Stockholm Jazz Festival 2012 - About
Stockholm Jazz Festival 2012 - About
Stockholm Jazz Festival 2012 - About
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
6<br />
ANNON S DE T TA ÄR EN ANNON S FR ÅN STOCKHOLM JA Z Z FESTIVAL ANNON S<br />
T O N Y A L L E N<br />
Tro inte annat. När Tony<br />
Allen 1968 hoppade in och<br />
blev bandledare för Africa<br />
70 – Fela Kutis legendariska<br />
band hade Allen redan<br />
skapat det som idag studsar<br />
runt i varje dansfreaks skor: Afrobeat.<br />
Tony Allen är en musikalisk innovatör<br />
av högsta rang. Och en trummis som Brian<br />
Eno menar ”antagligen är den främsta<br />
trumslagare som någonsin levt”.<br />
I sina unga år i Lagos tog Tony Allen alltid<br />
chansen att lyssna på Voice of America<br />
och alla de numera klassiska Blue Notejazzskivor<br />
som lirades där. De delade på<br />
uppmärksamheten med de lokala hitsen.<br />
Som de av Guy Warren med sin tidiga afrikanska<br />
jazz.<br />
Lyssnade gjorde även hans kompisar<br />
och kompisars kompisar i Lagos. De som<br />
älskade att dansa på klubbar som Felas<br />
legendariska The Shrine helgnätterna<br />
igenom. Där var Tony Allen musiker.<br />
”Jag spelade jazz. Jag spelade som Max<br />
Roach, som Elvin Jones och som Art Blakey...”<br />
har Tony berättat. ”Jag kunde det<br />
och jag projicerade deras spel.”<br />
Och han var tvungen. För publiken<br />
kom till de lokala banden och efterfrågade<br />
utländska jazzlåtar de hade hört på sina<br />
”På skiva behöver inte en<br />
trummis vara en trummis<br />
idag, för det är ju vad som<br />
sker med teknologin. Men<br />
det är live man inser den<br />
långa väg man måste gå för<br />
att bli en trumslagare.”<br />
radioapparater. Då gällde det att ha tränat<br />
och lärt sig. Ett bra coverband skulle låta<br />
likadant som originalen för att överleva. I<br />
alla stilar. Från bop till highlife. Tony Allen<br />
kunde. Men han ville också mer.<br />
”Jag blev trött på att spela som alla<br />
andra, jag ville hitta min egen stil och<br />
började fråga mig ’När ska jag spela som<br />
mig själv?’”<br />
Han började i 20-25-årsåldern. Och fann<br />
sin egen rytm – inspirerad av de han vuxit<br />
upp med – som blev afrobeat. Som snart<br />
skulle bli hela världens.<br />
”Andra trummisar jag hade sett var<br />
duktiga, men det var något som fattades.<br />
Deras spel var inte komplett. Det var det<br />
jag letade efter, att allt skulle bli komplett.<br />
Och för det måste alla mina fyra lemmar<br />
röra på sig. Och det var så jag gjorde.”<br />
Dessutom ändrade han på hur en<br />
trumslagare arbetar. Bland annat frågade<br />
han sig vad de flesta egentligen använder<br />
hi-haten till. Nästan inget. Så han kom på<br />
hur man skulle göra...<br />
När Fela Kuti fick höra honom var det<br />
något nytt, han vägrade tro att Tony kom<br />
från Nigeria.<br />
”Musiken är ett pussel. Men ska folk<br />
lära sig spela som jag, så måste de komma<br />
till mig. Då ska jag förklara allt för dem<br />
och så de kan ”take it away”.<br />
Han blev snart en essentiell del av Fela<br />
Kutis jätteband, som sakta men säkert, och<br />
tålmodigt svängande, erövrade världen.<br />
Idag räknas Fela Kuti som en av världens<br />
viktigaste musiker alla kategorier De<br />
största hedersbetygelserna fick dock Fela<br />
först efter sin död.<br />
Som hyllningen ”Fela!”. En stor glittrande<br />
musikal som gick upp 2009 på Broadway<br />
och nominerades till elva Tony awards.<br />
Den har sedan fått premiär både i Londons<br />
Soho och fått nypremiär i New York.<br />
Men Tony Allen har inte sett den. Mer<br />
än på något youtube-klipp. Efter 45 års<br />
spelande kunde den nigerianske trumslagaren<br />
i alla fall konstatera att hans<br />
afrobeat nu blivit ”vogue”. Mode.<br />
Men det ger honom ingen lust att se<br />
sig ”själv” på en broadwayscen, ingen lust<br />
Foto:Bernard Benant.<br />
ANNON S DE T TA ÄR EN ANNON S FR ÅN STOCKHOLM JA Z Z FESTIVAL ANNON S<br />
att se sin vän Fela Kuti hyllas först efter<br />
sin död heller, men det ger honom lust att<br />
jobba ännu mer för att få ut den musik han<br />
spelat i... i alla fall 45 år.<br />
”Afrobeat har spelats i decennier, och<br />
den har vuxit sig större. Men sakta, sakta.<br />
Den är inte som reggae, r’n’b, eller rock.<br />
Den jobbar sig in sakta men säkert”, berättar<br />
han i en av sina intervjuer på youtube.<br />
I dag är det snarare så att hans musik<br />
inspirerar en stor del andra musikgenrer.<br />
Tony Allens pulserande musik svänger,<br />
utvecklas, prövar, men har också något<br />
meditativt stilla över sig. Den är minimalism<br />
och explosion i ett.<br />
Den är i nuet och den är i historien. Den<br />
är också djupt rotad i mötet med publiken<br />
och live-situationen. Men dryga 70 år gör<br />
knappast att han som ”ålderman” strävar<br />
bakåt. Han tycker om att utvecklas genom<br />
att spela med både yngre och de som spelar<br />
något väsensskilt annat.<br />
”När jag är med mig själv kan jag ofta<br />
bli uttråkad. Jag vill vara med andra och<br />
spelar gärna med andra. Jag tycker om att<br />
höra vad de vill säga med sin musik, och<br />
jag är gärna en del av vad de vill säga.”<br />
Bland dem han erbjudit sina tjänster<br />
finns så olika artister som Ernest Ranglin,<br />
Charlotte Gainsbourg och unge, finske<br />
Jimi Tenor.<br />
”Jag tycker om abstrakt musik. Och jag<br />
vill vara med, det är alltid en utmaning,<br />
Det är det som får igång mig på allvar. Då<br />
är jag inte där för att spela afrobeat eller<br />
där för att försöka påverka dem, jag måste<br />
följa upp vad som redan finns där i musiken.<br />
Eftersom jag respekterar musiken<br />
och kompositören. Det finns en egen själ<br />
där och jag måste och vill gärna möta den<br />
själen.”<br />
Allen är däremot kritisk till en hel del<br />
av den digitaliserade musiken.<br />
”På skiva behöver inte en trummis vara<br />
en trummis idag, för det är ju vad som sker<br />
med teknologin. Men det är live man inser<br />
den långa väg man måste gå för att bli en<br />
trumslagare.”<br />
Allen ser framför sig alla som sitter ensamma<br />
med en hemmastudio i datorn och<br />
skapar. Där allt ska bli till så snabbt.<br />
” Maskinen kan aldrig slå mig, aldrig<br />
finna magin...”<br />
”Trumslagarna förr, nu pratar vi om<br />
förr, mina idoler. De är en del av mig, del<br />
av min inspiration, jag hörde dem live, de<br />
fanns där fysiskt. Ska man vara musiker<br />
måste man ha varit del av den livescenen.”<br />
Ja, om inte förr, nu kan du också bli en<br />
del av den. Historien och nutiden. Få vara<br />
och ta del av de händer och ben där afrobeaten<br />
skapades och fortfarande pulserar i<br />
cellerna.<br />
”Det gäller att hitta flödet. Oavsett<br />
genre. Musikens, rytmens flöde. Så länge<br />
den är bra, är den rätt och möter alla som<br />
vill lyssna.”<br />
Tony Allen står på Kulturhusets scen<br />
fredagen den 5 oktober. HT<br />
TONY<br />
ALLEN<br />
5/10 k l 22.00<br />
KU LTURHUSET<br />
Tony Oladipo Allen<br />
är: Trumslagare, kapellmästare,kompositör,<br />
sångare född 1940 i<br />
Lagos. Bor i Paris.<br />
Skapare/Uppfinnare av:<br />
Afrobeaten.<br />
Medverkat på: 16 album<br />
under eget namn, 34<br />
album med Fela Kuti,<br />
och så ett antal med<br />
andra band och på<br />
många gästspel. ”Afro<br />
Disco beat” blev en stilbildare<br />
på nytt genom<br />
filmen ”Last king of<br />
Scotland”.<br />
Aktuell med: Förutom<br />
sitt eget ”Black Series”<br />
– projekt som kommer<br />
till festivalen, även<br />
med supergruppen<br />
”Rocket Juice & The<br />
Moon” med Damon<br />
Albarn (Blur/Gorillaz),<br />
Flea (Red Hot Chili Peppers)<br />
och Erykah Badu.<br />
Fotnot: Artikelns citat<br />
är samtliga hämtade<br />
från olika intervjuer på<br />
youtube.<br />
”Jag har kunnat ägna mig ett par år åt<br />
att skriva låtar, pröva, skapa visioner.<br />
Nu är jag glad. Nu är jag beredd att<br />
visa vad jag brinner för.”<br />
E M I L I A M I T I K U<br />
Efter att rest runt som global, ung popstjärna i sin ”Big,<br />
big world” under flera år kände Emilia att det var dags<br />
att landa. Lämna sin gamla värld, singback-tv-showerna,<br />
växa upp och faktiskt utforska vem hon egentligen<br />
är därinne.<br />
Det blev ytterligare ett par resor, som nu landat i<br />
soulig vintagejazz. Häromveckan stod hon på klassiska Ronnie<br />
Scott’s i London, nu är det dags för Fasching och <strong>Stockholm</strong> <strong>Jazz</strong><br />
<strong>Festival</strong>. Egen musik pyschad med dofter från klassiker av Doris<br />
Day och Ella Fitzgerald.<br />
– Alltså jag har varit på Fasching miljontals gånger. <strong>Jazz</strong>en<br />
har alltid legat mig nära, säger Emilia som i höst pendlar mellan<br />
London, där Warner, skivbolaget som lanserar henne nu finns, och<br />
sin stockholmslya.<br />
Att vara popstjärna, med allt vad det innebar, gav henne ändå<br />
stora möjligheter.<br />
– Jag har kunnat ägna mig ett par år åt att skriva låtar, pröva,<br />
skapa visioner. Nu är jag glad. Nu är jag beredd att visa vad jag<br />
brinner för.<br />
Hon har nu tagit sin pappas efternamn. Tishome Mitiku var en<br />
av Etiopiens mest populära vokalister under 60-talet, innan han<br />
lämnade landet. Han uppträder än. Är det med tanke på honom<br />
hon döpt sin nya skiva till ”I belong to you”?<br />
Den innehåller eget souljazzigt material, samt två covers: Doris<br />
Days ”Again” och Ellas ”Dream a little dream of me”.<br />
Emilia vågar! Kanske för att det nu, som hon säger;<br />
– ... känns som jag nått mina drömmars mål.<br />
Men det är ändå bara början. HT<br />
E MILIA<br />
MITIKU<br />
2/10 k l 20.00<br />
FASCHING<br />
Delar kväll med<br />
Isabel Sörling<br />
Far vel<br />
7