Stockholm Jazz Festival 2012 - About

Foto: Jeaneen Lund.
8
ANNON S DE T TA ÄR EN ANNON S FR ÅN STOCKHOLM JA Z Z FESTIVAL ANNON S
ANNON S DE T TA ÄR EN ANNON S FR ÅN STOCKHOLM JA Z Z FESTIVAL ANNON S
T O N B R U K E T B O B O S T E N S O N T R I O
TONBRU KET
4/10 k l 20.00
FASCHING
Delar kväll med
Magnus Öström
Group
Johan Lindström,
gitarr. Låtskrivare, producent.
Enligt Martin:
”Dynamon. Vill alltid
ta ett steg till”.
Dan Berglund, bas.
Låtskrivare. Enligt
Martin: “Klippan. Men
också den utmanande.”
Spelat med: Esbjörn
Svensson trio.
Andreas Werliin, trummor.
Enligt Martin:
”Kraft och estetik.
Kompromisslös och har
totalkoll på det nya.
Spelar också med: Wildbirds
& Peacedrums.
Martin Hederos, klaviatur
och fiol. Enligt
Martin: ”Vågmästare
och suppleant... nja,
du får nog fråga de
andra…”. Spelar också
med: Soundtrack of Our
Lives, Nina Ramsby,
Hederos & Hellberg
Skivor: “Dan Berglund’s
Tonbruket” (2010, ACT)
”Dig it to the end”(2011,
ACT). Hösten 2013 planeras
ny skiva.
Tonbruket har – efter internationella turnéer och två skivor – inte
bara skaffat sig en egen publik utan en helt egen ton. En tonvärld
faktiskt inte lik något annan alls. Jazz? Psykedeliskt? Symfonirock?
Industrirock? Konstmusik?
Enda rätta stämpeln är nog ”Tonbruket”.
Vad kallar de er utomlands?
– ”Progressiv rock” tror jag. Vi försökte själva lansera begreppet
”cinematique jazz”, men det fick inte riktigt fäste tror jag, säger
Martin. Men det finns de som jämför rakt av med gammal hederlig
psykrock också…
Och Hederos vill, med sina vänner Dan Berglund, Andreas Werliin
och Johan Lindström gå vidare.
– Vi utmanar oss själva. Vi vill kunna dyka upp på olika klubbar
på nätterna och tvätta bort lite av stämpeln av ”svårt”, som
man lätt kan få. Vi har en lättillgänglig, psykedelisk, groovy sida
som jag tycker passar många nyfikna.
Alla fyra skriver låtar och alla drar åt sina håll. Du är inte rädd
för att det blir FÖR splittrat?
– Nej, dels har vi faktiskt en väldigt tydlig estetik, vi vet med
G R E T C H E N P A R L AT O
”Jag vill hitta både en högre och djupare
nivå i musiken. Och detta verkar man göra
bäst genom att skala av allt och gå direkt
till hjärtat och kärnan.”
New York-sångerskan Gretchen Parlato
stod på scenen första gången när hon var
13 år. Hon provspelade för en roll i musikalen
Bye Bye Birdie och hon älskade det.
Hennes lärare föreslog att hon skulle söka
sig vidare till LA County High School For
The Arts, vilket hon också gjorde. Men när
hon var där för att göra ansökningsprovet
hade hon fortfarande inte bestämt sig för
om det skulle bli teaterlinjen eller musiklinjen.
Hon valde tursamt nog musik, mest
för att hon tyckte att antagningskraven till
oss när vi bryter mot Tonbrukets ramar. Men vi uppfattar det
också som om publiken gillar att en konsert är en berg- och dalbana.
Vi gör det. Och under våra bästa kvällar går allt ihop ändå,
helt utan sömmar. Då blir det helt underbart.
2013 ska bli Tonbrukets år. För under hösten – Tonbruket på
jazzfestivalen till trots – så kommer mycket av Martin Hederos
energi gå åt till en lång rad avskedskonserter för sitt andra internationella
stora band, Soundtrack of Our Lives.
22 december är det dock slut.
Så, haha, det är väl lika bra att fråga redan nu; när fixar du,
Ebbot och de andra en revival?
– Inte inom fem år säger jag, en del säger att gränsen är sju,
menar Martin. Slår man på stora trumman som vi gjort får man
hålla sig. Och det ska bli skönt att sluta. Skönt för själen att inte
behöva välja bland omöjliga lojaliteter.
Istället ska Tonbruket ”speeda upp”. Med teater och filmmusik.
Med livekonserter ute i världen. Ett nytt kapitel ska skrivas. En
ny trumma ska slås.
Den kan den nyfikne höra redan nu på jazzfestivalen. HT
teaterlinjen verkade tuffa. Hon sjöng, kom
in och säger själv att där och då förändrades
hennes liv.
Idag är hon hyllad världen över för sitt
intima sound där influenser från Afrika
och Latinamerika är tydliga. Nya skivan
”The Lost and Found” har slagit både försäljningsrekord
och vunnit priser.
Skivan innehåller känsliga tolkningar
av låtar som ”All that I Can Say” (Mary J.
Blige/Lauryn Hill) och Simply Reds ”Holding
back the years” men också jazzklassiker
som Wayne Shorters ”Juju” som här
fått nya ord av Gretchen. Genomgående
finns en känsla av avskalad enkelhet, luft
och rymd. KS
GRETCHEN
PARL ATO
6/10 k l 18 .0 0
KON S ERTH U S E T
Delar kväll med
Clarke/Duke 4
Foto: Fredrik Wennerlund
Foto: Luger.
BOBO
STENSON TRIO
1/10 k l 20.00
FASCHING
INVIGNING!
En invigning av Stockholm Jazz Festival
ska stråla. Av toner. Vad vore då mer rätt
än att bjuda in en internationell jazzstjärna,
ändå tillika stockholmare?
Bobo Stenson Trio ska ge oss jazz i alla
dess färger. Inte minst ”Indicum”, det blå
färgpigment som också är namnet på trions
första skiva på fyra år.
–”Indicum” betyder färgpigment på
grekiska, och blått, som indigo på latin.
Skivan bjuder en stor palett av färger,
säger Bobo, tillfälligt i Provence.
Man känner onekligen igen Bobo Stenson,
där allt verkar rymmas: Improvisation,
Bill Evans, protestmusik, latinamerikanska
toner och folkmusik. Ja, mer än så
tar plats i trions universum.
Under lång tid spelade Stenson med
storheter som Don Cherry och saxlegenden
Charles Lloyd – men trion når i sig en
gedigen publik. Sedan länge starkt efterfrågade
i länder som Tyskland, Frankrike,
och USA.
Är ni också lite exotiska utomlands, hör
de en nordisk ton?
– Jag tror det. I alla fall norsk-svensk.
Medan danskarna var mer bundna till
A D A M K A N YA M A
Med The Royal Nelson Orchestra
Han har blivit hyllad av den svenska musikeliten, vunnit den nordiska
raptävlingen Rap It Up, supportat Nicki Minaj och headlinat
en halvtimmes livespecial i PSL: Sinding Sessions (finns på SVT
Play). Det är ett hyfsat CV han hunnit skaffa sig, sextonårige
Adam Kanyama från Norsborg utanför Stockholm.
Adam debuterade i våras med singeln ”The Golden Child” och i
höst kommer en mixtape med material på både svenska och engelska.
I vinter väntar en sverigeturné. Men innan dess ska han fylla
jazzfestivalens lördagkväll med soulig, svängig hiphop som spelas
live och har ett rågat mått attityd.
Jason ”Timbuktu” Diakité har sagt att Adam Kanyama är
framtiden. Vi håller med. Och framtiden – den börjar nu! KS
I S A B E L S Ö R L I N G F A R V E L
I SABEL
SÖRLING
FARVEL
2/10 k l 20.00
FASCHING
Delar kväll med
E milia Mitiku
Det var för dryga två år sen Isabel Sörling
satte ihop ett band för att delta i den
nordiska jazztävlingen Young Nordic Jazz
Comets. Gruppen valdes ut för att representera
Sverige och vann sedan också fina-
amerikansk jazz, många jazzstjärnor
bodde ju i Köpenhamn, så känns det som
om norsk och svensk jazz stod friare och
hittade mer av en egen ton. Det verkar som
om den internationella publiken uppskattar
den.
Vilket inte minst gäller Bobo Stenson
len i Helsingfors hösten 2010. Sporrade av
framgången började de jobba på sin första
fullängdare. Debuten kom i våras.
– Skivan har mötts av fina recensioner
och lovord, ord som får en att känna att
man är på rätt väg, vilket har gjort oss
väldigt glada. Men den har även gjort en
och annan upprörd!, berättar Isabel.
Något att uppröras över är möjligen hur
svårt det är att beskriva hur Isabel Sörling
Farvel egentligen låter. Deras eklektiska
sound hittar inga rättvisande synonymer i
ordboken.
– ”Den allvarsamma leken” tycker jag
Foto: Dániel Vass/ECM.
Trio och deras flödande improvisationer.
– Vi gillar melodier, det gör vi.
Med kollegan sedan 25 år, Anders Jormin
på bas och Jon Fält, trummor, kommer
jazzfestivalens invigning, på Fasching den
1 oktober visa ett av den samtida jazzens
starkaste kort. HT
ADAM
K ANYAMA
6/10 k l 22.00
KU LTURHUSET
Delar kväll med
Samson for
President och
Julia Spada
sammanfattar vår musik på ett bra vis,
menar Isabel. Vi vill samla människor
under ett tak och tillsammans resa igenom
olika känslorum, vare sig man känner sig
”överkörd av tåget” eller ”varm i hjärtat”…
Isabel Sörling Farvel lovar att bjuda på
en musikupplevelse med enormt fokus som
berör på djupet. De har också specialskrivit
ett verk som uruppförs under jazzfestivalen.
På frågan hur man som publik bäst
värmer upp inför en konsert med gruppen
svarar Isabel – med glimten i ögat, tror jag:
– En träff med psykologen… KS
9