KROPP OCH REPRESENTATION - Umeå universitet

paradigmatiska radikalismen som tillskrivits dessa modeller är omotiverad och falsk (Chemero
2000, Markmann och Dietrich 2000). Utifrån flera allmänt accepterade definitioner av
representationsbegreppet kan det nämligen visas att dessa förment antirepresentationella
modeller faktiskt brukar representationer. Ett exempel på detta resonemang förs av Chemero
(2000), som med utgångspunkt i Millikan (1984) och Bechtel (1998) ger en teleologisk
definition av representationer. Enligt denna definieras ett ”tillstånd” eller ”objekt” hos en agent
som en representation om:
12
(1) objektet står mellan en ”representationsproducent” och en ”representationskonsument”
som har blivit ”standardiserade” för att passa varandra.
(2) objektet produceras i syfte att anpassa ”representationskonsumenten” till något
sakförhållande i omgivningen (även om detta sakförhållande ibland ”inte är fallet”, utan
blott ”tänkt” eller ”föreställt”).
(3) objektet kan transformeras systematiskt till de korresponderande transformationerna av
sakförhållandet (Chemero 2000).
Det första villkoret utesluter alla objekt som representerar utanför kontexten av producerande
och konsumerande fakulteter. Objektet måste produceras och konsumeras av agenten för att
vara en representation. Det andra kravet utesluter tillstånd som ”oavsiktligt” korrelerar med den
yttre verkligheten, utan att vara skapade för att representera den. Detta är definitionens
teleologiska krav som ibland saknas i andra definitioner. Objektet måste alltså ha som ändamål
att representera sakförhållandet. Slutligen krävs att objektet kan representera sakförhållandet på
ett systematiskt sätt även när förhållandet förändras. Om det bara kan representera för ett
enskilt tillstånd hos förhållandet bör det inte kallas för en representation (Chemero 2000).
Van Gelder (1995) förde fram the Watt Governor som metafor för den dynamiska kognitionens
kontinuerliga adaptivitet, som ett exempel på ”intelligent beteende” utan förekomsten av
representationer. Men trots detta kan man med Chemeros (2000) definition visa att the Watt
Governor brukar representationer av sin omgivning. Problemet för detta system är att i precis
rätt tid och utsträckning justera valven utifrån hastigheten hos drivhjulet. Watts mekanism löste
detta genom att montera en roterande spole med metallarmar, där armarnas vinkel reglerade
valven. För att se att detta är ett representationellt system behöver vi bara tillämpa den
teleologiska definitionen, menar Chemero (2000). Den roterande spolen är
representationsproducenten, som producerar representationer av drivhjulets hastighet genom
armarna (krav 1). Valven konsumerar dessa representationer för att ändamålsenligt anpassa sitt
beteende till omgivningen (krav 1). Armarnas vinkel utgör objektet eller tillståndet som står
mellan producenten och konsumenten, alltså själva representationen. Vidare är metallarmarna
särskilt designade för att ha just denna funktion för det representationella systemet, de är inte
blott förekommande som en slumpartad korrelation. De uppfyller därmed det teleologiska
kravet (krav 2). Då dessa höjs och sänks representeras olika hastigheter på ett systematiskt sätt
(krav 3). Samtliga av de tre villkoren uppfylls av mekanismen som ligger till grund för
systemets intelligens, och denna intelligens är därmed representerande till sin natur (Chemero
2000). Utöver detta kan man även göra en annan karaktäristisk iakttagelse: Systemet kan
”luras” att omgivningen är på ett sätt som den inte är, genom att armarna t ex höjs artificiellt av
någon utomstående kraft. Detta beror på att representationskonsumenten som ska anpassas till
omgivningen inte står i direkt relation till denna, utan till sina representationer. Möjliga
förhållanden hos omgivningen kan representeras även om dessa vid tillfället inte konkret råder
(Chemero 2000). Systemet kan befinna sig i ”det falska” eller ”imaginära”.