonferensen. 

DtP var där, liksom i stort sett hela ledargarnityret 

på Quark Inc från Colorado, USA. 

Det var i och för sig trevligt att sitta och se Fred Ibrahimi från 

Quark bli mer och mer förbannad (och svårare och svårare 

att förstå; hans farsi är bättre än hans engelska) när han blev 

pressad på frågor som exempelvis varför Quark har så dålig 

support och aldrig skickar uppgraderingar i tid, eller varför 

Quark XPress 3.3 inte går att köra utan en ”dongle”, dvs. 

hårdvarulås. Men är det värt pengarna? Då är det billigare att 

åka till Norrköping och skälla ut Software Plus. 

Låt oss börja från början. Fred Ibrahimi och Tim Gill, det strävsamma 

gamla paret som leder Quark Inc, hade en del att berätta: 

• Europa-organisationen stöps om helt och hållet efter 

hård kritik mot supporten från Quarks nationella distributörer; 

i Tyskland och Frankrike byggs egna Quark-företag upp 

som lyder direkt under moderbolaget, inte som förr under 

Holland eller England. Personalstyrkan fördubblas. 

• Quark ska börja ta betalt för support, på samma sätt 

som i Sverige; företag tecknar supportavtal (”Service-Plus”). 

För övrigt kom Fred Ibrahimi med en rad löften, som en del 

av åhörarna verkar ha hört förr. ”Vi ska bli bättre, vi vet att vi 

varit dåliga på uppdateringar och support, men nu ska vi 

bättra oss…” En tidning för alla Quark-användare ska komma 

ut på engelska, tyska och franska. 

• Om ett företag har över tio användarlicenser på ett och 

samma ställe kommer det att räcka med ett enda serienummer. 

Uppgraderingar och köp av ytterligare program, liksom 

XTensions, kommer att kunna ske mycket enklare. 

• Quark Publishing System (qps) kommer i version 1.1 i 

höst, och blir helt kompatibelt med XPress 3.3 (fattas bara annat). 

Bland annat kommer man att via systemtillägget Quark 

Connect kunna koppla det ordbehandlingsprogram man är 

van vid, t.ex. Microsoft Word, till qps. Quark har installerat 

qps på cirka 150 tidningar och tidskrifter över hela världen. 

• Quark XPress 3.3 presenterades med de nya funktionerna; 

textblock som går att forma som polygoner, när du importerar 

en eps-fil till ett XPress-dokument följer färgerna 

automatiskt med och kommer upp på färgpaletten, färger 

enligt flera system, import av jpeg-komprimerade bildfiler, 

möjlighet att ångra radering av grupper, enklare hantering 

av Avsnitt-menyn och paginering, tabulering med två utfyllnadstecken 

samt nya Apple Scripts och uppdaterade XTensions. 

Version 4.o: en titt in i framtiden 

Så kom då lite nya nyheter; eller rättare sagt en slags handfast 

marknadstest utan skyddsnät. Tim Gill, styrelseordförande 

för, grundare av och chef för forskning och utveckling hos 

Quark Inc, presenterade nya tekniker som man funderar på 

att inkorporera från version 4.0. 

— En återkommande kritik mot XPress är att programmet 

inte är bra på att hantera långa dokument, som böcker, sade 

Tim Gill. Vi har lyssnat på kritiken och tagit fram ett ”Book-tool”. 

Bokverktyget ger varje dokument/bok en palett där varje kapitel får 

en egen symbol. För varje kapitel anges dokumentnamn, antal sidor 

och status. Längst ner på paletten finns tre knappar; Lägg till, Skriv 

ut och Alternativ. Med en dubbelklickning öppnar du det kapitel du 

vill jobba på. Dra det till en annan plats i boken och pagineringen 

ändras automatiskt. Vill du skriva ut en följd av sidor som spänner 

över två eller flera kapitel går det bra – du behöver inte öppna dokumenten, 

utan skriver ut från paletten. 

Innehållsförteckning genereras automatiskt. Du får också en 

lista med alla kapitel / delavsnitt / underrubriker som du kan 

använda för att navigera runt i ditt dokument eller din bok. 

Om det blir en XTension eller förs in i en framtida version 

av XPress är ännu osäkert — men DtP gissar på det senare. 

XPress goes multimedia: publicering för skärmar 

XPress har också tagit fram verktyg för elektronisk publicering, 

som cd-rom. 

— Alla de som har lärt sig Quark XPress ska kunna jobba 

på som de är vana vid och inte behöva lära sig t.ex. Macromind 

Director bara för att deras företag bestämt sig för att gå in på 

cd-rom-marknaden, sade Tim Gill. 

Det han visade var ganska imponerande; en utbyggd version 

av XPress, där dokumentet var tänkt att publiceras på 

skärm, inte på papper. QuickTime-filmer och ljud går att 

koppla till knappar på skärmen, liksom kommandon som gör 

att datorn utför i stort sett vadsomhelst. 

Tänk dig t.ex. en interaktiv TV-guide som du laddar ner till din dator, 

där du kan klicka på en knapp (antingen dagens datum eller en speciell 

filmgenre) och genast få upp aktuella valmöjligheter, klicka på 

en filmtitel och en liten QuickTime-film med utdrag ur filmen visas 

på din skärm, klicka på en annan symbol och du får hela rollistan. 

Allt detta kan göras i Quark XPress med lite nya finesser eller 

en XTension; tekniken finns redan. 

Styckebaserad avstavning kommer, enligt Tim Gill, inte 

på Quark XPress inom en överskådlig framtid. Här har konkurrenten 

PageMaker lovat att övertrumfa XPress. 

— Däremot kommer XPress 4.0 att kunna spara i formatet 

för 3.3, sade Tim Gill, som verkade mycket förvånad över kritiken 

mot Quark för att programmet inte i dag kan spara i 

”gamla” filformat som t.ex. Word och Illustrator kan. 

Först Sverige, sedan världen: Quark hotar med lås 

Hårdvarulåsen, ”dongles”, tilldrog sig mycket intresse under 

frågestunden. Sverige är ett av de ytterst få länder där Quark 

väljer att testa marknadens reaktioner på hårdvarulås. Frankrike 

och Tyskland slipper — ännu så länge. 

– Men alla tillverkare av datorprogram kommer att införa dongles, 

sade Fred Ibrahimi. Det är bara vi som är ärliga och talar om att vi 

ska göra det. 

Han berättade att fyra av tio Apple-datorer hade XPress installerat 

— och av dem var en mycket stor del piratkopior. Registrerade 

XPress-användare är ungefär en miljon över hela världen 

— och då ska man komma ihåg att det finns länder där det 

sålts färre än tio program, samtidigt som flera tidningar, tidskrifter 

och förlag baserar hela sin prepressteknik på XPress. 

— Ingen betalar oss om någon stjäl ett XPress-program, 

sade Tim Gill. 

Från version 3.3 måste du alltså, om du har ett svenskt 

program, ha hårdvarulåset inkopplat på din dator. Det går 

inte att göra en säkerhetskopia på hårdvarulåset. Du får bara 

ett lås per program. Stjäl någon din ”dongle” så måste du 

köpa ett nytt program. 

På så sätt får Quark Inc i fortsättningen pengar vid stöld av program. 

Hårdvarulåsen är helt enkelt en försäkringsfråga; förmodligen 

kan också den bestulne lättare få ersättning från försäkringsbolaget. 

Kompiskopieringens tid är dock slut vad XPress beträffar. 

Men räcker det inte med licensöverenskommelsen som varje 

köpare godkänner i och med att förpackningen bryts? 

— Nej, sade Tim Gill, de är inte värda pappret de är skrivna 

på. I en dom i usa nyligen slogs det fast att det bara är ett 

kontrakt, undertecknat av köparen, som kan utgöra grund 

för en stämning om kunder sysslat med piratkopiering. 

Fred Ibrahimi antydde att Quark kan tänka sig denna typ 

av kontrakt om kritiken mot hårdvarulåsen blir alltför hård. 

Pelle Anderson

4 Design Typografi Produktion # 3 • Juni 1994 

Sundsvalls Tidning nu ett modernt blad i Medelpad 

I början av maj damp en ny, modern Sundsvalls Tidning 

ner i Medelpadsbornas brevlådor. Samtidigt 

flyttade redaktionen och fick en modern organisation. 

Svenåke Boström är mannen bakom nydaningen. 

Han är utvecklingschef på Sundsvalls Tidning och 

sedan förra året ordförande för SND/S, den skandinaviska 

sektionen av Society of Newspaper Design. 

Redigeringsguiden i fyrfärg innehåller regler och layoutråd. 

Vid DtP:s besök är det en vecka sedan första numret av ”nya” 

Sundsvalls Tidning kom ut och det är redaktionsledningsmöte. 

Ledningen går igenom delarna i den nya tidningen. Ledningen 

diskuterar rubriker, vinjetter och indrag. Ska fotograferna 

ha lika stora bylines som journalisterna? (Det får de.) 

Flera av cheferna har högljudda åsikter. Ett par av dem 

säger inte mycket och det de säger antyder att de tycker 

intresset för tidningens utseende är överdrivet. 

— Ändå är det stor skillnad mot för bara några år sedan, 

kommenterar Svenåke senare. Då hade det varit otänkbart 

att ägna ett helt ledningsmöte åt tidningens form. 

Läsarna har fått säga sitt via ett telefonväkteri. Bland 

många positiva reaktioner fanns en del klagomål på den nya 

brödtexten, som äldre läsare tyckte blivit för liten och tunn. 

Svenåke får klartecken att öka graden och kägeln något. 

— Det är viktigt att markera för läsarna att vi tar deras 

åsikter på allvar. 

st:s redaktionelle utvecklingschef Svenåke Boström valdes 

förra året till ordförande i snd/s — Society of Newspaper 

Design / Scandinavia. Han har ett par decenniers erfarenhet 

av journalistik, tryckteknik och redigering. Det senaste året 

har han lett en layoutgrupp som förberett den nya designen. 

Layoutgruppen har, med viss rådgivning från konsulter utifrån, 

rensat upp tidningen och delat upp materialet i tydliga 

avdelningar med vinjetter i olika färger. Avdelningsvinjetterna 

ligger i en smal ytterspalt, där det också finns plats för 

citat, små bilder och andra överraskningar. 

Layoutgruppen har bestått av sex formintresserade från 

olika avdelningar på tidningen. Detta har varit ett sätt att 

föra ut diskussionen och förankra idéerna på redaktionen. 

Läsarpanel fick se provtrycken 

Lika viktigt är att ha läsarna med sig. Provtryck av den nya 

tidningen har följts av en liten testpanel bestående av 10–15 

slumpvis utvalda prenumeranter. Panelen kom med önskemål 

om bättre ortsvis samling av materialet och bättre 

tv-bevakning. 

Alla läsare fick en sextonsidig bilaga om den nya tidningen 

dagen innan omläggningen. De uppmanades att kommentera 

tidningen och många tog chansen att kommentera tidningen. 

Klagomålen på brödtexten var förvånande, med tanke 

på att testpanelen berömt brödtexten som ljus och lättläst. 

Många läsare önskade sig också en mindre tidning, men 

det går inte av trycktekniska skäl. I viss mån försöker st tillgodose 

önskemålen genom att stegvis göra om de olika bilagorna 

till tabloider. 

Materialet är indelat i tydligare avdelningar än tidigare. 

Kultur, Lokalt, Inrikes, Familj och så vidare ligger som feta 

vinjetter, vertikalt i den smala ytterspalten. Vinjetterna och 

motsvarande puffar på förstasidan har fått ett enhetligt färgsystem. 

Inrikes är mörkgrönt, sport är klarblått etc. 

Notiserna, som tidigare kunde ligga lite hipp som happ, är 

nu bättre samlade i notisspalter och ordnade efter ort. 

Idén till den föränderliga marginalspalten hittade Svenåke 

i den holländska dagstidningen Drentse Courant, formgiven 

av Mario Garcia. Där används spalten till vinjetter och 

småbilder av olika slag. Smala ytterspalter har i Sverige tidigare 

synts i bland annat Hallands Nyheter. I Sundsvalls Tidning 

kommer spalten att användas till citat och fakta som lockar 

läsarna in i brödtexten. Redigerarna skall få tillfälle att överraska 

läsarna och leka lite inom ramarna för mallen. 

Redigeringsguide i fyrfärg med råd och regler 

Tidningen görs i Quark XPress. Till sin hjälp har redigerarna 

en 16-sidig redigeringsguide i tabloid och fyrfärg. Den skall 

fräschas upp och tryckas på nytt varje år, är det tänkt. 

— På sidorna med smal vinjettspalt har vi en 16-spaltig 

mall. Övriga sidor har vanlig 8-spalt. På sidorna med smalspalten 

kompenserar man oftast med att lägga en notisspalt 

eller liknande på tre småspalters bredd. 

Däremot har st-redigerarna inte olika varianter av mallarna 

att utgå ifrån. 

— Nej, tidigare hade vi exempelvis två för ledarsidan, men 

nu har vi bara en variant. På ledarsidan hade vi tidigare 

ledarmaterialet på femspalt till vänster, medan debatt och 

insändare låg på trespalt till höger. Det låg fast. Nu ligger 

debatten i botten för att få en mer flexibel sida. Man ska kunna 

disponera materialet som man vill för dagen. 

Användningen av bibliotek har minskat. Fasta vinjetter, 

exempelvis bildbylines, ligger i stället i malldokumentet, 

utanför satsytan. 

— Det tar några sekunder längre att få upp sidan på skärmen 

när bilderna ska in, men vi har upptäckt att man tjänar 

tid i längden. I stället för att leta reda på biblioteket, öppna 

det, kanske leta i en lång lista av vinjetter och sedan dra ut 

det på sidan… 

Ledningsmötet, som DtP besökte, ville rätta till de missar 

och inkonsekvenser som alltid spökar i en nymallad tidning.


5 

Ibland fick formen vika. Bland annat 

blir det indrag i brödtexten efter de centrerade 

mellanrubrikerna. Oestetiskt, 

kan det tyckas. 

— Mycket nytt kräver lite extraarbete. 

Därför har vi fått tumma lite på finesserna. 

Men det finns ju inget som säger att 

man inte kan återinföra dem när folk är 

varma i kläderna. 

Den gamla typografin var klassisk 

men föga originell. Times som brödtext, 

Bodoni i rubrikerna. Linjärer användes 

sparsamt. Puffrubrikerna på ettan och 

sattes i Helvetica, sportsidorna använde 

Univers till sina notisrubriker. 

Då och då gjordes vissa modifieringar, 

exempelvis1991 då st gick över till 

desktopredigering. Poster Bodoni ersattes 

med en normalfet Bodoni som rubriksnitt, 

på alla avdelningar utom Sporten 

som ansågs leva ett eget liv. 

Layoutgruppen ville ersätta de uttjatade 

Bodoni, Times och Helvetica med 

en lite mer levande kombination som gav en egen profil. 

Tidningshuvudet, före och efter. Kontrasten mellan ”ST” och ”Sundsvalls Tidning” har 

ökats, vilket givit plats för en rad med bildpuffar. Hela huvudet hålls ihop av en tydlig 

men diskret mörkblå nyans. Layoutgruppen undvek det grälla alternativet 100% cyan. 

Avdelningsvinjetter, marginalspalt och 

färgskala förklaras i redigeringsguiden. 

Caslon nytt som rubriksnitt i svensk dagspress 

— Caslon ersatte Bodoni som rubriktypsnitt. Jag har inte sett 

Caslon som rubriktypsnitt i svenska tidningar, men det förekommer 

i amerikansk och engelsk press. Vi diskuterade om 

Caslon har den tyngd som behövs för nyhetsrubriker. Först 

prövade vi en tunnare variant, Caslon 3 och Caslon 540. Men 

vi valde Adobes Caslon som är rundare och mjukare. Jag tycker 

det är mer liv i den. 

Nimrod fick ersätta Times därför att det är ett tydligt 

snitt. Den generösa X-höjden ger det god 

läsbarhet även i små grader. 

— Franklin har mer liv än Helvetica 

och hade de varianter i skärningen som 

vi tyckte vi behövde. 

itc Franklin Gothic används dels till 

mellanrubriker, notisrubriker och vinjetter, 

dels till ingresser, bildtexter och 

andra löpande texter som behöver en 

linjär. News Gothic är komplement för 

tabellsättning: tv-tablåer, börslistor, resultattabeller 

på sporten. Den är ekonomisk 

och lätt läsbar i små grader. 

Den nya typografin testades först i 

nya tabloidbilagor för spel och tv. 

En djärv detalj är att ortsdateringen 

(budapest / tt-afp) är lagd i Franklin 

Demi i 50 % gråton. 

— Det var en av mina idéer som dök 

upp under vägen. Vi ville ha en tydligare 

markering av orten. Ingressen var tidigare 

Times halvfet. Ingressen är Franklin 

Demi. Om dateringsraden ligger i exakt 

samma Franklin flyter det ihop. Varianten 

hade varit att göra en mager Franklin 

Book eller Nimrod. Vi testade då 

att lägga den i 50 % grå och tyckte det 

funkade bra. 

Senåke betonar vikten av ett visuellt 

språk i en modern dagstidning, inte 

minst för att nå ut till yngre läsare som 

är vana vid visuell information. Därför 

går den nya formen hand i hand med en 

satsning på ett av Svenåkes specialintressen, 

nyhetsgrafik. Intresserade redigerare skall få göra 

egen grafik då och då, och inköpt grafik skall anpassas till tidningens 

typografi och färgskala. 

En hjulformad redaktion 

Veckan efter lanseringen av nya st är centralredaktionen i 

full färd med att flytta — en våning neråt i huset, till den 

gamla presshallen I höstas flyttade tryckeriet ut ur huset, till 

Birsta en mil utanför Sundsvall. Det gamla tryckeriet har blivit 

ett öppet kontorslandskap. Flytten är ett steg i riktning 

mot en modern, amerikansk redaktionsmodell. 

— Traditionellt har reportrarna jobbat 

var för sig, suttit i sin egen värld, 

möjligen diskuterat lite med fotografen 

när de åkt ut på ett jobb. Tillbaka på 

redaktionen har de satt sig på var sitt 

håll. Sedan har nyhetschefen eller nattchefen 

fått sätta samman delar som inte 

alltid stämmer ihop 

Samsyn och helhetssyn är honnörsord 

för Svenåke när han pratar om hur 

en modern dagstidning bör göras. Tidningsorganisationen 

är hjulformad, enligt 

Robert Lockwoods modell. 

— I mitten finns tidningens nav, bildredaktionen 

och nyhetsdesken. Centralredaktionen 

med den dagliga redigeringen, 

sport, feature och reportrarna, 

cirkulerar kring navet. Målet är att få 

bättre kommunikation än tidigare. Reportrarna 

får kortare väg till fotograferna, 

de kan se bilderna på skärmen och 

diskutera bildvalet, medan redigerarna 

kan komma från andra hållet och lägga 

sig i. Vi lär folk att samtala om vinkeln. 

Sundsvalls Tidning försöker satsa på 

utbildning och tidningsmakarnas personliga 

utveckling. Exempelvis har de 

före detta grafikerna fått en grundkurs i 

journalistik och redigerarna får undervisning 

i typografi och nyhetsgrafik. 

— Att utnyttja folks kreativitet, att ge 

dem frihet att skapa själva inom nya 

ramar… Det är en grundfilosofi. 

Erik Nilsson


Så skapar du kontraster i tidningstypografin 

I denna andra del i DtP:s serie om tidningsdesign skriver 

vi om den typografi som inte är brödtext; rubriker, 

ingresser, mellisar, tabeller, faktarutor etc. 

För ett tiotal år sedan var Louis Silverstein på besök i Stockholm. 

Han framträdde i Dagens Nyheters direktionsvåning, 

högst upp på 23:e våningen i dn-skrapan. Vi var ett litet gäng 

mer eller mindre andäktiga redigerare, layoutare, halvchefer 

och tecknare, som lyssnade till visdomsorden från den legendariske 

tidningsformgivaren från New York Times. 

— There is no graphic tool known to man… sa Louis Silverstein, 

drog ett bloss på sin feta Havanna och sköt upp glasögonen 

i pannan medan han tog ett fastare grepp om Dagens 

Nyheter, och fortsatte: 

— …that does not find it’s way into these pages. 

Och så suckade han lite och var tyst, kisade med ögonen 

och masserade näsryggen med ena handen samtidigt som 

han spillde lite cigarraska över tidningen med den andra. 

Loius Silverstein har en begåvning för show, och syftet 

med föreställningen var att försöka få oss att förstå att Dagens 

Nyheter för honom såg ut som enda typografisk röra. 

— Vad betyder det att det är en linje under den här lilla 

rubriken som ligger över den stora? frågade han, och avsåg 

den linjerade dårraden. Varför är den i fet, kursiv Bodoni i 

liten grad och den andra raden i halvfet rak? Var finns tyngdpunkten 

på det här tidningsuppslaget? 

Varför ser din tidning ut som den gör? Varför använder ni ett visst 

typsnitt och inte ett annat? Hur skriver och typograferar ni rubriker, 

och varför har det blivit på det sättet? 

Tydlighet och kontrast 

All typografi var från början boktypografi; boken är äldre än 

tidningen. I boken (om vi nu undantar omslaget) är formgivarens 

mål den lugna, obrutna läsupplevelsen. Även i den mest 

spännande James Crumley-deckare är textmassan lika grå 

som i en roman av Lars Åke Augustsson. 

Tidningstypografins främsta uppgift är också att underlätta 

läsningen, men dessutom ska den bidra till att skapa kontrast, 

för att på detta sätt hjälpa läsarna att välja vad de vill 

läsa på en sida eller ett uppslag. När tidningarnas marknadsstrateger 

talar om att ”sälja varje artikel” och redaktionens 

designguru säger att ”det är för lite dynamik” i sidorna så är 

det kontrasten det handlar om. 

Att hitta den rätta balansen mellan två olika typsnitt; i 

såväl val av typsnitt som grad, kägel och svärta på rubriker, 

ingress, mellanrubriker, bildtexter och byline för text och 

bild är inte det lättaste. 

Målet kan exempelvis vara att läsaren klart ska kunna 

urskilja vad som är mellanrubriker, men att dessa samtidigt 

inte ska stoppa upp läsningen. 

I många fall, som i kvällspressen, väljer formgivare att 

markera mellisarna så kraftigt att texten blir styckmördad 

på ett för mediet passande sätt. 

I andra typer av tidningar kanske skribenten är så välkänd 

att hans eller hennes namn bör framhävas med en kontrasterande 

byline. 

“What’s an ‘Inger-ass’???” 

För dig som diskuterat svensk dagspress med kolleger från 

usa kommer det inte som en nyhet att de flesta amerikanska 

journalister är ganska avundsjuka på våra svenska ingresser. 

usa-tidningar har inte ingresser; på journalistutbildningarna 

over there ägnas i stället stor möda och många timmar åt att 

grubbla över ”the lead”, artikelns första mening, som ska 

föra läsaren rakt in i händelsernas mitt, eller iallafall 

I ett magasin som Hästjournalen går det för sig att leka med formelementen 

på featuresidorna. Rubriken är Centaur (!). Ingress, bildtext,faktaspalt 

och mellis kontrasterarmed olika varianterav Abadi. 

förhindra att läsaren bläddrar vidare utan att läsa resten av 

artikeln. 

Likaså reagerar våra kolleger i usa med skräckblandad förtjusning 

över vårt generösa nyttjande av mellanrubriker. Varför 

har ni sådana? frågar de, och tror inte riktigt på svaret att 

det är för att göra textblocken kortare och mer lättsmälta. 

Nu ska vi komma ihåg att de flesta dagstidningar i usa har 

en starkt horisontellt betonad form, där textspalterna i en 

normal artikel ligger över sex spalter och sällan är mer än 10 

cm långa. Ofta ligger ett tvåspaltigt notisblock till vänster på 

sidan. Behovet av mellisar är mindre än hos svensk dagspress, 

med sin vertikala accentuering. 

Är våra ingresser och mellisar något att bevara, egentligen? 

Svenska Dagbladet gjorde häromåret slag i saken och 

avskaffade ingresserna (elaka tungor hävdar att orsaken var 

att de aldrig kunnat skriva ingresser på SvD). Jag tycker nog 

numera att det fungerar bra, även om jag var kritisk i början, 

och att det passar Svenska Dagbladets mödosamt inarbetade 

image av en tidning som väjer för förenkling och ställer 

högre krav på sina läsare. 

Problemet med ingresser är ju i första hand att de är dåligt skrivna; 

antingen saknar de innehåll eller också är de så konstlöst skrivna 

att de inte lockar till fortsatt läsning. 

Lång färd till läsningen 

Konkurrenten Dagens Nyheter, av många ansedd som rikslikare 

även på formplanet, införde för flera år sedan nedryckare 

— utan att ta bort dårraderna. Dessutom införde man en 

”nations-etikett” så att även andra än vana korsordslösare 

förstod vilket land som skildrades på utrikessidorna. I 

extremfall ledde det till att läsaren, för att komma in i en 

artikel, först tvingades läsa en överingress, en nations-etikett, 

en dårrad, två slagrader, en nedryckare, en byline, en dateringsort 

samt en ingress.


7 

Det är sex led för mycket före brödtexten… 

Mellanrubrikerna då? Det beror alldeles på. Det finns tidningar 

som borde klara sig utan mellisar — och gör det också. 

Anfanger, eller varianter på detta tema, kan ibland vara att 

föredra. Insändare eller debatt- och kulturartiklar som skrivits 

av personer utanför redaktionen brukar jag försöka behandla 

med försiktighet. Eventuella mellanrubriker, liksom 

halvfeta eller kursiva stycken, bör vara författarens egna. 

Annars, i dagspressens nyhetsartiklar, är mellanrubriker ofta helt 

nödvändiga för att den morgontrötte läsaren ska anse sig ha tid och 

ork att fortsätta läsa. 

Hur väljer du då rubriksnitt när du väl (med hjälp av förra 

artikeln i DtP 2/94) bestämt dig för hur brödtexten ska se ut? 

Det finns vissa konvenanser att beakta; du kan givetvis 

välja att gå utanför dessa för att uppnå en viss effekt, med de 

risker detta innebär. 

Med eller utan seriffer? 

Brödtexten i tidningar är antikvastilar; jag känner bara till 

en holländsk dagstidning, där allting, rubb som stubb, är satt 

med en sanserif (Frutiger). 

Ett enkelt och effektivt sätt att skapa kontrast är genom typsnittsvalet. 

Alltså väljer man att sätta icke-brödtext; rubriker, ingresser, 

mellisar, bildtexter, tabeller och faktarutor i en sanserif. 

Det är iallafall en populär teori. Den brukar sedan kompliceras 

av redaktionernas legitima krav att ”skilja ut” en eller 

flera typer av material från det rena nyhetsmaterialet. Slutresultatet, 

där man ofta blandar sanserifer och antikvastilar 

som rubriker, kan verka fullständigt glasklart för den redaktion 

som varit med och beslutat om den typografiska nydaningen 

— utan att för den skull ge läsarna den minsta ledtråd. 

Typsnitt som Abadi, News Gothic, Franklin Gothic, Trade Gothic, 

Bell Gothic, Agency Gothic, Modula Sans, Myriad, Futura, Gill, Monotype 

Grotesque eller Bureau Grotesque är alla sanserifer, men 

skiljer sig rejält sinsemellan. 

En längre text satt i Monotypes Gill Book eller Bitstreams 

Bell Gothic är fullt läslig, medan samma text satt i Font Bureaus 

Grotesque One Three omedelbart skulle ge en läsare 

huvudvärk. 

Men skillnaden är inte enbart funktionell; det skiljer i 

känsla också. När jag en gång använde ett av Zuzana Lickos 

typsnitt i ett förslag till en logotype utbrast en upprörd 

redaktör att ”det påminner om någon sorts nazism”. Typsnittsval 

kan väcka starka reaktioner. 

HästJournalen och Personal 

Familjer som Monotypes Abadi (tecknad av Ong Chong Wah 

1987) eller Adobes multiple master-font Myriad (tecknad av 

Robert Slimbach och Carol Twombly 1992) har stora (i Myriads 

fall oändligt stora) familjer och är neutrala, utan att för 

den skull sakna karaktär. 

Abadi används numera, efter omgörningen i våras, i tidningen 

HästJournalen. Den kondenserade varianten används 

inte. Rubrikerna är oftast Abadi, annars antikvan Centaur, som 

också är brödtext. Ingress Abadi, liksom bildtexter. Mellisar 

versal Abadi i liten grad, spärrad något och med en halvpunkts 

linje under på spaltens fulla bredd. Byline versal Abadi. 

I tidningen Personal använde jag Myriad på liknande sätt; 

här har man dock ännu större möjlighet att finjustera typsnittet 

genom multiple master-tekniken. 

TCO-tidningen 

I TCO-tidningen används en del av familjen Bureau Grotesque, 

tunga versalrubriker på förstasidan för att förstärka nyhetskänslan, 

kontrasterat mot nedryckare i kursiv mager Swift. På 

nyhetssidorna som inleder tidningen också relativt svarta 

rubriker, men i mindre grad och ej versaler. 

På mitten ett reportage som ofta har rubrik i Swift kontrasterad 

mot en underrad i versal, spärrad Grotesque Seven 

Nine, en extremt bred och lättläst skärning som i liten grad 

återfinns som ingress och mellanrubriker. 

Tidningen LAND 

I Pressens Tidning skrev jag en gång en sur kommentar om Tidningen 

Land och Vi Bilägare när de började trycka ute på Interprint; 

att det finns faktiskt andra typsnitt än Times och Helvetica. 

För ett halvår sedan hamnade jag i den förmånliga 

positionen att kunna göra något åt saken på tidningen Land. 

Brödtexten blev Nimrod och rubrikerna Gill, bägge från 

Monotype. 

Jag har aldrig riktigt begripit hur en tidning som Land, 

med sitt mjuka material och mänskliga framtoning, kunnat 

föra fram sitt budskap i en så kall och mekanisk dräkt som 

Helvetica. Redaktionen hade dock känt detsamma, och försökte 

åtgärda det med färgade rubriker — något som efter 

bytet av typografi inte längre behövs. På så sätt kommer även 

färgbilderna bättre till sin rätt. 

Att blanda typsnitt 

Vad ska man då tänka på när man blandar typsnitt? 

Att välja typsnitt med stora familjer av feta och magra typer, smala 

och breda, underlättar resten av ditt designarbete. 

Vilka passar ihop och vilka ska man undvika att placera tillsammans? 

Typtecknaren sätter sitt märke på typsnittet; därför kan du ofta 

blanda en antikva och en sanserif från samma hand. 

Hur gör du när du lagar mat? Hur klär du dig? Att välja typsnitt 

är en personlig sak, likaväl som en funktionell. 

Blir det fiskpinnar och pulvermos till middag så kanske 

det passar med en tidning satt i Times och Helvetica som 

bredvidläsning. Blir det getostsnittar med basilika och olivolja 

som förrätt och en strimlad kycklingfilet med sweet chili 

och basmatiris till huvudrätt kan det passa bättre med något 

mer originellt. Gill Extra Bold Condensed och Swift kanske? 

Låter det snobbigt? Kanske. Men olika typsnitt signalerar 

olika känslor, olika budskap, olika karaktär, olika sätt att bli 

mätt på. Vilken effekt vill du själv uppnå med ditt typsnittsval? 

Vill du smälta in eller vill du väcka uppmärksamhet? Klä 

dig därefter.1 


Exemplet ur Land visar ett sätt att 

variera och kontrastera rubriker. 

De flesta artikelrubriker sätts i 

sanserifen Gill, medan krönikor 

har antikvarubriker (Nimrod), som 

ger en mer informell karaktär. 

Nyhetsartiklarna har versala 

och lätt spärrade mellanrubriker, 

medan krönikor och stora featurereportage 

i stället lättas upp med 

anfanger.


Kartläggning av det digitala landskapet 

Nyhetsgrafik är ofta synonymt med kartor. Och kartor 

är ofta synonymt med en j—a massa jobb. Därför har 

DtP tagit en titt på var du kan hitta kartor och kartunderlag 

till din dator. 

■1 Kartor på burk 

Enklast och billigast torde vara att använda de kartor man 

kan hitta i Clip Art-samlingar, t.ex. Image Clubs Digital Art. 

Cartesias kartor med mellangod upplösning — här en detalj ur 

Spanienkartan — har en del städer och administrativa gränser 

utritade. 

Image Club 

Som hos så många andra kartsamlingar är usa tämligen detaljerat 

återgivet (varje delstat har sin egen karta), medan 

resten av världen tas på världsdelsnivå. Inga städer eller andra 

detaljer, förutom gränser. 

Säljs av Image Club, 0091–403–262–8008, fax 0091–403–261–7013 

Pris $69 

Format Illustrator 1.1 (kan monteras direkt i layoutprogrammet) 

Upplösning Grov 

Detaljer Kustlinjer, landgränser (delstatsgränser i USA) 

En liknande samling kartor finns också på den svenska clip 

art-skivan Provector Classic. 

De högupplösta kartorna — här Mälarregionen ur Cartesias 

Sverigekarta — kan vara en alltför stor munsbit för små datorer. 

Cartesia har en 

mängd olika 

kartor, bland 

annat en samling 

med olika projektioner 

(ovan Sinusoidals projektion) 

och en samling med jordglober. 

Cartesia 

För mer detaljerade återgivningar får man vända sig till företag 

som Cartesia, som ger ut ett par olika samlingar. 

Map Art innehåller kartor med mellangrov upplösning, 

men med städer utsatta (vilket förvånande nog är ganska 

ovanligt bland kartsamlingarna). Dock förekommer en del 

korrfel, både vad gäller städers stavning och deras placering. 

Och naturligtvis är namnen på engelska. 

World Data Bank, som är mycket detaljerade kartor som tål 

att förstoras mycket. Här finns sjöar och floder, men inte städer 

eller vägar. 

Det är dock inte alltid som mer detaljer är bättre. Om dessa 

kartor blir alltför små (typ Sverige på en a5), så grötar 

detaljerna ihop. Hög upplösning kan också leda till problem 

vid utskrifterna; för att undvika detta har Cartesia ”klippt 

sönder” sina kartor i små delar — omärkligt om man bara vill 

skriva ut linjer, men det gör att det krävs en massa arbete för 

att fylla länder med färg. 

De har också samlingar med statsöversiketer över amerikanska 

städer och olika sidor av jordgloben sedd från rymden. 

Säljs av MacWarehouse, 08–665 09 90 

Cartesia 0091–609–397–1611, fax 0091–609–397–5724


9 

■ MAP ART vol 1. Länder, kontinenter 

Upplösning Medel 

Detaljer Gränser, ibland även administrativa gränser, städer, namn 

■ MAP ART vol 2. USA:s stater 

■ MAP ART vol 3. Jordgloben i olika projektioner 

■ MAP ART vol 4. Storstadsområden i USA 

Pris 895:– eller $ 179. Alla 4 på CD $ 379 

Format Illustrator 1.1 

■ WORLD DATA BANK 

Pris På CD eller disketter $ 299 

Format Illustrator 1.1 

Upplösning Hög 

Detaljer Mycket detaljerade gränser och kustlinjer, floder, sjöar. 

Detalj ur Maps In Minutes’ världskarta. 

Mountain High Maps bryter platthetens tyranni. 

Här en relief över Afrikas horn. 

Mountain High Maps 

Problemet med många av de elektroniska kartorna är att de 

är väldigt platta. Något som motsvarar kartböckernas fina 

återgivningar har vi inte hittat — det tycks som att även en 

cd är för litet utrymme för kartograferna. 

Halvvägs till himlen är dock Mountain High Maps, en samling 

på två cd-skivor med reliefkartor, alltså kartor där man 

ser bergen. En annan cd ger ländernas gränser; mer detaljerat 

än så blir det dock inte. 

Det är inte heller lätt att få passning mellan dessa kartor 

och andra med mer detaljer. Men det är inte Mountain Highs 

fel, utan beror på att om två kartor skall passa till varandra 

måste de ha samma projektion. 

Reliefkartorna är i svartvitt, så man får själv lägga dit 

färger. 

Säljs av Globus, 042–24 08 00 

■ MOUNTAIN HIGH MAPS 

Pris 9 500:– 

Format TIFF (samma som fotografier, kartorna kan bearbetas 

och färgläggas i t.ex. Photoshop) 

Upplösning Hög. Men till skillnad från FreeHand- och Illustrator-kartor, 

blir dessa ”foton” oskarpa om man drar upp dem alltför mycket. 

Detaljer Kustlinjer. ”Realistiska” berg 

■ MOUNTAIN HIGH BORDERS 

Pris 2 025:– 

Format Illustrator och FreeHand 


Detaljer Gränser. Kan kombineras med reliefkartan 

hanterlig. Vägar ligger i ett lager för sig, städer i ett för sig, 

färgerna är definierade så att de är lätta att byta, det finns 

färdiga vyer om man t.ex. bara vill se Afrika, eller bara alla 

järnvägsförbindelser. Och så vidare. 

De flesta andra kartor vi presenterar här är mer underlag 

än färdiga kartor. Och även om Maps In Minutes kanske inte 

riktigt klarar att leva upp till sitt namn (på en snabb dator tar 

det över en minut bara att spara kartan), så sparar de väsentligt 

med tid. 

Alla namn är dock på engelska, så ett visst översättningsarbete 

får man räkna med. 

Säljs av MacWarehouse, 08–665 09 90 

Pris Storbritannien & Irland 995:–, Europa 995:–, världen 995:– 

Format Illustrator 5, FreeHand 3, Canvas 3 

Upplösning Medel 

Detaljer Kustlinjer, gränser, huvudvägar, järnvägar, flygfält, städer, 

namn på större berg, sjöar, floder 

Maps In Minutes 

Till mina favoriter hör Maps In Minutes. Dels har de detaljer 

— städer, vägar, järnvägar, namn etc. — som faktiskt är svåra 

att hitta i andra kartsamlingar. Men framför har den stora 

informationsmängden organiserats på ett sätt som gör den 

Defence Mapping Agency (se nästa sida!) ger flexibilitet och hög 

upplösning till ett sensationellt lågt pris. Men det finns en hake.


Defence Mapping Agency 

Ett verkligt klipp kan amerikanska Defence Mapping Agencys 

(dma) världskarta Digital Chart of the World vara. Det är en 

databas över världen, med detaljerad återgivning av kuster, 

öar, floder, vägar, järnvägar, tätorter etc. 

Eftersom dma är en myndighet säljs denna karta till ett 

”public service”-pris, ca 2 400 kronor, vilket är en bråkdel av 

vad så detaljerade kartor kostar från andra källor (som dessutom 

ofta bygger sina kartor just på dma:s material). 

Digital Chart of the World är inte en karta i vanlig mening 

utan utnyttjar den elektroniska formen genom att ha kvar 

alla data i klotform. Man kan sedan ta ut dem med vilken 

projektion man vill. (Projektionen är metoden man använder 

för att ”platta ut” jordklotet.) 

Men det finns en hake. Kartan levereras i ett obskyrt format 

och att översätta den till ett format som något vanligt 

ritprogram kan använda är ett i bästa fall komplicerat arbete. 

DtP har varit i kontakt med några som försökt, men fått mest 

varningar — också om man får konverteringsprocessen att 

fungera återstår ett drygt städarbete. För den som ändå vill 

veta mer hänvisas till tidningen Datateknik nr 5/94. 

För den som arbetar med programmet MapInfo finns det 

dock ett översättningsprogram som Statistiska centralbyrån 

gjort och som går på ca 2 000:–. 

■ DEFENCE MAPPING AGENCY 

Säljs av Chadwyck Healey, England. 00944–223 31 14 79 

Pris 200 pund 

Format Eget (?) 


Detaljer Kustlinjer, gränser, marktyper, tätorter, tekniska anläggningar, 

sjöar, floder, vägar, järnvägar, namn etc. 

■ ADC WORLDMAP FÖR MAPINFO 

Något tillgängligare variant av ovanstående DMA-karta 

Säljs av Lantmäteriet, GIS-centrum. 08–785 42 70 

Pris 32 000:– för världen. 10 600:– för t.ex. Europa & norra Asien 

Format MapInfo 

Lantmäteriet 

Skall man ha kartor över Sverige kan Lantmäteriet vara en 

utmärkt källa, om än inte helt komplikationsfri. 

De säljer elektroniska kartor i en mängd olika skalor. Från 

1:20 000 000 för 750:–, som i stort sett bara innehåller landets 

kontur. Via 1:2 500 000 för 6 000:– som visar vägar, vattendrag, 

tätorter och kommungränser. Till Digitala ekonomiska 

kartan, där man kan urskilja enstaka byggnader och där bara 

själva listan över vilka olika sorters saker som finns med är 

på över tio sidor. Den kostar 4 600:– per kartblad, och det 

krävs 12 500 blad för att täcka hela landet (men köper man 

alla får man rejäl rabatt och får det hela för runt trettio miljoner). 

Bland de populäraste är ”Röda kartan” i skala 1:250 000. Det 

krävs 25 kartblad för att täcka hela landet, och de går för 

8 800:– styck. På den kan man se stadsdelar, mindre vägar etc. 

En fördel med Lantmäteriets kartor är att de alla är gjorda 

med samma projektion, vilket väsentligt underlättar om 

man skall kombinera ihop dem med andra data. 

Problemet är dock att de bara finns i format som MapInfo, 

AutoCad etc, och att konverteringen till Illustrator eller Free- 

Hand därför kan bli krånglig. Eventuellt kan man få hjälp 

med det på Lantmäteriet, men det är ingenting man säkert 

kan räkna med. 

Eventuellt kommer även dessa format att bli standard i 

framtiden. 

Säljs av Lantmäteriet 08–785 50 00 

Pris Från 750:– till ca 30 miljoner 

Format DXF, Mapinfo, Arcinfo, KF 85 etc. 

Upplösning Låg till extremt hög 

■2 Färska kartor 

En nackdel med kartsamlingar är att de har svårt att hänga 

med när världen ändras. Speciellt för den som gör kartor till 

nyhetstexter. 

För dylika färskvaror krävs snabbare leveransmetoder. Via 

ett modem och de elektroniska byvägarna kan man hämta 

dem från databaser. 

Globus 

I Helsingborg ligger Globus nyhetsgrafik, som via sin databas 

tillhandahåller både allmänna kartor och kartor specialritade 

till aktuella händelser. 

De allmänna kartorna är på landnivå, med viktigare städer 

utsatta (på svenska), men här finns också regionkartor 

(typ Mellanöstern), historiska kartor, kartor över olika religioners 

utbredning etc. Och händer det någonting i världen, 

uppger Globus att de har aktuella kommenterande kartor 

klara inom några timmar. 

Det är gratis att ansluta sig till deras databas och söka 

i den. Man betalar bara per publicering, vanligen mellan 

200–500:–. 

Format FreeHand. Och man behöver Apple Remote Access 

för att söka i databasen 

Pris 200–500:–/publicering 

■3 À la carte 

Om man föredrar att inte själv göra kartorna finns det flera 

professionella kartmakare att vända sig till. Jag talar visserligen 

i egen sak här, men vill ändå peka på fördelarna med att 

slippa ytterligare ett arbetsmoment, att få kartorna som man 

vill ha dem och att ha någon att stämma när Arboga hamnat 

i Norrland. 

Del av karta gjord av artikelförfattaren för att visa Comviks 

GSM-täckning i Stockholms skärgård. 

Några personer att vända sig till: 

Tommy Sundström 08–19 74 77, Bosse Persson 08–738 11 74, 

Jonas Söderström 08–744 24 91, Sigurd Melin 0650–301 40 

Tommy Sundström


11 

PageMaker-kontrollernas hemliga liv 

En av nyheterna hos PageMaker 5 

var den nya kontrollådan, som blivit 

mycket kapabel och kan spara 

både din tid och dina handleder. 

Musen har många fördelar, men den 

kan vara jobbig för handlederna och 

många föredrar att så långt som möjligt 

arbeta med tangentbordet. Det går 

ofta också snabbare om man slipper 

hoppa med handen mellan tangentbord 

och mus. 

Och mycket av det som tidigare 

krävde musaktivitet kan nu skötas från 

kontrollådan — speciellt textformatering. 

Men det kan vara litet knepigt att 

förstå sig på den, många har säkert stupat 

redan i starten, eftersom manualen 

anger fel tangentkommando för 

att aktivera den. x-G skall det vara, 

inget annat. 

Styckeformat 

Låt oss gå direkt på den, i mitt tycke, 

mest användbara funktionen — att 

byta styckeformat. 

Medan du skriver tar du x-G, så du 

aktiverar lådan. Den visar då antingen 

textformatering eller styckeformat 

. Du kan hoppa mellan de båda lägena 

genom att ta S-x-G. 

Se till att lådan visar styckeformat 

och att texten som visar vilket format 

det är nu är markerad (är den inte det 

kan du slå hoppa runt med tab-tangenten 

tills den blir det). 

Börja skriva formatnamnet. Simsalabim 

fyller datorn i det åt dig. 

Det här kan vara verkligt tidsbesparande 

om du har många formatnamn. 

Börja varje med en liten kod, t.ex. 

b ¥ Bršdtext 

bui ¥ Bršdtext utan indrag 

bem ¥ Bršdtext efter mellanrub 

och så vidare. 

Du behöver bara skriva de första 

bokstäverna, och de är långt enklare 

att minnas än en massa kryptiska 

snabbkommandon man gör med 

QuicKeys. 

Olyckligtvis finns det dock inget bra 

sätt att skriva en makro som alltid tar 

dig till formatrutan på kontrollådan. 

Textstil 

Samma magi finns även för typsnittsnamn, 

men är svårare att använda 

eftersom många typsnitt inte heter 

som man tror. Feta typsnitt kan t.ex. 

börja sina namn med B, kursiva med I 

och så vidare. 

Indrag 

Ett av de skummare fälten är det för 

markörens läge. Det går inte att skriva 

Formatera text med tangentbordet 

• Visa och göm med x-komma. Aktivera och passivera med x-G. 

Navigera 

• Byt mellan textoch styckeformattering med S-x-G 

• Hoppa framåt med tab. Bakåt med S-tab. 

• Flytta mellan olika alternativ i listor som 

med piltangenterna. 

Välj med mellanslag-tangenten. 

• Flytta runt i rutor med mått med piltangenterna. Uppåt- repektive nedåtpilen 

tar dig direkt till början respektive slutet. tab följt av S-tab markerar 

hela innehållet igen. 

Ändringar 

• I rutor med text kan du ställa dig längst till vänster och börja skriva, oavsett 

vad som redan står i rutan. 

• I rutor med mått kan du ändra måttenhet med z-x-M. 

• I rutor med mått kan du använda enkel matematik, + – * /. 

Beslut 

• Ångra dig med esc eller x-G. 

• Utför dina ändringar med tab (behåller lådan aktiverad), 

retur eller enter (går tillbaka till sidan). 

Styckeformat 

Svarta balken 

markerar aktivt fält 

Mörk list 

= kontrolllådan 

aktiv 

Textformatering 

Textjustering 

Typsnitt 

Stil 

in något mått där, bara att läsa av. Men 

även det kan vara användbart. 

• Om man t.ex. har stycken som startar 

med en•alias bomb alias bulle och ett 

fast mellanslag (använd aldrig vanliga 

mellanslag efter bullar!), kan man 

ställa markören efter mellanslaget, 

läsa av läget och skriva in det i vänster 

indrag och sedan ta samma värde, 

men negativt och skriva in det som 

indrag för första raden. På så sätt 

hänger man ut bullen. 

Radavstånd 

Också de små pilarna som du ser bredvid 

måttfälten kan vara användbara, 

även om man då tvingas lämna tangentbordet 

och ta till musen. 

Indrag 

första raden Luft 

Formatmall Markörens läge 

före stycke 

Vänster 

indrag 

Storlek 

Radavstånd 

Baslinjeraster 

Höger 

indrag Luft 

Lås inte/Lås 

till baslinjerastret 

efter stycke 

Spärra/knip 

Teckenbredd 

Kerning 

Flytta baslinje 

Jag brukar mest använda dem som 

reglerar radavståndet. De är bra när 

man snabbt skall fixa till en rubrik. 

Man börjar med att ha radavståndet på 

auto (S-x-A) medan man får storleken 

rätt. Sedan kan man öka och minska 

radavståndet med dessa pilar tills det 

ser rätt ut. 

Håll ner x för att gå i steg om hela 

punkter. 

(Om du däremot vill reglera storleken 

på bokstäverna går det bättre från 

tangentbordet, med S-x-punkt för att 

öka storleken (S-z-x-punkt för att 

göra det i mindre steg och om storleken 

är över 72 punkt), och S-x-komma 

respektive S-z-x-komma för att minska 

den.) 

Tommy Sundström


Klipp inte håret med häcksax, byt bakgrund i Photoshop! 

PER ANDERSSON 

Söt flicka, trist 

vägg. Och ett rufsigt 

hår; skulle du 

lämna den här bilden 

till en ”normal” 

repro för friläggning 

kommer 

hon sannolikt att 

se ut som om hon 

klippts ut med 

häcksax. 

Men med Photoshop 

och en måttlig 

arbetsinsats 

går det att själv 

byta bakgrund på 

en bild. 

Första åtgärden blir att ta Bild>Storlek på arbetsyta… och öka 

arbetsytan. Detta är inte en nödvändig åtgärd, och onekligen 

slösaktigt med minne, men det ger oss mer svängrum inför 

nästa steg. Den som vill spara 

hårddiskutrymme kan 

dock jobba vidare utan att 

öka arbetsytan. Vilket alternativ 

du än väljer, rekommenderas 

att du sparar nu, 

eftersom det är lätt att 

klanta sig i nästa moment. 

Nu tar vi nämligen en 

bild som jag tycker passar 

bättre som bakgrund, en 

Önskad bakgrund. 

båt och en massa blått hav. 

Genomskinlig inklistring 

Vi kopierar båtbilden och klistrar in den över flickan. Ta sedan 

Redigera > Val för sammansatt bild… (eller, om du är riktigt 

rationell tar du z-x-V när du skall klistra in, så öppnar du 

denna ruta direkt), och sätt ner Opaciteten (täckningsförmågan) 

till 50 %. På så sätt kan du se flickan genom båtbilden, en 

ovärderlig hjälp när vi nu skall till att skala och placera den. 

Photoshop är nämligen så klurigt ordnat att den inklistrade 

bilden fortsätter att sväva fritt omkring. Så nu kan vi 

ta t.ex. Bild>Omforma>Skala och ändra dess storlek, eller 

Bild>Rotera>För hand för att rotera den. 

Fortsätt så tills du är nöjd med båtbildens placering. 

Vi skall dock inte placera in den ännu, vi är bara ute efter 

en markering som visar var den skall ligga. Så kopiera den 

flytande bilden (Redigera>Kopiera) och skapa ett nytt dokument 

som du klistrar in 

den i. Om bilden är roterad 

eller av oregelbunden form 

tar du nu Markering>Spara 

markering, men är den rektangulär 

och ovriden kan 

du hoppa över det. 

Gå tillbaka till dokumentet 

där båtbilden fortfarande 

flyter över flickan. 

Vi vill nu ha bort havet, 

Med en halvgenomskinlig inplacerad 

bild blir det lätt att hitta en en, den flimrande ramen. 

men kvar själva markering- 

bra storlek och rotation. 

Om vi väljer Markering> 

JERZY MODRAK 

Spara markering, så blir konsekvensen att de två bilderna förenas 

och havet lägger sig över flickan. För att inte detta skall 

ske tar vi till ett knep, vi tar Redigera>Val för sammansatt bild… 

och för den svarta triangeln under Flytande så långt åt höger 

det går, samt väljer Mörkare som Metod. På vanlig svenska 

betyder det att vi sagt att endast de allra vitaste av den flytande 

bilden skall klistras in, och att detta endast skall klistras 

in där det gör den resulterande bilden mörkare. Ett något 

komplicerat sätt att säga att vi inte vill att den flytande bilden 

påverkar bilden under. 

Nu kan vi ta Markering>Spara markering. 

Skyddsbana 

Vi börjar med att göra en bana som skall skydda de delar av 

flickan där vi säkert inte vill ha någon del av bakgrunden 

inklistrad. Det räcker med att göra den mycket grovt, finputsningen 

får vi ändå ta senare. 

Spara banan (Banpaletten>Spara bana…). 

Nu är det dags att åter lägga in båtbilden. Klicka på den, 

se till att markeringen är aktiv (ramen flimrar; om den inte 

gör det tar du Markering>Läs in markering, eller om det är en 

rektangulär bild Markering>Allt) och kopiera den. 

Klicka på flickbilden och se till att den markeringen är 

aktiv. Klistra in. 

Vi utnyttjar nu en gömd finess i Photoshop. Eftersom bilden 

vi klistrar in är identiskt lika stor som markeringen, så 

kommer den automatiskt att lägga sig på rätt ställe. Du kan 

också den här gången behöva ta Redigera>Val för sammansatt 

bild… och sätta ner Opaciteten, för att se vad du gör. 

För att slippa senare rensning tar 

vi redan från början bort hav från 

områden där det inte behövs. 

Bara delar 

Men vi vill inte utnyttja 

hela havet, bara de delar 

som ligger utanför flickan 

och de som syns genom 

hennes hår. 

När en inklistrad bild 

ligger och flyter kan man 

lätt ta bort delar av den. 

Det är bara att välja lassoverktyget, 

hålla ner x och 

ringa in de områden du 

inte är intresserad av. Du 

kan också hålla ner S och 

x och ringa in de delar du 

vill ha kvar. Men se upp så 

du inte tar bort för mycket, för då får du börja från början. 

I vårt fall skall vi dock använda en annan variant för att få 

bort delar av bakgrundsbilden. Vi har ju vår bana som vi 

gjort för att skydda flickans inre, så vi tar Banpaletten>Gör 

markering>Ta bort från markering… 

Nu kommer vi till det kvistiga — att klistra in bakgrunden 

på ett sätt så att väggen försvinner men håret bevaras. 

Vid första anblicken verkar det lätt. Håret är ju mörkare 

än vattnet, och väggen ljusare. Så jag tar Redigera>Val för sammansatt 

bild…, sätter tillbaka Opaciteten till 100 % och Metod 

Mörkare. Nu borde bakgrunden bara komma in på områden 

där den är mörkare — det vill säga att den ljusare väggen försvinner 

medan det mörkare håret inte påverkas. 

Men när jag försöker göra så, får håret en grönaktig glöd 

kring sig. 

Det beror på Photoshops metod för att avgöra vad som är 

mörkare. Den tittar på varje färgkanal för sig. Och då ser det 

ut som överst på nästa sida:


13 

Detalj ur bilden. Från vänster: Röd, Grön, Blå. 

Som du ser är det inga problem med den gröna och den blå 

kanalen, där är håret mörkare än vattnet. Men på bilden 

längst till vänster ser man att vattnet består av en mörkare 

röd färg än håret. 

Så när Photoshop skall klistra in, med metoden Mörkare, 

tittar den först på den röda kanalen och bestämmer att det 

röda från vattnet är mörkt nog att täcka bort håret. Sedan tittar 

den på de två andra kanalerna, där den bestämmer att 

håret är det mörkaste, och skall skyddas. 

Resultatet blir att håret får för litet rött, och komplementfärgen 

grönt lyser istället fram. Men det finns en räddning: 

Svaret i lådan 

Återgå till den gamla flickbilden. Se till att den är sparad, 

gärna också att du har en extra kopia av den. 

Så klistrar vi in båten på nytt, och tar bort det skyddade 

området. Ta sedan Redigera>Fånga bild (för att spara en kopia 

av bilden vi kan ha när vi skall göra den sista uppiffningen). 

Och ta Redigera>Val för sammansatt bild… igen. 

Som du ser finns där en ruta för Övertona om med två skalor; 

Flytande och Underliggande. Flytande reglerar bilden som 

du just klistrat in och som ligger och flyter, Underliggande 

reglerar bilden som fanns där från början. 

Normalt sett så klistras hela den flytande bilden in över 

hela den underliggande. Men genom att börja dra i pilarna 

under skalorna kan du ändra på den saken. 

av bilden som är mellan svart och vita pilen att påverkas, 

resten är skyddade. Med andra ord, drar du den svarta pilen 

till höger kommer de mörkaste delarna av bilden inte att bli 

överklistrade. 

Abstrakt? Onekligen. Men det är mycket lättare om du sätter 

dig ett tag och leker med pilarna själv, så du kan se vad de 

gör. Om du drar i pilarna för Flytande märker du att de på 

motsvarande sätt reglerar vilka delar av den flytande bilden 

som skall klistras in. 

Övergången mellan skyddade och oskyddade delar av bilden 

kan dock bli väl abrupt. Därför kan du hålla ner z och 

dela pilen, så får du en jämn övergång mellan skyddade och 

oskyddade områden. 

Med alternativknappen 

nedtryckt 

kan man 

splittra pilarna 

för att få en jämnare 

övergång. 

I det här fallet var det relativt enkelt eftersom vi hade en 

jämn vägg att jobba med. I en mer komplicerad bild kan man 

bli tvungen att jobba med de olika färgkanalerna var för sig 

och även att klistra in den blivande bakgrunden många gånger 

och använda olika metoder för olika delar av den. 

Snygga till för hand 

Hur som helst kan man nog inte räkna med att helt komma 

undan en manuell uppsnyggning efteråt. 

Men också det går relativt lätt. Använd klonverktyget, 

dubbelklicka på det och växla sedan mellan alternativen Återgång 

(för att återställa mer av flickan) och Från fångad bild (för 

att måla dit mer hav). 

Observera att du på penselpaletten (Fönster>Visa penslar) 

kan välja både opacitet och metod. Med lägre opacitet kan du 

blanda förgrunds- och bakgrundsbild, och med en metod 

som t.ex. Mörkare kan du välja vad som skall målas över. 

Du kan också ta kopior av bilderna, antingen i den här 

eller i tidigare versioner, ta Bild>Ljusvärden>Tröskelvärde… för 

att få fram masker för vissa detaljer, t.ex. hårslingor. Dessa 

masker kan du sedan kopiera in som markeringar och använda 

när du målar med klonverktyget. Men det har vi inte plats 

att fördjupa oss i här. 


1) Mörka partier i bilden — 

dvs. håret — är skyddade. 

3) Nedan ser du 

hur det blir. 

2) Ljusa områden i bilden — dvs. 

väggen — täcks däremot helt av 

den inklistrade bilden. 

Vi kommer bara att arbeta 

med skalan för den 

underliggande bilden. Som 

du ser är den tonad från 

svart till vitt; vänstra delen 

av skalan representerar de 

mörka delarna av bilden, 

högra de ljusa. Där finns 

också en svart och en vit 

pil. Normalt står de i ytterändarna, 

så att hela bilden 

täcks av den inklistrade 

bilden. Men om du t.ex. 

drar den svarta pilen åt höger 

kommer bara de delar 

Det färdiga resultatet. Som vanligt finns det att skärskåda 

i digital form på DtP-disketten.


Ingen avmattning på XTensionsmarknaden 

Samtidigt som Quark XPress får 

nya XTensions varje vecka, så verkar 

utvecklandet av Additions till 

PageMaker helt ha avstannat. Nu 

släpps dessutom de flesta Quark 

XTensions för både Windows och 

Mac parallellt. Nedan presenterar 

vi några av nyttigheterna. 

XTLite 

Bli din egen XTensions-utvecklare med 

detta program från Quark Inc. Programmet 

distribuerades gratis (vilket är 

något oerhört när det gäller Quark) 

under en Seybold-konferens i Boston 

tidigare i år. Syftet är naturligtvis att 

dra in en bredare krets i utvecklingsarbete 

med XPress som bas. Ett fullt utbyggt 

XTensions-utvecklarprogram säljs 

av Quark Inc för 500 us dollar. 

Quark Inc 

Gratis (om du är på rätt plats vid rätt tid) 

XTSocket 

Gör det möjligt att använda PhotoShoppluginmoduler 

och filter direkt i Quark 

XPress. 11 pluginmoduler och 12 filter 

följer med denna XTension. 

Adept Solutions 

Pris XChange USA: 199 $ 

Pris Software Plus: 2750 kr 

PowerPreferences 

Här får du för en billig penning möjlighet 

att förinställa värden för kägel, 

grad, linjetjocklek, baslinjeraster mm. 

Du kan också förvandla ett ovalt 

bildblock till en månghörning som triangel 

eller oktagon. Du kan också välja 

hur bilden ska placeras vid import till 

bildblock, liksom att anpassa den till 

blockets storlek. 

Lepton Technologies 



Accent Master 

Gör du dokument på något östeuropeiskt 

språk vet du hur svårt det kan 

vara att få alla accenter och specialtecken 

rätt. Nu finns ett hjälpmedel som 

inte bara håller ordning på de språkliga 

finesserna, utan också ger dig tillgång 

till tecken som helt enkelt inte gått att 

få fram ur en Mac tidigare. 

Accent Master består av tre delar; 

alternativa tangentbordslayouter, typsnitt 

(en serif, en sanserif ) samt en 

XTension. Typsnitten saknar en del symboler, 

och har i stället tecken som gör 

det möjligt att sätta texter på kroatiska, 

tjeckiska, estniska, ungerska, isländska, 

lettiska, polska, rumänska, slovenska, 

turkiska och walesiska. 

Med Accent Master XTension kan 

byte till korrekta tecken göras i hela 

dokument på en gång. Dessutom kan 

du själv skapa nya accenter med hjälp 

av verktyget Edit Accent Pairs. 

Linographic 



PageShot 

Förbättrar Quark XPress’ möjlighet att 

spara en sida som eps. Med PageShot 

kan du spara flera sidor som eps, och 

sidorna behöver inte följa på varandra. 

Du kan också spara en del av en sida, 

och ange en skala mellan 10 och 200 

procent. Du kan välja att spara i svartvitt 

eller färg. PageShot tillåter att du 

sparar ett dokument med marginaler, 

36 punkter extra runtom dokumentet. 

Minsta yta den kan spara är 14 punkters 

bredd / höjd. 

Vision’s Edge 



QTBox 

Låter dig koppla en QuickTime-film till 

ett Quark XPress-dokument. En liten 

ikon syns på verktygspaletten, och 

genom att klicka på denna kan du spela 

filmen. Kräver Quark XPress 3.3! 

Adept Solutions 



PictureMate 

Var finns alla bilder när du ska montera 

dem i dokumentet? PictureMate har 

svaret på den frågan, och inte nog med 

detta; denna XTension hjälper dig också 

att se vilken typ av bild det är (eps, 

pict, tiff) och du kan också få fram en 

lista på alla bilder i ett dokument, som 

du kan skriva ut som ett Quark-dokument. 

Du kan med hjälp av listan välja 

att inte skriva ut bilder, eller att skriva 

ut dem negativt. Men den mest användbara 

funktionen är att du med hjälp av 

PictureMate kan leta igenom hela hårddisken 

eller nätverket efter dina bilder. 

Chesire Group 



WhatzIt 

Få all information om en bild i ditt 

dokument utan att ens behöva dra i en 

rullgardinsmeny; det är vad WhatzIt 

lovar. Via en liten triangulär ikon i ett 

av hörnen på bilden du ser på skärmen 

kommer du åt en fyllig informationsruta 

med uppgifter om bildens plats på 

nätet / disken, om någon text medföljer 

bilden, upplösning, storlek och format, 

skala, rotering, om bilden kommer att 

skrivas ut; om det är en eps-fil får du 

dessutom veta vilka typsnitt och färger 

som bilden innehåller. En blinksignal 

varnar om någon bildfil saknas, eller 

om bakgrund i bildblocket är satt till 

Ingen, något som kan ge oönskade effekter 

vid rippningen. 

A Lowly Apprentice Production 



Nouveau II 

Ingick i en tidigare version i Vision’s 

Edge Utility Pack (se DtP # 2/93). Nu 

med en rad nya funktioner. Nouveau II 

lägger till flera nya val i dialogrutan för 

Nytt dokument. Du kan bestämma hur 

många sidor dokumentet ska ha (normalt 

får du bara en), om du vill ha samma 

inställningar som sist på format, 

tryckyta, antal spalter, vilken paginasiffra 

som ska inleda dokumentet etc. 

Nytt i denna version är också att du 

kan du kan skapa ett dokument i format 

liggande A4 — utan att behöva komma 

ihåg måtten (297 × 210 mm). 




Shadow Master 

Nej, detta är inte fortsättningen på Star 

Wars-trilogin, även om det har en del 

med specialeffekter att göra. Skuggor, 

även tredimensionella sådana, tonande 

till noll, i vilka färger som helst. Tidsödande, 

och oftast måste man ta vägen 

förbi Photoshop för att få det bra. Här 

är lösningen; med Shadow Master gör 

du snabbt och enkelt alla sorters skuggor 

till objekt utan att lämna XPress. 




BlendBuilder 

Färger är inte det lättaste; tala tyst om 

alla okalibrerade scannrar och skärmar 

som står och hummar på våra arbetsplatser. 

Men inte heller färgval på en 

väl inkörd desktoputrustning är lätt. 

BlendBuilder skapar en flytande palett 

där du kan blanda två färger, vilka som 

helst (även en speciell Pantone-kulör 

med en CMYK-färg). Resultatet presenteras 

som det antal olika blandningar du 

vill se i ett rutmönster, och det färgsystem 

du föredrar. Av blandningarna väljer 

du den eller de du föredrar, som du 

kan jämföra med de två basfärgerna, 

och sedan kan lagra i dokumentet. 

XTend 


Pris Software Plus: 1195 kr

@@@@@@@@e?@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@? 

@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@? 

@@@@@@@@e? 

@@h? 

@@h? 

@@h? 

@@h? 

@@h? 

@@h? 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e @@@@@@@@ 

@@@@@@@@ 

@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e 

?@@ 

@@g 

@@g 

?@@ 

?@@ 

@@g 

?@@ 

@@g 

@@g 

?@@ 

?@@ 

@@g 

@@@@@@@@ 

?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@ 

?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@ 

?@@@@@@@@ 

@@@@@@@@ 

?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@ 

?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@e?@@@@@@@@?e@@@@@@@@ 

?@@@@@@@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 

@@ 


15 

Diskett #3; Sol, sommarlov, semester …eller? 

Årets andra diskett från DtP innehåller först och främst ett botemedel mot svenska regniga 

somrar. Det är också användbart för er som tvingas jobba i sommar medan kollegerna 

gonar sig i den grekiska arkipelagen, eller annorstädes soliga trakter. 

APPLE SLICER 1.0: Ger dig möjlighet att dela upp sakerna du har under Äpplet i undermenyer efter 

begynnelsebokstav. Skriven av Jacques Lövi. shareware. 

BEFORE DARK 1.0.2: Vill du lätta upp utseendet på ditt skrivbord? Med detta lilla program kan du 

importera olika bakgrunder (en rad följer med programmet; titta särskilt på furupanelen…) att vila 

ögonen på mellan jobben. Programmet skrevs av Craig Marciniak. shareware. 

MAIL SLOT 1.0: Gör att du kan skicka elektronisk post över ett nätverk. Varje användare får en brevlåda, 

som kan finnas på en server eller på varje hårddisk. Brevlådan syns på skärmen som en mapp, 

som ändrar utseende när du får post. Skriven av Tim Bitson, AnalySYS Software. shareware. 

POPCHAR 2.7.1: En välkänd gammal bekant, oumbärlig för alla som inte kan tangentbordskartan 

för alla expert-, alternativ- och dingbats-fonter utantill. Släpp på systemmappen och titta sedan 

under Inställningar under Äpplet så hittar du den. Från österrikaren Günther Blaschek. Freeware. 

RAMDOUBLER UPPDATERING: Alla DtP-läsare som köpt RamDoubler från Connectics bjuder vi på en uppdatering 

till 1.0.2. Fungerar därefter t.ex. på PowerBook med 680 40-processor. 

STARBOP: Fransmännen har gjort det igen. Det här är en höjdare för regniga semesterdagar, eller 

när du sitter och väntar på manus från någon slö reporter. Kolla själv! 

TYPSNITT: Typsnittet SARAJEVO som du ser nedan är inte freeware; det är inte heller shareware. 

Med SARAJEVO inleder vi en serie av typsnitt och program som är Bosnien-ware. Det innebär att du 

fritt kan sprida SARAJEVO, men vill du använda dig av typsnittet betalar du valfritt belopp till den 

fria och oberoende dagstidningen Oslobodenje i Sarajevo, som kämpar för att komma ut trots det förödande 

inbördeskriget. I redaktionens arbete för det fria ordet deltar serber, muslimer och kroater 

sida vid sida, och bevisar varje dag att det finns en annan framtid för det krigshärjade området. 

Detaljer hittar du i Read Me-filen på disketten. bosniaware. 

SARAJEVO 

18 PT 

ÅBCDEFGHJKLMNÖPQRSTUVWXYZ&:;!? 

åbcdefghijklmnöpqrstuvwxyz 123456789 

ÅBCDEFGHJKLMNÖPQRSTUVWXYZ&:;!? 


ÅBCDEFGHJKLMNÖPQRSTUVWXY &:;!? 








Erik 


presslagt 16 juni. 


ISSN 1103–1387 


Produktion 

Box 20158 




Tel 08 – 644 95 11 

Fax 08 –644 90 66 

PG 89 29 77 –0 

BG 385– 6010 





kan när som 




Tryck 












NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER 

TELEFON 

POSTADRESS 

FAX 

✃ 

Svarspost 

110141700 


Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot.


Billigare att rippa, Photo-CD-tekniken fortfarande dyr 

Det är billigare att rippa utanför 

Stockholm, priserna fortsätter att 

sjunka överlag och Photo-CD:n är 

på frammarsch. Detta är slutsatsen 

av DtP:s ovetenskapliga undersökning 

av landets sätterier och reproföretag. 

För tredje året i rad har DtP frågat sätterier 

runt om i landet för att känna branschen 

på pulsen. För tredje året i rad 

var det dessutom få som ville / vågade 

svara. Sexton stycken ställde dock upp. 

Priserna är ungefärliga, förutsättningarna 

är olika och det är svårt att ge 

en helt rättvis bild av alla företag och 

deras service, så tabellen nedan är därför 

bara en fingervisning. 

I en synnerligen ovetenskaplig statistik 

uträknad med hjälp av tre års faxförfrågningar 

har vi lyckats utläsa att 

det är dyrare att rippa i Stockholm än i 

övriga landet, flera tior per a4. I samma 

uträkning syns också att priserna fortsätter 

att sjunka. 1992 var medelpriset 

för en rippad a4-sida på film 204 kr, 

1993 låg det på 179 kr och i år är det 

nere i 131 kr per sida. Till glädje för 

många av DtP:s läsare. 

Åtta Photo-CD-labb i landet 

I Sverige finns åtta företag som arbetar 

med Photo-cd. Tre i Stockholm, två i Göteborg, 

två i Malmö och ett på Frösön. 

Att ta reda på hur mycket de tog 

betalt för sina tjänster var inte lika lätt. 

Prislitorna vimlar av termer som kan 

vara en aning svårtydda för en Photocd-nybörjare. 

Du tjänar pengar på att 

ringa runt och kolla vad det kostar att 

göra precis det jobb du vill ha gjort. DtP 

hittade en skillnad på femhundra kronor 

för samma jobb mellan två firmor. 

Det finns olika sorters Photo-CD. Dels 

”vanliga” Photo-cd för i första hand privat 

bruk, dels Pro Photo-cd. 

Du kan lämna in din film och få dina 

semesterbilder inscannade på CD för att 

kanske se dem på tv:n eller datorn hemma. 

De inscannade filerna duger också 

till enklare proffsjobb. Det kostar ungefär 

250 kr för 36 bilder (inklusive CD:n). 

Att scanna in från negativ och diapositiv 

kostar ca 20–30 kr för tio stycken 

24 × 36 mm och blir dyrare ju större bilderna 

är. Själva CD-skivan kostar omkring 

en hundralapp. 

Pro Photo-CD skiftar i pris 

Pro Photo-CD är till för dig som använder 

bilder för trycksaker. De är kalibrerade 

för att tryckas, finns i fem eller sex 

upplösningar. Överföring med fem nivåer 

kostar mellan 150 och 500 kr för 

1–4 bilder, sex nivåer blir allt från 275 

till 800 kr. Priset skiftar betydligt beroende 

på vem man vänder sig till. En Pro 

Photo-CD kostar någon femtiolapp mer 

än en vanlig Photo-cd. 

En reprokille beklagade sig över att 

folk tycks tro att denna nya teknik ska 

vara billigare än traditionell bildhantering. 

”Det är den inte”, ansåg han, ”och 

det kommer att ta lång tid innan den 

blir det. Fördelen med det här sättet att 

arbeta är att det är praktiskt, bekvämt 

och säkert, det måste man betala för”. 

Anna Öqvist 

Sätteri Faxnummer En A4 på 24 A4 på Prisex / nr Övrigt 

film / papper kr film / papper kr (se not nedan) 

Affärslitteratur 013–11 34 42 90 / 60 1 488 / 960 15 600 Stokastiska raster 

AE Andersson Grafiska 040–22 35 89 155 / 130 2 640 / 1 970 22 900 PrePress, tryckeri 

Grafiska Byrån Uppsala 018–10 16 16 110 / 90 88 / 72 30–35 000 Tryck, bildbehandling 

Grafisk Support 08–83 64 60 230 / 200* 1 480 / 1 100 — *1–2 sidor 

IGP AB 08–612 74 80 120 / 100 Offert / Offert Offert Repro, original, 2-skift 

LY Originalservice 08–669 97 46 90 / 70 2 020 / 1540 17 700* *Exkl. kopiering, mont. 

Marknadsteam 063–11 98 89 130 / 95 2 184 / 1 728 17 880 Reklambyrå, repro 

Monilar 08–82 71 40 115 / 95* 2 200 / 1 720 — *Minimiavgift 190 kr 

NE Reprosats 08–647 03 53 85 / 70 1 800 / 1 440 — Tryckkonsult 

Skribo Font 08–653 53 55 130 / 110* 1 560 / 1 200 19 800 *Inklusive startavgift 

Slicegruppen 08–14 07 07 120 / 100 1 970 / 1 570 29 250 Hämtar och lämnar 

Sten Lindgrens Grafiska 08–33 46 32 130 / 120 2 210 / 1 970 19 200 — 

Stockholms Lito-Teknik 08–765 31 98 90 / 75 1 680 / 1 560 22 080 Repro 

Textcenter 08–16 98 10 145 / 100 110 / 80 12 240 Bildbearbetning, original 

Wallin & Dalholm 046–11 95 53 70 / 65 1 560 / 1 320 Separat offert OPI-bilder 

Wasa Litho 08–20 35 70 300 / 300 2 860 / 2 200 33 740 Retusch, tryck mm. 

NOT: Kolumnen Prisexempel är en förfrågan vad det kostar att rippa en återkommande tidning, 

sex nummer per år, 30 sidor i genomgående fyrfärg inklusive repro på 40 fyrfärgsbilder per nummer.

DESIGN 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 4 ÅRG 3 

AUGUSTI 19944 

EN KOMPLETT 

LATHUND FÖR 

TIDNINGSDESIGN 

Sid 3 –5 

Dt P VISAR VÄGEN 

TILL ARKIVBILDER 

PÅ CD-ROM 

Sid 6–8 

Terminsstart i DtP-skolan 

Varsågod och sitt. På sista sidan i höstterminens första nummer hittar vi 

Doktor DtP själv som hedrar vår lilla tidning med en föreläsning. Redan i 

nästa nummer kommer han åter, för att den gången prata luft; alltså om 

mellanrum mellan ord och bokstäver. Ett ämne med mer substans än vad 

man kan tro vid första anblicken. 

Vi skriver mycket om bilder i detta nummer, och publicerar också den 

utlovade lathunden för dig som står i begrepp att ge ny form åt en tidning. 

Men nu får det räcka med handledning från redaktören; nu vill vi veta 

vad du tycker i stället. Reagera vänligen på nedanstående påståenden om 

vad du tycker om DtP — vem vet, vi kanske gör som du säger… 

I LONDON BÖRJAR 

HÖSTREGNEN 

MED POLISER 

Sid 9–11 

ETT FORMAT FÖR 

ALLA DIGITALA 

DOKUMENT? 

Sid 12–13 

PAGEMAKER LIKA 

SNABBT PÅ QUADRA 

OCH POWER MAC 

Sid 14 

HAR DU FÅTT 

»GÅSFOTEN« 

OM BAKFOTEN? 

Sid 16 

Påstående Ja Nej Jaså 

DtP borde komma ut oftare b b b 

DtP borde tryckas i fyrfärg b b b 

DtP borde komma ut på diskett b b b 

DtP borde acceptera annonser b b b 

DtP borde finnas i en databas b b b 

DtP skriver för lite om Quark XPress b b b 

DtP skriver för lite om PageMaker b b b 

DtP skriver för lite om Photoshop b b b 

DtP skriver för lite om typografi b b b 

DtP skriver för lite om tidningsdesign b b b 

DtP skriver för lite om produktionsteknik b b b 

DtP är värd pengarna b b b 

Jag använder typsnitten på DtP-disketterna b b b 

Jag använder XTensions på DtP-disketterna b b b 

Jag använder programmen på DtP-disketterna b b b 

Jag använder spelen på DtP-disketterna b b b 

Jag använder inte DtP-disketterna alls b b b 

Sådana här undersökningar är fåniga b b b 

När du svarat snällt på alla frågor så tar du en kopia på sidan och faxar 

den till oss på 08–644 90 66. Nu är det rast! 


2 Design Typografi Produktion # 4 • Augusti 1994 

60 000 prenumeranter 

utan att trycka tidningen 

ClariNet heter dagstidningen på Internet, 

det världsomspännande elektroniska 

nätverket som har miljoner användare; 

från Bill Clinton i USA till Carl Bildt i 

Sverige. I svenska medier och för dem 

som så sent som i våras tyckte att ett 

GSM-telefonnummer var höjden av digitalt 

medvetande, har nu den lilla symbolen 

@ blivit det nya adelsmärket. Den ingår 

nämligen i Internet-adressen, och 

en sådan bör du numera ha på ditt visitkort 

(jodå, CompuServe går också bra, de 

bägge näten kan prata med varandra). 

ClariNet började komma ut 1989 och 

har enligt ägaren gått med vinst från 

början. I dag når den 60 000 betalande 

prenumeranter, som laddar ner den via 

modem till sina datorer. Tidningen har 

200 olika avdelningar, och prenumeranten 

kan skräddarsy sin egen tidning 

genom att välja vilken information som 

han/hon vill ha. Vill du inte ha sporten 

eller börstabellerna så slipper du. 

Digitala fingeravtryck 

hindrar piratkopiering 

Ett brittiskt företag, MOR Ltd. i Nottingham, 

har utvecklat en teknik som placerar 

ett digitalt ”ID-kort”, osynligt för den 

som inte har tillgång till programmet, 

i exempelvis ett bilddokument. ID-informationen, 

som kan innehålla exempelvis 

namn och adress till fotografen, 

är omöjligt att radera från bilden. Inte 

ens kraftig bildmanipulation påverkar 

”ID-kortet”, något som fotografer säkert 

välkomnar — de tekniska möjligheterna 

till elektronisk bildbearbetning och 

copyright-regler har ju ibland krockat. 

Adobe ändrar villkor 

för typsnittskunder 

Tidigare, när du köpte typsnitt av Adobe, 

fick du rätt att installera typsnittet 

på de datorer som använde en och samma 

skrivare. Numera gäller inte den 

principen; istället får du installera typsnittet 

på maximalt fem datorer på ett 

och samma företag. 

Apples QuickDraw GX 

kommer i oktober 

Apple introducerar i höst sitt nya system 

7.5, som bland andra nyheter kommer 

att innehålla QuickDraw GX. För 

program som utnyttjar denna teknik 

kommer behandlingen av typografin 

att bli mycket mer avancerad. Exempelvis 

kommer flera ligaturer, äkta kapitäler, 

optisk linjering av spalter (dvs. 

punkter och diviser hängs ut i marginaler 

och spaltmellanrum) m.m. 

Två stora aber finns dock; för det 

första finns nästan inga GX-fonter på 

marknaden. Folk har köpt PostScripttypsnitt, 

och kommer säkert att fortsätta 

att göra detta. För det andra krävs att 

programmet du jobbar i understödjer 

GX-formatet. Och det är det hittills bara 

ReadySetGo som deklarerat att de gör 

(i versionen som kommer senare i höst). 

En liten sak som DtP-prenumeranter 

har haft nytta av sedan 1992, nämligen 

Windowshade, det lilla programmet som 

låter dig krympa fönster till bara ”fönsterlisten” 

överst, kommer i fortsättningen 

att vara en del av Macintosh system. 

Barcelona laddar 

för designmöte 1995 

För första gången håller Society of Newspaper 

Design sin årliga workshop utanför 

USA:s gränser. 8–10 september 1995 

träffas tidningsformgivare från Europa, 

USA och andra hörn av världen i Barcelona, 

en av Europas hetaste städer just nu. 

Eftersom nästa sommar förmodligen 

blir blöt och kall i Sverige så är det en 

bra idé att boka in sig. Du kan faxa 

direkt till den spanska arrangörskommittén 

på 00934–3–415 64 23 eller till 

ordföranden för den nordiska sektionen, 

Svenåke Boström, på 060–312 00. 

Beslutet att placera organisationens 

konferens och årsmöte i Europa har 

orsakat protester från medlemmar i 

USA, men ledningen har stått på sig. 

Aldus erbjuder enkelt 

diagramprogram 

ChartMaker skapar diagram till dina 

PageMaker, Quark XPress, Word-dokument 

eller vilka andra program som 

helst som arbetar i Mac- eller Windowsmiljö. 

I programmet finns mallar för 

84 olika två- och tredimensionella diagramformat. 

Diagrammen kan sedan 

bearbetas genom att ändra storlek eller 

lägga till skuggor. 

Diagrammet placeras i ditt dokument 

på vanligt sätt eller via publicera/prenumerera 

eller klippboken (Mac). 

Du kan dock inte skriva ut diagrammet 

inifrån ChartMaker. ChartMaker kostar 

runt tusenlappen. 

Nya tangentbord 

minskar skaderisk 

Förslitningsskador står för en mycket 

stor del av arbetsskadorna; oftast är det 

tyngre monteringsjobb med återkommande 

moment som är farligast. Men 

även datoranvändare löper risker, ”musarm”, 

nackspärr, ont i rygg och axlar är 

varningssignaler. 

DataHand heter ett alternativ till 

tangentbord som nyligen lanserades av 

Industrial Innovations Inc. DataHand 

består av två separata formgjutna plattor, 

en för varje hand, med urtag för 

varje finger. För att skriva en bokstav 

behöver du bara röra fingret en millimeter 

i en av fyra riktningar eller neråt, 

så når du en magnetkontakt. 

Företaget bakom produkten hävdar 

att endast 5 % av de återkommande rörelser 

ett vanligt tangentbord tvingar 

användaren till finns kvar om du använder 

DataHand. Pris? 2 000 US dollar, 

tyvärr. Industrial Innovations Inc har 

faxnummer 0091–602–860 1351. 

PSI lanserar 

modem för nätverk 

Med Postman NetFax från PSI behöver du 

bara ett modem för alla Macar på kontoret. 

Med en server räcker det med en 

telefonlinje för såväl datakommunikation 

som fax. Alla kan också arbeta med 

Apple Remote Access via modemet. 

Köper du programmet med licens 

för fem användare och ett snabbt modem 

kostar det cirka 6 700 kr. PSI har tel 

031–68 20 58. 

Adobe /Aldus släpper 

FreeHand till Altsys 

Ett förslag till Adobe Systems (som kombinationen 

av Aldus och Adobe kommer 

att heta) var att slå ihop FreeHand och 

Illustrator till Frustrator. Så blev det inte. 

Istället släpps rättigheterna till Free- 

Hand i januari nästa år tillbaka till dem 

som skapade programmet, AltSys, sedan 

företaget stämt Aldus. 

På fontsidan är också Altsys en vinnare; 

Letraset har slutat stödja programmet 

FontStudio, och låter sina kunder 

uppgradera till Altsys’ marknadsledande 

Fontographer för 99 US dollar. 

En späckad höst 

efter en het sommar 

• 13–16 september. Seybold. Ett måste 

för branschens tungviktare. San Francisco, 

USA. Fax 0091–215–565 4659. 

• 20–21 september. PageMaker användarkonferens. 

Hamburg, Tyskland. Fax 

00949–30–31 22 600. 

• 4–7 oktober. Ifra ’94; mastodontmässa 

om tidningsteknik. Mycket svenskar 

med slipsar. München, Tyskland. Fax 

00949–61–51 70 05 72. 

• 5–7 oktober. CD-ROM Expo. Hur man 

tjänar pengar på digital publicering. 

Boston, USA. Fax 0091–617–361 3389. 

• 13–15 oktober. Society of Newspaper 

Design håller sin årliga workshop. Kansas 

City, USA. Fax 0091–703–620 4557. 


gangs all there, inklusive Malcolm Garrett 

och Erik Spiekermann. London, 

England. Fax 00944–737–769 243. 

• 31 oktober–4 november. Folio; jättekonferens 

om alla aspekter på tidskriftsutgivning. 

New York, USA. Fax 

0091–203–961 8399. 

• 8–10 nov. Multimediamässa. Mainz, 

Tyskland. Fax 00949–69–664 432 22. 

• 21–25 november. Sjunde konferensen 

för DtP-användare. Berlin, Tyskland. Fax 

00949–30–881 38 06.

Design Typografi Produktion # 4 • Augusti 1994 

3 

Tony Suttons lathund för bra, ny tidningsdesign 

Hemligheten med bra tidningsdesign? Det är summan 

av effektiv journalistik, klok företagsledning och kvalitetskontroll. 

Och stor konst! 

Så säger kanadensaren Tony Sutton, designkonsult 

på tidningsgruppen Thomson och redaktör på designtidskriften 

Ragged Right. Här utvecklar Sutton sina 

åsikter i en lathund för dagspressdesign. 

Redaktörer och utgivare tror ofta att en ny design av deras 

tidningar innebär en magisk, konstnärlig osmos, en process 

under vilken nya typer, extra utrymme, 

större bilder och lite färggrannt grafiskt 

pynt gör sidorna så fantastiska att nya 

läsare står på kö för att köpa varenda 

exemplar som trycks. Det stämmer inte. 

och läsbar. 

En ny design kräver en mycket större 

mobilisering av kunskaper och ansträngningar 

än så om den ska lyckas. Den 

är förenad med omformning av såväl 

sammanhang. 

tankeprocesser som sidornas rent fysiska 

struktur. Det handlar om… 

journalistik. Att förbättra innehållet 

genom att göra det mer spännande, 

mer övertygande och lättare att 

förstå för läsare som oftast har andra, 

meningsfullare saker att lägga sin tid på. 

management. Att organisera och 

omstrukturera de olika momenten — 

redaktionellt arbete, annonsering, tryckning 

och distribution — som tillsammans ska resultera i en 

effektiv tidningsprodukt. 

kvalitetskontroll. Att förbättra typografin, att avpassa 

flytet mellan sektionerna och sidornas ordningsföljd, och 

Definition av god design 

1. Bra design är tydlig, hänsynsfull 

2. Bra design är disciplinerad. 

3. Bra design är flexibel. 

4. Bra design har balans och 

5. Bra design innehåller 

överraskningsmoment. 

6. Bra design hjälper till att klargöra 

en komplicerad eller teknisk text. 

7. Bra design är originell. 

8. Bra design är kostnadseffektiv. 

9. Bra design säljer innehållet. 

10. Bra design klarar deadline. 

att granska och omdefiniera det ofta olustiga förhållandet 

mellan annonser och artikeltext. 

filosofi. Att klargöra de redaktionella och affärsmässiga 

uppgifterna. Vilka är läsarna? Vilken roll spelar, eller borde 

tidningen spela i deras liv? Dessa frågor leder ofrånkomligen 

till beslut om vilken sorts artiklar man ska sträva efter, var 

de ska placeras i tidningen och hur de ska framhävas på 

sidorna. 

och visst, konst. Att utveckla formatering som använder 

skala och proportioner för att framhäva olika informationsnivåers 

relativa betydelse. Att införa 

tydliga typografiska och grafiska stilar 

som, för att citera juryn för det första 

brittiska tidningsdesignpriset år 1952, 

”skiljer mellan olika typer av artiklar 

och avgränsar nyheter från reportage”. 

Den nya formgivningen är givetvis 

det mest synbara beviset på förändring 

men paradoxalt nog är det också det 

mest försumbara. Efter ett par veckor är 

läsarna vana vid förändringarna men 

många kommer att längta efter den gamla 

produkten som idé. För att motverka 

dessa känslor måste vi ge bestående bevis 

för att en viktig förändring har skett. 

Detta betyder bättre innehåll, klarare 

uppläggning, renare tryck och en mer 

genomtänkt placering av annonser. 

Allt detta kräver ett starkt engagemang 

för en tidning som ständigt utvecklas, en tidning där 

förändring är ett nyckelord. Allt annat i livet förändras ständigt, 

så det finns ingen anledning till att en tidning skulle 

vara ett undantag från denna naturlag. 

Tio steg mot en effektiv omarbetning av din produkt 

.1. 

Varför gör ni det? 

Vad vill ni få ut den nya designen? Är ni 

ute efter större upplagor? Vill ni kommunicera 

klarare? Har ni nya hjälpmedel 

som kommer att förbättra produktions- 

eller tryckningsrutinerna? Eller 

har ni äntligen insett att er tidning inte 

är lika lättillgänglig som den storstadskonkurrent 

som mer och mer börjar 

inkräkta på ert område? 

Vad ni än svarar måste ni först och 

främst utvärdera innehållet, bestämma 

vad som ska vara kvar, vad som ska tas 

bort och vilka delar som ska läggas till. 

.2. 

Vad vill ni uppnå? 

Det självklara svaret på denna fråga är: 

”En bättre produkt som kan hjälpa till att 

behålla de kunder vi redan har och locka nya.” 

För att uppnå detta måste ni hitta de 

områden som det lönar sig att förbättra, 

och definiera, planera och utveckla 

de komponenter som gör det möjligt 

att klara det. Gör upp listor och titta på 

andra, framgångsrika tidningar för att 

få idéer som kan anpassas för era behov. 

Ska ni byta till nya typsnitt? I så fall, 

gör inte misstaget att skaffa nya typsnitt 

bara för att de ser bra ut i en annan tidning. 

Se till att testa den nya typografin 

i er press innan ni bestämmer er. 

Om ni är en liten tidning med liten 

personalstyrka, tänk efter två gånger 

innan ni försöker efterlikna den grafiska 

formen i en storstadstidning med 

en personal på 300. Omarbeta med förnuft 

och kom ihåg att kvalitet kostar, 

både pengar och mänskliga resurser. 

.3. 

Vem ska göra jobbet? 

Utse en ledare till projektet och leta 

reda på någon som ska ansvara för designen. 

Var hittar man den personen? 

Alla nyhetsredaktioner har någon medarbetare 

som är bättre på design och 

layout än resten av personalen. Han 

eller hon bör få ansvaret för den nya 

utformningen, sannolikt i samarbete 

med en konsult. 

Förvissa er om att alla i huset medverkar, 

genom att organisera kommittéer 

för de olika ämnesområdena — 

innehåll, design, annonsering, produktion, 

tryckning och marknadsföring. 

Men den beslutsfattande gruppen bör 

vara liten och kunna agera snabbt. Tre 

personer räcker oftast: förläggaren, chefredaktören 

och formgivaren. 

.4. 

Hur ska ni lyckas med det? 

Effektiv omarbetning innebär nytänkande 

runt varje del i tidningen. Formulera 

uppgifter för varje tidningssektion 

och varje avdelning på redaktionen. Be 

alla medarbetare (inte bara journalisterna) 

att utarbeta en önskelista över vad 

de skulle vilja se i den nya produkten.


Förstasidorna till höger visar processen när Tony Sutton m.fl. gjorde 

om Altoona Mirror i Pennsylvania. 

närmast t.h: originalsidan 

• Pufflådor i sidhuvudet är inte alltid ett bra sätt att locka läsare. 

• Logotypen är klumpig; vit text på mörkblå bakgrund är svårläst. 

• Rubriker satta i Bodoni ger tidningen ett föråldrat utseende. 

• Stora luftrum mellan rubrikraderna och efter slagraden ”Ordeal”. 

• Statiska foton ger ett trist intryck och lockar inte lösnummerköpare. 

• Sidans nedre halva är grå och avskräcker från läsning. 

• Sidlayouten är för horisontell, utan vertikal betoning. 

i mitten: första omgjorda förslaget 

• Pufflådorna har plockats bort, utom Michael Jackson-puffen som 

ligger i botten på sidan. 

• Logon har gjorts om, större med ett smalare och kraftigare typsnitt. 

• Rubriksnittet har bytts mot kondenserad Walbaum. 

• De viktigaste rubrikerna har kompletterats med nerryckare/ingress 

i Franklin Gothic Book. Rubriken i vänsterkrysset har fått dårrad. 

• Det nya brödtextsnittet Nimrod är tydligare med bättre typografisk 

kontrast än originalet. 

• Bilden i topp på ettan är starkare och det underordnade porträttet 

på pojken är bättre beskuret. 

• Puffartiklarna är separerade av två punkters vertikala linjer. 

• Den nedre halvan av sidan är starkare redigerad. 

längst t.h: andra omgjorda förslaget 

• Sidan har omdisponerats för att bättre lyfta fram lokalt material. 

• Rubriken i vänsterkrysset har fått nerryckare i stället för dårrad. 

• En lokal bildnotis, med rubrik satt i Franklin Gothic Heavy, ersätter 

den statiska arkivbilden på Clinton. 

• Den lokala familjetragedin har lyfts fram som andranyhet. Clinton 

reducerad till enspaltare. 

• Puffraden i sidhuvudet hänvisar endast till sportsidorna. 

• Vertikal spaltsticka separerar artiklarna tydligare. 

Hitta lösningar på de problem som 

redan finns. Om trycket är dåligt måste 

det rättas till. Om annonsstaplarna är 

klumpiga pyramider som kväver innehållet 

i artiklarna måste de ändras. 

.5. 

När ska det göras? 

Jäkta inte på processen. Fyra månader är 

antagligen minimitiden för förändring, 

men ju längre tid desto bättre, särskilt 

om tidningen har en liten personalstyrka. 

När deadline väl har satts, besluta 

vad som ska göras och gör upp en plan 

som omfattar preliminära designförslag, 

fullständiga provnummer för läsare och 

annonsundersökningar, och tillräckligt 

med tid för reklam och marknadsföring. 

.6. 

Gör provnummer 

Börja med fyra sidor. När ni är nöjda 

med de grafiska delarna och sammansättningen, 

kan ni utarbeta en dummy 

för marknadsundersökningar. Var hänsynslösa 

i er kritik av de nya sidorna om 

ni vill ha en effektiv produkt. Omarbeta 

inte i ett vakuum, utan ta sidorna från 

en existerande tidning och utforma 

dem i den nya stilen. Sätt upp de tryckta 

före- och efter-sidorna på en vägg så att 

man kan jämföra. Om man inte kan 

avgöra vad som är omarbetat så har jobbet 

gjorts dåligt. 

Testa hur varje del fungerar i praktiken: 

Kan personalen ro det i land varje 

dag? Klarar tryckeriet att trycka de färger 

ni har valt till logotypen? Är det 

några delar av formgivningen som tar 

så lång tid att ni skulle missa deadline? 

Utveckla fullständiga provnummer 

som personal och referensgrupper får 

kritisera. Ge därefter, när utformningen 

är klar, tryckta provnummer till annonsavdelningen 

så att den kan börja sälja 

annonsplats i den förnyade produkten. 

.7. 

Framställ en grafisk stilbok 

Vill ni att era medarbetare ska veta hur 

allt fungerar så utbilda dem ordentligt 

och ge dem en redigeringsguide, en grafisk 

stilbok som förklarar de nya formelementen. 

Vänta inte med framställningen 

av detta viktiga dokument till 

sista minuten. Börja genast, när ni fattar 

era första beslut om designen, så blir 

det lätt att ställa samman designreglerna 

vid slutet av omgörningsprocessen. 

Uppdatera den regelbundet för att få 

med de justeringar som görs efter det 

att den nya designen är klar. 

I slutänden är det bara om er personal 

vet vad som förväntas av dem som 

omarbetningen blir lyckad. Detta kräver 

tydlig kommunikation och god utbildning 

av dem som ska verkställa förändringarna. 

.8. 

Marknadsför förändringarna 

Man kan inte locka till sig nya kunder 

om man inte talar om vad man håller på 

med. Så förbered annonser för att lansera 

startdagen, och sätt marknadsavdelningen 

på att arbeta med reklamkampanjer 

för att locka potentiella läsares 

intresse. 

Om det finns lokal-TV, boka reklamtid 

för två eller tre dagar före och efter starten, 

boka sändningstid på lokalradion


5 

eller använd reklampelare för att berätta 

för alla om den stora dagen. Samla 

starka artiklar till startdagen och lämna 

plats på förstasidan så att utgivaren 

kan förklara förändringarna för läsarna. 

.9. 

Startskottet för nya tidningen 

Detta blir antingen den bästa eller den 

värsta dagen i era liv — ända till imorgon, 

när det måste göras om igen. Njut 

av stunden och upplevelsen, och gör allting 

så perfekt ni bara kan utan att missa 

deadline. När slutspurten är över är det 

dags att analysera produkten, fixa felen, 

ha fest och säga tack till medarbetarna 

och andra inblandade. 

.10. 

Fortsätt att förändra. 

Läs er tidning varje dag och kontrollera 

att artiklarna är intressanta och välskrivna, 

att rubriker och underrubriker 

passar och att bilder, grafik och tryck 

håller högsta kvalitet. Förbättra produkten 

genom att regelbundet föra in 

nya inslag, och tänk på det dagliga 

behovet av överraskningsmoment. Och 

slutligen, var inte rädda för förändring. 

Era läsare är det absolut inte. 

Tony Sutton 

Översättning: Ewa Rossing 

Att ställa de rätta frågorna 

Thomson Newspapers är en tidningskedja i 

Canada som har en egen designbyrå. De publicerar 

regelbundet rapporter om sin verksamhet 

och ger också ut månadsmagasinet The 

Editor. Texten är hämtad ur specialutgåvan 

Changed Pages, som handlar om redesign av 

Thomsons tidningar. © Tony Sutton, Thomson 

Newspapers, Toronto, Canada 1993. 

Här är några av de frågor som måste besvaras innan omarbetningen 

kan påbörjas. Listor bör göras upp för varje avdelning på tidningen. 

1. Ska ni använda nya rubriker och/eller textstilar? Vem ska installera dem? 

2. Ska underrubriker och ingresser användas i början av artiklarna? Hur ska ni i så fall 

göra dem sparsamma och effektiva? Hur ska de kombineras med rubriker och text på 

ett sätt som ger effekt utan att de ser malplacerade ut? 

3. Ska ni introducera nya skribenter, kolumnister eller andra regelbundna inslag? 

Vad ska tas bort? Var finns de största möjligheterna att förbättra? 

4. Hur ska fotot utnyttjas? Kommer grafiken att få större utrymme i den nya formgivningen? 

Hur ska den i så fall framställas? 

5. Kommer den nya layoutmallen att bättre betona artiklar som är vertikalt placerade 

eller ligger i botten på sidan? 

6. Kommer artiklarna att bli kortare? Kommer de att hoppa från första sidan? 

7. Hur många tidningssektioner ska ni ha? Hur kommer ni att behandla framsidor? 

8. Kommer sidföljden att ändras? Kommer ni att göra undersökningar för att få veta 

hur era kunder läser tidningen? 

9. Kommer annonsutlägget att förändras från pyramider till blockbrytning? 

10. Hur kommer ni att handskas med färg i den nya utformningen?


Tänk att ha ett bildarkiv i byrån som en CD bland andra saker 

i] Klockan är kvart över fem. Alla bildarkiv har just 

stängt när du inser att du behöver en bild till 

det där jobbet som skall vara klart i morgon. 

II] Informationssamhället är här. Men Stockholm är 

långt borta. Och de bilder som kommer med posten 

har inte ens en avlägsen likhet med de visioner 

du målat upp för bildbyrån i telefon. 

III] Budgeten är noll. Förväntningarna skyhöga. Du 

inser att ”Trolla med Truxa” hade varit lämpligare 

kurslitteratur än ”Typiskt typografiskt”. 

IV] Du skulle behöva en bild där det regnar poliser 

över London. Men att klippa ihop en sådan med 

bildbyråbilder skulle driva firman i konkurs. 

För två år sedan var detta fyra omöjliga fall. Men plötsligt har 

situationen ändrats — du har börjat kunna köpa foton på CDrom-skiva. 

Till priser som är allt från löjligt låga (om man räknar 

pris per bild) till rimliga eller höga (om man räknar pris 

per bild som man verkligen använder). 

Men varje paradis har sin orm och att köpa foton på CD är 

inte helt utan komplikation. 

Photo CD är inget problemfritt medium 

Många av samlingarna är gjorda på Photo CD. Ett sätt att lagra 

och distribuera bilder som man för ett år sedan trodde 

skulle slå ut all annan repro. Men som visat sig mindre lyckat 

för bilder som skall tryckas; en Photo CD-bild kan behöva en 

hel del arbete för att anpassas till trycket varje gång den 

används. Kolla med din repro om de tar extra betalt för att 

hantera Photo CD-bilder — 100 kronor / bild tycks vara en vanlig 

kostnad. Å andra sidan är Photo CD ett av de mest kompakta 

lagringsformaten, och bilderna håller gott och väl för att 

förstoras upp till A4 sedan de väl tryckanpassats. 

Och att lagra i RGB eller CMYK är inte heller helt problemfritt. 

En RGB-bild måste översättas till fyrfärg om den skall 

tryckas — och denna översättning kräver kunskap och kan ta 

en del tid. Bilder lagrade i CMYK är färdigt fyrfärgade — men 

separationen har (förhoppningsvis) gjorts så den skall fungera 

med många olika slags papper och tryck. En separation 

gjord för just ditt tryck skulle förmodligen ge bättre kvalitet. 

Ett stort problem är att informationen om vad skivorna 

innehåller är svår att samla på ett ställe. Har du tjugo olika 

skivor kan du tvingas stoppa in var och en av dem i CD-spelaren 

och öppna, söka i och stänga tjugo olika kataloger, bara 

för att göra ditt första urval. 

Därför tror jag att sannolikheten för att man använder 

Digital Stock — där katalogen (en sammanslagen katalog!) för 

alla deras skivor ligger på en CD — är betydligt större än att 

man skulle orka söka igenom PhotoDiscs 13 olika kataloger. 

Jag tror också att temasamlingar som Corel och Digital Stock 

— där varje skiva ägnas åt ett begränsat motivområde — klarar 

sig betydligt bättre än generella skivor som CD Bildarkivs 

Sverigemotiv. 

Det är helt enkelt en fråga om att vi trätt in i informationsåldern 

— problemet är inte längre huruvida informationen 

(bilden) finns bland skivorna på ditt skrivbord eller inte, 

problemet är att hitta den inom rimlig tid. Men det är klart — 

du kan ju önska dig Kodaks nya CD-jukebox, som tar hundra 

skivor, till julklapp. 

Tryggt med tryckt katalog 

Att bedöma bilder på skärmen kan vara svårt. Då är en tryckt 

katalog ofta en hjälp. Dessutom går det ofta fortare att leta i 

en tryckt katalog än i en elektronisk. 

När du söker elektroniskt är det nästan alltid på engelska. 

Aldus Fetch verkar vara det populäraste katalogiseringsprogrammet. 

Tyvärr. Fetch tillåter inte att du har flera kataloger 

öppna samtidigt, vilket gör det tidsödande att söka på mer än 

en skiva samtidigt. 

Kodaks katalogprogram — som Image Bank använder — gör 

jobbet litet lättare än de andra katalogprogrammen genom 

att du väljer dina sökord ur en lista över alla som finns. 

Alla skivor har katalogprogram också för Windows. 

Liberala regler för publicering av CD-bilder 

Till fördelarna med foton på CD är att användningsbestämmelserna 

ofta är mycket liberala. Det brukar vara fritt fram 

att använda dem i reklam utan att betala modellarvode. Och 

fritt fram att manipulera bilderna — något som kan vara svårt 

att få tillstånd till av traditionella bildbyråbilder. 

Men för att inte åka på några smällar är det alltid säkrast 

att kolla dessa saker innan du sätter igång. 

En mycket vanlig begränsning är att du inte får sälja vidare 

själva bilderna — dvs. du får inte använda dem till att göra 

din egen CD eller fotobok. 


Din guide till digitala bildarkiv på CD-ROM 

Aztech 

Med en samling på tretusen bilder på 24 skivor är The World 

Bank ett mycket ambitiöst upplägg. Fotografikvaliteten är 

dock tveksam, nivån är ungefär ”hyfsade amatörbilder”. Och 

bildurvalet verkar något slumpmässigt — en sökning på Norden 

gav 87 bilder från Danmark, 39 finska, men inga från 

Norge eller Sverige. 

Säljs av Aztech. 0091–416–539–8822. 

Fax 0091–905–738–1961. 

Titlar Sampler (kataloger från flera av samlingarna och 3 000 provbilder. 

Pris $ 25), The World Bank (3 000 bilder på 24 CD-skivor. Pris $ 1000). 

Övriga titlar ($ 40–75) Fashion, Advertising and Lifestyles. Visual 

Rhythms. Floral Tapestry. Gems and Semi-Precious Stones. Jurassic Dinosaur. 

Underwater Realms. The Office Woman. The Fitness Woman. Secret 

Paradises. Africa. 

Lagringsformat Ej komprimerad TIFF CMYK. Några titlar finns också i 

Photo CD-version till lägre pris. 

Elektronisk katalog Aldus Fetch. Samlings-CD med enbart minibilder och 

olika kataloger för olika samlingar. Obefintlig eller dålig indexering gör det 

dock svårt att hitta rätt bild. 

Tryckt katalog Affisch med alltför små bilder.


7 

CDFoto 

Detta är en splitter ny katalog-CD med i stort sett bara svenska 

motiv. Själva bilderna måste man beställa. Det är litet 

klumpigt, men å andra sidan blir sökningen väldigt mycket 

lättare med många bilder på samma CD. 

Säljs av CDL-Press. 0491–97 000. Fax 0491–97 197. 

Pris 995 kr. Antal bilder 4000. Ytterligare en volym kommer i november. 

Restriktioner Avsedd som katalog. Bilderna får bara användas för skisser 

samt i små upplagor internt. 

Lagringsformat Lågupplöst Photo CD. Bilderna man beställer kommer 

som högupplöst Photo CD. 

Elektronisk katalog Aldus Fetch. Index på svenska. Tryckt katalog Nej. 

Corel 

Corel kör med massverkan. Över 160 titlar, 100 bilder per 

titel. Det är ett bra upplägg — med många bilder kring ett 

smalt ämne finns det en rimlig chans att man skall hitta en 

användbar bild. Bilderna är ok och priset oslagbart — dessa 

skivor lönar sig även om man bara använder en bild. Kan de 

bara hålla korta leveranstider så kan detta bli en svår konkurrent 

för bildbyråerna. 

Katalogsystemet är dock inte ens under all kritik — det är 

helt obefintligt. Vilket gör det svårt att hitta bilder och omöjligt 

att veta vad bilden man hittat föreställer. 

Jag är också skeptisk till Photo CD-formatet — att behöva 

betala färgkorrigering varje gång man använder en bild är 

kanske inte någon finansiell katastrof, men det retar mig. 

Säljs av Min Dator. 08–704 73 00. Fax 08–80 04 70. 

Stadab 08–705 81 00. Corel (USA) 0091–613–728–3733 ext 106. 

Titlar Sunrises and Sunsets. Mountains of America. Exotic cars. WW II 

Planes. Porsche Racing. Coasts. Wild Animals. Sailboats. Birds. Trees and 

Leaves. Air Shows. Patterns. Underwater Reefs. Flowers. The Artic. China 

and Tibet. Rural Africa. Ireland. Western Canada. Arizona Desert. Spirit of 

Buddha. Auto Racing. Bridges. People. Churches. Food. Lakes and Rivers. 

Waterfalls. Fields. Egypt. Residential Interiors. Deserts. Aviation Photography. 

Insects. New Zealand. Fighter Jets. Fireworks. Predators. Waterfowl. 

Alaska. Underwater Life. Hawaii. Turkey. Northern California. Apes. California 

Parks. Cactus Flowers. Butterflies. Mexico City. New Mexico. Korea. 

Sacred Places. Old Singapore. Guatemala. Doors of San Francisco. Skiing 

in Switzerland. Ski Scenes. Windsurfing. Commercial Construction. Mexico. 

m.fl. Totalt över 160 titlar, svenska agenten har dock bara ett mindre urval. 

Pris ca 500 kr eller $ 30 per skiva med 100 bilder. 

Lagringsformat Photo CD. 

Elektronisk katalog Nej. (Katalogprogram medföljer, men man får själv 

skapa själva katalogen.) Tryckt katalog Nej. 

Digital Stock 

Imponerade både genom ovanligt hög fotografisk kvalitet och 

att vara nästan ensamma om att ha en användbar elektronisk 

katalog. Katalogen ligger samlad på en CD-skiva — alltså 

slipper man strulet att skyffla tjugo skivor för att hitta en 

bild. Och denna skiva innehåller även medelupplösta bilder, 

så man kan få se en uppförstorad bild innan man gör sitt val. 

Katalogen skulle kunna sälja en hel del bilder åt dem — 

det är ju mycket lättare att lägga två–tretusen på en skiva när 

man vet att man behöver en bild från den, än att köpa och 

hoppas den kommer till användning. Men den fördelen urholkas 

av generalagentens beslut att inte hålla skivorna i lager. 

Påstår sig ha löst problemet med Photo CD-bildernas dåliga 

tryckanpassning genom att använda specialgjorda färgmatchningsprofiler 

till Kodaks Color Management. DtP har 

inte haft tillfälle att pröva dessa, men är skeptisk. 

Säljs av CD Bildarkiv. 08–653 02 68. Fax 08–653 02 68. 

Titlar: Katalog-CD (2 000 bilder, innehåller även medelupplösta. 300 kr) 

Professional Discs (100 bilder, 2 500 kr styck): Active Lifestyles. Business 

& Industry. Landscapes. Space & Spaceflight. Trees. Animals. Flowers. 

Men, Women & Romance. Sunsets, Skies & Weather. Undersea Life. 

Babies & Children. Mountains & Waterfalls. Textures & Backgrounds. Buildings 

& Structures. Indigenous Peoples. Oceans & Coasts. Transportation. 

Signature Discs (100 bilder av samma fotograf, 3 500 kr styck): 

Food. Undersea textures. Western Scenics. 


Elektronisk katalog Aldus Fetch. Tryckt katalog Nej. 

Image Club 

Två mycket smala skivor. Inget ont i det, många bilder inom 

samma motivområde ökar väsentligt chansen att hitta en 

som passar. Business består enbart av symbolbilder med affärsanknytning. 

Tyvärr har den tryckta katalogen alltför små bilder. 

Bra pris. 

Säljs av ImageClub. 0091–403–262–8008. Fax 0091–403–261–7013. 

Titlar Photogear: Business. Mountainscapes. 

Pris $ 59 styck. Antal bilder 100 per skiva. 

Lagringsformat RGB TIFF. 

Elektronisk katalog Aldus Fetch. 

Tryckt katalog Ja, i samma format som ett CD-fodral.


PhotoDisc 

En utmärkt samling bilder, handikappad av ett dåligt elektroniskt 

katalogsystem — att behöva upprepa samma sökning 

elva gånger är inte precis kul. Den tryckta katalogen är däremot 

den bästa jag sett. Och bildkvaliteten är hög. 

Säljs av MacWarehouse. 08–664 46 06. Fax 08–664 46 04. 

Pris 3 000 kr styck. 

Titlar Business & Industry. People & Lifestyles. Backgrounds & Textures. 

Science, Technology & Medicine. World Commerce & Travel. Nature, wildlife 

and the Environment. Business & Occupations. Backgrounds & Objects. 

Holidays & Celebrations. Sports & Recreation. Retro Americana Collection. 

Antal bilder 100–400 bilder per skiva. 

Lagringsformat Komprimerad RGB TIFF. 

Fritt använda i reklam Ja. 

Manipulering Ja. 

Elektronisk katalog Lightbox. 

Tryckt katalog Ja. Blad i A4-storlek och samlingspärm. 

CD Bildarkiv 

Ännu en svensk skiva, något som är väl motiverat. Många bilder 

i de amerikanska samlingarna ser onekligen väldigt amerikanska 

ut. 

Men den disparata samlingen bilder och bristen på åtminstone 

en tryckt katalog i A4-format gör att jag är rädd för 

att en sådan här skiva ligger och samlar damm. Inte för att 

bilderna är dåliga, utan för att chansen att hitta den bild 

man behöver är så låg. Å andra sidan är priset rimligt och 

blott Sverige svenska krusbär har. 

Säljs av CD Bildarkiv. 08–653 02 68. Fax 08–653 02 68. 

Titel Sverige motiv 1. 

Pris 950 kr. Antal bilder 100. 


Elektronisk katalog Nej. Tryckt katalog Ja, affisch. 

Image Bank 

Bildbyrån Image Banks skiva är bara en katalog. Hittar man 

en bild man vill använda får man beställa den på traditionellt 

vis. Bilden på skivan kan dock användas som skissbild. 

Innehåller överlägset flest bilder, och katalogen har det 

bästa sökordssystemet, även om den är långsam. Men priset 

är helt orimligt. Tvåtusen är mycket pengar för privilegiet att 

själv göra jobbet åt bildbyråns säljare. Den låga upplösningen 

(säkert en följd av det höga bildantalet) gör också bilderna för 

oskarpa för att man riktigt skall kunna bedömma bildkvalitén. 

Säljs av Image Bank. 08–10 17 70. Fax 08–411 04 25. 

Pris 1 990 kr. Antal bilder 4 136. 

Restriktioner Endast avsedd som katalog. Bilderna får inte användas som 

annat än skissbilder. 

Lagringsformat Lågupplösta Photo CD. 

Elektronisk katalog Kodak Browser. 

Tryckt katalog Ja, med betydligt fler bilder än CD-skivan. 

Aris 

Ser bra ut på skärmen, men bilderna är på under en megabyte 

styck och håller inte för att dras upp. Med 133 linjers raster 

och måttligt kvalitetskrav blir maxstorleken 8 × 6 cm — 

alltså ungefär som bildexemplet ovan. 

Till multimediaarbeten kan dessa skivor däremot vara 

intressanta — även om QuickTimefilmerna inte imponerar. 

Säljs av Aris 0091–310–821–0234. Fax 0091–310–821–6463. 

Titlar Animal Kingdom. Island Designs. Business Backgrounds. Deep 

Voyage. Full Bloom. Jets and Props. Majestic Places. Money, Money, 

Money. Tropical Rainforest. Wild Places. Worldview. 

Pris ? (vi har ej fått någon uppgift från Aris). Antal bilder 100 per skiva. 

Lagringsformat Pict. (Skivorna innehåller även ljud och QuickTime-filmer.) 

Elektronisk katalog HyperCard. Tryckt katalog Nej. 

Vi fortsätter bevakningen av digitala bildarkiv i DtP # 5. 

Tommy Sundström


9 

Photoshop och bilder på CD: poliserna de bara öser ner… 

Att sälja foton på CD har blivit populärt. Otaliga samlingar 

av varierande kvalitet har dykt upp. Bra som 

utfyllnad — men också utmärkt grundmaterial för en 

ny illustrationsgenre. 

Foton på CD kan vara en räddare i nöden när man behöver en 

bild snabbt och billigt (även om Murphys lag säger att man 

ändå aldrig har just den bild man behöver). Tyvärr är dock 

överväldigande delen av dessa foton ganska tråkiga. 

Men de ger möjligheter för den som vill ge sig på att göra 

en ny slags bilder — någon slags mellanting mellan foton och 

illustrationer. 

Så den här gången skall vi se om vi kan göra något kul av 

ett par CD-bilder. Jag sätter PhotoDiscs World Commerce & Travel 

i CD-spelaren och sätter igång. 

Jag dubbelklickar på klonverktyget och väljer Klona (Ej kontinuerligt). 

Så håller jag ner alternativknappen och klickar på 

det ställe där jag vill ”hämta vatten”. Sedan är det bara att 

måla på. 

Med klonverktyget målas båten bort. 

Borta! Lägg märke till att sedan jag väl målat bort den del av 

båten som dolde sockeln har jag lagt en markering som skyddar 

huset mot mitt slabbande med vatten. 

En bra bakgrundsbild. 

Utgångspunkten får bli denna tämligen ordinära bild från 

London av Big Ben och Parlamentet. 

Min plan är att göra den till bakgrund och på något sätt 

täcka den med andra Londonbilder. 

Radera båten 

Första åtgärden blir att ta bort båten — för att få en renare 

bild. 

Båtar är trevliga. De har nämligen för vana att befinna sig i 

vatten. Och att skarva vatten hör till det lättare man kan ge 

sig på med Photoshop. (Men glöm ändå inte att spara innan 

du ger dig på det, så du har något att återvända till om du 

blir missnöjd med resultatet.) 

Byt källa ofta och var vaksam 

mot repeterande mönster. 

Försök ha källan och det 

ställe där du målar på ungefär 

samma höjd, så perspektivet 

bevaras. Det är också 

viktigt att tänka på att 

försöka fånga reflektionerna 

från huset och att måla bort 

åtminstone de ljusa delarna 

av båtens spegelbild. 

När jag är av med båten 

är bilden egentligen klar. 

Men eftersom jag just fått 

Kai’s Power Tools 2.1 kan jag 

inte avhålla mig från frestelsen 

att använda det nya filtret 

Gaussian Electrify på den. 

Effekten blir ungefär som 

om man strukit vaselin på 

kameralinsen: litet softat. 

Softad glöd. 

Det finns en farlig fallgrop 

när man gör den här 

sortens bilder — noggrannhet. Noggrannhet är naturligtvis 

en dygd och något man bör sträva efter om man skall bli en 

bra människa. Men noggrannhet i kombination med Photoshop 

kan leda till att man försummar sina barn, förtränger 

världen och förlorar nattsömnen. 

Med Photoshop går det att göra sin bild perfekt. Men den perfektionen 

kommer att ta oerhört mycket tid. Så det gäller att hitta en bra 

avvägning mellan kvalitet och tidsåtgång. 

Själv undviker jag i det längsta de verklighetstrogna fotomontagen, 

utan försöker i stället finna lösningar som är mer 

illustrationer. De kräver en rimligare mängd arbete — och de 

blir ofta fantasifullare. För att verkligen bevisa hur fantasifullt 

det kan bli tänkte jag låta det regna poliser över London.


Egentligen skulle det vara 

roligare att leta fram alla 

möjliga sorters människor 

och ting som kan fungera 

som symboler för staden, 

men då skulle denna artikel 

bli alltför lång. 

På CD:n hittar jag en bild 

på två bobbies. De är inte 

bara utmärkta representanter 

för London, de är också 

lätta att frilägga. 

Ett klick med trollspöet 

ger huvuddelen av konturen 

(dubbelklicka på trollspöet 

och prova med andra 

inställningar om du är missnöjd 

med resultatet). Med 

Lokalfärg och lätt att frilägga. 

hjälp av Markering>Utvidga 

och Markering>Liknande får jag sedan ännu bättre passform 

på markeringen. Slutligen klickar jag på snabbmasken för att 

göra den sista friläggningen med hjälp av pennverktyget. 

Jag har (i likhet med de flesta högerhänta) lättare att rita till vänster 

än till höger. Så i snabbmaskläget brukar jag flitigt rotera runt och 

spegelvända bilden, för att komma åt bättre. 

Jag skiftar också ofta mellan svart och vit färg, och mellan 

att låta masken täcka polisen eller omgivningen (skifta med 

Bild>Ljusvärden>Invertera). 

Jag har lärt mig snabbkommandona för dessa skiften, och 

gjort QuicKeys för dem som inte har några, så att jag någotsånär 

kan behålla flytet när jag jobbar med masker. 

Gör poliserna mindre och rensa mask 

Eftersom poliserna skall bli avsevärt mycket mindre passar 

jag på att redan nu minska ner dem till en tredjedel av 

ursprungstorleken. 

De skall bli mindre än så, men det är bra att ha litet marginal – 

”överkvalitet” – så att de håller för rotationer och storleksförändringar. 

Eftersom jag låtit automatiken ta hand om större delen av 

maskmakningen, är det säkrast att rensa maskerna. Med 

hjälp av Lagerpaletten ser jag till att bara masklagret syns och 

är aktivt. Så tar jag trollspöet och klickar utanför de två poliserna. 

Jag shift-klickar i armhålor och på andra ställen där jag 

vill att bakgrunden skall synas igenom. Så tar jag Markering> 

Omvänd. Nu är allt innanför polisernas kontur valt, och jag 

fyller det med svart för att försäkra mig om att inte knappblänk, 

revärer etc. orsakat några otäckta områden. 

På motsvarande sätt klickar jag sedan i poliserna, vänder 

markeringen och fyller bakgrunden med vitt för att bli av 

med allt eventuellt skräp. 

Abstrakt? Låt mig förklara 

på ett annat sätt vad jag gör: 

Med hjälp av trollspöet hittar 

jag konturerna på min markering. 

Allt innanför dem gör jag 

svart. Allt utanför gör jag vitt. 

Efter att markeringen 

vänts ut och in är siluetterna 

heltäckande. 

Klipp poliserna 

Slutligen gör jag en extra kopia 

av min polisbild (Arkiv>Spara 

som…) och beskär dem så jag får 

en bild med den ena polisen och 

en med den andra. 

Det är dags att placera ut 

poliserna nu. Men problemet är 

att jag vill ännu ett tag vill ha 

poliserna på en bild för sig, inte 

på bakgrunden. Samtidigt vill jag kunna se hur de hamnar i 

förhållande till bakgrunden. 

Det finns mig veterligen inget sätt att lägga två färgbilder 

över varandra utan att smälta samman dem. Men med en 

svartvit och en färgbild går det. Och en svartvit bild av bakgrunden 

är allt jag behöver för att få placeringen rätt. 

Jag gör två kopior av bakgrundsbilden (Bild>Beräkningar> 

Duplicera). Den ena gör jag svartvit (Läge>Gråskala). 

Den andra markerar jag allt på och stryker så jag får en 

helt vit yta. Det är här som poliserna skall placeras. (Att jag 

utgick från bakgrundsbilden var för att försäkra mig om att 

den och polisbilden skulle bli exakt lika stora.) 

Men innan jag börjar placera in poliser vill jag ha dit bakgrunden. 

Jag kopierar den svartvita bilden. På den vita bilden 

skapar jag ett nytt lager (görs på Lagerpaletten) och klistrar in. 

Sedan ser jag till att detta lager är synligt, men låst (ögat syns 

på Lagerpaletten, men inte pennan). 

Nu syns bakgrundsbilden i en genomskinlig färg medan 

jag klistar in poliser i förgrunden. 

Några stora, några små, några som är vridna på 

Jag kopierar en av poliserna och klistrar in. Flyttar runt 

honom, vrider honom, förminskar honom (vrid först, förminska 

sedan!) tills jag är nöjd. 

Jag vill inte förlora masken, 

så innan jag släpper 

honom sparar jag markeringen. 

Jag har nu fem eller sex 

lager — beroende på om jag 

jobbar med en RGB- eller 

CMYK-bild (3–4 lager för bilden, 

1 för den svartvita bakgrunden 

och 1 för polismaskerna). 

I Lagerpaletten ställer 

jag in så jag ser alla lager, 

men bara själva bildlagren 

är aktiva. 

När jag klistrat in, flyttat, 

vridit och förminskat 

nästa polis (jag gör dem olika 

stora för att få mer djupkänsla 

i bilden) aktiverar 

Ett fall för polisen. 

jag masklagret, raderar, 

och aktiverar sedan bildlagren. 

Låt mig förklara sista 

stycket en gång till: Den 

placerade / vridna / förminskade 

polisen är fortfarande 

markerad. Den markeringen 

vill jag spara för att 

använda som mask, tillsammans 

med alla andra polis- 

Genom att ha alla lager synliga 

kan man snabbt växla mellan masker. Om jag skulle spara 

den via markeringsme- 

dem med hjälp av tangentbordet. 

nyn skulle jag få ett nytt 

lager, och det vill jag inte ha. Istället aktiverar jag det masklager 

jag redan har och använder markeringen till att göra 

ett vitt hål i det. 

Samma sak beskriven på ytterligare ett sätt: kringla-5, backsteg, 

kringla-0. (Kringla-6 om man jobbar med en CMYK-bild.) 

Fallna poliser 

Efter en stunds plockande är jag nöjd med mitt polismönster. 

Nästa steg blir att få dem att falla. I den bästa av världar 

skulle jag bara kopiera in poliserna på bakgrundsbilden och 

använda rörelseoskärpefiltret på dem.


11 

Mönsterpoliser. 

Bakgrund och mask får följa 

med i oskärpan. 

Med hjälp av den oskarpa masken 

klipps poliserna över till 

den skarpa bilden. 

För att få riktning på rörelsen 

klistras skarpare poliser in. 

Men tyvärr stöter jag då 

på två problem. Jag vill att 

rörelseoskärpan bara skall 

påverka poliserna, så därför 

har jag dem markerade. Men 

då kommer oskärpeeffekten 

bara innanför markeringen, 

vilket ser hemskt avklippt 

och konstigt ut. 

Det andra problemet är 

att Photoshops rörelseoskärpefilter 

inte har någon riktning, 

så det är svårt att få en 

fallande känsla med det. 

För att lösa detta är jag 

tvungen att gå en omväg. 

Jag lägger samman poliserna 

med en kopia av bakgrunden 

och ger allt rörelseoskärpa, 

även polisernas 

masker. Sedan använder jag 

dessa utsträkta masker till 

att klippa ut poliserna, och 

lägger dem så på bakgrunden. 

Metoden är inte perfekt, 

eftersom litet av den 

rörelseoskärpta bakgrunden 

kommer med vid det sista 

klippet. Men i praktiken 

brukar det inte märkas. 

Alternativet att ge poliserna 

rörelseoskärpa utan 

att flytta dem från sin vita 

bakgrund fungerar betydligt 

sämre, eftersom de fragment 

av vit bakgrund man 

får med märks betydligt 

mer. Alltså, för att vara mer 

utförlig: 

•Gör en kopia av bakgrunden. 

•Använd polismasken till att 

kopiera poliserna och klistra 

in dem på bakgrundskopian. 

•Ta Redigera>Val för sammansatt 

bild…>Metod: Vit mask 

för att undvika den vita 

kontur som annars lätt uppstår 

när man klistrar in något 

som legat på vit bakgrund. 

•Spara markeringen. Se till 

att både lagret där markeringen 

sparats och själva 

bilden är aktiva. 

•Ta Markering > Ingen. 

•Använd rörelseoskärpefiltret 

i lodrät eller nästan lodrät 

riktning. 

•Läs in markeringen. 

•Kopiera poliserna (och det 

av bakgrunden som råkar 

följa med). 

•Klistra in på bakgrundsbilden. 

•Ta en paus, det är din kropp 

värd. 

Det slutliga resultatet. 

Fortfarande har jag dock inte löst problemet med riktningen. 

Jag återvänder därför till bilden med många skarpa 

poliser, kopierar dem och klistrar in. Så flyttar jag dem litet 

nedåt, först med musen och sedan med piltangenterna, så att 

de lägger sig som avslutningar på de ”fartlinjer” som de 

oskarpa poliserna är. 

Jag tar Redigera>Val för sammansatt bild…>Metod: Vit mask 

och sätter Opacitet (genomskinlighet) till 50 procent. Genom 

att göra dem genomskinliga får jag dem att bättre smälta 

samman med sina fartoskarpa tvillingar. 

Som en avslutande touch tar jag ytterligare ett Kai-filter och lägger 

på Hue Protected Noise Minimum för att få en litet kornigare yta 

och göra detta mindre till ett fotografi och kanske något mer till en 

illustration. 

Fritt fram att manipulera CD-bilder — oftast 

Jag tänkte också ta den avslutande reflektionen att denna 

sorts bild knappast hade varit möjlig om jag jobbat med bilder 

från de traditionella bildbyråerna — de hade förmodligen 

velat ta betalt för varje förekomst av polisen, och hade dessutom 

inte tillåtit så här stora ingrepp i bilderna. 

Med många av fotosamlingarna på CD är det däremot fritt 

fram att klippa, klistra, förvränga och manipulera. Dock inte 

med alla! Så kolla vad som gäller för dina CD-samlingar innan 

du sätter igång. 

Tommy Sundström


Från tryckta medier till elektroniska med ett musklick 

Hur ska en tidning som görs i PageMaker kunna sprida 

sina sidor via databas och modem till folk som inte 

har vare sig typsnitt eller program? 

Hur ska den som har PC, och saknar layoutprogram, 

kunna ta del av Quark XPress-dokument skapade på en 

Macintoshdator? Svaret på dessa frågor följer här. 

Varje dag kommer du i kontakt med dokument av olika slag, 

och i olika format. I datorn finns de i elektronisk form, i 

Word-dokument eller XPress-filer, eller dokument skapade i 

andra program. 

Hos företag, kommuner och i offentliga förvaltningar, liksom 

inom utbildningsväsende och i hemmen är A4-formatet 

standard för pappersdokument. 

Nu ändras formerna för kommunikation och distribution 

av information. Den tidning du vant dig vid att se i A4-format, 

DtP, överväger att komma ut i elektronisk form, på diskett 

och via databas. Vi är inte ensamma om detta; det finns 

inte ett bokförlag eller en dagstidning som inte funderar i 

dessa banor. 

En del har redan beträtt den elektroniska vägen, och publicerar 

CD-ROM eller ser till att den information som i dag är 

tillgänglig i tryckt form också finns att hämta via modem. 

Men då finns givetvis problemet med format. Precis som pappersbunden 

kommunikation har varit liktydigt med A4 i Europa, eller 

COMMON GROUND 

COMMON GROUND 

Common Ground består av två delar, en Maker där du tillverkar dokumenten, 

och en Viewer, där du kan titta på dem och skriva ut dem. Programmet har ett 

eget format för sina dokument (Digital Paper) men klarar numera att översätta 

till och från PostScript. Common Ground finns för såväl Mac- som Windows-miljö. 

Förutom ”standardfunktionerna” betrakta, skriva ut, söka i dokument oavsett 

format och plattform, har Common Ground en rad andra finesser. 

• Med hjälp av Macintosh Easy Open, ett systemtillägg från Apple som följer med 

Common Ground, kan dokumenten öppnas och redigeras även i andra program. 

• Common Ground stödjer OLE, en standard för länkning mellan olika objekt 

utvecklat av Microsoft, vilket innebär att du kan exemplevis montera en bildfil 

sparad i Digital Paper-format direkt i ditt Quark XPress-dokument. 

• Du kan spela in ljud till dina Common Ground-dokument, och du kan lägga 

in lösenord så att obehöriga inte kan öppna dem. 

• JPEG-komprimering är ett alternativ om ditt dokumentet innehåller bilder. 

• Common Ground kan skicka e-mail direkt inifrån programmet med hjälp av 

Apple PowerTalk (ingår i system 7 Pro och kommer för alla i version 7.5 i höst). 

Mottagaren kan öppna dokumentet med hjälp av Apples systemprogram, och 

behöver inte Common Ground över huvud taget. 

Annars är en viktig skillnad mellan Common Ground och Acrobat att ett 

verktyg för att titta på och skriva ut dokumenten, MiniViewer, kan distribueras 

gratis med Common Ground-dokument. Acrobat Reader kostar däremot pengar. 

PAGETURNER 

Med PageTurner kan du ta del av alla dokument sparade i PostScript-format, 

även om du inte har programmet det skapades i, eller ens arbetar på samma 

datortyp. PageTurner finns ännu så länge bara för OS/2 och Windows, med versioner 

för Mac och Unix-datorer är på gång. PageTurner låter användaren se 

dokumentet på skärmen, flytta sig från sida till sida, söka på ord (men låter dig 

se sidan utan att markera var ordet finns) samt låter användaren manuellt skapa 

en innehållsförteckning i ett enkelt ASCII-format. 

PageTurner saknar de mesta av Acrobats funktioner, och har en del avgörande 

brister. Exempelvis byter den ut alla typsnitt som saknas i användarens dator 

mot Helvetica — precis en sådan sak som får en DtP-redaktör att härskna till. 

Som helhet ingen allvarlig konkurrent till Acrobat och Common Ground. 

tabloid/ broadsheet inom tidningsvärlden, kommer det att krävas en 

standard för den elektroniska kommunikationen. 

John Warnock från Adobe vill inget hellre än att förse marknaden 

med denna standard; men det finns givetvis en prislapp 

för vänligheten. Och han är heller inte ensam om att 

erbjuda ett standardformat, även om exempelvis Quark Inc:s 

lösning är lite klumpigare: ”låt bara alla skaffa Quark XPress så 

blir det standard”. Vi får se om Quarks samtal med Apple om 

att sälja paket med dator och program leder någonstans. 

Andra medtävlande i kampen om vilket format som ska 

bli förhärskande i desktopvärlden är No Hands Software med 

Common Ground, Magus med programmet PageTurner och Farallon 

med Replica för Windows. 

Adobe utvecklade sina tankar på Seyboldkonferensen i 

Paris i juni. Och tekniken de visade, nya versionen av Adobe 

Acrobat, var visst imponerande. 

Acrobatkonster 

Grundläggande för Adobes inställning är att man skiljer på 

skapandeprocessen och kommunikationen. Skapa information 

är en process, att distribuera den en annan, tycker Adobe 

enligt John Warnock. 

Acrobat är uppbyggt enligt den filosofin. En hierarkisk syn 

på dokumenthantering, om man så vill; en del skapar information 

— andra läser den, i stort sett utan att kunna påverka 

eller ändra den. Kommunikation blir 

då ett något missvisande begrepp för 

vad som försiggår. 

Visserligen tillåter Acrobat att den 

som läser dokumentet fäster en sorts 

elektroniska ”gula lappar” på det, 

men vill man göra större förändringar 

måste man öppna dokumentet i det 

program som skapade det, eller i nya 

Illustrator 5.5, som också klarar av att 

öppna och redigera Acrobat-filer. 

Adobe satsar på att Acrobat ska bli 

standard på samma sätt som Post- 

Script har blivit det. Därför ser man 

gärna att andra program har möjligheten 

att spara dokument i Acrobat-format, 

och att Acrobat Reader, det program 

som gör att man kan öppna och 

läsa Acrobat-filer, ska finnas inbakat 

i operativsystemet på alla datorer i 

framtiden. Acrobat blir, om Adobes 

förhoppningar slår in, ett gränssnitt 

mellan program, datorer, företag etc. 

— Datorer har hittills använts för 

att producera information, sade John 

Warnock. Med Acrobat blir datorn också 

ett kommunikationsverktyg. Vilket 

program som informationen skapats 

med blir oväsentligt. 

Via ett företags nätverk, som t.ex. 

Adobes eget, kan alla dokument finnas 

tillgängliga för alla i organisationen, 

i aktuell version, möjliga att läsa och 

skriva ut om man så önskar. Men i stället 

för att distribuera papper över hela 

världen, som snabbt blir inaktuella, 

finns ett elektroniskt dokument, uppdaterat 

och tillgängligt. Något speciellt 

program, förutom Acrobat Reader 

behövs inte. Vilken datortyp, bild-


13 

skärm etc. som användaren har spelar heller ingen roll. 

Ändå är det ingen tillfällighet att Acrobat lockat kunder 

som de amerikanska skattemyndigheterna och andra statliga 

organisationer, försäkringsbolag, företag som distribuerar 

börsdata, stora sjukhus, rättsvårdande instanser etc. Kommunikation 

handlar det knappast om, snarare distribution av 

blanketter och formulär, journaler eller liknande. 

I Acrobat kommer rörliga bilder och ljud att ingå som en naturlig, 

integrerad del av dokumentet (här ska tilläggas att filer med Quick- 

Time-film och ljud snabbt blir otympligt stora). 

En viktig del av nya versionen av Acrobat är de utvecklade 

sökfunktionerna. Globala sökningar kan göras på grupper av 

Acrobat-filer. Som kuriosum kan nämnas att även texter i bilder, 

t.ex. i nyhetsgrafik gjorda i Illustrator eller FreeHand, 

blir sökbara! 

När jag säger att Acrobat-filer inte går att redigera eller 

ändra i är det en sanning med modifikation. I nya versionen, 

som ännu så länge bara finns i en beta-version, är texten redigeringsbar; 

du kan plocka ut den i RTF (Rich Text Format) till 

exempelvis Microsoft Word och ändra i texten och slussa tillbaka 

den till dokumentet. Bilder går att klippa ur och sätta in 

igen via klippboken. Men dokumentets struktur går inte att 

ändra förutom i Illustrator 5.5 eller i programmet som skapade 

dokumentet. 

Amerikanska annonser i Acrobat-format 

I USA har Associated Press börjat distribuera annonser i Acrobat-format, 

de används av flera amerikanska dagstidningar 

som tryckoriginal (ett tips till den svenska tidningsutgivareföreningen, 

som länge funderat över problemet). 

Typsnittsinformationen följer med dokumentet, liksom bildfilerna – 

all PostScript-information går att destillera till Acrobat-format. 

— Går det att skriva ut på en PostScript-skrivare så går det att 

göra om till ett Acrobat-dokument, sade John Warnock. 

I nya Acrobat kan lösenord knytas till dokument, så att de 

inte blir tillgängliga för obehöriga. 

Ny OCR-teknik gör att företag nu scannar in böcker och 

gamla dokument, och lagrar dessa som Acrobat-filer. Automatisk 

indexering gör dokumenten omedelbart sökbara – 

inte nog med att de tar mindre plats, effektiviteten ökar oerhört. 

Om exempelvis en advokat söker tidigare rättsfall som 

kan användas vid en rättegång, blir Acrobat-tekniken ett 

effektivt hjälpmedel. 

Så lagras dokument 

i nätverk och databaser 

Internet blev med statsministerns benägna bistånd ett 

begrepp för gemene man i Sverige, men har funnits i 

över tio år. Det är i dag världens största internationella 

datanätverk, från att från början ha varit en angelägenhet 

för experimentlystna amerikanska militärer och ett 

fåtal akademiska hackers på USA:s universitet. 

Internet var tills för ett par år sedan helt stängt för 

kommersiell verksamhet. Detta har ändrats, nu är Internet 

öppet för företag och personer som vill tjäna pengar 

på att tillhandahålla information. CompuServe, America 

OnLine och andra kompletterar bilden. I Sverige har Bonniers 

lejonparten av den modemberoende marknaden. 

Internet finns fysiskt på en grupp kraftfulla datorer 

över hela världen, mest Vax och Unix. Dessa är sammanbundna 

med alltifrån supersnabba fiberoptiska nät till 

mer modesta höghastighetsmodem över vanliga telefonlinjer. 

En stor del av dokumenten som du hittar på nätet 

är e-mail, men det finns också mera ambitiösa prylar. 

The Interpedia Project, till exempel. 

Interpedia är tänkt som en gratis uppslagsbok, en 

encyklopedi med vetande från när och fjärran — uppdaterad 

hela tiden. Som en utgångspunkt har arbetsgruppen 

för Interpedia (som alla arbetar utan ersättning, aldrig 

har träffats förutom via modem och finns i alla världsdelar) 

tagit Encyclopædia Britannicas elfte upplaga, tryckt 

1910 och därmed fri från copyright. Denna ska scannas 

in med hjälp av optisk läsning, och sedan kompletteras 

med vetenskapliga artiklar om allt och alla. 

Hur ska nu detta vetande lagras på nätverket? Encyclopædia 

Britannica innehåller ju så mycket mer än bara 

text; här finns bilder, tabeller, matematiska formler — 

och såväl viktiga betydelsebärande typografiska skillnader 

som tecken på främmande språk i textavsnitten. 

Hur häller du in sådant i en dator, och gör det möjligt 

att hitta? Här är några alternativ: 

• SGML. Standard Generic Markup Language påminner om 

Quark XPress Tags, dvs. ett ”märksystem” där koder i texten 

betyder olika saker. Dock kan SGML styra dokumentets slutliga 

utseende på ett betydligt kraftfullare sätt. 

• HTML. Hypertext Markup Language utvecklades av CERN i 

Schweiz för World Wide Web, ett nät av länkade databaser som 

ingår i Internet. Mer utvecklat dokumentformat än SGML. Kan 

även innehålla ljud och QuickTime-filmer. 

• ASCII. American Standard Code for Information Interchange. 

Språket som alla ordbehandlingsprogram förstår, som gör att 

du kan skicka textfiler till ditt layoutprogram, kommunicera 

med ditt modem över CompuServe etc. 

Tim Gill till attack 

Tim Gill, ordförande för Quark Inc, bekände sig till en helt 

annan syn på distributionen av dokument. 

— Om tio år kommer knappast den förhärskande formen 

av dokumentdistribution att ske elektroniskt, sade Tim Gill. 

Tryckta medier kommer fortfarande att vara viktigast inom 

överskådlig tid. 

— CD-ROM är ett utmärkt distributionsverktyg, sade han, 

men är bara lämpat för statisk information, som arkivmaterial. 

De stora internationella nätverken imponerade heller inte 

på Tim Gill, som påpekade att med en normal modemhastighet 

på 9 600 baud går det alldeles för långsamt för att man 

ska kunna använda ”de elektroniska motorvägarna” till 

något annat än kortare promenader… 

Han citerade Jonathan Seybold, som i ett annat sammanhang 

påpekat att ”förändringar tar alltid längre tid och är alltid 

mer djupgående än man kan tro”. 

— Och hur ska man få on-line-publicering lönsamt? Hur gör 

man annonser on-line så attraktiva att folk vill ladda ner 

dem? Vem vill vänta i två minuter för att ladda ner en cigarrettannons? 

Här finns en utmaning för den kreative reklammakaren. 

Lätt blir det inte. 

Och även om hårdvaran, bitvis, finns redan i dag, så efterlyste 

Tim Gill apparaten med stort A, som inkluderar dagens 

dator, TV, telefon, fax, modem, Newton, stereo och TV-speldator. 

En ny, lättare, kraftfullare och helt interaktiv maskin är 

vad som krävs. 

Internt i ett företag, eller i ett statligt arkiv, kan Acrobat mycket väl 

vara svaret, ansåg Tim Gill. Men externt, mot en massmarknad, är 

Acrobat i dag inte lösningen på alla problem. 

En annan kritik som Tim Gill återkom till flera gånger är att 

Acrobat presenterar en sida, a4 eller us Letter, på skärmen. 

Varför, frågade han, låta det tryckta mediet sätta ramarna för 

vad användaren ser på skärmen? Ett format för elektronisk 

publicering ska förstås utnyttja hela skärmbilden! 

Pelle Anderson


Liten hastighetsvinst med PageMaker i Power Mac-version 

Din nuvarande Mac kan vara 

snabbare än en Power Mac, visar 

tester som Aldus själva gjort. 

Vi berättar också några färgglada 

knep och hur du tar dig samman 

när allt fallit i bitar. 

.1. 

Så går åter teknologidrevet — skaffa 

Power Mac eller sälla dig till grottmännen! 

Men det är inte säkert att valet är 

så givet. Aldus Magazine (juli / augusti) 

har gjort hastighetstester som visar att 

Quadrorna fortfarande hänger med. En 

test som bestod av flera arbetsuppgifter 

i PageMaker och FreeHand tog: 

151 sekunder på en Power Mac 8100 

205 sekunder på en Quadra 840 AV 

228 sekunder på en Power Mac 6100 

247 sekunder på en Quadra 700 

498 sekunder på en Mac IIci. 

Slutsats: vill du ha det absolut snabbaste 

och pengar inte är något problem så 

skaffa för all del en 8100. Men har du 

redan en Quadra så är den ungefär lika 

snabb som 6100. En 8100 är märkbart 

snabbare, men är skillnaden verkligen 

tillräcklig för att motivera ett byte? 

För ägare av äldre macar kan det 

dock vara dags att byta upp sig. 

Tilläggas skall att hastighetsvinsterna 

kan vara helt andra med andra program 

— PageMaker använder hårddisken 

mycket, och snabb SCSI kan betyda 

väl så mycket som en snabb processor. 

.2. 

Färger är bra, men ibland kan det bli 

för mycket. T.ex. när man importerar 

en eps-bild och inte bara får med de 

färger som bilden innehåller utan även 

alla andra färger som fanns definierade 

i ritprogrammet. 

Det kan bli en oherrans lång lista i 

färg-lådan. Att ta Objekt>Färg och försöka 

ta bort dem hjälper inte, det kan 

man bara göra med färger skapade i 

PageMaker. Men du kan någonstans på 

eller utanför sidan skriva… 

removecolor "färgnamn" 

…och upprepa detta för alla färger du 

vill göra dig av med. T.ex: 

removecolor "blå" 

removecolor "gul" 

removecolor "röd" 

(Observera att citattecknen skall vara av 

den raka typen, tumtecken.) Markera 

texten, ta Verktyg>Aldus Additions>Kör 

manuskript…. Men ta inte bort någon 

färg som verkligen används! 

.3. 

Om du ofta har problem med samma 

färger kan du spara dina removecolor 

som ett textdokument (Arkiv>Överför… 

med Format Text eller Text-only). Sedan väljer 

du Dokument när du tagit Verktyg>Aldus 

Additions>Kör manuskript…. 

.4. 

Ett helt annat färgproblem du kan råka 

ut för är att importerade eps-bilder 

fungerar bra vid korrekturutskrifter, 

men sedan vid färgsepareringen inte 

skrivs ut alls, eller kommer ut på ett 

mystiskt sätt. 

Ofta beror det helt enkelt på att du 

råkat sätta färg på dem. Enklaste sättet 

att testa detta är att skriva ut till din 

laserskrivare med följande inställningar 

i utskriftsdialogrutan: 

Färg: Kryssa i Separationer och klicka 

på Alla färger. 

Tillval: Kryssa i Sidinformation. 

Papper: Kryssa i Förminska till utskriftsformat. 

Kontrollera nu om den krånglande epsaren 

skrivs ut på någon oväntad färg. I 

så fall är förmodligen orsaken att du av 

misstag råkat ge den denna färg. Du är 

då tvungen att åter importera den. 

.5. 

För att importera igen behöver du 

dock inte slänga bort storleksförändringar 

och friläggningar. Ta Objekt>Länkinfo…, 

leta rätt på dokumentet och 

klicka på Länka, så byts den ut (ibland 

kan du behöva bekräfta att du verkligen 

vill göra utbytet). 

.6. 

Den här metoden är också användbar 

när du t.ex. har gjort en korrekturändring 

i en bild, eller av någon annan 

anledning vill byta ut den. Så länge 

proportionerna är desamma kan du 

helt enkelt länka till den nya bilden. 

.7. 

Allting går i bitar. Ibland får man den 

känslan när man suttit och redigerat 

mycket och till slut lyckats klippa sönder 

sin text i små block. Men hur får 

man ihop den igen? 

Uppenbara sättet är att klippa ut all 

text i ett block, sätta textmarkören där 

den hör hemma i ett annat block och 

klistra in. 

Men ofta går det snabbare om man 

väljer de textblock som skall sammanfogas 

med pilverktyget (håll ner 

shift för att välja flera block), klipper ut 

dem och sedan väljer textverktyget, 

klickar någonstans och klistrar in. 

Ordningen som texten kommer i beror 

på hur textblocken legat — underst 

kommer först, överst sist (en förändring 

från tidigare versioner av PageMaker, 

där ordningen bestämdes av vilken ordning 

man klickat på blocken.) 

.8. 

Ovanstående metod är inte begränsad 

till textblock. Man kan även välja bilder, 

som då blir textbundna när man 

klistrar in igen. 

.9. 

Ovanstående metod fungerar dock inte 

om texten är spridd över flera uppslag. 

Då får du istället stänga dokumentet, 

skapa ett nytt och ta Arkiv>Montera… 

Välj ditt ursprungliga dokument 

och du får upp en lista med början på 

alla texter i det. (Kanske tvingas du 

minska siffran i Visa artiklar som innehåller 

minst XX tecken för att kunna se de 

texter du vill ha.) 

Klicka på de texter du vill förena och 

montera dem. De kommer i den ordning 

som de ursprungligen skapades 

eller monterades, så du kan behöva 

klippa och klistra för att ändra ordningen. 

Till sist klipper och klistrar du tillbaka 

den sammanfogade texten till ditt 

ursprungliga dokument. 

.10. 

Slutligen tänker jag berätta hur tjockt 

ett hårstrå är — åtminstone enligt 

PageMaker. En linje som är hårfin är 0,2 

punkter bred. 

Inte alla tryck klarar av så här fina 

linjer, så har du ett grovt tryck kan det 

vara värt att använda litet tjockare. 

Har du problem med att få de tunnaste 

linjerna bra tryckta kan du också 

kontrollera att filmen inte felexponeras 

i sättmaskinen eller när tryckplåten görs. 

Tommy Sundström


15 

Diskett #4; Quark XTensions och typsnitt 

Diskett nummer fyra från DtP innehåller sju olika typsnitt samt elva XTensions till Quark 

XPress. En del är demoversioner, men det finns också freeware och shareware. Du installerar 

XTensions genom att lägga dem i samma mapp som ditt Quark XPress-program. 

LAYOUTDIVIDER: Anpassar dokumentlayoutpaletten efter antal mallsidor. QXP 3.2, 3.3. freeware. 

AUXDICT: Lägger de senast använda tilläggsordlistorna på en popupmeny under Övrigt. freeware. 

3.11 KEEPER: Varnar om du håller på att spara ett dokument skapat i en äldre version av XPress. QXP 

3.2. Freeware. 

DOUBLE-CLICK: Med denna aktiverad kan du dubbelklicka på ett ord utan att markera mellanslag 

eller andra tecken. Menyval under Övrigt. Freeware. 

PASTEBOARD: Låter dig ändra storlek på ditt monteringsbord. Under Övrigt-menyn. Freeware. 

PICTATTRIBUTES: Minns alla attribut för en bild; skala, skevning, rotering osv. när du behöver uppdatera 

den. QXP 3.2. Freeware. 

RESIZE: Ändrar skalenligt storlek på en grupp; block, bilder, text, linjer m.m. demo. 

GUIDELINER: Låter dig ange exakt position för stödlinjer. Under Övrigt-menyn. Freeware. 

BOXSWITCH: Varnar om innehållet i text- eller bildblock försvinner eller är låsta och kan dessutom 

förvandla textblock till bildblock och tvärtom. Ställ in under Redigera > Inställningar. Freeware. 

NOTES: Låter dig skriva kommentarer till dokument, som inte skrivs ut. Freeware. 

PICTURETASTE: En palett där du kan spara bilder bättre synliga än i ett vanligt bibliotek. demo. 

TYPSNITT: Vi har tyvärr inte plats att visa alla sju typsnitt som följer med på denna diskett, utan 

rekommenderar att du installerar dem i datorn och tittar själv. Alla är, som vanligt, för Macintosh i 

Postscript-format av typ 1. Försvenskning, med tillägg av å, ä och ö, samt kvalitetskontroll och annat 

småfix av Torbjörn Olsson i Eskilstuna. DtP-disketterna under hösten kommer att innehålla betydligt 

fler typsnitt än tidigare, och vi hoppas på att kunna bjuda på en del riktiga godbitar. Ett exempel hittar 

du nedan – men på disketten finns det flera! Glöm inte att en del av dessa är shareware. 

NÅGRA AV TYPSNITTEN PÅ DTP-DISKETTEN; ACADIAN, FAKTOS OCH BUJARDET 

ABCDEFGHJKLMNOPQRSTUVWXYZ&:;!? 


ABCDEFGHJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ&:;!? 


ABCDEFGHJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ:;!? 

abcdefghijklmnopqrstuvwxyzÅäö 1234567890 







Erik 


presslagt 22 aug. 


ISSN 1103–1387 


Produktion 

Box 20158 




Tel 08 – 644 95 11 

Fax 08 – 644 90 66 

PG 89 29 77 –0 

BG 385– 6010 





kan när som 




Tryck 












NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER 

TELEFON 

POSTADRESS 

FAX 

✃ 

Svarspost 

110141700 


Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot.


Språk Utancitat Innancitat Dito 

svenska ”ord” ’ord’ ” 

»ord» ’ord’ 

»ord« ’ord’ 

engelska “word” ‘word’ ” 

‘word’ “word” 

danska »ord« »ord« » 

norska «ord» «ord» » 

tyska „Wort“ ‚Wort‘ ” 

»Wort« ›Wort‹ 

franska « mot » « mot » » 

spanska “palabra” ‘palabra’ ” 

italienska «parola» «parola» ” 

ryska «sлoBo» „sлoBo” » 

”Rubrik” 

Si meliora dies, ut vina, tus arroget annus. Scriptor 

abhinc annos centum 

poemata reddit, scire velim, 

chartis pretium quo- 

qui decidit, inter perfec- 

’’Rubrik’’ 

tos veteresque referri debet 

an inter vilis atque 

novos? Excludat iurgia 

Si meliora dies, ut vina, 

poemata reddit, scire velim, 

chartis pretium quotus 

arroget annus. Scriptor 

abhinc annos centum 

qui decidit, inter perfectos 

veteresque referri 

debet an inter vilis atque 

novos? Excludat iurgia 

I det undre exemplet har citattecknet ersatts med två enkla apostrofer, 

som krympts några punkter och ”hängts” i marginalen. 

Doktorn har även knipt mellan apostroferna och mellan R och u. 

”Doktor DtP” ordinerar »gåsögon« och hängande citat 

När jag läser vissa tidningar retar 

jag mig på deras sätt att använda 

citationstecken. Rätta mig om jag har 

fel, men inte använder man tecknen 

“så här” utan ”så där” (om det inte 

rör sig om engelsk text förstås)? 

Magnus Hägg, Svensk Sjöfarts Tidning 

Visst har du rätt, käre Magnus. Felaktiga 

citationstecken är en vanlig åkomma 

i slarvigt producerade trycksaker. 

• Det vanligaste felet är att använda de 

tecken som syns på tangentbordet. Alltså 

" (tumtecken) i stället för ” (citationstecken) 

och ' (minuttecken) i stället 

för ’ (apostrof). 

• Ett annat oskick som spritt sig är 

att använda ´ (akut accent) i stället för 

apostrof: Nå´t är fel i denna mening. Så 

här ska’re se ut. 

• Det är också fel att använda dubbla 

apostrofer vid ”citat ”inuti” citat”, som 

jag gjorde nu. Då skall i stället enkel 

apostrof användas: ”Doktor DtP visar 

’var skåpet skall stå’!” 

I Sverige börjar och avslutar vi alltid 

citat med samma citationstecken. Därför 

är det lite märkligt att svenska 

Apple inte la in dessa på tumtecknets 

plats, när de anpassade tangentbordet 

för svenska behov. Håll ner shift+alt för 

att få fram de riktiga tecknen. 

Nya versioner av vanliga program 

(Word 5, Quark XPress 3.2 och Page- 

Maker 5) byter automatiskt till svensk 

citatstandard om du ställer in dem rätt: 

• I Word går du in under Verktyg>Inställningar 

och kryssar i ”Typografiska” 

citationstecken. 

• I Quark XPress tar du Redigera>Inställningar>Tillämpning, 

och kryssar i motsvarande 

ruta. I version 3.2 kan du även 

välja bland en rad olika citatstandarder. 

Tidigare kunde XPress bara byta till 

den engelska varianten “–––”, vilket 

nog ligger bakom det fenomen du 

observerat, Magnus. 

• I PageMaker hittar du en motsvarande 

ruta under Arkiv>Inställningar>Fler. 

På DtP-diskett 4/92 (se DtP 6/92) hittar 

du flera typografiska hjälpprogram som 

ger typografiska citationstecken automatiskt: 

Curlers och SmartKeys (systemtillägg) 

samt TypoKorrekt (XTension). 

„Scheiße! ›Gänsefüsschen‹!“ 

När du producerar trycksaker på ett 

främmande språk, bör du avstava riktigt, 

följa rätt citatstandard och andra 

underförstådda regler. Annars kan din 

trycksak ge ett oproffsigt intryck. 

I rutan ovanför ser du standarden för citat i 

några vanliga språk. Du ser också vilket 

tecken som används till nedflyttning. 

Det förekommer två varianter av citattecken 

i olika kombinationer. Dels de 

tidigare nämnda dubbla och enkla 

apostroferna. Dels gåsögon, » « › ‹. På 

tyska kallas de »små gåsfötter«. 

Lägg märke till att man i franska sätter 

mellanslag (förslagsvis ett kvarts mellanslag) 

mellan gåsögonen och själva texten! 

I Sverige har vi förmånen att kunna välja 

mellan dubbla apostrofer och gåsögon. 

Gåsögonen ger ett sobert intryck 

och smälter bättre in i brödtexten än de 

vanliga citattecknen. De passar alltså 

bra om du ägnar dig åt finlir som gemena 

siffror, kapitäler och ligaturer. 

Det vanligaste sättet är att använda 

två likadana gåsögon, »så här», men jag 

ordinerar den eleganta varianten »citat«, 

där gåsögonen pekar in mot citatet. 

“Let it all hang out!” 

I stora grader, exempelvis rubriker, blir 

”-tecknen lätt klumpiga och ser för glesa 

ut. Undvik detta genom att använda 

två enkla apostrofer som du minskar 

några punkter och kniper emellan. 

”I längre citat och i rubriker är det 

snyggt att ’hänga’ första citationstecknet 

utanför brödtexten. Använder 

du Quark XPress är det enkelt 

gjort: Ställ markören mellan första 

citattecknet och första bokstaven 

och tryck x-∗ (asterisken till höger 

på tangentbordet).” 

Doktor DtP 

2"” 

w ˝ ' ’ 

« 

v‹ » 

b› n“ m 

‘ 

” 

’ , „ ‚ 

Placeringen av citationstecken och andra tecken på det svenska tangentbordet. Observera 

att ” och ’ finns på två ställen. På W-tangenten ligger tecknet för distansminuter. 

Har du ett 

problem av 

” 

typografisk 

karaktär? 

Vill du ta 

pulsen på din 

design? 

Tveka inte att kontakta Doktor DtP 

via fax (08–644 90 66) eller post 

(Box 20158, 104 60 Stockholm)!

DESIGN 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 5 ÅRG 3 

OKTOBER 19945 

BAUHAUS 

– EN IMPONERANDE 

ÅTERVÄNDSGRÄND 

Sid 3–6 

FIMPA PÅ JOBBET 

SÅ MÅR BÅDE DU 

OCH MACEN BÄTTRE 

Sid 7 

TOMMY LÄR DIG 

GÖRA EGNA MÖNSTER 

I PHOTOSHOP… 

Sid 8–9 

… LÄGGA EN HALV 

FÖRMÖGENHET PÅ 

BAKGRUNDER … 

Sid 10–11 

… OCH HJÄLPER DIG 

VÄLJA MELLAN ACROBAT 

OCH KONKURRENTERNA 

Sid 12–14 

SÅ KNIPER DU 

FÖR ATT FÅ SATSEN 

DÄR DU VILL HA DEN 

Sid 16 

Var allting bättre förr i tiden? 

Jag fick ett brev för några veckor sedan. En hedervärd medlem av 

skrået grafiska formgivare hade fattat pennan, och förmedlade 

sina tankar via ett elfenbenstonat Sweden Bond från Tumba med 

präglat monogram i övre vänstra hörnet. Snyggt var det. 

Tyvärr var innehållet inte i linje med formen; något som förtog 

en del av glädjen över hantverket i övrigt. Några kopierade sidor 

ur en bok medföljde brevet. Jag citerar: 

”Det går en våg av hemmasnickrade alster över hela landet, en våg av 

dekadans. Idén med desktop måste vara fel. Den skulle bara få säljas 

till grafiska företag.” 

Ovanstående skrevs så sent som förra året, i en tid då layoutprogram 

som Quark XPress och PageMaker ger användarna möjligheter 

till anpassning av typografin med en precision som aldrig förr, där 

äkta ligaturer inte längre tar en oherrans tid att fixa till, där bokstavsmellanrum, 

radavstånd och andra för läsbarheten grundläggande 

saker kan justeras med en tangenttryckning. 

Tidigare sättsystem har inte givit användaren dessa möjligheter, 

och under blytiden fanns de oftast inte alls. 

Desktoptekniken har fört ut begrepp som typografi, typsnitt, 

layout och design till grupper som aldrig tidigare hört termerna; 

än mindre sysslat med ämnet. Detta innebär ju också med nödvändighet 

att en del hanterar sin nyvunna frihet undan experterna 

med mindre finess än andra. 

Att gråta över detta vore lika korkat som att gråta över yttrandefriheten 

i Spanien efter Franco-regimens fall. Där blev det mest 

porrtidningar i kioskerna en tid – men yttrandefriheten var ändå 

värd priset. 

Det har aldrig tidigare i historien varit enklare eller billigare 

för folk att tillverka trycksaker på egen hand. Det säger sig självt 

att en del produkter inte håller någon nämnvärd kvalitet. Men att 

kritisera själva tekniken för hur folk i oförstånd använder sig av 

den skjuter förbi målet. 

Man kan välja mellan att bete sig som akterseglad expert och 

fnysa åt alla undermåliga alster, eller försöka bidra till att höja 

standarden. Vi på Design Typografi Produktion har valt det senare. 


2 Design Typografi Produktion # 5 • Oktober 1994 

Varning för brott mot 

upphovsrättslagarna 

Dagstidningen Newsday i New York har 

stämts av en bildbyrå för att utan tillstånd 

ha använt två foton som en del 

i en datorgenererad illustration. Rand- 

McNally, USA:s största kartboksföretag, 

bekräftar att deras kartritare ibland 

ritar in städer och floder som inte existerar. 

Anledningen är att de gärna stämmer 

dem som scannar kartorna som underlag 

för en datorproducerad karta. 

Du som skaffar ett bibliotek av CD- 

ROM-skivor med foton eller illustrationer 

bör vara säker på att bilderna inte är 

copyrightskyddade innan du använder 

dem – även om de används som ”råvaror” 

i en datorgrafik. Att läsa in underlag i en 

scanner och via exempelvis Streamline 

och Illustrator skapa en ny bild kan vara 

brott mot upphovsrättslagarna. 

ATM 3.8 levereras 

med 30 Adobe-typsnitt 

Den nya versionen av Adobe Type Manager, 

3.8, är anpassad för Apples nya modellserie 

Power Macintosh, men fungerar på 

alla Macar. Den klarar att hantera Quick- 

Draw GX, det nya grafiksystemet som 

kommer med System 7.5 för Macintosh. 

Bland typsnitten som följer med i 

paketet ATM 3.8 märks Tekton Multiple 

Master, Berthold Baskerville, ITC Anna och 

Boulevard. ATM 3.8 kostar cirka 600 kr. 

New York Times 

går upp i brödtextgrad 

New York Times, världsmåttstocken för 

vad som är god journalistik (även om en 

del kritiska röster skulle säga ”självgod” 

istället), har genomfört ännu en revolution. 

Tidningen blev den 15 september 

lättare att läsa; brödtexten ökade från 

8,5 punkters grad till 8,7, samtidigt som 

kägeln ökade från 8,8 till 9,6 punkter! 

Typsnittet, som varit detsamma sedan 

1967, är fortfarande Imperial. 

Noteras bör att det är amerikanska 

Pica-punkter det handlar om, inte Didotpunkter. 

Samt att kägeln ökade förhållandevis 

mera än graden, allt för att ge 

ett ljusare intryck. 

Bildläsare har aldrig 

varit billigare eller bättre 

Bildläsare, eller ”scanners” som det står 

på produktbladen, blir allt billigare, 

samtidigt som prestanda förbättras. I 

höst kommer en rad nya modeller: 

• Epson ES-1200 C-Pro, en Mac-modell 

med upplösning på 4 800 punkter/tum 

(dpi) interpolerat. 

• Polaroid SprintScan 35, en diascanner 

som tävlar med Nikons Coolscan, och 

gör jobbet på en bråkdel av Nikons tid… 

• Umax Powerlook, en 30-bitars scanner 

med 2 400 dpi och stort densitetsomfång 

(3.0). Med ett pris under 30 000 kr har 

den finesser som inläsning av flera bilder 

samtidigt, stöd för nätverk och egen 

färgmatchningsmjukvara. 

• Agfa Arcus II med inbyggt dialock från 

början, 36 bitar och lågt pris. 

• Sharp JX-330, med dialock eller en 50- 

arks dokumentmatare för OCR. 

Gemensamt för de flesta bildläsare är 

att de säljs med Photoshop, vilket betyder 

att du kan dra av åtskilliga tusenlappar 

från listpriset redan där. (Varning 

för ”Photoshop Light” som saknar CMYKseparation 

och banverktyget. Kan dock 

uppgraderas för ungefär halva nypriset.) 

Gemensamt för många bildläsare är 

också att uppgifter om hög upplösning 

ska tas med en nypa salt – det handlar 

oftast om 600 × 1 200 punkter per tum 

”äkta” optisk upplösning, som sedan räknas 

om, interpoleras, till en högre nivå. 

Skicka elektronisk post 

till kändisarna i USA 

I boken ”E-Mail Addresses of the Rich and 

Famous” hittar du de elektroniska adresserna 

till en rad kändisar av grövre kaliber 

än Bildt. Vad sägs till exempel om: 

• Bill Gates, Microsofts ägare, 

billg@microsoft.com 

• Douglas Adams, författare, 

76206,2507@compuserve.com 

• Beavis, hälften av Beavis & Butthead, 

beavis@mtv.com 

• Noam Chomsky, debattör, 

chomsky@athena.mit.edu 

• James Woods, bra skådis, 

jameswoods@aol.com 

Har du svenska E-mailadresser du vill 

dela med dig av? Skicka dem till DtP via 

Pelle Andersons CompuServe-nummer 

på 100042,3207, eller via Internet på 

100042,3207@compuserve.com. 

Symantec skapar 

monopol inom sin nisch 

Företaget bakom programmet Norton 

Utilities, Symantec, köpte nyligen företaget 

Fifth Generation, och fick därmed 

kontroll över konkurrenten Public Utilities. 

Tidigare har man bland andra slukat 

konkurrentföretaget Central Point. 

Trenden inom programvarubranschen 

är entydig; storföretagen bevakar 

sin marknadsposition och om möjligt 

cementerar den genom att köpa upp 

mindre konkurrenter. Inom vissa programsegment 

finns nu bara ett program 

kvar, med allt vad det betyder av utebliven 

konkurrens, höjda priser, sämre support 

och eftersläpande utveckling. 

Driv din PowerBook 

med egen solenergi 

Alla som är lyckliga ägare till en Power- 

Book har snart märkt en irriterande detalj; 

utan kraft i batteriet är burken på 

sin höjd användbar som skrivunderlägg 

till mer traditionella verktyg. För den 

som vistas i solen och jobbar finns numera 

en lösning; företaget Keep It Simple 

Software säljer solfångarpaneler som klarar 

att driva en PowerBook. 

Kisel på tunna stålplattor, stora som 

en restaurangmeny, ger 5,75–7,5 volt vid 

450 mA. Sol är förstås en förutsättning, 

men en fönsterruta emellan gör ingenting, 

så du kan sitta inomhus. 230 US 

dollar kostar en grundmodell. 

KISS har fax 0091–406–449 8946 och 

Internetadress kiss@aol.com. 

Ställ ut ditt digitala 

exlibris på Galleri Hålet 

På det typografiska Galleri Hålet på Åsögatan 

119 i Stockholm vill man slå ett 

slag för god desktoptypografi. Hålet inbjuder 

därför alla intresserade formgivare 

att ställa ut exlibris skapade på dator. 

Deadline är 15 januari 1995. Bo Berndal, 

08–86 86 84, har mer information. 

Du har sett filmen – 

nu kan du köpa CD:n 

Woodstock på interaktiv CD-ROM; finns 

det ingen ände på den kommersiella exploateringen 

av det kollektiva marijuanarus 

som fick en halv miljon människor 

att rulla runt i gyttja i delstaten New 

York 1969, och som gått till nutidshistorien 

som alla musikfesters ursprung? 

Time-Warner tycker inte det, så nu finns 

Woodstock för din Mac eller PC, priset i 

USA är under 60 US dollar. För dig som 

inte tror att The Who nånsin varit unga. 

Dags att plocka fram 

planeringskalendern 


gang’s all there, inklusive Malcolm Garrett 

och Erik Spiekermann. London, England. 

Fax 00944–737–769 243. 

• 31 oktober–1 november. Quark XPresskonferens 

med Brad Walrod. New York, 

USA. Fax 0091–703–548 2867. 

• 31 oktober–4 november. Folio; jättekonferens 

om tidskriftsutgivning. New 

York, USA. Fax 0091–203–961 8399. 

• 8–10 november. Multimedia i Mainz, 

Tyskland. Fax 00949–69–664 432 22. 

• 14–15 november. Quark XPress-konferens 

med Brad Walrod. Los Angeles, USA. 

Fax 0091–703–548 2867. 

• 28–30 november. Konferens för DtP-användare. 

Värt biljetten om du kan tyska. 

Berlin, Tyskland. Fax 00949–30–3122600. 

• 1–2 december. Quark XPress-konferens 

med Brad Walrod. Chicago, USA. 

Fax 0091–703–548 2867. 

• 4–6 december. Business Camp med SND 

– grupparbete för er som gör ekonomiavdelningen 

i tidningen. Totalgrepp om 

allt från läsarundersökningar till hur du 

hanterar färgen. Fax 0091–703–620 4557. 

• 15–16 december. Quark XPress-konferens 

med Brad Walrod. Atlanta, USA. 

Fax 0091–703–548 2867.

Design Typografi Produktion # 5 • Oktober 1994 

3 

Bauhaus – om funktion, geometri och radikalism i typografin 

Det finns två storslagna återvändsgränder i typografihistorien. 

Den ena är nyklassicismens slutpunkt i den kyligt 

formella, vertikala, nästan geometriska konstruktion 

som antikvan fick hos Bodoni och Didot. 

Den andra är Bauhaus-typografin, som med sin överskattning 

av enkelhet i bokstavsformerna avlägsnade 

sig från den funktionalitet man ville främja. 

De tekniska möjligheterna och de estetiska strömningarna på 

modet hade fått 1700-talets typskärare att successivt avlägsna 

sig från renässansens ideal: diagonalt anlagd växellinje och 

måttfull kontrast mellan bokstavens tunna och tjocka linjer. 

Bodoni skapade bokstäver lämpade för typografiska monument, 

vars störste mästare var – han själv. Höjdpunkten i 

många av Bodonis böcker är titelsidan. Men vänder vi på bladet 

möter ofta en inlaga med förvuxna grader, väldiga ordmellanrum 

och kraftigt tuggmotstånd. 

Må för den skull ingen skugga falla över maestro Giambattista! 

Han har rätt att bli dömd efter sitt uppsåt: han strävade 

aldrig efter att trycka böcker för den breda borgerliga 

massans läsförnöjelse. 

Bodoni ville vara boktryckarnas konung och konungarnas 

boktryckare. Det fanns redan fullt nog med aldiner och elzevirer, 

dåtidens pocketböcker, hans ansträngningar förutan. 

Bodonis återvändsväg leder fram till ett praktfullt palats i 

neoklassicistisk stil med välordnad park. Därbakom vidtar en 

svårforcerad snårskog av typografiska hinder. 

Historien om Bodonisnittens användning utanför Bodonis 

egna tryck är full av okänsliga eller kompromissartade anpassningar 

till nyare sätt- och tryckmetoder: att återge en 

kontrastrik vertikalantikva med boktryck på fuktat lumppapper 

är något helt annat än att trycka en till fotosättning 

felaktigt överförd Bodonibokstav i offset med för låg färghållning… 

Havererad Bodoni 

Och även om de rent tekniska problemen (som har att göra 

med den markerade kontrasten mellan grundstreck och hårstreck) 

kan bemästras någorlunda, återstår formgivarens svårigheter: 

misslyckade, eller rentav havererade, användningar 

av Bodoni i brödtext överväger starkt framför lyckade lysande 

undantag. 

Typsnittet Bodoni kräver stor kägel och generösa marginaler för att 

inte den vertikala betoningen ska ge staketeffekt i spalt och sida. 

Kägel och marginaler är bristvaror i nutida trycksaker, särskilt 

i böcker, men det avskräcker inte formgivare (eller än 

mindre amatörerna) att kalla på Bodoni i typografiska sammanhang 

där det gör dålig tjänst. 

De mest användbara och insiktsfulla tolkningarna av 

Bodoni är Morris Fuller Bentons Bodoni Book från 1909 och 

Günther Gerhard Langes Bodoni Old Face från 1986. 

Annars är det ett säkert tips att hålla sig till renässansantikva 

i textsammanhang. Dess konstruktionsprincip ger 

en oöverträffade läsvänlighet, som gjort att den fått stå 

modell för nästan alla de typsnitt, äldre och yngre, som används 

för längre 

texter – om syftet 

är att upprätta 

störningsfri kommunikation 

mellan 

författare och 

läsare. (Att det 

finns andra typografiska 

behov 

och möjligheter att uttrycka sig genom bokstavsformer är 

givet, men det är inte ämnet för den här artikeln.) 

Bauhausskolan 

År 1919 grundade arkitekten Walter Gropius Bauhaus-skolan 

i Weimar. Politisk turbulens tvingade skolan att flytta två 

gånger; först till Dessau 1925 och sju år senare till Berlin, innan 

den slutligen 

stängdes av nazisterna 

1933. 

Skolan var både 

till inriktning 

och organisation Bauhauslogotypen, tecknad med Herbert 

något radikalt Bayers enbokstavsalfabet Universal. 

nytt: eleverna studerade 

inte bara de traditionella teknikerna inom målning, 

skulptur, arkitektur, industridesign och typografi. I grafisk 

design till exempel utforskade man också det senaste inom 

fotografi, sättning och tryckning. Det låter inte så omvälvande 

för ett nutida öra, men på 20-talet var det en revolutionerande 

pedagogik. 

Bauhaus samlade många ledande namn inom den avantgardistiska 

konsten (Klee, Kandinsky), och hade förbindelser 

både med den ryska 

konstruktivismen 

(El Lissitsky, 

Rodchenko, Tatlin) 

och holländska 

De Stijl (van Theo van Doesburgs rutmönsterbaserade logotype 

för holländska De Stijl 1918. Loggan 

Doesburg, Mondrian, 

Zwart). ledde vidare till experiment med avskalade, 

Gropius och geometriska sanserifalfabet. 

hans kollegor var 

påverkade av kubism och dada och Bauhaus betraktade design 

som ett uttryck för samtiden, det gällde att fånga »maskinålderns 

anda«. Funktionen, inte formen, var huvudsaken. 

(Den svenska beteckningen på Bauhaus-influenser inom arkitektur 

och design tar fasta på den aspekten: funktionalism.) 

På det grafiska området var det framför andra László 

Moholy-Nagy och Herbert Bayer (först Bauhaus-elev, sedan lärare) 

som kom att spela den viktigaste rollen. Moholy-Nagy initierade 

utgivningen av de berömda »Bauhausbücher«, där skolans 

typografiska filosofi omsattes i praktik, den filosofi som i 

Bayers sammanfattning betydde: 

»Sanseriftyper; geometriska former för att förena, skilja eller betona 

olika element; grundfärger; linjer för att dela upp ytan som hos De 

Stijl; dominerande horisontella och vertikala former; färgtoner för 

att betona nyckelord.« 

Bort med versalerna 

Bayer och Moholy-Nagy verkade också för att helt avskaffa versalerna 

– ett irriterande typografiskt besvär i tysk ortografi 

som tecknar alla substantiv med stor bokstav. Det resulterade 

sedan i ett långlivat mode som fick intellektuella europeiska 

radikaler med finess att skriva sina namn med enbart gemener. 

Herbert Bayers typsnitt Universal (1926) var ett enbokstavsalfabet 

(versaler saknas) och formerna var geometriskt konstruerade. 

Men det var två formgivare som inte var direkt knutna 

till Bauhaus-skolan som kom att få det största och mest 

långlivade inflytandet på den nya typografins utveckling: 

Jan Tschichold (1902–74) och Paul Renner (1878–1956). De har – 

var och en på sitt sätt – fört vidare en del av arvet från 

Bauhaus in i vår tid. 

Renner grundade Meisterschule für Deutschlands Buchdrucker


Tschicholds framsida till en specialutgåva 

av Typographische Mitteilungen från 1925. 

Titeluppslag till Die Neue Typographie från 1928, där Jan Tschichold utvecklade sina 

tankegångar. Undertiteln lyder ungefär ”En handbok för moderna formgivare”. 

i München, där bland andra Tschichold och Georg Trump 

(som tecknade typsnittet Trump Mediaeval) undervisade. 

Tschichold var ideologen: han skrev rörelsens manifest, en 

uppgörelse med det rådande typografiska förfallet i Tyskland, 

först i artikeln »Elementare Typographie« (i ett specialnummer 

av Typographische Mitteilungen i oktober 1925, där för 

övrigt även El Lissitsky och Herbert Bayer medverkade) och senare 

i boken Die neue Typographie (Berlin 1928). 

Den nya typografin och Futura 

Grundstenarna i den nya läran var hämtade från Bauhaus: 

ändamålsinriktad typografi, satt med sanserif i asymmetriska 

uppställningar, en medveten användning av ljusrum som designelement. 

I Tschicholds välformulerade och tvärsäkra sammanfattning 

blev idéerna till ett program, som kom att få bestående 

konsekvenser för alla som formger eller producerar 

text och layout. 

»Vårt mål är enkelhet; därför behöver vi enkla och tydliga typsnitt.« 

Så skrev Tschichold 

och vännen 

och kollegan Paul 

Renner skapade 

Futura – typsnittet 

som uttryckte själva 

andan i den 

nya typografin. 

Från början hade 

Renner tänkt 

sig ett strängt 

geometriskt typsnitt, 

tecknat enbart 

med passare, 

linjal och vinkelhake, 

ett riktigt 

ingenjörssnitt. 

Men efterhand 

övergav han alla 

mer eller mindre 

extrema variantbokstäver 

som 

Framsidan till en reklambroschyr för 

Futura, utgiven av Bauers stilgjuteri 1927. 

Enbokstavsalfabet tecknat av Jan Tschichold 1929. Den tyska texten 

är i det här exemplet satt i en fonetiskt stavad variant. 

han skissat. I slutversionen 

av Futura 

är det visserligen typsnittets geometriska konstruktion 

som är det mest påfallande. Men det finns också tydliga modifieringar 

i »humanistisk« riktning, till exempel antydan till 

växellinje i anslutningarna. 

Som Hultenheim påpekat är det snarare Futurans estetiska 

kvaliteter och den strama elegansen som gjort att den inte 

bara överlevt, utan även blivit en av de mest populära sanseriferna 

någonsin – inte anslutningen till ett eller annat teoretiskt 

schema för bokstavsformer. 

Bauersche Gießerei marknadsförde 1928 Futura som »Typsnittet 

för vår tid« (Die Schrift unserer Zeit) och snart producerades 

det av stilgjuterier världen runt. Deberny & Peignot i Paris 

göt det under namnet Europa, ATF och Mergenthaler i USA 

kallade det Spartan. 

Futura fick också kompletterande vikter, de första tecknade av Renner 

själv (light, semi-bold, bold och black). Futura Black skiljer sig 

avsevärt från grundformen och har likheter med stencilbokstäver. 

På femtiotalet gjorde Intertype en extra bold (Shaar/Thompson 

1952, 1955), som alltjämt är omåttligt populär som rubrik- 

och löpsedelssnitt bland annat i svensk dagspress (se DtP 

11/92). Futura extra bold condensed var 70-talets flygbladssnitt 

framför andra. 

Arkitektur, form & möbler 

Futura används fortfarande flitigt, både i lämpliga och olämpliga 

sammanhang. Många arkitekter tycks ha svårt att tänka 

sig något annat än Futura, och även i andra formsamman-


5 

hang dyker den ofta upp – kanske beror det på typsnittets 

ursprung i den moderna designrörelsens vagga, Bauhaus. 

Ingen möbelkatalog utan pris- och faktauppgifter i Futura. 

Bauhaus-typograferna var visserligen dogmatiska i att rekommendera 

sanserif i alla lägen, men de skulle säkert inte ha gillat 

Futura light i smala spalter i vecko- och månadsmagasinens 

notismaterial. 

Till och med i Tschicholds första manifest skymtar en 

motvillig insikt om antikvans överlägsenhet i löpande text: 

»Bland de många typsnitts-varianter som används idag är ’antikvan’ 

den mest bekanta. För många typer av jobb är den, fast den verkligen 

inte är tillräckligt enkel i formen, potentiellt mer läsbar än 

många sanserifer.« 

Den insikten skulle som bekant blomma ut senare i Tschicholds 

liv: han »konverterade« ju till den klassiska typografin 

och blev den traditionellaste av traditionalister, mannen 

bakom Sabon, Penguin-reglerna och en ovärderlig forskning 

kring inkunabeltidens bokformat och marginalproportioner. 

Den nya typografin var en återvändsgränd därför att den 

underskattade läsbarhetens centrala roll i all typografi. Men 

även längs återvändsgränder kan det växa starka och vackra 

träd. Utan Tschicholds inspirerande ungdomliga rabulism 

skulle säkert inte asymmetrin (bland annat sättning med 

ojämn högerkant) ha blivit en så självklar och oundgänglig 

del av det tidlösa typografiska garnityret. Och Futuran hade 

säkert inte platsat i boktryckarkonstens Hall of Fame. 


Renners första skisser till Futura. Denna ”Ur-Futura” finns numera 

utgiven som PostScript-font av Dutch Typeface Library.


Geometriska bokstäver konstruerades innan Bauhaus 

Bauhaus’ tanke att bokstavsformerna 

skulle konstrueras efter geometriska 

principer var ingen nyhet. 

Redan Albrecht Dürer visade – med 

idéer hämtade från bland andra Luca 

Pacioli och Leonardo da Vinci – i sin 

Underweisung der Messung (1525) en rad 

varianter av antikvaversaler baserade på 

kvadratens form. Och i Champsfleury från 

1529 pläderar Geoffroy Tory, författare, 

filosof, illustratör, förläggare och boktryckare, 

för antikvaversaler som hämtar 

sina proportioner från den mänskliga 

kroppen. Tory konstruerade sina 

versaler på ett rutnät med 100 rutor. 

År 1692 beslöt den franske kungen 

Ludvig XIV att ett nytt typsnitt skulle 

skäras för Imprimerie Royale. Man gick 

grundligt till verket: en kommission tillsattes 

– under ledning av en matematiker. 

Kommissionen presenterade ett konstruktionsschema, 

som senare stacks i 

koppar, en tavla för varje bokstav. För 

versalerna bestod schemat, liksom hos 

Tory, av ett kvadratiskt rutnät, denna 

gång med 2 304 rutor. Bokstavsformerna 

byggdes på detta nät med linjer och cirkelbågar. 

från vänster: 

Bokstäver konstruerade 

av 

Dürer och Tory 

samt ett kopparstick 

för 

Romain du Roi. 

Stämpelskäraren Philippe Grandjean 

avvek visserligen i praktiken från de alltför 

akademiskt uttänkta grundvalarna, 

eftersom han, som han sa, »mera litade 

på sina ögon än på cirklar«. Men typsnittet, 

Romain du Roi, blev när det låg 

färdigt 1745 – två stämpelskärare senare 

och 30 år efter Ludvig XIV:s död – det första 

konstruerade alfabetet för tryckning. 


Några nedslag i sanserifens historia 

Sanserif, grotesk, linjär, gothic, 

egyptian – kärt barn har många 

namn (de flesta missvisande...) 

Vid första påseendet kan det verka som 

om sanserifen i sig är en geometrisk bokstavsform. 

Så är det inte. Sanserifens 

bakgrund är en annan och många typsnitt 

i denna kategori har närmare släktskap 

med den skrivna bokstaven än man 

skulle kunna tro. 

Redan de gamla grekerna använde 

seriflösa inskriptionsbokstäver: de höggs 

i sten eller ristades i våt kruklera. En fin 

Första sanserifen: Two-Line English Egyptian. 

akzidenz grotesk 

Akzidenz Grotesk är förebilden för många 

sanserifer i den strikta, ingenjörsbetonade 

traditionen. Exempelvis Franklin och Univers. 

Edward Johnstons typsnitt till Londons tunnelbana 

har inspirerat ett antal humanistiska 

sanserifer, framför allt Gill Sans. 

nytolkning är Carol Twomblys Lithos 

(1989; Adobe nr 121). 

Den första sanserifen brukar man kalla 

Willam Caslon IV:s Two-Line English Egyptian 

från 1816. Benämningen »egyptisk« 

fick den därför att tiden i orientalistiskt 

svärmeri såg allt egyptiskt som högsta 

mode; formen fick den kanske från skyltmålarnas 

jämntjocka bokstäver, målade 

med bred pensel på affärsfronter. 

De första gemena sanseriferna kom 

från tyska Schelter & Giesecke 1825. 

Termen »sans serif« introducerades i ett 

typprov från Vincent Figgins stilgjuteri 

1832 och från mitten av 1800-talet översvämmades 

marknaden av sanserifer i 

ändlösa rader, i olika vikter, under fantasifulla 

och förvirrande namn. 

Bertholds Akzidenz Grotesk (1898) stod 

modell för 1900-talets många variationer 

på temat. Några av milstolparna: 

Franklin Gothic (M.F.Benton, ATF 1903) 

News Gothic (dito 1908) 

Underground (E. Johnston, London Transport 1916) 

Gill Sans (E. Gill, Monotype 1927) 

Futura (P. Renner, Bauer 1928) 

Univers (A. Frutiger, Deberny & Peignot 1957) 

Helvetica (M. Miedinger, Haas 1957) 

Frutiger (A. Frutiger, Linotype 1976) 

Myriad (R. Slimbach/C.Twombly, Adobe 1992) 


FUTURA I POSTSCRIPT 

Adobe nr 45 (medium+heavy+extra bold) 

Adobe nr 46 (light+book+bold) 

Adobe nr 47 (condensed: light+medium+bold+extra 

bold) 

Bitstream nr 809: Futura Black 

Doktor DtP rättar en rubrik 

I förra numret blev det fel i Doktor 

DtP:s exempel på god rubriksättning. 

När vi gjorde ett ”Sök/Ersätt” för att byta 

den gamla versionen av Monotypes 

Times New Roman mot den nya, gick något 

snett och smalt blev fett. Våra snygga 

exempel på hängande citattecken 

och knipning mellan apostrofer blev 

snarare ett skräckexempel på hur saker 

kan gå fel i desktopproduktion. 

Det skall se ut som till höger! 

Doktor DtP hittar du på sista sidan. 

I det här numret reder han ut begrepp 

som tillriktning, spärrning, knipning 

och kerning. 

Har du ett problem av typografisk 

karaktär? Vill du ta pulsen på din design? 

Tveka inte att kontakta Doktor 

DtP via fax (08–644 90 66) eller post 

(Box 20158, 104 60 Stockholm)! 

I det undre exemplet har citattecknet ersatts med två enkla apostrofer, som krympts några 

punkter och ”hängts” i marginalen. Vi har knipt mellan apostroferna och mellan R och u.


7 

Håll din Mac ren ( börja gärna med att slänga ut rökarna …) 

Att hålla arbetsplatsen och särskilt 

datorn dammfri lönar sig i längden. 

Datorer trivs under ungefär samma 

förhållanden som du själv, inte för 

varmt eller kallt, med rätt luftfuktighet 

och utan damm. 

Det finns några riktlinjer för att 

förebygga damm i känsliga delar av 

din dator. 

• Ha en luftfuktare på kontoret, det mår 

både människor och maskiner bra av. 

• Täck över skärmar och tangentbord 

över natten så dammar de inte igen. 

• För serverdatorer som alltid är påslagna 

och därför blir både varma och dammiga 

finns speciella dammsäkra kåpor 

att köpa, att jämföras med de ljudkåpor 

som finns för att slippa höra högljudda 

skrivare. 

• Rök INTE på jobbet, röken lägger sig 

som en gul hinna på insidan av datorn, 

oläckert och skadligt. Vad röken gör 

med dina och arbetskamraternas lungor 

kan du säkert tänka dig själv. 

Om det är möjligt, undvik att använda 

papper. Papper producerar mängder 

av damm. Utnyttja datorn i stället. 

Även om du följer råden ovan så blir det ju 

som bekant dammigt ändå. Så här rengör 

du bäst de olika delarna av datorn för att 

garantera dem maximal livslängd. 

Datorn 

Själva datorn med hårddisken har en 

fläkt som kyler av den när den blir varm. 

Datorn får alltså inte stå för nära några 

andra föremål så att fläkten täcks över. 

Det är genom fläkten både luft och 

damm kommer in. 

Rent teoretiskt kan du själv öppna datorn 

och försiktigt dammsuga den (efter 

att ha stängt av den helt och dragit ur 

sladden) men om du är osäker på hur 

man gör, bör du lämna in den till auktoriserad 

servicepersonal. 

Diskettenheten blir också smutsig så 

småningom. Det finns rengöringsdisketter 

att köpa som lär fungera bra. 

Skärmen 

Det finns olika sorters vätskor för rengöring 

av skärmar, servetter och flaskor av 

samma typ som fönstertvätt, men det 

går lika bra att använda en luddfri, lätt 

fuktad trasa. Är skärmen riktigt kladdig 

fungerar lite diskmedel i vattnet utmärkt. 

Spruta aldrig vätska direkt på skärmen 

utan fukta trasan i stället. 

OBS ! Om du har ett exemplar av den 

speciella sorts skärm som är antistatiskt 

behandlad och som sägs avge mindre 

strålning än vanliga skärmar, så får du 

absolut inte använda fönstertvättmedel 

eller andra kemikalier som inte är direkt 

rekommenderade för just den sortens 

skärm. 

Prata alltid med din leverantör om 

du är osäker. 

Tangentbordet 

Denna del av datorn är mest utsatt. I 

tangentbordet spiller folk kaffe och te, 

skriver med smutsiga, kladdiga fingrar 

och här hamnar merparten av allt pappersdamm, 

gem, cigarettaska etc. 

Har du spillt vätska över tangentbordet 

bör du dra ur sladden, torka av det 

och lägga det uppochner för att torka. 

Prova om det fungerar först när du är 

säker på att det är alldeles torrt. 

Om du har spillt något verkligt klibbigt 

och det inte fungerar trots ovanstående 

tips kan du ta isär det och tvätta 

varje tangent med en blandning av 

destillerat vatten och isopropylalkohol 

(finns i en färghandel). 

Det finns instrument för att ta bort 

tangenterna på ett smärtfritt sätt. Detta 

är en absolut sista utväg och vill du inte 

riskera något är det kanske ändå bäst att 

lämna in tangentbordet till service i stället. 

För att bara tvätta av tangenterna 

den vanliga smutsen går det bra med 

vatten och lite diskmedel på en trasa, 

och för dammiga tangentbord finns en 

liten specialdesignad dammsugare. 

Att spruta komprimerad luft mellan 

tangenterna är ett annat bra sätt, små 

tryckluftsbehållare hittar du i en fotohandel. 

Musen 

Koppla ur musen och ta ut kulan. Gör 

ren den med vatten på en luddfri trasa. 

Blås rent musen invändigt med komprimerad 

luft på burk. 

Om du lyckats hälla kaffe, läsk eller 

juice på musen kan du koppla ur musen 

och lägga musen i ett glas mineralvatten. 

Rör på kulan. Byt till nytt mineralvatten 

efter ca fem minuter låt den 

sedan ligga varmt och torka. 

På det hela taget kan man säga att en luddfri 

trasa, diskmedel, en burk komprimerad 

luft och mindre mat, dryck och rökverk är 

receptet för att en dator skall uppnå hög ålder 

utan att det tillstöter problem. Att städa 

i själva hårddisken då och då och att alltid 

göra backup på sina jobb gör också tillvaron 

mindre komplicerad. 

Anna Öhqvist 

Så hittar du i typsnittet Poptics 3 (finns på din DtP-diskett) 

• 

° 

© 

1 ! 

• ° 

q Q 

” 

2 " 

3 

Ω ˝ 

wW 

apple◊ 

aA 

⁄ 

z Z 

¥ 

é 

e E 

ß ∑ 

s S 

≈ ˇ 

x X 

$ ¢ 

4 ¤ 

∂ ∆ 

d D 

® √ 

r R 

ç Ç 

c C 

‰ 

5 % 

† ‡ 

t T 

ƒ ∫ 

f F 

‹ 

v V 

\ 

6 & 7 / 

¸ 

g G 

µ ˜ 

y Y 

› 

b B 

˛ 

h H 

ü 

u U 

‘ “ 

n N 

[ 

8 ( 

ı ˆ 

i I 

√ ¬ 

j J 

’ ” 

mM 

] 

9 ) 

k K 

≈ 

0 

œ Œ 

o O 

‚ „ 

, ; 

π ∏ 

p P 

fi fl 

l L 

… · 

. : 

ø Ø 

´ 

? ´´ 

˙˚ 

åÅ 

– — 

- 

¨ 

’ 

' ’ 

DtP har även skickat ut svenska versioner av Patricia Lillies tidigare typsnitt Poptics One och Poptics Two. Dem hittar du på disketterna 5/93 

och 1/94. Poptics är shareware; vill du använda typsnittet, så skicka 10 dollar till Patricia Lillie, 1605 E. 46th St, Ashtabula, OH 44004, USA.


Så här blir du mönsterelev i Photoshopskolan 

Den här gången har vi tänkt göra alla som studerar i 

DtP:s Photoshopskola till mönsterelever. 

På följande uppslag i detta nummer av DtP går vi igenom hur 

man köper bakgrundsmönster. Men möjligen är det ett slöseri 

med pengar, många mönster kan göras redan i Photoshop. 

Ett enkelt exempel 

Vi börjar med ett enkelt exempel. Det enda som är trevligare 

än att se sitt namn i tryck, är att se det i tryck många gånger. 

Så ta din logotyp och öppna den med Photoshop (det gör inget 

om den är gjord i 

Illustrator, Photoshop 

klarar att öppna den 

ändå. FreeHand går 

i princip också, men 

kan ibland vara litet 

knepigt.) 

Minska ner loggan 

till lagom storlek. Markera 

den sedan och ta 

Redigera>Ange mönster. 

Nu skapar du ett nytt, 

större Photoshopdokument, 

tar Markera> 

En mönstertidning. 

Allt och Redigera>Fyll… 

>Mönster. 

Trevligt för egot, 

inte sant. Men kanske 

lite för stelt uppställt. 

Markera andra raden 

och förskjut den litet 

horisontellt. 

Förskjut mönstret litet… 

Välj sedan ut ett 

nytt område som kan 

bilda mönster. Du behöver 

inte vara petig 

när du markerar detta 

nya område, tvärtom, 

ta i med god marginal 

– Photoshop är nämligen 

intelligent nog att 

göra sig av med överskottsinformation 

och 

bara spara ett mönster 

som passar ihop. Fantastiskt 

arbetsbesparande! 

…så blir det inte så stelt. 

För att Photoshop 

skall kunna göra sig 

av med överskottet 

måste dock mönstret 

vara exakt lika, pixel 

för pixel. Så undvik 

att göra sådant som 

kan införa lite slumpvis 

variation i bilden – 

till exempel att rotera 

den eller att ändra 

storlek. Du kan prova 

Och använd sedan beskärningsverktyget om det fungerar – 

för att ge det extra snurr. 

ibland har man tur – 

men i allmänhet är 

det bättre att fylla en bild med det nya mönstret och arbeta 

med den. 

Du kan exempelvis ta beskärningsverktyget och markera 

ett område. Håll sedan ner alternativtangenten, ta tag i ett 

hörn och rotera din beskärning. När du är nöjd klickar du i 

mitten av beskärningen; Photoshop tar då och beskär bilden 

och vrider den rätt. 

Att den blivit mindre beror naturligtvis på att man måste 

offra hörnområdena när man vrider. Tänk på att göra ursprungsbilden 

litet större så du har marginal för detta. 

Ett mer komplicerat exempel 

Det är nu trevligt att se sin logga repeterad i all oändlighet, 

men kanske inte så 

användbart. Men nu 

skall vi göra om den 

till en sådan där reliefbild 

som är så populär 

i TV. 

Första steget är 

att göra loggan litet 

oskarp, annars blir reliefen 

inte trovärdig, 

och dessutom svårt 

kantig. 

Mönster i relief. 

Lägg på Gaussisk 

oskärpa (Filter > Oskärpa 

> Gaussisk oskärpa). 

Hur mycket som är 

lagom beror på bildens 

upplösning, så 

du får experimentera, 

men det bör vara över 

en pixel. I mitt fall 

måste ytterligare en 

förberedande åtgärd 

till. DtP:s logga är negativ, 

och det brukar 

Oskarp mask gör underverk. 

mest ge förvirrande 

reliefer, så jag gör den 

positiv. 

Ta därefter Filter > 

Specialeffekter > Relief…. 

En vinkel på 135° är 

ofta bra. Du får experimentera 

fram höjden, 

men börja med 

1 pixel. En högupplöst 

bild kan dock behöva 

mer. Mängd reglerar 

hur uttalad effekten 

En ljusare bakgrund är lättare skall bli, men jag föredrar 

att låta den vara 

att lägga saker på. 

100 procent och reglera 

det senare med Nivåer, där jag kan se effekten. 

Oskärpan vi la på gör en mycket stor skillnad på reliefens 

kvalité, men nu behöver vi den egentligen inte längre, så vi 

kan köra Filter>Skärpa>Oskarp mask… för att bli av med den. 

Hur mycket är återigen en smak- och experimentfråga, 

men börja med att använda samma värden som du hade när 

du la på oskärpan. 

Ljusare tider 

Vår relief är dock litet väl kontrastrik för att lägga någonting 

på, så ta Bild>Ställ in>Nivåer… och sätt igång att experimentera 

med Utgångsnivåer (den undre av skalorna). Ta den svarta 

pilen och dra den rejält till höger, förbi mitten. Eventuellt


9 

kan du också dra in den vita pilen litet grann. Har du Prova 

ikryssat så ser du vad som händer. 

Upprepning är Tommy Sundströms moster 

Som du säkert redan förstått hör jag till dem som anser att 

upprepning är kunskapens moder, och att man inte kan repetera 

sin logga nog många gånger. 

Så ta nu din uppljusade bakgrund, skapa ett nytt lager 

(Lagerpaletten>Nytt lager) och klistra in en stor svartvit kopia 

av loggan. Gör sedan en kopia av logotyplagret, så du får 

ytterligare ett. 

Nu har du en bild med ett lager med reliefen, och två lager 

med din logotyp. De senare skall användas till loggan respektive 

till loggans skugga. 

Vi börjar med att 

göra skuggan. Aktivera 

det översta lagret 

(Klicka på det i Lagerpaletten). 

Om du vill 

kan du även ha det 

andra logga-lagret synligt 

– men inte aktivt – 

genom att klicka fram 

ett öga till vänster om 

det i Lagerpaletten. 

Markera loggan och 

Först skuggan… 

förskjut den litet, t.ex. 

nedåt och åt höger. 

Klicka utanför markeringen 

så den försvinner, 

och ta sedan i 

rejält med Gaussisk 

oskärpa. Se till att få 

en lämplig form och 

oskärpa på skuggan; 

däremot behöver du 

inte bry dig om hur 

mörk den är. 

Aktivera nu lagret 

…sedan loggan. 

med reliefen. Ta Markering>Läs 

in markering 

och välj skugglagret. Du får nu en markering som visar ungefär 

var skuggan kommer att gå. Men var loggan du arbetar 

med positiv, måste du först av allt ta Markering>Omvänd så du 

jobbar med rätt område i bilden. 

Ta sedan fram Nivåer och börja återigen experimentera 

med Utgångsnivåer. Men den här gången är det den vita pilen 

som skall dras rejält åt vänster. På så sätt mörkar du ner 

området, utan att förstöra bakgrundens struktur. 

Du kan också experimentera med den grå pilen i 

Ingångsnivåer. Drar du den åt höger kan du få en mer dramatisk 

(men inte lika realistisk) skugga. 

När du är nöjd med skuggan, läser du in det lager som håller 

själva loggan. Vänd markeringen och fyll den med din 

favoritfärg. Alternativt kan du nu klistra in loggan – det kan 

vara praktiskt om du till exempel har den i färg, eller om den 

innehåller bilder. 

Att slå ihop reliefen med en bild 

Men det finns mer vi kan använda vår relief till. Till exempel 

att lägga in den i en bild. 

Börja med att se till att reliefen och den bild du skall använda 

är exakt lika stora. 

Ta sedan den reliefbild du fick fram efter Oskarp mask… och 

gå in på Nivåer. Du skall göra den litet flackare, men inte 

så ljus som den variant vi använde som bakgrund. Så på 

Utgångsnivåer drar du in den svarta och den vita triangeln. 

Hur mycket är en experimentsak, men testa med att sätta den 

svarta på 80 och den vita på 200. Ju flackare du gör reliefen 

desto mindre stör den bilden. 

Sedan skall vi kombinera ihop reliefen och bilden. Problemet 

nu är att vi vill ha kvar både de ljusa och de mörka delarna 

av reliefen, och någon sådan funktion finns inte inbyggd 

i Photoshop. Så vi tvingas göra detta i flera steg. 

Jag tänker inte gå in något djupare på att förklara vad de 

olika stegen gör – det skulle bli en för lång avvikelse från ämnet 

– utan kör helt auktoritärt på med en steg-för-steg-beskrivning 

att slaviskt följa. 

De två bilderna som skall kombineras får gå under namnen 

”Relief” och ”Bild”. ”Bild” kommer in sent, de första åtta 

stegen rör bara ”Relief”. Du hittar kommandona (Konstant 

etc.) under Bild>Beräkning. 

1. Konstant > Dokument Relief. Lager Svart. Nivå 128. 

2. Addera > Källa 1: Dokument Relief. Lager Svart. 

Källa 2: Dokument Relief. Lager 2. 

Mottagare: Dokument Relief. Lager Nytt. Skala 1. 

Förskjutning 0. 

3. Döp detta nya lager till ”Skugga”. 

4. Ta Bild > Ställ in > Nivåer… på Skugga-lagret. Flytta svarta 

pilen under Ingångsnivåer så att värdet i första rutan 

blir 128 (eller skriv in det direkt). 

5. Subtrahera > Källa 1: Dokument Relief. Lager Svart. 

Källa 2: Dokument Relief. Lager 2. 

Mottagare: Dokument Relief. Lager Nytt. 

Skala 1. 

Förskjutning 0. 

6. Döp detta nya lager till ”Högdagrar”. 

7. Ta Bild > Ställ in > Nivåer… på Högdager-lagret. Flytta 

vita pilen under Ingångsnivåer så att värdet i tredje rutan 

blir 128. 

8. Multiplicera > Källa 1: Dokument Relief. Lager Skugga. 

Källa 2: Dokument Bild. Lager RGB (eller 

CMGS eller Svart, beroende på vilken 

sorts bild du jobbar med). 

Mottagare: Dokument Bild. Lager RGB. 

9. Raster > Källa 1: Dokument Relief. Lager Högdager. 

Källa 2: Dokument Bild. Lager RGB. 

Mottagare: Dokument Bild. Lager RGB. 

Och simsalabim så har du satt ditt avtryck på bilden. 


PS. Äras den som äras bör: mycket inspiration och tekniker för den 

här artikeln har hämtats från Kai Krause och Sterling Ledet. DS. 

PHOTODISC


Rätt bakgrund lyfter sidan – eller bilden på din skärm 

Utvecklingen rusar vidare. Det är inte länge sedan som 

fyrfärg på alla sidor kändes som stor lyx, och en färgplatta 

kunde lyfta en sida. Numera känns den snarare 

platt. Vi har rusat vidare på jakt efter nya sensationer 

och kräver något rikare än bara en yta färg. Så här är 

DtP:s guide för dig som insett att om inte jorden är 

platt, så kan rimligen inte heller färgerna vara det. 

Bakgrunder finns i många olika varianter, från färdiggjorda 

på CD för den late, till verktyg för att göra dem själv för den 

lille bildmakaren. Den här gången tar vi de färdiggjorda, för 

att i nästa nummer av DtP återkomma till andra versioner. 

Datorer i all ära, men i praktiken föredrar man säkert en 

tryckt katalog när man skall leta efter sin bakgrund. I all synnerhet 

om man har flera olika CD-skivor, de elektroniska katalogsystemen 

är nämligen sällan kombinerbara, utan man får 

söka i varje skivas katalog för sig. 

Upplösningen är viktig om man jobbar med tryckt material. 

Här har maxstorleken angivits för 150-linjers raster (300 

pixlar/tum). Arbetar du med lägre rastertäthet blir maxstorleken 

proportionellt större – för 75 linjers raster kan man fördubbla 

både bredd och höjd. Och i praktiken brukar man kunna 

fuska rätt rejält med bakgrunder. 

Tänk på att fina repeterande mönster, till exempel tyger, 

kan ge moaréproblem. 

Behöver man en bakgrund till skärm, räcker upplösningen 

hos alla här presenterade skivor (och flera av dem har varianter 

av bilderna i lägre upplösning, som passar bättre för 

skärm). 

Bästa lagringsformaten är CMYK EPS och CMYK TIFF (dvs. 

färdigt fyrfärgsseparerad) samt RGB TIFF (kan fyrfärgssepareras 

av Quark, men det är bättre att göra det själv i Photoshop). 

Sämre är PICT, som kan ställa till med utskriftsproblem – öppna 

med Photoshop och spara om som EPS (om du jobbar med 

Quark) eller TIFF (om du jobbar med PageMaker). JPEG gör dokumenten 

små, men du måste öppna dem med Photoshop 

och spara om dem innan du kan använda dem. 

PhotoDisc 

Säljs av MacWarehouse. 08–664 46 06. 

Titel Vol 3 Backgrounds & Textures. Vol 8 Backgrounds & objects. 

Pris 2 995 kr styck. 

Antal bakgrunder ca 111 per volym. 

Storlek 24 × 16,5 cm vid 300 linjer/tum. 

Lagringsformat JPEG-komprimerad RGB. 

Elektronisk katalog Lightbox. 

Tryckt katalog Ja. 

Inte bara rena bakgrunder utan också många naturbilder. 

En av de bästa tryckta katalogerna. 

Letraset 

Tudor House 

Säljs av Esselte Letraset. 08–625 52 60. Fax 08–623 02 32. 

Titel Phototone Textures. 

Antal bakgrunder 1. (120 finns att välja mellan). 

Pris 300 kr styck. 2 350 kr för alla 120. 

Storlek Obegränsad. (Grundbilden 4 × 4 cm vid 300 pixlar/tum.) 


Tryckt katalog Ja (kostar 125 kr). 

Säljs av Tudor House Publishing 0091–310–671 2031. Fax 310–671 3729. 

Titel 100 Marble Backgrounds 

Antal bakgrunder 100. 

Storlek 30 × 20 cm vid 300 linjer/tum. 

Lagringsformat Pict. 

Elektronisk katalog Kudo. Inga sökord. 

Tryckt katalog Nej. 

Massor av marmor. En samling som borde tilltala Östeuropeiska 

utvecklingsbanken (du vet, organisationen som nästan 

använde mer pengar på en marmorentré till sitt kontor, än de 

gav till Östeuropa). Tyvärr är dock bilderna måttligt skarpa. 

Och avsaknaden av en tryckt katalog en allvarlig nackdel. 

För den som vill fylla ett oändligt stort område. Egentligen är 

bilden liten, men den är gjord så höger- och vänsterkant passar 

ihop, liksom över- och underkant, så med hjälp av ett 

Photoshopfilter som man får med kan man få den att täcka 

hur stort område som helst. Dock kan den uppmärksamme 

betraktaren se hur mönstret upprepar sig. 

Titel Phototone: Vol 1 Industri, natur, papper, textilier, mat, diverse. 

Vol 2 Årstider, yrken, kultur, abstraktioner, diverse. 

Antal bakgrunder Vol 1: 564 st. Vol 2: 568 st. 

Pris 1 100 kronor per bild (dia). 

Lagringsformat Konventionellt dia, valfritt 35 mm eller 4"× 5" 

Leveranstid Max 48 timmar. 

Tryckt katalog Ja (kostar 400 kr/volym). 

Elektronisk katalog Ja (kostar 600 kr/volym). 

Det är betydligt enklare att leta i en tryckt katalog än i en


11 

elektronisk. Och Letrasets katalog är den överlägset bästa. 

Bilderna är flerdubbelt större än närmaste konkurrentens, 

och trycket utomordentligt. 

Men så är den också ett försäljningsverktyg – Letrasets högupplösta 

bilder finns inte på CD, utan när man valt i katalogen 

får man beställa ett stordia (10 × 12 cm) och lämna det till 

repro. En bökigare process, men man är garanterad leverans 

av diat inom 48 timmar, och konventionellt stordia betyder 

nästan alltid en mycket högre kvalité. 

Provector 

Image Club 


Titel Provector BackGrounds vol 1. 


Pris 595 kr. 


Lagringsformat JPEG-komprimerad CMYK EPS. 

Elektronisk katalog Fetch. 


Säljs av ImageClub. 0091–403–262 8008. Fax 0091–403–261 7013. 

Titlar Photogear: Backgrounds and Textures. 

Industrial Backgrounds. 

Snackgrounds. 

Pris $ 59 styck. 

Antal bakgrunder ca 30 per skiva. 

Storlek 20 × 25 cm vid 300 linjer/tum 


Elektronisk katalog Aldus Fetch. 

Tryckt katalog Ja, i samma format som ett CD-fodral. 

Snackgrounds är en oemotståndlig idé. Jag vet inte riktigt när 

man skulle ha nytta av dem, men jag är övertygad om att jag 

kommer att ta till dem så snart minsta möjlighet yppar sig. 

Innehåller en fin samling pappersstrukturer, liksom trä och 

marmor. Dessutom ett gäng vildare mönster framställda i dator, 

men de ger mig bara huvudvärk. 

Den tryckta katalogen är utmärkt. 

Förvirrande är att de högupplösta bilderna bara blir en grå 

platta när de monteras i exempelvis Quark XPress. Manualen 

förklarar det inte, men det är meningen att man skall montera 

de lågupplösta bilderna och låta sin rippare byta dem till 

högupplösta. 

Lurigt är också att de högupplösta bilderna måste importeras 

in i Photoshop. Att bara öppna dem går utmärkt, men ger 

sämre resultat. 

Color Bytes 

Xaos tools 


Titel Artist in Residence Fresco. 


Pris 1 295 kr. 


Lagringsformat Pict. 

Elektronisk katalog Egen. 


Min favoritsamling. Den består av abstrakta bakgrunder, tydligen 

framställda när man på Xaos (som ju bland annat gett ut 

Paint Alchemy för Photoshop) experimenterat med nya verktyg 

för elektronisk bildframställning. Några av mönstren är alltför 

plastiga, men många av dem har en rik, mystisk, nästan 

förtrollad struktur. 

Säljs av Color Bytes. 0091–303–989 9205 Fax 0091–303–988 6463. 

Titel Vol 1 Paper & Fibers. Vol 2 Stone & Minerals. 

Antal bakgrunder 25 per volym. 

Pris $ 159 per volym. 


Lagringsformat JPEG-komprimerad RGB. 

Elektronisk katalog Fetch. 

Tryckt katalog Ja, i samma format som ett CD-fodral. 

På sätt och vis är det väl underligt att man skulle vilja trycka 

bilder av papper på papper. Och ännu underligare att man 

skulle vilja ha papper på skärmen. Men traditionen är stark. 

Här är det också fråga om rejält synliga papper, det finns inga 

diskreta pappersstrukturer utan det är rejält färgat, strukturerat, 

marmorerat eller rätt och slätt skrynklat. 


För dig som gillar bakgrundsinformation skriver Tommy vidare i 

ämnet i nästa nummer.


Det papperslösa kontoret? Nej, inte här heller 

• Vilket dj—a nummer av DtP var det nu igen som 

hade det där tipset om linjetjocklekar i PageMaker? 

• Innan tryckfärgen hunnit torka på manualen är den 

inaktuell. 

• Jag vill publicera min tidning på Internet. Och med 

tidning menar jag tidning, inte bara en räcka text, 

utan hela köret med bilder och layout och allt. 

• Vi vill e-maila iväg en layout för godkännande. 

Känns något av detta bekant? Häng med då, för här 

skriver vi om hur man publicerar i elektronisk form 

istället för på papper. 

Det papperslösa kontoret blev det aldrig mycket med. Tvärtom, 

när folk fick datorer satte de igång att producera fler dokument 

än någonsin, och laserskrivarna går varma. 

Delvis beror detta på att det är bekvämare att läsa på papper. 

Men i hög grad på att det faktiskt varit rejält bökigt att 

göra dokument som skall läsas på skärm. Mottagaren har i 

praktiken varit tvungen att ha samma datormärke, program 

och typsnitt som avsändaren. 

Men nu börjar utvecklingen lossna. Säkert på grund av att 

allt mer information börjar nå oss via modem och CD-skivor. 

Det är flera företag som gett sig in och börjat slåss om 

marknaden för elektronisk publicering. Även om detaljerna 

skiljer sig, är den grundläggande funktionen hos deras program 

densamma. Istället för att skriva ut papper på en skrivare, 

skriver man ut dokument på sin dator. Och dessa dokument 

kan sedan mottagaren ta upp på sin skärm och läsa, 

eller skriva ut (så laserskrivarna lär inte svalna på länge än). 

Vi skall titta på tre alternativ här, Adobe Acrobat, No Hands 

Softwares Common Ground och Farallon Replica. De arbetar på litet 

olika sätt och är olika bra på olika saker. 

Adobe Acrobat 2.0 

Pris ännu inte bestämt. Preliminärt leveransdatum oktober 

eller november. Finns i Mac- och Windowsversion. 

Till skillnad från Common Ground och Replica, som arbetar 

med QuickDraw (Macens system för att rita skärmen), så arbetar 

Acrobat med PostScript (det system som används för utskrifter 

på allt utom de billigaste skrivarna). 

Har du varit med om att utskriften och skärmbilden inte 

riktigt stämmer överens, så vet du skillnaden. I allmänhet är 

PostScript bättre. Och i synnerhet om man har med eps-bilder, 

FreeHand eller Illustrator att göra. 

Men möjligen är det denna inriktning mot skrivarkvalité 

som gör det långsamt att titta på Acrobatdokument på 

skärmen. Skärmbilden tycks mig också grötigare än de två 

konkurrenternas. (En reservation måste dock lämnas för att 

jag endast haft tillgång till en betaversion av Acrobat 2.) 

Jag uppskattar mycket att Acrobat ger mycket hjälp för navigering 

genom långa dokument. En fördel för pappersdokument 

är ju att de har en rumslighet – man vet om man är i 

början eller i slutet och man hittar tillbaka till ställen man 

läst tidigare mycket lättare; i elektroniska dokument tappar 

man lätt bort sig. 

För att hjälpa till med orienteringen kan Acrobat visa miniatyrsidor, 

som du ser på bilden ovan. Man kan också lägga 

in bokmärken, sätta dit minneslappar med egna kommentarer, 

lägga in hypertext-länkar och tråda dokumentet. 

Hypertextlänkar och trådning 

De två senare begreppen kräver säkert en extra förklaring. 

Hypertextlänkar betyder att man genom att klicka på ett ord 

eller en bild kan hoppa till ett annat ställe i dokumentet, till 

ett annat dokument, en innehållssida på Internet eller till ett 

helt annat program, till exempel ett som till skillnad från 

Acrobat klarar att spela upp videofilmer. De används för innehållsförteckningar, 

fördjupningar och utvikningar, och klokt 

använda gör de elektroniska dokument mycket mer användbara 

än pappersdokument. 

Trådning är detsamma som länkar i Quark. Det gör helt 

enkelt att när man kommer till botten av en spalt hoppar 

man upp i toppen av nästa. Det gör det mycket lättare att läsa 

igenom ett dokument i stor förstoring (eftersom skärmen är 

längre bort och har sämre upplösning än ett papper, brukar 

man vilja ha större text på den). 

Till Acrobat kan man köpa ett katalogprogram som gör 

index så att man kan söka på alla ord i texten. Och man kan 

numera söka i flera index samtidigt. Ovärderligt exempelvis 

när man letar efter information i gamla nummer av ett nyhetsbrev. 

Sökningen har också blivit mer raffinerad. Får man många 

träffar på en sökning ordnas de så att de som programmet bedömer 

som mest relevanta kommer överst. Det finns också 

avancerade funktioner för att söka på ordstammar, synonymer 

och ljudlikheter, men det finns för närvarande inga planer 

på att anpassa dessa till det svenska språket. 

Acrobat Reader som man behöver för att läsa dokumenten 

får numera distribueras fritt. Det är dock inte lika bekvämt 

som i de konkurrerande produkterna, där man kan bädda in 

läsaren i dokumentet för att försäkra sig om att det alltid 

kommer att vara läsbart. Acrobat Reader måste installeras 

från en diskett, vilket i praktiken innebär att man inte kan 

räkna med att alla mottagare av ett vida spritt dokument 

kommer att kunna läsa det. 

Slutligen en förbättring som i längden kan visa sig vara 

den viktigaste av dem alla. Acrobat är nu öppet, så att andra 

kan modifiera och lägga till funktioner på det – på samma 

sätt som Quark kan modifieras med hjälp av XTensions. 

Två olika program skapar Acrobat-dokument 

Det finns två sätt att framställa Acrobat-dokument. Antingen 

använder man Acrobat Exchange, som är den billigare (ca $ 195 

i USA) och mer lätthanterade versionen. Eller så köper man 

Acrobat Distiller (ca $ 595). 

Exchange räcker för de flesta ändamål, men klarar exempelvis 

inte typ 3-fonter. 

Distiller ger överlägset små dokument. Och kan minska 

upplösningen på bilder så att utskriften av dem går mycket 

snabbare. Men den är bökigare och långsammare att använda. 

Man måste först skriva ut sitt dokument som en PostScript-fil 

och sedan starta Distiller (om man inte vill offra 6 MB på att 

ha det öppet hela tiden). Det är en krångligare process, som 

tar avsevärt mer tid.


13 

Common Ground 

Originaldokument 

Dumpat som PostScriptfil 

Tid Storlek Storlek 

max kvalité max kompr. 

3,2 MB 

6 MB 

Acrobat Exchange 2.04/2.07 4,8 MB 2,4 MB 

Acrobat Distiller 6.27/4.42 4,1 MB 83 K 

Common Ground 1.43/1.39 6,4 MB 264 K 

Replica 1.25 3,0 MB 3,0 MB 

Tidssiffrorna är i minuter och sekunder, och visar tiden med 

minimal och maximal komprimering. Replica har ingen inbyggd 

kompression. 

No Hands Software. Pris 1 295 kr. Finns för Mac och Windows. 

Common Ground-dokumenten var de som klarade sig bäst av 

alla när mottagaren inte har rätt fonter eller SuperATM. 

Den lyckades också komprimera dokumentet mycket bra 

i vår test och var snabbare än Acrobat. 

Jag hade dock svårigheter att söka på text. Det tycks som 

att ord som Quark XPress dragit samman eller glesat ut för 

att få snygg sättning, inte ses som hela av Common Ground. 

Under våra tester kraschade också programmet flera gånger 

och vi hade problem med konflikter mellan Common 

Grounds skrivargenväg och andra program. 

Version 2 är på väg, med funktioner som hypertextlänkar, 

automatisk generering av innehållsförteckning, bokmärken, 

post it-lappar och allmänna förbättringar. 

Farallon Replica 

Pris 795 kr. Finns för Mac och Windows. 

Alternativet för den kostnadsmedvetne. Och för den som har 

mycket TrueType-fonter; Replica bäddar in TrueTypefonter i 

sina dokument, men skickar bara med avbildningar av 

PostScript-typsnitt. 

Om mottagaren har rätt fonter, eller SuperATM, är det inget 

problem. Men annars kan brödtext bli svårläst. 

Replica var snabbast av alla i vår test. Men lyckades inte 

komprimera ihop sina filer särskilt väl; det Replica-dokument 

vi gjorde av ett Quark-dokument blev nästan lika stort som 

originalet. Och till skillnad från originalet gick det inte att 

packa ytterligare med till exempel DiskDoubler. 

Det är synd, för Replica är annars ett bekvämt program att 

skicka e-mail från; det har direkta kopplingar till Microsoft 

Mail och Timbuktu Pro. 

Replica-dokument är något bekvämare att plocka information 

ur än de andra programmen. Man kan kopiera ut delar av 

en PICT-bild, och man kan kopiera celler ur en tabell och klistra 

in dem direkt i exempelvis ett kalkylprogram. 

Olika storlekar 

Vi testade de tre programmen med ett ganska stort Quarkdokument 

för att se hur snabba de var och hur stora deras 

dokument blir. 

Vi testade både med den inställning som gav maximal 

komprimering och den som gav maximal kvalité. 

Andra alternativ 

De program vi tittat på här är inte de enda som tävlar om din 

gunst. Det finns flera andra alternativ. 

DOCMaker. Om du är ute efter att distribuera information 

kan DOCMaker vara ett alternativ. Den skapar självständiga 

dokument med text, bilder, länkar, innehållsförteckning etc. 

Och du hittar det på DtP-disketten så du kan börja experimentera 

genast. 

Den gör dock dokument bara för Mac. Och antingen får du 

hålla dig till de vanligaste fonterna – Chicago, Times, Helvetica 

som alla har – eller så måste mottagaren ha fonterna eller 

SuperATM. Priset däremot är rätt, $ 25, shareware. 

Easy View, som du också finner på DtP-disketten, är ett ännu 

billigare alternativ – nämligen gratis. Det är mer lämpat för 

information som skall distribueras regelbundet, och där man 

snabbt vill kunna skaffa sig en överblick och söka i materialet 

– till exempel ett nyhetsbrev. 

Easy View läser textdokument, och har texten skrivits in på 

rätt sätt sätter det stil på den samt ger en lista över rubriker 

och möjlighet att snabbt navigera. En fördel är att Easy Viewdokument 

alltid går att läsa (och skapa) med vilken ordbehandlare 

som helst. 

Easy View kan vara ett enkelt men mycket effektivt sätt att 

distribuera information. Eftersom det bara är ren text – utan 

vare sig fonter eller bilder – blir dokumenten mycket små efter 

komprimering. Mottagaren har också full frihet att använda 

den font och storlek hon tycker passar bäst, så den kan anpassas 

både till läsning på skärm och till utskrift. 

Flera tidningar på Internet använder sig redan av formatet. 

Och det finns versioner av Easy View för Windows och UNIX. 

PostScript-dokument. Vill du skicka ett dokument till någon 

med bibehållet utseende och utan att bekymra dig för om 

hon har samma program eller samma fonter, kan du skriva ut 

det med destination PostScript-fil. Så kan mottagaren skriva 

ut filen med hjälp av sin LaserWriter Utility. 

Varning dock för att filerna kan bli rejält stora. 

QuickDraw GX som kommer med system 7.5, ger möjlighet 

att skriva ut elektroniska dokument som kan läsas av alla som 

har QuickDraw GX installerat. 

Nu verkar emellertid programutvecklarna skeptiska till 

QuckDraw GX, så räkna med att det kommer att ta ett tag innan 

det vinner allmän popularitet. 

Envoy heter ett nytt program från WordPerfect med ungefär 

samma egenskaper som programmen som recenserats här. 

Faxmodem. Primitivt. Men ibland fungerar det primitiva 

bäst. 


Mer om elektroniska dokument på nästa sida.


Men vilket program passar just dig bäst då? 

Inget av programmen som recenseras på föregående 

uppslag är bäst på allt. Därför har vi gått igenom 

några tänkbara användningsområden. 

• Jag ska skicka korr som e-mail till vår norska redaktion. 

Vinnare: Acrobat Distiller. 

Dark Horse: Faxmodem 

Acrobat Distiller det bästa alternativet. Filerna blir mycket mindre 

(den Quark-fil vi testade krympte ihop från 3,2 MB till 

83 K. Common Ground blev drygt dubbelt så stort och Replicas 

kopia blev ungefär lika stor som originalet). Framför allt 

klarar Distillern av att minska bilders upplösning, vilket gör 

utskriften mycket snabbare. Men Common Ground kan vara 

ett fullgott – och mycket billigare – alternativ. Frågan är dock 

om inte faxmodem är bästa lösningen. 

• Jag ska skicka iväg mina layouter för godkännande. 

Vinnare: Acrobat Distiller 

Om det är en kritisk process så får man satsa på Distiller, som 

är det som ger bäst kvalité. Är det mer rutinartat, och mottagaren 

kanske t.o.m. nöjer sig med att bara titta på skärmen, 

är Common Ground och Replica billigare alternativ. 

• Jag vill publicera ett nyhetsbrev på Internet. 

Vinnare: Acrobat Distiller, Common Ground 

Dark Horse: Easy View 

Så snart något skall genom ett modem har storleken avgörande 

betydelse. Men i det här fallet gäller det också att det blir 

snyggt. När vi testade Acrobat Distillers extremaste kompression 

tappade en del bilder färgen (minns dock att vi testade 

en betaversion). Tvingar detta dig att ställa in en mindre extrem 

kompression, blir storleksskillnaden gentemot Common 

Ground försumbar. 

Acrobat har dock – åtminstone tills Common Ground 2 

kommer – fortfarande fördelarna med hypertextlänkar, avancerad 

sökning och möjligheten att bygga ett index för flera 

nummer. Men nackdelen är att läsaren måste få ta på en 

Acrobat Reader. Består nyhetsbrevet av bara text, kan Easy 

View vara ett mycket starkt alternativ. Det är gratis, det är 

okomplicerat, den som inte har Easy View kan läsa nyhetsbrevet 

direkt i sitt ordbehandlingsprogram och det ger en överblickbar 

lista över rubriker så man snabbt kan hitta fram till 

det som intresserar. 

• Jag ska göra dokument som skall läsas på skärmen. 

Vinnare: Common Ground. 

Dark Horse: DocMaker 

Common Ground och Replica är snabbare och tydligare på skärmen 

än Acrobat. Common Ground ger också mindre dokument 

och har en stabilare typsnittshantering. Men skall man 

inte konvertera dokumentet utan gör dem från scratch, kan 

DocMaker vara ett billigt och bra alternativ. 

• Vi gör allt redaktionellt på vår tidning på Mac. Men 

annonserna kommer på film och monteras manuellt. Nu 

vill vi börja bryta sidorna helt färdiga i Macen. 

Vinnare: Acrobat Distiller. 

Acrobat är det enda av dessa tre program som arbetar helt 

med PostScript, och därför det pålitligaste sättet att få över 

EPS-bilder etc. Det finns onekligen ett stort behov av ett ostruligt, 

font- och programoberoende sätt att leverera annonser i 

elektronisk form, och försök pågår i USA med att använda 

Acrobat på detta sätt. Annonsörerna och reklambyråernabehöver 

inte ens skaffa egna kopior av Distiller, det räcker med 

att de levererar PostScript-dumpar. 

• Jag ger ut manualer som hela tiden ändras. 

Vinnare: Acrobat 

Dark Horse: DocMaker 

Är det fråga om komplicerade dokument har Acrobats navigeringshjälpmedel 

avgjorda fördelar (åtminstone tills Common 

Ground 2 kommer). För enklare dokument duger dock Common 

Ground och Replica gott. 

• Mina dokument ska läsas av folk som kör Windows. 

Vinnare: Oavgjort. 

Alla tre program har läsprogram för Windows. Möjligen har 

Common Ground en fördel genom robustaste fonthanteringen. 

• Jag tänker bli mycket berömd, och vill göra det lätt för 

forskarna som en gång skall gå igenom allt jag skrivit. 

Vinnare: Acrobat 

Dark Horse: QuickDraw GX 

Adobe har stora möjligheter att driva igenom Acrobat-formatet 

som de facto standard, på samma sätt som de tidigare lyckats 

med PostScript. I längden har jag svårt att tro att Common 

Ground och Replica står pall. Vilket inte betyder att de inte 

idag kan vara mer passande än Acrobat för det man vill göra. 

Acrobat torde också vara ett säkrare arkiveringsformat än 

Quark, Word etc. Dessa program blir snabbt omoderna och ersätts 

av nya versioner, kanske konkurreras de till och med ut. 

Ett mer generellt format, som Acrobats, har betydligt större 

chanser att vara läsbart också om några år. 

Framtiden 

Acrobat-formatet PDF kan också ha framtiden för sig på ett 

mer spekulativt sätt. Illustrator kan redan arbeta med det, 

och Adobes VD Charles Geschke har sagt att de kommer att göra 

om PageMaker så att det arbetar med PDF-filer. 

Att få ett gemensamt lagringsformat för sina olika grafiska 

program har naturligtvis mycket stora fördelar – i synnerhet 

för Adobe, eftersom PDF är en sorts PostScript. Men det 

öppnar också spännande perspektiv för oss användare. Om 

PageMaker får PDF som sitt lagringsformat blir det plötsligt 

möjligt för andra programutvecklare att skriva program som 

arbetar med PageMakers filer; antingen nischprogram eller 

direkta konkurrenter. Detta går väl i hand med utvecklingen 

att bryta upp de stora programmen och ersätta dem med en 

mängd mindre verktyg som jobbar på samma dokument. 

Det skulle låsa upp den situation som råder idag. Det är 

visserligen konkurrens mellan PageMaker och Quark XPress, 

men när man skaffat endera är man fast i ett monopol. 

Ett öppet filformat skulle ge en mer dynamisk situation, 

och förmodligen leda till en snabb tillväxt av program och användningsområden. 

Adobe vet detta. De har gjort det förr. Just som Apple och 

Microsoft hade förenat sina krafter för att klämma åt Adobe 

genom att lansera det tekniskt överlägsna typsnittsformatet 

TrueType, öppnade Adobe sitt format och fick en dj–a skjuts 

på den marknaden, vilket i praktiken knäckt TrueType. 

Så se upp, Quark! Samma sak kan hända igen. 

Tommy Sundström


15 

Diskett #5; Numrera med Torbjörn Olsson! 

Detta nummers diskett till dig som prenumererar innehåller en rad godbitar, samt minst 

ett nyttigt typsnitt; Torbjörn Olssons nya Cirkelnummer. Håll till godo! 

DOCMAKER 4.1: Låter dig skapa och sprida elektroniska dokument som mottagaren kan läsa och 

skriva ut utan att ha program eller typsnitt på sin dator. Av Mark S. Wall. Shareware (25 usd). 

EASY VIEW 2.33: Skapar navigeringsbara textdokument; poppis på Internet. Av Akif Eyler. Freeware. 

RAMDOUBLER UPPDATERING 1.5.1: Fungerar därefter bättre på PowerMac och med SCSI Manager 4.3. 

PATCH XPRESS 3.3: Ett sätt att slippa Quarks dongle, sägs det. Vem vet? Prova på egen risk! 

TYPE SPEC 1.2: Fint hjälpmedel för att titta på och skriva ut de typsnitt du har installerade i Macen. 

UNDERMENYER: MenuChoice ger dig hierarkiska menyer. Av Kerry Clendinning. Shareware (15 usd). 

Hierarchy gör i stort sett samma sak; välj själv. Av Jeremy Roussak. Han blir glad för ett vykort. 

TYPSNITT: Fem heta, nya typsnitt hittar du på disketten, och här nedan; bizarro, tecknat av David 

Rakowski 1992 efter ett 1800-talstypsnitt, finns bara i versaler (och saknar W, Å, Ä och Ö). cirkelnummer 

är en premiärfont av Torbjörn Olsson, endast för DtP-prenumeranter. Med denna numrerar du 

från 1 till 99, i cirklar, fyllda eller ofyllda. Med shift+siffra eller alt+siffra hittar du lätt rätt ”halva”. hot 

buttered giraffe, tecknad av Michelle Dixon, är shareware (10 usd). Adressen står i Read Me-filen på 

disketten, där du också hittar en del användbar information om typsnittet. hey ! stupid är ”dirty” 

om något. Ett ungt gäng som kallar sig AmericanAppliedArts|Indianapolis är upphovsman, och de tvekar 

inte att ta ordet ”postindustriell” i sin mun. poptics tre hittar du en tangentbordshjälp till på 

sid 7. Shareware (1o usd) De flesta typsnitten har som vanligt fått Å, Ä och Ö av Torbjörn Olsson. 

BIZARRO, CIRKELNUMMER, HOT BUTTERED GIRAFFE, HEY! STUPID DUH + YUP 

ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVXYZ 

1234567890 !"#¤%&/()= ©£$∞§|[]≈ 

1234567890 !"#¤%&/()= ©£$∞§|[]≈ 

ABCDEFGHJKLMNOPQRSTUVWXYZÅ &:;!? 












Erik 


presslagt 11 okt. 


ISSN 1103–1387 


Produktion 

Box 20158 




Tel 08–644 95 11 

Fax 08–644 90 66 

PG 89 29 77–0 

BG 385– 6010 




Prenumerationen 

kan när som helst 

sägas upp – överskjutande 

summa 


Tryck 






en bonusdiskett med tjugo olika typsnitt (PostScript-snitt Typ1-fonter, färdiga 

att använda i din Macintosh). 

b Jag vill köpa årgång 1993 (6 nr) med disketter (900 kr plus moms). 




NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER 

TELEFON 

POSTADRESS 

FAX 

✃ 

Svarspost 

110141700 


Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot.


Spärrning, knipning, kerning… Doktorn reder ut begreppen 

Doktor DtP konstaterar: ett typsnitt 

består ju inte bara av tecknen utan 

också av ljusrummen runt tecknen. 

Även Doktor 

DtP fuskar. 

Denna rad l 

är knipt –1 i 

XPress för att 

vinna en rad! 

Varje bokstav är tecknad för att passa 

ihop med övriga bokstäver och ge jämna 

teckenmellanrum i den satta texten. Det 

inbördes förhållandet mellan tecknen 

kallas tillriktning. 

De flesta typsnitt är tecknade med 

tanke på att fungera i den genomsnittliga 

storleken 12 punkter. Sätter du texten 

i mindre grad, kanske 7–8 punkter, så 

ser den troligen för tät ut. Bokstäverna 

flyter nästan ihop. Texten skulle må bra 

av att glesas upp, spärras. Drar du upp 

den till rubrikstorlek så blir satsen för 

gles. Den bör alltså sättas tätare, knipas. 

Använder du PageMaker eller Quark 

XPress så finns det ett par olika sätt att 

åtgärda problemet och få hyfsade ordbilder, 

oavsett om du sätter små fotnoter 

eller stora rubriker. 

Ändra själva tillriktningen 

Det sofistikerade sättet är att ställa in 

typsnittets tillriktning i ett diagram – så 

att tillriktningen automatiskt blir tätare 

i stora grader och glesare ju mindre texten 

blir. Sådana diagram finns både 

i PageMaker och Quark XPress. I XPress 

väljer du Övrigt>Redigera knipning…, i 

PageMaker väljer du Verktyg>Aldus Additions>Ändra 

spärra&knip-värden… 

OBS: PageMaker har en förinställd kurva att 

utgå ifrån, medan Quark, slarvigt nog, inte 

har brytt sig om att lägga in några värden. 

I tabellen nedan finns förslag på hur du 

ställer in standardkurvor i de bägge programmen. 

Tyvärr måste du ställa in en 

kurva per typsnitt. Varken PageMaker eller 

XPress har snabbval eller inställningar 

som kan ändra alla kurvor på en gång. 

Vill du att dina inställningar skall gälla alla 

nya dokument, så för in ändringarna när du 

inte har något dokument öppet. 

Texten ovan är spärrad med 20 enheter via Quark XPress’ måttpalett. Knipvärdet på den 

markerade texten kan ändras i måttpaletten, tecken-dialogrutan (x-shift-D) eller via 

snabbkommando: x-K kniper 10 enheter i taget (motsvarar 1/20 fyrkant), medan x-L spärrar 

10 enheter. Med shift nedtryckt, blir det en enhet i taget (motsvarar 1/200 fyrkant). 

Den här texten är spärrad 0,12 helfyrkant i PageMaker. Värdet kan ändras i kontrollådan 

(PageMakers motsvarighet till måttpaletten) eller via snabbkommando. Du spärrar/kniper 

1/25 fyrkant i taget genom att hålla ner x och stega med piltangenterna. Håller du ner 

shift samtidigt, spärrar/kniper du 1/100 fyrkant i taget. 

Knipa och spärra 

Det simpla sättet är att knipa och spärra 

via snabbkommandon eller via måttpalett/kontrollåda 

(se bildexempel ovan till höger). 

Negativa värden kniper texten, positiva 

spärrar den. De bägge programmen 

har olika måttenheter för knipning/ 

spärrning. I XPress kniper och spärrar 

du med enheter som motsvarar 1/200 

helfyrkant. PageMaker räknar med decimaler 

av en fyrkant – se bildtexterna! 

På det här sättet kan du spärra manuellt 

där du tycker att din text ser störande 

gles eller tät ut. Du kan spärra eller 

knipa markerade delar av texten, eller 

teckenparsknipa mellan enstaka tecken. 

Du kan också lägga in värdena för 

knipning och spärrning direkt i typografimallarna. 

Överdriv inte, lägg in försiktiga 

värden: till exempel –2 i ett format 

för rubriker i ett antikvatypsnitt. 

Ett knipförbud med undantag 

Jag vill avråda från att fuska med att knipa 

ett stycke text bara för att vinna en 

rad. Förmodligen gör du detta för att få 

ett snyggare radfall, men i stället blir det 

knipta stycket tätare och mörkare än 

typtecknaren avsett. 

I undantagsfall tycker jag dock att du 

knipa en enstaka rad för att få upp ett 

kort ord eller en stavelse. Skälet kan vara 

att du vill undvika stora, fula ordmellanrum 

eller för att du måste vinna en rad i 

slutet av stycket. Knip försiktigt; –1 eller 

–2 enheter i Quark XPress. 

Tumregeln är att knipningen inte skall märkas 

och verka störande. Låt ögat avgöra! 

Kerning = teckenparsknipning 

Ett annat problem: hur duktig typtecknaren 

än är, så finns det vissa tecken 

som inte kan passa ihop med varandra 

optiskt. Exempelvis T och V får ofta för 

stora mellanrum efter sig: To, Va. 

De flesta digitala typsnitt har därför 

en inbyggd tabell för teckenparsknipning – 

eller kerning, som det kallas på svengelska. 

Tabellen anger vilka tecken som 

skall flyttas ihop och hur mycket. 

I Quark XPress kan du lätt redigera siffervärdena 

som säger hur mycket två tecken 

skall flyttas ihop. Du kan även lägga till 

egna teckenpar om du vill. 

Du får fram teckenparstabellerna via Övrigt>Redigera 

kerningtabell. De svenska 

tecknen Å, Ä och Ö brukar tyvärr saknas 

i teckenparstabellerna. Ett tips är därför 

att planka värdena för teckenpar där A 

ingår (exempelvis PA, AT, Av) och lägga 

till motsvarande par med Å och Ä (PÄ, 

PÅ, ÄT, ÅT, Äv, Åv…) 

Jag återkommer till detta ämne i nästa 

nummer, då det handlar om utslutning. 

Doktor DtP 

I PageMaker 5.0 redigerar du tillriktningen 

i olika grader med diagrammet till vänster. 

(Verktyg > Aldus Additions > Ändra spärra& 

knip-värden…). Diagrammet visar förinställningen 

av de fem kurvorna, som motsvarar 

programmets fem ”snabbval”. Snabbvalen 

hittar du i PageMakers textmeny: Mycket 

gles, Gles, Normal, Tät och Mycket tät. På 

varje kurva kan du ställa in fem olika värden, 

från 0 till 650 punkters storlek. 

Quark XPress har ett motsvarande diagram (Övrigt> Redigera knipning…), men saknar 

förinställd kurva. I XPress kan du ställa in fyra värden från 2 till 250 punkters storlek. 

Tabellerna till höger visar Phil Gaskills förslag till inställning i julinumret av MacUser. 

FÖRSLAG PÅ TILLRIKTNING I PAGEMAKER 

Punkter: 0 12 24 132 650 

Mkt gles +7,5 +4,5 +2,5 –2,5 –3,5 

Gles +5 +2 0 –5 –6 

Normal +3 0 –2 –7 –8 

Tät +1 –2 -4 –9 –10 

Mkt tät –1,5 –4,5 –6,5 –11,5 –12,5 

FÖRSLAG PÅ TILLRIKTNING I XPRESS 

Punkter: 2 12 24 250 

+5 0 –4 –25

DESIGN 

TYPOGRAFI 

PRODUKTION 

NR 6 ÅRG 3 

DECEMBER 19946 

1994: SVENSK 

TIDNINGSFORM 

I BACKSPEGELN 

Sid 3–7 

ROGER BLACK 

OM DESIGN 

OCH JOURNALISTIK 

Sid 8 –11 

SÅ SNICKRAR DU 

EGNA BAKGRUNDER 

PÅ DIN MACINTOSH 

Sid 12 

BUCKLA DIN LOGGA 

MED PHOTOSHOPS 

FÖRSKJUTNINGSFILTER 

Sid 13–14 

TVÅ PINFÄRSKA 

SVENSKA TYPSNITT 

PÅ NUMRETS DISKETT 

Sid 14 

DOKTOR DtP 

FÖRBÄTTRAR DINA 

UTSLUTNINGSVÄRDEN 

Sid 16 

Tidningar och elektronik 

Dagens Nyheter gör det, Svenska Dagbladet gör det. Men de var inte först – redan 

förra året startade The San Jose Mercury News en rad nya tjänster. som 

inte använder det tryckta mediet utan telefon, fax och datorer. 

Tidningens spridningsområde, söder om San Fransisco, brukar kallas 

Silicon Valley. Det är det datortätaste området i USA, centrum för elektronikindustrin. 

När tidningens ägare, kedjan Knight-Ridder, valde var de 

skulle satsa på ny teknik så var det inte tillfälligheter som avgjorde. 

Här erbjuds on-line-versioner av tidningen för den som har dator och 

modem, kontinuerligt uppdaterade under dagen. Utskrifter från presskonferenser, 

elektroniska mötesplatser för den diskussionssugne (som 

kan få svar på sin ”insändare” direkt), teater- och bio-listningar m.m. 

Men det är inte så lätt att stöpa om en tidning till elektronisk form. Hur tjänar man 

pengar på den? Vad gör man med annonserna? Och är det verkligen god journalistik 

att, som Mercury gör, förutom artiklar även ha företagens egna pressreleaser 

in extenso i databasen? Om informationen inte är så viktig att den platsar i den 

tryckta tidningen, varför då sprida den elektroniskt? 

Knight-Ridder är inte vilket bolag som helst. Första hälften av 80-talet förlorade 

företaget cirka 50 miljoner dollar på Viewtron, ett on-line-system för 

information och nyheter. Erfarenheterna har tydligen inte avskräckt dem. 

Dagens on-line-tidning hanteras av America Online, en databasvärd som 

innehåller en rad olika servicefunktioner. Tio dollar i månaden kostar tillgången 

till Mercury News – dock utan bilder. 

Ska de nya elektroniska distributionssätten överleva i längden krävs att 

tidningarna lär sig utnyttja mediets särskilda egenskaper. Time Magazine har, 

jämfört med Mercury News, lyckats bättre med sin elektroniska upplaga. 

Time har begripit att det är möjligheterna till kommunikation som skiljer elektroniken 

från det tryckta mediet, och erbjuder läsarna att bli något mer än läsare. De 

stundtals häftiga diskussionerna på Times nät har redan avsatt resultat i tidningen. 

I förra numret skrev Doktor DtP om teckenmellanrum. Han redde ut begrepp 

som tillriktning, knipning, spärrning och kerning. Den här gången 

berättar han om ordmellanrum och hur du undviker en gluggig text. 

Med detta nummer byter DtP ägare; Bonniers har via Resumé Förlag 

köpt DtP av mig. För läsarna innebär det ingen synbar förändring, jag 

kvarstår som redaktör och DtP:s inriktning förändras inte. Däremot stärks 

vår marknadsföring, och vi kan redan med detta nummer hälsa ett trettiotal 

nya prenumeranter välkomna till den trogna skaran DtP-läsare! 


2 Design Typografi Produktion # 6 • December 1994 

Varning till dig som 

använder Quark XPress! 

Skapar du ett dokument i Quark XPress 

3.31, för att sedan öppna det i Quark 

XPress 3.3 (t.ex. om ditt sätteri har 3.3 

när de rippar) kan texten komma att 

omflödas. Anledningen är att Quark 

ändrat på den algoritm i programmet 

som styr hur indraget på första raden i 

ett stycke reagerar när det finns ett 

block infällt i spalten. 

Likaså får du problem om du skickar 

dokument gjorda på en PowerPC/Mac 

till en dator som inte har ”native” PowerPC/Mac 

Quark XPress. Anledningen 

är att Quark har ändrat på avstavningsrutinerna 

mellan de bägge versionerna 

av programmen! Omflödning av texten 

kan alltså inträffa även här. 

Problemen låter sig dock analyseras 

och åtgärdas med hjälp av en XTension 

som heter FlowMaster, utvecklad av Tobias 

Boskamp. Du hittar Tobias på Compuserveadress 

100117,2007. 

ITC släpper typsnitt 

i QuickDraw GX-premiär 

Apples nya typsnittsteknik QuickDraw GX, 

som ingår som ett minneskrävande element 

i nya System 7.5, ger en rad möjligheter 

till förfinad typografi. Mera utrymme 

i fonterna ger plats åt special- och 

swash-bokstäver, versala och gemena 

siffror i samma font, äkta bråktal, äkta 

kapitäler, optisk tillriktning och skiljetecken 

som hamnar utanför spalten, riktiga 

citattecken, automatiska ligaturer 

för en mängd olika bokstavskombinationer, 

olika varianter av samma bokstav i 

samma font etc. 

ITC släpper i dagarna sina första GXtypsnitt. 

Det är ITC Charter, ursprungligen 

tecknat av Matthew Carter för 

Bitstream, ITC Highlander av David Farey 

baserat på Oswald Coopers handstil, ITC 

Anna, baserat på Daniel Pelavins handstil, 

ITC Studio Script, ITC Newtext av Ray 

Baker. 

På jakt efter 

den rätta Bodonin 

Efter tre års vedermödor har Sumner 

Stone och fem av hans kolleger på Stone 

Type Foundry slutfört arbetet med ITC 

Bodoni åt International Typeface Corporation. 

Resultatet är tre olika skärningar; 

ITC Bodoni Seventy-Two, ITC Bodoni Twelve 

och ITC Bodoni Six. 

Den största storleken baserar sig på 

Giambattista Bodonis största typsnitt Papale, 

och den tillhörande kursiven på Imperiale. 

Bodoni Six baseras på Filosofia, och 

kursiven har hämtat inspiration från olika 

samtida italienska kursiver. Bodoni 

Twelve är en interpolering mellan Seventy-Two 

och Six. Alla finns i två vikter, med 

en rad ornament, gemena siffror etc. 

Kanske har vi en ny klassiker – DtP återkommer 

när vi tittat närmare på typsnittet. 

Senast skrev vi om Bodoni i nr 4/92. 

Elektroniska möten 

för designer med modem 

Har du modem och ett First Class Client 

(och vem har undgått detta program 

i dessa dagar) kan du koppla upp dig 

mot Design Online på 0091–708–328 8723. 

Klicka på Register-ikonen när du är inne 

och anslut dig online. 

Samma program ger dig tillträde till 

Designlink, 0091–415–2419927. Bägge dessa 

är BBS:er, där Design Online kostar 

45 US dollar per kvartal (du har en månads 

gratis användning först). Designlink 

är gratis upp till en halvtimme om 

dagen, men vill du visa dina bilder i 

Designlinks Portfolio-mapp ska du betala 

195 US dollar per år. 

Telefonkostnader tillkommer… 

Ännu ett elakt spratt 

från Microsoft 

I Microsoft Word 6.0 finns en automatisk 

stavningskontroll, AutoCorrect, som 

griper in om den träffar på två versaler 

efter varandra i ett ord som för övrigt är 

gement. Så numera stavar Quark sina 

tilläggsprogram Xtensions och inte XTensions. 

Bill Gates har hittat ännu ett sätt 

att reta Tim Gill. 

Tidningsformgivare 

drar norröver i juni 

Trondheim är platsen för 1995 års 

SND/S-seminarium. 8–10 juni träffas de 

nordiska medlemmarna i det celebra 

formgivarsällskapet för att diskutera en 

rad ämnen; fotojournalistik, 

multimediadesign, kvinnligt och manligt 

inom journalistiken, tidningar för 

lässvaga, ungdomsbilagor, informationsgrafik, 

typografi och färganvändning 

i tidningar. Hur ska de hinna med 

allt? 

De som vill kan också delta i ett extra 

fotoseminarium redan 7 juni, på inbjudan 

av Trondheimtidningen Adresseavisen. 

SND/S, som nästa år fyller 10, delar 

också ut diplom för årets bästa nordiska 

tidningssidor. Vill du delta ska du skicka 

in dina sidor före 16 januari. Mera information 

från Svenåke Boström, tel 

060–19 71 62. 

Sovjetimperiets 

hämnd på västvärlden 

När de nya amerikanerna hade fördrivit 

de gamla, indianerna alltså, sägs det att 

dessa tog hämnd genom att lära sina 

besegrare att bruka tobak. Är Sovjets 

hämnd på den vinnande västliga kapitalismen 

spelet Tetris? 

Undersökningar i USA tyder på arbetstidsförluster 

värda uppåt 100 miljarder 

US dollar om året på grund av de anställdas 

dataspel. På flera arbetsplatser i 

USA får man sparken direkt om man ertappas 

med att spela dataspel på burken 

på jobbet. Man kan kanske förstå varför 

när ett företag som Intel, som sannerligen 

inte har någon brist på datakraft, 

för en tid sedan höll på att få hela sitt 

nätverk utslaget därför att några anställda 

höll på att spela Doom. 

För dig som bara 

vill ha det bästa… 

Barco har presenterat sin nya 29-tummare, 

MegaCalibrator Monitor. 2000×1600 

pixlar (bildpunkter) garanterar skärpan; 

skärmbilden kan uppdateras med en 

hastighet av 96 khz. Färghållning garanteras 

av skärmens egen automatik, en 

kalibrator (Optisense) och mjukvara som 

fungerar såväl i Mac- som Windowsmiljö. 

25 000 US dollar kostar kalaset (i skrivande 

stund motsvarande 200 000 svenska 

kronor). 

Handledning för dig som 

vill göra multimedia 

The Multimedia Casebook heter en CD-ROM 

utgiven av amerikanska Van Nostrand 

Reinhold. Den innehåller allt du någonsin 

velat veta om multimediaindustrin, 

med alltifrån exempel på lyckade produktioner 

till demos av program, reflektioner 

kring tekniken och den ekonomiska 

sidan av saken. För dig som är 

gammaldags medföljer hela texten i en 

inbunden bok. 43 US dollar; förlaget har 

tel 0091–212–780 6133. 

Photoshop 3.0 slutar 

fungera 1 januari 1995 

Adobe glömde ta bort en tidsbegränsning 

från en beta-version av Photoshop, så 

även den riktiga 3.0-versionen slutar 

fungera 1 januari 1995. En gratis uppgradering 

till 3.0.1 kan beställas från 

Adobe, tel 08–752 33 00, eller laddas ner 

från Compuserve. 

Kalendarium för dig 

med plats över i Filofaxen 

• 25–27 januari. Adobe Photoshop-användarkonferens. 

London, Storbritannien. Tel 

00944–81–943 9700. 

• 7–9 februari. Intermedia. San Francisco, 

USA. Fax 0091–203–840 9834. 

• 12–14 februari. Malofiej, konferens 

för informationsgrafik med bl.a. Nigel 

Holmes och Peter Sullivan. Pamplona, 

Spanien. Fax 00934–48–27 57 69. 

• 14–16 februari. Fogra-seminarium om aktuella 

trender i desktop publishing. München, 

Tyskland. Fax 00949–89–431 6896. 

• 15–17 februari. Seminarium för grafikjournalister 

med Peter Sullivan från Reuters 

och Mario Tascon från El Mundo.Pamplona, 

Spanien. Fax 00934–48–27 57 69. 

• 28 febr–3 mars. Elektronisk bokmässa. 

London, England. Fax 00944–71–9760506. 

• 6–8 juni. Seybold-konferens. Paris, Frank-

Design Typografi Produktion # 6 • December 1994 

3 

Har Sverige plats för två cyberzines? Känns ⎣ edge⎤ lika rätt 1995 eller är dekonstruktivismen en 

återvändsgränd? Kan bibliofiler ostraffat göra en tidning utan rubriker? Erik Nilsson skriver om 

några nya tidningar och några gamla som fått ny design under året som gått. 

Gratisnöje med daterad design eller fräsch form som varar? 

Innetabloider för folk som går ut. 

Både Nöjesguiden och CityNytt fick 

ett nytt yttre under året som gick. 

Nöjesguiden har redan varit igång med 

sin nya form i ett år nu. Olof Helldin, AD 

för Nöjesguidens svenska upplagor, påbörjade 

arbetet förra hösten. Först gjorde 

Olof Helldin ett fegare omgörningsförslag, 

där tidningen behöll Bureau 

Grotesque i rubrikerna, Bodoni i ingresserna 

och Times i brödtexten. 

–Jag var lite tveksam till att byta form, 

eftersom jag är fan av tidningar som står 

på sig och behåller sin form år efter år, 

oberoende av trender. Till exempel Arena, 

som har sett likadan ut under flera AD:ar 

ända sedan Neville Brody gjorde den. 

Sedan gick dock Olof Helldin loss ordentligt 

under en intensiv, månadslång 

designprocess. Med i stort sett bibehållet 

upplägg fick Nöjesguiden en trendig, dekonstruktivistisk 

profil. 

– Den nya formen var en direkt reaktion 

på den gamla. Tidigare var formen 

väldigt centrerad och bestod av block. 

Centrerade rubriker, centrerade citat, 

byline var centrerad längst ner på sidan. 

Nu gjordes i stället allt för att bryta 

sönder blocken. De versala, rektangulära 

rubrikerna byttes mot gemena, oregelbundna 

rubriker som bryter in olika 

långt i brödtextsplaterna. Byline läggs 

inuti ingressen och citaten bröt in i så 

många spalter som möjligt. 

Den dekonstruktivistiska layouten balanseras 

av en trendig men stram typografi, där 

Olof Helldin håller sig till en rad typsnitt 

med speciella funktioner. 

– Det behövs konsekvens i kaoset för att 

formen ska funka. 

Reportagen: DIN Engschrift (tysk skyltstandard) 

i rubrikerna, Swift i brödtexten 

och Arbitrary från Emigre i ingresserna. 

På avdelningarna sätts brödtexten i 

runda Avenir, de små rubrikerna i Metro/ 

Geometric och vinjetterna i Bell Gothic. 

Matrix Script och Keedy är effekttypsnitt. 

– Det är viktigt med en typografi som 

är tydlig och klar. Jag vill att det skall synas 

att det är Nöjesguiden man läser. Att 

byta rubriksnitt mellan artiklarna, som 

till exempel z.mag@zine gör, ger en viss 

variation, men samtidigt förlorar tidningen 

i identitet. 

Det dassiga tidningspappret och rulloffsettrycket 

innebär förstås en del begränsningar, 

bland annat går det ju inte 

att trycka utfallande. Men Olof Helldin 

väljer att se möjligheterna i stället. Tidningen 

skall se aktuell ut, 

det skall verka som om det 

är bråttom att ta den och 

läsa den innan den tar slut. 

– Egentligen kan man 

inte gå över bunten med 

rubriker och bilder i rulloffset. 

Men vi struntar i 

det, trots att misspasset i 

värsta fall kan bli en centimeter. 

Det hade aldrig läsaren 

köpt i ett magasin 

som Café eller Intrig, men 

läsaren har ett förlåtande 

öga inför dagspresstryck, 

ett slags filter som gör att 

man kommer undan med 

en del missar. 

Om Nöjesguiden var en redesign med nästan 

identiskt upplägg, så var det en omgörning 

från grunden när nya CityNytt lanserades 

i höstas. Ny redaktion, ny form, nytt 

upplägg. I princip en ny tidning. 

CityNytt hade varit på fallrepet en längre 

tid och sågs av annonsörer och krogbranschen 

som en tredje klassens Nöjesguiden. 

Nu valde man att rikta in sig på 

en något äldre publik än sin konkurrent. 

Formmässigt får man lätt intrycket 

att de velat profilera CityNytt genom att 

vara så olik Nöjesguiden som möjligt. 

– Art-mässigt och typografiskt tog vi 

avstånd från allt trendtjafs, säger redaktör 

Bobo Karlsson. 

Formgivningsuppdraget gick därför 

till Carl Johan Hane och Lars Hall, båda 

art directors på Hall & Cederquist/Y&R. 

– CityNytts form är oerhört enkel och 

bygger på ett antal byggstenar, ett exakt 

regelverk att luta sig mot. Ett antal spaltbredder, 

två brödtextgrader. 

Så säger Carl Johan Hane, som tidigare 

jobbat med Café och 

Intrig. Han uppskattar inte 

den typografi och de formgrepp 

som bland andra 

Nöjesguiden står för. 

– Framför allt är det 

onödigt med alla de typsnitt 

som ritas nu. Det är 

svårt nog att lära sig behärska 

dem som redan 

finns. Folk borde lägga ner 

kraften på det i stället. 

Typografin i CityNytt är 

klassisk. Franklin Gothic No.2 

är dominerande sanserif: 

i anfanger, små rubriker, 

nerryckare, bildtexter. Stora 

rubriker sätts i Railroad 

Nöjesguiden – står den nya formen pall i trendvindarna? 

och brödtexten i Cheltenham Oldstyle, ett 

något apart val. Ett skäl var att den är 

lättläst i små grader. 

Guide-delen av tidningen sätts i smala spalter, 

avskilda av spaltstickor, i bara 8 punkter. 

– Cheltenham är stryktålig, man vet att 

den fungerar även om trycket är dåligt. 

Och så är den snygg. 

Carl Johan Hane är medveten om att 

CityNytts sobra form ställer stora krav 

på bildmaterialet, på bra porträtt och 

spännande och aktiv beskärning. 

– Om man inte har bra bilder som lättar 

upp, så får man nog uppfattningen 

att tidningen är tråkig. Men är bilderna 

omväxlande och kraftfulla, så får de 

verkligen ta för sig av uppmärksamheten 

i en enkel form. 

CityNytt har skällts för att vara litterär 

i meningen tråkig, men det tar både Carl 

Johan Hane och nuvarande AD Lotta Andersson 

som beröm. Tidningen skall inte 

vara insmickrande, den skall ta läsarna 

på allvar och leva på bra, långa texter. ■ 

CityNytt – är den för litterär för sitt eget bästa?


Martin Farran-Lee förenar trender och tradition i tre tidningar 

Form, Edge och Hallå. Martin Farran-Lee 

har designat hela tre magasin 

som lanserades under 1994. 

– Enda regeln är att brödtexten 

ska vara lättläst och lättillgänglig, 

utöver det finns inga regler. 

Det säger Tone Knibestöl som har formgivit 

Edge under det senaste året och 

nu efterträtt Martin Farran-Lee som AD. 

Snowboard, klättring, mountainbike, 

skateboard och hardcoremusik i 

hörlurarna. Summan av sporterna är 

en livsstil som Edge vill vara en del av. 

Ett speciellt inslag är ”sekvensreportagen”, 

bildserier där tricken visas upp steg för 

steg, som en rad bilder från en filmremsa. 

Meningen är att ge så mycket känsla av 

fart som möjligt i ett icke rörligt medium. 

Bakvagnen i Edge ser förhållandevis 

välstädad ut. Avdelningar som Musik, 

Fysiskt, Attityd och Fakta sätts i Correspondence 

Serif i raka spalter med jämn 

bredd och längd. Vinjetterna har dock 

inte funnit en fast form, utan varierar 

från nummer till nummer. 

De senaste åren har den londonbaserade 

formgivaren arbetat med stram, klassisk 

tidskriftsdesign på engelska Blueprint och 

Eye. Steget är långt till det dekonstruktivistiska 

kaoset i Edge, som startade för 

ett år sedan. Tidningen fick sin form under 

tre hektiska veckor i oktober 1993. 

– Den gjordes under ögonblickets inspiration 

med allt vad det innebär av föroch 

nackdelar. Folk säger att Edge liknar 

RayGun, men det är dösnack. Jag vill hellre 

jämföra den med Details. Edge bygger 

trots allt på vissa mallar. Det finns en 

grundmall för spalterna och bröd- och 

bildtext har egna mallar. Man kan säga 

att de minsta elementen följer en mall, 

medan de stora, som rubriker och ingresser, 

inte har några regler alls – förutom 

att vissa typsnitt återkommer. 

Martin Farran-Lee hade tröttnat på 

att göra Blueprint, efter tre år med en relativt 

snäv mall. 

–Jag kommer egentligen från en strikt 

tradition och nu gick jag från stränga 

ramar till inga ramar. Det var skönt att ge 

sig ut på djupt vatten och kullkasta saker 

som jag tyckt varit otroligt viktiga tidigare. 

Form är en tidning i den tradition jag 

kommer ifrån. Men genom att jag jobbade 

med Edge parallellt, så fick Form en 

lättare känsla än den annars skulle fått. 

Nya Form kom i januari. Tidskriften skulle liksom 

tidigare innehålla mycket text och många 

fasta avdelningar. Det gällde att skapa en 

tydlig struktur utan att göra en stel tidning. 

Form har ambitionen att täcka alla typer 

av formgivning: arkitektur, möbeldesign, 

grafisk design osv. Martin Farran- 

The rules are: There are no rules 

Fotosekvenser, 

där sportsmännens 

färdigheter 

visas 

steg för steg, 

är ett vanligt 

inslag i Edge. 

Färgsättningen i Edge är dov: ”killfärger”, 

skitiga blandningar, inget rött eller rosa. 

Vid ett första påseende tycks brödtextsnittet 

vara det enda som är beständigt 

i Edge. Efter ett år har Martin och 

Tone dock bytt även här: Swift mot 

Scala från FontFont. 

– Jag tyckte Swift kändes för snällt 

och gulligt på något sätt. Scala har en 

väldigt vacker kursiv och användbara 

varianter, t.ex. Scala Sans. Men den är 

lite för litterär för Edge, så jag fortsätter 

leta efter ett nytt brödtextsnitt. 

I rubriker och ingresser blandas allt 

som är nytt och ballt. Arbitrary, Typsnitt 

från Fuse och T-26, kompisars designer, 

handtextat… En av favoriterna i 

senaste numret är Niclas Sellebråtens 

Posh, ett versalalfabet som ser ut som 

kladdiga gummistämplar. 

– Typsnittsblandningen är en del av 

Edges själ. Utmaningen är att ändå få 

tidningen att hålla ihop. 

■ 

Fulsnygga 

DIN 

är det 

ena av 

två typsnitt 

som 

används 

i Form. 

Lees nya dräkt skall fånga denna spännvidd 

från stort till smått. Exempelvis innehåller 

logotypen ordet ”form” två gånger: 

med stora versaler och små gemener. De 

stora, fritt satta rubrikerna sticker ut i 

de breda marginalerna och bryter av 

mot den klassiskt enkla brödtexten. 

Rubrikerna i Form sätts i DIN Mittelschrift 

och bildtexterna i den kondenserade 

varianten DIN Engschrift. 

DIN är den tyska motsvarigheten till svenska 

SIS, alltså ett standardsnitt för vägskyltar 

som skall vara maximalt tydligt och lättläst. 

Typsnittet har den spännvidd Martin 

eftersträvade i Form: det är runt och 

fyrkantigt på samma gång, och det är 

enkelt utan att kännas karaktärslöst. 

Till brödtexten valde han Hollander, 

en något rundare och diskretare föregångare 

till Swift. 

– Jag gillar Gerard Ungers typsnitt. de 

har en klassisk prägel, men känns moderna 

och är mycket läsbara. Hollander 

passar för svensk text, liksom Times. En 

svensk text har många uppstaplar, vilket 

gör att Bembo och Berling inte fungerar så 

bra. Bembos höga staplar och Berlings 

tydliga ”flaggor” ger något av staketeffekt 

i den satta texen. 

I december 1994 kom Martin Farran- 

Lees senaste projekt Hallå, Bonnier-konkurrent 

till Stenbeckska z.mag@zine. 

Tidningen skall beskriva modern kommunikation 

och teknologi på ett mänskligt sätt. 

Innehållet tycks lite bredare än z.mag@zines 

och målgruppen något yngre. 

Om Form byggde på kontraster, Edge på 

anarki och fart, så tycks formgivningen i 

Hallå snarast vilja förmedla känslan av 

mediabrus och en teknologi under utveckling. 

Designen är lite skakig, precis 

som den nya tekniken. 

– Jag tycker inte att Hallå är en färdig 

tidning än. Det är farlig att tänka enligt 

ett visst koncept. Gör man en alltför färdigdesignad 

produkt så finns det inte så 

mycket att tillföra för vare sig formgivaren 

eller läsaren. 

■


5 

Hallå undviker datafällorna med ett spektrum av stilar 

– Formen i Hallå ska ge ett angeläget 

intryck, en vision av framtida 

kommunikation utan att falla i alltför 

uppenbara datadesignfällor. 

Med datadesignfällor menar Martin 

Farran-Lee när man poängterar att formen 

är gjord på dator, genom att använda 

vissa tacksamma grepp. Som att 

stryka över ord, skeva bildlådor, eller 

lägga en rubrik sju gånger på varandra. 

– Tidningens mallsystem är annars 

ganska enkelt. Det fungerar som en duk 

att måla på och ska inte följas slaviskt. 

Brödtexten sätts i Robert Slimbachs 

Utopia, ett snitt från 1989 som Martin 

Farran-Lee tycker har hamnat i skymundan. 

Många rubriker och ingresser 

är satta i Truth, en utfrätt sanserif som 

finns i tre vikter. Sanserifen Toulon förekommer 

både i löpande text och rubriker. 

Faktatext sätts i Bell Centennial, som 

påminner om Bell Gothic och News Gothic. 

Martin valde bara stilar han inte använt tidigare. 

Målet var att få ett spektrum av typsnitt 

med växlande karaktär, en datagenererad 

känsla utan att härma datorns skärm. 

En av vinjetterna kostade dock Martin 

Farran-Lee på sig att låna från ”desktoppen”. 

Alla notiser kröns av en liten grå 

Hallås ingresser och 

rubriker sätts ofta i 

Truth. Martin Farran-Lee 

är speciellt 

förtjust i den tunna 

kursiven. 

– Den har skriptkaraktär 

och verkar 

ha kommit till 

av misstag, vilket 

ger en angelägen 

känsla. 

stapel, ni vet den där som visar hur 

mycket av utskriften som är gjord, eller 

hur långt det är kvar när man bygger 

om skrivbordet på Macen. 

– Som en lek har jag tagit ett element 

som man blir galen på. Ju hetare 

notis, desto längre har stapeln gått. ■ 

Omgjord ”live”: z.mag@zines nya profil växte fram under året 

Efter en årslång flirt med informationsteknologin, 

har Tidningen Z 

tagit steget fullt ut och blivit cyberblarran 

z.mag@zine. 

AD Staffan Frid har fräschat upp tidningen 

med ny typografi och ny färgskala, 

men det känns inte som en radikalt ny 

tidning. Z verkar vara en tidning som genomgått 

en process snarare än redesign. 

– Ja, det kan man säga. Processen har 

pågått ända sedan jag och (chefredaktör) 

Mattias Hansson kom hit 1993. När vi 

började skriva om IT i våras började vi 

känna för en nyare form. I en tidigare 

strikt typografi med Placard som genomgående 

rubriksnitt så tog vi in Template 

Gothic och Matrix Script från Emigré. 

– Vi gjorde aldrig någon fin dummy, 

utan körde ”live”, under produktionens 

gång. Det är en fördel att vara tvungen 

att utgå från det verkliga materialet, att 

arbeta med en viss längd på texten och 

en viss bild. Det hade varit svårt att göra 

om tidningen med påhittat material. 

Nackdelen är att vi kanske inte hann så 

bra som vi borde, utan skulle haft två 

nummers produktionstid på oss. 

Nya Z öppnar storslaget med Anders F. Rönnblom-stylad 

innehållsförteckning och debattinlägg 

av Carl Bildt. Därefter följer plocksidor, 

och innan featurematerialet tar vid 

ligger fem ensides personporträtt på raken. 

– Vi vill inte bara berätta om maskiner 

och servrar, utan ta fram människorna 

som lever mitt i den här tekniken och 

berätta hur de utnyttjar den. Det känns 

naturligt att lägga porträtten långt fram. 

z.mag@zine skall skriva om den nya 

världen utan att krångla till layouten 

med RayGun-excesser, som skulle skrämma 

bort delar av den redan befintliga äldre 

läsekretsen (läs: fyrtioåringarna). 

– Det ska inte heller vara så mycket 

Wired som alla anklagar oss för. De har 

en väldigt amerikansk layout, svårläst, 

överjobbad. Vi vill ha en enkel layout, effektiv 

men ändå lekfull. 

Färgskalan består numera av klara 

”glassfärger” och de typsnitt z.mag@zine 

bytte till var ”mer amerikanska västkusten, 

mer Buzz, mer new age, mer sol”. 

Garamond ersattes av Minion i brödtexten. 

Nytt typsnitt i rubriker och en hel 

del brödtext blev Meta, en sanserif som 

Staffan blivit omåttligt förtjust i. Han 

lät sig inte avskräckas av att många andra 

börjat använda Meta under året. 

Ett starkt magentafärgat 

uppslag ur 

första numret av 

z.mag@zine. 

Texten är satt i 

två av årets trendtypsnitt: 

Keedy Sans 

(rubriken) och 

Matrix Script 

(ingressen). 

– Det får inte bli ett självändamål att 

välja typsnitt som ingen annan har. 

Som första svenska tidning har z.mag@zine 

gått över till stokastisk rastrering. 

Ni vet, rastret vars oregelbundet 

placerade pyttepunkter ger den tryckta 

bilden fotografisk skärpa. ”Från kalkonraster 

till kristallraster”, som Staffan 

Friduttrycker det. 

Bytet ställde till problem för tryckeriet, eftersom 

många annonser trycktes med traditionellt 

raster och de bägge rastertyperna 

inte trivs med att dela plåt. Dessa barnsjukdomar 

har gjort resultatet något grällt. Bäst 

fungerar det i svartvita foton. 

Bildvalet har också ändrats. 

– Vi satsar på fler glada människor på 

fotona och mer digitalbehandling av foton 

och illustrationer.Vi vill att tidningen 

ska ha teknisk känsla, det ska synas lite 

att vi har arbetat med olika program. ■


Inga rubriker att haka upp sig på i nya Bokvännen 

Från svartvitt, anonymt häfte till 

sober volym på bokpapper. Nya 

Bokvännen har fått mycket ros för 

sin goda typografi och sin klassiska 

bokformgivning. 

Liten text, generösa 

marginaler, klassiska 

proportioner. 

Bokvännens förtjänstfulla 

bokformgivning 

skäms dock 

av ett alltför snålt 

tilltaget buntsteg. 

Bokvännen riktar sig till bibliofiler och 

boksamlare. Den omgjorda tidskriften 

skall skilja sig från de litterära tidskrifterna 

genom att koncentrera sig på just 

bokhistoria och bibliografi. Tidningen 

har också blivit betydligt tjockare – och 

har till skillnad från tidigare en tydlig 

uppdelning mellan långa essäer och kortare 

texter i bakvagnen. 

Bokvännens nya, stiliga form skapades 

av art directorn Johan Sten med 

hjälp av typografen Reidar Hammarsten 

på bara två kvällar. 

Bokvännen har skippat rubrikerna och tidskriftens 

artiklar följer nu direkt efter varandra 

– endast identifierade med hjälp av 

en stor bokstav inom hakparenteser och 

följd av ett semikolon. 

– Tanken är att bokstäverna ska ge lite av 

känslan när man går in på ett antikvariat. 

Man vet inte riktigt vad man kommer 

att hitta under bokstaven. Och så var jag 

så j–a trött på alla braskande rubriker, 

säger redaktör Lars Forsberg. 

Lars Forsberg har alltid varit mycket 

förtjust i hakparenteser och använder 

dem inte för att det är trendigt. I Bokvännen 

fungerar hakparenteserna som 

ett sätt att ”linda in” bokstaven, som ju 

är en form av numrering och inte skall 

läsas som sitt ljudvärde. 

I innehållsförteckningen anges bara 

artikelns bokstav, inte vilket sidnummer 

den återfinns på. 

– Bokstaven räcker som nyckel, när 

det bara är frågan om ett halvdussin artiklar. 

De ger ett litterärt, trevligt och 

lagom svårtillgängligt intryck. 

Typografin är genomgående Adobe 

Garamond – en återgång till ursprungstypografin 

från 1946, även om det var en 

annan skärning av Garamond på den tiden. 

Essäerna är satta i 9/11 på tvåspalt, 

de kortare texterna i slutet är 7,5/9,3 på 

trespalt. Mycket smått, med andra ord. 

Bilderna är numera aldrig halvsidor, 

utan antingen enspaltare eller helsidor, 

och ofta i färg. 

– Väldigt små och väldigt stora bilder 

I slutet av augusti tar TV-sommaren 

slut. Tablåerna och 

TV-intresset återgår till det 

normala. I år tog både Aftonbladet 

TV och TV-Expressen 

tillfället i akt och bytte från 

16-sidig tabloid till halva 

formatet, djuptryck och 

blankt papper. 

Ändå skiljer de nya bilagorna sig 

åt mer än tidigare. Expressen har 

fräschat upp sin bilaga och brutit 

om den i ett mindre format, medan 

Aftonbladet har satsat på en 

genomgripande omgörning. 

– Det är skillnad på en Bentley 

och en Folkvagn 56:a, inskärper Göran 

Winbergh på Aftonbladet och låter oss 

förstå att han kör Bentleyn. 

Ett viktigt skäl för omgörningen var 

att (för fyra kronor mer per torsdag) ge 

läsarna en proprare tidning för kaffebordet, 

i ett behändigare format och 

som inte skitar ner duken. 

Aftonbladet TV är numera 84 sidor i 

magasinsformat, vilket ger utrymme för 

artiklar och reportage. Tidigare fick bara 

enstaka puffar rum utanför tablåerna. 

Upplägget är fyra uppslag, varav ett med 

puffar, per TV-kväll. Kabelbevakningen är 

är också ett sätt att skapa en egen profil. 

Eftersom tidningen vänder sig till boksamlare 

är det också viktigt att kunna 

visa de fysiska produkterna i färg, menar 

Lars Forsberg. 

Utöver illustrationerna i anslutning 

till texten, finns det ett dubbelt utvik i 

varje nummer, ett så kallat altarskåp. 

Där samlas bilder av de böcker numret 

behandlar. 

Formatet på nya Bokvännen följer Jan Tschicholds 

rekommendationer med de klassiska 

oktav-proportionerna 3:2. Papperet är gultonat 

Linné, ett kalandrerat bokpapper som 

både ger bokkänsla och passar för bildtryck. 

Självfallet är tidningen trådbunden. 

Sist, men inte minst, har Bokvännen 

gått över från årsvis numrering till löpnumrering. 

Numret ingår dessutom i 

loggan på lika villkor med tidningens 

titel. Så här ser det ut: Bokvännen; [425]. 

– Vi ville poängtera att det är en gammal 

tidskrift, säger Lars Forsberg. Löpnumret 

ger ett mer ”evigt” intryck. ”Va, 

har det kommit ut 425 nummer?!” Dessutom 

får varje nummer av tidningen en 

egen identitet, en känsla av ett bestående 

värde. 

■ 

Ta en kaka till. TV-bilagor i format för kaffebordet, 

Aftonbladet TV har ett stramt upplägg med porträtt-puffar 

ovanför tablåerna och ett färgsystem för de olika dagarna. 

kraftigt utökad. På sidor som ”Frågeprogram 

i veckan”, ”Andligt i veckan” etc. 

plockar man ihop puffar för flera program 

i samma ämne. 

Aftonbladet TV behöll typografin för att 

läsarna skulle känna igen sig. Tidigare 

blandades Helvetica och Times i tablåerna. 

Nu sätts tablåerna genomgående i 

Helvetica för att skilja ut dem från 

brödtexten i artiklarna. 

Varje dag har sin egen färg i vinjetter, 

spaltstickor och andra markeringar 

i färg. Aftonbladets bilaga undviker i 

görligaste mån färger i övrigt.


7 

Sköna Dagar möter mogna kvinnors kvalitetsbehov 

Sköna Dagar är ett månadsmagasin 

som riktar sig till medelålders och 

äldre kvinnor. Redaktionen satsar 

på den något kräsnare publiken 

och formen är luftig, lättläst och 

enkel – fjärran från veckotidningarnas 

plottrighet och färgkaos. 

– Vi blandar typiskt kvinnomaterial som 

sy och sticka, mat och växter, resor och 

kläder. Personporträtt och ekonomi ur 

kvinnlig synvinkel, mycket kultur. Medicinnyheterna 

är vi ofta före DN med. Materialet 

är inte så annorlunda, men sättet 

att presentera det på. 

Så säger Philippine von Krusenstierna. 

Hon är AD med ett förflutet på Vår 

Bostad och har formgivit Sköna Dagar 

med den finska systertidningen et-lehti 

som förebild. 

Formatet är brett, nästan kvadratiskt. 

Formgivningen påminner mycket om 

den finska förlagan, även om typografi 

och sidmallar är annorlunda. Tonen 

är luftig, ljus och harmonisk. Ganska 

snällt, helt enkelt. 

– Vi undviker texter i bilder, negativa 

texter, infällningar och sneda bilder. Vi 

I Aftonbladet TV ligger en bild ovanför 

varje kanals tablå. Det är oftast ett 

porträtt, som skall fungera som ingång 

till tablån. Göran Winbergh hänvisar 

till kvällstidningarnas traditionella 

personvinkling. 

– Det är bra med ansikten. En trana 

i motljus är inte lika intressant som Jonas 

Gardell. 

Gunnar R. Johansson, som gjort om 

TV-Expressen, tycker däremot att Aftonbladet 

TV:s layout är rätt statisk – han 

tycker det känns mer naturligt att ha 

bilderna intill respektive program. 

har undantag men då finns det alltid en 

tanke bakom dem. 

Artikelmaterialet växlar mellan trespalt och 

fyrspalt. I fyrspaltsmallen tjänar ofta någon 

av spalterna som ”resurs”, med plats för 

bildtexter och inte minst luft. Plocksidorna 

och expertrådgivningen i bakvagnen bygger 

på en femspaltig mall. 

Bak i tidningen ligger också en längre, 

skönlitterärt betonad featuretext på omkring 

åtta sidor. Meningen är att läsarna 

skall få något av bokkänsla. Layouten 

skiljer sig genom två och en halv-spalt 

tryckta på ett papper som håller veckan ut 

TV-Expressen är mer traditionell, med bilder i själva tablåerna. 

Tablåerna flankeras av puffspalter på beiga tonplattor. 

– Vi funderade också på ett 

färgsystem för de olika dagarna, 

men kom fram till att det 

inte behövdes på en 40-sidig 

tidning. Den är ändå så lättöverskådlig. 

Några förutsättningar inför 

omgörningen var att torsdagstidningen 

skulle kosta 

som tidigare, att den skulle 

se ut ungefär som tidigare, 

samt att det skulle vara lätt 

att lyfta över tablåerna från 

TV-Expressens sidor till den 

dagliga tidningen. 

Brödtexten är fortfarande 

New Century Schoolbook, men 

man ändrade sanserifstil från Univers 

till Frutiger. 

I TV-Expressen får TV- och radioprogrammen 

dela på två uppslag per dag. Då får 

också en puffspalt och en filmspalt rum på 

det första. Trots den trängre kostymen har 

även TV-Expressen utökat kabeltablåerna 

något. Tablåuppslagen varvas med enstaka 

artiklar. 

Och så är formatet något större än Aftonbladets. 

– Så att man kan gömma deras bilaga 

i vår, ifall man skulle skämmas 

för den. 

■ 

Rena linjer och 

mycket luft kännetecknar 

layouten 

i Sköna Dagar. 

Medicinreportagen 

har ofta grafiskt 

kraftfulla illustrationer 

av Cecilia 

Gunnarsson. 

och ett annorlunda, genomgående bildval. 

Exempelvis en räcka gamla kopparstick 

eller duplexbilder med kornraster. 

Tidningens färgskala består i huvudsak 

av fyra färger: grönt, vinrött, brunt 

och marinblått. I varje nummer återkommer 

en och samma färg i de flesta 

färgade elementen: i anfanger, i avdelningsvinjetterna, 

i färgade rubriker och 

i ljusare form i tonplattor. 

Tanken är att de fyra färgerna skall 

växla från nummer till nummer, men 

hittills har det blivit mest grönt och vinrött. 

Eftersom färgen också ingår i en 

färgplatta i loggan, så blir det i praktiken 

loggans matchning med omslagsbilden 

som avgör färgvalet. 

Philippine tycker att avdelningsvinjetter 

lätt tar överhanden över rubrik 

och bilder i många tidningar. I Sköna 

Dagar är vinjetterna diskret placerade i 

sidornas övre hörn. En utfallande linje 

gör dem ändå tydliga när man bläddrar 

igenom tidningen. 

Finska et-lehti sätts med Frutiger och 

en kondenserad Times. Till den svenska 

Sköna Dagar valde Philippine Gill Sans 

och Century från Monotype därför att det 

är stora typsnittsfamiljer med varianter 

för nästan alla behov. 

Brödtexten är Century Book. Graden 

och kägeln är generös med tanke på 

synsvaga läsare. Bildtexter, ingresser och 

de flesta rubrikerna sätts i olika vikter av 

Gill Sans. 

Sköna Dagars layoutare använder sig för 

övrigt inte av Quark XPress’ inbyggda anfangfunktion, 

utan har lagt in alla anfanger i 

ett Quark-bibliotek – med figursättning, så 

att brödtexten ansluter till anfangen. 

Det märks att redaktionen lägger stor 

vikt vid korrekturläsning, avstavningar 

och god typografi. Det skall se rätt ut, 

helt enkelt. 

– Vi lägger ner jobb på typografin för 

att vi tror det är viktigt. Våra läsare är 

uppfostrade i en sån tradition. 

■ 

Intervjuer och texter 

av Erik Nilsson


Ett samtal om tidningsformgivning med Roger Black 

Ända sedan tiden då Roger Black var art director på 

Rolling Stone, i mitten av sjuttiotalet, har han varit 

en av världens mest inflytelserika tidningsformgivare. 

Han ligger bakom design och typografi i många tidskrifter 

och dagstidningar i Nordamerika, Europa och 

Centralamerika. Tony Sutton besökte för en tid sedan 

Roger Black i hans New York-ateljé. Där samtalade de 

om hans karriär som journalist, formgivare och typograf, 

och diskuterade några av de problem som tidningarna 

får kämpa med idag, efter sin tioåriga smekmånad 

med ”design-revolutionen”. 

Roger Black är en av dem som har påverkat formgivningen av 

tidningar mest under de senaste 20 åren. Han började med 

Rolling Stone i mitten på sjuttiotalet och har designat framstående 

nationella tidskrifter som Newsweek, Esquire, Premiere och 

SmartMoney. Men det är hans arbete på dagstidningar som San 

Francisco Examiner, Toronto Sun, Novedades och Reforma i Mexico 

samt El Sol, den nu nedlagda spanska dagstidningen, som intresserar 

oss när vi sitter på Blacks kontor högt uppe i en av 

Hearst-byggnaderna, nära Broadway i New York City, bara ett 

par kvarter från Central Park. 

Black, som förresten började sin journalistiska bana som 

redaktör men bytte till formgivare när han upptäckte att det 

var roligare, inleder med att ta upp ett exemplar av Reforma, 

den nya mexikanska dagstidning som han utvecklat i samarbete 

med den mexikanske formgivaren Eduardo Danilo. 

Medan vi bläddrar igenom den, jämför vi livfullheten i många 

utländska tidningar, till och med i fattiga u-länder, med den 

tomma glättigheten i många nordamerikanska tidningar, en 

fasad som sällan motsvaras av ett innehåll som övertygar våra 

läsare att gå ut och köpa de förbaskade tidningarna. 

SUTTON: Varför startar man så många nya tidningar i Europa och Latinamerika, 

och varför klarar de sig så mycket bättre än våra? 

BLACK: Det är nyheterna! Det finns ingen bättre omgivning att 

starta en tidning i, än ett land som är i stark omvälvning. Det 

händer mer i Mexiko än pressen klarar av, journalisterna 

bränns ut av nyheter. Den viktigaste presidentkandidaten blev 

mördad, det är uppror i den södra delen av landet, två miljardärer 

har blivit kidnappade och lösensumman är 50 miljoner 

dollar, en valkampanj pågår och för första gången är det möjligt 

att en oppositionskandidat, antingen vänster eller höger, 

kan vinna (vilket de inte gjorde! Suttons anm) Stora saker händer 

varje dag, och dessutom är det en starkt uppåtgående ekonomi 

och Mexiko har faktiskt blivit en del av Hollywoods nöjesområde. 

Den kombinationen av nyheter får tidningar att sälja. 

– Utländska tidningsutgivare verkar vara mer mottagliga för verklig 

förändring och betonar starkare ett mer personligt innehåll och en 

djärvare formgivning än våra kolleger här. 

– Alla tidningar utanför Nordamerika är mer mottagliga för 

förändring. Våra tidningar försöker bli gemensamma nämnare, 

men europeiska tidningar är inte alls intresserade av det. 

Var och en försöker locka en särskild grupp människor med 

vissa åsikter. När vi startade El Sol i Spanien, till exempel, 

kunde inga annonsplatser säljas förrän utgivaren hade bestämt 

tidningens politiska linje. Detta är ett koncept som 

man inte ens tar med i beräkningen i Nordamerika. Vårt svar 

är: ”Vadå, ska vi ha en politisk ståndpunkt? Vi är oberoende! 

Vi är opartiska. Vi tar inte ställning.” Vilket bara är dumheter, 

för det är helt enkelt så att reporterns egna förutfattade meningar 

ändrar storyn. Det är i alla fall så att läsarna vill ha en 

åsikt som de kan hålla med om eller opponera sig mot, vad 

det än handlar om. 

Till vänster 

den nystartade 

mexikanska 

dagstidningen 

Reforma, samt 

några andra 

tidningar som 

har Roger Black 

att tacka för sin 

formgivning. 

För att rädda sig ur sin självpåtagna apati, borde amerikanska 

tidningar ta en titt på vad de gjorde på tjugotalet, när 

de förde kampanjer mot korrupta politiker och när de beslutade 

sig för att dåliga arbetsplatser med svältlöner skulle 

stängas. De envisades med en fråga i månader och retade upp 

alla. Det var fantastisk läsning och var skrivet på ett underhållande 

sätt. Så borde vi göra igen. 

– Skräp-TV-kanalerna går redan i den riktningen. 

– Naturligtvis gör de det. Skräp-TV gör just det som Hearstpressen 

gjorde på tjugotalet. Vi kan lära av slask-TV:n och av 

en uppriktig granskning av vad tidningar borde göra. De 

flesta tycker att tidningar är tråkiga och det som gör amerikanska 

tidningar särskilt svaga är det slappa antagandet att 

samhället är homogent, att alla håller på med i stort sett samma 

saker – läsarna har jobb, de har fruar, de har barn. Men 

om man ser på siffrorna, kan man konstatera att endast en 

fjärdedel av amerikanska hushåll stämmer med den konventionella 

definitionen på en familj. Resten utgörs av ensamstående 

föräldrar och enpersonshushåll, och den övervägande 

delen av folket i storstäderna passar inte in på definitionen av 

kärnfamiljen. Om man åker till Toronto eller Vancouver ser 

man fler asiater, fler homosexuella, fler ensamstående, fler 

arbetslösa, fler av allting, men tidningarna beter sig som om 

det fortfarande var ett vitt medelklassamhälle. 

I latinamerikanska och europeiska tidningar förhåller det 

sig inte så. De har i stället ett starkt engagemang för den speciella 

befolkningsgrupp som de försöker nå. Deras attityd är: 

”Det här är våra läsare! Ni är på vår sida och vi är på er.” 

– Och de har konkurrenter som kämpar om samma läsargrupper. 

Konkurrens genererar mer energi och bättre journalistik. 

– Blotta tanken att det bara skulle finnas en enda tidning i en 

stad, får utgivarna att känna att de måste vara opartiska, och 

det är bara dumheter. Genom att försöka vara balanserad, 

stödjer man status quo, det bestående, och det är inte att vara 

opartisk. Ingen, inte ens borgmästarn i den mest konservativa 

amerikanska staden, vill stödja status quo, eftersom det står 

för rasism, färre jobb, en livsstil i förfall, drogmissbruk och 

fler fängelser. Tidningarna måste bekämpa sin egen lättja, de 

måste återupprätta kontakten med sina samhällen.


9 

– Finns viljan till förändring hos de nuvarande tidningskedjorna 

eller kan vi vänta oss att få se helt nya tidningar 

lanseras? 

– Jag vet inte, men jag har en bestämd känsla av att 

någonting kommer att hända. De senaste trettio åren har väldigt 

få tidningar startats i USA. Då och då händer något, som 

den olycksaliga Sun i St. Louis, men ingenting särskilt märkvärdigt, 

kanske med undantag av USA Today. 

– Tidningar som St Louis Sun innebar egentligen ingenting nytt. De 

var bara återspeglingar av andra tidningar. 

–Ja, utom USA Today som är den här generationens enda riktiga 

framgånghistoria. Och den hånades av just de journalister 

som motsätter sig alla förändringar. Sedan går de och kopierar 

den. Tyvärr är USA Today för det mesta menlös, men de 

har försökt få till lite djup och de har blivit vassare. Även om 

den utgår från TV-nyheterna så finns det mer utrymme i USA 

Today än det finns till och med på CNN. Det är fantastiskt hur 

mycket de kan få in på en begränsad nyhetsyta. 

– På samma sätt som TV har samma rörliga bilder på alla kanaler, 

så har tidningarna samma statiska bilder. Hur ska vi kunna övertyga 

våra kolleger om att utvecklas? Eller ska vi vänta tills en ny USA Today 

dyker upp och sätter igång nästa revolution? Och när det händer 

kan vi anta att alla kommer att kopiera den lika reflektionslöst som 

man kopierade USA Today. 

– Det har alltid varit så. Det är så över hela världen. Under de 

stora tidningskrigen i början av seklet, blev det aldrig riktigt 

klart vem det var som avgick med segern, britterna eller amerikanerna. 

Under Fleet Streets hetaste period låg Hearst och 

Pulitzer i luven på varandra, och alla tryckte större och större 

rubriker och större och större bilder. Konkurrens har ett 

enormt inflytande på förändring. Tänk bara, att vara en av 

femton dagstidningar i New York! Då fick man jobba hårt för 

att hålla sig flytande. 

Kämpar man om en marknad så gör man också sitt bästa. 

Det hjälper ju också om det inte finns andra nyhetsmedier. Vi 

bör inte glömma bort att vi har konkurrens från andra håll. 

Vi tävlar med radio och TV, och med några av de nya medierna 

som börjar dyka upp. Det enda sättet att konkurrera realistiskt 

är med originalinnehåll, 

så det 

................ tjänar ingenting till 

........att fylla tidningen med inköpta featurereportage 

och nyhetsbyråtelegram, eftersom praktiskt taget 

allt sådant görs bättre av TV. Men vad TV inte kan göra, eftersom 

de har begränsat med tid, är att rikta sig till folk på 

lokal nivå. 

– Vi måste försöka nå våra läsare. Sedan måste vi roa dem med originellt 

material varje dag. 

– Ja, det är en bra definition på nyheter. Det är någonting du 

inte visste eller inte väntade dig att få reda på. 

– Hur kan formen hjälpa till att förhöja den där känslan av nöje? 

– Formgivning är länken mellan läsarna och orden. Jag tycker 

att tidningar borde följa den grundregel som Lou Silverstein, 

min f.d. chef på New York Times, hade. Han sa: ”Kalla det inte 

formgivning. Kalla det nyhetspresentation.” Art directors på tidningar 

är lika skyldiga till att klyftan mellan formgivning 

och journalistik vidmakthålls som chefredaktörerna.* Det 

finns för mycket av vad jag kallar ”målarrock- och baskersyndromet”, 

vilket betyder att formgivarna främst är intresserade 

av att skapa en tjusig sida, så de enda sidor de får formge är 

delarnas framsidor. De bryr sig inte om innehållet utan är 

bara ute på en konstnärlig fältstudie. Därför är det naturligt 

för skribenter och redaktörer att avfärda deras ansträngningar 

som krims-krams, som dekoration utan substans. Varje AD 

på en dagstidning borde arbeta på den del av redaktionen 

som gör lokalsektionen i ett år, så att han kan ta reda på vad 

journalistik verkligen handlar om. Det gör ingenting om inte 

något av det går i tryck. Kalla det för utbildning. 

– Och du skulle också vilja placera skrivande journalister bland 

formgivare och bildmänniskor. 

– Absolut. Jag anser att alla, särskilt på lokalsektionen, som 

håller på med layout, borde ägna tid åt att försöka göra 

nyhetsgrafik och featuresidor och typografi. Till slut skulle 

vi antagligen göra oss av med designavdelningen helt och 

hållet. Det borde inte delas upp, layoutarna borde vara en del 

av nyhetsredaktionen. Alla borde vara på samma sida. Denna


process har satts igång på några tidningar där alla, fotografer, 

bildredaktionen, art directors och layoutare, ingår i nyhetsredaktionen. 

– Det är en bra tid för förändring. Under de senaste tio åren har man 

gradvis insett att enbart formgivning inte löser några problem. 

– Det sämsta formgivningen har åstadkommit är att den har 

gjort tidningar lättare att läsa, samtidigt som innehållet i 

dem har blivit sämre. 

– Det är vad som händer när tidningar ersätter 

en träig layout med ny design, men 

struntar i att liva upp innehållet som är lika 

tråkigt. 

– En övning som jag har föreslagit går 

ut på att tidningar gör en prototyp som 

inte har någonting med tidningen som 

den är att göra. Man ska utforma den 

som den skulle se ut om man började 

från scratch, eller som man tycker att 

den borde vara om tio år. Tryck den och 

ge alla ett exemplar, så kan man få se 

vad åtminstone en grupp människor i 

nyhetsredaktionen tycker. 

– Det är en spännande idé. Man kan också 

låta arbetslaget utforma en hypotetisk tidning 

avsedd att konkurrera med ens egen. 

Man skulle antagligen få flera bra uppslag 

till förbättringar. Men först måste man se 

till att förfina metoderna för själva nyhetsinhämtandet. 

– För ett par år sedan fick poliser i New 

York börja patrullera gatorna igen. Jag 

tror att detta måste ske med reportrar 

också. De måste ut på gatorna igen, de 

måste få kontakt med människorna i sin omgivning. Tidningarna 

har litat alltför mycket på kommunfullmäktigemöten, 

PR-folk och organisationers talesmän. Vi rapporterar inte om 

att det går åt helvete med parken. Det är Parkens Vänner som 

anmäler vid en presskonferens att det går åt helvete och det 

är det vi rapporterar. Men om lokaltidningens reportrar har 

kontakt med folket i sitt närområde, så får de veta att ”den 

här parken är full av slödder och den är inte säker på kvällen” 

och då får man en riktig story. Varje tänkande människa har 

sådär åtta storys inom sig om man bara talar med dem, men 

vi har tappat bort den delen av vårt jobb. Ingenting är spontant 

längre. Allting klaras av på telefon, arrangeras och sköts 

i förväg av all denna utstuderade PR-verksamhet. 

– Tror du att färg har haft någon avgörande betydelse, särskilt för 

att få ungdomar att börja läsa? 

– Ja, det tror jag. Men unga läsare vill att en tidning ska se ut 

som en tidning. Och det utseendet är olika från plats till 

plats. Införandet av färg i tidningar på östkusten till exempel, 

har i stort sett blivit en katastrof. New York Times gjorde 

sig själva en björntjänst genom att först införa färg på det 

”mjuka” featurematerialet. 

Färg har visserligen en plats i tidningar, men väldigt ofta 

används färgen bara som dekoration. Tidningar som New 

York Times gräver en grop åt sig själva, eftersom deras läsare 

nu associerar färg med knäppa artiklar, flummigt material, 

allt som inte är nyheter. Så snart de inför färg på förstasidan, 

kommer den att nedvärderas. De borde ha färgsatt ettan 

först, men bara använt färg när fotots innehåll behöver färg 

för att visa att det är något särskilt med det. Om det bara är 

ett foto, vilket som helst, och bilden gör sig bättre i svart-vitt, 

så borde den tryckas i svart-vitt. Och de borde låta det gå 

Nedlagda spanska tidningen El Sol är Roger 

Blacks egen favorit. ”Det var en helt ny tidning, 

vi påverkades inte av det förflutna.” 

dagar utan att de använder färg om de inte har de rätta 

bilderna. 

– Den filosofin borde tillämpas på alla tidningar, inte bara New York 

Times. 

– Lou Silverstein sa till formgivarna på New York Times: ”Innan 

ni gör någonting, ska ni fråga er vad som är nyhetsvärdet i detta.” 

Och om alla på nyhetsredaktionen gör det är det bra. Men 

det gör de inte. Tidningar tycks ha en 

mycket gammal definition på vad som 

utgör nyheter. Jag har upptäckt att de 

bästa på nyhetsredaktionen vill vara på 

utlandsavdelningen eller bli utrikeskorrespondenter 

eller åka till Washington 

DC som politiska korrespondenter. 

Sanningen, hur obehaglig den än kan 

tyckas vara, är den att de flesta av våra 

läsare inte är intresserade av nyheter 

från Bosnien. Det är sorgligt, det är viktiga 

nyheter, men det tråkar ut dem. Och 

man ser det på förstasidan varje dag. Det 

är monotont och vi mal på tills våra läsare 

inte längre bryr sig. Bosnien är inte 

något väsentligt i de flesta människors 

liv, men Madonna, eller den aktuella reinkarnationen 

av Madonna, är det. Och 

om din lilla flicka klär sig precis som 

hon, så är det faktiskt mycket intressantare 

för dig än Bosnien eller Haiti. 

– Låt oss byta ämne ett slag. Berätta om 

ditt intresse för typografi. Du är nästan lika 

berömd för det som för din formgivning, 

särskilt efter framgången för The Font Bureau, 

det typsnittsbolag som du driver tillsammans 

med David Berlow. 

– Ja, rent intellektuellt sett, så är det klart att om man är vill 

sprida tryckt information så handlar det också om typsnitt. 

Det går bara inte att undvika. Det började när jag gick sista 

året på internatskola i Deerfield, Massachusetts. Skolan hade 

en formgivare som konsult, Robert Dothard, som gjorde skolkatalogen 

och tidning. Dothard, som blev art director på Print 

Magazine när den grundades, arbetade på det gammaldags 

boktryckarsättet. Hela trycket blysattes på Monotypemaskiner, 

och rubrikerna sattes för hand. När man gjorde en layout, 

typograferade man texten, och sedan klippte man itu spaltavdragen 

och klistrade upp dem på monteringspannåer. 

I skolan arbetade jag åt en förening som skulle trycka en 

katalog till en konstutställning. Jag minns att jag satt där 

med Dothard, och han frågade mig vilket typsnitt jag skulle 

vilja använda till brödtexten. Jag tittade igenom typsnitten i 

hans stilbok och valde Bembo, som råkade vara hans favorit, så 

han tyckte att jag var en väldigt klyftig kille. När katalogen 

var färdig, frågade han om jag ville ha sommarjobb. Så jag 

formgav en bok och gjorde mycket layoutjobb. 

Dothard lärde mig mycket om typografi och det traditionella 

sättet att producera trycksaker och det hjälpte mig när 

jag kom till University of Chicago året efter. Under mitt andra 

år på universitetet blev jag redaktionschef på Maroon, en tidning 

som kom ut två gånger i veckan. Jag hade hand om layouten 

och var tvungen att gå till tryckeriet och se till att de 

tryckte den, vilket blev något av en kamp eftersom de inte gillade 

vårt språkbruk. 

Den här erfarenheten fick mig att börja fundera på formgivning 

av tidningar. Vi hade inte så många stilsorter att välja 

på, och det fanns mycket tradition i tidningen, så det var inte 

så lätt för mig göra några dramatiska ändringar. Sedan åkte 

några vänner och jag till New York för att göra en radikal tid-


11 

skrift som hette Amerika. Vi kunde inte hitta någon art director 

i vår ålder, så vi anställde Sam Antupit som hade varit art 

director på Esquire. Vi gjorde i alla fall ett provnummer men 

vi kunde inte övertyga de vuxna i New York om att detta var 

ett projekt som skulle inbringa massor av pengar. Så den fick 

läggas ner efter första numret. Men när jag arbetade med Antupit 

upptäckte jag att jag tyckte bättre om formgivning än 

redaktörsjobbet. Så jag sa: ”Nu ska jag bli formgivare...” 

Om man håller med om att läsning är syftet med tryck, 

blir typsnitten den viktigaste delen av formgivningen. Allt annat 

är sekundärt. Och skrivandet och läsandet är de enda anledningarna 

för tryckmediet att fortsätta. Tills vetenskapsmännen 

hittar på ett bättre sätt än läsning för att få in 

information i huvudet, så får vi dras med tryck, även om det 

kommer att finnas stora variationer i det sätt trycket görs på. 

Tryckning kan faktiskt komma att ersättas av lättviktsskärmar 

med hög upplösning. Men jag tror inte att typografin 

kommer att försvinna. 

– Förändringar kommer i slutändan, som alltid, drivas fram av kostnader 

– och vinster. 

– Ja. Kostnaden per enhet för konventionell tryckning av tidningar 

är så liten jämfört med den elektroniska motsvarigheten. 

Alternativen till tryck är inte heller lika flexibla. Ljuset 

från TV-skärmen riktas direkt mot våra ögon – och det är 

mycket obehagligare än det ljus som studsar från pappret. 

Det finns också ett problem med tidningar på dator, och det 

är att man måste hålla på och spara innehållet hela tiden. 

Och vad gör man om man vill gå ut och läsa? Jag tror att tryck 

kommer att finnas kvar länge än, men typografi, läsning och 

skrivande kommer att finnas ännu längre – och någon gång i 

framtiden ska vi nog kunna lista ut hur det borde gå till. 

– Du började formge hustypsnitt för Typositors gamla filmfotosättare 

när du var på Rolling Stone i mitten av sjuttiotalet, eller hur? 

– Ja jag arbetade med tvåtums filmremsor. Jag bestämde hur 

bokstäverna skulle se ut, Jim Parkinson gjorde jobbet. Mitt 

första jobb på Rolling Stone var som biträdande art director 

och utgivaren Jan Wenner sa att han tänkte göra ett originaltypsnitt. 

Han visste att jag var intresserad av typografi och en 

av anledningarna till att han anställde mig var att jag skulle 

arbeta på det projektet. Det första jag gjorde var att fundera 

ut vilken allmän stil typsnittet skulle följa. Jag ägnade mycket 

tid åt att gå igenom gamla stilböcker och valde till sist William 

Morris’ version av Janson, som hade kopierats mycket av 

typgjutare i början av seklet. Dess stil är intressant därför att 

den, fast den är mycket elegant, också är stark, till och med 

modern. Det var ett lån ur historien med lite känsla av konstoch 

hantverksrörelsen. Så det förenade det bästa från två världar, 

med lite renässans med lite industriell revolution i sig. 

Först så återskapade vi typsnitt ur gamla stilböcker, men sedan 

började vi teckna våra egna. Vi bestämde hur stilarna 

skulle se ut och sedan ritade Jim Parkinson dem. 

Det här arbetet på Rolling Stone fick mig att inse hur värdefullt 

det är för en tidskrift eller en tidning att ha sitt eget 

typsnitt, eftersom det blir till ett varumärke och gör att den 

skiljer sig från alla andra. Men det var inget nytt, det finns 

många typsnitt som gjordes för enskilda publikationer, som 

Times New Roman och Century. Det finns dussintals av dem. 

– Nu är vi i det lätt vansinniga läget där det görs så många nya typsnitt 

att du kan välja ett av dem och ändå vara olik alla andra. Jag 

undrar ibland om specialtillverkad typografi bara är en esoterisk övning 

och om läsarna överhuvud taget lägger märke till det. 

– Ja, det har aldrig bevisats att läsarna är medvetna om skillnader 

i typsnitt, men jag tror att specialtillverkad typografi är 

ett av de billigaste sätten att förbättra en tidning. De flesta 

dagstidningar skulle vinna mycket på att ha rubriker och text 

i typsnitt som passar deras produktionssystem. Se på Times 

New Roman till exempel. Det är bara i boktryck den ser bra ut. 

Times blir faktiskt ofta fantastiskt bra i boktryck , men i rulloffset 

ser den hemsk ut. Ändå används typsnittet överallt. 

När vi gjorde en typsnittsstudie vid Poynterinstitutet för 

några år sedan, fann vi att man inte kan göra några generaliseringar 

i fråga om typsnitt. Man kan helt enkelt inte säga att 

det finns ett bra tidningstypsnitt. Men även om det inte är 

nödvändigt att göra sitt eget typsnitt, måste man ändå pröva 

mycket noga vad man nu än överväger att göra. Testa alla möjliga 

sorters olika typsnitt i olika grad, kägel och spaltbredd 

och försök sedan lista ut vad som blir bäst för er tidning. Leta 

fram det som blir mest läsbart på er press. 

– Vilka är då dina favorittypsnitt för dagstidningar? 

– Jag tycker särskilt mycket om Ionic No. 5 från Monotype. Bitstream 

kallar den News 701. Jag har inga särskilda favoriter till 

rubriker, fast nu använder jag rätt ofta Century. Inte ITC-versionen 

utan Font Bureaus nya skärning, Millennium, som jag 

använde i vår formgivning av Reforma och som också finns i 

de tidiga prototyperna till Baltimore Sun. Jag tycker 

speciellt mycket om Century som är ett av de riktigt stadiga 

och bra typsnitten för både rubriker och text. Till skillnad 

från Times, står sig dess tunnare streck mycket bra i offsettryck. 

Jag är inte någon vän av menlösa sanserifer som Helvetica 

eller Futura. 

– Vad säger du om Gill Sans, som gjort en stark comeback efter att 

ha missbrukats i åratal? 

– Jag gillar Gill Sans Bold Extra Condensed, men jag är ingen större 

vän av de andra vikterna – de ser bättre ut med serifer på! 

Vår egen Bureau Grotesque, som återupplivar och utvecklar Stevenson 

Blakes Grotesque-serie är också ett enormt populärt 

sanserif-typsnitt. Vi utvecklade det för Entertainment Weekly 

och El Sol, den spanska tidningen. Nu dyker det upp överallt. 

– Vilken av dina tidningsformgivningar är din favorit? 

– Det var hemskt roligt att jobba med El Sol, San Francisco Examiner 

och Reforma, även om Reforma gjordes väldigt 

snabbt. Min favorit är El Sol, för det var en ny tidning och vi 

påverkades inte av det förflutna. 

Man får aldrig allt man vill när man gör en omarbetning 

av en tidning. Jag skulle säga att allt under hälften innebär 

ett misslyckande. Men ofta händer det saker som man inte 

kan kontrollera. Vi hade exempelvis en stor strejk mitt under 

vår omarbetning av Toronto Star, och det fick oss att ompröva 

hela projektet. Men trots kämpandet är jag nöjd med den – 

den är Kanadas största tidning och upplagan ökade efter redesignen. 

– Vem har haft påverkat dig mest? 

– Lou Silverstein, för jag lärde mig så mycket när jag arbetade 

för honom på New York Times. Och Peter Palazzos omarbetning 

av New York Herald Tribune år 1962 har påverkat mig 

mycket. Hans utnyttjande av luft och nyhetsgrafik var mästerligt 

och revolutionerande i en tid när tidningars utseende 

inte hade förändrats på många år. Han banade en väg för alla 

att följa. 

Intervju: Tony Sutton 

Svensk översättning: Ewa Rossing 

Intervjun är ursprungligen publicerad i sjätte numret av Ragged 

Right, kanadensisk designtidskrift på vilken Tony Sutton är redaktör. 

DtP återkommer till Roger Blacks och David Berlows typsnittsfirma 

Font Bureau och deras typsnitt i ett senare nummer. 

* FOTNOT: Den svenske dagstidningsredigeraren, som både arbetar 

med textredigering och layout, saknar motsvarighet i USA.


Tommy tar dig med på en tur bland textur och struktur 

För den som inte nöjer sig med att köpa bakgrunder 

på burk (se förra numret av DtP) finns det flera spännande 

program. 

Kai Power Tools 

Kai Power Tools är en överväldigande upplevelse. Möjligheterna 

är många, men det gäller att ha gott om tid om man 

skall göra någon slags djupdykning bland dem. 

Bland alla filter hittar man minst två som är utmärkta för 

att generera egna bakgrunder. 

Dock, man kommer långt redan genom att klicka och dra i 

allt man kommer åt. Och det finns ett stort bibliotek med intressanta 

fraktaler som man kan börja med att testa sig igenom. 

Det är fascinerande, men båda Kai Power Tools-filtren har 

en tendens att göra flower-power-liknande mönster, och även 

om det är möjligt att göra helt andra saker, så hamnar man 

lätt i ett abstrakt färgglatt flummigt landskap. 

Kai Power Tools, ca 1 520:–. 

Terrazzo 

Texture Explorer 

Ormskinn – framställt på det darwinistiska sättet. 

Här skapar man mönster genom naturligt urval. I mitten 

finns en stor ruta, och runt om den 12 mindre rutor, som är 

slumpvisa variationer av den stora. Man klickar på den ruta 

man tycker bäst om, den flyttar in i mitten och 12 nya variationer 

bildas. På så sätt väljer man generation efter generation 

tills resultatet blir vad man vill ha. 

Kontrollerna liknar 

inget annat som skådats 

på en Mac, och 

kan vara rejält förvirrande 

i början. När du 

vant sig fungerar de 

dock alldeles utmärkt. 

Ur den lilla triangeln i bilden till vänster genereras mosaiken till 

höger. Ett automatiskt bakgrundsmönster vars färgmatchning 

dessutom är färdig. 

För den som tycker om att förlora sig (och sin tid) i de ändlösa 

möjligheter som KPT ger, kan Terrazzo vara ett alternativ. 

Detta Photoshopfilter tar en bild (eller ännu hellre en liten 

detalj ur en bild) och speglar, vänder och kombinerar ihop 

den till en mosaik. 

Xaos Tools. Terazzo, ca 1 295:–. 

TextureScape 

Är det kontrollpanelen till 

ett intergalaktiskt skepp? 

Fractal Explorer 

En något mer strukturerat angrepp bjuder TextureScape på, med 

sin Freehand-/Illustratorbaserade struktur. 

Som namnet antyder framställer Fractal Explorer fraktaler – såväl 

kända som den ovan, som aldrig förr skådade. 

För den modemedvetne desktopparen är det dock fraktaler 

som gäller, så han/hon pluggar sig vidare till Fractal Explorerfiltret. 

Också här är kontrollerna till en början obegripliga. 

För den ännu mer systematiske. Här gör man själv grundbitarna 

till sitt mönster i Illustrator eller FreeHand, eller plockar 

dem ur det bibliotek som följer med, och låter sedan TextureScape 

upprepa dem tills ett intressant mönster uppstår. 

Det är inte fullt så platt som det låter. Programmet klarar 

att lägga till en tredje dimension, liksom belysning. Och man 

kan jobba i flera mer eller mindre genomskinliga skikt för att 

få en rik, lagrad och faktiskt riktigt organisk struktur. 

Specular TextureScape, ca 2 295:-. 

Tommy Sundström


13 

En bildmekaniker skänker perspektiv åt en platt logotyp 

I förra numret av DtP gick vi igenom hur man sätter 

relief på en bild. Men egenligen fuskade vi, vi använde 

ljus och mörker för att skapa illusionen, men lät bilden 

förbli platt. Den här gången skall vi gå vidare och 

börja flytta bilddelar. 

Förskjutning är ett av de mindre kända och använda filtren hos 

Photoshop, men ett kraftfullt hjälpmedel för att förvränga 

bilder och skapa tredimensionella illusioner. 

Med det kan varje bildpunkt förflyttas i valfri riktning. Så 

om man vill skapa illusionen av att en relief pressats in i bilden, 

flyttar man bildpunkterna nedåt, mot betraktaren, och 

vill man få någonting att stå upp flyttar man dem uppåt. 

Men en bild består av väldigt många bildpunkter. Att skriva 

en lista över hur varje bildpunkt skall flyttas skulle inte 

vara hanterligt. Så vi måste hitta på något klurigare. 

Förskjutningsfiltret utnyttjar att en bild säger mer än tusen 

ord. Det använder helt enkelt en annan bild för att beskriva 

hur bildpunkterna skall flyttas. Den andra bilden kallas Förskjutningskarta 

(så har du undrat över de underliga bilderna i 

den mappen så vet du nu). 

Regeln är enkel: där förskjutningskartan är jämngrå (50% 

svart) så händer ingenting. Där den är vit förskjuts bilden 

uppåt eller åt vänster (vi återkommer senare med hur man 

ställer in riktningen). Och där den är svart förskjuts bilden 

nedåt eller åt höger. Och eftersom en bild säger mer än tusen 

ord tar vi här ett exempel: 

+ = 

Naturligtvis kan man använda andra nyanser än svart, vitt 

och mellangrått, för att få andra effekter. Så behöver man till 

exempel inte alls ha så dramatiska övergångar mellan formerna 

utan kan moddelera med betydligt mjukare former. 

+ = 

Ambitiöst program sätter krokben 

Det finns en fälla i Photoshop, när man sysslar med detta. Programmet 

är nämligen väldigt ambitiöst, och försöker fixa till 

så att mellangrått blir mellangrått också efter att en bild 

tryckts, trots allt som kan hända i tryckpressen. 

Här är vi dock beroende av att 50% svart förblir 50% svart 

(inte 35% som det kan bli efter kompensation för punktförstoring). 

Så ta Arkiv>Inställningar>Tryckfärger… och kryssa bort 

Punktförstoring i gråskalebilder. 

Men glöm inte att kryssa i det igen innan du gör något 

normalt arbete med svartvita bilder. 

En annan fälla är att man inte bör välja färg med hjälp av 

CMGS. Det är ju lätt att tro att om man väljer 0% av cyan, 

mangenta och gult och 50% av svart, så får man 50% svart. 

Men icke. Hoppa över till gråskaleläget och välj där. Eller ställ 

in en Intensitet på 50%. 

Till sist: den bild som du använder som förskjutningskarta 

skall bara innehålla ett lager. (Den kan innehålla två lager, 

men effekterna av det kommer vi inte att gå in på här.) 

Buckla logga 

Det givna användningsområdet för den här sortens filter är 

att ta bilden av en vän och förstora näsan bortom alla proportioner. 

Vi skall dock inte ha så roligt, utan fortsätter jobba 

med vår logga. Och gör om den till en förskjutningskarta. 

Vi börjar med en svartvit bild av 

loggan. Om bokstäverna skall stå 

upp från papperet, så skall loggan 

vara svart mot vit bakgrund, och 

skall den tryckas in skall loggan 

vara vit på svart. 

Ta Markering>Allt och kopiera. 

Detta för att få kvar en skarp kopia 

som vi kan använda senare. Ta sedan 

Bild>Ljusvärden>Invertera. Gör svart till vitt och vice versa. 

Ta därefter Filter>Oskärpa>Gaussisk oskärpa…. Hur mycket 

är en experimentfråga. Ju mer, desto rundare kommer kanterna 

att bli. 

Klicka på snabbmaskläget (den högra lilla symbolen under 

färgplattorna i verktygspaletten). Klistra in. (Nu kommer den 

skarpa bild du tidigare kopierade tillbaka.) 

Klicka tillbaka till normalläget. Din skarpa bild har nu blivit 

en markering av området utanför loggan. Den använder 

vi för att fylla detta område med 50% grått – ställ in 50% på 

färgpaletten, håll ner alternativknappen och stryk. 

Det sista gör du för att få en 

skarp kant på loggan. Vill du ha 

ännu mer avrundat utseende kan 

du hoppa över detta steg. I så fall 

måste du dock se till att du jobbar 

med en femtioprocentig bakgrund. 

Ta Bild>Ställ in…>Nivåer och dra 

den svarta pilen under Ingångsnivåer 

åt höger tills värdet i första 

rutan blir 128 (eller skriv in det direkt). 

Till slut sparar du din förskjutningskarta som ett Photoshop 

2.5-dokument (Photoshop 3 går säkert också bra). Observera 

att du inte får spara den i något annat format. 

På bilden 

Nu behöver du en bild som kan fungera som underlag för reliefen. 

I det här exemplet har jag tagit en enkel bild bestående 

av horisontella ränder, men det här 

fungerar naturligtvis på vilken bild 

som helst. Ju tydligare och ju mer 

regelbundna mönster det är i bilden, 

desto tydligare kommer effekten 

att bli. 

Ta Filter>Förvräng>Förskjutning… 

En dialogruta dyker upp. Här kan 

du ställa in om förvrängningen 

skall vara horisontell eller vertikal (eller båda två). I det här 

fallet satsar vi helt på det vertikala, så vi sätter 0 i Horisontell 

skala och 9 i Vertikal. 

Nästa val är huruvida förskjutningskartan skall töjas ut så 

den passar hela bilden eller om den skall behålla sin storlek 

och istället användas flera gånger (som rutorna i en mosaik). 

Jag låter den sträckas ut, men också det andra alternativet 

kan ge intressanta resultat – liknande det vi fick i slutet av 

förra Photoshopskolan.


Slutligen måste vi bestämma vad som skall hända med 

kanterna, om vi flyttar bort bildpunkter därifrån. Skall Photoshop 

fylla på med kopior av dem som fanns där? Eller skall 

det sno dem från motsatt kant, som om bilden var upprullad 

på ett rör? I det här fallet spelar det ingen roll vad vi ställer in 

eftersom förskjutningskartan aldrig går ut till kanterna. 

Vi klickar OK och letar sedan upp den förskjutningskarta 

som vi nyss gjort. Som du ser på det lilla exemplet är effekten 

tydlig, men inte så anslående. För att bli riktigt bra måste den 

kombineras med metoden för att göra skuggor och högdagrar 

som vi lärde i förra DtP. 


till vänster: Inte en speciellt 

imponerande effekt. 

till höger: Genom att använda 

tekniker både från detta och förra 

numrets Photoshopskola kan man få 

en trovärdig illusion. 

POCKETYPE 

18 PT 

ABCDEFGHIJKLMNOPQRST 

UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 



UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 



UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 



UVWXYZÅÄÖ &:;!?≠ 1234567890 


ESANS 

18 PT 

ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZ 

ÅÄÖ &:;!? 1234567890 1234567890 




UVWXYZÅÄÖ &:;!? 1234567890 


Ironisk interpunktion 

och en essentiell sanserif 

På numrets diskett hittar du två svenska 

originaltypsnitt. Det ena är Pocketype, 

en komplett typsnittsfamilj av den svenska 

desktoptypografins nestor, Bo Berndal. 

Du som prenumererar får en tangentbordskarta 

med detta nummer. 

Pocketype Regular, Bold och Italic har 

gemena siffror som standard. Pocketype 

Extra innehåller versala siffror och kapitäler. 

I shift-läget hittar du SWASH-versaler 

som passar ihop med kursiven. 

Bo Berndal har också lagt in tecknet 

för ironi, interabang: ≠ Tecknen för större 

än/mindre än har ersatts med ett 

halvt och ett kvarts mellanslag. 

OBS: typsnittet länkar inte till snabbvalen 

för kursiv och fetstil. Har du t.ex. valt Regular 

och försöker kursivera den, så får du 

bara en falsk, lutad kursiv. Du måste välja 

Pocketype Italic i typsnittsmenyn. 

Numrets andra originaltypsnitt är Esans, 

Torbjörn Olssons tolkning av själva essensen 

hos klassiska engelska sanserifer: 

Granby, Edward Johnstons Underground 

och Eric Gills Gill Sans. 

I mappen Esans på din DtP-diskett hittar du 

en liten font-show att klicka och titta på. 

Esans Alt Regular och Alt Italic passar 

till brödtext – där hittar du nämligen 

gemena siffror. I övrigt är Alt-fonterna 

identiska med Regular och Italic. 

Esans finns i fler vikter: Light, Medium 

och Black. Dem får du tag på genom 

att betala en avgift till Torbjörn (eller 

byta mot ett typsnitt du själv har gjort). 

Torbjörn är dessutom i färd med att 

teckna en kondenserad variant. Läs registrerings-filen! 

OBS: Pocketype och Esans distribueras också 

kommersiellt. Du får använda typsnitten 

själv men inte kopiera och sprida dem.


15 

Diskett #6; Något för alla att hänga i granen 

Här är årets sista diskett – börja med att kopiera innehållet till din hårddisk. Förutom 

Pocketype och Esans, två svenska originaltypsnitt, hittar du följande godbitar: 

CREATE PROCESS COLORS XTENSION 1.2: Glömmer du att kryssa i rutan för fyrgfärgsseparation när du 

skapat en dekorfärg i Quark XPress kan det uppstå mindre trevliga problem vid rippningen. Har du 

många dekorfärger kommer det ut en film för varje nyans… Denna XTension rättar till problemet automatiskt. 

Kräver Quark XPress 3.3. Skriven av media one i München, Tyskland. shareware. 

CD MENU 1.1: Lägger du detta dokument i mappen Inställningar i din systemmapp får du efter omstart 

tillgång till ytterligare en meny genom att hålla ner kommando-tangenten och klicka på rullgardinsmenyn. 

Kräver CD-spelare. Programmet skrevs av Henrik Eliasson. postcardware. 

OTHER MENU 1.6.1: För dig som inte hunnit/vill installera System 7.5. Other Menu skapar en hierarkisk 

meny av hela din hårddisk. Du kan öppna dokument, sätta igång program eller mappar direkt i den 

hierarkiska menyn. Kräver System 7. Optimerad för PowerPC. Skriven av James W. Walker. shareware. 

PRINTER DEFAULTS 1.3.2: Hur ändrar man det förvalda pappersmagasinet i en Apple-skrivare? Denna 

och många andra pockande frågor får sitt svar i detta smarta program. Från John Rawnsley. freeware. 

WINDOW WIZARD 1.2: Ger tillgång till en pop-up-meny som visar aktiv tillämpning och vilka fönster 

som är öppna, samt tillämpningar i bakgrunden och deras fönster. Av Eric de la Musse. shareware. 

TYPSNITT: pocketype av Bo Berndal och esans av Torbjörn Olsson presenteras närmare på föregående 

sida. Torbjörn har även gjort Å, Ä, Ö till de följande typsnitten. african ornaments one av Michelle 

Dixon är en samling ornament och mönster från en mängd afrikanska folk. shareware (10 usd, för 

20 usd så får du också African Ornamnets Two: Wildlife). rabbit ears av David Rakowski har gemener på 

versalläget också, utom b, f, h, k och l, som har ”kaninöron”. Typsnittet har extremt låg x-höjd, därför 

får du använda större punktstorlekar än du är van vid. shareware (se Read Me-filen). Versala 

crackling fire, också av David Rakowski, bygger på typsnittet Dom Casual som håller på att brinna 

upp. postcardware. 8-pin matrix av Michel Bujardet simulerar en gammal god matrisskrivare. 

shareware (20 usd, och då får du femtio fonter till på köpet. Se Read Me-filen!). 

AFRICAN ORNAMENTS ONE 

18 PT 

ABCDEFGHJKMNOQRUV 

abcdefghijklmnpqt 

Zuvwxyz23456X 

RABBIT EARS 36 PT 

abBcdefFghHijkKlLmnopqrtuvwxyz &:;!? 123456 

CRACKLING FIRE 18 PT 8-PIN MATRIX 18 PT 

ABCDEFGHIJKLMNOPQ,.!? ABC abc &;:!? 123 




Redaktör: 


I redaktionen: 

Erik Nilsson 

Ansvarig utgivare: 

Peppe Engberg 


Produktion 

Box 20158 




Tel 08–644 95 11 

Fax 08–644 90 66 

PG 89 29 77– 0 

BG 385– 6010 

Prenumeration 1995 

(sex tidningar+ disk) 


DtP utges av 

Resumé Förlag 

Tryck 


Norrtälje 1994. 

Nr 6– 94 presslagt 

19 december. 

Copyright 

© DtP 1994. 

ISSN 1103–1387 


b Ja, jag vill prenumerera på DtP 1995 (6 nummer), inklusive välfyllda 


en bonusdiskett med tjugo olika typsnitt (PostScript Typ1-fonter för Mac). 

b Jag vill köpa årgång 1994 (6 nr) med disketter (1200 kr plus moms). 





NAMN 

FÖRETAG 

ADRESS 

POSTNUMMER 

TELEFON 

POSTADRESS 

FAX 

Svarspost 

110141700 


Frankeras ej. 

DtP betalar 

portot.


Använd DtP-Doktorns utslutningsmetod 

till vänster: Dialogrutan 

”Mellanrum” i Page- 

Maker. Värdena är de förinställda, 

och dem råder 

vi dig att ändra. 

till höger: Dialogrutan 

för avstavning och utslutning 

i Quark XPress. 

Vi har ställt in standardvärdena 

för DtP. 

Ser texten i tidningen du layoutar 

lika gluggig ut som i de bägge smala 

spalterna strax nedanför? 

Ojämna, ibland 

jättelika luckor 

mellan orden, 

som ibland bildar 

breda ”floder” i 

texten. Svårläst 

och väldigt fult. 

En orsak kan 

vara att du använder 

alltför 

smala spalter. 

Kvällstidningarna 

syndar dagligen 

på den punkten. 

Måste du nödvändigtvis ha så smala spalter, 

eller fälla in en bild i spalten, så vänsterställ 

texten för att undvika gluggar. 

En bidragande orsak kan vara att du helt 

har förlitat dig på programmets egen avstavningsfunktion 

och inte har lagt in 

några manuella avstavningar. 

En tredje felkälla är att du har dåliga 

värden för utslutning. Utslutning är att 

variera ljusrummen mellan orden på 

olika rader i en text som både har jämn 

vänster och höger. Den text du läser just 

nu är utsluten, dvs. marginaljusterad. 

Förmodligen använder du de förinställda 

värdena för utslutning i Page- 

Maker eller Quark XPress. Gör inte det, 

för de är inte speciellt bra. Kruxet är att i 

alla lägen få lagom ordmellanrum: såpass 

stora att orden tydligt separeras, 

men inte så stora att de bildar gluggar. 

Nu ska vi gå igenom dialogrutorna 

för utslutning och ge förslag på hur du 

kan förbättra dina värden. 

PageMaker anglosaxiskt inställt 

Först skall vi ta en titt på inställningarna 

för utslutning i PageMaker – det programmet 

har nämligen en något enklare 

dialogruta. De hittar du genom att 

välja Text > Stycke (snabbkommando x-K) 

och klicka i Mellanrum-rutan. Då får du 

upp rutan i vårt bildexempel, som visar 

förinställningarna i PageMaker 5. 

Den högra kolumnen, Teckenmellanrum, 

är lätt att ställa in: i stället för –5 %, 

0 % och 25 % bör det stå 0 (noll) i alla rutorna. 

I anglosaxisk typografi förekommer 

det att man spärrar eller kniper lite 

mellan tecknen vid utslutning, men i 

svensk typografi utsluter vi bara mellan 

orden. 

Ordmellanrum: Minimum är snålt tilltaget, 

bara 50 %. Ändra i stället till 85 % 

och utgå från det. Producerar du för 

dagstidningstryck kan 90 % vara bättre, 

gör du ett glättat magasin kan du pröva 

med 80 % i stället. 

I Önskat-rutan passar det för många 

typsnitt att dra ner värdet från 100 % till 

ungefär 90 %, speciellt om du gör en formatmall 

för smala spalter. Vi på DtP kör 

dock med 100 % just nu. 

I Maximum spelar det faktiskt ingen 

roll vilket värde du skriver, om du ställt 

in Teckenmellanrum till noll enligt ovan – 

bara värdet är högre än Önskat-värdet. 

Quark XPress har A&U-mallar 

I Quark XPress hittar du inställningarna 

under Redigera > A&U… Precis som du 

kan skapa typografimallar, kan du i 

XPress skapa olika mallar för avstavning 

och utslutning (A&U), eller redigera 

den befintliga, som heter Standard. 

En hyfsat inställd Standard-mall räcker för 

de flesta typografiska behov. Men du kanske 

har behov av en A&U-mall utan avstavning 

för rubriker och en för mycket smala spalter. 

Välj att redigera Standard-mallen. Då får 

du upp den ruta du ser i vårt bildexempel, 

fast förmodligen med andra 

värden. De förinställda värdena i XPress 

skiljer sig något mellan olika versioner 

av programmet. 

Vi lämnar avstavningen därhän och 

fyller i rutan Metod för utslutning. enligt 

samma modell som vi gjorde i PageMaker. 

I vårt bildexempel ser du hur vi 

ställt in utslutningen för den här tidningen. 

Vi påstår inte att våra inställningar 

är perfekta – en del tycker att 

de är för täta, andra att de är för glesa. 

Mer om avstavning, utslutning och andra typografiska 

inställningar hittar du i Jens Eliassons 

utmärkta genomgång av hur du ställer 

in ditt Quark XPress rätt – se DtP 1/93. 

Till sist: var inte rädd för att experimentera 

dig fram. Bra värden för utslutning 

handlar mycket om tycke och smak. 

Tänk också på att intrycket av den satta 

texten skiljer sig på en laserutskrift, 

på dagstidningspapper och i fint offsettryck 

på bestruket papper. 

Doktor DtP 

Varning för muterade 

ihåliga gemena kursivav 

För ett par veckor sedan faxade 

Bertil Karlström, Innoform, till DtP och 

gjorde Doktor DtP uppmärksam på 

ett problem med typsnittet Times 

Ten. I det senaste numret av en tidning 

han producerar blev alla kursiva 

v ihåliga på skärmen och försvann 

helt i rippningen. 

Det var ett fel som förekom i 

Linotypes skärning av Times Ten, 

som distribueras av Adobe. Bertil 

fick en rättad version av typsnittet 

av sin typsnittsleverantör, men man 

kan tycka att Adobe borde förse 

sina kunder med korrekta versioner 

utan att de behöver säga till. 

Rena PostScript-fel är mycket 

ovanligt i kommersiellt distribuerade 

typsnitt. Typ 1-fonter i versioner 

från PostScripts barndom (1987–88) 

har inaktuella ID-nummer, vilket 

kan orsaka systemkonflikter. 

Har du fortfarande kvar Typ 3- 

fonter eller har problem med gamla 

Typ 1-fonter, kan du rådgöra med 

Niklas på FontBolaget (08–16 81 00). 

PageMaker 5 kan inte alls hantera 

Typ 3-fonter – bl.a. händer det att 

programmet avslutas – och har även 

svårigheter med vissa TrueType-fonter. 

Får du problem med ett typsnitt 

efter att ha installerat eller uppgraderat 

PageMaker, kan det i vissa fall 

hjälpa att installera om typsnittet. 

Har du ett 

problem av 

” 

typografisk 

karaktär? 

Vill du ta 

pulsen på din 

design? 

Tveka inte att kontakta Doktor DtP 

via fax (08–644 90 66) eller post 

(Box 20158, 104 60 Stockholm)!

1994 nr 1-6 - A4

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?