Gaskonflikten mellan ryssland och ukraina EIR 2009 02

8.2 Har risken ökat för att Ryssland kan komma att använda
”gasvapnet” även mot EUs länder?
I massmedia ser man ofta formuleringar som ”Rysslands gasvapen” eller ”Gazprom
– den ryska utrikespolitikens maktvapen”, etc. Med referenser till EUs stora – och
under senare år ökade – beroende av naturgasimporten från Ryssland, som idag
svarar för 26 % av EUs totala gasförbrukning, pekas på Unionens stora sårbarhet
och utsatthet, om Ryssland skulle frestas att använda gasleveranserna som
påtryckningsmedel i sin utrikespolitik.
Hur sannolikt är det att Ryssland kan komma att vända ”gasvapnet” mot
Europeiska Unionens stater?
Den sannolikheten (risken) måste i dagsläget, och på kort och medellång sikt, dvs.
under överskådlig framtid, bedömas vara mycket liten. Samtidigt som EU idag och
under överskådlig framtid är oerhört beroende av leveranserna av rysk naturgas, är
Ryssland lika beroende av EU som handelspartner, dvs. beroendet är ömsesidigt
och mycket starkt från båda sidor.
Huvudargumenten för bedömningen är följande:
EU utgör Rysslands i särklass största exportmarknad, som svarar för ca.
2/3 av Gazproms totala exportintäkter. Av företagets totala omsättning är 30
procent att hänföra till den europeiska marknaden, och 60 procent till den
inhemska, ryska marknaden, men där är priset starkt subventionerat och ligger f.n.
på nivån 70 dollar per tusen kubikmeter, samtidigt som det internationella
marknadspriset stigit till nivån 500 dollar under 2008. Genom reformeringen av
den ryska energimarknaden väntas den inhemska prisnivån för gasen anpassas till
den internationella, med en övergångstid på några år, fram till 2011 eller som
längst till 2013. F.n. är det dock från exportintäkterna som Gazproms hela vinst
kommer. Intäkterna från exporten av energi och råvaror (metaller) utgör
ryggraden i den ryska ekonomin.
Infrastrukturen som Ryssland byggt upp (pipelines m.m.) är mycket kostsam
och nästan helt inriktad på export till Europa. (Se figur 4)
33