Arkitekt Juha Leiviskä och Svenska social- och ... - Helda - Helsinki.fi

avantgardet, som var kritiskt till såväl den industriella utvecklingen som till
neoklassicismens formspråk, och innebar enligt Frampton den första samlade reaktion som
sätter ”tradition” före modernisering, t.ex. i form av rörelser som ”Gothic revival” och
”Arts and Crafts”. Trots kritik från dessa rörelser har moderniseringsprocessen fortsatt utan
att avmattas. Mot slutet av adertonhundratalet kompenserade enligt Frampton den
avantgardistiska rörelsen Art Nouveau en avtagande verklighetsanknytning i konsten med
”konst för konstens skull”. 31 Efter sekelskiftet framträdde det progressiva avantgardet i
form av futurismen, som innebar en entydig kritik av den gamla ordningen och under
1920-talet gav upphov till purismen, neoplasticismen och konstruktivismen. Enligt
Frampton innebar dessa rörelser det radikala avantgardets sista helhjärtade identifiering
med samhällets moderniseringsprocess. Under 1930-talet skedde emellertid en förändring,
med reaktionära attityder som följd, p.g.a. de nyligen urbaniserade massornas allmänna
osäkerhet, orostider, revolution, ekonomisk depression, politiska kriser. Enligt Frampton
åtskildes för första gången under modern tid statskapitalismens och monopolens intressen
från emancipationskrafterna. Konsten har enligt honom fortsatt i riktning mot
kommersialisering, och postmodernistisk arkitektur mot antingen ren teknologi eller ren
scenografi. 32
(3) kritisk regionalism och världskultur
För att arkitekturen skall kunna behålla sin ställning som kritisk verksamhet anser
Frampton att det enda sättet innebär att den intar en arrière garde -position, för att
därigenom distansera sig i lika mån från upplysningens framstegsmyt, den avancerade
teknologins optimering, och från förindustriella arkitektoniska former, nostalgisk
historicism eller ytliga dekorationer. Enligt honom förmedlar kritisk regionalism som
kulturell strategi världskulturen och innebär samtidigt ett instrument för den universella
civilisationen. Av kritisk regionalism förutsätts en dubbel förmedlingsprocess: den måste
”dekonstruera” den omfattande världskultur som den själv är arvtagare av, och den måste
genom en syntetisk motsägelse nå fram till en tydlig kritik av den universella
civilisationen. 33
31 Frampton 2003, 119−120.
32 Ibid., 120−122.
33 Ibid., 124−125.
9