Tidebönens andliga skatt HEL - TwileShare

därigenom som profeten David kröntes med
segerkransen i alla sina fasansfulla krig? Blev inte
bönen en hamn som frälste från den gudomliga
vredens väldiga vågor? Gav den inte prästen
Sakarias en livsfrukt, större än någon annan av
kvinna född? Öppnade den inte fängelsets portar
för Petrus? Skänkte den inte trons ljus åt
Cornelius?
Och vad skall jag säga om den salige aposteln
Paulus, vars törst efter uthållig bön aldrig släcktes,
trots att den ledde många fram till sanningen? Han
insåg att det var mycket effektivare att själv hålla
ut i bön än att mana andra till det. Detta gäller i
lika hög grad alla de andra apostlarna och
evanglisterna, martyrerna och bekännarna, de
andliga herdarna och lärarna, munkarna, eremiterna
och de heliga fäderna. Att be var deras kall och
livsmål. De hängav sig åt bönen för att ge världen
ljus och vägledning.
Vad kan vi då göra, undrar jag, som är mer
hedervärt, nyttigt, ärofullt eller vist än detta
berömvärda värv? En av de heliga har sagt:
15