Bohusarvet 2012 nr 2.indd - Bohusläns museum

Från brandvakt till deltidsbrandkår
Jag har två häften som tillhört min morfars
mamma Eva Petersson; ”Brandordning
för Fiskebäckskils kommun”
från 1907 respektive 1928. De är litet
rökskadade i kanterna för det brann
i rummet när Eva dog. Förmodligen
hade hon fått en hjärnblödning och
råkat välta sin gamla kära fotogenlampa.
Lampan hade hon fått av sin man
Carl August i ungdomen och den ville
hon ha vid sängen fast de hade elektriskt
ljus. Min morfar Werner Petersson
var smed, men också brandchef då.
I 1928 års häfte läser vi: § 16. Brandvakt
skall anordnas att tjänstgöra under
den mörkare delen av dygnet för
uppmärksammande av eldfara. Brandvakt
skall hållas under hela året från
klockan 11 eftermiddagen till klockan
4 förmiddagen varje natt, bestående av
en vakt om 2 personer. Vakten utgöres
av en person från varje boningshus
inom kommunen, manlig eller kvinnlig
ej under 18 års ålder, med tjänstgöringsskyldighet
i den tur och ordning
som av kommunalstämman bestämmes.
Alla fastighetsägare i kommunen
äro skyldiga att ombestyra att föreskriven
brandvakt fullgöres på egen bekostnad.
Min granne Rolf Gunnarsson (f.
1924) berättar:
– Det där med att vara 18 år var inte
så noga, det räckte att vara konfirmerad.
Jag konfirmerades 1937. Göta
kom hit 1946 och har gått vakt, men
efter 1949 då vi gifte oss var det
ingen vakt. De som hade
vakten kunde leja bort
den. Jag gick ofta för andra.
2 kr/natten fick man
för folk här, 3 kr/natten av
folk på Kristineberg. De sista
jag gick för var fröken Leander
och Tholén. Det var
allra roligast att gå med Alber-
Brandväsendet i Fiskebäckskil i början av 1900-talet
Text: Kristina Jarnedal, Föreningen Sjöstjärnan, Fiskebäckskil
Gamla spruthuset i Fiskebäckskil, byggnaden syns mitt i bilden, ett litet hus
med kortändan med stora dörrar. Vykort från 1916, tillhör artikelförfattaren.
tina Dahlqvist. Hon hade så rent hemma
hos sig. Jag kom dit klockan 11
men då drack vi först kaffe.
– Det räcker att vi är ute halv 12, sa
hon. Vi gick från restaurangen upp till
Fakelius (Jons lid 17), gatan upp och
ner. Det gällde att titta över till Östersidan
också. Ingen av oss hade klocka
så Albertina satte sin väckarklocka på
tant Helgas trapp. (Kaptensgatan 75)
Mellan 1 och 2 var vi inne.
– Vi kan inte gå in förrän Kleens har
släckt! Sa Albertina. Mamma och jag
gick mycket. Pappa kunde väl inte för
han skulle ut tidigt. När jag gick med
Simon Simonsson kändes det långt för
då måste en vara ute hela natten. Det
var väl för att de hade så trångt
så de låg över hela golvet. De
bodde i ett rum och kök. Fast
han sa att vi måste se till hela
tiden. Hela natten gick han
och tuggade på knäckebröd.
Brandordning. Tillhör artikelförfattaren,
arv från hennes
morfarsmor.
Det satt en lur på Majas vägg (Kaptensgatan
25) och så fanns det en med
glas på kommunalrummets vägg (Kaptensgatan
59) Vi hade en lur på axeln
också.
– Som tur är här det ju inte varit så
många bränder. Hos din mammas farmor
brann ju 1934 (Nellas väg 5) och
sedan i Törners verkstad (Fornstigen).
Hos Elfströms (Kyrkekajen 2) brann
det rejält natten till juldagen 1945,
då gick jag vakt med mamma. 1954
brann restaurangen. 1981 brann det
sista gången.
Däremellan
var det ett
par mindre
tillbud också.
(2007 brann
det på Olas
väg 7).
Brandskåp
med brandlur.
Fotot tillhör
Bo Olsson.
Min mamma har också berättat hur
hon gick brandvakt i början av 1940talet,
någon gång med Rolf. Hon tilllade
att de gick rundor ut till Kristineberg,
och det verkar ju rimligt med
tanke på att de var med i brandvaktssystemet.
Mormor satt och kollade av
listorna. I § 50 kan man läsa att om
man försummar brandvaktstjänstgöringen
får man böta 5 kr.
Efter en anlagd brand 18 juni 1891
ordnades brandväsendet. Egentligen
var elden anlagd i en sjöbod och riktad
mot en annan person än sjöbodsägaren,
men vinden vände och hus 24
(Olas väg 5) drabbades. Huset, en lada
och tre sjöbodar, strök med. Det berättas
att ingen då levande kunde minnas
en eldsvåda i samhället. Nu inköptes
en handdriven brandspruta och varje
husägare var skyldig att hålla brandredskap
för husets behov och att gå
brandvakt. De fick anteckna sig i en
brandbok, som sedan vid årets slut
skulle granskas av brandchefen. Vem
som var den förste brandchefen vet
vi inte. Werner Petersson var det från
slutet av 1920-talet
till 1947 och
därefter Rune Elfström
från 1947
till 1972.
1948 bildades en
borgarbrandkår,
en ny brandstation
byggdes vid Mossebacken vid slutet
av 1950-talet, inte långt från gamla
spruthuset. Först skaffades en mindre
brandbil, senare en tankbil, som köptes
för ihopsamlade pengar.
När konservfabrikören Engelbrekt
Lycke fyllde 50 år 1928 skänkte han
en brandspruta till municipalsamhället
Östersidan. Den såg ut som en utombordsmotor,
men i stället för en
propeller var det en pump monterad
på axeln. Ett spruthus byggdes, män
utrustades med vita brandrockar, hjälmar
och brandyxor. Brandlurar satt
i skåp på flera ställen. På 1950-talet
byggdes en större brandstation vid infarten
till samhället och en brandjeep
inköptes. Sista gången ”Lyckes brandspruta”
användes var vid branden i Badrestaurangen
1954. Då skar motorn
av överbelastning. 1966 upphörde
brandkåren på Östersidan utan några
ceremonier.
Sedan 1986 har hela Skaftö en gemensam
deltidsbrandkår med station
i Grundsund.
4 5
Restaurangen i Fiskebäckskil
brinner
1954.
Fotot tillhör Bengt
Elfström.
Fiskebäcksskils
brandbil som införskaffades
i början
av 1950-talet.
Fotot tillhör Bengt
Elfström.
Ur Bohusläningen. Om branden där
artikelförfattarens morfarsmor omkom.