Untitled - Doria

99
Idess himlar der
All min himmel är;
O! du är mig kär, öfver allting kär.
Det ej glömska finns, ingen död nu mer,
Sen du allt mig blef, sen jag dig blott ser.
Blott en kort sekund
Vid din rosenmund,
Blott en blick af dig
Gör odödlig mig;
Kom och lef med mig, låt mig dö med dig!
Don Juans afsked från lifVet.
Naturskön nejd i Grekland. Klassiska ruiner framskymta
uti lager- och myrtenlundar. Det är antingen
morgon eller afton, ty ett matt rosenskimmerflämtar öfver
föremålen. Don Juan sitter på en kullfallen kolonn
och drar upp sitt ur.
Jag står vid målet, rättare: jag — sitter
Vid detta mål, som snart mig mållösgör.
Likt lampans sista flämtning hjertat spritter,
En sällsam susning ofta ren jag hör.
På den jag längre ej fundera gitter; —
Hvad än det är, jag vet att snart jag dör.
Lätt dödens ishand kittlar migihälen —
Han får gå långt förränhan hittar själen.