PDF-fil

More documents

Recommendations

Info

4 Vem var Johannes? Kyrkofadern Ireneus berättar att han i ungdomen träff at en av dem som varit lärjunge till aposteln Johannes, som då var i Efesos. Det var Polykarpus, biskopen i Smyrna, och han hade umgåtts med fl era andra som mött Jesus under hans tid på Jorden. Ireneus kallar Johannes för ”den apostoliske gamle”, och säger att han skrev sitt evangelium i Efesos efter det att de andra tre evangelierna nedtecknats. Aposteln Johannes, en av de tolv, möter vi också hos ”synoptikerna” - Matteus, Markus och Lukas. Han och hans bror Jakob var galileiska fi skare. I de tre första evangelierna framstår Jakob och Johannes tillsammans med Simon Petrus som de som stod Jesus särskilt nära. I Johannesevangeliet nämns inte lärjungen Johannes vid namn. Men det framgår att evangeliet är skrivet av ett ögonvittne – ”den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro”, kan vi läsa i evangeliets avslutning. Det fi nns också goda skäl att anta det är författaren själv det handlar om vid de tillfällen en inte namngiven lärjunge fi nns med i handlingen. I början av evangeliet talas det om hur Andreas och en annan lärjunge slog följe med Jesus på Johannes Döparens uppmaning. I slutet av evangeliet berättas om hur Simon Petrus och en annan lärjunge sprang ut för att se den tomma graven, den lärjungen kallas också ”den lärjunge som Jesus älskade”. Den benämningen på en inte namngiven lärjunge möter oss också på andra ställen i evangeliet, och i det avslutande kapitlet framgår klart att det är ”den lärjunge Jesus älskade” som delgivit sitt vittnesbörd i evangeliet. Kan Johannes ha givit sig själv den benämningen? Låter inte det som om han vill framhålla sin egen betydelse? Det kan också visa på motsatsen. Den som möter Jesu kärlek förstår att det är något vi får ta emot alldeles oförtjänt. Att säga ”Jesus älskar mig” är att tacksamt ta emot hans obegripliga kärlek. Det är heller inte säkert att han själv gett sig benämningen, det kan ha varit en beteckning han fi ck i fornkyrkan. Traditionen talar också om att Johannes haft hjälp när han skrev sitt evangelium, och bland annat det sista kapitlet verkar vara infogat efter Johannes död. ”Vi vet att hans vittnesbörd är sant”, står det i slutverserna. Det kan ha funnit de som förvaltade hans andliga kvarlåtenskap. Johannes skall ha dött i hög ålder i Efesos, som den siste av Jesu tolv apostlar, och som den ende som inte led martyrdö- den. Johannes Vilka vänder sig Johannes till och vad är hans budskap? Johannes säger alltså att han har gett sitt vittnesbörd ”för att också ni skall tro”. Men någon missionsskrift för de som inte tror på Jesus är det knappast. Det verb han använder betyder inte ”komma till tro” utan handlar om att bevaras i tron och fördjupas i tron. Johannes vill ge sitt vittnesbörd till dem som redan fått del av budskapet om Jesus. När han skriver i mogen ålder hade apostlarnas undervisning redan delgivits, och säkert också upptecknats av synoptikerna. Johannes vill nu delge något annat och något mera. Johannes stod sin Mästare nära, och har bevarat sådant Jesus delgav den innersta lärjungakretsen. Som ingen annan har Johannes delgivit både höjden och djupet av evangeliet. Här lyser Jesu gudomlighet fram från början till slutet. Redan i prologen visar sig detta. Matteus och Lukas har redan berättat hur Jesus föddes in i denna världen. Men Johannes visar oss att Jesus fanns till som det gudomliga Ordet före världens grundläggning, och att allt blivit skapat genom honom. Det stora och underbara är att det eviga Ordet blev ”kött”, en människa ibland oss. Tar vi emot honom blir vi Guds barn. Liksom i de andra evangelierna handlar det sedan om hur Jesus inleder sin gärning och samlar lärjungar, men Johannes skildring rymmer mycket sådant som inte fi nns med i de andra evangelierna. Hade vi bara haft synoptikerna hade vi fått intrycket att Jesus off entliga gärning bara varade ungefär ett år. Johannes låter oss förstå att Jesus besökte Jerusalem fl era gånger, tre påskhögtider där omnämns, så Jesus bör ha verkat 3-3 ½ år. Johannes koncentrerar också sin skildring till Jerusalem och Judéen, medan de andra evangelisterna har ett starkare fokus på Galiléen. Johannes framställning är tolkande. De händelser han
skildrar tjänar till att belysa en djupare innebörd. Av alla Jesu mäktiga gärningar är det sju stycken Johannes lyfter fram, och dem kallar han tecken. Det fi nns ett budskap om vem Jesus är i tecknen, och därför fi nns det också långa, undervisande tal i evangeliet. Johannes skildrar liksom synoptikerna hur Jesus mättar en stor folkskara med fem bröd och två fi skar, men hos Johannes mynnar undret ut i budskapet att Jesus är Livets Bröd – han har kommit ned från himlen för att mätta vår längtan och hunger. När Jesus uppväcker Lasaros är budskapet att Jesus är Uppståndelsen och Livet. Evangeliet är skrivet på en enkel grekiska där vi kan fi nna spår av att författarens ursprungliga språk- och tankevärld är semitisk. Men det enkla språket rymmer en skönhet, det kan vara närmast poetiskt, och vi möter ofta motsatspar och parallellismer (alltså att något upprepas med annorlunda ordval), t ex när Jesus säger: ”Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen”. På samma sätt ställs begrepp som liv-död, ljus-mörker mot varandra. Hos Johannes fi nns ett klart fokus på den kristna kyrkan. På samma sätt som Jesus är ett med sin Fader, vill han att vi skall vara ett med honom och varandra. Jesus ger oss bilden av vinstocken och grenarna – han är stocken, vi är grenarna. I förening med stocken bär vi frukt, som ensamma grenar dör vi. Anden spelar också en mycket viktig roll i Johannesevangeliet. Han är Hjälparen och Tröstaren som påminner oss om allt vad Jesus sagt och leder oss allt djupare in i sanningen. När skrevs evangeliet? Johannes evangelium är präglat av den fullmogna trons klarhet. Allt vad Jesus gör och säger rymmer ett budskap, och det är det som lyfts fram. Det yttre skeendet är inte det viktiga. Det har fått en del forskare att dra slutsatsen att författaren inte brytt sig om den yttre historien. Men det är en felaktig slutsats. Den som delger oss sin skildring visar sig vara mycket väl hemmastadd både i det geografi ska landskap Jesus rörde sig i, och den religiösa och kulturella miljö Jesus levde i. Han är angelägen om att visa att det gudomliga och eviga kom hit till oss, att han själv har kunnat se och höra och röra vid honom som fanns från begynnelsen. De forskare som ifrågasatte evangeliet som ett äkta vittnesbörd ville också ge det en sen datering. Därför blev det en överraskning för många när man fann ett papyrosfragment i Egypten 1935, med avsnitt från Johannesevangeliet. Fragmentet dateras till tiden mellan 80-130 e Kr. Eftersom det hålls för sannolikt att evangeliet skrivits i Efesos i dagens Turkiet, bör det ha tagit sin tid innan en avskrift nådde Egypten. Det styrker trovärdigheten i traditionerna om aposteln Johannes som författaren. Johannes i konsten och almanackan Evangelisten Johannes avbildas som örnen, utifrån hur kyrkofäderna tolkade texterna hos Hesekiel och Uppenbarelseboken om de fyra väsendena. Att Johannes kopplas till örnväsendet hänger samman med hans sätt att skildra – det är som om han ser världen ovanifrån, med en himmelsk blick. Namnet Johannes betyder ”Herren är nådig”. Vi möter en mängd varianter av namnet: Johan, John, Jon, Jan, Ian, Jens, Jean, Ivan, Janos… Det fi nns lika många femininformer: Johanna, Jonna, Jane, Janet, Jeanette, Jenny, Jannika… Alla namnen talar för att Johannes vittnesbörd om att Herren är nådig ljudit ut över hela världen. Mats Brown Dagen är kommen 5
Page 1 and 2: Kyrkbrevet från Älmhults församl
Page 3: Skördegudstjänst Tacksägelsedage
Page 7 and 8: Vaktmästarnas hörna Först vill v

PDF-fil

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?