Medlemsblad nr. 1-2012.pdf - Blidö-Frötuna skärgårdsförening

MEDLEMSBLADET
Blidö-Frötuna
Skärgårdsförening
Nr 1
2012
ÅKERÖ - KANSKE DEN ÄLDSTA BYN PÅ RÅDMANSÖ
FÖRSKOLAN NÄRA HAVET
RAPPORT FRÅN SKÄRGÅRDSRÅDET M.M.

Vilka tycker du är de viktigaste skärgårdsfrågorna just nu?
Bra kommunikationer mellan fastland och öar.
Väl fungerande omsorg (skola, sjukvård och äldrevård)
Skapa arbetstillfällen för en levande skärgård.
Olle Sundh, Granö, Blidö
Hållbara lösningar för gods och persontrafiken i framtiden.
Förbättrad hantering av stora volymer sopor. Inkluderande möjligheter att
hantera källsorterade sopor.
Förenkla bostadsfrågan för potentiella näringsidkare i skärgården.
David Mattsson, Fejan
Oj, vad ska jag säga? Allt är så bra nuförtiden, men som Posten fungerar är
jättedåligt. Att vi får leta efter vår post i en stor lår här på Söderöra.
Förläng vårjakten på Gräsand och Knipa. De har ökat så mycket. Ejdern
däremot är det ont om.
Förbjud gräsklipparna så vi får behålla gräshopporna! Gräsklipparna förorenar
och väsnas så mycket. Många insekter försvinner.
Trollingfisket är ett problem. Att man åker runt och fiskar ohämmat på
andras vatten. Det borde hållas efter bättre.
Gösta Söderman, Söderöra

Oj vad många vi blivit!
Föreningens medlemsantal är i kraftigt stigande.
Faktum är att medlemsantalet i föreningen öreningen
under de sista månaderna har ökat med över 10 % .
Vi hälsar alla nya medlemmar varmt välkomna och
önskar alla, nytillkomna som gamla medlemmar trevlig
läsning!
Den här gången inför vi ett litet nytt grepp med kortintervjuer
av skärgårdsbor som berättar om vilka frågor
som de känner är viktiga just nu. Den här gången
slumpade det sig att det blev tre herrar, så var beredda
tjejer, nästa gång vill vi höra vad några av tycker
om tillståndet i övärlden och vad som ligger er varmt
En stor sandlåda
på ångbåtsbryggan
har ersatt
det gamla posthuset
med sina
fack.
Det känns inget
vidare att behöva
leta igenom alla
andra öbors lösa
post för att hitta
sina egna brev
och tidningar.
En av de syn-
punkter som
framförts av
en av våra
medlemmar.
Sammanställningen av Medlemsbladet har denna gång gjorts av Urban Gunnarsson, Svartnö,
Björn Sjöblom, Yxlan och Barbro Nordstedt, Söderöra.
Gabriella Söderman, Gräskö har skrivit artiklarna om Köpmanholms förskola, om skärgårdstrafiken
och om fiberutbyggnaden till Gräskö. Bosse Gesslein, Löparö, rapporterar från det
lokala skärgårdsrådet och Helén Jansson, Söderöra, Helena Westerberg, Blidö och Mats Rundgren,
Fejan, har intervjuat skärgårdsbor.
Göran Hedberg, Brevik, Rådmansö har skrivit både om Åkerö och minnen från hemvärnet, om
återställning av en fin gammal sjöbod och om planerna på äldreboende på Rådmansö. Göran
har tillsammans med ordkreatören Staffan Berg, Hårte, klurat ihop två tävlingar. Om BUDprojektets
fortsättning berättar Sune Fogelström, projektledare boende på Möja.
Omslagsfotot från Åkerö har Göran Hedberg tagit.
Bidrag till nästa Medlemsblad emottages tacksamt.
Medlemsbladet är tryckt på Affärstryckeriet i Norrtälje
om hjärtat när det gäller skärgårdsutvecklingen!
Med medlemsbladet kan alla hjälpa till, Skicka din
finaste bild, gör en intervju, skriv om något som retar
dig eller vad som gör dig glad! Dikter, insändare,
teckningar, ö- eller byreportage eller uppslag på vad
någon annan borde skriva om - allt är välkommet!
Adressen finns på baksidan.
Kontakta någon i styrelsen om du har tankar kring
utvecklingen i vårt skärgårdsområde. På sidorna 4
och 5 finns hela styrelsen presenterad med kontaktuppgifter.
Slå gärna en signal till någon av oss.
Vi vill gärna påminna om att gå in och titta på föreningens
hemsida lite då och då. Där hittar du vad som
är aktuellt för tillfället, bland annat kan man alltid
läsa de senaste minnesanteckningarna från Norrtälje
kommuns skärgårdsråd eller läsa om aktuella medlemsarrangemang.
Ett sätt att få ny inspiration för utvecklingen av vår
skärgård är att utbyta erfarenheter med andra skärgårdsbor
runt kusten. 15 - 17 mars far skärgårdsbor
från hela Stockholms län till Västkusten för att träffa
medlemmar från Bohusläns skärgårdsråd som precis
som SIKO samlar boende i en stor skärgårdsregion.
Med på resan följer skärgårdslandstingsrådet Gustav
Andersson. Skynda dig att göra din anmälan, antalet
platser är begränsat! Läs mer på sidan 7.
Styrelsen genom Barbro Nordstedt, ordf.

Blidö- Frötuna
Skärgårdsförenings
styrelse 2012
Kontakta oss när du har frågor och
med önskamål om skärgårdfrågor
vi bör ta upp i de kanaler vi kan påverka F
B
E
Vice Ordförande
Björn Sjöblom
Alsvassen 1102, 760 18
Yxlan
0176 841 41
070 318 41 41
bjorn.sjoblom@telia.com
B
H
C
A
I
J
Ordförande
D
G
A
Barbro Nordstedt
Söderöra, 760 17 Blidö
0176 851 17
070 288 56 63
soderviken@hotmail.com
K
C
L
Kassör
Urban Gunnarsson
Kallvik 44, 760 19 Furusund
0176 801 43
070 468 87 11
urbang@telia.com

D
E
F
Sekreterare
Gabriella Söderman
Gräsken 1:115, 760 18 Yxlan
0176 452 22
070 939 64 85
gabriella.soderman@gmail.com
Ledamöter
Bo Gesslein
Löparö 3145, 760 10 Bergshamra
0176 26 43 25
070 318 41 41
bosse@loparomarina.se
Göran Hedberg
Brevik 1912, 761 94 Norrtälje
0176 425 08
070 555 12 41
goran@hedberggrafiskdesign.se
G
H
I
Ledamöter Ledamöter
Helén Jansson
Söderöra, 760 17 Blidö
0176 850 10
070 885 07 00
lenejansson@hotmail.com
Roger Karlsson
Högmarsö 601, 760 19 Furusund
0176 830 55
070 649 91 74
roger.manrin@live.se
Jenny Melin
c/o Greén
Bromskärsvägen 2017
760 17 Blidö
0176 826 16
070 964 93 15
jenny.m@telia.com
J
K
L
Helena Westberg
Granövägen 227, 760 17 Blidö
0176 828 35
076 8950490
helenawestbergfriskvard@
hotmail.com
Suppleanter
Irene Takanen
Tjockö pl.31, 760 15 Gräddö
0176 433 74
070 574 70 12
takanen.tjocko@ebrev.nu
Mats Rundgren
Fejan pl. 15, 760 15 Gräddö
0176 432 04
070 248 55 35
matsrundgren@hotmail.se

SIKO arrangerar resa till Bohuslän 15-17 mars
Du som medlem i Blidö-Frötuna Skärgårdsförening har nu tillfälle att åka med.
Buss avgår från Vreta handel på morgonen den 15 mars.
Vi åker till Öckerö där vi bor och äter middag på Hönö Hotell första natten.
Nästa dag inleds med sightseeing på Öckerö, Hönö och Fotö.
Där efter träffar vi kommundirektören som berättar om förhållandena i deras skärgård.
Sedan reser vi vidare till Gullholmen där Annette Larm-Johansson berättar om ön
och visar deras Skepparmuseum.
Resan fortsätter sedan ner till Grundsund, där Saltöserien spelades in.
En gemensam fest kommer att anordnas där ortbefolkningen
och vi träffas och utbyter erfarenheter med varandra.
Den natten sussar vi på ett vandrarhem.
Sista dagen träffar vi medlemmar från det lokala örådet
samt åker en sightseeingtur på ön. Sen bär det hemåt.
Vi beräknas vara hemma på kvällen den 17 mars.
Allt detta ingår:
Buss, luncher, middagar, frukost, övernattningar, guidningar, färja, inträde
ENDAST 2.100:- /pers.
förskottsbetalning.
Begränsat antal platser, anmälan senast 24 februari
070 468 87 11 urbang@telia.com Urban Gunnarsson
Mer information kontakta Björn Sjöblom 070 318 41 41
Välkommen på en trevlig resa!

”Fiber till
Gräskö-projektet”
framskrider.
I förra medlemsbladet berättade
Håkan Carlén om hur hans intresse
för att engagera sig för att få
fiber till Gräskö startade och vilka
vägar han tagit för att sätta sig
in i frågan. Då Gräskö skall få
kommunalt V/A under 2013 såg
Håkan m fl det både som en möjlighet
och en skyldighet att åtminstone
kanalisera för fiber när
det ändå ska grävas på ön. I nära
samarbete med SIKOs representant
Sune Fogelström har Håkan
arbetat vidare och kan meddela
att ansökan till Länsstyrelsen om
Det rullar på med bredbandsansträngningarna på många
öar och vi har samlat en hel del nyttig information på
SIKOs hemsida med adressen www.siko.org.se
Jag kommer att publicera allt nytt där men samtidigt
skicka er ett mail till er som finns på sändlistan så att ni
vet när det finns något nytt att hämta. Säg till om ni inte
vill ha mail eller om ni vill bli borttagna från den sändlista
som finns på hemsidan.
Närmast i tur står möten med Lantmäteriet för att om
möjligt underlätta processen med kartor, markavtal mm.
Även kontakter med tänkbara aktörer som vill bygga nät
pågår.
En viktig fråga som vi diskuterar med Länsstyrelsen nu
är hur man ska avgränsa projekten , ska projektet omfatta
även angränsade öar eller den mest avlägsna delen av
ön?
bidrag från Landsbygdsprogrammet
är inlämnad.
Via anslutningen kommer att erbjudas
minst 100 megabits- och
så kallad Triple playkapacitet,
(TV, IP-telefoni och bredband)
och anläggningen är projekterad
för att klara framtida utbyggnad.
Att V/A-projektet och bredbandsprojektet
drivs parallellt (och i
mångt och mycket av samma
personer) ger stora möjligheter
till kostnadsbesparingar. Fastighetsägarna
på Gräskö som bundit
sig för anslutning till det kommunala
V/A-systemet kommer att få
fibern dragen med anslutning i
huset. Den enda kostnaden är
grävningen på den egna tomten
som ändå skall göras för V/A-
dragningen och därför blir försumbar.
En extra avgift kommer att debiteras
de som inte går med i V/Aprojektet
men vill ha fiberanslutning
i huset.
Då den ideella föreningen Gräskö
bredband med hjälp av SIKO
drivit projektet så här långt genom
byråkratin kan vi inte låta
bli att uppmana andra byar, öar
och föreningar att följa den utstakade
vägen. Se nu till att vi i
skärgården tillhör de 90 % av
befolkningen som ska ha tillgång
till minst 100 megabit bredband
före år 2020!
/Gabriella Söderman
Foto, Joel Nordstedt
Självklart är det enklare att bygga ju tätare fastigheterna
ligger men vem tar då ansvaret för de mer perifert belägna?
Vi har redan praktiska fall där öns största arbetsplats
ligger avsides och riskerar att hamna utanför utbyggnaden.
Vi har ingen övergripande planering att stödja oss på så
det gäller att planera med sunt förnuft.
Styrgruppen har beslutat att vi ska ansöka om en förlängning
av projektet, ansökan kommer att diskuteras
med Länsstyrelsen de närmaste veckorna.
BUD-projeket
Sune Fogelström

Lennart Jansson hade själv
bytt det dåliga taket på sin
sjöbod. Hos kommunen
fanns ingen ekonomisk
hjälp att få för att rädda
detta kulturarv. Då tog han
reda på att det finns stöd att
söka hos Länsstyrelsen för
att rusta gamla sjöbodar.
Eftersom väggarna också
var dåliga ansökte han.
De kom då ut från
Länsmuséet och gjorde en
bedömning. De var noga
med att allt ursprungligt
material som går att
använda ska tas till vara.
Rustning av sjöbod
Så kom ett gäng uppe
ifrån Harbo med lastbil.
De plockade ned boden
och tog med sig hem.
Efter en tid kom de
tillbaka och återmonterade
boden på förstärkta
grundstenar. De hade bytt
många stockar som var
ruttna. En del stockar som
delvis var bra klöv de och
halva ersattes med nytt
virke. Nu ska den stå så
här under tre år innan den
rödfärgas.
Alltsammans kostade 163 000 kr varav Lennart själv får stå för 48 000. En hedervärd
uppoffring av en pensionär för att bibehålla något av charmen på ÅkeröSkäret!
Göran
Att som pensionär få en lättare och mindre osäker vardag gav
tankar på att undersöka möjligheten till ett nytt och modernt
äldreboende.
När man oroar sig för gräsklippning och snöskottning.
Hur ska man orka med många kubikmeters vedhantering.
Hur ska man kunna byta takpannor på huset. Och tänk
om den gamla villapannan ger upp. Ska vi ha råd med
anslutningsavgiften till kommunens nya VA-nät.
Inte vill man flytta in till Norrtälje när man jämt har bott på
landet. Det vore trevligt om man kunde fortsätta umgås med
kompisar från orten som nu.
En grupp samlades och en intresseförfrågan skickades ut
till en tänkbar målgrupp. Man fick 150 – 160 svar.
Sedan hittade man lämplig lokalisering i Gräddö efter vägen
mot Refsnäs. På promenadavstånd till affären – tvärs över
vägen vid radhusen.
Man spekulerar i olika boendeformer: hyresrätt, bostadsrätt
eller kooperativ hyresrätt. Det senare innebär att en förening
äger bostaden och den boende får nyttja den mot ett insatt
kapital, som återbetalas vid avflyttning.
Informationsmöte
om
byggande av
äldreboende
på Rådmansö
I nuläget tänker man sig parhus med, små ett eller två rums,
lägenheter. Eventuellt en annan, större byggnad med service
som kök för distribution, kanske en restaurang om det visar
sig möjligt. Kanske hår och fotvård. Man tänker sig kunna
inrymma en distriktssköterska och här kunde hemvården ha
sin utgångspunkt. Man har kontaktat kommunen och tio-100organisationen
om detta.
Skulle den ökning i boendet som spås i översiktsplanen bli
ett faktun, måste det finnas förutsättningar att återinföra en
distrikssköterska på Rådmansö.
Tre arkitekter har kommit med varsina intressanta förslag
att diskutera omkring. Grundidén är 20 lägenheter, men som
kan utökas till 30 – 32 st. Utkasten visades första gången på
julmarknaden vid Sladdstycket.
Möte
Den 25 februari kl 14 i Rådmansö Församlingshem.
Du är välkommen att se och diskutera utformning och
boendeformer
Har du frågor kan du ringa till Ylva Ringhagen 070-624 65 40
Göran

Köpmanholms förskola -
Förskolan nära havet
I förskolans presentation på Norrtälje skolwebb står
bland annat att läsa:
”Vår barnsyn är det kompetenta barnet. Vi vill erbjuda
barnen en tillåtande miljö där det finns ett varierat
utbud av material och som låter barnen utforska
sin omvärld och där barnens lek är viktig. Teman har
vi efter barnens intressen.”
Att man följer sin barnsyn kan jag som förälder till ett
barn på förskolan och ett under inskolning intyga.
Och då barnens intressen förra terminen fick styra
kunde teman handla om t ex fåglar eller bajs – inte
just fågelbajs – utan bajs i största allmänhet.
Upprinnelsen till denna lilla artikel om förskolan var
ett samtal under det senaste styrelsemötet där jag
nämnde att det är många barn på förskolan nu.
”Nyheten” togs förstås emot positivt och jag blev ombedd
att sprida budskapet i kommande medlemsblad.
Nu känns det ju lite torftigt att bara berätta hur många barn
det är på förskolan i dagsläget och inget mer, så jag tar
mig friheten att även berätta lite kring verksamheten. En
del självupplevt, annat eftersökt på nätet och ytterligare
annat efterfrågat av arbetslagsledare Madelene Lönnelid
som alltid ställer upp och mailar allt från sångtexter till
siffror och föräldramötesprotokoll. För att inte tala om
infobreven om de olika gruppernas förehavanden. De kan t
ex se ut så här: ”Röda gruppen och Gula gruppen har arbetat
med tema fåglar. De har gjort sagoböcker och kikat
på vilka fåglar som finns i vår närmiljö och olikheter mellan
olika fåglar. Vilken fågel lägger störst ägg och vilken
lägger minst?”
eller: ”Gröna gruppen, bajsprojekt. Barnen: – vi har lärt
oss att älgar bajsar stora bajsar och
äter gräs. En del bajs är väldigt små, t ex snigelns (utdrag
ur barnens egna utvärdering)”
För mig säger ovanstående mycket om det stora engagemang
som de 8 pedagogerna har för barnen och verksamheten.
De fortbildar sig kontinuerligt genom såväl nätverk
som föreläsningar och kurser. Ord som lagkänsla och flexibilitet
dyker upp i mitt huvud när jag ser hur någon av
pedagogerna är på ”Ugglan” med 1-3-åringarna ena dagen
och på ”Örnen” med 3-5-åringarna nästa, eller hur de mobiliserar
för att lösa en situation för något barn som av någon
anledning har en jobbig stund.
Barnen är verkligen med och planerar allt från utformning
av lokaler och inköp till dessa, till vad för slags projekt de
vill arbeta med. De har också allt som oftast kameran i
högsta hugg för att dokumentera sina arbeten. Pedagogerna
styr så att hela läroplanen kommer med i projekten som
barnen utformar.

Att Köpmanholms förskola har som vision att vara en
av Norrtälje kommuns främsta, ”där barn, föräldrar,
förhållningssätt, lärande och lek, utforskande och
utveckling alltid sätts främst” märks och känns. Det
känns tryggt och roligt att lämna sina barn i dessa pedagogers
”händer”!
Att sedan förskolan hänger ihop med skolan i en lagom
stor enhet där man redan som 5-åring får chansen
att under våren börja praktiskera skolarbete så
smått genom regelbundna studiebesök i förskoleklassen
gör inte saken sämre. Barnen får en långsam och
trygg inskolning i skolvärlden tillsammans med sin
pedagog från förskolan, så när de efter sommarlovet
ska börja skolan känner de redan blivande ”fröken”
och har vistats i skollokalerna. Underbart för barnen
och bättre kan det inte bli för en orolig hönsmamma
till förälder!
Visst ja, nu har jag ju glömt bort att berätta hur
många barn det går på förskolan. Jo, 33 stycken är de
nu och redan i mars blir de 34!
/Gabriella Söderman, text och foto

Skärgårdstrafiksföljetongen
Det har sedan vårt förra medlemsblad
utkom hållits ett antal möten
kring skärgårdstrafikens framtid
runt om i länet. Vi har skickat representanter
från Blidö-Frötuna
skärgårdsförening (BFSF) och
SIKO till dem alla i hopp om att
få svar på hur det egentligen är
politikerna tänkt sig en utformning
av trafiken.
Att säga att vi blivit mycket klokare
sedan sist skulle vara en
lögn, däremot har vi fått ett par
nya begrepp att förundras över
och försöka förstå – såsom koncessionär
och RFI. Att det talats
om att ge EN privat aktör helhetsansvaret
för skärgårdstrafiken har
vi förstått. Att densamma skulle
kunna kallas koncessionär - och
vad det innebär - var i alla fall jag
själv lyckligt ovetande om tills jag
fick den stora äran att läsa de
”rekommendationer rörande effektivisering
av Waxholmsbolaget”
som KPMG står bakom.
Just efter årsskiftet damp den ner,
den 31 sidor långa utredningen
från 2009. Jag började läsa och
stötte ganska tidigt i läsningen på
ordet koncession. Efter att ha konsulterat
min mor som brukar kunna
ge svar på det mesta när det
gäller det svenska språket, men
gick bet denna gång, så vände jag
mig till Norstedts Svenska ordbok
och fick följande svar: Koncession
= tillstånd av regering (eller
myndighet) att driva viss verksamhet!
Då hängde vi med på det begreppet.
RFI hade vi redan i december
fått lära oss att det var en förkortning
för det utrikiska begreppet
”request for information” (som
jag personligen tycker att man
borde ha kunnat kalla för FOI,
”förfrågan om information”). Detta
då Stockholms läns landsting i
slutet av december publicerade
sitt eftersökande av information
på sin hemsida och i diverse tidningar.
SIKO bildade en trafikgrupp om 6
personer som skulle arbeta med
att för just SIKOs räkning inkomma
med ett svar på den så kallade
RFI:n. BFSF var representerade i
gruppen liksom redare från norra
skärgården, företagarna och även
en skärgårdsboende f.d. politiker.
Gruppen har arbetat fram ett svar
på RFI:n som efter kontroll och
eventuell korrigering kommer att
insändas till landstinget.
BFSF har för avsikt att insända ett
eget svar på RFI:n där de specifi-
foto, Barbro Nordstedt
ka synpunkterna för just vårt område
kommer att lämnas. Vi upplever
att trafikområdet Furusund-
Ö s t e r n ä s - G r ä s k ö - N o r r ö r a -
Söderöra-Bromskär glömts bort
då stor vikt läggs vid de så kallade
kärnöarna och replipunkterna som
landstinget utsett och till vilka
ingen av ovan nämnda platser tillhör.
En bekräftelse på detta var att
inget dialogmöte fanns mellan
Arholma och Ingmarsö!
P å l andstingets hems ida
www.sll.se/rfi kan man läsa om de
frågeställningar som diskuterades
vid de olika dialogmötena. SIKOs
svar på RFI:n liksom BFSFs blir
förstås offentliga handlingar när
de sänts in, så för den läsgirige
kommer det finnas att förkovra sig
i.
Som en liten kommentar från svaret
på RFI:n kan dock nämnas att
SIKO är motståndare till en total
upphandling av en koncessionär
och inte enbart på grund av att
ordet känts främmande och svårt,
utan för att man anser att tryggheten
för de som lever och verkar i
skärgården är avhängig av att det
finns en stabil, pålitlig kollektivtrafik
på vattnet som är offentligt
styrd.
/Gabriella Söderman

Rapport från Norrtälje
kommuns skärgårdsråd
16 november 2011
Ö-info
Arholma: ingen deltagare
Söderöra: Oro inför vinterturlista om Kung
Ring inte kan köra, ersättningsbåten kommer
inte in till Söderöra utan endast till Norröra.
Transport mellan öarna får då ske med svävare.
Gräskö: Befolkningen ökar, det blir fler barn.
Arbetet med va och bredband rullar på.
Rådmansö: Det har gått ut intresseförfrågningar
angående äldreboende i Gräddö. Fördjupade
översiktsplanen är nu ute för synpunkter.
Norröra: inget speciellt.
Högmarsö: Inget speciellt.
Tjockö: 2 barnfamiljer har flyttat så nu är det ca
40 bofasta och ingen under 18 års ålder
Löparö: Ansökan om förrättning av vägar är nu
inlämnad till lantmäteriet.
Fråga om gatuadresser och koordinater ställdes,
det ska ske redovisning på nästa möte.
Yxlan/Blidö: ingen rapport.
Rapport från möte med Färjerederierna:
Nuvarande dubblering av turerna från Furusund
bör ersättas med kvartstrafik under sommartid.
Blidöfärjan bör gå hela tiden för att undvika kö
på Yxlan.
Återinförande av kallelsetur 23,30
Digital infoskylt i Furusund inom 2 år
Trafikverket ska ta fram en förstudie om linfärja
mellan Yxlan och Blidö. Erfarenheter visar att
linfärja ger ökad kapacitet till en lägre kostnad.
Återvinning vid replipunkter:
Målet är att det ska finnas en återvinningsstation
vid varje replipunkt. I det arbetet ska det till
sommaren vara ordnat vid Spillersboda,
Bromskär, Räfsnäs och Simpnäs.
Det ska genomföras test av 2 typer av tömningsstationer
för fritidsbåtar, en på Rödlöga och en
på Arholma. Stationerna är flytande och ska ta
hand om toalettavfall och sopor.
Replipunkter:
Bromskär: Ansökan om miljötillstånd för
dumpning av muddermassor pågår. Kostnaden
för projektet är avsevärda och förhandling med
trafikverket pågår om finansieringen. Representant
för Söderöra ska ingå i styrgruppen.
Östernäs: En begäran om förrättning är inlämnad
till lantmäteriet och redovisning sker vid nästa
möte.
Vettershaga: Det är ont om parkeringsplatser
och behöver utökas samt att marken behöver
säkras för framtiden. Kommunstyrelsekontoret
har fått i uppdrag att finna en lösning. Redovisning
ska ske på nästa möte.
Spillersboda: Det behövs några fler platser för
fastboende. Claes-Håkan Jansson tar kontakt
med kommunstyrelsekontoret för att lösa behovet.
Regionala skärgårdsrådet: Nästa möte 1 december.
Aktuella frågor är besöksnäringen, bredbandsutbyggnaden
samt trafikupphandlingen.
Huvudansvaret för betaltjänster ska ses över, inriktningen
är att Länsstyrelsen ska ta över. Frågen
angående fartområden ska lyftas till regional
nivå. Strandskyddsförordnandet med utökning
till 300 meter skall ses över av länsstyrelsen. Det
förfaller år 2014 och om nytt beslut inte tas blir
det 100 meters strandskydd.
Vid nästa möte 7 Mars ska arbetet med översikts
planen redovisas.
Vid tangentbordet Bo Gesslein, Löparö
foto, Björn Sjöblom
Minnesanteckningarna i sin helhet finns som
vanligt att läsa på www.bfsf.se

Mitt Hemvärnet
– vart tog du vägen?
När det gällde att värna och vakta hembygden var Hemvärnet
optimalt p g a sin lokalkännedom.
Den hemvärnsgrupp jag var med i hade bland landets
högsta närvarosiffror på övningar och sammankomster. Efter
mötena kunde veteranen Erik Gillemar ställa sig upp och
sjunga. Jag minns särskilt Sången om Warsawa. Han hade en
fantastisk sångröst och det blev en väldigt speciell stämning.
Minläggare och gerillagrupp
Vår grupp hade till uppgift att minera hamnen i Kapellskär.
Det gjorde vi med trålaren Ariane. Vi övade med tunga
attrapper som lades ut efter vissa system. Sedan fick allt
bärgas och köras tillbaka till förrådet på Norrtälje.
Men det var inte minläggning varje övning. Vi fick
oftast agera lede Fi både mot andra grupper i 15e
skärgårdskompaniet och mot andra hemvärnskompanier t ex
Norrtälje och Vätö. Vi utvecklades till typ kommandosoldater.
Kamoflagemålade smög vi runt på öar och i skogar på
nätterna fulladdade med lösplugg till AK4orna. Vi hade en
självlysande lapp under den uppfällda kragen så att vi kunde
följa varandra i mörkret. Dessa äventyr gav en väldig social
gemenskap och kamratskap. Alla ställde upp för alla som hos
De Tre Musketörerna: En för alla – alla för en.
Skulle något bäras gick förste man fram och tog det tyngsta
han orkade med, för annars skulle ju någon annan få ta det.
Här fanns inga myglare. En gång kom det in en som skröt
med att han var manager till Lilli & Susie och vred på fel
knappar. Han passade inte in så honom sparkade vi efter en
övning – vi skröt inte, vi uträttade.
När vi rörde oss på Rådmansö hittade vi i den mörkaste
natt. Det var ju Hemvärnets signum. Skulle vi bort någonstans
rekade vi. Vid förråden i Norrtälje låg vi och tryckte i ett dike
2 meter ifrån den som gick patrull. Då var pulsen hög.
Kenta Rammus på Inre Håkansskär. Rökgarnaten markerar
att vi utplånat radaranläggningen, som andra hade till uppgift
att bevaka.
Här i Brevik överraskade vi ett gäng värnpliktiga på
slutövning, som satt och spelade kort i ett tält. Nisse, fd
fallskärmsjägare, gick först med en pinne och kollade så vi
inte gick på någon snubbeltråd i mörkret.
Tävlingar visade kunskapsstatus
Vi hade också tävlingar på färdigheter både i kompaniet
och i bataljonen. Vid ett moment skulle vi förbinda ett
benbrott på en kamrat, tillverka en bår och springa på tid över
att fält på 200 meter med gasmask och full mundering i värsta
solvärmen. När samme Ulo som ovan kom i mål dråsade han
omkull med svetten sprutande om ansiktet. Gasmasken har en
gummiplugg för öppningen där filtret ska sitta. Den pluggen
hade han glömt ta bort. Han hade sprungit över hela fältet
Strategi på Gisslingö. Mats Tengdelius, Classe Lindkvist och
vår impulsgivare Lasse Eriksson.
utan att få luft. Tala om att ge allt! Efter alla år har det blivit
många roliga och dråpliga minnen parat med vissheten att vi
var väldigt kompetenta och uträttade mycket i rätt riktning.
Uppgifter ute i skärgården
Efter Olle kom andra chefer med andra kvaliteter och det
blev inte samma lagstämning.
Uppgifterna förändrades. Vi var två grupper som fick
uppgifter i skärgården. Skyddsobjekt inspekterades och planer
upprättades hur de skulle intas och försvaras.
Vi fick överta en 200-båt (234) som vi vårdade till bästa
skick. Vi lärde oss att hitta till lands och sjöss även i svartaste
natt ända från Inre Håkansskär och ned till Långskär.
En natt paddlade vi kanot och sprängde en kustkorvett
vid Yttre Hamnskär. På stora Rävskär slog vi tillbaka och
tillfångatog en grupp från Täby Hemvärn. En gång på
Gisslingö tog vi oss in mitt i Vätö hemvärns förskansning och
sprängde den centralt placerade radiomasten utan att någon

upptäckte att vi var sabotörer. På Hallskär tog vi oss igenom
50 meter tät havtorn i kolsvarta natten. Sedan väntade vi i
bergsskrevorna på en attack som vi slog tillbaka. Vad gjorde
alla stick och revor i huden när vi vann slaget? Alla dessa
äventyr och umbäranden stärkte den sociala samhörigheten i
gruppen.
Det utlystes en tävling om en egen sång
– här är ett av förslagen, första versen
Nu har det gått ett hemvärnslarm och vi ska ut och öva
Vi övar bara sånt vi vill och sånt vi kan behöva
Nu är det mörkt på sjö och land
och Fi, han anas intill strand
Då kommer vi här med vår 200-båt
Det är Östen och Kenta och Wickeman
Melodi: Rövarna i Bobbadilla stad
Vår grupp fick sedan som huvuduppgift att bemanna
stridledningscentralen i berget på Torskär –Söderarm– medan
den andra gruppen placerades i kanonen på Tyfskär. Vi gjorde
egna instruktioner och lärde oss ställa bergen i skyddsdrift
snabbare och bättre än de instruktioner som fanns på plats.
Vi lärde oss t o m att göra målangivelser från centralen
på Torskär och skjuta med kanonen på Tyfskär. Det trodde
man inte att några hemvärnsgubbar skulle kunna klara.
Men min grupp hade en brokig samansättning allt från
fiskare till en professor i kärnfysik. Det gav en smått
tvärvetenskaplig samling som kunde lösa många och svåra
uppgifter. Rådmansö Hemvärn hade en framträdande roll
när den sista salvan sköts från Tyfskär, innan kanonen skars
ned och bergrummen på gjöts igen. När vi med nit och stora
uppoffringar hade lärt oss allt och fick visa vad vi kunde –
precis då lade man ned allt! Sedan tror de att man ska vara
motiverad för andra uppgifter!
När de rev som värst där ute kontaktade jag
Riksantikvarieämbetet och gjorde dem uppmärksam på vad
som skedde. Bergen på t ex Långskär var nedlusade med
gjutna skyttevärn – ett tidsdokument från en annan tid.
Dessa borde sparas till eftervärlden så att man kan få en bild
av hur det var. River man bort dessa, menade jag, så kan man
riva Visby Ringmur också – det är också ett försvarsverk.
Nu blev de flesta av värnen kvar, men sandfylldes för att
ingen skulle ramla ned och skada sig.
Sedan tog man båten för oss, p g a utgånget bäst före
datum trots att det inte var några stora fel på den.
Så gjorde man om behörigheten för båtförare så att
tillsyningsmannen Mats Diesenmark, som kört här ute i alla
tider och hittar som i sin egen ficka, inte längre fick köra sin
300-båt! Han måste ha en annan som körde ut honom. En som
var certifierad. Mats fick säkert visa honom hur han skulle
köra för att inte gå på grund där ute. Eller också fick han gå
långa omvägar i säkra leder. Visst är det konstigt?
Diesenmarks 300-båt och vår 234a under bunkring på
Yttre Hamnskär
Allt större områden ger allt sämre motivation
Först slogs Rådmansö Hemvärn ihop med Norrtälje
(och Vätö?). Man pratade om att vi skulle vara beredda att
åka till och försvara Arlanda eller Stockholm om det skulle
bränna till. Hur intressant är det? Detta samtidigt som man
skär ned försvaret. Hemvärnet är en frivillig organisation
och kostnadsbilden blir en annan om man kan lägga en större
del på hemvärnet. Men hur kan man tro att man ska uppnå
tillräcklig numerär för att klara uppgifterna, när motivationen
går ned. Fan vet hur de tänker. Man har nu organiserat
Insatskompanier för att backa upp säkerheten.
Förut fanns det pengar att spränga in fyra – fem
bombsäkra, fullt utrustade, våningar i snart sagt varje större
ö i skärgården samtidigt som alla svenska män skulle göra
sin värnplikt – idag finns inte pengar till att utbilda folk till
försvarare utan det ska frivilligorganisationerna ta hand om!
De gamla officerarna är nu omskolade till byggnadssnickare
eller busschaufförer – typ.
Det som idag heter det 28:Roslagens Hemvärnsbataljon
- Det Marina Nationella insatsförsvaret. Det rekryterar och
verkar i första hand inom Norrtälje, Värmdö, Österåker och
Vaxholms kommuner.
Göran Hedberg,
hemvärnsveteran

Åkerö
– förmodligen
den äldsta byn på
Rådmansö
Byn ligger högt och var bland det första som steg upp ur havet
när Rådmansö reste sig efter inlandsisens nedtryckning.
Att byn är gammal vittnar ett bygravfält, på en höjdrygg, från
folkvandringstiden – ca år 400 e Kr, om.
Det som är lite intressant med Åkerö är att gränsen för Åkerö
skifteslag sammanfaller ganska exakt med strandlinjen som
den var för cirka 1000 år sedan. Åkerö by hade alltså från
början samma utsträckning som ön Åkerö.
Åkerö räknas i gamla lantmäterihandlingar som bolby,
det vill säga moderby och hemmanen Västanvik,
Stortorp och Nyby är upptagna på Åkerö ägor.
Sedan tillkommer förstås också byns holmar, Betsö,
Alörn, Bredholmen, Ramsen och en del av Sötholmen
ända ut till Furusundsfjärden.
Första kyrkan fanns i byn
Här fanns ett kapell vid slutet av 1500-talet. Hela landet
söder om Norrtäljeviken hörde på den tiden till Frötuna.
Bönderna på Rådmansö hade fått lov att hålla gudstjänst i ett
kapell som de låtit uppföra i Åkerö. På så vis slapp de bege
sig ända till Frötuna för sina kyrkobesök.
Casper Otto Sperling var en tysk adelsman som hade tjänst
i svenska armén. Sperling är gråsparv på tyska. Vapenskölden
har också tre gråsparvar. 1626 köpte han Rådmansö
Kungsgård. Han blev storägare på Rådmansö genom köpet
av Kungsgården, som då hette Svinö. Till Svinö hörde 1644
inte mindre än 56,5 mantal underlydande inom hemsocknen.
Då var 9 torp inte medräknade. I Åkerö omfattades sex
gårdar, alla skattehemman. Rent tekniskt hade Sperling bara
möjlighet att från kronan köpa räntan av skattehemman.
Däremot hade han också köpt både jord och ränta från
kronohemman.
Han hade dessutom Sperlingsholm på västkusten och
Nehringen i Pommern. Han ansågs som hård och orättvis av
allmogen vilket anfördes vid riksdagen 1650 efter att han fått
en bonde dömd till döden. (Om detta har Edvin Gustavsson
i eget förlag givit ut ”Den syndaren Olof Andersson i
Lerviken”, skriven som en teaterpjäs.)
Sperling såg till att kapellet i Åkerö flyttades ut till
kronofisket på Svenska Högarna. Gråmunkebröderna från
Sigtuna hade ett kapell i Kappelskär, därav namnet, men
låg också ute vid ”SvenskHöga” och tog upp avlater till
konventet. Dit flyttades kapellet från Åkerö. Sperling lät
istället bygga en korskyrka invid Kungsgården.
Grunden finns kvar intill den nuvarande kyrkan.
Rådmansös klocka i rådhuset
När kapellet på Svenska Högarna revs togs klockan in
till Norrtälje. 1776 hängdes den upp i det gamla rådhuset.
Det nuvarande gamla rådhuset är byggt 1792. Klockan kan
sägas tillhöra Rådmansö. Den var ju bekostad av bönderna i
Åkerö, flyttades av Sperling ut i havet och försvann sedan till
Norrtälje. Fast den är omgjuten 1721, lär ändå vara spräckt
och inte så värdefull idag.
Åkerö by 1795.
Religiositet
När jag, som kommer från Dalarna, kom hit ut, frapperades
jag av de många bönhusen. Det fanns minst ett i varje by.
Visst hade vi bönhus däruppe också, men inte till närmelsevis
i den omfattningen. Historierna om kolportörerna här i trakten
är ju också många. De gjorde säkert sin nytta i en vildvuxen
bygd, även om många berättelser präglas av sarkasm.
Idag är nästan alla bönhus på Rådmansö avvecklade och
försålda. Endast Missionshuset i Gräddö finns kvar och
kämpar med en krympande medlemsskara även om viss
rekrytering bland yngre förekommer. På sommarauktionerna
är dock lokalen sprängfylld.
August Malmgren 1952
Min svärmor var missionsförbundare som hennes far och
hela hennes släkt. Hon brukar berätta att Sture Malmgrens
farfar, August sjöng så bra. Han kunde sjunga religiösa sånger
när han tog upp nät på Åkeröfjärden så att det hördes så
vackert över hela byn.

Fiskade vid Svenska Högarna
Likt alla andra byar i skärgården var folket sysselsatta
med jordbruk och fiske. Fjärdarna har historiskt ansetts
som mycket fiskrika. Förutom vid hemfjärdarna fiskade
åkeröborna vid Svenska Högarna, Fredlarna och Limmaren,
enligt gammal hörsägen. Vinternot drog man både på
hemmavatten och i Lötaviken, som är en bräckvattentarm.
Där finns gamla gistplatser vid Trollskärsudden och nedanför
Skällarholmen. Namnet Trollskär kommer säkert av det gamla
ordet för draga: tråla eller träla.
Bengt Pettersson berättar att de använde bynoten som
fotbollsmål när han var grabb!
För 60 år sedan
fanns en industri
i skogen
Det finns ett stråk av gabbro i berggrunden med ett ovanligt
mineralinnehåll. Dess like lär endast finnas här, på ett ställe i
Värmland och på den ö utanför Skottland. Gabbron användes
vid stålframställning. Den började brytas, i dagbrott, 1950
och levererades till SKF i Hofors med lastbil. Som mest bröts
där 3 000 ton om året. 1962 hade transporterna blivit så dyra
att det inte lönade sig längre. Metoden ersattes med andra
processer och verksamheten i gruvan lades ned. Även om
dess livstid inte var lång är gruvan i Åkerö är ett känt begrepp
på orten. Nu håller dock naturen som bäst på att ta tillbaka
området kring gruvan.
EFS – Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
Helga och Fridolf Jansson hade tre söner som alla dog. De
sålde bort marken men tog undan en tomt där de byggde en
bostad, som de senare testamenterade till EFS. Det blev sedan
Åkerögården. På 50-talet, när jag var junior i EFS i Rimbo var
jag här på läger. Det var då inte så utbyggt som nu. Det fanns
en stuga där ledarna bodde och där köket fanns. Killarna låg
i en barack, i sovsäckar, sida vid sida på en nedre och en övre
lång hylla. Flickorna sov i ett par små stugor i skogsbacken.
På ängen fanns ett stort tält med bänkar, altare och orgel. I
öppningen var lövat med björkar.
Var i den åldern då det var spännande med flickor. Men
man vågade inte mera än att bara försöka sitta så nära en
favorit som möjligt eller bli med i samma lag och utmärka
sig i de många tävlingarna. Det var t ex brännboll, ta-fattlekar,
säckfight på stång och vad det kunde vara. Att bada i
det klara vattnet vid Åkeröbadet var härligt jämfört med det
bruna i Rimbo Långsjön där man inte såg botten på 50 cm.
Åkeröbadet är ett av kommunens allmänna bad.
Här är långgrunt och varmt i vattnet eftersom det ligger i en
infjärd. Här går barnen i simskola på somrarna.
I Åkerö affär handlade vi läsk, tablettaskar och Örebrokex.
Föga anade man då att jag senare skulle sitta vid dukat
långbord, på Bertils 60-årskalas, i just den affären. Ebba
Andersson var syster till Astrid, som kom att bli min svärmor.
Idag modern konferensanägging
Åkerögården är nu utbyggd och något helt annat än på
50-talet. Under tio års tid byggdes gården upp för att stå färdig
1976. Man kan idag ta emot 72 övernattningar. Går att boka
för sammankomster och är populärt besöksmål för dans kring
midsommarstången. Tack vare inkvarteringsmöjligheterna
bokas gården ofta för konfirmationsläger.
Idag står Lotta Holm, Åkerö och Yvonne Frazén, Västernäs
för husmorsskapet.
På somrarna har man Bed & Breakfast. Bekvämt boende
för folk från inlandet som vill upptäcka vår del av Sverige.
Leonard och Vilhemina Pettersson med barnen Svea, Ebba,
Astrid och Axel
Jordbrukets förvandling
År 1900 fanns 20 hästar och 66 kor i Åkerö.
Leonard Pettersson kom från Stortorp till Åkerö. Han köpte
Östergården av Sjölund och brukade den till ungefär 1930

då han överlät gården till sonen Axel. Varje gård som har en
ladugård eller grund efter sådan har haft kor. Av den gamla
stammen var det Nisse Jansson, Ewert Söderman och Axel
Pettersson som höll ut längst som mjölkbönder.
1964 fanns inte någon häst men 28 kor och 18 ungnöt.
Axel var den som skickade mjölk längst i byn.
Han brukade gården i egen regi till början på 70-talet.
Då tog syskonen Bengt och Birgitta över med Axel som
”hjälp-dräng”. Han hade då sålt tjuren alla mjölkkor.
Han trodde inte någon var intresserad att fortsätta med det
slitsamma arbetet. Barnen jobbade ju med annat.
Kvar fanns bara några kvigor. Men syskonen började lägga
på besättningen och blev åter mjölkproducenter. 1977 köpte
Bengts familj gården och drev den med mjölkkobesättning
till 1992. Då gick man över till köttdjur för att hålla markerna
öppna och få mindre bundenhet i tid. 2006 såldes sista djuret
och sedan dess hävdas markerna med gårdsstöd.
Idag finns inga kor eller grisar i Åkerö. Däremot finns det
nu fem hobbyhästar, det nya jordbrukets betande husdjur.
Skomakare Karlssons första hus
En enbent särling
I början på seklet fanns i byn en vänlig och barnkär
skomakare som hette Karlsson. De som hade något handikapp
blev ofta skomakare. Han hade träben och gick med krycka.
Hans fru, Sofia hörde dåligt och hade en stor hörlur hon satte
för örat. Han kunde inte sjunga, men visslade jämt och var
alla barns gunstling. Han täljde leksaker till dem och ansågs
vara vänligheten själv.
Hästen hittade själv hem
När han köpte sina råvaror i Norrtälje träffade han bekanta
och yrkesbröder. Det slutade ofta med besök på någon krog.
Där blev det gärna lite för mycket innanför västen.
Han somnade på kuskbocken, men den vita hästen han
lånat av Karl-Ivar hittade själv hem. Något som dagens
transportmedel inte klarar – än så länge. När hästen kom till
stallet gnäggade den och då vaknade Karlsson. På vintern var
det släde, på sommaren vagn.
Han var uppfinningsrik. Gjorde egen telefonlinje mellan
verkstad och hus innan rikstelefonnätet nått Rådmansö.
Han åkte runt på Åkeröfjärden med en katamaran som hade
en utombordare mellan flytkropparna. En egen kostruktion.
Hindrades inte av handikapp
Trots sitt handikapp sägs det att han själv byggde ett
utsiktstorn. Han högg själv allt virke som behövdes.
Det har berättats hur han klättrade, mest med armarna och
med kryckan bunden på ryggen. Tornet var så högt att man
såg hela Åkeröfjärden, Kyrksjön, Nyby och ända till Stortorp.
Han byggde sig ett nytt hus nere i backen på väg mot Nyby.
Trots sitt handikapp handborrade han och spräckte stenar ur
berg till sitt bygge. Dem släpade han sedan uppför kullen
där huset byggdes. Prata om att viljan kan försätta berg hur
besvärligt man än har det med kroppen!
Nytt äktenskap – ny livsstil
Han blev änkling och gifte om sig med Mo-Kalles Hildur.
Han var på friarstråt i det gamla båtsmanstorpet när Kalle kom
på dem. Han smet då ut genom fönstret. Ute var det nysnö
och det blev spår från en sko och hål efter ett träben och en
krycka, så det var inte svårt att se vem som varit där.
Det sägs också att Mo-Kalle jagade honom någon gång och
att han då kunde svings sig på kryckan över vinbärsbuskarna
och på så vis komma undan.
Detta frieri resulterade dock i ett nytt äktenskap. De fick
två pojkar och han ändrade sin livsstil. Han blev nykterist och
religiös i Pentekosta-rörelsen, ska nog vara det som sedan
blev Pingströrelsen. Nu byggde han på samma vis ett bönhus
på tomten. Där predikade han själv, men även gästpredikanter
inbjöds. Lennart Jansson var där en gång som pojke, men blev
mest förskräck när vuxna människor började tala i tungor.
Fruga nummer två var yngre, men också hon handikappad
efter barnförlamning. Hon satt i en rullstol som hon vevade
fram med ett nav mitt fram i brösthöjd.
Gammal bild från Skäret med bodar som idag inte finns kvar.
Jansson på Skäret blev skutskeppare
Kalle Jansson på Skäret var skutskeppare. Han hade
en vedjakt, Anny, byggd 1896 på Ljusterö. Det var en
klyvarskuta med salongskajuta. Finns med i Hans Eklunds
bok Roslagsskutor på sid 201. Köptes från Julius Jansson
i Länna. Hon var en ren segelskuta, men på 20-talet
moderniserades hon med en tändkula.
Kalle och Verner lossa vid Strandvägen i bakgrunden Skeppsholmen
med Råseglarhuset. Pojken är Kalles son Sture.

Kalles var bonde från början men brodern Verner på
Bussholmen var mera van med skutor, så de slog sig ihop.
Så småningom gick Kalle någon kurs och fick intyg på att han
hade kompetens. De mesta frakterna var ved till Stockholm på
gängse vis. Skutan såldes 1939. Helt fel i tid kan tyckas om
man enbart ser på de ekonomiska förutsättningarna. Under
kriget blev det mycket mera lönsamt att frakta både meter-
och gengasved till Stockholm.
Sommargäster på utflykt
Det var inte ovanligt med söndagsutflykter med
sommargäster. Det var säkert populärt att komma hem till stan
och berätta att man varit ute med en segelskuta.
När Leonard Pettersson blivit änkling, fått ny fru
och överlåtit jordbruket till sonen Axel, flyttade han till
Stockholm. Han öppnade livsmedelsaffär på Linnégatan,
fast han sa Linnegatan – inte som blomsterkungen alltså utan
som tyget. Från bonde till affärsman i huvudstaden! Då var
det med Anny som flytten skedde. Kalle höll kontakten och
kunde berätta att den nya kulturen medförde visst omak.
Leonard som var missionsförbundare och van med de jordnära
människorna på landet hade problem att förlika sig med
affärsbiträden med kraftigt målade läppar. Han hade svårt att
inte se dem som förtappade människor.
Affären i Åkerö var en fast träffpunkt
Ebba Pettersson gifte 1928 sig med Bertil Andersson från
Högmarsö. Han var född 1909 och jobbade först på varvet.
Därefter mönstrade han ombord som kock på en bogserbåt
som Högmarsö varv var redare för. De var inte bara här i
Roslagen utan hade en hel del uppdrag nedåt Kalmarsund och
Öland.
Ebba var missionsförbundare, likt hela hennes släkt.
Bertil gick nog aldrig till bönhuset. Han jagade hellre och
fiskade. Han blev beryktad på orten för sitt skämtlynne och
sina upptåg.
Ebba till vänster, systern Astrid till höger. Affären före utbyggnad.
Meningen var att Bertil skulle hjälpa till i jordbruket, men
det låg inte för honom. Han var liksom rädd för både kor och
hästar. De fick istället stycka en tomt mitt över vägen från
Ebbas fäderne gård. 1934 byggde de där det som skulle bli
affären i Åkerö. Den var igång in på 70-talet med kortare
avbrott och var under perioder utarrenderad.
Olseryd, som ett tag hade affären på Esplanaden, mitt emot
Sjukhuset drev handel där under fem år. Då byggde de ett
annat hus bakom affären där de själva bodde.
Ebba och Bertil hade även en tid affären i Kapellskär.
Den låg nere vid Waxholmsbryggan, längst ut på udden.
I Åkeröaffären fanns det mesta en lanthandel ska kunna
erbjuda, även om lokalerna var små. Salt sill i tunna, spik och
skruv, skosnören och vispar och mat i de flesta former.
Även bensin och olja kunde man köpa här.
Hämtade varor i Norrtälje
Bertil hade en paketcykel. Med den cyklade han till
Norrtälje efter charkvaror. En gång när han på hemväg var
kommen till ladan på Björnö satt där luffaren Sten som var

Luffare Sten fotograferad
av Helmy Pettersson
känd i Åkerö. Bertil
stannade och tog fram
en falukorvsring och
bjöd luffaren på. Nästan
hela korven gick åt där
mot ladväggen. Luffaren
var så glad för det här
att han lovade säga till
alla kompisarna från
Vallentuna, att hos Ebba
och Bertil i Åkerö fick
de inte göra inbrott.
Tablettask i stället för köttbit
Bertil var som han var och det stod han för, ofta med
glimten i ögat. Det sägs att en kund fastnade för en köttbit
charkdisken att ha till lördags middagen. Men då tittade Bertil
på köttbiten och tyckte den såg bra ut, så han sa att den skulle
han allt ha själv. Kunde de inte köpa en tablettask istället.
En gång kom en kund och ville köpa sill. Bertil tittade
allvarligt på kunden och sade med sorgsen röst att sillen tyvärr
var slut. Det hörde Ebba och ropade bakifrån att det var den
alls inte. Han hade sagt så för han hade ingen lust att gå ut i
boden och hämta. Sedan flytades silltunnan till trappan bakom
huset så blev det närmare.
Han var inte heller glad att behöva gå ned och hämta någon
vara i källaren. Man kunde få fråga både två och tre gånger
innan han innan han gav sig av.
Han åkte gärna med varor till Katie Rolfsen på
Bussholmen. Det var ju lite spännande med känt folk. En gång
satt hon i det höga gräset och kissade. Han var tvungen att
harkla sig. Men det bekom henne inte. Hon satt också naken
och rodde någon gång – men så slutade det ju som det gjorde
också, när hon drunknade.
Åkerö frisersalong
En lite udda människa på Rådmansö var Simon Nyström.
En gång en solig sommardag ses Simon sitta på en stol på
gräsmattan. Bakom står Bertil iklädd brynja, det var inte
ovanligt, och klippte Simon efter kanten på en kastrull som
var satt över huvudet. En syn för gudar!
Jägare med flexibla gränser
För sin jakt hade han strävhåriga taxar. Den sista hette
Uffsa. En kund ville en gång köpa en korv i charkdisken, men
Bertil ville inte sälja han tyckte att Uffsa behövde den bättre.
Han jagade med min fru Ylvas pappa och farbror Harry
på Näset. Det var dråpliga historier i värsta ”Janne Wängman
klass” när han berättade från jakten förr i tiden. Det var inte
sådan konkurrens på den tiden om jakten. Det var mest de
som arbetade ute i markerna som jagade. De visste hur djuren
rörde sig. De hade orsak och verkan klart för sig. De kände
ofta djuren till individer och visste vad de höll på med. På den
tiden var det heller inte så noga med markgränser, för många
jordägare engagerade sig inte. Jakttider kanske inte heller var
så heliga. Det hände att man styckade en älg i skogen och bar
hem på natten så ingen skulle se.
Bertil var både synsk och musikalisk
Han såg ofta spöken och gastar. Även Ebba kunde berätta
om övernaturliga händelser och möten. Hon frågade till
exempel Hans Landberg hur de vågade bo nere vid Unnsjön,
där det spökade så förfärligt.
Sjön är en liten före detta havsvik som snörpts av genom
landhöjningen. Den är grund och vassrik. Ihärdiga rykten
säger att här finns skatter nedkastade 1719, när ryssen kom.
Det är många som har draggat och letat efter rikedomarna,
men ingen har nog hittat något trots att många känt eller anat
något.
Namnet på sjön är förresten svårt. Säger man Unnsjön på
rospiggska för att sjön egentligen heter Hunnsjön? Eller är det
tvärt om att man säger Hunnsjön för att sjön heter Unnsjön.
I äldre lantmäterihandlingar kallas den oftast Siön Uhn. På
vissa kartor står det Hundsjön, vilket alltså är vansinnigt fel.
Något skumt är det med sjön. Det talas om skatter, spöken,
hednakult och bottenlösa djup. Förmodligen har något
tilldragit sig här för länge sedan, men ingen minns längre vad,
bara att det var något speciellt.
Bertil spelade fiol, munspel, dragspel och piano, alltid utan
noter för sådana kunde han inte läsa. Flera av hans familj på
Högmarsö emigrerade till Amerika. En del blev mormoner.
Någon bror var duktig sångare och sjöng i kyrkor.
KoTeklas Stockholmsresa
Karl-Ivars Britta i Åkerö hade en mormor som var gift med
lagårdskarlen på Kungsgården. Hon kallades för Ko-Tekla.
På den tiden var det vanligt att bönder som lämnade mjölk
fick åka med mjölkbilen om de behövde till stan.
Det var Einar i Gräddö som körde bilen. Han var känd för
att köra lite hetsigt. När Tekla en gång behövde komma till
Stockholm fick hon åka med. Satt på flaket, som brukligt var.
Det bar sig inte bättre än att käringen ramlade av. När Einar
kom fram till MejeriCentralen på Torsgatan i Stockholm och
inte hittade någon passagerare lär han ha sagt: ”Hade jag inte
Ko-Tekla med mig, jag då”? Hon kom efter sen, arg som ett
bi. En bil som sett henne ramla av hade plockat upp henne.
Smuggeläventyr i Åkerö
Berättat av Axel Pettersson 1991
Det var mellan 1925 och 1930 som det kom två bilar med
tullare upp gården. De frågade om de fick hyra ett rum till kl
12 på natten.
Då fick de ett rum på övre botten. De var åtta stycken och
dom visade polisbrickan, så det var ju riktigt.
Det var möte i missionshuset samtidigt. En massa
ungdomar var det alltid häromkring när det var möte.
Dom var ju nyfikna varför det stod två bilar på gården.
Klocka tolv åkte de härifrån. Ungdomarna tyckte det var
spännande så de cyklade ju efter. Nere vid Tomta gamla växel,
på skogen där, mötte de två stora lastbilar fulla med sprit.
Det blev nästan krig på natten, ute i skogen. Tullarna tog nog
en sju, åtta stycken tyskar och estländare. Niska ska ha varit
med bland de där som blev tagna. Så man kan säga att vi haft
beryktat besök här på gården.
Vi trodde ju att dom skulle försvinna klockan 12, men
dom kom tillbaka med de två lastbilarna och de där som de
hade tagit. Så det var fullt med folk här. Bilarna vaktades av
beväpnade tullare under natten.
På morgonen hade det kommit snö så det var lite stökigt.
Man frågade om det var rådligt att ha folket gå omkring så där

på lagårdsbacken och fick till svar att de visste precis vad som
gällde, så det var inga problem.
Så fick de låna några kättingar som vi hade till hästarna,
att linda runt hjulen så de kom iväg. Det stod väldiga spalter i
tidningarna om det där sedan.
Jag kommer så väl ihåg när bilarna stod där på logen.
Grannen Karl-Ivar, som var lite intresserad av råvarorna, tog
tag i en dunk och lyfte, men det skulle han inte ha gjort!
Man funderade hur tullarna kunde veta så precis när de
här skulle komma. Det troddes allmänt att det var prästen
Nordlund som hade tipsat. Han var så arg på allt vad sprit hette.
Sedan var det någon som jäklades med Nordlund genom
att hissa upp två dunkar i flaggstången. Dom hade gjort det
så klurigt att det inte gick att få ned dem. De måste ta ned
flaggstången för att få bort dem.
Lokala smugglare
Dom var lite farliga på vägen, smugglarna. De körde utan
lysen på nätterna. Jag skulle ned till Tomta mejeri sent en
kväll på hösten. Då möter jag en sådan där smuggelbil utan
lysen i en tvär kurva. Han kör på kärrhjulet så det gick sönder.
Han var så full han som körde. Han försökte komma ur bilen,
men han kunde inte stå. Hästen blev inte rädd. Jag fick ta
ifrån och rida hem efter en annan kärra.
Han var härifrån byn och det blev nog inga efterräkningar.
Han var ju så arg den där. Jag tror inte ens att far min begärde
ersättning för hjulet. Smeden Sundman fick väl göra ett nytt
hjul bara.
Vi vet vem det var
En historia som berättas är när en nedifrån socken, med
bil jagades av tullarna. Det var när de höll på med bygget av
Stakbron. Det var bara syllar utlagda. På dem körde han över.
Tullarna blev kvar på andra sidan. De vågade inte följa efter.
Så fanns det en här som hade en ganska stor båt. Han
rammade en tulljagare så den sjönk. Han var sedan hela sitt
liv skyldig staten 500 000 kr för det. Han kunde inte tjäna en
slant utan att det togs ifrån honom, så det var frun som fick ta
ut hans lön.
En gång var det en stor mahognybåt som hade kört in i
vassen nere vid Bussholmen. Då var tullarna och stack in
pinnar i höet hos Axel för att se om det fanns dunkar gömda
där. De skulle bara veta att Axel var missionsförbundare och
inte befattade sig med sådana varor. Bortkastat arbete kan
man säga.
Axel gagnade inte
Ett exempel på Axels vandel: Svilandet invid Breviksbron
köptes av Adamsson, han med kondomerna. Han var ihop
med Sickan Karlsson. En vinter ville de ut på en slädtur.
Axel och Inge Ragnarsson, som då jobbade dräng där, selade
på varsin häst och hämtade sällskapet. Sedan skulle man
värma sig vid en eld och kanske grilla korv. Där värmde man
också glögg, som man även bjöd Axel och Inge på. Intet ont
anande drack de och Axel sa förskräckt: Det här var inte kaffe
det inte!
Det smugglades annat än sprit
Under ransoneringstiden var det kontroll på det mesta.
Det kunde bli oanmälda besök på bondgårdarna där men
kontrollerade att inget oegentligt förekom. I Åkerö hade dock
slaktats en sugga som skulle levereras till Stockholm.
Det fanns en Warmbo nere vid Tomta som hade körning dit
med lastbil. Då klädde man den slaktade suggan i damkläder,
med scharlett och allt och band upp henne i sätet bredvid.
Det gick bra att få in henne till stan.
Ladugården byggs om hos Petterssons
Förutom det stall ladugården nu inrymmer startade här
mågen Roger 2005 Rådmansö Träförädling. Där tas fram allt
hyvlat material som behövs för bygge eller slöjd. Specialitet
är att återställa äldre fastigheter till ursprunglig karaktär
genom att tillverka unika listprofiler efter de gamla förlagorna.
Mikael och Rogers specialitet är att
renovera fönster
Efterfrågat vid
renoveringar av
äldre byggnader
både när och
fjärran.
Bengts son,
Mikael är utbildad
byggnadssnickare
och arbetade
tidigare som
kyrkvaktmästare,
men ledsnade och
köpte en grävare
på band.
Han startade
företaget Östergårdens Bygg & Förvaltning. Där arbetar
nu Mikael och Roger i kompletterande verksamheter. Att
renovera fönster har blivit en efterfrågad tjänst. De stora
välvda fönstren på Rådmansö kyrka är ett renoveringsarbete
de gjort. Ledstjärnan är att komma när man lovat och att en
nöjd kund är bästa marknadsföringen. Under hösten har de
byggt en hall för uppställning av husbilar, bilar och båtar.
De har så mycket att göra som de klarar av.
Byggfirma även i NorrÅkerö
Bo Andersson driver A & S Bygg & Förvaltning, som har
fem anställda.
Tar uppdrag inom hela Stockholms län inklusive
skärgården och dess öar. Gör allt från små reparationer till
nybyggnationer, renoveringar, om- och tillbyggnader både ut-
och invändigt, från lösvirkeshus till montering av friggebodar.
Åtar sig även att vara totalentreprenör om kunden så önskar.
Kvalitetsansvarig enligt Plan- och Bygglagen,
kompetensnivå E och N. Har heltäckande försäkringar och
lämnar garantier på alla jobb.
.
Huset där skomakare Karlsson hoppade
genom fönstret
Åke och Ingrid Letsjö äger nu huset där den enbente
Karlsson hoppade genom fönstret. En ny villa har byggts.
Det gamla båtsmanstorpet har moderniserats. Där övernattar
nu de vuxna barnen när de är på besök. I den lilla boden

som alltid hört till torpet står gräsklippare och trimmer,
den moderne torparens ständiga följeslagare under
sommarmånaderna. Förr i tiden huserade både gris och höna i
boden och märkena finns kvar.
Åke lär folk att tala så vi förstår dem
Åke är konsult och lär ut retorikens kunskapspaket.
Han tränar ledare och medarbetare i att bli mer övertygande
i tal och skrift. Han har också engagerat sig i byns
båtsamfällighet vid Åkerö Skäret. Där har bryggor reparerats
och marken hävdas. Ekonomi till detta får man genom
att varje sommar anordna en populär ”Skäretfest”. Vid
långbord bjuder man de 80-talet byborna på grillat kött och
potatissallad med tillbehör. Den sociala bykänslan stärks allt
mera för varje år. Allsången och gitarrspelet brukar glida
ut över viken till långt in på morgontimmarna. Inträde och
lotterier ger ekonomi att hålla båtplatsen i stånd.
Världsberömd
äventyrare
På Betsö söder om Bussholmen slog sig den omskrivne
världsomseglaren Felix Brandsten ned. Han var legendarisk
Pelarbroder i umgänge med bl a Schewarna och Einar Malm.
Han hade också en tid varvet i Spillersboda.
Hans bok Till havs med äventyret finns att låna på
biblioteket. Där kan man läsa om hans äventyrliga liv.
Boken handkar till stor del hur han seglade från SanFrancisco,
12 000 sjömil i en ombyggd livbåt tillsammans med en finsk
alkoholist.
Det första han gjorde när han kom till Sverige var att åka
till mottagningskommittén på Håtö.
Reportaget om Åkerö har gjorts av Göran
i sammarbete med åkeröbor

2 mars hålls ett möte ett möte på Länsstyrelsen i Stockholms Län.
Syftet med mötet är att gå igenom förutsättningar och lösningar för betaltjänster och dagskassehantering
på respektive ö.
De flesta av er känner säkerligen till de betaltjänster som erbjudits och dagskassehämtningar som
utförts på öarna under några års tid, efter det att Kassaservice avslutade verksamheten.
Länsstyrelsen i Stockholms Län, precis som övriga länsstyrelser, är den regionala part som skall se
till att statens beslut genomförs.
Under dagen den 2:a mars skall vi gå igenom öarnas förutsättningar beträffande lösningar för kontanthantering
och betaltjänster, uppskattad mängd kontanter som
behöver hanteras, dagbesökare, lokal kontanthantering, tänkbara utförare och möjliga lösningar för
respektive ö. Baserat på det som varit och de erfarenheter vi
fått från de olika lösningar som genomförts under åren är det dags att söka och finna permanenta
lösningar. Under arbetet med att förbereda detta möte har även
information om pakethantering inkommit. Detta skall också diskuteras vid mötet.
Syftet med dagen är att så detaljerat som möjligt komma fram till lämpliga lösningar för respektive
ö. Har ni förslag på programinnehåll eller annat, så meddela mig detta.
Den diskussion som just nu pågår gällande bredbandsutbyggnad i skärgården kan vara lämplig att
koppla till detta ämne då det i flera betalnings- och kontanthanteringslösningar
ingår att kommunicera via bredband.
Anmälan om medverkan eller frågor, Thomas Hjelm 0708736530 eller Tomas Norberg 08-7854000
Astronomisk navigering
Fredag 9 mars kl 18.00 Lännagården
Föreläsare:
Ulf Hallström
Sjökapten, sjöjurist och i många år chef för samordningen av sjöräddningen i Sverige.
Inträde 50:-
Välkomna!
I samarbete med Furusunds kulturförening
Foto, Joel Nordstedt

Gissa Vilken fågel?
1 Lyckliga
2 Serveras vita viner
3 Möta
4 Fågel i kaffet
5 Motionsidrottsförbund
6 Flygplanet SAAB 37
7 Lönnlövad Mårten
8 Efter cykelturen
Vättern runt
9 Nybörjare
10 Ska man göra enligt
Susanne Lanefellt
11 Duktig skidlöpare
12 Moderat ryggsäck
13 Örfil
14 kommunistisk
låsanordning
15 Andraplacerad brudnäbb
16 Mun
Vilken ö är detta?
Läsartävlingar
17 Agda
18 Petas i näsan
19 Åda och guding
20 Fet dragare
21 Tygrumpa
22 Lagkarl
23 Snabb värpare
24 Mörkt kräk
25 Ämnar tillgripa
26 Sota ner
27 Närvarande pippi
28 Sädesmoppe
28 Halvstor järnstång
29 Mamma i Falun
30 Inte jag, eller hur?
31 Naken tratt
32 De lagrar örngott
33 Korevälj
34 Blomgubbe
Skicka ditt svar till:
Urban Gunnarsson
Kallvik 44
760 19 Furusund
eller: urbang@telia.com
35 Propellerfångare
36 Trubadurfågel
37 Jurholt
38 Securitasström
39 Fästsmönäve
40 Eldig boxare
41 Mössdekorationsfegis
42 Den är skräcken
personifierad
43 Gastar på bastusits
44 Sonardricka
45 Pojknos
46 Paketost
47 Gubburinering
Vinnarna i fågeltävlingen belönas med:
Första pris: flest antal rätt 3 trisslotter.
Andra pris: 2 trisslotter.
Tredje pris: 1 trisslott.
En vinnare i öfrågan får 2 trisslotter.
Lycka till !!!!

FÖRENINGSBREV
BLIDÖ - FRÖTUNA SKÄRGÅRDSFÖRENING
Söderöra
760 17 BLIDÖ
www.bfsf.se
PlusGiro 66 39 08-2