Hämta boken 1,2 Mb - Kronholmens Gård

hästpremiering. De hade kanske tjugo
hästar med sig och på hemväg var de
flesta prydda med en rosett. Robert fick
alltid priser för sina fina hästar.
- Då var man stolt! Man kom från
Kronholmen!
Och höbärgningen! Fortfarande en stor
och viktig händelse i Bondesverige. Allt
hö skulle under tak på några få dagar.
Det blev en jättelik mobilisering av allt
vad extra arbetskraft socknen förmådde.
Annars sköttes det mesta av det löpande
arbetet i marker, ladugård och stall av
statare och lantarbetare.
Statsystemet upphörde 1944 och
Kronholmens statare bodde dels i norra
flygeln dels på gården Valva.
- Och dom hade en jädra hoper ungar,
berättar Bertil, som egentligen inte fick
leka med statarbarnen. Det var farligt.
Smutsiga, busiga, dåligt uppförande,
ansåg föräldrarna. Välkammade barn till
pensionatets gäster umgicks inte med
såna ungar.
Just därför extra spännande. Ansåg
barnen.
Barn kan överträda dessa osynliga
gränser, som för de vuxna är så absoluta.
Det var en ocean som skilde sommargäster
från Fastlandet, som kunde gå
och lata sig hela dagarna, bada och
spela krocket, från lantarbetare som fortfarande
levde under statarsystemets
villkor. Ingenting förenade dessa världar,
och även om barnen lekte tillsammans
på stallbacken gick man aldrig över
tröskeln till statarlängan.
På taket till vagnslidret med varsin
slangbella suddades klassgränserna
defintivt ut. Att skjuta på fiskmås som
lockats dit med sillstjärtar var en ädel
sport, som de välkammades föräldrar
levde i lycklig okunnighet om.
Men då Den Kände Radiomannens 29