Untitled - Doria

81
Håll slutet än o, vår! ditt öga,
Sof godtiblid och vänlig snö —
Dess mägtigare skall du blomma,
Dess rikare skall sen du dö.
Vågen.
Fall unnan klara bölja!
Hvi skall du rastlöst skölja
Väl längre klippan så?
Hur än din tår den höljer,
Hur den din suck förföljer,
Förblir den hård ändå.
»Jag kommit och jag ilat,
Jag stormat och jag hvilat;
Blef klippan större? nej!
Ren föll engång från randen
En skärfva nerisanden.
Jag faller unnan ej."
Den fromme.
Vid Kristi korsistilla bön
Är ljuft att verlden glömma,
Vid Kristi korsitro så skön
Är ljuft om himlen drömma.
6