Stockholm Jazz Festival 2012 - About

ANNON S DE T TA ÄR EN ANNON S FR ÅN STOCKHOLM JA Z Z FESTIVAL ANNON S
Det är ingen överdrift att påstå
att Terri Lyne Carringtons
trumspel omfamnar hela
jazzvärlden.
För placeras man bakom
pukorna vid sju års ålder och
får börja spela med världens
främsta, för att sedan, decennierna igenom, nyfiket
få möjlighet att utveckla sin speciella talang...
Då kan det bli så eminent som för Terri Lyne
Carrington. Hon blir en av Stockholm Jazz Festivals
fixstjärnor 2012.
Trots att decennierna går och hon sedan länge
blivit stor, vuxen och stjärna så är målen desamma:
– Jag har alltid velat kunna skapa min egen
musik och få en viss hjälp med det. Det börjar nu
äntligen – efter alla år – kännas att det blivit så.
Jag älskar att ha möjlighet att gå in i en studio och
vara kreativ, och veta att det uppskattas av andra.
För jag har så många projekt på gång i huvudet,
som vill bli verklighet, förklarar Terri Lyne för
mig.
Häromåret drog Carrington igång ”The Mosaic
project”, en kraftsamling med många av tidens
allra främsta jazzmusiker. Samtliga kvinnor (bland
dem Cassandra Wilson, Esperanza Spalding, Diane
Reeves, Dee Dee Bridgewater, Gretchen Parlato).
Skivan blev prisad med en Grammy för bästa vokaljazzalbum
i våras.
Det var Terris musik och arrangemang som
ledde vägen. Precis som den så ofta gör. Förutom
att vara en överjäklig trummis, sångerska, (och
1 2
”Bakom trummorna
är enda gången jag inte tänker
på något annat.”
T E R R I LY N E
C A R R I N G T O N
inte minst) kompositör, producent, professor (på
Berklee) och inspiratör så är amerikanskan också
en ledare på många sätt. Hon får saker gjorda.
”The Mosaic Project” var inte första gången
Terri drog igång musikaliska samarbeten. De är
snarare legio. Hon prövar inom och utom jazzens
gränslösa gränser. Utvidgar, blåser upp, inspireras
och inspirerar. Skapar ett helgjutet konstverk av
samarbeten, människor, ”mosaiker”.
– När människor från olika håll möts och sätter
ihop sina erfarenheter blir helheten mycket
större än delarna. Det är först då som det börjar bli
intressant... Inte minst inom jazz, där alla måste
bjuda på någon slags kreativitet i samklang med
andra. Stödja och utveckla varandra.
”Tillsammans” är ett nyckelord för denna modesta,
men seriösa stjärna.
För Terri Lyne Carrington lyckas med det svåra
utan några större åthävor. Hon vet att kvaliteten
bär, och att hon har något att berätta. Självförtroendet
är det heller inget fel på. Inte konstigt efter
att ha livedebuterat på jazzfestival bakom Clark
Terry som 10-åring, suttit bakom artister som
Wayne Shorter redan på 80-talet och spelat i mer
än tio år med Herbie Hancock.
Redan som barn var alltså Terri en extremt duktig
trumslagare. Hon ärvde sin bortgångne farfars,
Matt Carringtons, trumset och blev omgående en
slags maskot, när hon också fick spela med legender
som Dizzy Gillespie, Rahsaan Roland Kirk och
Oscar Petersen. Som 11-åring blev Terri antagen
till Berklee College där hon mötte folk som Mike
Stern och Branford Marsalis.
Sedan 2007 är hon tillbaka på Berklee för att
undervisa andra.
– Om jag brukar påminna mig om min barndom?
Om jag tänker på Clark Terry? Terry ja. Inte minst
för att han är en god vän och för att jag faktiskt
precis spelade in med honom (Terry är snart 92
år! reds anm.) på min nya, kommande cd, ”Money
jungle: Provocative in blue”, inspirerad av Duke Ellingtons
skiva ”Money Jungle”.
Har du andra jazzstorheter i tanken även när du
sitter där bakom trumsetet?
– Nej. Då stannar jag i nuet. Bakom trummorna
ANNON S DE T TA ÄR EN ANNON S FR ÅN STOCKHOLM JA Z Z FESTIVAL ANNON S
är enda gången jag inte tänker på något
annat. Inget får störa. Det är ett vackert
tillstånd att vara i. Det bästa för mig. När
kreativiteten helt tar över. Den perfekta
platsen.
Med Herbie Hancock fick hon också sin
märkligaste live-upplevelse. Kalla den
”Utom-live”!
– När jag spelade en kväll med Herbie
upptäckte jag hur jag plötsligt blev en
åskådare. Jag var svävande bland publiken.
En slags utomvärldslig upplevelse. Jag
var där ute och såg oss spela, även om jag
förstås någonstans visste att jag faktiskt
egentligen satt där bakom trumsetet själv.
Ibland sitter jag och hoppas att få uppleva
detta magiska ögonblick igen.
Har du mer live-magi under åren? Mer
”normal sådan”, menar jag?
– Oj, det finns så många starka musikaliska
stunder. Men att få spela med Bill
Whiters var fantastiskt – slag för slag för
slag. Att spela ”Lean on me” med honom
var något alldeles speciellt.
Apropå ”The Mosaic Project” så följer
Tineke Postma på altsax med henne till
Stockholm. Framför Terri på scen finns
också den unge stjärngitarristen Nir
Felder och basisten Tamir Shmerling, båda
nyligen utbildade på Berklee. Hon spelar
gärna med sina protegéer och andra yngre.
Inte minst för sin egen skull:
– Jag spelar bättre nu, sedan jag blev
professor. För jag lär mig hela tiden av
mina studenter.
– Jag inspireras av dem hela tiden, så
mötet med dem gör mig till en bättre musiker
och kompositör. Och en bättre människa
också för den delen. Det är viktigt
att lära sig av och att
uppskatta de unga.
De är framtiden och
vi mer erfarna måste
också vårda den.
Och hon tror på
den, även för jazzen:
– Jag kan inte
utläsa framtiden, men jag vet att jazzen
befinner sig i goda händer. Ibland har de
unga dock ett problem. De blickar inte
tillbaka. Inte tillräckligt. Så vad vi mer
erfarna kan göra är att guida, lära dem
historien, och vikten av den. Jag hoppas att
unga människor blickar mer bakåt, för jag
tror inte att framtiden blir bra utan historien.
Bara genom den kan de bygga en solid
grund att stå på.
Terri har mycket, mycket mer än en
solid grund. Snart är hon här. HT
”Jag spelar bättre nu,
sedan jag blev professor.
För jag lär mig hela tiden
av mina studenter.”
Är: Amerikansk
trummis. Kompositör,
bandledare, sångare,
producent, professor.
Född 1965.
Stil: Jazz.
Skivdebut (under eget
namn): ”Real life story”
1989. Bland annat med
Carlos Santana.
Aktuell skiva: ”The Mosaic
project”, som vinner
en Grammy 2012.
Det bästa med att vinna
en Grammy: ”Att bli
applåderad av sina
egna.”
Spelat med bland andra:
Wayne Shorter, Herbie
Hancock, Dianne
Reeves, John Scofield,
Cassandra Wilson, John
Patitucci, Clark Terry,
Esperanza Spalding,
Stan Getz, Lester Bowie,
Pharoah Sanders,
Al Jarreau, Santana,
George Duke, Grover
Washington Jr, Lars Danielsson,
Nancy Wilson.
Carrington var också
trummis i den klassiska
och stilbildande
Arsenio Hall show på
TV på 90-talet.
Inspireras av: ”Människor
inspirerar mig.
Naturen. Vishet inspirerar
mig. Intelligens
inspirerar mig. Idrott
också. Livet självt. ”
TERRI LYNE
C ARRINGTON
5/10 k l 18.00
KONSERTHUSET
Delar kväll med
Gadd, Wihk ,
Henr yson
1 3