Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vikten av att då och då få brodera<br />
i någons vardagsrum<br />
”Slutet på individualismens tidevarv<br />
har kommit.” Det spådde den holländska<br />
trendgurun Li Edelkoort på en föreläsning<br />
i somras. Edelkoort är ett av de<br />
myndigaste namnen i Europa på detta<br />
område och många journalister refererar<br />
till det hon tolkar ut om framtiden.<br />
Ibland kan man misstänka att hennes<br />
trendspaningar blir självuppfyllande<br />
profetior då vi mediekonsumenter har<br />
en förmåga att tro på allt som journalister<br />
skriver. Å andra sidan så har hon varit<br />
med i gemet länge och blir inte kalllad<br />
guru för intet, så jag väljer i det här<br />
fallet att tro på det hon säger. Alltså: No<br />
more individualism. Vilket jag tycker<br />
låter både skönt och lovande. Men vad<br />
betyder det i slöjdsammanhang?<br />
Inom mycket slöjd, kanske främst den<br />
som kvinnor har sysslat med, finns det<br />
en tradition av att slöjda tillsammans.<br />
Stickcaféer, vävstugor, gemensamma<br />
verkstäder eller slöjdlokaler i hyreshus<br />
möjliggör detta. En fristad från det<br />
vanliga arbetet om man har slöjden som<br />
hobby. En kreativ arbetsplats om det är<br />
ens försörjning. Men hur mycket i dessa<br />
fysiskt delade mötesplatser går ut på<br />
att hjälpa varandra framåt i skapandet?<br />
Finns det kanske mer att göra på stickcaféerna<br />
– utmaningar, mentorskap,<br />
gemensamma projekt – för att främja<br />
samarbetskapet? Även om många träffas<br />
och slöjdar så kanske vi är ett gäng<br />
individualister ändå och ensam är bara<br />
stark till en viss gräns. Men som sagt,<br />
individualismens tid är ju snart över nu<br />
och vi måste börja samarbeta mer för att<br />
förflytta oss framåt och uppåt.<br />
När jag för några vårar sedan studerade<br />
i Linköping startade jag och några blivande<br />
vänner slöjdträffar. Vi tyckte det<br />
var trevligt att skapa med våra händer,<br />
en del av oss studerade slöjd, andra<br />
inte, och vi började ses varannan onsdag<br />
hemma i kök eller vardagsrum hos<br />
varandra. Vi var ett kärngäng på fem<br />
personer, ibland var vi färre, ibland var<br />
vi fler beroende på om någon hade vänner<br />
med sig. Från början kände vi inte<br />
varandra särskilt mycket, nästan inte<br />
alls, men vi hade ett gemensamt intresse<br />
och snabbt blev vi en grupp och fick ett<br />
stort förtroende för varandra. Diskus-<br />
sionerna rörde allt från knyppling och<br />
försäljning av örhängen i plexiglas till<br />
relationer och styrdans. Vår samlade<br />
kunskap var ganska stor – det är ju det<br />
som är det bästa med grupper – och<br />
man blir alltid fascinerad av det andra<br />
kan som man själv inte behärskar. Det<br />
blev också en plats där vi kunde byta<br />
eller sälja slöjd till varandra (eller tänka:<br />
när jag får jobb och lön ska jag beställa<br />
en sådan av dig). Vid ett tillfälle bytte<br />
jag till mig ett svarvat föremål mot en<br />
korsstygnsbroderad bonad. Båda blev<br />
nöjda och föremålen blev kärleksfullt<br />
omhändertagna. När jag sen fick jobb<br />
köpte jag ett par av de där plexiörhängena<br />
med formen av snöstjärnor som<br />
vi pratat prissättning på, och beställde<br />
ett brickbandsvävt nyckelband av min<br />
vän som tillverkar de allra ljuvligaste<br />
sådana.<br />
Att tänka nytt<br />
tar tid.<br />
Att sitta tillsammans hemma hos varandra,<br />
äta hembakta kakor och tälja, sticka<br />
eller brodera öppnade upp för många<br />
och goda samtal om Livet och Slöjden.<br />
Att gruppen sedan inte fanns i mer än<br />
ett halvår gjorde inte så mycket, det<br />
var då den var viktig och fyllde en stor<br />
funktion. I valtider är det lätt att tänka<br />
att det bara är 4 %-regeln som gäller,<br />
och att de som inte har detta procenttal<br />
av folket bakom sig inte får vara<br />
med och leka. Så är det när det gäller<br />
riksdag och regering men inte när det<br />
gäller andra delar av livet. Att sitta fem<br />
personer runt ett soffbord tror jag kan<br />
påverka en människa mycket mer än ett<br />
torgmöte. Då finns det förutsättningar i<br />
tid och utrymme till samtal, riktiga samtal<br />
mellan två eller flera ögonpar (även<br />
om ögonen kanske vilar på det man<br />
arbetar med för stunden).<br />
Om man slöjdar för avkopplings skull<br />
kan kaffet, kakan och samtalen vara lika<br />
viktiga som att den tygbit man håller<br />
i sin hand får det finaste broderi som<br />
någon skådat. Att få diskutera vardags-<br />
14<br />
relaterade saker eller visioner. Att tänka<br />
på stygnen på broderiet i handen eller<br />
att tänka på vad det faktiskt betyder att<br />
vara i detta sammanhang. Som en vän<br />
sa när hon skulle förklara varför det<br />
var bra att sticka i grupp: Först rensar<br />
man hjärnan av att bara göra samma<br />
upprepande rörelse, och efter en stund<br />
finns det plötsligt plats för nya tankar<br />
där de gamla tankarna tog en paus. Att<br />
tänka nytt tar tid, vid tidsbrist är det lätt<br />
att hamna i redan inv<strong>anda</strong> tankar som<br />
i sig kanske inte är fel men som inte<br />
leder till någon utveckling. Att sitta ner<br />
och sticka kan handla om att du ger dig<br />
tid till att tänka eller tid att diskutera<br />
med dem som befinner sig i samma<br />
rum. Kanske kommer ni på något ni vill<br />
förverkliga tillsammans. Slöjd bidrar<br />
till människors välbefinnande och vare<br />
sig det handlar om skapelseprocessen<br />
eller om att nå ett resultat så får man<br />
ofta mycket tillbaka om man gör det i<br />
grupp.<br />
Så dra ihop ett gäng vänner, baka några<br />
kakor och bjuda in till slöjdkvällar i era<br />
vardagsrum. Det behöver varken vara<br />
svårt eller pretentiöst, bara trevligt.<br />
För övrigt så har den tidigare omtalade<br />
Li Edelkoort även spått att vi går mot<br />
mörkare tider inom inredningsfärger,<br />
efter allt vitt som länge har dominerat.<br />
Betonggrå blir en nyckelfärg tillsammans<br />
med gatstensgrå, pärlgrå, musgrå…<br />
Ja, ni fattar, många grå nyanser.<br />
Men även grönt, violett, blått, lin,<br />
lackerad svart och matt guld. Det kanske<br />
kan vara något att diskutera under<br />
en eventuell slöjdträff och sätta några<br />
garnnystan på om hon får rätt…<br />
Mia Lindgren, hemslöjdskonsulent
Change language